15521/1/17 REV 1 np
DG G 2A
SV
Europeiska unionens råd
Bryssel den 21 december 2017 (OR. en)
15521/1/17 REV 1 (sv)
GAF 51 FIN 830
FÖLJENOT
Komm. dok. nr: COM(2017) 741 final/2
Ärende: Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om halvtidsöversyn av handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles 2020- programmet)
För delegationerna bifogas dokument – COM(2017) 741 final/2.
Bilaga: COM(2017) 741 final/2
SV SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 19.12.2017 COM(2017) 741 final/2
CORRIGENDUM
This document corrects document COM(2017) 741 final of 06.12.2017.
Concerns the Swedish language version.
The cover page was left in English and has been corrected.
The text shall read as follows:
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET
om halvtidsöversyn av handlingsprogrammet för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Perikles 2020-programmet)
{SWD(2017) 443 final} - {SWD(2017) 444 final}
2 1. Inledning
Programmet Perikles 2020 (nedan kallat programmet) inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 331/2014 av den 11 mars 2014 (nedan kallad förordningen)1 för perioden från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 20202. Periklesprogrammet 2020 är ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning. Budgeten för det nuvarande programmets genomförande uppgår till cirka 1 miljon euro per år.
Periklesprogrammet 2020 ersätter Periklesprogrammet. Det första programmet inrättades genom rådets beslut 2001/923/EG av den 17 december 2001 för en period av fyra år (den 1 januari 2002 till den 31 december 2005) och förlängdes genom rådets beslut 2006/849/EG av den 20 november 2006 fram till och med den 31 december 2013.
Det allmänna målet för det nuvarande programmet är att förebygga och bekämpa penningförfalskning och därmed förknippade bedrägerier så att EU:s ekonomi blir konkurrenskraftigare och för att säkerställa hållbarheten i de offentliga finanserna3. Programmet ska särskilt skydda eurosedlar och euromynt mot förfalskning och därmed förknippade bedrägerier genom att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser och bistå nationella behöriga myndigheter och europeiska myndigheter för att uppnå ett nära och regelbundet samarbete och utbyte av bästa praxis mellan sig och med kommissionen samt i förekommande fall med tredjeländer och internationella organisationer4.
I enlighet med artikel 13.4 i förordningen ska kommissionen lägga fram en oberoende halvtidsutvärdering (nedan kallad utvärderingen) av programmet för Europaparlamentet och rådet senast den 31 december 2017. Utvärderingen genomfördes av en extern uppdragstagare med hjälp av kommissionens befintliga ramavtal. En kommissionsintern styrgrupp som inrättats av GD Ekonomi och finans bistod utvärderaren med att säkerställa kvalitetskontrollen.
Detta meddelande åtföljs av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar och uppdragstagarens rapport om utvärderingen.
Utvärderingen omfattade olika typer av åtgärder som ingåtts eller genomförts inom ramen för programmet under 2014, 2015 och första halvåret 2016.
I enlighet med artikel 13.4 i förordningen tog man i utvärderingen bland annat upp målen i alla åtgärder, relevans, effektivitet, ändamålsenlighet, hållbarhet, mervärde och samstämmighet med beaktande av alla uppgifter som krävs till stöd för ett beslut om att antingen förnya, ändra eller tillfälligt ställa in de åtgärder eller typer av insatser som
1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 331/2014 av den 11 mars 2014 om inrättande av ett handlingsprogram för utbyte, stöd och utbildning med avseende på skydd av euron mot förfalskning (Periklesprogrammet 2020) och om upphävande av rådets beslut 2001/923/EG, 2001/924/EG, 2006/75/EG, 2006/76/EG, 2006/849/EG och 2006/850/EG (EUT L 103, 5.4.2014, s. 1).
2Genom rådets förordning (EU) 2015/768 av den 11 maj 2015 utvidgades tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 331/2014 till att även omfatta medlemsstater som inte deltar.
3Enligt hänvisningen i artikel 3 i förordningen.
4Enligt hänvisningen i artikel 4 i förordningen.
3
finansieras genom programmet. Enligt utvärderingen tyder alla resultat på att den övergripande bedömningen är entydigt positiv. I synnerhet visar utvärderingen att programmet har uppvisat mycket goda resultat i fråga om alla ovan nämnda kriterier samtidigt som hänsyn tas till ett visst utrymme för förbättring.
2. Bedömning om eventuell förlängning, ändring eller tillfälligt avbrytande av programmet
En fortsättning av det nuvarande programmet
Kommissionen anser5 att programmet bör fortsätta fram till dess att det löper ut år 2020, med stöd av följande argument, vilka har betonats i utvärderingen:
• Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de allmänna och särskilda målen är relevanta och kommer att vara det under hela programmets löptid.
• Åtgärderna i programmet var vanligtvis genomförda, planerade och uppnådde de avsedda resultaten med ett direkt och påtagligt inflytande på den operativa verksamheten för skyddet av euron.
• En nedläggning av programmet skulle få allvarliga negativa effekter och i praktiken göra det omöjligt att utföra samma slag av gränsöverskridande verksamhet på en jämförbar nivå, eftersom programmets mervärde framför allt ligger i dess förmåga att stödja olika former av internationellt och gränsöverskridande samarbete, som är utom räckhåll för de nationella myndigheterna. Som ett exempel är alla berörda parter eniga om att initiativ såsom inrättandet av en dialog (inledande och preliminär) med kinesiska myndigheter eller inrättandet av enheter mot förfalskning i Latinamerika inte skulle ha varit möjligt utan stöd från programmet.
En fortsättning av programmet efter 2020
På grundval av den bedömning som gjorts i utvärderingen stöder6 kommissionen en fortsättning av programmet efter 2020, mot bakgrund av dess mervärde för EU, dess långsiktiga effekter och hållbarhet:
• Skyddet av den gemensamma europeiska valutan som en kollektiv nyttighet som används av 19 EU-medlemsstater och därutöver, har en tydlig gränsöverskridande dimension. Därför går skyddet av euron utöver de enskilda EU-medlemsstaternas intresse och ansvar och måste per definition säkerställas på EU-nivå. Programmets EU-mervärde ligger i dess fokusering på att stödja gränsöverskridande och
5 I enlighet med artikel 13.4 i förordningen bedömdes i utvärderingen alla aspekter som är nödvändiga till stöd för ett beslut om att antingen förnya, ändra eller tillfälligt avbryta de åtgärder/typer av insatser som finansieras genom programmet.
6 I enlighet med artikel 13.5 i förordningen bedömdes också i utvärderingen programmets långsiktiga effekter och hållbarheten i programmets effekter för delgivandet av ett beslut om eventuell förlängning, ändring eller tillfälligt upphävande av ett påföljande program.
4
sektorsövergripande samarbete mellan en mindre grupp av högt specialiserade behöriga nationella myndigheter, exempelvis nationella centralbanker, polis, rättsliga myndigheter och tekniska laboratorier, som de nationella myndigheterna annars inte skulle kunna nå.
• Hållbarheten i uppnådda resultat beror i hög grad på programmets fortsättning fram till dess att det löper ut och efter 2020. Berörda parter bekräftar att de inte skulle ha kunnat utföra de genomförda gränsöverskridande åtgärderna utan stöd från programmet och att de inte kommer att kunna genomföra liknande insatser i framtiden om programmet avbryts. Om det avbryts skulle det dessutom få en negativ inverkan på stärkandet av de nationella myndigheternas institutionella kapacitet, som utgör programmets kärnverksamhet.
En fortsättning av programmet efter 2020 som ett fristående program
Kommissionen instämmer i bedömningen av utvärderingen av programmets fortsatta genomförande som ett fristående program efter 2020.
Att avskaffa Periklesprogrammet 2020 som ett fristående program eller en eventuell sammanslagning med andra EU-program för att uppnå stordriftsfördelar skulle medföra en förlust i specificitet och, vad viktigare är, en betydande urholkning av sakkunskapen hos den mycket effektiva ram som skyddar euron. Potentiella besparingar skulle ske på bekostnad av den nuvarande nivån på skyddet för euron och förmågan hos kommissionen och de berörda parterna att snabbt reagera på nya hot. Å andra sidan görs besparingar ändå genom gemensamt organiserade insatser i programmet, i motsats till (potentiella) enskilda nationella initiativ.
Dessutom är synergieffekterna mellan programmets förvaltning å ena sidan och, å andra sidan, utformningen och genomförandet av EU:s politik och lagstiftning för skyddet av euron (förebyggande åtgärder, verkställighet och samarbete) optimal, eftersom en avdelning på kommissionen är ansvarig för alla frågor som rör euron.
3. Det fortsatta arbetet
Kommissionen instämmer i utvärderingens bedömning att ett begränsat antal behöriga nationella myndigheter ansöker om finansiering från programmet. De länder som oftast genomför programmets åtgärder är Italien, Frankrike och Spanien.
I detta avseende noterar kommissionen också att Italien, Frankrike och Spanien, tillsammans med Tyskland, står för ungefär tre fjärdedelar av alla förfalskade euro i omlopp som upptäcks.
De anser därför att problemet med förfalskningar av euron är ett större problem än andra medlemsstater. Ansökningar om finansiering från programmet från behöriga nationella myndigheter i andra medlemsstater är ibland begränsat på grund av personalbrist eller lägre prioritering. I utvärderingen konstaterades dessutom att vissa nationella behöriga myndigheter inte längre är i drift eller bara deltar formellt i skyddet av euron.
Kommissionen har redan vidtagit åtgärder för att uppmuntra behöriga nationella myndigheter att delta i större utsträckning genom ett mer främjande tillvägagångssätt. Detta har lett till en
5
tillväxt av nationella behöriga myndigheter som gör en första ansökan. Under de senaste två åren har behöriga nationella myndigheter i Bulgarien, Österrike, Portugal och Rumänien ansökt om finansiering för första gången.
Kommissionen delar åsikten i utvärderingen att de resultatindikatorer som för närvarande används inte är helt anpassade till programverksamhetens kapacitetsuppbyggande natur.
Därför bör man överväga att ersätta eller åtminstone komplettera nuvarande indikatorer med kvalitativa indikatorer som bättre kan fånga upp resultaten av programmets åtgärder.
Med hänsyn till resultatindikatorerna kommer kommissionen att bedöma den rekommenderade ändringen vid utarbetandet av konsekvensbedömningen för en eventuell ny generation av programmet inom ramen för nästa fleråriga budgetram.
