SV SV
EUROPEISKA KOMMISSIONEN
Bryssel den 7.12.2017 COM(2017) 820 final
MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA RÅDET OCH RÅDET
Kommissionens bidrag till EU-ledarnas tematiska debatt om en färdplan för migrationspolitikens inre och yttre dimensioner
1
Vi kommer att göra Europeiska unionen starkare och mer motståndskraftig genom ännu större enighet och solidaritet mellan oss och respekt för gemensamma regler (...) Vi förbinder oss att verka för ett tryggt och säkert Europa: en union där alla medborgare känner sig trygga och kan röra sig fritt, där våra yttre gränser är säkra och där migrationspolitiken är effektiv, ansvarsfull och hållbar och respekterar internationella normer.
(Romförklaringen, den 25 mars 2017)
Migrationen kommer att stanna kvar högt upp på dagordningen. Europa är inte och får inte bli en fästning. Europa är och måste förbli en solidaritetens världsdel där människor som flyr från förföljelse kan finna en fristad.
(Jean-Claude Junckers tal om tillståndet i unionen, den 13 september 2017)
Vad gäller migrationen kvarstår viktiga och svåra arbetsuppgifter. Vi behöver befästa den externa migrationspolitiken, förbättra kapaciteten för återvändande och hitta hållbara lösningar för ett reformerat asylsystem.
(Donald Tusk, den 21 september 2017)
Flykting- och migrationskrisen krävde snabba och beslutsamma reaktioner från Europeiska unionen och dess medlemsstater. De åtgärder som vidtogs ledde till att mer än 620 000 liv räddades i Medelhavet1, till mer humanitärt stöd2, kraftfullare insatser för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till migration och bättre kontroll av våra yttre gränser. De har också bidragit till att minska antalet olagliga gränspassager: antalet personer som kom till Grekland sjönk från cirka 177 000 under 2016 till cirka 35 000 under 2017 och till Italien anlände ungefär 30 % färre människor än under samma period 2016. Nya kontrollerade lagliga vägar öppnades för nästan 26 000 personer genom EU:s vidarebosättningssystem.
Men från första början har det också varit tydligt att den största utmaningen är att införa ett mer robust och säkert system på lång sikt.
Migrationsdynamiken kommer vi att se mer av i en alltmer sammankopplad värld, och demografin i EU och dess grannskap visar att det rör sig om en långsiktig utmaning3. I detta sammanhang måste migrationspolitiken hanteras på ett effektivt sätt som avspeglar hur viktig den är för EU:s invånare.
Den tematiska debatten om migrationens inre och yttre dimensioner som ska hållas inom ramen för ledaragendan vid Europeiska rådets möte i december kommer att vara ett tillfälle att på högsta politiska nivå hitta en strategisk inriktning för de politiska riktlinjerna för framtiden.
Erfarenheterna från de senaste åren visar att unilaterala åtgärder inte har gett mycket resultat, att de varit dyra och att de riskerar att underminera fördelarna med Schengenavtalet. I september utvärderades de resultat som uppnåtts genom den europeiska migrationsagendan
1 Uppgifter om italienska och grekiska räddningsoperationer, Europeiska gräns- och kustbevakningens operationer Triton och Poseidon samt Sophiainsatsen. Internationella organisationen för migration driver projektet för saknade migranter (http://missingmigrants.iom.int/), som rapporterar om 3 020 dödsfall i Medelhavet under 2017 (fram till den 27 november). Det är det lägsta antalet de senaste två åren (jämfört med 3 785 under 2015 och 5 143 under 2016), även om varje förlorat liv är ett för mycket.
2 Till exempel får i genomsnitt 32 500 flyktingar och migranter kontantstöd varje månad genom kontantprogrammet i instrumentet för krisstöd. I Turkiet nås nu 1,1 miljoner av det sociala nödskyddsnätet, ett av de projekt som drivs av EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet.
3 Enligt prognoserna kommer Europas befolkning att minska fram till 2050, medan många länder i Afrika och Asien kommer att ha en stor befolkningstillväxt (FN, avdelningen för ekonomiska och sociala frågor, enheten för befolkningsfrågor (2017). World Population Prospects: The 2017 Revision. ESA/P/WP/248).
2
sedan 20154. Utvärderingen visade hur en gemensam strategi trots ökande svårigheter har gjort det möjligt att stabilisera en mycket instabil situation, genom att man undan för undan slagit samman resurser och samordnat arbetet mot ett gemensamt mål. Det framgick också att det behövs en övergripande strategi, där man fullt ut utnyttjar alla de instrument som står till EU:s förfogande, och kombinerar den rättsliga ramen, de strategiska verktygen och EU:s budget för att nå resultat. Den tog också upp misslyckanden med migrationstoppar som hanterats utan tillräcklig beredskap, informationsspridning, den operativa snabbinsatsförmågan och flexibla finansieringsinstrument på EU-nivå.
Det är nu dags att hitta lösningar för att övergå från en improviserad strategi byggd på krishantering till ett stabilt och framtidssäkrat asylsystem, som ingår i en integrerad migrationspolitik för EU. När vi blickar framåt ser vi att det är helt nödvändigt med ett reformerat gemensamt europeiskt asylsystem som är helt anpassat till sitt syfte.
Genom att konsolidera befintliga åtgärder och komma överens om hur vi ska kombinera solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning, kommer EU att kunna visa att det finns en stark ram för asyl- och migrationshantering som inger förtroende inför framtiden.
1. DEN INRE OCH YTTRE DIMENSIONEN – EN ÖVERGRIPANDE STRATEGI
Som svar på den allvarligaste migrationskrisen sedan andra världskriget har Europeiska unionen sedan 2015 vidtagit åtgärder på flera områden. Gradvis har en gemensam strategi för att hantera migrationen vuxit fram. Den bygger på att man kombinerar en rad instrument för inre och yttre politik. Efter två år visar erfarenheterna att det enda som fungerar är en övergripande strategi. Det är inte tillräckligt att inrikta sig på den interna dimensionen och stöd till medlemsstaterna. Samtidigt räcker det inte hellre med en yttre migrationspolitik för att lösa utmaningarna i samband med migrationen i Europa.
EU har vidtagit omfattande åtgärder för att stödja de medlemsstater som varit mest utsatta för de extremt stora inflödet av flyktingar och migranter, särskilt Grekland och Italien. De nationella myndigheterna har samarbetat med experter från EU:s byråer för att inrätta mottagningscentrum och de har på så sätt säkrat en effektivare förvaltning av de yttre gränserna. Medlemsstaterna har också visat solidaritet genom omplaceringsmekanismen.
Efter en besvärlig inledningsfas har mekanismen nu gjort det möjligt att omplacera 32 366 människor från Grekland och Italien till andra EU-länder, och den har på så sätt visat sig vara ett värdefullt verktyg för att bistå människor i behov av internationellt skydd och för att minska trycket på asylsystemen i de båda länderna. Grekland och Italien, och även andra medlemsstater, har också fått riktat stöd i form av ekonomiskt stöd. Med instrumentet för krisstöd, som förmedlat mer än 440 miljoner euro till flyktingmottagningen i Grekland, har EU infört ett nytt verktyg för att hantera humanitära nödsituationer inom sina gränser.
En överenskommelse nåddes på rekordtid efter kommissionens förslag5, och i och med att den nyinrättade europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån inleder sin verksamhet finns det nu ytterligare ett kraftfullt verktyg för att stärka kontrollen av de yttre gränserna och att snabbt
4 Se meddelandet om de resultat som uppnåtts genom den europeiska migrationsagendan, COM(2017) 558 av den 27 september 2017.
5 Förslaget lades fram av kommissionen den 15 december 2015, en politisk överenskommelse om förordningen om en europeisk gräns- och kustbevakning nåddes den 22 juni 2016 och den antogs formellt den 14 september 2016, bara nio månader efter det att förslaget lagts fram. Förordningen trädde i kraft den 6 oktober 2016, och reserverna för snabba insatser och reserverna för snabba återvändanden blev operativa den 7 december 2016 respektive den 7 januari 2017.
3
bistå medlemsstater med ett högt migrationstryck. På så sätt kompletterar byrån medlemsstaternas primära ansvar för att kontrollera de yttre gränserna, med sina 100 000 gräns- och kustvakter. Byrån drivs av och för medlemsstaterna – hur pass snabba och effektiva insatserna blir beror på styrelsens engagemang och ledarskap och på var och av de företrädare för medlemsstaterna som ingår. Engagemanget och ledarskapet är avgörande för att förverkliga möjligheterna genom att skapa ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och ökad säkerhet.
Samtidigt har EU:s stöd till de medlemsstater som är utsatta för högst tryck gjorts mer effektivt, genom att man parallellt har arbetat med partner i tredje land. Medan EU:s stöd till Grekland bidrog till att det var möjligt att hantera det stora antalet flyktingar som anlände till landet, har den gemensamma hanteringen av migrationen genom uttalandet från EU och Turkiet lett till en minskning av farliga resor över Egeiska havet och en betydande minskning av migrationstrycket. EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet har i stor utsträckning bidragit till stabiliteten i den stora flyktingbefolkningen i Turkiet, genom att stödja Turkiets ansträngningar att tillhandahålla grundläggande levnadsstandard, utbildning och vård för flyktingarna. Kustbevakningen och migrationsmyndigheterna har arbetat allt närmare tillsammans, både när det gäller insatser och kapacitetsuppbyggnad. Polisen och andra brottsbekämpande organ utvecklar nya metoder för att gemensamt bekämpa nätverk som ägnar sig åt människosmuggling.
Också Italien fick stöd för att hantera det stora antalet migranter och flyktingar som nådde landets kuster, i enlighet med Maltaförklaringen av den 3 februari 20176. Tillsammans med Italien har EU, i nära samarbete med de libyska myndigheterna och i partnerskap med FN:s flyktingkommissarie, Internationella organisationen för migration och andra FN-organ, vidtagit åtgärder för att stabilisera de irreguljära migrantflödena över Medelhavet och förbättra skydd och stöd för flyktingar och migranter som strandsatts på vägen. EU- finansierade projekt kommer att bistå och skydda mer än 64 500 personer som befinner sig i förvarsenheter, vid landstigningsplatser eller i värdsamhällen i Libyen. EU har också arbetat med andra afrikanska länder inom den partnerskapsram som inrättades i juni 2016. På Afrikas horn är EU-finansierade projekt på gång, som kommer att skapa mer än 44 000 arbetstillfällen i Etiopien, Kenya och Somalia och även direkt finansiera ytterligare 30 000 arbetstillfällen i Sydsudan. Projekten syftar till att tillhandahålla grundläggande sociala tjänster för över 2,3 miljoner personer. I Västafrika och Sahel pågår arbete med målet att skapa 114 000 arbetstillfällen, och nästan 10 000 mikroföretag och små och medelstora företag får stöd. Med stöd från EU har Niger har intensifierat kampen mot smuggling längs med en av de viktigaste vägarna mot Libyen. Länder som Bangladesh har kommit överens med EU om en uppsättning praktiska arrangemang för att underlätta ett återvändande för de av sina medborgare som inte har rätt att stanna i EU.
EU:s nya vidarebosättningssystem som infördes i juli 2015 har bidragit till att minska trycket från irreguljär migration överlag och skapat lagliga vägar för människor som behöver internationellt skydd. Nästan 26 000 personer har vidarebosatts enligt detta system och det system som inrättats enligt uttalandet från EU och Turkiet sedan starten. Det nya mer ambitiösa målet på 50 000 vidarebosatta fastställdes av kommissionens ordförande Jean- Claude Juncker i september i år och är inom räckhåll.
6 Maltaförklaringen från Europeiska rådets medlemmar om de yttre aspekterna av migration: hantering av den centrala Medelhavsrutten.
4
Återvändandepolitiken är ett annat viktigt exempel på behovet av och fördelarna med en övergripande strategi. Åtgärder har vidtagits för att stärka återvändandepolitikens europeiska dimension, och på så sätt bidra till de insatser som krävs för att göra de nationella återvändandesystemen mer samordnade och effektiva. Om man kan skapa mer samverkan mellan återvändande- och asylförfaranden kan det spela en viktig roll för att ytterligare effektivisera återvändandepolitiken samt för att följa upp effekterna genom kontinuerlig övervakning och utbyte av aktuella uppgifter med EU. En bättre integrering av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns stödresurs kan också göra återvändandet effektivare.
Samtidigt kan det stimulera de nationella systemen till att bli mer resultatinriktade, om man kan fortsätta att komma överens med viktiga ursprungs- och transitländer om välfungerande avtal eller praktiska arrangemang för återtagande.
2. FRAMSTEG PÅ ALLA FRONTER
Det är inte bara så att de olika pelarna i EU:s övergripande strategi är sammankopplade. För att de ska fungera väl krävs också att arbetet fortsätter på alla fronter. Arbete pågår när det gäller alla de åtgärder som vidtagits för att hantera migration med tredjeländer, för att bygga upp ett stabilt skydd för EU:s yttre gränser och för att tillämpa solidaritet och ansvarstagande inom EU. På alla områden finns det arbete att uträtta för att konsolidera de resultat som uppnåtts och för att fylla luckor.
EU måste fortsätta det påbörjade arbetet för att ytterligare minska de irreguljära och farliga resorna. I vissa fall innebär detta att man måste fortsätta arbetet med de initiativ som varit framgångsrika. Ibland innebär det att man fortsätter med befintliga planer, t.ex. att göra den europeiska gräns- och kustbevakningen fullt operativ och att fullfölja åtaganden i fråga om vidarebosättning. Det innebär också att EU måste fortsätta att ge stöd till de medlemsstater som är under störst tryck.
Arbetet för att inrätta operativa mekanismer har gjort det möjligt för EU att hantera krisen effektivt och det måste fortsätta, annars riskerar man att äventyra de framsteg som nu görs.
Man bör dra nytta av tidigare erfarenheter för att utforma de verktyg som behövs för vår framtida reaktionsförmåga, inklusive strukturella lösningar för vårt migrationssystem. Det är också viktigt att medlemsstaterna har tillräcklig administrativ kapacitet för att effektivt kunna genomföra den reformerade rättsliga, operativa och finansiella ramen. Vid allt detta arbete är det EU:s och medlemsstaternas enighet som är den bästa garantin för att skapa den integrerade helhetslösning vi behöver för att lyckas.
3. FRÅN KRISHANTERING TILL ETT STABILT OCH FRAMTIDSSÄKRAT ASYLSYSTEM
Det integrerade paketet för ett hållbart asylsystem
I maj och juli 2016 föreslog kommissionen en reform av det gemensamma europeiska asylsystemet, och lade fram ett paket med instrument för att stärka EU:s asylpolitik och anpassa den till vår tids utmaningar.
Det behövs en reform av det nuvarande systemet för att säkerställa att vi snabbt kan ge skydd åt personer som behöver det och skicka tillbaka dem som inte behöver det, och också att vi kan hantera risken för sekundärförflyttningar och missbruk som undergräver förtroendet och hindrar Schengenområdet från att fungera smidigt. Det skulle också bidra till större konvergens i EU:s asylsystem, och på så vis säkerställa en rättvisare behandling av sökande i
5
EU. I ett gemensamt europeiskt asylsystem skulle andelen godkända asylansökningar för sökande med samma nationalitet inte variera så mycket mellan medlemsstaterna som den gör i dag. När det gäller exempelvis afghanska medborgare varierar andelen mellan 0 % och 98 % i olika medlemsstater7.Det är också nödvändigt att se till att det finns snabba och effektiva förfaranden. I dag kan asylförfarandet ta några månader i vissa medlemsstater och i andra kan det ta några år. Genom att ta itu med dessa frågor kan EU också motverka asylshopping och göra EU mindre attraktivt.
Kommissionens förslag till reform av Dublinförordningen, skyddsförordningen, förordningen om asylförfaranden och direktivet om mottagningsvillkor banar väg för ett system som gör det möjligt att bättre hantera en möjlig situation där ett stort antal personer i behov av internationellt skydd anländer till de yttre gränserna, och för mekanismer där man kan visa solidaritet genom att dela på ansvaret vid toppar i inströmningen av asylsökande. På samma sätt som Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån har gjort det enklare att bistå medlemsstaterna för att skydda de yttre gränserna har kommissionen också föreslagit att Europeiska stödkontoret för asylfrågor ska omvandlas till en fullvärdig europeisk asylbyrå, för att ge medlemsstaterna bättre stöd i hanteringen av asylfrågor.
Dessutom har kommissionen föreslagit en unionsram för vidarebosättning, så att det ska finnas välordnade och säkra vägar till Europa för personer som behöver internationellt skydd, samt en förstärkning av Eurodacsystemet för jämförelse av fingeravtryck, för att bekämpa irreguljär migration.
Alla dessa reformförslag granskas just nu av Europaparlamentet och rådet, och i den gemensamma förklaringen från ordförandena för Europaparlamentet, rådet och kommissionen från 20168 anges att de är prioriterade. Ett och ett halvt år efter att förslagen lades fram befinner de sig nu på olika stadier i lagstiftningsförfarandet. Några är nära att antas, som förslagen om en europeisk asylbyrå och reformen av Eurodac. När det gäller unionsramen för vidarebosättning, skyddsförordningen och direktivet om mottagningsvillkor går arbetet framåt. Mycket arbete kvarstår dock när det gäller förslaget till förordning om asylförfaranden och det grundläggande förslaget om översyn av Dublinförordningen. I sammanhanget bör man också gå vidare med arbetet med begreppet säkert tredjeland, och därvid beakta slutsatserna från Europeiska rådets möte i juni.
De centrala inslagen i reformpaketet är en enhetlig uppsättning sammankopplade åtgärder som syftar till att uppnå en meningsfull harmonisering som svar på de svårigheter vi står inför. Man måste se dem som en helhet och de bör antas som ett paket, även om det tekniska arbetet fortskrider i olika takt. Eftersom det är viktigt att fastställa de viktigaste operativa grunderna som bidrar till att man snabbare kan genomföra hela reformen, bör dock förslagen angående den europeiska asylbyrån respektive Eurodac antas utan att man inväntar en överenskommelse om de andra viktiga inslagen. Senare följdändringar som rör resten av paketet kan integreras vid ett senare tillfälle.
Solidaritet och ansvarstagande som huvudingredienser i det integrerade paketet
Ett stabilt och framtidssäkert asylsystem måste byggas på säker grund och med tydliga värden – det behövs en effektiv och rättvis strategi baserad på solidaritet och ansvarstagande. Hur centrala dessa principer är avspeglas i fördragen, där det föreskrivs att ”den unionspolitik som
7 Källa: Easo, årsrapport 2016. Variationerna i andelen godkända asylansökningar kan också påverkas av objektiva faktorer, men är ändå stora.
8 Gemensam förklaring om EU:s lagstiftningsprioriteringar för 2017 av ordförandena för Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen, av den 13 december 2016.
6
avses i [kapitlet om politik som gäller gränskontroll, asyl och invandring] och dess genomförande ska styras av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning, även i finansiellt avseende, mellan medlemsstaterna. Varje gång det är nödvändigt ska de unionsakter som antas enligt detta kapitel innehålla lämpliga åtgärder för tillämpningen av denna princip.”9
EU:s svar har hittills byggt på dessa grundläggande principer. Operativt, ekonomiskt och politiskt har EU haft ett närmare samarbete för att stödja de medlemsstater som är under störst tryck, genom omplacering och vidarebosättning och genom operativt stöd i gräns- och asylfrågor, inklusive genom EU:s byråer. Arbetet har varit som mest effektivt när engagemanget har varit som störst, när alla medlemsstater har dragit nytta av det och alla medlemsstater har bidragit.
Det är nödvändigt att komma överens om en lämplig avvägning mellan ansvarstagande och solidaritet i reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet. I ett gemensamt system och inom Schengenområdet där det saknas inre gränser går det inte att ha bara det ena och inte det andra. Ett fördjupat samarbete kan vara sista utvägen för att bryta ett dödläge, men på det här området är det inte rätt sätt att organisera en mekanism för ansvarstagande och solidaritet där alla medlemsstater deltar. Om man inte kan hitta en lösning kommer Schengensystemet att fortsätta att utsättas för påfrestningar.
I stället bör erfarenheter och bästa praxis från de senaste åren ge vägledning för hur man ska nå en överenskommelse. Den mest kontroversiella aspekten i reformen av Dublinförordningen är solidaritetsmekanismen och avvägningen mellan ansvarstagande och solidaritet. Det finns olika möjliga sätt att utforma det. Först lade kommissionen fram ett förslag till en permanent ram för en omplaceringsmekanism vid kriser. I maj 2016 lade den fram en mer omfattande och förutsägbar strategi, som för in en rättvisemekanism i Dublinreglerna som skulle utlösas automatiskt under vissa omständigheter. Med utgångspunkt i det förslaget har de slovakiska, maltesiska och estniska ordförandeskapen i rådet utarbetat en strategi i etapper.
Europaparlamentet föreslår ett obligatoriskt system för omplacering som skulle tillämpas allmänt, oberoende av migrationstrycket. Om man beaktar dessa olika ståndpunkter skulle en lösning kunna vara en strategi där det ingår ett mått av obligatorisk omplacering vid allvarliga krissituationer, medan man i mera normala situationer skulle utgå från frivilliga åtaganden från medlemsstaterna. I sådana situationer skulle solidariteten kunna ta sig olika uttryck, som hämtas från både de inre och yttre dimensionerna av en integrerad och heltäckande migrationspolitik. I denna anda erkände Jean-Claude Juncker i sitt tal om tillståndet i unionen 2017 att det kommer att behövas kompromisser för att genomföra reformen, och att resultatet måste vara det rätta för unionen och samtidigt rättvist för alla medlemsstater.
4. DEN YTTRE DIMENSIONEN
EU har undan för undan infört en migrationspolitik med en genuint yttre dimension, som kompletterar och förstärker den inre dimensionen. Arbetet har bidragit till att minska de farliga resorna, att rädda migranters liv och att höja EU:s stöd till en ny nivå, för att ta itu med de bakomliggande orsakerna till befolkningsomflyttningar och skydda flyktingar och migranter. Migrationstrycket på Europa kommer att förbli en utmaning under de kommande åren, och därför finns det inget alternativ till att konsolidera och stärka migrationspolitikens yttre dimension.
9 Se artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.
7
Vad gäller den östra Medelhavsrutten är det nödvändigt att fortsätta att genomföra uttalandet från EU och Turkiet fullt ut. Medlemsstaterna kom redan i uttalandet från EU och Turkiet överens om att använda ytterligare 3 miljarder euro till EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet, så snart avtal ingåtts om de resurser som nu är tillgängliga och så snart de andra villkoren i uttalandet från EU och Turkiet är uppfyllda.Detta skulle följa den modell för fördelning av ansvar mellan EU:s budget och de nationella budgetarna som man kom överens om 201610. Vidarebosättningen från Turkiet bör fortsätta i oförminskad takt. Om man genomför det frivilliga humanitära mottagandesystemet kommer det att bidra till ytterligare lagliga vägar för syriska flyktingar i Turkiet. Man bör noga följa situationen i västra Balkan, genom fortsatt EU-stöd till länder längs med vägen och vaksamhet vad gäller sekundära förflyttningar.
Det är också nödvändigt att intensifiera arbetet längs den centrala Medelhavsrutten, för att genomföra alla aspekter av strategin från Maltaförklaringen och handlingsplanen för den centrala Medelhavsrutten. EU och medlemsstaterna, i samarbete med de libyska myndigheterna, Afrikanska unionen, Internationella organisationen för migration, FN:s flyktingkommissarie och andra FN-organ, kommer skyndsamt att intensifiera åtgärderna för att fullt ut skydda migranter och flyktingar i Libyen i enlighet med de mänskliga rättigheterna och för att stoppa våld och övergrepp av kriminella nätverk. EU har därför inrättat en arbetsgrupp tillsammans med Afrikanska unionen och FN för att rädda och skydda migranters och flyktingars liv längs med rutterna och särskilt i Libyen, enligt vad som tillkännagavs i Abidjan den 29 november 2017. Detta kommer att göra det möjligt att påskynda Internationella organisationen för migrations program för självmant återvändande från Libyen till ursprungsländerna, genom att man finansierar återvändande för ytterligare 15 000 personer fram till februari 2018. Sedan en transit- och avreseanläggning inrättats i Tripoli för personer i behov av internationellt skydd, bör EU och medlemsstaterna stödja vidarebosättning från Libyen genom FN:s flyktingkommissaries transitmekanism, med minst 1 000 vidarebosättningar till februari 2018. Att förstöra smugglarnas affärsmodell fortsätter att vara en prioritet. EU bör därför fortsätta att stödja nya projekt för att skapa sysselsättning och stimulera den socioekonomiska utvecklingen i lokalsamhällena, särskilt i Libyen och Niger.
Det föränderliga migrationsflödena gör att det krävs ständig vaksamhet. Till exempel anlände sammanlagt över 25 500 personer till Spanien längs Västra Medelhavs- och Atlantrutten under 2017, vilket var cirka 105 % fler än under samma period 2016. Samarbetet med Marocko och andra berörda länder längs med den rutten kommer att vara av avgörande betydelse.
För att man ska kunna uppnå alla dessa mål krävs ytterligare ekonomiskt stöd. Det är därför viktigt att anslå ytterligare medel för den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond.
Vissa medlemsstater har gjort utfästelser efter det senaste mötet i Europeiska rådet, men det krävs att alla medlemsstater bidrar med sin beskärda del för att det ska gå att få ihop de 340 miljoner euro som saknas, varav 110 miljoner euro för omedelbara behov.
Utöver Nordafrika stöder EU:s förvaltningsfond projekt, bl.a. för trygg livsmedelsförsörjning, sysselsättningsskapande åtgärder för unga och bättre migrationshantering, i 21 länder i Afrika söder om Sahara och i Östafrika, genom delarna för Sahel och Tchadsjön respektive Afrikas horn. Sammanlagt 178 avtal för 1,2 miljarder euro har redan ingåtts, bl.a. för flera övergripande projekt. Det tillgängliga resurserna är på upphällningen. Det är nödvändigt att under de år som återstår av förvaltningsfondens verksamhet se till att resurserna används på
10 Den 3 februari 2016 kom de 28 medlemsstaterna och kommissionen överens om att en 1 miljard euro ska finaniseras ur EU:s budget och 2 miljarder euro ska finansieras genom bidrag från medlemsstaterna i proportion till deras andel av EU:s BNP.
8
bästa sätt och så effektivt som möjligt, samtidigt som man undersöker ytterligare åtaganden från medlemsstaterna, särskilt mot bakgrund av behovet att genomföra resultaten från toppmötet mellan Afrikanska unionen och EU den 29–30 november 2017.
EU och dess medlemsstaterna bör i största möjliga utsträckning använda sig av påtryckningsmedel, t.ex. viseringspolitik och annan politik, för att få till stånd avtal och praktiska arrangemang för återtagande med ursprungs- och transitländer.
När vi ser framåt bör vi fortsätta med en stark fokusering på att åtgärda de bakomliggande orsakerna till migrationen, genom utvecklingssamarbete, inklusive stöd till digitala komponenter, med riktade åtgärder inom EU:s förvaltningsfond och genom att mångfaldiga privata investeringar genom den yttre investeringsplanen, samt att utveckla lagliga migrationspaket som kan ligga till grund för våra partnerskap.
Vid toppmötet Afrikanska unionen–EU bekräftades att det finns potential för ett starkare och bredare partnerskap mellan de båda kontinenterna, med inriktning på unga människor och på utveckling. Eftersom migration är en global utmaning kommer också EU och Afrika att aktivt delta i utformningen av FN:s globala pakter om migration.
5. FINANSIERING AV MIGRATIONSPOLITIKEN – TILLRÄCKLIGA RESURSER OCH FLEXIBLA INSTRUMENT
Att hantera migrationen kräver stora investeringar. När den nuvarande generationen av EU:s finansieringsinstrument utvecklades 2011 var migrationspolitik mycket lägre prioriterat än idag. Sedan krisen slog till har tillgänglig finansiering som ursprungligen tilldelats för migrationspolitiken ökat med 74,6 % (6 miljarder euro) fram till 2020 för att stödja insatser i alla medlemsstater. EU:s budgetstöd har visat sig vara nödvändigt för att hjälpa de medlemsstater som står under hårdast press att hantera nya behov av gränskontroll, driva mottagningscentrum och tillhandahålla nödvändigt humanitärt bistånd till flyktingar och migranter, inklusive boende och vård. Experter och resurser som ställts till förfogande genom Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, Europol och Europeiska stödkontoret för asylfrågor har bidragit till att stärka medlemsstaternas handlingsförmåga. EU-finansieringen av medlemsstaternas vidarebosättning för människor i behov av skydd har lett till fler lagliga vägar för migranter att nå Europa. Behoven kommer att finnas kvar i framtiden.
Väl utformade, flexibla och effektiva instrument för att hantera migrationsfrågor behövs under de kommande åren. Tidigare har strikta regler för planeringen av resurser hindrat EU från att reagera snabbt när medlemsstaterna begärt hjälp, eller också har de lett till en systematisk användning av de begränsade medlen för nödfinansiering. Det finns också områden där EU:s finansieringsinstrument skulle kunna spela en större roll i framtiden, t.ex.
när det gäller att stödja lokalsamhällen som tar emot många migranter eller flyktingar, för att på så sätt underlätta integration och hantera sociala frågor och hälso- och sjukvård.
Finansieringen är också viktig som stöd för EU:s yttre migrationspolitik. På detta område har det krävts ad hoc-instrument för att möta nya prioriteringar, t.ex. EU:s facilitet för flyktingar i Turkiet, EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika och Europeiska fonden för hållbar utveckling. Instrumenten skapades för att kombinera medel från EU:s budget och från medlemsstaterna, men det har visat sig vara svårt att matcha med nationella medel. För att gå framåt bör vi fundera på hur vi kan garantera finansiering av migrationens yttre dimension, och samtidigt säkerställa flexibilitet och en snabb mobilisering och samordnad användning av interna och externa resurser.
9
I samband med nästa fleråriga budgetram måste vi dra lärdom av dessa erfarenheter och också blicka framåt, mot framtidens migrationsutmaningar.
10
Färdplan för en överenskommelse i juni 2018 om det övergripande migrationspaketet
Europaparlamentet, rådet och kommissionen har gjort framsteg när det gäller de inre och yttre dimensionerna av migrationspolitiken. Men utmaningarna är fortfarande stora och trycket högt. Vi har gjort ett gemensamt åtagande att återvända till Schengen sommaren 2018 och att övergå till ett system som ger oss mer tålighet vid framtida kriser, och kommissionen uppmanar därför stats- och regeringscheferna att sluta upp bakom följande delar av en färdplan för att till i juni 2018 kunna enas om övergripande paket.
Intensifiera arbetet med det gemensamma europeiska asylsystemet så att
beslut om EU:s asylbyrå och Eurodac kan antas i mars 2018,
en politisk överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet om skyddsförordningen kan nås till slutet av mars 2018,
en politisk överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet om direktivet om mottagningsvillkor och om unionsramen för vidarebosättning kan nås till maj 2018.
ett förhandlingsmandat om förordningen om asylförfaranden i Europaparlamentet och rådet föreligger i maj 2018, och
en överenskommelse om den rätta balansen mellan ansvarstagande och solidaritet kan nås genom följande steg:
De stora dragen i överenskommelsen fastställs till i april 2018.
En överenskommelse om den rätta balansen mellan ansvarstagande och solidaritet ingås vid stats- och regeringschefernas möte i Sofia i maj 2018, och den omvandlas snabbt till ett förhandlingsmandat inför rådets möte om Dublinförordningen.
En politisk överenskommelse nås vid Europeiska rådets möte i juni om den övergripande reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet.
Fullborda uppbyggnaden av ett effektivt system för förvaltningen av de yttre gränserna, särskilt genom att säkerställa att medlemsstaterna bidrar med alla de tillgångar och den personal som behövs till Europeiska gräns- och kustbevakningens reserver för snabba insatser, så att de är färdiga att placeras ut i mars 2018.
Inrätta en fullt fungerande återvändandekapacitet vid Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån till i mars 2018, så att antalet återvändande migranter i de insatser som organiseras i samarbete med byrån ökar med minst 20 % jämfört med samma period 2017 och med minst 50 % till juni 2018. Man bör bygga vidare på de goda exempel på operativa arrangemang för återtagande som nyligen gjords med tredjeländer, t.ex.
Bangladesh, så sådana arrangemang eller avtal om återtagande kan ingås med ytterligare tre partnerländer till i maj 2018.
Säkerställa att det finns tillräckliga lagliga vägar till Europa. Detta kräver att medlemsstaterna till i februari 2018 åtar sig att se till att vidarebosättning kan genomföras för minst 50 000 personer i behov av internationellt skydd, varav 50 % till i oktober 2018 och resten till i maj 2019, inklusive vidarebosättning från Libyen genom FN:s flyktingkommissaries transitmekanism. Inleda de första pilotprojekten för att samordna erbjudanden om laglig ekonomisk migration för viktiga partnerländer i maj 2018.
Nå en politisk överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet om blåkortsdirektivet om villkoren för inresa och vistelse för högkvalificerade arbetstagare från tredjeländer till i juni 2018.
Färdigställa de olika arbetsflödena i den yttre migrationspolitiken. Se till att uttalandet från EU och Turkiet genomförs fullständigt och kontinuerligt. I samarbete med de libyska myndigheterna, Afrikanska unionen och Internationella organisationen för migration stödja självmant återvändande från Libyen till ursprungsländerna för ytterligare 15 000 personer samt minst 1 000 vidarebosättningar från Libyen genom FN:s flyktingkommissaries transitmekanism till februari 2018. Alla medlemsstater bör bidra så att man till i mars 2018 kan få ihop det belopp på 340 miljoner euro som saknas för den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond.
Mot bakgrund av slutsatserna från toppmötet EU–Afrikanska unionen, stödja arbetet i EU:s, Afrikanska unionens och FN:s arbetsgrupp och förstärka det strategiska partnerskapet med Afrika, inklusive genom att snabbt genomföra alla delar av EU:s yttre investeringsplan. Den första omgången av projekt inom Europeiska fonden för hållbar utveckling bör antas senast i maj 2018.
För att säkerställa mätbara framsteg inom alla olika delar av denna färdplan bör varje medlemsstat utse en särskild kontaktperson för migrationsfrågor.
11
Tillägg 1 – Tidslinje för den europeiska migrationsagendan: lägesrapport om de viktigaste förslagen
DE VIKTIGASTE LAGFÖRSLAGEN – STATUS OCH
FRAMSTEG Europeiska
kommis- sionen
Europa- parlament
et
Europeiska unionens råd
Antaget av Europa- parlamentet
och rådet
Förslag Beskrivning Status
Internationellt skydd:
provisoriska åtgärder till förmån för Italien och Grekland
Genom beslutet införs en omplaceringsmekanism för nödsituationer under två år, för omplaceringar från
Italien och Grekland till andra medlemsstater. maj 2015
Enhetlig utformning av viseringar
Genom förordningen införs en ny gemensam utformning av viseringsmärket, med nya säkerhetsdetaljer för att förhindra förfalskning.
juni 2015
Internationellt skydd:
provisoriska åtgärder till förmån för Italien, Grekland och Ungern
Genom beslutet införs provisoriska åtgärder på området internationellt skydd till förmån för Italien och Grekland, för att stödja dem så att de bättre kan hantera en nödsituation med en plötslig tillströmning av medborgare från tredjeländer.
september 2015
Europeisk resehandling för återvändande
Genom förordningen införs en enhetlig europeisk resehandling för återvändande för
tredjelandsmedborgare som vistas illegalt i EU.
december 2015
Europeiska kommissionen Europaparlamentet Europeiska unionens råd Förslag framlagt Förhandlingsmandat antaget / rättsakt
antagen
Förhandlingsmandat antaget / rättsakt antagen
Förslag ska läggas fram Förhandlingsmandat ska antas Förhandlingsmandat ska antas
14
2 3 23
Av dessa 23 initiativ har 9 antagits av
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd.
23 viktiga
lagstiftningsförslag har lagts fram av EU- kommissionen sedan Junckers kommission
tillträdde. 14 av kommissionens lagstiftningsförslag
väntar fortfarande på att antas av Europaparlamentet och rådet.
12
DE VIKTIGASTE LAGFÖRSLAGEN – STATUS OCH
FRAMSTEG EU-
kommis- sionen
Europa- parlament
et
Europeiska unionens råd
Antaget av Europa- parlamentet
och rådet
Förslag Beskrivning Status
Förstärkta kontroller mot relevanta databaser vid de yttre gränserna
Genom förordningen införs obligatoriska och systematiska kontroller, även av EU-medborgare, mot relevanta databaser vid de yttre gränserna.
december 2015 Europeiska gräns- och
kustbevakningsbyrån Genom förordningen inrättas en europeisk gräns- och kustbevakningsbyrå för att säkerställa en effektiv tillämpning av stränga gemensamma normer för gränsförvaltning och tillhandahålla operativt stöd samt i nödvändiga fall skyndsamt vidta åtgärder för att reagera vid uppkommande kriser vid den yttre gränsen.
december 2015
System för in- och
utresa (smarta gränser) Systemet för in- och utresa kommer att registrera inresor och utresor för tredjelandsmedborgare och underlätta övervakningen av tillåtna korttidsvistelser i EU. Det kommer att modernisera förvaltningen av de yttre gränserna genom att förbättra kontrollernas kvalitet och effektivitet samt underlätta upptäckten av förfalskade handlingar och identitetsbedrägerier.
april 2016
Asylfrågor: Dublinsystemet Förslaget syftar till att skapa ett rättvisare, effektivare och hållbarare system för att fördela asylansökningar mellan EU-länderna.
maj 2016 november 2017 Asylbyrån Förslaget innebär att man inrättar en fullvärdig EU-byrå
för asylfrågor, med ett förstärkt mandat och kraftigt utökade uppgifter, som kan placera ut asylstödgrupper och tillhandahålla operativt och tekniskt stöd.
maj 2016 december 2017
december 2017
Asylfrågor: Eurodac Förslaget syftar till att anpassa och förstärka Eurodacsystemet, för att underlätta återvändande och motverka irreguljär migration.
maj 2016 juni 2017
juni 2017 Tredjelandsmedborgares
inresa och vistelse för högkvalificerat arbete (EU- blåkortet)
Förslaget om laglig migration (blåkortssystemet) lades fram av kommissionen i mitten av 2016.
juni 2016 juli
2017 juli 2017
Enhetlig utformning av
uppehållstillstånd Genom förordningen införs modernare säkerhetsdetaljer
som gör uppehållstillstånden säkrare. juni 2016 Mottagningsvillkor Genom förslaget harmoniseras mottagningsvillkoren
inom EU. juli 2016 maj
2017
november 2017 Asylkrav Genom förslaget harmoniseras skyddsnormerna inom EU
och sekundära förflyttningar och asylshopping förhindras.
juli 2016 juli 2017
juli 2017 Asylförfaranden Förslaget syftar till att minska skillnaderna i fråga om
andelen godkända asylansökningar, motverka sekundära förflyttningar och sörja för gemensamma
rättssäkerhetsgarantier för asylsökande.
juli 2016
Unionsramen för vidarebosättning
Förslaget handlar om hur EU tar emot flyktingar från länder utanför EU, t.ex. från flyktingläger, och lades fram
av kommissionen i juli i fjol. juli 2016 oktober
2017 november 2017
Europeiska kommissionen Europaparlamentet Europeiska unionens råd Förslag framlagt Förhandlingsmandat antaget / rättsakt
antagen
Förhandlingsmandat antaget / rättsakt antagen
Förslag ska läggas fram Förhandlingsmandat ska antas Förhandlingsmandat ska antas
13
Europeiska kommis-
sionen
Europa- parlament
et
Europeiska unionens råd
Antaget av Europa- parlamentet
och rådet
Förslag Beskrivning Status
Planen för yttre investeringar/Europeiska fonden för hållbar utveckling
Parlamentet och rådet nådde snabbt en politisk överenskommelse i juni om detta förslag, mindre än ett år efter att kommissionen lagt fram det i september 2016.
Syftet med förslaget är att använda EU-medel för att uppmuntra privata investeringar för utveckling i Afrika och andra delar av EU:s grannskap.
september 2016
EU-system för reseuppgifter och resetillstånd
Förslaget syftar till att skapa ett automatiskt system för förhandskontroll av medborgare från länder utanför EU som är undantagna från visumkravet. Detta ska garantera att EU-länderna får bättre information om icke-EU-medborgare som reser till EU.
november
2016 oktober
2017 juni 2017
Inrättande, drift och
användning av
Schengens
informationssystem på området polissamarbete och straffrättsligt samarbete
I december 2016 lade kommissionen fram förslag om en översyn av Schengens informationssystem, framförallt i syfte att förbättra gräns och
migrationsförvaltningen. december
2016
november
2017 november 2017
• gränskontroller december
2016
• återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna
december 2016
Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa
Syftet med förslaget är att se över förordningen om inrättandet av byrån och att stärka dess mandat så att det omfattar utmaningarna på EU-nivå inom området frihet, säkerhet och rättvisa.
Framför allt ska byrån nu ansvara för att utveckla och införa tekniska lösningar för att göra EU:s
informationssystem interkompatibla.
juni 2017
Översyn av reglerna för tillfälligt återinförande av gränskontroll vid de inre gränserna
Förslaget syftar till att göra reglerna för tillfälligt återinförande av gränskontroll bättre anpassade för nuvarande och framtida utmaningar. Det lades fram av kommissionen i september 2017.
september 2017
EU-kommissionen Europaparlamentet Europeiska unionens råd
Förslag framlagt Förhandlingsmandat antaget / rättsakt
antagen Förhandlingsmandat antaget / rättsakt
antagen
Förslag ska läggas fram Förhandlingsmandat ska antas Förhandlingsmandat ska antas
14 Tillägg 2 – EU:s förvaltningsfond för Afrika
Utfästelser och bidrag till EU:s förvaltningsfond för Afrika
De medel som anslagits till EU:s förvaltningsfond för Afrika uppgår för närvarande till 3,3 miljarder euro. Över 2,9 miljarder euro kommer från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och EU:s finansieringsinstrument samt 375 miljoner euro från medlemsstaterna och andra givarländer (Schweiz och Norge), varav hittills 315,1 miljoner euro betalats ut. Medlemsstaterna måste göra mer för att leva upp till sina åtaganden, som går tillbaka till november 2015.
Utfästelser och bidrag till EU:s förvaltningsfond för Afrika (miljoner euro per den 4 december 2017)
Medlemsstat/associerad stat
Utlovat Mottaget
Österrike 6 6
Belgien 10 6
Bulgarien 0,55 0,05
Kroatien 0,2 0,2
Cypern
Tjeckien 1,67 1,67
Danmark 10 6
Estland 1,45 1,45
Finland 5 5
Frankrike 9 3
Tyskland 154 136
Grekland
Ungern 0,7 0,7
Irland 6 1,2
Italien 102 102
Lettland 0,3 0,3
Litauen 0,2 0,05
Luxemburg 3,1 3,1
Malta 0,25 0,1
Nederländerna 26,36 13,36
Polen 8,13 8,13
Portugal 0,45 0,45
Rumänien 0,1 0,1
Slovakien 1,6 0,6
Slovenien 0,05 0,05
Spanien 9 3
Sverige 3 3
Förenade kungariket 3 1,2
Norge 8,78 8,78
Schweiz 4,1 3,6
Summa bidrag 375 315,1
Bidrag från EU:s budget[1] 2 928,4
[1] Inklusive andra av EU:s finansieringsinstrument, t.ex. Europeiska utvecklingsfonden.
15
Fram till den 4 december 2017 hade 120 program i de tre regionerna godkänts av den operativa kommittén för EU:s förvaltningsfond för Afrika med ett sammanlagt belopp på cirka 1 960,4 miljoner euro. Sammanlagt 194 avtal med aktörer som genomför programmen (86 i Sahel och Tchadsjön, 69 i Afrikas horn, 16 i Nordafrika och 23 i övergripande projekt) har undertecknats hittills, för sammanlagt 1 352,2 miljoner euro. Sammanlagt har 490,6 miljoner euro utbetalats.
Del Godkända belopp Avtalade belopp Utbetalade belopp
Afrikas horn 665,0 430,3 146,6
Nordafrika 293,6* 132,3 60,4
Sahel och Tchadsjön 988,8* 787,0 282,9
Övergripande projekt 13* 2,6 0,7
Totalsumma 1960,4* 1352,2 490,6
* Avrundade siffror.
Den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond för Afrika
Särskilt den nordafrikanska delen av EU:s förvaltningsfond för Afrika saknar medel, trots att det är en av de viktigaste delarna för att minska migrationsströmmarna längs den centrala Medelhavsrutten. För den nordafrikanska delen har hittills program för 294 miljoner euro godkänts, varav 132 miljoner euro i avtalade belopp. Mer finansiering krävs eftersom det fortfarande saknas 340 miljoner euro, varav 110 miljoner euro för omedelbara behov.
Efter kommissionens uppmaning i juli om fler bidrag till den nordafrikanska delen, uppmanade europeiska rådet vid sitt möte i oktober medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig och riktad finansiering. Fram till den 4 december har mer än 140 miljoner euro utlovats till den nordafrikanska delen.
LAND
DATUM FÖR UNDERTECKNANDE AV
OFFICIELL
BIDRAGSUTFÄSTELSE BELOPP
Österrike 13.10.2017 3 000 000
Bulgarien 29.11.2017 100 000
Kroatien 27.10.2017 100 000
Tjeckien 5.10.2017 989 008
Danmark 28.11.2017 4 031 100
Estland 6.7.2017 1 000 000
Tyskland 10.11.2017 3 000 000
29.11.2017 100 000 000
Italien 20.7.2017 10 000 000
Lettland 26.10.2017 250 000
Litauen 1.12.2017 150 000
Nederländerna 22.11.2017 10 000 000
Norge 16.11.2017 2 074 258
Polen 8.11.2017 7 080 746
Slovakien 24.11.2017 1 000 000
SUMMA 142 775 112
Obs.: Frankrike och Spanien utlovade båda ett extra bidrag på 6 miljoner euro och Irland utlovade 3 miljoner euro till EU:s förvaltningsfond för Afrika, utan att ange en uppdelning per del.
16 Bilaga 3 – Europeiska gräns och kustbevakningen
Den europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån, som man kom överens om rekordsnabbt efter kommissionens förslag, inrättades i oktober 2016 för att göra det möjligt för Europa att bättre skydda sina gemensamma yttre gränser. Den är rustad för att klara av nya migrations- och säkerhetsutmaningar.
Bristande resurser hindrar byrån från att komma gång
Under det senaste året har viktiga steg tagits för att göra den nya byrån operativ, inklusive inrättandet av reserverna för snabba insatser, med kustvakter och utrustning. Trots upprepade uppmaningar till medlemsstaterna att leva upp till sina åtaganden saknar reserverna fortfarande mycket resurser, särskilt teknisk utrustning. De pågående gemensamma insatserna, t.ex. i Grekland, Italien och Bulgarien, har liknande utmaningar med en kronisk brist på utstationerad personal från medlemsstaterna.
UTSTATIONERAD PERSONAL, UPPSKATTAT UNDERSKOTT, JANUARI 2018 EU:S GRÄNS- OCH KUSTBEVAKNING
– ANTAL UTPLACERINGAR
742 personer i Grekland 137 personer i Bulgarien
322 personer i Italien 91 personer på västra Balkan 79 personer i Spanien Över 1 400 gräns- och kustvakter i EU
17
TYP AV UTRUSTNING SAKNAS FORTFARANDE (RESURSER – MÅNAD)
53 33
78
För närvarande saknas nära 206 personer i reserven för snabba insatser med 1500 gränsvakter
Endast 14 medlemsstater deltar för närvarande med teknisk utrustning till reserven med utrustning för snabba insatser, vilket innebär att det finns stora brister.
14 MEDLEMSSTATER BIDRAR:
MEDLEMSSTATER
BIDRAG SOM KRÄVS
SAKNAS FORTFARANDE
MEDLEMSSTATER
BIDRAG SOM KRÄVS
SAKNAS FORTFARANDE
ÖSTERRIKE 34 LETTLAND 30
BELGIEN 30 LITAUEN 39
BULGARIEN 40 LUXEMBURG 8 1
KROATIEN 65 ΜΑLTA 6
CYPERN 8 8 NEDERLÄNDERN
A
50
TJECKIEN 20 NORGE 20 8
DANMARK 29 POLEN 100
ESTLAND 18 PORTUGAL 47 42
FINLAND 30 RUMÄNIEN 75
FRANKRIKE 170 SLOVAKIEN 35 31
TYSKLAND 225 SLOVENIEN 35 3
GREKLAND 50 SPANIEN 111 111
UNGERN 65 SVERIGE 17
ISLAND* 2 2 SCHWEIZ 16
ITALIEN 125 SUMMA: 1 500 206
RESERVEN FÖR SNABBA INSATSER
RESERVEN MED UTRUSTNING FÖR SNABBA INSATSER
18 Tillägg 4 – Omplacering och vidarebosättning Omplacering
Efter två år har EU:s omplaceringsmekanism visat sig vara en framgång. Den har hjälpt flyktingar att börja ett nytt liv och den har bidragit till fördela ansvaret bättre mellan medlemsstaterna.
OMPLACERINGAR FRÅN ITALIEN OCH GREKLAND
3000 2500 2000 1500 1000 500 0
Det finns fortfarande cirka 500 personer i Grekland och 2 350 i Italien som är berättigade till omplacering, och medlemsstaterna bör därför skyndsamt föra över dessa personer. Kommissionen är beredd att fortsätta att ge ekonomiskt stöd till de medlemsstater som upprätthåller sina omplaceringsinsatser.
SUMMA:
10 842 21 524
OMPLACERINGAR FRÅN GREKLAND OMPLACERINGAR FRÅN ITALIEN
IT EL Summa (OKTOBER 2015 - NOVEMBER 2017)
oktober november december januari april maj juni juli
august i
september oktober november december januari februari mars april maj juni juli
august i
september oktober november
februari mars
19 Vidarebosättning
Sedan 2015 har EU haft två framgångsrika vidarebosättningssystem som hjälpt nästan 26 000 av de mest utsatta flyktingarna att finna skydd i ett EU-land, varav 18 563 i enlighet med rådets slutsatser av den 20 juli 2015. Dessa två system närmar sig sitt slut, och kommissionen startade därför ett nytt vidarebosättningssystem i september, som ska göra det möjligt för åtminstone 50 000 särskilt utsatta personer i behov av internationellt skydd att tas emot i ett EU- land till i oktober 2019. 500 miljoner euro har avsatts för medlemsstaternas vidarebosättningsinsatser under de kommande två åren – 10 000 euro från EU:s budget för varje vidarebosatt person.
Kommissionen föreslog i juli 2016 en permanent EU-ram för vidarebosättning för att samordna insatserna på lång sikt och inrätta ett enhetligt förfarande och gemensamma kriterier. När det antagits kommer EU-ramen för vidarebosättning att ersätta de nuvarande tillfälliga systemen för vidarebosättning och inresetillstånd av humanitära skäl.
Medlemsstat Utlovat hittills Medlemsstat Utlovat hittills Utlovat hittills
Österrike 0 Lettland 0
Belgien 2 000 Litauen 50
Bulgarien 110 Luxemburg 200
Kroatien 200 Malta 20
Cypern 69 Nederländerna 3000
Tjeckien 0 Polen 0
Danmark 0 Portugal 1010
Estland 80 Rumänien 109
Finland 1 670 Slovakien 0
Frankrike 10 200 Slovenien 40
Tyskland 0 Spanien 2 250
Grekland 0 Sverige 8 750
Ungern 0 Förenade kungariket 7 800
Irland 1 200
SUMMA 39 758
Italien 1 000
VIDAREBOSÄTTNING INOM DET NUVARANDE EU-PROGRAMMET
Sammanlagt 22 500 har utlovats 18 563
vidarebosatta personer
UTFÄSTELSER INOM DET NYA PROGRAMMET FÖR VIDAREBOSÄTTNING
Sammanlagt 50 000 har planerats 39 758
utlovade hittills
