Säker Traumavård
Återföringsrapport till Norra sjukvårdsregion:
Region Norrbotten, Region Västerbotten, Region Västernorrland och Region Jämtland Härjedalen
VT 2019
Innehållsförteckning
Säker Traumavård...1
Bakgrund och genomförande...4
Bakgrund Norra sjukvårdsregionen...4
Regionala organisatoriska utmaningar ...5
Styrkor i traumavården: ...5
Övergripande:...5
Prehospitalt: ...5
Hospitalt:...6
Förbättringsmöjligheter inom traumavården: ...6
Övergripande:...6
Prehospitalt: ...6
Hospitalt:...7
Rehabilitering:...7
Regional rapport ...7
Region Norrbotten ...7
Region Västerbotten...8
Region Västernorrland ...9
Sammanfattning av de områden som är mest angelägna att förbättra:...10
Bilaga ...12
Revisionen har genomförts av representanter för granskningsteamen:
Pia Malmquist, överläkare, SWESEM, Stockholm Pär Lindgren, överläkare, SIR, Växjö
Håkan Klementsson, överläkare, FLISA, Karlskrona Johan Christiansson, överläkare SOTS, Kalmar Mattias Wahlborg, överläkare SOTS, Uppsala
FLISA = Föreningen Ledningsansvariga Inom Svensk Ambulanssjukvård Rf AnIva = Riksföreningen för Anestesi- och Intensivvård
RAS = Riksföreningen för Ambulanssjuksköterskor RST = Riksföreningen Sjuksköterskor inom Trauma SFAI = Svensk Förening för Anestesi och Intensivvård
SLAS = Sveriges Ledningsansvariga Ambulansläkare i Samverkan SOF = Svensk Ortopedisk Förening
SFAT= Svensk Förening för Akutkirurgi och Traumatologi Rfop = Riksföreningen för Operationssjukvård
SWESEM = Svensk Förening för Akutsjukvård SENA = Riksföreningen för Akutsjuksköterskor OSIS = Ortopedisjuksköterskor i Sverige
SFBFM = Svensk Förening för Bild- och Funktionsmedicin SWEDRAD = Svensk Förening för Röntgensjuksköterskor
Kontaktperson för granskningsteamen är par.lindgren@kronoberg.se tel 0709844609
Bakgrund och genomförande
Projektet Säker Traumavård genomförs i samarbete mellan 19 professionella
organisationer, tre nationella kvalitetsregister och med ekonomiskt och administrativt stöd av Löf (Landstingens Ömsesidiga Försäkringsbolag). Syftet med projektet är att höja kvalitet och säkerhet vid omhändertagande av traumapatienter.
Grundprincipen för samarbetet är att:
De professionella organisationerna ansvarar gemensamt för projektets innehåll och genomförande.
Löf stödjer projektet administrativt och ekonomiskt.
Arbetssättet är att medarbetare på det granskade sjukhuset använder ett av projektet framtaget instrument för att själva värdera viktiga delar av traumaverksamheten. Ett granskningsteam går därefter igenom självvärderingen. Granskarna, som alla är utsedda av sin respektive organisation, genomför sedan ett platsbesök. Efter dessa steg lämnar granskningsteamet sin samlade bedömning över styrkor och
förbättringsområden till sjukhuset i form av en återföringsrapport. Därefter sluts en överenskommelse med sjukhuset om ett antal förbättringsåtgärder.
Granskningsteamet följer upp överenskomna åtgärder efter cirka sex månader.
I granskningen ingår också att granska en regions samlade traumaverksamhet. Detta görs genom att granskningsteamen på de olika sjukhusen fångar upp de delar som kräver samarbete mellan sjukhusen och sammanställer en gemensam bedömning.
Representanter för teamen följer efter överenskommen tid (vanligen 8 – 12 månader) upp att överenskomna åtgärder har genomförts.
Syftet med den beskrivna processen är att den ska vara ett stöd för sjukhuset och regionen i arbetet med att höja kvalitet och säkerhet i omhändertagandet av traumapatienter inom befintliga resurser och förutsättningar.
Granskningen genomfördes på Östersunds sjukhus, Länssjukhuset i Sundsvall, Örnsköldsvik sjukhus, Lycksele lasarett, Norrlands universitetssjukhus Umeå, Skellefteå lasarett, Gällivare sjukhus och Sunderby sjukhus.
Granskningen innefattade inga andra sjukhus då de, enligt uppgift från regionerna, inte är traumamottagande enheter. I den regionala sammanställningen vill
granskarna betona att de stora avstånd som präglar förutsättningarna i denna del av Sverige ställer höga kompetenskrav i det akuta omhändertagandet såväl vid dessa enheter som inom den prehospitala organisationen. Etableringen av specialister i akutsjukvård i Norrbotten ses i detta sammanhang som ett bra exempel.
Bakgrund Norra sjukvårdsregionen
Norra sjukvårdsregionen är Sveriges, till ytan, överlägset största sjukvårdsregion.
Man omfattar drygt hälften av rikets yta men bara en knapp elftedel av dess
befolkning. Detta ställer särskilda krav på logistiken och organisationen för att kunna erbjuda en god och jämlik vård. Det finns i regionen ett regionsjukhus, tillika
universitetssjukhus i Umeå och ytterligare sju traumamottagande sjukhus. Det finns i regionen tre helikopterbaser med intensivvårdshelikoptrar och en bas för fixed-wing luftburen intensivvård. Organisatoriskt tillhör traumavård regionalt chefssamråd Anestesi, Intensiv, Traumavård. Norra sjukvårdsregionen omfattar fyra län med självständiga sjukvårdsregioner. Det förefaller naturligt att traumavårdkedjan skulle ledas och samordnas från NUS med tanke på att det endast där finns samtliga relevanta specialiteter för slutbehandling av traumapatienten, undantaget svåra brännskadefall.
Regionala organisatoriska utmaningar
Region Västerbotten och Norrbotten har likartad organisation som ger särskilda utmaningar för traumaprocessen och utvecklingsarbetet. Normalt sett i projektet kommenteras inte de lokala regionernas organisation i den regionala rapporten men i Norra sjukvårdsregionen finns organisatoriska utmaningar för sjukhusen som
granskningsteamet inte kan lämna utan kommentar. I Region Västerbotten och Norrbotten finns en organisation med Närsjukvårdsområden och
Länssjukvårdsområden. Länssjukvårdsområdena är länsövergripande och
närsjukvårdsområdena är i huvudsak lokala men även i närsjukvårdsområdena finns länsövergripande verksamheter. Någon lokal sjukhusledning av traditionell typ finns inte. Det är granskningsteamets uppfattning att den organisation man valt, oavsett övriga eventuella fördelar, ger en fragmenterad och otydlig styrning på sjukhusnivå.
Möjligheterna för ett lokalt, klinikövergripande styrnings-, utvecklings- och utvärderingsarbete uppfattas under rådande ledningsstruktur som mycket
begränsade. Medarbetarna uppfattar beslutsvägarna som diffusa och svårförståeliga.
Det är granskningsteamets uppfattning att Region Västerbotten och Region Norrbotten behöver förbättra förutsättningarna för klinikövergripande samverkan kring traumaprocessen för att kunna ta tillvara den lokala förbättringspotential som finns på sjukhusen.
I det arbetet kan med fördel erfarenheter från Region Västernorrland tas till vara. Den länsövergripande prehospitala organisationen är väletablerad och verksamheten präglas av tydlighet i struktur och process. Dess genomtänkta utbildningsprogram med nivåcertifiering och dagliga repetitionsutbildningar är viktiga instrument för att säkra tillgången till kompetent personal. Förutsättningarna är goda för att möta de stora utmaningar geografin medför.
Styrkor i traumavården:
Övergripande:
Det finns ett starkt engagemang och god kompetens för traumasjukvård på de sjukhus i regionen som idag har uppdrag för traumaomhändertagande.
Prehospitalt:
Ambulansdirigering över regionsgränser fungerar.
Regionalt används de nationella behandlingsriktlinjerna för prehospital vård.
Hela regionen registrerar i prehospitalt kvalitetsregister, AmbuReg.
Det finns tillgång till luftburen intensivvård och primäruppdrag.
Inom Norra sjukvårdsregionen finns det goda exemplet region Västernorrland som kan tjäna som modell för organisation och kompetensutveckling.
Hospitalt:
Kompletta akutsjukhus för omhändertagande av traumapatienter är fördelade i norra regionen med hänsyn till transportavstånd och demografi.
Personalen besitter generellt reell kompetens för sitt uppdrag medan den formella kompetensen varierar.
Flertalet sjukhus har för uppdraget ändamålsenliga lokaler.
Vid NUS finns spetskompetens i form av neurokirurgi och thoraxkirurgi.
Kärlkirurgi bedrivs vid NUS, Sunderby, Sundsvall och Östersund.
Samtliga regionens intensivvårdsavdelningar registrerar i SIR.
Förbättringsmöjligheter inom traumavården:
Övergripande:
Norra sjukvårdsregionen saknar en övergripande traumaorganisation.
Inom Norra sjukvårdsregionen uppfattas NUS inte ha tagit ett tydligt regionalt ansvar för insatser inom traumaområdet t.ex. utbildning, uppföljning och regionala traumamöten.
Traumagrupper saknas både sjukvårdsregionalt samt inom flera av de enskilda regionerna.
Registrering i SweTrau(Svenska Traumaregistret) är inte heltäckande inom regionen
Det finns en otydlighet i kontaktvägar beträffande enskilda patienter både vid den sekundära transporten och när patienter ska återföras till
hemortssjukhuset.
Kvalitetskontroll och kunskapsåterföring är i dagsläget inte ett prioriterat område.
Forskning och utveckling förekommer men går att utveckla med stöd av Umeå.
I dagsläget uppfyller inte norra sjukvårdsregionens samlade traumavård förutsättningarna för en jämlik vård.
Prehospitalt:
Prehospitalt tränat läkarstöd till vägburen ambulanspersonal saknas i Norrbotten, Västernorrland och Västerbotten förutom Umeå. På NUS finns stöd i form av ST akutsjukvård samt direktkontakt med bakjour för respektive fråga.
Ambulanspersonalen saknar rutiner för direkttriage.
Ambulansöverläkare finns inte i alla regioner.
En tydlig utbildningplan med obligatoriska utbildningsinsatser finns inte i alla regioner.
Hospitalt:
Grundläggande traumautbildning är inte obligatorisk för alla inblandade i traumavårdkedjan. Detta leder till att den formella kompetensen varierar.
Systematiskt kvalitets- och uppföljningsarbete är otillräckligt.
Medarbetarna upplever en stor osäkerhet vad gäller handläggning av svårt skadade barn.
Rehabilitering:
Rehabiliteringsvården för traumapatienterna behöver förtydligas
organisatioriskt och till dess innehåll. Det finns patientgrupper där man idag inte kan säkerställa en adekvat rehabilitering.
Det finns otillräcklig tillgång till inneliggande rehabilitering av traumapatienter.
Regional rapport
För de enskilda regionernas styrkor, förbättringsmöjligheter och åtgärdsförslag hänvisas i första hand till de lokala rapporterna för respektive sjukhus.
Utöver det som ovan beskrivits i den övergripande rapporten för hela Norra
sjukvårdregionen vill granskningsteamet särskilt poängtera följande för respektive region.
Region Norrbotten Styrkor:
Stor potential för aktivt arbete med traumavårdkedjan finns hos engagerade medarbetare.
Kompetens för radiologisk intervention som kan vara avgörande för vissa typer av skador finns vid Sunderby sjukhus, men behöver samordnas över nuvarande organisationsgränser.
För att möta kompetensbehovet vid de sjukhus som numera saknar akut kirurgisk verksamhet har en satsning på etablering av specialister i akutsjukvård gjorts.
Förbättringsområden.
Idag saknas ett tydligt resurssatt uppdrag för både lokala och regionövergripande traumagrupper.
Läkemedelsförsörjning samt tillgång till blodprodukter för samtliga enheter behöver säkras.
Enskilda medarbetare med specialkompetens som kan vara avgörande för vården av svårt skadade patienter som kallas in utanför ordinarie arbetstid behöver tillsäkras adekvat ersättning.
Åtgärdslista
Ett tydligt resurssatt uppdrag för traumagruppsarbete med ansvar för hela region Norrbotten bör definieras inom 6-9 månader.
På lämpligt sätt bör förutsättningar skapas för erfarenhetsutbyte med och utveckling av övergripande stödjande strukturer mellan regionens sjukhus och med övriga regioner inom Norra sjukvårdsområdet.
Etableringen av specialister i akutsjukvård är en viktig del av kompetensförsörjningen inom regionen. En tydlig plan för att fortsätta att utveckla och upprätthålla denna kompetens över tid behöver tas fram inom 6-9 månader.
Regionen bör inom 6-9 månader ha en genomförbar försörjningsplan för läkemedel och blodprodukter till samtliga sjukhus.
Kompetenssamordning för radiologisk intervention bör påbörjas inom 6-9 månader.
Region Västerbotten
Region Västerbotten är en sjukvårdsregion som omfattar sjukhusen i Umeå, Lycksele och Skellefteå. Länssjukhuset i Umeå är tillika regionsjukhus och universitetssjukhus.
Organisatoriskt finns en uppdelning med tre Närsjukvårdsområden (Umeå, Södra Lappland och Skellefteå) och två Länssjukvårdsområden. Traumavårdprocessen omfattar tre till fyra vårdområden per sjukhus. Någon lokal sjukhusledning av traditionell typ finns inte. Det är granskningsteamets uppfattning att Region
Västerbotten behöver förbättra förutsättningarna för klinikövergripande samverkan för att kunna ta tillvara den lokala förbättringspotential som finns på sjukhusen.
Styrkor:
Stor potential för aktivt arbete med traumavårdkedjan finns hos engagerade medarbetare.
Komplett universitetssjukhus med spetskompetens inom t.ex. neurokirurgi och thoraxkirurgi.
Förbättringsområden:
Norrlands Universitetssjukhus (NUS) i Umeå har - som regionens Traumacentra - ett ansvar för de svårast skadade patienterna. NUS behöver klargöra sitt ansvar (såväl inom den egna organisationen som gentemot övriga sjukhus i norra regionen) och vara drivande när det gäller forskning och utveckling av den högspecialiserade traumavården i norra regionen.
Saknas en regional traumamanual.
Saknas en regional traumagrupp för strategiskt arbete med t.ex. gemensamma riktlinjer, kvalitetsutveckling och lärande via uppföljning, genomgångar och utbildning.
NUS bör ansvara för skapande av och överenskommelser med övriga sjukhus, angående transportrutiner inkl. medicinska åtgärder som kan/bör göras på det avsändande sjukhuset inför sekundärtransport till NUS.
Rehabliteringen kan i nuläget inte säkerställas för alla traumapatienter.
Åtgärdslista:
Skapa en regional traumagrupp för Region Västerbotten (alternativet kan vara en sjukvårdsregional gemensam grupp).
Revidera Umeås Traumabok och låt den bli gemensam för Region Västerbotten.
Region Västernorrland
Styrkor:
Sammanhållen prehospital länsorganisation med nivåcertifiering som garanterar kompetens i verksamheten och stöder den professionella utvecklingen.
Stark övningskultur inom prehospital och hospital vård med flertalet simulatorutbildade instruktörer inom många verksamheter.
Registrering sker i Swetrau vilket kan utnyttjas som verktyg i ett kommande kvalitetsutvecklingsarbete.
Förbättringsområden:
Samverkan för lärande genom erfarenhetsutbyten och auskultationer är en underutnyttjad resurs inom Region Västernorrland.
Åtgärdslista:
Ge den regionala och de lokala arbetsgrupperna för trauma samordnade tydliga uppdrag för utveckling av traumavården och resurser i form av tid, ekonomi och stöd av en styrgrupp på respektive nivå inom 6 månader.
Etablera likvärdigt stöd inom hela regionen för traumaregistrering som verktyg för kvalitetsuppföljning och utveckling inom 6 månader.
Formulera en traumaplan med vision för Region Västernorrland hur traumavården ska utvecklas vilken innefattar tydliga arbetsbeskrivningar samt utbildnings- och fortbildningskrav för samtliga personalkategorier som ingår i
traumaomhändertagandet inom 6 månader.
Sammanfattning av de områden som är mest angelägna att förbättra:
Granskningsteamet föreslår att regionerna/sjukvårdsregionen arbetar med följande åtgärder:
1) Det finns inget samarbetsforum för ett gemensamt utvecklings- och kvalitetsarbete för traumavårdkedjan i Norra Sjukvårdsregionen. Ett samarbetsforum är en förutsättning för att alla förslag nedan ska kunna genomföras. Granskningsteamet föreslår att ett regionalt samarbetsforum för Norra Sjukvårdsregionen inrättas inom 6 -9 månader.
2) NUS Umeå har som regionsjukhus för hela norra sjukvårdsregionen ett särskilt ansvar att möta behovet av akuta konsultationer som rör traumapatienter. Det är granskningsteamets intryck att regionens kontaktvägar till NUS är otydliga och onödigt tidskrävande. Granskningsteamet föreslår att NUS därför bör tydliggöra en kontaktväg samt tillse att denna funktion har både kompetens och beslutsmandat för frågor rörande traumapatienter. Det kan vara t.ex.
Traumabakjour, IVA-specialist eller någon annan lösning. Således ett fungerande system där läkare på avsändande sjukhus får direktkontakt med specialister som kan ge tydliga besked på ett professionellt sätt. En rutin för detta bör etableras inom 9 - 12 månader.
3) Det finns inte verktyg för systematisk datainsamling och kvalitetsuppföljning av traumavårdkedjan. Granskningsteamet föreslår att samtliga sjukhus i Norra sjukvårdsregionen, inom 9-12 mån, startar registrering i SweTrau.
4) Norra sjukvårdsregionens vägburna ambulansverksamhet har inte tillgång till läkarstöd med prehospital kompetens. Granskningsteamet föreslår att Norra sjukvårdsregionen, inom 9-12 mån, tar fram en plan för hur detta behov kan mötas.
5) Det finns inga regionövergripande riktlinjer för traumavårdkedjan i Norra sjukvårdsregionen. Gemensama riktlinjer är en förutsättning för ett väl fungerande regionalt samarbete. Granskningsteamet föreslår att Norra sjukvårdsregionen, inom 9-12 mån, utarbetar relevanta gemensamma riktlinjer, t ex för barntrauma, neurotrauma och sekundärtransport av svårt skadade patienter.
6) Det finns en otydlighet i kontaktvägar beträffande enskilda patienter både vid den sekundära transporten och när patienter ska återföras till
hemortssjukhuset. Vid varje sjukhus behöver rutiner upprättas för
informationsöverföring rörande aktuella traumapatienter i hela den regionala vårdkedjan då patienten inte vårdas på hemsjukhuset. Granskningsteamet föreslår att Norra sjukvårdsregionen, inom 9 – 12 månader, tar fram en plan för hur detta behov kan mötas.
7) Snabb, systematisk återkoppling till det sjukhus som skickat patienter till NUS är ett starkt önskemål från regionens sjukhus. Detta innebär att aktuell
specialistklinik på NUS, med regelbundenhet rapporterar om patientens status
och vårdplan samt skickar epikris och information om när patienten beräknas återsändas till hemsjukhuset igen. Granskningsteamet föreslår att Norra sjukvårdsregionen inom 9 – 12 månader, utarbetar relevanta riktlinjer.
8) Rehabiliteringsresurserna i norra regionen är i princip obefintlig för flera patientkategorier efter stort trauma/multitrauma. Denna brist måste rättas till och med fördel i samverkan med andra regioner i Sverige. Granskningsteamet föreslår att Norra sjukvårdsregionen inom 9 – 12 månader tar fram en plan för hur detta behov kan mötas.
Bilaga
1. Årshjul för prehospital utbildning Region Västernorrland 2. Mikroutbildningsplan preshospitalt Västerbotten
Regionen ska alltid erbjudas att kommentera rapporten i en särskild bilaga.
Landstinget/regionen kommentarer bifogas/ landstinget/regionen har avstått från att kommentera återföringsrapporten. (Välj den alternativa formulering som är aktuell)
