F a m i lj e id y l l i B jö r n p a r k e n . F o to : H o ffm a n n
Nr 2 1986. 56årg.
ORSA
skoltidning
O R S A S K O L T ID N IN G
En lärares dagbok
— sista avsnittet — a v A n d ers A n d ersso n
APRIL 1891
18. Ja, så långt komna är vi nu. Jag har under den nu förflutna veckan varit ganska skral, dock hållit skolan. Jag började i förra veckan märka en sådan svullnad, som i höstas, fast på annat håll. Det har dock icke blivit farligt med den. Kanske tack vare suspensio- ren. Men under fredagsnatten hade jag en feber som kändes som verk och trötthet i hela kroppen. Den gick dock ganska bra över. Men under densamma ådrog jag mig troligen den förkylning som nu yttrar sig i dåligt bröst och en svår hosta, varav jag har mina anfall.
Nu börjar det på bli smutsigt utanför skolan, och nära nog inom hennes väg
gar. Marken börjar titta fram här och där mellan drivorna.
Var månde mina tidningar ha ham
nat, som jag skulle ha idag? Säkerligen har någon Saceus tagit dem efter de ej voro i Kallmora. Har skrivit ett förslag till skolrådet angående nya skolbänkar och mera dylikt.
25. Drivorna smälta, vägarna börja bli riktigt dåliga. Var till Kallmora idag på morgonen. Det hade frusit litet under natten.
En dag under veckan inträdde Erik Wahlgren med kappsäck i handen. Jag hade för någon tid sedan brev från ho
nom då han bjöd mig en orgel och även sade sig hoppas kunna besöka mig nå
gon gång i vår. Jag trodde att det icke skulle bliva något av. Det var på för
middagen han anlände. Han gick ut ett tag. Kom tillbaka under middagsrasten.
På eftermiddagen satt han inne och läs
te. Höll föredrag här på kvällen. Lära
rinnan bjöd oss på kvällsmat och kaffe.
Jag hade då inte annat än möglig ost, gammalt smör, torrt bröd och mjölk att bjuda på och det var väl jag slapp un
dan. På middagen förut hade jag satt fram för honom. Hans förra livlighet finnes kvar. Han kan skämta och för
står uppskatta jordiska njutningar. På aftonen stannade Lovar Brita och lära
rinnan (den senare hade Wahlgren be
ställt att bädda). Vi kommo att bliva uppe ganska länge och roligt var det nog. Han tänker resa till Amerika i sommar. Har fått anställning som pre
dikant därstädes.
30. Den sista. Valborgsmässoafton är inne. Av skolan är endast två veckor
kvar. Jag är ej riktigt belåten. Jag har ej lyckats bibringa barnen det intresse att de med uppmärksamhet följa under
visningen. I somliga ämnen är det likväl bättre. Men under somliga timmar äro barnen riktigt förströdda. Det är som undervisningen ej vore för dem. Jag måste uppmana till uppmärksamhet. I många fall har jag således icke kommit därhän att undervisningen ensam för
mår hålla barnens intresse spänt. Det torde också bero delvis därav, att många äro ganska klent begåvade. Nu slippa de examen. Man har nu beslutat att läsåret skall avslutas inom samma kalenderår, d v s att examen hålles om hösten. Det här året blir på detta sätt tre terminer. Nu är jag säker på att i höst andra klassens barn göra anspråk på att få sluta sin skolgång. Det skulle likväl vara märkvärdigt om man länge skulle ha panna att bryta de tydliga fö
reskrifterna. Jag skall ej släppa efter med det första.
Det var regnväder igår. Idag omväx
lande mulet och soligt.
Har nyligen fått brev från Larsson.
Med anledning av mitt brev till honom talar han om äktenskapet. Han säger att hans frihet nu icke tycks vara myc
ket värd. Dock vill han icke sälja sig åt den minst bjudande, utan har tvärtom ganska stora fordringar på sin tillkom
mande. Vacker, glad, förståndig, för
domsfri. Förmögenhet torde utgöra ett plus. Han önskar att jag nu måtte över
bevisa honom om jag kan, innan det blir för sent.
Mina flickbekanta i egentlig mening här på orten (summa två) kommo hit.
Vi gingo ut för att se på eldarna. Det glimmade litet varstans i bergen. Här nere på sluttningen hade man även en rykande eld. Vi gingo emellertid icke dit. Stojet hördes hit upp. Barnen äro visst allmänt ute. Vi lekte fatt här ute tills vi höllo på förlora andan. Sen sto
do vi i förstugan och tittade. Töserna
VÄLSORTERAD NÄRHETSBUTIK
STACKMORA HANDEL
T el. 40 3 22
Anders Andersson, Abergas förste folk
skollärare. Verksam
1889 — 1891.
kommo som oftast ihop. Så kommo vi slutligen in på en stund och sutto här vid en rykande lampa, som säkerligen ej ska bli begagnad många gånger till på denna sidan sommaren.
MAJ 1891
1. Det är bittida kl. 6. Dagen tycks bli fin fast solen är litet beslöjad ännu.
Snön har farit fort bort på sista tiden.
Det blev ej något solskensväder idag.
Kallt och grådaskigt har det varit. Ef
tersom planen utanför här nu är bar ha
de vi gymnastik ute. Men de fröso så att det gjorde ont att se på. I skolan har det gått ganska ledigt i dag. Huru vi bråka börjar andra klassen förstå bråk.
Den här småslugheten, denna benä
genhet för smålögner, som jag förut flera gånger gjort bekantskap med hos mina lärjungar, tycks på ett särskilt sätt ligga i barnens (varför också ej i de äld
res) natur här på orten. Så hände det i kväll att en flicka, en av de bästa, vid uppsägning av räkneuppgiften, gjorde sig skyldig till osanning. I samma ex. 3 funnos flera uppgifter betecknade med
a, b, c, o s v. Jag märkte genast att hon ej förstått uppgiften. Men av mina ytt
randen med anledning av uppgifterna drog hon den slutsatsen att samtliga uppgifterna skulle bli lika och började
” säga upp dem” på det viset. Jag frå
gade om det blivit så. Hon svarade
” Ja” . Jag sade rent ut, ” Ljug inte.”
Men hon höll fast vid sina påståenden.
Jag gick då och såg på hennes tavla.
Fanns ingen likhet till vad hon sagt. Var det endast för att hon skulle slippa räk
na om uppgifterna, hon talade osan
ning? I alla fall ett dåligt tecken.
Det storskvalar på kvällen för första gången i år. Jag har promenerat i för
stugan ett tag här i skymningen.
2. Har varit mulet. Hans Andersson har hållit föredrag här i kväll. Pratar mera än han förstår själv. Efter före
dragets slut skulle Lovar Brita in och få en knapp. Så kom det sig att ett ganska stort sällskap kom in här av unga sko
makare m m. Och ett annat utanför den öppna dörren av kullor och barn.
Sen den stora hopen gått blev det ändå tre kullor kvar. Nu skulle de ha gym
nastik. Men hållningen var klander
värd.
3. Nu har det öppnats andra utsikter för mig. Jag som hittills aldrig haft en annan tanke än att jag skulle hem och vila från skolan till pingst, är nu bjuden vikariat här i Orsa. En karl, som varit till kyrkan och träffat prästen, var nyss in här med ett brev, vari prästen ville jag skulle komma till honom idag. Det var jag inte för, i det här slaskvädret och sent på kvällen. Så fick jag höra att han ville tala med mig om jag ville hålla skola i Hansjö. Lärarinnan hade varit sjuk en lång tid. Det hade då inget ve
tat.
Ja, hur skall man ställa sig gent emot ett sådant förslag? Jag har ingen vidare lust att så där för en kort tid träda in i en annans arbete. Säkerligen skall jag inte ha någon stor tillfredsställelse där
av. Å andra sidan har jag ju tid och mi
na inkomster kunde behöva ökas. Och skall det i alla fall vara vikarie, så är det
Välj kvalité
när Du köper hemslöjd och presenter. Gå till
Järnvägsgatan 15, Tel 41332
ju detsamma, vem som är där och krånglar. Jag vill höra villkoren får se sedan. Jag går väl ned omkring him
melsfärdsdagen.
7. Jag gick till kyrkan. Vädret var myc
ket soligt. Vid Stackmoravägen stod jag litet på sidan om vägen. Rätt det var märkte jag något vid mina fotter. Jag såg ned. Det var en huggorm. Jag ropa
de till och hoppade ned på vägen.
Ormen lät sig icke bråttom, utan då han slingrat sig framåt ett stycke låg han där nere i ljungen och tittade på mig.
Sen bar det av vidare. Det såg ut som han avsiktligt hade kommit till mig. Jag gick sen till Olsson efter gudstjänstens slut. Det var säkert två månader kvar av tiden där i Hansjö. Dock skulle bara en månad hållas nu. Jag sade att jag ej vore vidare hågad för något vikariat.
Ty jag hade själv varit skral här på slu
tet. Det skulle uppgöras med lärarinnan om villkoren. Och jag själv borde göra det. Han följde mig till Abenius, som nu blivit ordinarie. Slutet av vårt reso
nemang blev att jag frånsade mig.
Abenius skulle få lov att fara till lära
rinnan samma dag och tala vid henna om huru man skulle ställa. Man funde
rade på Ida Larsson som skulle under lärarinnans ledning hålla skolan. Jag följde Bågg Jon och Håll Hans hem.
8. Tok Hans kom hit på kvällen för att leta sig en bok, vilket jag lovade ho
nom. Under tiden kom Jones far hit.
Han pratade mäst om lotterier. Frågade Hans om han ville ha någon läxa att lä
ra. Tycktes vänta på att han skulle gå.
Men han höll ut, och Jones far blev den som luffade iväg. Så kom Brita Jonsson med tidningen. Därpå Bengts Erik för att skriva en kungörelse. Han blev sist kvar av alla. Talade om avgång från skolan.
9. Har haft ont i huvudet idag. Bågg Jon kom hit i morse med några listor innehållande uppgift på plank och brä
der, som körts till skolhuset. Jag skulle nu räkna ut innehåll för att de skulle ve
ta vad de skulle få i forlön. Det var ett ganska vidlyftigt arbete.
10. Vädret glänsande vackert på mor
gonen. Men huvudet är litet oefterrätt
ligt. Skall det bli så, inga goda dagar sista veckan i skolan.
Epilog
Med ovanstående anteckning om sitt oefterrättliga huvud avslutade Anders sin dagbok. Han insjuknade, och efter tolv dagar avled han.
I en av kyrkböckerna, personaliebo- ken, gav prästen honom följande efter- mäle:
” Den 26 i denna månad begrafdes uti kyrkogården i Boda socken Skolelära- ren Anders Andersson uti Åberga. Han war född uti Änderåsen, Boda försam
ling af Falu län den 3 aug 1865. Föräld- rarne woro Stöt Anders Ersson och hans Hustru Anna Andersdotter som nu sörjande efterlefva. I november må
nad 1888 blef han antagen till lärare i Åberga och har ifrån 1889 års början meddelat undervisning i denna skola och dervid har han ådagalagt nit och skicklighet samt ett godt uppförande, så att helt wisst nu många sakna honom och många tänka på honom med tack
samhet.
Han dog i Åberga af denna försam
ling den 22 i denna månad och hade han då uppnått en ålder af endast 25 år 8 månader och 19 dagar. Dödssjukdo
men war hjerninflammation.”
*
Vi vill tacka Anders Anderssons anhö
riga som låtit oss få ta del av den intres
santa dagboken. Många av våra läsare har visat uppskattning över dagboksse- rien, som ju är ett stycke skolhistoria i vår bygd. En tacksamhetens tanke går också till Anders’ bror Olle som vid ti
den det begav sig var stins i Alfta. Han tog sig för att tolka dagboksförfatta- rens stenografi och skriva den i klar
text.
P.J.
VA N LIG H ET OCH PRISTILLFALLEN F IN N S HOS SP V ID RONDELLEN!
ORSA, ÖPPET TILL KL 22.00 Tel. 0250-411 10
O R S A S K O L T ID N IN G
Jag fick sjunga på
Olof Palmes begravning av
Eva-Lena LassarEva-Lena Lassar
Jag heter Eva-Lena Lassar och jag äls
kar att sjunga. Jag har sjungit överallt, men en sak jag inte kommer att glöm
ma var, när jag sjöng på Olof Palmes begravning.
En dag när jag kom hem sa mamma, att Gunnar Håkansson hade ringt och frågat, om jag ville sjunga på Olof Pal
mes begravning. Först trodde jag det inte, men sen ringde i alla fall Gunnar och frågade om jag ville vara med. Jag sa, att jag gärna ville vara med och jag kände mig verkligen hedrad. Gunnar berättade, att jag skulle få mer infor
mation på posten och att socialdemo
kraterna från Borlänge skulle ringa.
Det skulle vara en från varje kommun i Sverige som skulle sjunga. Ledare skul
le vara Kjell Lönnå.
Snart fick jag brev, band och tågbil
jett på posten. På bandet pratade och sjöng Kjell Lönnå, så att man skulle kunna träna litet hemma. Tågbiljetten gällde från Borlänge till Stockholm.
Klockan 06.00 på morgonen den 14 mars kom killen, som var uttagen i Id- re, så jag fick åka med dem till Mora och sen åkte vi med han som var utta
gen i Mora, till Borlänge. När vi kom till Borlänge träffades alla från Dalarna och därefter åkte vi tåg till Stockholm.
När vi äntligen var framme i Stock
holm väntade en till en och en halv tim
mes bussresa ut till Runöskolan, där vi skulle bo. Vi fick mat när vi kom dit, och sedan tränade vi i Runöskolans gymnastiksal med Kjell Lönnå. Det gick bra och Kjell var jättesnäll. Tysk TV var där och filmade oss. Sedan åkte
vi till Stadshuset och tränade att sjunga och att ställa upp och gå ut och in. Han visade oss också var TV-kamerorna fanns och förklarade, att vi absolut inte fick bry oss om dem och titta i dem eller så. Därefter åkte vi tillbaka till Runö
skolan, där vi fick mat och varsin tröja, som det stod ” Rör inte min kompis”
på.
Klockan 09.00 nästa morgon den 15 mars åkte vi till Stadshuset för att få träna en sista gång. Vi fick korv och glass där och kl. 14.00 började begrav
ningen.
I stolarna, där det varit alldeles tomt förut, satt ministrar och regeringsche
fer med flera från hela världen. Kören, som bestod av 284 barn och ungdomar, stod i en stor trappa och nedanför trap
pan stod Sundsvalls kammarkör och snett nedanför oss stod talarstolen, där Ingvar Carlsson med flera skulle hålla tal. Framför talarstolen stod kistan, vit med röda rosor.
Kören inledde med sången ” Vi räc
ker våra händer” och sedan var det fle
ra tal av ministrar och andra. Kören sjöng också, ” Härlig är jorden” och
” Dona nobis pacem” på latin, franska, tyska, engelska och svenska. Dona no
bis pacem betyder Giv oss fred. Det var ganska drygt, men det var det värt. När allt var över och vi kom utanför Stads
huset var gatorna fyllda av fanor och folk och en massa poliser förstås.
Vi missade tåget och fick åka buss hem. Det hade verkligen varit en upple
velse som jag aldrig kommer att glöm
ma.
Eva-Lena Lassar
H e r r
2 butiker med Urval =
bl. a. möjlighet till bätt
re och roligare köp. Du slipper kostnaden för resor m. m.
Kvalité =
bl. a. kanske något hög
re pris vid köptillfället, men på sikt mycket billigare.
Service =
bl. a. bättre betjäning.
Vi hjälper Er med för
slag och goda råd. Vi försöker skaffa det vi ev. ej har i lager.
”Ingen affär är en bra affär om inte båda parter är nöjda”.
N ä r det gäller herr- och barn
kläder — gör som så många andra
— gå till affärerna med U R V A L ★ K V A L I T É ★ S E R V I C E
*
S. Daviduor O R S A HERR 4 0 0 0 5 BARN 4 0 2 19
D är finns det mesta a v det hästa:
Kyrkbyskolans kulturdag
Kyrkbyskolan var först med att anord
na den i förra numret aviserade kultur
dagen. Skolstyrelsen hade ju anmodat alla skolor att anslå en friluftsdag till kulturella aktiviteter.
Det var den 25 mars för vår del. Ett snöväder drabbade oss, men det gjorde inte så mycket, eftersom det mesta ägde rum inomhus.
Så här organiserade vi det hela: Ele
verna delades upp i åtta grupper med ett tjugotal från alla årskurser i varje grupp. Tillsammans med en lärare be
sökte grupperna åtta ” stationer” i en bestämd turordning. Man stannade i drygt en halvtimme på varje station.
Lunchrasten var ägnad åt gammal
dags matkultur. Våra duktiga mattan
ter bjöd på typisk Orsamat: ” söpär- ur” med tunnbröd, messmör och små- ost.
Sexans elever fick uppdraget att be
rätta för skoltidningen om evenemang
et, om vad det gjorde på de olika statio
nerna. Så här skrev de:
Ord och bild
Vi gick in i lågstadiets bildsal. Där fanns Ann-Sofie som spelade upp ett band som Vaino hade talat in. Hon be
rättade om att vi vandrade på en väg och vi skulle fantisera om hur det såg ut på sidan av vägen. Sedan kom vi till en skog, och då ville hon att vi skulle rita vårt eget träd.
Efter det började hon prata om ett berg, och vi skulle klättra uppför ber
get. Där var en vis gubbe, som skulle ge bort en gåva. När vi lyssnat färdigt skulle vi rita något av det vi hört. Jag ritade ett hus. Goran„..
Konstvandring
Vi gjorde en promenad i snövädret och tittade på konstverk i samhället. Calle Örnemark har gjort Orsakullan, som står vid Lillåhem. I Tingshuset finns målningar av Atle Lenner. Han har må
lat flottning, arbete i timmerskogen, kolning och slipstenstillverkning. Lars Matsson har gjort Slipstenshuggaren. I Tingshuset finns också en glasmålning med slipsten och olika redskap som an
vänds vid dess tillverkning.
Skulpturen Skog och kalk av Per Myrström står i Tingshusparken, och vid kyrkan står Orsa kompani-stenen.
Församlingshemmet är helt utan fönster på en gavel. Dansken Egon Möller Nielsen prydde den. I missions
kyrkan finns en stor glasmålning som har titeln Skapelsens lovsång och är gjord av Ernst Ture Ström.
På Slipstenstorget finns Mor och barn av Ingani Dominic, och den sista statyn vi tittade på var Bro bro breja, gjord av Ebba Hedkvist.
Tomas
Kulturhuset
Vi gick in i Kulturhuset och tittade på utställningen Vår konst. Det är konst
närer från Orsa som har gjort tavlor, skulpturer, rotslöjd, näverslöjd, knot- slöjd och porslinsmålning m m.
Här är några namn på konstnärerna som ställt ut: M. Swan, P. Berg, R.
Osju. Jag minns bäst en skulptur som föreställer en björn som äter en älg.
Den är snidad av en konstnär som heter Mårts.
Vi fick också träffa vår nya kultur
sekreterare som heter Kerstin Clasén- Fransson.
Olle, Mikael, Jonte
Lin
I linladan hos Laggar visade Margareta Sjöberg, Ursula Hanses och Anna Björkman hur man bereder lin till tråd som man sen kan väva av.
Först ryckte man linet och knöt det till kärvar och hängde kärvarna i häss- jor. Efter någon vecka lade man linet i Lillån och lät det vattenröta.
Efter två veckor tar man upp linet och hänger det på tork igen. När det har torkat började man bråka linet.
När man har fått ut veden ur linet var det dags för skäktning. Sedan häcklade man.
Sedan kunde man spinna en tråd av linet och när man fått tråd kan man vä
va.
Vi tyckte det var intressant.
Camilla J., Malin S., Cecilia
O r s a L å s & N y c k e l s e r v i c e
Jonas Karlbom • Butik och verkstad Järnvägsgatan 31, Orsa • Tel. 407 19
N ycklar tillverkas m edan ni väntar!
Även bilnycklar. Lås och tillbehör. Byten och monteringar av lås.
Jour dygnet runt!
Orsa fö r fram tid
I skolans filmsal fick vi se ett bildspel som handlade om Orsa för framtid, hur man vill ha det i framtidens Orsa. Orsa kommun har hjälpt till med pengar så att flera grupper har kunnat bildas. Vi fick se på tavlor och teckningar och hur man beredde lin. Vi fick också höra barn som berättade hur de ville ha sin framtid i Orsa.
Vi fick också höra Vaino berätta om Sinnenas Hus och sina tavlor.
Johanna, Malin H.
Slipstenstillverkning
Lars Masser visade oss hur man gör slipstenar. Han satt på en enbent pall som kallas käring. Han hade lagt stenen framför sig. Den var blöt så det inte skulle damma. Han berättade att han fick börja arbeta med slipstenstillverk
ning när han var 9 år, och när han var II år var han ” färdigutbildad” slip- stenshuggare.
Han använde sig av bl a klubba, mejslar, hackor och en vinkel.
Vi fick också titta på några saker som han gjort av sandsten. Dom var väldigt fina.
Maria
Musik med Pelle
Vi var i musikrummet. Där hade Pelle en näverkunt med massor av instru
ment. De små från lågstadiet fick gå fram och dra nåt av instrumenten. Se
dan fick vi gissa vad de hette.
Det var alltså massor av instrument, t ex occarina, träskofiol, näverlur, sälgflöjt, kohorn, bockhorn och get
horn m m. Pelle spelade en liten trud- delutt på varje instrument. Han berät
tade också om vad man hade dem till förr i tiden t ex när man lockade hem korna från betet och hur man blåste sig
naler när någon ko kommit bort.
De flesta instrument Pelle spelade på gjorde de själva.
Marie-Louise, Helen, Camilla B.
Orsa
Lastbilcentral
utför alla slags transporter Tel 404 30,404 31
ORSA SKOLTIDNING
Bildarkivet
Vi gick ner i bildarkivet och fick titta på diabilder. Mikael Stålberg visade oss en massa bilder från Orsa förr. Han berät
tade att det finns över 2 000 bilder som var från 1800-talet.
Vi fick se platser som ser annorlunda ut nu. Men det var mycket mysigare då.
Man fick se när de bröt sten och en li
ten pojke gick runt med en häst, runt, runt. Det var för att man skulle pumpa upp vattnet ur gruvan.
Vi fick se de gamla husen som sedan brann upp. Brandkåren från Mora kom inte förrän långt efteråt, för dom fick
Filmprojekt på Mellanstadiet av
Britt-Marie Jansson-MeyerFilmens roll i vårt samhälle har ökat under de senaste årtiondena och har en oerhörd påverkan i vårt medvetande.
Ständigt översköljs vi av bilder från massmedia, utan att kunna möta dem med de redskap som behövs. På många sätt är vi bildanalfabeter. Att öka kun
skapen om hur bilder fungerar, om hur bild och ljud tillsammans fungerar, samt vad som händer när bilden blir rörlig, så att vi får förmåga att analyse
ra och sovra i bildflödet, anser jag vara av allra största vikt i dagens samhälle.
Under många år som lärare på både mellan- och högstadiet har jag arbetat med dels drama och dels med bild och ljud, vilket några gånger lett fram till att arbeta med film. Jag har då upplevt vilka resurser barnen har att arbeta med den rörliga bilden, trots att det egentli
gen är ett mycket krävande arbete på många plan. Att själv få göra film ska
par en medvetenhet om hur man kom
municerar med bild och ljud. Med handledning når barnen snabbt en dju
pare mediaförståelse, vilket ökar deras kritiska tänkande. Att dessutom vara delaktig i en skapande process, där alla behövs, ger stor glädje och är en myc
ket värdefull erfarenhet.
Under läsåret 1985—86 satsar SÖ och Kulturrådet pengar på diverse kul
turprojekt ute i landets skolor. I Orsa
SALONG BLÅSENBORG Skvaltvägen 4
ORSA
Dam- och Herrsalong
Tel 0250-423 68
lov att vänta på tåget som gick till Orsa.
Det fanns inga brandbilar då.
Vi såg när de byggde bron över Stor
stupet. Och när det var högvatten i Lill
an och de fick balansera på bräder som de lagt ut till sina hus. Så fick vi se den första bilen i Orsa och den första flyg
maskinen som landade i Orsa.
Orsakyrkan fick vi se många gånger, och den såg helt annorlunda ut.
Viveka, Linda Personalen på Kyrkbyskolan vill tacka teckningslärare Vaino Ranung, ” lin
tanterna” Margareta Sjöberg, Ursula Hanses och Anna Björkman, bildarki
vets Mikael Stålberg, slipstenshuggaren Lars Masser och kultursekreteraren Kerstin Calsén-Fransson för att de hjälpt till att göra vår Kulturdag så lyc
kad! P.J.
Välkommen
säger vi till Ingegerd Aaro, som nyss tillträtt tjänsten som skolpsykolog i kommunen. Hon efterträder Birgit Westin, som numera tjänstgör i Mora.
Ingegerd är bördig från Pajala och kommer närmast från Haparanda. I nästa nummer kommer en närmare pre
sentation av henne.
E tt filmm anus frå n Stackmora: ” Valfångst” med figuren ” Slimmiga X e t” . ansöktes om medel för att driva ett
filmprojekt med årskurserna 5 och 6, under min handledning. På grund av att ett nytt litet liv inom mig sparkade allt livligare för att få se världen, blev det en intensiv arbetsperiod under sep
tember och fram till och med november månad. Jag träffade alla klasserna vid 7 tillfällen under 80 minuter varje gång och här följer ett sammandrag över de mötena.
För att barnen snabbt skulle få erfara hur en bild blir rörlig fick de redan förs
ta gången göra en tecknad film, genom att med smala skrivfilmspennor rita di
rekt på genomskinlig 16 mm:s film
sladd. I ruta för ruta (6 mm i höjd!) ri
tade de med stor koncentration t ex en streckgubbe som gjorde gymnastik.
Gissa om förtjusningen var stor när vi i slutet av lektionspasset kunde köra klassens film i skolans projektor! Den
VVS
-p r o d u k te ro ch e n e r g ib e s p a r in g a r
K o n ta k ta oss!
N ils o n s R ö r A B ■ O r s a
Kontor och lager, Bergvägen 365 Tel. 400 35,423 17
”Valfångst”.
sågs både fram och baklänges flera gånger!
Vid andra mötet visade jag ” Anima- tion Pie” , en film om barn i San Fran
sisco som själva prövar på olika sätt att animera ( d v s sätta liv i döda ting) med film. Det är en rolig och inspirerande film, som verkligen väcker lusten att pröva själv. Efter filmen fick alla bar
nen var sitt bildmanus och jag förklara
de hur man kan berätta med film på oli
ka sätt. Alla fick till uppgift att skriva och rita ett eget filmmanus. De visste då också att den form av animation som de skulle få pröva kallas för ” Flytte
film” . Det är en enkel form av tecknad film där man gör pappersfigurer med lösa delar vilka man sedan flyttar över en målad liggande bakgrund. Man fil
mar figurens rörelse med super-8 ka
mera och trycker då bara fram en bild i taget. Figuren filmas i 2—5 filmrutor och flyttas sedan en bit (sträckan påver
kar figurens hastighet) och man filmar den åter. Ögat kan inte hänga med här när man sedan visar filmen i projektor och vi uppfattar en rörlig figur som bli
vit animerad d v s fått liv. Eftersom vi var begränsade av tid satsade vi på att göra stumfilm, och använda oss av tex
tade skyltar för att förtydliga händelse
förloppet. I detta sammanhang kan till
läggas att inblandade lärare kommer att få en fortbildningsdag i ljudlägg
ning under innevarande termin.
Vid tredje mötet var många fortfa
rande upptagna med att författa och ri
ta sina bildmanus, vilket egentligen är den mest kreativa och nyskapande fa
sen. Det är därför mycket viktigt att varje elev här får uppleva att helt själv skapa sin alldeles egna berättelse. I det
ta skedet tror jag inte på grupparbete, vilket dock senare kommer att prägla hela arbetet. Vid detta tillfälle fick bar
nen veta mera om hur man gör sina fi
gurer och de fick lite tips om hur man kan göra bakgrunder och skyltar.
Eftersom vi inte kunde arbeta med alla barnens filmer fick jag till uppgift att i varje klass välja ut 5—6 manus, vilka skulle vara möjliga att samarbeta omkring. Under hösten läste jag över 300 filmmanus (inkluderat manus från barn i Mora kommun, som hade sam
ma projekt). Vilken sagoskatt! Jag ha
de mycket roligt och det var fantastiskt att få läsa så många fantasifulla berät
telser! Här öppnades vägen för en an
nan form av berättande, vilket fick en del elever att blomma lite extra. I ett bildmanus berättar man både med ord
och bilder där ordet snarare får under
kasta sig bilden än tvärtom. Eftersom barn idag är uppväxta med film och TV bär de oftast omedvetet på filmens be- rättarspråk och det gäller bara att öpp
na kanalerna så att de berättelser de ser på sin inre bioduk får en möjlighet att nå sin publik.
Vid fjärde tillfället fick barnen se en spännande animerad långfilm, ” Troll
karlens lärling” . För att lärarna ska kunna analysera film tillsammans med sina elever hade vi vuxna en helkväll tillsammans, då vi bl a analyserade just
” Trollkarlens lärling” . Att tala om film, att tillsammans analysera den är ett viktigt arbete, som jag tyvärr bara skummade förbi på grund av den korta tidsperioden som stod till förfogande.
De resterande gångerna som jag träf
fade alla klasserna ägnade vi åt att spe
la in de första gruppernas filmer. Av
sikten var att eleverna själva skulle kun
na fungera som handledare för varand
ra, när jag inte längre fanns till hands.
Klart f ö r tagning! Helén sköter kameran, Mats Nilsson och M ona Laggar klara att flytta figurer.
NU inkommet!
Bygdesko 'B r itta "
från Wiskania Skofabrik, Borås
Ovandel av äkta läder Läderbindsula
Finnpers Skoaffär
OBS! Vi har flyttat
Frelins gränd 23 • ORSA T el 0250-402 32
” VEDKAPSPECIALISTEN”
Tillverkning och försäljning av vedkapar, vedklyvar och transportband.
O m Svets - tflck
INGEMAR FRIARE Tel. 0250-431 53, bost. 402 26
O R S A S K O L T ID N IN G
Alla i gruppen fick alternera mellan de olika uppgifterna: att sköta kamerna, att flytta figurerna, att hålla reda på hur många gånger man tagit enbildstag- ningar samt räkna ut hur många sekun
der man filmat. Inspelningsarbetet är tidskrävande och kräver stor koncen
tration. Min erfarenhet är dock att bar
nen klarar av detta bra om de inte hela tiden måste avbryta sitt arbete.
Att slutligen få tillbaka sin film från
” filmlabbet” är en alldeles speciell hän
delse. Ljuset släcks — projektorn sur
rar och se — där på filmduken rör sig plötstligt våra figurer i en sagovärld skapad av oss tillsammans!
Jag vill här ta tillfället i akt att tacka alla elever och deras lärare för att jag på detta sättet fick förmånen att arbeta tillsammans med dem. Jag bär med mig ert nedlagda arbete som en stor glädje och en rik erfarenhet.
Britt-Marie Jansson-Meyer
Helén Nilsson kollar skärpan.
Fadderverksamhet vid Berget skolan a v
Kerstin AnderssonÄnda sedan april 1981 har eleverna i klass 6, Bergetskolan haft en fadderfa
milj i Tanzania. Initiativet till denna verksamhet kom från elevernas sida vid ett klassrådsmöte i första klass. De samlade då in 1:—/elev varje månad.
Nu har månadsbidraget ökat till 3:—/
elev (= 75:—/mån). Pengarna har sänts till missionär Nancy Mårsén (från Skattungbyn), som sedan vidarebeford
rat dessa till familjen Kaseleka i Ifaka- ra, Tanzania.
Familjen Kaseleka har idag 7 barn.
Det äldsta är 17 år och det yngsta 3 år.
Undervisningen i Tanzania är fri, men föräldrarna måste köpa skoluni
form åt barnen varje år och även ge en avgift för böcker. Det är många barn som blir hemskickade från skolan för att inte föräldrarna kunnat skaffa skolkläder åt dem. Pengarna som Ber- getbarnen samlat in har hela tiden främst gått till att finansiera skolgång
en för de skolmogna barnen i familjen Kaseleka. Tack vare denna insats har i alla fall dessa kunnat få sin undervis
ning.
Under årens lopp har även flera hjälpsändningar med kläder, leksaker, skrivmaterial, hygienartiklar, saxar, hinkar, handarbetsmaterial m m, m m sänts från denna klass och dess famil
jer. Allt detta har naturligtvis varit ovärderligt för mottagarna om man vet, att en tvål kostar ca 40:— en glöd
lampa 200:—, 1 kg margarin 200:— om man överhuvudtaget kan hitta något att köpa. En arbetares månadslön ligger på
ungefär 600:— skr. För att försöka be
skriva förhållandena i landet ber jag att få citera ur ett brev från Nancy Mårsén till klassen:
” När vi åkte till Dar-es-Salaam för att hämta Er stora klädsändning fick vi med en lång lista av saker från våra in
födda vänner, som dom ville, att vi skulle köpa åt dem. Vi lovade att försö
ka skaffa dessa saker. Men ack, allt vårt bemödande och allt vårt springan
de från den ena affären till den andra gav föga resultat. När vi kom in i en af
fär sa dom till oss att gå till en annan affär vid en annan gata, där skulle vi nog få det vi behövde. När vi kom dit blev det samma visa där. Alltnog, när vi kom till Morogoro fick vi i alla fall tag på en säck socker till våra vänner.
Men Ni skulle ha varit med och se och höra allt kiv och bråk för att få varan.
Vet inte hur länge jag stod i kön för att få vårt socker. En gång gick det så långt i kivandet att föreståndaren föste ut al
la kunder, som var därinne och kom ut själv och tänkte låsa och gå därifrån.
Men efter en stunds övertalande gav han med sig och öppnade igen. När jag äntligen fick mitt socker var jag fak
tiskt slut både psykiskt och fysiskt. Fat
tar inte hur detta folk orkar med att köa och slåss för allt som dom ska ha.
Men gör dom inte det blir dom utan.”
Därför har de pengar, som blivit över från skolgången, kunnat hjälpa famil
jen Kaseleka med ett litet matbidrag, när de har behövt detta.
Familjen Kaseleka f ö r fy r a år sedan. Den är nu u tö ka d m ed ytterligare e tt barn.
Med tanke på de förhållandena, som råder i Tanzania, kan man lätt förstå, att familjen Kaseleka är oerhört tack
sam för den hjälp de fått från Orsa. För att på något sätt bevisa sin tacksamhet har Bergetklassen vid två tillfällen fått mottaga ris, som familjen Kaseleka själva har sått och skördat.
Tack vare den positiva inställning klassens lärare haft och den fina direkt
kontakt de fått på platsen genom Nan
cy Mårsén har alltså denna verksamhet kunnat pågå kontinuerligt under 6 år.
Handlingen från Bergeteleverna bevi
sar att även små medel kan hjälpa myc
ket.
Kerstin Andersson
Bortgångna trotjänare
NISSE VIBORG
till minne a v
Elever och personal vid BergetskolanNisse Wiborg
Han föll på sin post. Som vanligt gav Nisse allt i engagemang som suverän glädjespridare under den ödesdigra re
vyföreställningen på Moraparken den 12 mars. Men hjärtat orkade inte. Inför en fullsatt salong föll han ihop, och li
vet flydde.
Chocken inför Nisses hastiga bort
gång verkade förlamande över bygden, och förstämningen och sorgen känns tung för oss alla, skolbarn och personal på Bergetskolan, lärarkamrater och gamla elever, arbetsgivare, politiker, revykamrater, vänner . . . Mångas tan
kar går självklart till Nisses närmaste, Anna-Greta och sönerna Pär och Jan.
Måtte Nisses ljusa minne ge Er styrka i framtiden!
Nisse Viborg var född 1931 och upp
växt i Orsa. Han arbetade en tid som tjänsteman inom SJ men gick så små
ningom över till lärarstudier. Han tog folkskollärarexamen 1963 och fick sin första tjänstgöring i Boda Kyrkby.
Hösten 1966 kom han tillbaka till Orsa, där han kom att arbeta i Hansjö, Kyrk
byn och på Orsaskolan. När så Berget
skolan blev färdig 1979 blev han klass
lärare där. Under senare år var han också tillsynslärare. Vid sidan av lärar
jobbet och rollen som underhållare in
nehade Nisse många viktiga kommuna
la förtroendeuppdrag som centerpoliti
ker.
P.J.
*
En kär vän och kollega har lämnat oss.
Saknaden efter honom är stor. Trots att han nu är borta, kommer hans stämma och hans gitarr att ljuda inom skolans väggar. Han var som en far för många av oss, någon att hålla i hand när det
” blåste” .
Vår skola blir nog aldrig riktigt den
samma utan Nisse. Hans stora mått av självförtroende gjorde att ingen kunde konsten att improvisera och bjuda på sig själv som han. I den konsten blev han något av en läromästare för många av oss.
Tack, Nisse, för den tid vi fick ta del av din värme, din glädje och dina goda skratt!
Elever och personal vid Bergetskolan
Sven Lilja
Pensionerade folkskolläraren Sven Lil
ja avled efter en tids sjukdom den 14 april.
Han var född i Stackmora 1913. Ef
ter utbildning tjänstgjorde han i Drev
dagens skola i tre år. 1940 kom han åter till Orsa, och Kårgärde skola blev hans arbetsplats och familjens hem. När Di
gerbergsskolan blev färdig 1951 förlä
des tjänstgöringen dit, och där förblev Sven fram till pensioneringen. Han var mycket aktiv inom Orsa Missionsför
samling, och han har genom åren haft flera kommunala förtroendeuppdrag.
Närmast sörjande är makan Edit och fyra barn med familjer.
Sven Lilja var en plikttrogen skolans tjänare, ödmjuk och försynt. Många, många är de elever och kolleger som ska minnas honom med tacksamhet.
VÄRDA DIN SYN
ALLTID VÄLKOMMEN TILL
Kyrkogatan 10 • ORSA Tel 0250-400 90
Edvin Cederlund
Förre folkskolläraren Edvin Cederlund i Mora avled den 24 april, 76 år gam
mal.
Edvin var genuin morabo men kom ändå att under större delen av sin aktiva tid att verka i Orsa. Efter examen i Karlstad 1932 tjänstgjorde han i Mora skoldistrikt för att 1942 komma till Orsa. I Emådalen var han i två år och i Kallmora fem, sedan flera år i Hansjö och slutligen arbetade han till pensione
ringen i Kyrkbyskolan. Familjen be
bodde en tid lärarbostaden i Hansjö, men sedan slutet av 50-talet pendlade han mellan arbetet och det nya hemmet i Mora.
Edvin var intresserad av sport, jakt och friluftsliv. Humoristisk, gladlynt och utåtriktad som han var, fick han många vänner, och han var en omtyckt lärare.
Närmast sörjande är makan Stina och två söner med familjer.
Edvins ljusa minne ska bevaras hos många elever och vänner.
P.J.
RUNES KIOSK
& GRILLBAR
Järnvägsgatan 27, Orsa Tel. 422 06
Vardagar HUSMANSKOST
AEG * AEG • AEG * AEG
AEG ä r KVALITET AEG HUSHÅLLSMASKINER
Installationer - Service
HelgeSonsEL
Knapptågsv. 8 - 794 00 Orsa Tel 0250-416 11
AEG • AEG • AEG • AEG
O R S A S K O L T ID N IN G
STACKMORA 6
Främre raden: Marlene Andersson, Anette Järvegård, Helen Nilsson, Mona Lag- gar, Åse Johansson. Mellersta raden: Anna Hassis-Ståbis, Johan Ädel, Mats Nils
son, Hans Falk. Översta raden: Erik Hållén, Hans-Erik Bengtar-Jansson, Lars Kvarnlöf, Jon Limby. Lärare: Kjell Enmalm. Foto: Hoffmann
Du tillhör väl inte dem som köper traktor
med bara halva dragkraften?
FENDT
är i v issa fall upp till
50 %
starkare än andra traktorer!
D et b ek räftas av OECD-tester.
Tala m ed Fendt- h andlaren
— han ger dig alla fakta.
GREFS SMIDE AB
ORSA • Tel 430 65
OM ETT FOTBOLLSLAG av Göran Smids, k 3å IFK Göteborg ska möta Brage. Dom kommer in och ska börja. IFK Göte
borg börjar. Domaren blåser och det är dags att börja. Brage flyger på och fäl
ler Torbjörn Nilsson och det blir fri
spark. Torbjörn lägger frisparken och passar till Tomas och Tomas passar Torbjörn och Torbjörn gör MÅL. Det står 1—0 till IFK Göteborg. Sen händer det inte så mycket mer. Och första pe
rioden är slut. Nu börjar andra perio
den. Brage börjar och det händer inte så mycket på tio minuter. Men sen hän
der det en sak. Håkan passar Stefan och Brage gör MÅL. Nu står det 1—1.
Sen blir det staff till IFK Göteborg.
Torbjörn lägger straffen och skjuter rätt i krysset och det står 2—1 till IFK Göteborg. Sen slutar matchen.
Göran Smids,
åk 3
ULLAS FÖDELSEDAG av Linn Fjelstad, k 3å På fredagen den 11 april fyllde Ulla En
malm 50 år. Vi bestämde att alla skulle klä ut sig till något som hörde skogen till. Vi skulle ställa oss bredvid en skogsväg och så skulle hon gå den vä
gen. Alla skulle säga eller sjunga något om det man var. Jag var en vitsippa.
Det fanns troll, ekorrar, fjärilar, tussi- lago, linblommor, videkissar, skogs
rån, ugglor, älg och Klas-klättermus.
När hon hade sett alla så kom vi till en brasa, som Olle hade gjort. Vi fick korv, pinn-bröd och festis.
Linn Fjelstad,
åk 3
NÄR VI VAR PÅ BESÖK I KYRKAN av Johan Lind, k 3å
Hej! Jag heter Johan Lindh och går i klass 3 i Kyrkbyn. Jag skulle berätta om när vi var upp i kyrktornet. Men vi var inte bara där. Vi var nere i kyrkan också.
Först när vi kom tittade vi på den äldsta delen av kyrkan. Den delen ligger längst bak i kyrkan. De började redan på 1200-talet att bygga. Då var inte kyr
kan så värst stor, men sedan blev den större och större.
Då vi tittat på nästan allt gick vi upp i kyrktornet. När vi kom upp på första våningen var det en del som vände.
Men jag fortsatte ända upp. När vi kom ända upp och tittade ut såg människor
na ut som lego-gubbar. Just när vi var i klockvåningen slog klockan 10.00.
När vi gick ner, gick vi in i kyrkovin- den. Men där var det nästan inget att se.
Johan Lind,
åk 3
T eckn in g
: Eva Granström, åk 6
NÄR JAG VAR I TENERIFFA av Anna-Lena Frost, k 2å
När vi kom fram till flygplatsen var det varmt och skönt.
— Det var svårt att hitta ingången till huset. Vi bodde högst upp fast det var bara tre våningar. När vi hade bytt om kläder, gick vi och tittade var det fanns några affärer. Sen gick vi ner till poo
len. Det var jättefint där. Vi var nere vid poolen resten av dan. När det blev kväll, så gick vi till en restaurant och åt.
Redan nästa dag gick vi ner till havet och badade.
Vägorna var så stora, så jag fick lov att hålla för näsan. Jag fick hålle i en apa med kläder. Vi följde med på åsne- safari och red på åsna i bergen. Jag kunde knappt gå efteråt för sadlarna var så hårda. Sista kvällen fick jag en stor bananasplitt.
Anna-Lena Frost,
åk 2
SAGAN OM VARGEN av David Henriksson, k 2å
Det var en gång en varg, som skulle ut på jakt. Så stötte han på en hjort. En vild jakt tar sin början. Vargen närmar sig hjorten, och kastar sig på hjorten?
Plötsligt förvandlas hjorten till en prin
sessa, som börjar gråta och säger: — En trollkarl har trollat mej till en hjort.
Förtrollningen kan brytas på ett sätt, ifall någon biter honom i hans högra ben. Vargen sa: — Jag kan det. Vargen rusade iväg till trollkarlens borg och bet trollkarlen i benet. Sen levde prinsessan och vargen lyckliga i alla sina dagar.
David Henriksson,
åk 2
MAS
C lA SM Ä STER i E ftr.
— Nyman & Johansson —
O R S A
Vid södra järnvägsövergången m itt emot Kåhléns
Tel. 408 91
Bilglas • Fönsterglas Inramningar
SPARKÖP
Västeråkern, Kyrkogatan 23 Tel 400 48
Välsorterat • Lättparkerat Öppet:
M å n d .— Lörd. 9 — 20, S ö n d . 13— 20
O r s a - M o r a A n t ik
— H ans R benius — S tra n d g a ta n 3, M o ra . 156 60, 511 00
Öppet va rd . 13.00— 17.00 Köper och säljer
Guld, mynt, antikviteter, sterbhus Auktionsuppdrag emottages
Orsa Trafikskola
— Inge Nyman — Tel. 406 85, ORSA
Teori tisdagar kl 19 Kyrkogatan 21
Språngs...
när det gäller färg, vägg och golv.
SMIÅNCSFÄKfiX
Orsa, tel. 403 40
Möt VÅREN sr
h o s interflora
A . L E V E N IU S B L O M M O R i O r s a A B
Tel affären 400 92, trädgården 401 20
O R S A S K O L T ID N IN G
SAGAN OM DEN LILLA HAMSTERN av Johanna Holm
En liten hamster skulle ut och gå. Då mötte han en liten myra, som frågade:
” Vart ska du gå?” ” Jag ska gå till det lilla fölet Ninni” . Jag ska leka med henne, sa hamstern. ” Jaså” , sa myran.
När hamstern gått en bit kom han till en flod. Då mötte han en krokodil. Kroko
dilen frågade: ” Vart ska du gå?” ” Jag ska gå till det lilla fölet Ninni” , sa hamstern. ” Jaså” , sa krokodilen. Han ville äta upp hamstern. Då kilade hams
tern iväg, men krokodilen skrek:
” Stopp” , och så tog han honom. ” Jag slutar inte skrika, förrän du spottar ut mig” , sa hamstern. Då spottade kroko
dilen ut hamstern, och han gick till Nin
ni. Så lekte de resten av dagen.
Johanna Holm
EN VÅRDIKT 1986 av Maria Svalas, k 3å Våren kommer.
Man kan känna en speciell doft i luf
ten. Dagarna blir längre och solen ski
ner oftare. Snön smälter mer och mer.
Till slut kommer det upp gräs kring väggarna. Det kommer knoppar på trä
den. Tussilagon växer i dikena. Man känner riktigt hur vårkänslorna kryper mer och mer upp ur en.
Och snart, snart är sommaren här!
Maria Svalas,
åk 3
NÄR VI VAR OCH FISKADE av Hans Gustafsson Det blåste jättemycket. Yi fick ingen fisk. Det var jättekul. Mamma blev jät
teglad för att hon inte behövde rensa fisk.
Hans Gustafsson
Fiat Uno 6 0 5
Årets nyhet - Fiat Uno med 3 dörrar. Starkare motor, servobromsar med bromstrycksregulator bak, en kaross med aerodynamiska värden i särklass. Komforten och de ypperliga vägegenskaperna. Allt goda skäl för en provtur. Precis som dét låga priset.
Bränsledeklaration:
0,70 l/mil vid blandad körning.
1.500 mil kostar 5.092:- (1/7 -85).
i » - * - ■
I I Ifa
Pris
50 . 950
Inkl. frakt. ^inkl. frakt. _:—
1 års fabriksgaranti. 3 års vagnskadegaranti och 6 års rostskyddsgaranti utan krav på efterbehandling.
Trunnav. 9, 794 00 ORSA Tel Försäljning 427 09
Verkstad 434 25
.H fX E K B L
DET TVA MASKARNAS ÄVENTYR av Line Solli
Det var en gång en mask som hette Max. En dag när Max var ute på en tur mötte han Lina.
— Varför har du så bråttom? sa han.
— Jo, sa Lina, där borta kommer en stor fågel.
— Vi måste gömma oss, sa Max.
— Ja, sa Lina. Det är den där dum
ma fågeln. Hon hann knappast säga det förrän båda två var i fågelns mage.
— Var är vi? frågade Lina.
— Vi är i fågelns mage, sa Max.
— Usch! sa Lina. Han har slukat oss!
Usch! Det blev tyst. Nej, inte helt tyst.
Dom hörde fågelns hjärta slå.
— Blä, sa Lina. Fy!
— Sluta gnälla! sa Max.
— Ja, men jag vill ut, sa Lina.
— Det vill jag också! sa Max. Just då hostade fågeln ut de båda bråkstakar- na. Oj, vad dom blev glada!
— Vill du gifta dig med mig? frågade Max.
— Ja, sa Lina och sen gifte dom sig och fick ett barn. Sen levde dom lyckli
ga i hela sitt liv.
Line Solli
Tråkigt att spara?
Vad är det för prat!
Öppna Miljonkonto.
LÄNSSPMBANKEN DALARNA
ORSA • Tel 0250-436 00
ORSA SKOLTIDNING
VÅRDIKT av Jenny Olsson, k 5å
Om våren, då sjunger fåglarna, om vå
ren, då blommar björkarna. Snödrop
pen börjar kika fram. Vårbäcken bör
jar brusa. Sädesärlan har kommit till
baka, och lagt sina första ägg. Om vå
ren är det varmt och skönt. Om våren finns det fina tillfällen att ta kort för om våren står naturen i full blom.
Jenny Olsson,
åk 5
VÅREN av Hanna Fjelstad, k 3å Det är vår.
Solen värmer mina tår.
Sorlande bäckar, blommande häckar, fåglar som kvittrar, blommor som växer.
Våren har kommit igen.
Hanna Fjelstad,
åk 3
DEN FÖRGIFTADE SJÖN av Helena Nyman, k 6å
Det är morgon vid sjön Skräddaren.
Älgen, rådjuret och räven går som van
ligt dit för att dricka. Medan dom står där och dricker, hörs ett muller över gläntan. Dom sticker in i skogen. När dom sen tittar ut mot sjön, ser dom att monster komma flygande. Det släpper ut något vitt. Det vita svider i ögonen på djuren. Efter en stund blir det tyst i gläntan, och dom vågar sig fram igen.
Räven är fortfarande törstig och dric
ker lite till. När kvällen kommer, har han ont i magen. Nästa morgon är inte räven vid sjön. Älgen och rådjuret blir oroliga och går till hans lya. Dom ro
par:
— Herr Räv, är du hemma? Men ing
en svarar. Som tur är kommer gamla vännen grävlingen.
— Herr Grävling, säger älgen och rådjuret, kan du gå ner i lyan och se ef
ter, hur det är med herr Räv.
— Kan jag väl, säger grävlingen och går ner. När han kommer upp, är han väldigt ledsen.
— Hur är det med herr Räv? undrar älgen.
— Han är död, säger grävlingen.
— VAAA! Det blir tyst en stund, men sen utropar älgen:
— Han har blivit förgiftad! Han blev nog förgiftad när han drack av vattnet, säger rådjuret.
— Vilket vatten? undrar grävlingen.
— Jo, du förstår . . . Och så berättar rådjuret och älgen hela händelsen.
— Vi måste varna alla djur i skogen, så att inte fler blir förgiftade, säger grävlingen. Efter en halvtimme vet hela skogen om den förgiftade sjön. Räven begravs av sina vänner.
Sjön var nu helt död. Ingen fisk levde i den längre. När sjön varit utan liv i en månad, kom en lastbil till gläntan. Den hade säckar på flaket. Det var kalk i säckarna. Människorna drog ner säc
karna och en roddbåt från flaket. Sen åkte dom ut på sjön och vräkte i kal
ken. Sen åkte dom, och det blev tyst i glänten igen. Efter två månader kom bilen igen. Men den här gången släppte människorna ut fisk. Skräddaren hade blivit ren och fick liv igen.
Helena Nyman,
åk 6
Anlita W S - fackinannen -innan något
händer
1 wesströms ws
ORSA, tel 0250-409 25 vx
Cf CARLS son AB
ORSA* Tel. 401 88, 419 11 utför
SMIDE SVETSNING REPARATIONER
FÖR INDUSTRI och MILJÖVÅRD
DalaKalk AB
Tel 502 00
v ä lk o m n a till
Ä t a -
W asatryckeriet AB örjasvägen 15, 792 OO MORA Tel. 0250/120 75
0250/103 42
T eckn in g
: A n n a Göthlin, åk 5
ORSA SKOLTIDNING
NÄR JAG BAKADE avSara Berlekom Jag hade fått recept på en god kaka.
Mamma hade sagt att, vi skulle få baka den. Hon hade också sagt att, man kun
de ha lite kefir i smeten. Mamma skulle åka ett ärende.
Hon hade mätt upp hur mycket kefir det skulle vara i kaksmeten. Vi började lägga i ingredienserna. Till sist skulle vi ha i kefiren. Tyvärr hade vi inte ögonen öppna och vi såg inte kefiren, som mamma hade mätt upp. Följden blev att vi hällde i nästen en halv liter kefir.
Vi tyckte nog att smeten såg lite konstig ut. När mamma kom hem blev hon inte särskilt glad, men vi försökte ordna till det genom att ha lite. mer av de andra ingredienserna.
Men det hjälpte inte. Kakan (eller ka
korna) smakade i allafall surt, så vi fick slänga dem. Det var ju ett ganska pin
samt slut. Sara Berlekom
KÖRRESAN TILL IDRE avBritt-Marie Björkkvist, k 3å
Flickkören skulle åka till Idre. Vi stan
nade i Särna. Först handlade vi mat, sen fikade vi. Vid prästgården blev vi väl emottagna.
Sedan delade vi upp oss i grupper.
Vår grupp fick gå in sist och fick det minsta rummet. Men det ville vi inte ha, så vi gick och packade upp i en stor hall. Sen tog vi på oss varma kläder, för att vi skulle åka till Idre fjäll, för att äta och åka pulka i Kanans land. Alla barn åkte linbana. Det kostade tolv kronor per person.
Det var roligast att åka linbana. Vi stannade uppe på toppen och tittade på utsikten. Man såg ända till Norge.
På kvällen sjöng vi i Idre kyrka, sen åkte vi hem.
Det var en rolig resa.
Britt-M arie Björkkvist,
åk 3
PUNKTERING avAndreas Glandberger, k 6å
Morgonen den 9/6 ringde telefonen ti
digt. Det var Janne, som ringde.
— Hej, sa han. Vad ska du göra idag?
— Ingenting särskilt, sa jag.
— Jag undrar, om du och jag kan åka på en cykelutflykt till havet.
— Jag ska gå och fråga mamma och pappa.
Jag gick in till dem och frågade, om jag och Janne fick cykla till havet. De
sa, att jag fick vara borta högst sex tim
mar. Vi begav oss iväg klockan 11.00 ungefär. Vi hade choklad och skink- smörgåsar med oss dit. Vi cyklade ge
nom ljuva skogar, och vi njöt verkligen av vad vi såg och hörde. Vi såg två sto
ra fina älgar, som stod och betade inne i skogen. Vi åkte förbi många bäckar, som porlade så vackert i naturen. Vi såg också en hare med ungar, som skuttade iväg när vi kom. Det tog en och en halv timme att cykla dit. När vi kom fram parkerade vi våra cyklar under en tall.
Vi tog oss ett långt dopp i det friska ha
vet. Efter en timme gick vi upp och tor
kade oss på hällarna.
Vi satt där och drack choklad och åt skinksmörgåsar. Det var gott efter den långa cykelturen och badet.
Vi låg och solade länge och hade varmt och skönt.
Efter det tog vi oss en lång och skön promenad längs stranden och tittade på allt vi kunde hitta. När klockan var fy
ra, var det dags att återvända hem igen.
När vi cyklat cirka två kilometer börja
de det att ösregna, och Janne fick punk
tering. Han hade cyklat rakt på en liten brädbit med rostiga spikar. Sju års olycka! Som tur var fanns det en lada med ett litet skjul i närheten. Vi gick genast dit. Som tur var hade jag en re- parationsask med mig. Vi lagade hålet så fort vi kunde och for hemåt igen.
När vi hade tre kilometer kvar, sa Jan
ne: Nästa gång vi ger oss iväg så här ska vi nog lyssna på väderleksrapporten, så slipper vi regn. Jag sa hejdå åt honom, när vi skildes åt. Sen gick jag hem och la mig.
Andreas Glandberger, åk 6
Specialbutiken
för
HENNE
KAPPOR • BLUSAR • KJOLAR BYXOR • JEANS • MYSPLAGG
UNDERKLÄDER
mm.-
Aktuella
—TYGER SYBEHÖR
Kvalité
vår specialité
ALLT I KLÄDER FÖR HENNE • TYGER OCH SYBEHÖR
Järnvägsgatan
w
• 794 00 ORSA • 0250/400 21T eckn in g
: N ina Caris,
åk 2
ORSA SKOLTIDNING JAG ÄLSKAR RUSSIN! av Anna Karlsson, k 7cå
Hejsan! Jag heter Nicke och är en . . . ja det vet jag inte förresten, men det spelar väl ingen roll. Jag bor i en sko
kartong bakom dörren till lagret i en av stadens skoaffärer. Tant Lisa, en dam på 52 år, äger den affären.
Nu ska jag berätta hur jag ser ut. Jag är ca 15 cm lång, ganska tjock, fräknig och jag har långt och tovigt, rött hår.
Jag kommer från Ceylon, som är en ö någonstans.
Hur jag kom till Sverige? Jo, det var en helt vanlig dag på Ceylon. Jag satt och solade mig, då ett fartyg kom in i hamnen i närheten av min bostad. Jag hade aldrig sett ett så stort fartyg, så jag gick ner till hamnen och tittade lite närmare på det. Jag satte mig på en lå
da i närheten för att vänta och se vad som fanns i skeppet.
Efter en kvart kom två män ut med en stor låda med mindre lådor i. Det stod något på lådan, men jag kunde in
te se vad. Jag gick fram och kollade.
Gissa vad det stod! RUSSIN! Det bästa jag vet!
Först tänkte jag bara ta ett paket och gå hem och äta, men jag kände som en dragningskraft från fartyget. Jag drogs in i det och nu kunde jag bara inte stå emot. Jag hoppade i en stor låda, öpp
nade 3 eller 4 mindre och började äta.
På kvällen, när jag skulle gå hem, märkte jag något hemskt. Jag hade bli
vit så tjock av alla russin att jag inte kom upp ur lådan. Efter flera misslyc
kade försök var jag så trött att jag som
nade.
När jag vaknade, var jag inte längre på Ceylon utan på väg till något annat land. När fartyget stannade i en hamn, hoppade jag av och gick runt på stan och tittade på folk. Efter en timme kom jag ner till hamnen igen, men då kunde jag inte se fartyget med russin.
Jag tog första bästa fartyg och tänk
te, att det bara var att gå vidare tills jag kom till russinfartyget. Nu hände det så att det inte var russin utan skor i första fartyget. Just när jag märkte det, slog dörren igen och jag kunde inte komma ut. Efter 5 min startade fartyget.
Jag gick och la mig i en skär damtoff
la. När jag vaknade, var jag i samma toffla men i en affär, Tant Lisas. Jag blev rädd och hoppade ner på golvet.
Plötsligt hörde jag en smäll i dörren och steg. Jag hoppade i en (som jag då trodde) tom kartong. När stegen för
svunnit, såg jag att jag inte var ensam.
Jag hade sällskap av en spindel. Vi blev senare mycket goda vänner och här i kartongen trivs jag bra.
Anna Karlsson,
åk 7c
LASSE OCH STORGÄDDAN av Jonas Johansson, k 6å Lasse satt hemma i stugan och blicka
de ut på fjärden, där fiskebåtarna kommer hem efter nattens ström
mingsfiske. Lasse bor egentligen inne i Stockholm, men nu har han gått i pension, så nu bor han mest här ute.
Han fiskar mest, men ibland jagar han också.
Idag tänkte han ut och ta några torskar eller gäddor. Klockan var halv sju, när han gav sig ut. Havet låg lugnt och stilla. Vädret var klart och skönt. Inget vidare bra gäddväder.
Det är för varmt. Gäddorna står på djupet. Men någon gädda lär väl hug
ga. Lasse tuffar förbi Stora Trutö och går in mellan Gåsa och Kråkö. En massa måsar dyker, skränar och far.
Lasse styr ditåt. Han ser att måsarna jagar småströmming, som flyr undan i ytan. Lasse stannar motorn. Det mås
te finnas större fisk under. Måsarna flyr av bullret. Onödigt att ankra upp.
Havet är så stilla. Han virar ner sin gamla rostiga sommen-pirk, som följs upp med några små lyskrokar agnade med musslor. Sen sitter han där och drar torsk hela morgonen. Framåt lunch tar han fram kaffe och skink- smörgåsarna, som han packat ned. In
te ett moln på himlen. Nästan helt onödigt att prova gäddfiske, idag. De är för slöa. Men Lasse plockar fram en gammal delad Hi-lo wobbler, som kanske skulle reta en gädda till hugg.
Han ror en vända runt Stora Trutö och vänder mot Jakobsholmen. Där finns en djupgrynna, som det säkert står nån på. Han drar upp en fem ki
los gädda och ror sedan vidare mot Gåsö. Så smäller det till ordentligt.
Lasse greppar spöt och gör mothugg.
Fisken gör en långrusning och drar ut ca 30—40 meter lina. Helt plötsligt kommer gäddan mot båten. Lasse ve
var och vevar. Här gäller det att inte ge gädda löslina. Gäddan har parkerat under båten. Lasse pumpar upp gäd
dan till båtkanten med darrande hän
der tar han huggkroken. Men gäddan är inte färdig än. Hon plaskar till med stjärten och sticker ner på botten.
Lasse som flugit omkull av plasket tar åter tag i spöt och får åter kontakt med fisken. Han pumpar upp fisken och den här gången gaffar han den.
Han far iland och dricker kaffe. Se
dan far han till öns handelsbod och väger gäddan. Vågen stannar på 18.3.
Den här dagen har börjat bra.
Jonas Johansson,
åk 6
Villa- och husägare!
Badrum, golv och parkett Plast, kork och linoleum, läggning och slipning.
Heltäckande: Forshaga, Tarkett. Även avpassade.
Nääs M å le ri
g o lv a v d .
MORA, Fridhemsgatan 3 Tel. 0250-136 62
■ f ,
Tobaksaffär Be
Kyrkogatan 8, Orsa Tel. 0250-419 19
Tips — Lotto
—Penninglotter Presentartiklar
—Konfektyrer
Väskor och småläder Travprogram
Bengtssons Begravnings
byrå Eftr
Trygghet är att få sakkunnig hjälp vid dödsfall!
Tel.: Affären 41840
L.O. Uleander 42205 Ernst Hållen 40466 Eric Bengtsson 443 66
B lo m m o r — B in d e r i P r e s e n t e r — B e g r a v n in g s b y r å
H
jO M M O M
»IKiHVV \ I M .S H Y H l
Tel 025CV418 40 • Freltns Gfänd 9 • 79400 ORSA
