Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.
Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.
Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.
All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.
Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.
01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM
1907 Ny följd * X årg. Häft. 7.
DAGNY
TIDSKRIFT FÖR SOCIALA OCH LITTERÄRA INTRESSEN
UTfJIFVKN AF
FRE DRIKA-BRE ME R-FÖR B UNDET
REDAKTÖR: LOTTEN DAHLGREN
INNEHALL:
Agda Moxtelius: Yrkesskolor för kvinnor.
Oäkta barns och deras mödrars rätt.
Afskedsfest för fröken Gertrud Adelborg.
Litteratur: F. E., Hvit ljung af Matilda Roos. — F. E., Ett verksamt lif.
Tankar i sociala frågor af Theodore Roosevelt.
Från 1907 års riksdag.
Stockholms internationella lärarinnehem.
Finlands kvinnliga landtdagsmedlemmar.
Stockholm, Aftonbladets tryckeri, 1907.
r/.
''•ij t/) ^
- « O S?-§
sz s-s-5- -J- JTi4-
■SUmS“
^ ^ ~ :<r3 ’— Ci .£ •- > CT s Må «•!
È öSas -£ 73 C
c^j>o g g n ^J
P-. <-*— • — J-H as
T3 7:3
-0 ^ c ©
b/3 cn -> Uw C/) r*
^ C rt -i£
. 5 -C rt,
Ö4 C S°£ 3 ’ : c->
j :g O -0 = ë :i et>
’< i B ocs
CO t-
rt
.J'ai C i5 7^ =— S - ri <D .S <u cj •_ SJ
^ jb ,c Sy -Q . *■■ p; n b ^ -ë. to « cn CO —
Elo S “3 S Ö
„ > <u « W>
^■2 -ESl
►S Æ ,O ^- <U rt
== OCS ‘ ^T1Ch -•> 0 C..5 «
Kcs R
&
aS :0 C3
s-r- ôï= &
- * ft nu-
fs O J=
c/) C W
E
D NH
4)
b/)
§■£
, C/) fc,
|<2-=
I-—, flj , •—
SjCj^ •_—
$ Co 1a, J *=£
rUl OJ -J
^ a rC 1 cud 75 ‘tX £.-
-suj!
Fj cj £ -^ 1 t
C 0 & :
i E v "H :cs ^J 5 I*"
c 0-^ ;
:cs*ö^-r
^ 0^6 Ö U,- O *S*:0 cCA COiCd C/
Kvinnliga juridiska byrån
Triewaldsgränd 2. A. T. 14323. Kontorstid kl. V210—4.
silljidn^ar.^a^fr^fyerlåtoUo^oolr^iidalrdsuppgörelsoi^inider^a^id^iippgätte^l^gidaTmud- Ä Ä iÄ ÄS™5 af al‘a *• -mt ombesörjer U e»ÄÄ
Nya Hushållsskolan.
(för liildaile flickor). Grundad 1881.
Föreståndarinna: Fröken H. Cronius.
Nya Hushållsskolans Matsalar
Vestra Trädgårdsgatan 19. Obs.! Särskild matsal för fruntimmer.
• •
Arade damer!
Stockholms Mönsteraffär, 10 Jacobsbergsgatan 10
är den enda på platsen som kan rekommendera tillförlitliga och moderna mönster och bör ej förblandas med
nyuppkomna mönsterförsäljningar.
Allm. Tel. 161 36.
Betydlig prisnedsättning
beviljar Evang. Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition i Stockholm under april och maj månader d. å. å ett antal böcker, öfver hvilka särskild katalog finnes utgifven. I densamma upptagas flera goda arbeten af Dieffenbach, Fr. Sandberg, Chr. Starke, P. A. Ahlberg, G. E. Beskow, Emil Frommel, N. A. F. Puaux, G. Weitbrecht, Lorentz Anglin, G.
Warneck, P. Ejellstedt m. fl. Katalogen expedieras på begäran gratis från Expeditionen, dit alla rekvisitioner böra med första insändas, enär endast ä vår expedition böckerna lämnas till de nedsatta prisen.
Angif vid rekvisition bokens nummer i prisnedsättningskatalogen och antal ex., som önskas, äfvensom fullständig och tydlig adress för sänd
ningen. Minsta rekvisition, som enligt denna prisnedsättning expedieras, bör uppgå till 3 kronor. Då rekvisition göres för minst 10 kr. netto, bekosta vi frakten till närmaste järnvägs- eller ångbåtsstation.
Betalningen erlägges kontant eller mot efterkraf eller postförskott.
Kända personer kunna dock på begäran erhålla 3 månaders kredit.
Frimärken och sparmärken emottagas i likvid.
OBS.! Genom denna prisnedsättning erbjudes ett gynnsamt tillfälle att efter eget val för ytterst billigt pris förvärfva sig verkligt goda och värdefulla böcker, hvilka jämväl kunna användas till presenter eller annan gratisutdelning.
Särskildt fästa vi uppmärksamheten härpå för dem, som behöfva lämpliga böcker till bokpåsar för sjömän samt till söndagsskole-, ung
doms- och sockenbibliotek.
Vid rekvisition för minst 25 kr. netto lämnas 1 ex. af Fosterlands
stiftelsens jubileumsskrift, häft. à 2 kr., gratis.
Evang. Fosterlands-Stiftelsens Förlags-Expedition, Stockholm 3.
V_______________ __ _________ J
ningsmål att kunna öfverlämna vården af sina värdepapper och skötseln af sina affärer åt någon person eller institution, som med absolut säker
het förenade punktlighet och noggrannhet i utförandet af det anförtrodda uppdraget äfvensom prisbillighet. En sådan institution är
Stockholms Enskilda Banks Notariatafdelning
(Lilla Nygatan 27, expeditionstid 10—4),
som under garanti af Stockholms Enskilda Bank åtager sig vård och för
valtning af enskilda personers och kassors värdepapper.
Exempel 1. Om en person hos Notariatafdelningen deponerar obligatio
ner, inkasserar Notariatafdelningen vid förfallotiderna kuponger och till
handahåller deponenten influtna medel. - Vidare efterser Notariatafdelningon utlottningar af obligationer och underrättar deponenten i god tid, ifall en denne tillhörig obligation blifvit utlottad, samt lämnar förslag till ny pla
cering af det ledigblifna kapitalet.
Exempel 2. Om inteckningar deponeras hos Notariatafdelningen, underrättar Notariatafdelningen gäldenären därom att räntorna å inteck
ningarna skola till afdelningen inbetalas, hvarefter de medel, som inflyta, till deponenten redovisas. Vidare tillser Notariatafdelningen att intecknin
garna blifva i vederbörlig tid förnyade. Om en hos afdelningen depone
rad inteckning genom underlåten förnyelse skulle förfalla, ersätter Stock
holms Enskilda Bank därigenom uppkommen skada.
Förvaringsafgift: 50 öre för år pr 1,000 kronor af depositionens värde, dock ej under två kronor. __________________ ________
Anonsep för DAGNY
upptag-as al'
fröken Ingeborg Bergström, 31 Östermalmsgatan 31.
___________________________ Riks. Tel. 97 83.____________ ______________
Målarskolan 38 sm^dssatan
Lektioner gifvas dagligen uti Akvarell-, Gobelin-, Oljo- och Porslins
målning, Gyllenläder och Läderplastik.
AnmaIningstid 10— Telef. Brunkebg 02.
Obs.I Välsorteradt lager af Porslin samt färger för målning.
Bränning af Porslin utföres.
_________________ Eiiinui {Nordberg & J/'ïiigustd ‘Peterson.
AKTIEBOLAGET INGEBORG HALLINS BRODERIAFFÄR
rekommenderar sitt rikhaltiga lager af konstnärliga, uppritade och påbörjade broderier.
Största urval af alla färgnyanser i Silke och Garn.
Uppritade broderimönster och hamn.
Originalmönster till alla broderier, utförda af konstnärer, fås på beställning.
Originalstatyetter och Antikviteter.
Elever emottagas.
Order expedieras äfven till landsorten.
Aktiebolaget Ingeborg Hallins Broderiaffär,
Malmskillnadsgatan 32, Stockholm.
Allm. Telefon 220 97.
44, 46 & 48 Vesterlånggatan 44, 46 & 48 31 & 33 Stora Nygatan 31 & 33
(ingång endast från Vester/ånggatan)
STOCKHOLM
SYiin nya Slfdelning
för
Hvita varor
erbjuder odisputabelt största urval af»
Duktyger, Handdukar, Linnelärfter
och alla slags Hvita Yäfnader.
Almedals, Norrköpings (Tappen) och Gamlestadens samtliga Yäfnader
ständigt på lager till fabri/espris.
På helt stycke tages lämnas extra rabatt.
yni slags JCinnesomnad och jlîârkning
utföres omsorgsfullt å egna Atelierer.
För Utstyrslar ovilkorligen bäst och billigast*
Solida varor. Största urval.
Billigaslo priser.
dug. JUagnusson,
STOCKHOLM.
Yrkesskolor for kvinnor.
Inledningsanförande vid en diskussion å F.-B.-F:s kretsmöfe 12 jan. 1907.
Sverige är stolt öfver sin folkundervisning och med en viss rätt, men nekas kan dock ej, att den är föga praktisk och att den rustar eleverna alltför klent för det lefvande lifvet. Det förhåller sig nog så med oss svenskar, att vi lätt förälska oss i en vacker teori, en ädel och upphöjd plan och ej märka att vi stundom, under sträfvandet efter idealet, förlora fotfästet på den jord, som vi måste trampa med stadig fot för att komma framåt. Detta sy
nes vara förhållandet med vårt folkskoleväsen.
Jag är alls icke kompetent att påvisa hvari felet i under
visningen ligger, ännu mindre hur det skall afhjälpas, men att något är på tok, därom erhåller man en fast förvissning, då man kommer i beröring med folkskolans ungdom. Man får ovillkor
ligen det intrycket, att undervisningen icke behandlats som ett medel att göra gossen eller flickan duglig för den uppgift i lifvet, som väntar en hvar af dem, utan varit målet i sig själft, d. v. s.
bestått i ett inpluggande af ett visst pensum, antingen detta kunnat af barnet upptagas och tillgodogöras som dess verkliga egendom eller ej och oafsedt om det bidragit till barnets inre utveckling.
\ ärst af allt är, att hos skolflickan en viss ringaktning ofta nog gör sig gällande gentemot det enkla, nödvändiga praktiska arbetet inom hemmet. Mödrarna, hvilka i många hem taga mer intryck af barnen än de själfva påverka dem, söka också, så mycket i deras makt står, att skona flickorna från hvad de benämna
»släpgöra», och så stå dessa vid skoltidens slut okunniga om det som egentligen hvarje flicka skulle vara hemmastadd i, innan man med rätt kunde säga att hennes utbildning vore afslutad.
lörsök hafva ju börjat göras för att i någon mån råda bot på detta sorgliga förhållande genom inrättande af skolkök. Här mötas vi emellertid af den egendomliga företeelsen, att ej sällan lärarinnorna inom skolän ställa sig oförstående och ovilliga mot
dylika försök. Detta visar ju, att de ej själfva hafva någon känsla för vikten af en praktisk utbildning, och hur skola under sådana förhållanden skolflickorna, hvilka hafva lärarinnan till mönster, få den nödiga aktningen därför, såvida de ej hafva sällsynt kloka mödrar som bibringat dem den? Därtill kommer, att äfven inom detta rent praktiska område en viss teoretisk formalism och oprak
tiskhet från skolans sida synes göra sig gällande.
Slöjdundervisning lämnas flickorna i de större skolorna, men på -landsbygden är detta på långt när icke öfverallt händelsen.
Då man i Stockholm ser de sydda och stickade plagg, som i skolan, tillverkats, kan man känna sig riktigt nöjd och glad, i syn
nerhet då man får höra, att flickorna äfven få lära att själfva taga ut mönster efter mått. Man ser för sin inre blick idoga hem, där kvinnornas kläder tillverkas af dem själfva utan nämnvärd kostnad. I verkliga lifvet möter man emellertid mycket ofta en helt annan företeelse. En ung flicka, som nyss slutat skolan, kan ej i hemmet sy ens ett så enkelt plagg som en blus. Ej sällan blir man anmodad om bidrag till betalning af en sömmerska, hvilken förfärdigar flickans konfirmationsdräkt; tyget har erhållits som gåfva, men hvarken flickan själf eller modren kan sy klädningen, ej ens om de få den tillklippt.
* **
När en flicka från ett fattigt hem slutar skolan och skall börja bidraga till ökande af familjens inkomster, så framstår för henne som förtjänst-möjlighet ingenting annat än att bli spring- flicka i någon affär, för att därigenom så småningom nå det mål som hägrar för de flesta — plats i bod eller på kontor — eller också att taga arbete på fabrik. En och annan, som varit road af slöj
den i skolan, kan väl söka sig till någon sömmerska. Där kan hon, om hon är riktigt vaken och uppmärksam, genom iakt
tagelse af hvad de andra göra så småningom inhämta en viss kunskap i klädtillverkningens hemligheter; någon systematisk undervisning lämnas af lätt insedda skäl aldrig, främst till följd af »lärarinnans» egen oförmåga, icke ens om betalning erlägges för. flickan som elev.
Sist af allt och vanligen endast som en nödfallsutväg — så
vida ej flickan kommer från ett hem, där modern klokt öfver- väger och bestämmer öfver dotterns framtid -— uppstår tanken på ; att taga plats som tjänarinna. Sänt är, att ofta, nog får en så-
dan flicka en tung och på allehanda sätt obehaglig tjänst, just emedan hon ingenting kan, ej ens de mest elementära saker for ett hems skötande, och det är endast undantagsvis hon har turen komma i en familj, där husmodern är villig taga sig an den lilla tjänarinnan och uppfostra henne för kallet.
Allt hvad man skall göra, utan att känna till rätta sättet att utföra arbetet eller utan att förstå vikten af den syssla,man skall sköta, blir tungt och tråkigt och förefaller både en själf och andra som , »slaf»-göra„ Såsom sådant framhålla forna kamrater och be
kanta det också ständigt för tjänarinnan. Deras visade missakt
ning för hennes kall gör detta dubbelt tungt, i synnerhet då hon ej själf lärt sig förstå betydelsen af den husliga gärning, som åligger henne. Redan i skolan har hon kanske tvärt om hört uttryck af ringaktning för den »blott» praktiskt begåfvade och hon har aldrig fått den lyftande känslan af denna begåfnings värde. Äfven om en flicka skulle känna en viss inre dragning till en tjänarinnas kall, så följer hon ej denna, utan föredrager att välja någon annan möjlighet till förtjänst, ty »hon kali väl duga till något bättre».
Huru farliga dessa andra möjligheter kunna vara för en outvecklad flicka utan stadgad karaktär, behöfver knappt påpekas.
Fabriksarbetet ger den snabbaste och bästa förtjänsten. Men denna kan i och för sig bli till en snara för den unga, därige
nom att hon alltför tidigt, innan hon nått förståndets och sin
nets mognad, får egna medel att fritt disponera öfver, hvilka ställa henne i viss grad själfständig gentemot föräldrarna; dess
utom verkar fabriksarbetet vanligen ej utvecklande utan förslöande.
Som IspringflickäJ återigen är den unga flickan utsatt för frestelser af mångahanda slag, ibland hvilka »drickspenningarnas»
tillvaro ej är den minsta. Ingen kan kontrollera hur mycket hon sålunda får in i småslantar och dessas ringa värde bidrager till att de bli använda för mer eller mindre onödiga saker. Att
»många bäckar små göra en stor å» har hon ännu ej lärt sig,- och den lilla slanten, som hon tycker sig ha full rätt att förfoga öfver efter eget behag, vänjer henne kanske vid ett slöseri i smått, som hon sedan aldrig kan öfvervinna och som måhända kommer att ge prägel åt hela hennes Iif x).
* *
*
*) Om hvarje budmottagare, som vill visa en liten erkänsla mot budbäraren, i stället för att gifva en tioöring, lämnade ett postsparbanks-
Någon möjlighet till vidare utbildning på praktiskt område finnes egentligen icke i vårt land annat än genom ett litet fåtal hushållsskolor för ett ytterst ringa antal elever. Bristande yrkes
kunskap stöter man också ständigt på, då man vill förhjälpa en kvinna att med heder förvärfva sitt dagliga bröd. Hon kan ingenting, och detta är ju i och för sig i hög grad olyckligt, men värre är, att intet tillfälle finnes för henne att få lära det hon behöfver. Härigenom uppkomma skador af social art, som ej med något slags välgörenhet kunna afhjälpas. Blott därigenom att hvarje arbetskraft beredes tillfälle att nå full utveckling kunna dylika svårigheter öfvervinnas och arbetet bli till glädje för utöfvaren och till gagn för samhället.
Detta har man för länge sedan insett i utlandet och förträff
liga yrkesskolor finnas där öfverallt.
Beträffande sådana för kvinnor har inom Tyskland Baden gått i spetsen och de lägre yrkesskolorna äro där obligatoriska.
»Badischer Frauenverein» har på detta område, liksom på så många andra, varit initiativtagande. Genom denna förenings för
sorg ha af de 25 dylika läroanstalter, söm finnas i Baden, upp
rättats 8 och ett par af dessa äro riktiga mönsterskolor.
Ensamt inom Wiirtemberg finnes ett fyrtiotal kvinnliga yrkes
skolor med tillsammans c:a 6,000 lärjungar samt dessutom fyra handelsskolor för kvinnor. — Bayern har ett nästan lika stort an
tal skolor och alla öfriga tyska stater äga äfven kvinnliga yrkes
skolor.
Kostnaderna för dessa bestridas i allmänhet af stat och kommun gemensamt, men i en del fall hafva skolorna tillkommit genom enskildt initiativ. Så är t. ex. fallet med Lette-Haus i Berlin, öppnadt af Lette-Verein redan 1866 och »Gewerbeschule für Mädchen» i Hamburg af år 1867, båda synnerligt väl ordnade och ledda, omfattande, efter ständigt fortsatt utvidgning, alla möj
liga yrkesgrenar för kvinnor.
I Österrike-Ungern finnes ett stort antal på enskild väg upp
rättade skolor för kvinnor, men af stat och kommun underhållna kvinnliga fackskolor förekomma äfven i ej obetydligt antal.
Att Englands och Frankrikes yrkesskolor äro rikt utvecklade är allmänt kändt. Likaså har Schweiz synnerligen välordnade
märke och själf fastsatte det antingen pä det sparkort, som budet eventuellt förut fått och innehar, eller på ett nytt kort (kort fås gratis på posten, då minst ett märke köpes), så skulle drickspenningsfaran i hög grad minskas.
sådana. I Belgien och Holland finnes äfven ett ej obetydligt an
tal af stat och kommun rikligt understödda kvinnliga yrkesskolor jämte en del som underhållas på privat väg. Italien har ej heller varit overksamt på detta område.
Således öfverallt en liflig verksamhet för att tillgodose den kvinnliga yrkesutbildningen 3).
Hvad har då i de skandinaviska länderna blifvit gjordt för ungdomens yrkesutbildning? I jämförelse med andra europeiska land ytterst litet och öfver hufvud taget allra minst i Sverige.
I Danmark finnes icke en enda stad, som ej har en lägre teknisk skola — af samma art som våra söndags- och aftonskolor — under det att ännu dylika saknas i 49 af Sveriges städer, däribland åtskilliga af ganska stor industriell betydelse. Endast
42 svenska städer — Stockholm frånräknadt — hafva söndags- och aftonskolor, under det att Norge har tekniska afton- och
»tegne-skoler» i 35 städer, således i en betydligt högre procent af hela antalet än i Sverige. På danska landsbygden funnos 1901 icke färre än 111 lägre tekniska, af staten understödda skolor, medan Sverige har sådana i endast fem större landtsamhällen.
Äfven Finland står, som det synes, framom Sverige. År 1901 funnos ett sjuttiotal s. k. slöjdskolor, af hvilka c:a två tredje
delar voro afsedda för kvinnor; förnämsta undervisningsämnet i dessa var väfning. I Helsingfors har »Finsk Kvinnoförening»
upprättat en kurs i linnesöm och klädsöm.
Hvad speciellt angår den kvinnliga yrkesutbildningen i de danska och norska skolorna, så symes den ej vara i någon högre grad tillgodosedd. 1 »de kommunale fortsättelseskursus», som exi
sterar i Köpenhamn sedan 1897, utgöras eleverna till tre femte
delar af kvinnor; där undervisas i hushållslära och matlagning.
Öfriga lägre tekniska skolor synas icke vara beräknade för kvinn
liga elever. — I Norge meddela de s. k. amtskolorna undervisning i huslig ekonomi och i de olika afdelningarna af »den k. norske kunst- og haandverksskolef i Kristiania — närmast jämförlig med Tekniska skolan i Stockholm — finnes tillsammans ett hundratal kvinnliga elever. »Den kvindelige Industriskole » i Kristiania
!) En intressant och öfverskådlig framställning af yrkesskoleverk- samheten i utlandet finnes i Bihang n:r B till Stockholms stadsfullmäktiges beredningsutskotts utlåtande och memorial för år 1903, utarbetad af Hen
ning Elmquist. Se vidare Dagny 1902, h. 2: »Den kvinnliga yrkesunder
visningen i olika länder».
meddelar en verkligt god och mångsidig yrkeskunskap åt kvinnor, hvartill ytterligare komma några andra dylika skolor med mindre vidtomfattande program, upprättade af kommuner eller enskilda personer eller sällskap, men alla med statsunderstöd.
I Sverige är för kvinnors praktiska utbildning föga gjordt af vare sig stat eller kommuner annat än de redan omnämnda slöjd
kurser, som ingå på schemat inom de större folkskolorna samt de skolkökskurser, som lyckligtvis , med L varje år i ständigt ökadt antal anordnas med understöd från staten. De söndags- och afton
skolor som finnas äro i de flesta fall tillgängliga äfven för kvin
nor, men i allmänhet förekommer i dem mer teoretisk än prak
tisk undervisning. Vid folkhögskolorna däremot äro anordnade kvinnliga hand arbetskurser. De verkliga yrkesskolor som fin
nas äro upprättade på enskildt initiativ och utgöras af ett antal större eller mindre väfskolor, hushållsskolor samt en skola för huslig ekonomi och ett par trädgårdsskolor, hvartill komma på två ställen i landet kurser för barnavård samt några handarbets
kurser. Tekniska skolan i Stockholm är äfven öppen för kvinnor och likaså slöjdkursen på Nääs x).
Med detta tror jag att allt är nämndt, som på något sätt berör den kvinnliga yrkesutbildningen i Sverige. Ehuru denna är bättre tillgodosedd än i Norge och Danmark, måste man säga, att den är i hög grad försummad * 2).
* «
*
Det var därför med synnerlig glädje man på våren 1901 erfor, att Stockholms stadsfullmäktige tillsatt en kommitté för att utarbeta förslag till upprättande af yrkesskolor, hvar vid man tog för afgjordt att kvinnorna ej skulle bli glömda, ehuru ingen kvinna var medlem af kommittén. 1 det betänkande, som färdigt utkom på trycket i slutet af sistlidet år, har också kommittén framlagt planen för en kvinnlig yrkesskola efter mön
ster af de bästa utländska samt varmt förordat det snara inrättan-
utmärkta kurser för sjukvård som vi äga, samt vår barn- morske-utbildning räknas ej som yrkesskolor i vanlig mening.
2) »Redogörelse för den lägre tekniska undervisningen i Sverige samt en kortare öfversikt af den lägre tekniska undervisningen i Norge och Danmark» af Ivar Hallberg, utg. som ■ Ilihaug N:o 29 till Berednings
utskottets utlåtanden och memorial för år 1906». Bihang till Yrkes- skolekommitténs betänkande.
det af en sådan. Den skulle enligt förslaget omfatta under första tiden dels sexdagars-kurser med en lärotid af ett—två år i hus- hållsgöromål, linnesömnad samt klädessömnad, dels kortare valfria kurser med undervisning 2 dagar i veckan, med en och en half timme hvar gång, under tiden från 1 nov. till 15 april. Försla
get innebär, att en särskild byggnad skulle uppföras för denna skola för en beräknad kostnad af kr. 472,000 med inventarier och verktyg och underhållet beräknas draga en årlig kostnad af oinkr. 30,000 kr. för 480 elever.
I en del af de för manliga elever tilltänkta kurserna skulle äfven kvinnor kunna få deltaga 1J
Om; såsom man hoppas, en dylik modern yrkesskola i fullt mönstergillt skick kommer till stånd i hufvudstaden, skulle det i betydande grad underlätta upprättande af liknande i mindre omfång på andra orter. Redan nu skulle åtskilligt kunna göras.
På mer än ett håll finnas nämligen donationer af ej obetydlig storlek, af sedda för uppfostringsändamål, men gjorda för så pass länge sedan, att ingen obligatorisk skolundervisning då fanns in
förd, hvarför ej sällan bestämmelserna nu äro alldeles föråldrade.
Genom att ingå till kungl. maj:t och begära ändring af stad
gade föreskrifter skulle man kunna få dessa medel tillgängliga just för den nu så ytterst väl behöfliga yrkesundervisningen.
På sMant sätt har man gått till väga med t. ex. Philipsen- ska skolan i Stockholm. Denna skola var upprättad genom en donation på 1820-talet och afsedd att meddela »nödiga kunska
per» åt barn, som där tillika skulle få mat och en del kläder.
Efter omorganisationen gå nu eleverna i den vanliga folkskolan, vid lektionernas slut komma de till Philipsenska anstalten, er
hålla då middag, efter en lekstund få de läsa sina läxor och åt
njuta sedan ett par timmars undervisning i något yrke, hvarjämte flickorna dessutom i tur och ordning deltaga i tillredelsen af ma
ten och serveringen samt därtill hörande sysslor. Innan barnen gå hem, erhålla de äfven kvällsmål. Barnen utväljas naturligt
vis från de hem, där ingen tillsyn kan ägnas dem. Anstalten är således i sin nuvarande form en kombination af hvad vi kalla barnavärn och en utvecklad arbetsstuga samt skolkök.
! ' rJ »Betänkande utgifvet af de den 28 mars 1901 tillsatta kommittefade för utredning af frågan om inrättande af praktiska yrkesskolor i Stock
holm». » Bihang N:r 28 till Beredningsutskottets utlåtanden och memorial för år 1906».
Kunde donationer af dylikt slag uppspanas inom olika sam hällen och en yrkesskola genom en eller annan sådan påbörjas och man hade en väl anordnad skola i Stockholm som mönster, skulle förvisso så småningom bidrag från kommunen och där
efter äfven från staten kunna påräknas.
* *
*
Hvad flickornas yrkesundervisning angår, så skulle den rena yrkesskolan blott afse de elever, som genom det ena eller andra yrket tänka söka sin utkomst. Men det är af högsta betydelse, såsom redan framhållits, att hvarje flicka, vare sig hon gjort sina skolstudier i folkskolan eller i elementarskolan, erhåller utbildning i de ämnen, hvari ingen kvinna borde få vara okunnig, och hvilken kunskap en hvar kan göra fruktbärande i eget hem eller i andras.
Först därefter skulle yrkesskolan vänta henne, antingen för vidare utbildning inom de rent kvinnliga ämnena eller inom andra yr
kesgrenar, för. hvilka kvinnlig kraft och begåfning lämpa sig.
För att något sådant skall bli en verklighet behöfves emel
lertid, utom upprättande af de efterlängtade yrkesskolorna, att flickornas skolbildning omlägges i mera praktisk riktning. Ifall ej ekonomien ställde sig hindrande i vägen för de under ganska tryckta förhållanden arbetande elementarskolorna, skulle dessa utan tvifvel kunna upptaga på sitt program såväl matlagning som öfriga husliga sysslor. Nu möter alltid svårigheten att inreda lämpliga lokaler därför med de jämförelsevis små ekonomiska resurser, öfver hvilka skolorna vanligen förfoga. Inom kommunens skolor däremot skulle detta ej utgöra ett hinder, ifall insikten om behofvet och viljan att af hjälpa bristen funnes lefvande hos lärarekåren.
Inom Stockholms folkskolor synes en strömning, om ock ännu en svag sådan, kunna spåras i denna riktning. I den kom
mitté, som tillsatts för att utarbeta förslag till omläggning af skolans studieplan, har reservationsvis framkommit en plan, som synes vara värd allt beaktande, men om hvilken blott två med
lemmar af kommittén enat sig. Den afser att göra en påbygg
nad på folkskolan med en praktisk kurs, en s. k. husmoders
kurs, där äfven undervisning i barnavård skulle ingå. Flickorna skulle kunna inträda i denna antingen från 14:de kursen (= 7:de klassen), om de ej vilja genomgå den 15:de och 16:cle kursen, annars från denna, men de skulle äfven, om de nödgas sluta
167 efter genomgången 12:te kurs, kunna få denna praktiska kurs i stället för att besöka aftonskolan, hvilket nu är obligatoriskt för dem som lämna dagskolan, innan den är helt genomgången.
Kunde pn sådan praktisk fortsättningsskola komma till stånd, ej i stället för den teoretiska utan obligatorisk för alla, så att det enkla husliga arbetet höjdes i jämnbredd med den bokliga kunskapen, så vore utan tvifvel ett viktigt steg taget för folkets sunda utveckling. Hvilken betydelse det skulle ha, om landets blifvande mödrar förstode ett hushålls rätta skötande jämte barna
vård och hälsolärans viktigaste grundregler, om de finge lära sig förstå hur pengar skola användas och med allt detta, under kropps- och själsutvecklande öfningar, erhöhe blicken öppnad för sin plikt mot samhället och sin egen uppgift därinom och finge ingjuten hos sig kärlek till det land, som födt dem, den betydel
sen kan knappast öfverskattas. Om en sådan skola leddes rätt, skulle där danas karaktärer, något som man nu med smärta kän
ner ej är händelsen inom folkskolan i den grad, som önskligt vore. Det är dock detta, som är det viktigaste af allt och meningen med det hela.
Önskemålet är således: mera praktisk läggning af skolorna, icke iproppande af en viss kvantitet död kunskap, utan ett fost
rande för Iifvet, där karaktärsutvecklingen är hufnnlsaken ; sko
lan bör ge kärlek till kunskap och önskan och förmåga att fortsätta att tillägna sig sådan, sedan skolgången är slut. Vidare borde rikliga tillfällen finnas att erhålla praktisk yrkeskunskap i olika riktningar allt efter den enas och den andras behof. Ungdomen skulle ej tvingas att på måfå trefva sig fram i det valda kallet, utan kunna gå till sin uppgift med förstående och sakkännedom och där
igenom vinna en af Iifvets bästa gåfvor: arbetsglädje, något som många nu sakna.
Agda Montelius.
Oäkta barns och deras mödrars rätt.
Tanken på åvägabringandet af ett »modersskydd»*) genom att åt ogifta mödrar och deras barn bereda rättvisare och bättre villkor,
*) Här. hänvisas till artikeln »Modersskydd» i föregående häfte, behand
lande den rörelse med detta namn, som sedan 1905 äger bestånd i Tyskland.
eärskildt med fästadt afséende på faderns försörjningsplikt, har de senare tider ofta väckts i vårt land.
Frågan har under olika former varit före vid en mängd riksdagar, icke mindre än 12, räknadt från 1840 till 1906. Tvenne gånger, 1893 och 1901 ledde motionerna om fadrens underhålls
skyldighet gent emot de oäkta barnen till riksdagsskrifvelser. Vid det först nämnda tillfället anhölls om utarbetande och framläg
gande af förslag till lagbestämmelser, »som mera verksamt än de nu gällande tillgodose oäkta barns rätt till försörjning». År 1901 upprepades denna anhållan, i det nu »en ändring i fattigvårds- förordningen» angafs som vägen till en bättre sakernas ordning.
Emellertid har till dato ingen verkan försports af dessa skrifvelser.
— 1905 gick lagen om oäkta barns arfsrätt efter moder och mö- dernefränder igenom och såsom en konsekvens af denna lag väcktes 1906 åter den segslitna frågan till Iifs om borttagande af »lagen om moderns anonymitet» med det resultat, att riksdagen älven härvidlag fattade beslut om en utredande skrifvelse.
Så stå vi inför vår egen tid, den allra närmast liggande, och åter har A»modersskyddsfrågan» kommit på dagordningen genom två motioner vid innevarande års riksdag: en i Första kammaren af herr P. Fahlbeck »angående skrifvelse till konungen med begäran om framläggande af förslag till lag rörande utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning», samt en i Andra kammaren af herr P. Pehisson i Österby i>om skrifvelse till kungl.
maj:t angående mera effektiva lagbestämmelser i syfte att bättre tillvarataga utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rätt gentemot barnafadern u
Båda dessa motioner ha nu, vid sammanträdet den 10 april, utan debatt enhälligt antagits af båda kamrarna.
Emellertid har genom de båda riksdagsmännens utläggning af ämnet ett bjärt ljus kastats öfver de missförhållande, som å detta område äro rådande.
I sin utmärkt intressanta, varmhjärtade och allvarligt affattade utredning af »denna bedröfliga sakj, som herr Fahlbeck kallar den, låter motionären oss få en inblick i en del för vårt land synner
ligen sorgliga förhållanden. Han visar hurusom Sverige i afseende på befolkningens återväxt näst Frankrike är sämst ställdt bland nationerna, beroende, hvad oss angår, hufvudsakligen på den låga äktenskapsfrekvensen. Härmed sammanhänger emellertid på det närmaste ett annat sorgligt fakttum : ett ytterligt högt och ständigt
växande procentantal af s. k. oäkta födelser. Nu kan staten Visserligen icke direkt stäfja detta onda, men dess uppgift blir i stället att förminska de skadliga verkningarna däraf såväl för samhället som den enskilda genom att söka bereda de ogifta mödrarna en bättre ställning gent emot fäderna, och framför allt genom att häfda barnens rätt till det skydd och den omvårdnad, som tillkommer dem. År 1903 voro i Sverige på 100 lefvande barn 11,69 oäkta födda. Bland dessa komma af flera orsaker ett orimligt stort procentantal, öfver ,31 %, på Stockholm. Icke långt ifrån hvart tredje barn, som kommer till världen i Stockholm, födes utanför äktenskapet! Medan dödlighetssiffran bland äkta födda under det första lefnadsåret för 1903 utgjorde 85,3 pro mille, uppgick den bland de oäkta till 149,6*). Endast i diarré och barnkolera utgör den för de oäkta 20,45 på tusen, bland de äkta
5,29.
Sådana siffror tala för sig själfva. I hvilken utsträckning prostitutionens offer och fängelsernas befolkning rekryteras ur de oäkta barnens led är icke statistiskt utredt, men allt låter för
moda, att om procentantalet här vore kändt, skulle det visa sig mycket högt.
Angående afhjälpandet af dessa missförhållanden äro de båda motionärerna i hufvudsak ense. Det gäller att komma åt fadern samt förmå honom att göra sin plikt mot modern och barnet, mot den förra genom lämnande af ett visst understöd tiden före och tiden efter förlossningen, mot det senare genom att verksamt bidraga till dess underhåll, tills det kan försörja sig själft. Herr Pehrsson föreslår, att barnavårdsnämnden i egenskap af förmyn- darråd skulle genom lämpliga personer förmedla en sådan upp
görelse i godo. Båda motionärerna uppträda emot den möjlighet, som nu beredes en ansvarslös barnfader, att genom edgång »svära sig fri». Som grund för de förpliktelser å faderns sida, hviikas fyllande alltmera fordras af det allmänna rättsmedvetandet, lägges den lagstiftning, som på detta område ägt rum i Tyskland och Norge och hvarom förslag föreligger i Danmark, hvilken med ytterlig skärpa förfar mot den tredskande och pliktförgätne barnafadern, ja behandlar honom som en brottsling, hvilken i svåra fall kan ådömas straffarbete.
Vid jämförelsen med hvad andra länders lagar på detta om
råde åstadkommit faller vår efterblifvenhet desto bjärtare i ögonen.
*) Siffrorna hämtade ur herr P. Pehrssons motion.
Det är, säger herr Fahlbeck, efter att ha påvisat vår lagstiftnings
»torftighet» i dessa stycken, »sannerligen på tiden att ändring sker uti den föråldrade rättsuppfattning, som sålunda gör sig gällande såväl i rättskipning som i lagstiftning i vårt land beträffande denna sak. Ingendera står i samklang med det nutida rättsmed
vetandet och dess uppfattning af moderns och framför allt barnets rätt. De lämna äfven samhället utan skydd mot den fara, som ligger uti det ständigt stigande antalet oäkta födde samt deras uppväxt utan nödig vård och tillsyn». — I följande allvarliga ord sammanfattar professor Fahlbeck sitt kraf på en reform i här berörda afseende:
»Nödig omtanke om vårt folks framtid lika mycket som kristlig kärlek till barnen manar att icke längre låta dessa onatur
liga förhållanden sköta sig själfva. Först en grundlig undersökning således af nämnda förhållanden och sedan med ledning däraf kraftig hjälp åt de små — det är en utaf de första åtgärder, som kräfvas för att den förnyelse af vårt folk, som tidsomstän- digheterna påkalla, må blifva en verklighet. Ty vill man göra vårt folk bättre och kraftigare, så skall man hjälpa barnen, där hjälp behöfs. Med de vuxne och deras förbättring kommer man dess värre ej långt.»
I * **
Yid samhällsspörsmål sådana som det föreliggande uppstår numera ej sällan, äfven från de med offentlig beslutmässighet utrustade auktoriteterna, frågan: »Hur ställa sig kvinnorna till saken?» Fn sådan indirekt vädjan har ej heller nu saknats, och äfven om kvinnorna, som naturligt är med dem som höra till de auktoritetslösas sida, icke haft något direkt ingripande resultat att framvisa såsom svar, ha de dock icke iakttagit en overksam tystnad. Därtill har saken rört oss alltför nära.
I godt minne torde vara fjolårets äfven inom kvinnornas läger lifiigt förda debatt med anledning af »Lagen om okänd moder». I herr Pehrssons nyss nämnda motion för i år åberopar han också såsom ett uttryck för den allmänna rättsuppfattningen i landet den resolution, som då afgafs af ett flertal kvinnliga föreningar af olika slag, hvilken resolution lydde: »Lagen om anonymitet för moder skall upphäfvas, emedan rättvisan mot barnet kräfver detta, men som barnet ock har rätt till fader, skall faderns
namii äfvenledes uppgifvas och han åläggas att jämte modem bära ansvaret för barnets vård och uppfostran». ,
Sedan dess ha de ogifta mödrarnas och deras barns ställning åter kommit under diskussion. Vid den kongress för »Fattig
vård och folkförsäkring», som hölls i Stockholm under oktober månad förlidet år, stod denna fråga också på programmet. Diskus
sionen inleddes af doktor Karolina Widerström, som i ett varmhjär- tadt föredrag framhöll hurusom den enda effektiva hjälpen för såväl mödrarna som barnen bestode i att sätta de förrå i stånd att följa den af naturen anvisade vägen, d. v. s. låta dem genom plikttrogen vård af sina barn godtgöra sitt fel och återvinna samhällets aktning.
För att möjliggöra en sådan lösning af frågan kräfdes dock tvänne saker: främst ett mildare och rättvisare bedömande af den- felancle, (hvilket icke är liktydigt med att bortförklara felet), och därnäst en verksam hjälp från det allmännas sida. Denna hjälp har man flerstädes, exempelvis i Italien, Frankrike och Tyskland, tänkt sig kunna åvägabringa genom en allmän moderskapsförsäk- ring, hvilken dock måste ordnas så, att den befrämjar samhällets intressen och ej skadar desamma genom »ett tanklöst och ansvars
löst barnalstrande» och »frambringande af degenererade individer», som det heter i nämnda inledningsföredrag. Tanken på en moder- skapsförsäkring är emellertid af så ny datum och kräfver en så omfattande utredning, att den än så länge får räknas till fram
tidsfrågorna. Ett steg i riktning mot att återupprätta modern genom barnets vård är emellertid hos oss taget genom, det på enskildt initiativ tillkomna »Småbarnshemmet» i Stockholm, hit
tills dock det enda i sitt slag.
Ett bestämdt uttalande i fråga om denna på en gång rätts
ligt viktiga som humanitärt behjärtansvärda sak har dock från kvinnornas sida blifvit gjordt, och det var vid »Kvinnornas dis
kussionsklubbs» sammankomst den 5 april, då såsom diskussions
ämne var uppsatt ämnet: »Utom äktenskapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning»,. Diskussionen inleddes af dr Widerström, hvarefter flera talare yttrade sig i det aktuella och betydelsefulla ämnet.
En kommitté tillsattes att med ledning af den förda diskus
sionen och de beslut till uttalanden, som af klubben fattades, på klubbens vägnar redigera ett uttalande, hvilket erhållit följande lydelse :
172
»Kvinnornas diskussionsklubb ber att få uttala sitt tack till hrr Fahlbeck och Pehrsson för deras vid innevarande års riksdag väckta motioner rörande utom äktenskapet födda barn och deras mödrars rättsliga ställning, hvilka motioner så kraftigt föra rätt
visans och humanitetens talan genom de däri framhållna krafven pä effektivare bestämmelser angående faderns försörjningsplikt.
Dock vill diskussionsklubben framhålla följande:
En särskild person, man eller kvinna, bör i hvarje fall utses med lagligt åliggande att bevaka moderns och barnets rätt gent emot fadern. Däremot bör särskild förmyndare icke utses i annat fall än att modern är uppenbart olämplig därtill. Barn, födda såväl utom som inom äktenskapet, böra otvifvelaktigt skyddas mot vanvård, äfven af föräldrar, men att ange lösaktighet som särskild grand till barnets skiljande från modern kunde ge anled
ning till alltför stort godtycke vid lagens tillämpning.
Angående bestämmelsen, att barnet bör uppfostras i moderns lefnadsställning, bör af framtida lagstiftning klart och tydligt framgå, att därmed icke afses tvång, utan endast fastställande af ett minimum i fråga om försörjningskostnad.
Som ytterligare önskemål för vidare lagstiftning i dessa frågor vill diskussionsklubben framhålla:
Lika arfsrätt för inom och utom äktenskapet födda barn äfven efter fadern, såvida faderskapet fastställts under faderns lifstid. Barnet bör ha rätt att bära faderns namn.
Diskussionsklubben får slutligen uttala som sin åsikt, att om en kommitté kommer att af k. m:t tillsättas för utredning af' de förslag, som äro framställda i hrr Fahlbecks och Pehrssons motioner, äfven kvinnor böra insättas i denna kommitté.»
Som ofvan nämnts har inom riksdagen inga argument utöfver dem, som innehöllos i de båda motionärernas motivering, varit behöfliga. Utan debatt gick förslaget om åstadkommande af en lagstiftning, som på ett mera tillfredsställande sätt tillgodoser mödrarnas och barnens rätt, igenom. — I Andra kammaren var det endast en af motionärerna, herr Pehrsson, som begärde ordet, hvarvid han för att liksom än mer bestyrka det berättigade i den sak, han förfäktade, uppläste den af Kvinnornas diskussionsklubb fattade resolutionen.
--- — *---
178
Alskedsfest för fröken Gertrud Adelborg.
I samband med fröken Adelborgs afgång från den post såsom F.-B.-F:s byråföreståndarinna, hon under mer än 20 år beklädt, tilldelades henne det största offentliga utmärkelsetecken, som kan komma en kvinna, arbetande i det allmännas tjänst, till del:
den kungliga medaljen »Illis quorum meruere labores» i guld.
Tvenne kvinnor, hvilkas namn på det närmaste sammanhänga med F.-B.-F. och därigenom med den svenska kvinnorörelsen, ha förut hedrats med liknande offentliga erkännanden, nämligen För
bundets stiftarinna, fru Sophie Adlersparre och hennes högt begåf- vade och insiktsfulla medarbeterska, fru Ellen Ankarsvärd.
Att fröken Adelbörg, hvilken med aldrig svikande intresse och plikttrohet, först under dessa båda utmärkta kvinnors ledning och efter deras bortgång i deras anda och i den af dem angifna rikt
ningen fört ,Förbundets sak framåt, äfven i den medalj, som enligt den latinska inskriften gifves »åt dem, som genom sitt arbete gjort sig däraf förtjänte», fått ett bevis för, att detta arbetes värde erkännes och uppskattas, måste uppriktigt glädja alla fröken Adelborgs och F.-B.-F:s vänner.
Det var Förbundets ordförande, fru Montelius, som öfver- liimnadc medaljen vid den afskedsfest, som styrelsens medlemmar och byråns personal annandagpåsk den 1 april anordnat å För
bundets lokal för den afgående byråföreståndarinnan, hvarvid i så väl ordförandes varmhjärtade tal, som i de känsliga ord, hvar
med fröken Adelborg svarade, till fullo betonades, att det var det synliga hederstecknets här angifna inre mening, hvilken för den ena som den andra betraktades som det väsentliga och betydelse
fulla.
Vid samma tillfälle fick fröken Adelborg mottaga ett ytter
ligare bevis för att hennes verksamhet uppskattats och med tack
samhet erkänts i vida kretsar, i det äfven genom fru Montelius å mer än 300 gifvares vägnar öfverräcktes en hedersgåfva bestå
ende af en bankanvisning å 6,000 kr. tillika med en textad, i röda marokängpermar innesluten adress med alla gifvarnas namn och en så affattad motivering:
»För mer än två årtiondens aldrig tröttnande arbete i Fred
rika Bremers anda till höjande och förbättrande af den svenska
/
kvinnans ställning utåt — i samhället — och fördjupande af hennes ansvarskänsla inåt — i familjen — hembäres Gertrud Adelborg ett varmt tack, med uppriktig önskan om fortsatt väl
signelserik verksamhet. Medarbetare och vänner.
Ett inramadt porträtt af Fredrika Bremer, en litografi efter Södermarks kända porträtt, skänktes äfven som minne af de år, fröken Adelborg ägnat åt det förbund, som bar den fräjdade för
fattarinnans namn.
Att en afskedsfest som den, hvilken här omtalats, måste få en djup underström af vemod är naturligt. För den bortfarande bör dock denna känsla ha mildrats af den tacksamhet, tillgifvenhet och vänskap hon sett strömma emot sig och som sökte gifva sig ett uttryck i de här beskrifna minnesgåfvorna, i de om saknad och erkännande vittnande telegramen från när och fjärran och i många till henne riktade varma och kärleksfulla ord. Några af dessa ord hade visserligen iklädt sig skämtets dräkt, i akt och mening att något lätta upp afskedsstämningen, men i skämt som allvar låg dock ett af hjärtat kändt tack för de gångna åren och en förhoppning på de kommande, något som ju uttrycktes i adressens önskan »om fortsatt välsignelserik verksamhet».
Fröken Adelborg och hennes tvenne systrar afreste lördagen den 6 april till Gagnef i Dalarna, där de tillsvidare slagit upp sina bopålar i en hyrd lägenhet. I höst hoppas de dock få flytta in under eget tak. Under vårens och sommarens lopp torde emellertid fröken Adelborg komma att aflägga täta besök i Stock
holm, hvarvid Förbundet kan påräkna hennes erfarna råd och hjälp vid utförandet och planläggning af en del viktiga arbeten.
--- 45.---
Litteratur.
Hvit ljung af Mathilda Boos.
»Hvit ljung» är ingen roman i vanlig mening, ehuru den icke lider brist på handling, intriger och romantiska element.
Diktens form är dock blott en omklädnad för en afgjord tendens, och man får väl närmast kalla boken en stridsskrift, utslungad till förmån för en grupp af kvinnor, som kämpar sig fram under de bedröfligaste förhållanden: våra småskolelärarinnor.
Förf. har slösat sin fantasis och sitt varma deltagandes rike-
domar på skildringen af hur den fattiga småskolelärarinnan fram- lefver sitt Iif i de ensliga bygderna, kämpande med umbäranden och nöd, öfvergifvenhet och längtan efter en strimma ljus i hvardaglighetens gråvädersstämning, hur hon kommer till sitt arbete ung och förhoppningsfull men inom några år är knäckt till kropp och själ, nedbruten i osunda skollokaler och motseende en mer än sorglig framtid med en eländig svältpension som enda resurs. Man skall måhända invända att bokens båda typer för yrket — den ena redan i unga år förlamad till följd af skol
husets dåliga beskaffenhet, den andra ett ständigt rof för ensam
hetens skräck i en fullkomligt isolerad bostad, ända tills den hemska farhågan för öfverfall förvandlas till verklighet — man kan ju invända, att sådana exempel höra till de bedröfligare undantagen, men ingen, som haft tillfälle att se förhållandena på nära håll, skall kunna förneka att dylika »undantag» är långt vanligare än man tror, och att hvad som begäres af denna lärar- innekår närmar sig det orimligas gräns.
Har man med egna ögon sett de aflägsna småskolorna, där ingen närboende granne kan komma lärarinnan till hjälp, om hon skrämmes halft från förståndet af druckna landsvägsriddare, och har män fått någon inblick i de kraf, som en dylik lärarinna måste fylla eller som hon ställer på sig själf äfven utom lektions
timmarna, ifall hennes nit och kärlek är af det rätta slaget, vet man något om hur den ömkligt lilla lönen delas med ännu fattigare likar och ändå hinner till för en del mera allmänna barmhärtig
hetsverk — då känner man sig här stå inför en i sanning vörd
nadsbjudande lifsgärning. Och det förhållandet, att en och annan verkligen lyckats i att med onämnbar själfuppoffring lösa det invecklade problemet att få sin kraft, tid och inkomst att hinna till för allt detta, gör det endast ännu mer i ögonen fallande att ett dylikt arbete icke bör, som hittills skett, underskattas och nedpressas så mycket som möjligt. Det har på sista tiden skrif- vits och talats mycket om denna sak, och det är väl ej alltför, sangviniskt att antaga det en reform i förhållandena är förestående.
Säkerligen skall fröken Roos’ sista bok i sin mån bidraga att bana väg för- en dylik reform genom att i det allmänna med
vetandet inskärpa vissa fakta, som alltför ofta förbises.
F. E.
*
Ett verksamt lif. Tankar i sociala frågor af' Theodore Roosevelt.
Förenta Staternas ryktbare president är, enligt hvad som framgår af ofvanstående arbete, till hela sin läggning en typisk amerikanare i ordets bästa mening. Sunda, kloka och manliga te sig hans omdömen i tidens stora frågor. Med den lugna kraft, som präglar »the selfmade man», drar han i härnad mot den onyttige medborgaren, samhällsparasiten, som utan ansvarskänsla
och utan gagn konsumerar sina ärfda rikedomar, likasom mot de korrumperade individer, hvilka drifva en omoralisk politik och verka i låghetens och egennyttans tjänst. Theodore Roosevelt är dock afgjordt en optimistisk natur, och en vidsträckt och mång
sidig erfarenhet, förvärfvad genom förtroligt umgänge med folk af alla samhällsklasser, har lärt honom, att det hos de allra flesta människor dock finnes något positivt godt att räkna med. Idén om den nära samhörigheten klasserna emellan går som en röd tråd genom dessa »tankar» och likaså känslan af arbetsplikten och arbetets ära.
Den första uppsatsen, hvaraf samlingen erhållit sitt namn, afhandlar tämligen uteslutande amerikansk politik och äger minst af allmängiltighet. Förf. förfäktar här det rättfärdiga krigets berättigande gentemot den bekväma och dådlösa freden, och detta med en styrka, som nästan väcker förvåning, när den kommer från den senaste eröfraren af fredspriset. De följande uppsatserna kunna sägas ha till uppgift att lofprisa de amerikanska medborgare ur skilda samhällsklasser, som i sitt kall och sin person gjort en verklig insats i nationens Hf. Det är anmärkningsvärdt hur högt Roosevelt sätter prästerna i Förenta staterna. »Ingen annan medborgarklass ägnar ett så oegennyttigt arbete åt sina med
människor. — Det finns väl knappast en gata eller ett arbetar
kvarter, där man ej ser spår af deras välsignelserika verksamhet», säges det på ett ställe. Den amerikanska kvinnans insats i det nationella och sociala arbetet kan väl ej heller få ett vackrare vitsord än det som gifves i följande rader: »De kvinnor, som hängifvet ägnat sig åt arbetet för andras väl, präglas af en höghet och en adel i sitt väsen, hvilken tvingar hvar och en som kommer i beröring med dem till vördnad och beundran. Denna höghet präglar kvinnliga, läkare, sjuksköterskor, lärarinnor och särskildt folkskolelärarinnor, ty hur ofta upptäcker man ej hos dem denna inre glöd, som bär dem i deras sträfsamma och föga uppskattade arbete.» — —
Roosevelt älskar och tror på den amerikanske kroppsarbetaren.
Han har förtroligt umgåtts med cowboys, småbrukare och järn
vägsarbetare samt till följd af sin officiella verksamhet kommit i beröring med alla slags handtverkare, och han uttrycker sin erfarenhet i dessa ord: »Fattar man ej i dagligt samarbete med kroppsarbetare förtroende och tillgifvenhet för dem, då bör man söka bristen hos sig själf».
Boken innehåller för öfrigt ej endast allmänna reflexioner.
Den är full af belysande exempel på konkreta fall, där enskilda medborgare satt in hela sin kraft och sin begåfning på att rödja upp och beså någon andlig ödemark, , och lyckats i sitt före- hafvande. Somligas namn — t. ex. en Booker Washingtons, en Grants, en Lincoln's, 1— ha flugit öfver hela den civiliserade världen, andra ha dött okända på sin obemärkta plats, men det är allas arbete i förening, som bygger nationens ära och lycka.
Det är i sanning välgörande att någon gång möta en författar
personlighet, som ur en mycket skiftande lifserfarenhet lyckats berga sin ljusa tro på mänskligheten, och det är dock ingalunda en opraktisk drömmare utan en handlingens man, som talar till oss från dessa blad. I en tid af modlöshet och andlig trötthet verka hans ord som en ropandes röst, buren af en fast förtröstan på den kristna kärlekens kraft och på framtidens slutliga seger.
F. E.
——--- *---
Från 1907 års riksdag.
IV.
Kvinnor som !ärare och läkare i statens tjänst.
Den Trygger-Ejellbergska motionen om »en grundlagsändring i det syfte att kvinnor kunna utnämnas och befordras äfven i fråga om lärarebefattningar vid statens läroanstalter — med undantag af de teologiska lärarebefattningarna vid universiteten — andra beställningar vid inrättningar för vetenskap, slöjd eller skön konst samt läkarebefattningar», har nu af riksdagen bifallit, sedan den förut tillstyrkts af konstitutionsutskottets majoritet. Segern är således afgjord, äfven om den vunnits med knapp nöd efter långa debatter och i Första kammaren med endast fyra, i Andra med 21 rösters öfvervikt. Vi af vakta riksdagsprotokollets offent
liggörande, för att något närmare redogöra för det märkliga ärendets gång.
Oäkta barns rättsliga ställning.
Riksdagens båda kamrar ha med fullständig enhällighet be- slutit aflåta en skrifvelse till Kungl. m:t om utarbetande af ett lagförslag, som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser utom äkten
skapet födda barns och deras mödrars rättsliga ställning. Motio
nerna hade, som bekant, väckts af hrr Fahlbeck och Pehrsson i Österby. På annat ställe i detta häfte har denna fråga närmare behandlats.
Den kvinnliga telegraipersonalens löner.
Med instämmande af hrr Martin och M, F. Nyström har hr Lindhagen i Andra kammaren väckt en motion om ny lönestat för Telegrafverket, uteslutande i den kvinnliga personalens intresse.
Motionären börjar med en hänvisning till föregående riksdags
beslut angående »utredning och förslag om en fastare anställning för personer, som vore hos statens ämbetsverk och myndigheter
