Stress i förskolan
Några pedagogers syn och tankar på hur stress kan uppkomma, hur det kan ta sig i uttryck i arbetet och hur det kan förebyggas inom förskolan.
Stress in preschool
Some teachers view and thoughts on how stress can emerge, how it can be showed in the work and how it can be prevented in preschool.
Magdalena Saks
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Lärarprogrammet
Avancerad nivå, 15 hp Handledare: Inger Olsson Examinator: Ann-Britt Enochsson 2014-02-10
Abstract
The purpose with this study was to see some teachers view on stress in preschool. I had three central questions: What view has some few teachers on stress emerging in preschool, how can it be showed in the work and how can it be prevent in preschool?
To get answers on my questions I used qualitative interviews as my method. Four teachers was telling about their own views and experience about stress and stress reactions and how it appears in their preschool. In this study I have also used two theoretical bases and they are about how a person’s body reacts physically on stress and how a person can work against the stress.
The result shows that the teachers thought that the combination with the big group of children and the insufficiency of teachers are the things witch creates most of the stress. But stress factors in preschool could also be things like not having good contact with the parents of the child. All things that create stress in preschool are situations that daily appear. The most important thing for a teacher is too use and talk to the colleges and have a good structure for how to work to get the best environment in preschool and to avoid stress.
Keywords
Preschool, teachers, stress, stress reactions, stress factors
Sammanfattning
Studien handlar om hur några pedagoger i förskolan ser på stress ute i verksamheten. De frågeställningar som varit centrala i studien är: hur ser några pedagoger på stress och dess uppkommande, hur tar sig stress i uttryck ur ett pedagogperspektiv på förskolan och hur arbetar några pedagoger för att motverka stress?
För att få svar på dessa frågeställningar har en kvalitativ intervjumetod används där fyra förskolepedagoger har fått ge sina synpunkter och erfarenheter kring just begreppet stress och hur det tar sig i uttryck inom deras verksamhet. I studien har jag använt två teoretiska
utgångspunkter som främst handlar om hur en individ kroppsligt påverkas vid stress och hur individen kan möta påfrestningen han eller hon ställs inför.
Det som man kunde utläsa i resultatet som främst stressande respondenterna var
kombinationen mellan stora barngrupper och personalbrist men också svårigheter i kontakten med vårdnadshavare. Det är olika vardagliga situationer som skapar stressen på förskolan. Det viktigaste för att klara av att bemöta den stressiga vardagen var att kunna använda sina
kollegor och ha konkreta utarbetade arbetsmetoder. Detta är något som enligt respondenterna gjorde att stressen på förskolan blev mer lätthanterlig och överkomlig trots alla påfrestningar.
Nyckelord
Förskola, pedagoger, stress, stress orsaker, åtgärder på stress
Förord
Jag vill börja med att tacka de fyra pedagoger som med positiv inställning hjälpte mig att nå svar på mina frågeställningar och gjorde allt de kunde för att hjälpa mig. Jag hoppas att när jag kommer ut och börjar jobba att jag hamnar med kollegor med samma positiva och stöttande inställning som ni.
Jag vill också tacka min handledare Inger Olsson som hjälpt mig under processens gång och med kloka tankar och synpunkter som har hjälpt mig framåt i skrivandet. Tack också till alla studiekamrater som har hjälpt och stöttat mig under utbildningens gång, ni är guld värda.
Måste även rikta ett stort tack till mina nära och kära som stått ut med mig i både med- och motgångar och alltid funnits till hands och stöttat mig. Utan er hade jag inte klarat det!
TACK!
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1. Syfte ... 2
1.2. Frågeställningar ... 2
2. Litteratur- och forskningsgenomgång ... 3
2.1. Historisk ... 3
2.2. Vad är stress? ... 3
2.2.1. Stress påverkar hela kroppen ... 4
2.2.2. Hur kan stress lindras ... 6
2.3. Stressorsaker i förskolan ... 7
2.4. Vad kan pedagoger göra för att minska stressen? ... 7
2.5. Vad säger läroplanen och andra styrdokument ... 9
2.6. Teoretiska utgångspunkter ... 9
2.6.1.General Adaptation Syndrome ... 9
2.6.2. Känsla Av SAMmanhang ... 10
3. Metod ... 12
3.1. Undersökningsmetod ... 12
3.2. Urval ... 13
3.3. Genomförande och bearbetning ... 13
3.3.1. Intervjuerna ... 13
3.3.2. Etiska aspekter ... 14
3.4. Reliabilitet och Valditet ... 14
4. Resultat ... 16
4.1. Stress i förskolan och vad det kan bero på ... 16
4.2. Hur stress tar sig i uttryck på förskolan ... 19
4.3. Förebyggande arbetet ... 20
4.4. Sammanfattning ... 22
4.1. Slutsatser ... 23
5. Diskussion ... 24
5.1. Metoddiskussion ... 24
5.2. Resultatdiskussion... 25
5.3. Fortsatt forskning ... 29 Referenslista
Bilaga 1
1. Inledning
Redan tidigt under min utbildning hade jag bestämt mig för att mitt examensarbete skulle handla om stress, detta eftersom jag mött många förskollärare ute i verksamheten som visat vissa signaler för att vara stressade. Detta har tagit sig i uttryck att pedagogerna inte varit närvarande bland barnen, klätt på och av barnen istället för att enbart stötta dem eller gjort andra saker för barnen bara för att det ska gå snabbt, enkelt och ta så kort tid som möjligt.
Lundberg och Wentz (2004) skriver att ”stress kan uppstå genom olika typer av påfrestningar, fysiska eller psykiska, inre eller yttre, som vi utsätts för (s.36). Författarna anser att det kan ske var som helst av olika händelser som inträffar eller av tung fysisk belastning (Lundberg &
Wentz, 2004).
Även jag personligen har några gånger känt av stress, utan att veta riktigt varför, då jag varit ute och vikarierat därför ser jag det som ett intressant område att fördjupa sig inom. Det är viktigt att uppmärksamma stressen som är ute i verksamheten för att få syn på vad som framkallar den och på vilket sätt man kan förebygga den. Stress finns i både positiv och negativ bemärkelse och Almvärn och Fäldt (2003) beskriver skillnaden mellan dessa som att starka positiva upplevelser är det som leder till det som kallas för positiv stress. Perski (1999) menar att positiv stress också kan vara då man känner meningsfullhet i det man utför trots alla krav och påfrestningar man möter. Dessa krav och påfrestningar ses då istället mer som en form av stimuli för den fortsatta utvecklingen samt att man som individ har en positiv inställning till att lösa problem och hitta nya vägar ur olika typer av påfrestningar.
Stressforskningsinstitutet (2013) jämför positiv stress med positiv törst eller positiv hunger och menar därför att det är meningslöst att tala om positiv stress eftersom stress enligt dem är ett tillstånd som är sjukligt och som kan vara farligt (Stressforskningsinstitutet, 2013).
Negativ stress är enligt Almvärn och Fäldt (2003) något som skapas ur obehagliga
upplevelser, som leder till obehagliga känslor och det är just denna typ av stress som den här studien kommer att belysa. Detta eftersom det är denna stress som leder till olika
komplikationer hos individer men också i samhället och eftersom den kan hämma samt föra med sig vissa negativa konsekvenser för det pedagogiska arbetet.
Stressforskningsistitutet (2013) menar att under de 20 senaste åren har kraven på individen förändrats, så väl med högre takt i arbetslivet och med större krav på den enskilda individen.
Ett gränslöst arbetsliv och privatliv skapas då arbetslivets styrning har mer otydliga mål och samtidigt höga krav på individen och insatsberedskap. Detta har resulterat i att stressrelaterade sjukdomar och utmattningssyndrom har blivit ett större och växande problem inom flera yrken.
Stress är någonting som jag personligen kan känna har ökat ute i samhället. Helt plötsligt ska man som individ göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt samtidigt som man ska vara närvarande här och nu i allt man tar sig för. Almvärn och Fäldt (2003) anser att ordet stress har fått en central plats i vardagsspråket och att många människor klagar över att de känner sig stressade i sin vardag. Detta kan man även känna i förskolans miljö med allt runt omkring som styr och påverkar en pedagogs arbete samt att allt som påbörjas måste också på något sätt avslutas.
1.1. Syfte
Syftet med studien är att undersöka några pedagogers uppfattningar om hur stress kan uppkomma, hur det yttrar sig i arbetet och hur det kan förebyggas inom förskolan.
1.2. Frågeställningar
Hur ser några pedagoger på stress och dess uppkomst?
Hur yttrar sig stressen ur ett pedagogperspektiv på förskolan?
Hur arbetar några pedagoger för att motverka stress?
2. Litteratur- och forskningsöversikt
Eftersom min studie ska belysa den stress som kan finnas ute i förskolans verksamhet är det bra att först ge en inblick i vad stress är för någonting, hur det kan påverka oss människor men också hur vi som människor kan påverka stressen och de påfrestningar vi ställs inför.
2.1. Historik
Just begreppet stress myntades under mitten av 1900-talet av forskaren och läkaren Hans Selye och betyder direkt översatt från det engelskan, tryck, spänning eller stress. Levi (2005) skriver om att Hans Selye forskade på McGill-universitetet i Montreal efter att ha studerat på det tyska universitetet i Prag ett tiotal år tidigare. Under sin tid som student insåg han det viktiga i att upptäcka det specifika för varje sjukdomsbild, vad som var typiskt för varje sjukdom. Det var efter detta han började undersöka och forska kring kroppens olika
reaktioner, en forskning som resulterade i det som idag betraktas för stress. Det skedde under en forskningsperiod i Montreal där han forskade på råttor som bland annat injicerades med extrakt från olika organ. Detta ledde till olika organförändringar i exempelvis mag- och tarmkanalen och i binjurarna. Det som var speciellt var att han genom att injicera från andra vävnader fick samma resultat som tidigare injektioner gett. Därmed upptäckte Selye att det fanns någon gemensamt i injektionerna som fick råttans kropp att reagera som den gjorde.
Senare gjorde han även försök genom olika yttre attribut som att utsätta råttorna för
exempelvis värme, kyla, buller, smärta och muskelarbete. Återigen fick han samma resultat och därefter började han söka efter ett lämpligt namn på det fenomenet han hade upptäckt, begreppet på detta blev stress (Levi, 2005). Selye menar enligt Levi (2005) att stress är den minsta gemensamma nämnaren i organismens reaktioner då man utsätts för påfrestningar, utmaningar och krav. Lundberg och Wentz (2004) skriver att även om Hans Selye tidigt varnade för att psykisk stress kunde leda till fysisk ohälsan så fick inte stressforskningen sitt stora genombrott förrän först under 1960- och 1970-talet.
2.2. Vad är stress?
Nationalencyklopedin (2013) definierar stress som en reaktion som utlöses av fysiska och mentala påfrestningar, så kallade stressfaktorer eller stressorer. Socialstyrelsen (2009) skriver att ”stress enklast kan beskrivas som en obalans mellan de krav som ställs på oss och vår förmåga att hantera dem” (s. 182). Oftast beror stressreaktionen på att man känner att kraven är för höga menar socialstyrelsen (2009).
Lundberg och Wentz (2004) lyfter fram tre olika förklaringar på varför stress kan uppstå.
Författarna menar att dessa är:
▪ En obalans mellan den egna förmågan och de upplevda kraven.
▪ Små möjligheter till att påverka arbetssituationen samt dåligt stöd socialt samtidigt som det ställs höga krav på individen.
▪ Obalans mellan belöning och det man som individ utför.
Levi (2005) menar att man som människa hela tiden måste ha en jämn nivå av stressorer och krav och att dessa inte heller får elimineras helt. ”Total frånvaro av stress är lika med död”
(Levi, 2005, s.58). Författaren anser också att det som i vardagsprat kallas för stress är då
dessa faktorer och krav blir för många eller för stora så att det orsakar ohälsa. Ellneby (1999) menar att stress kan ses som en del av livet men att om stressorerna blir för många samtidigt så kan det resultera i psykisk utmattning eller i fysisk sjukdom. Almvärn och Fäldt (2003) anser att ordet stress vanligtvis har en negativ klang och förknippas med det negativa. Detta eftersom ordet ofta förknippas med tidsbrist och mycket som ska hinnas med. Författarna menar att vi blir stressade av allt som påverkar oss, även de positiva sakerna. Starka positiva upplevelser leder till någonting som kan beskrivas som positiv stress medan obehagliga upplevelser leder till negativ stress anser de. Eriksen och Ursin (2005) påpekar att eftersom vi människor är olika mentalt så kan en specifik situation påverka en individ olika och upplevas på olika sätt. De menar att i en specifik situation kan en person känna stress medan en annan inte alls upplever samma påfrestning som stressande. De menar också att vi känner oss stressade då vi i situationer blir varma, svettiga och får snabbare hjärtfrekvens. Denna reaktion ses på så vis också som en varningssignal för obehag menar författarna (Eriksen &
Ursin, 2005). Ansträngande arbetsdagar och svår stress är någonting som får ses som ett permanent inslag av arbetslivet och inte som någonting som går över. Nedskärningar på personal på en arbetsplats ger ett resultat av att färre anställda får ta hand om en större arbetsbörda (Lewis 1995). Ellneby (1999) väjer att sammanfatta på så vis att ”Stress är alltså en reaktion på att vi utsätts för extra stora fysiska, psykiska, emotionella och intellektuella påfrestningar” (Ellneby, 1999, s.31).
2.2.1. Stress påverkar hela kroppen
Vid upplevelse av hot finns det två reaktionsmönster som är dominanta enligt Perski (1999), kamp- eller flykt-programmet och spela död-programmet. Det första har på något sätt enligt författaren en naturlig koppling till stressituationer. I kamp- eller flyktprogrammet fördelas kroppens resurser olika beroende på om kroppen görs redo för kamp eller flykt. Vid
kampprogrammet fördelas bränsle och syre till musklerna i övre halvan av kroppen, från midjan och uppåt, för att kunna utföra våldshandlingar och vid flyktprogrammet fördelas resurserna till musklerna i nedre halvan av kroppen, från midjan och nedåt för att kunna fly.
Detta program är skapat för bruk under kortare stunder så som några minuter eller någon timme men i dagens samhälle kan en individ hamna i en kampsituation som inte går att klara av under kortare tid och det är då den skadliga effekten av stress framträder menar författaren.
Anledningen är eftersom både kamp- och flyktprogrammen förbrukar extremt mycket energi (Perski, 1999). Stressforskningsinstitutet (2013) skriver att de varningssignaler som kan urskiljas vid kamp- och flyktprogrammet är att individen får svårare att sova, känslor som irritation, aggresion eller panik, men också upplever koncentrationssvårigheter och
överaktivitet. Vid spela död-programmet menar Perski (1999) att kroppen blir livlös då man försöker göra sig oattraktiv som byte och därför försöker man göra sig osynlig för angriparen.
Detta program tas i bruk menar författaren då man upplever att man står i underläge mot det eller den man kämpar emot och då istället försöker låtsas att man inte existerar. Detta kan enligt författaren på det mest dramatiska viset ske genom att individen svimmar. Vidare anser författaren att till skillnad mot kamp- och flyktprogrammet så är spela död-programmet inriktat att på längre sikt samla energi och spara kroppens resurser men att de ändå finns lättillgängliga då de behövs. Stressforskningsinstitutet (2013) menar att de signaler som kan utskiljas vid spela död-programmet är att sömnbehovet är stort, trötthet, känslor som
nedstämdhet eller depression och att man är ”tom” i hjärnan, inte har några dagdrömmar.
Samtidigt menar institutet att spela död-programmet är farligare än kamp- och flykt- programmet eftersom en individ i spela död-programmet inte försöker göra någonting åt situationen, man blir passiv. Dahlström (2005) lyfter att det finns vissa könsskillnader då en individ väljer program vid ett hot. Hon menar att män sannolikt väljer kamp- och
flyktprogrammet eftersom de har större muskelmassa än kvinnor och en enligt författaren
”snabbare” ämnesomsättning som tillåter dem att explosivt fly från faran eller kämpa emot den. Vidare lyfter författaren ett exempel om kvinnor som utsätts för våldtäkt ofta reagerar med att spela död för att komma undan faran och menar att denna reaktion kan rädda livet på kvinnan då de flesta män som utför attacken är större, starkare och mer aggresiva än de flesta kvinnor. Hon menar också att kvinnor som kämpar emot men som inte innehar en kunskap om självförsvar eller kampsportens teknik för att neutralisera råstyrka kan medföra att kvinnan i en sådan situation riskerar att bli ännu brutalare behandlad och kanske också dödad.
Författaren pekar på att dessa skillnader som kan ses mellan de olika könen i val av
reaktionsporgram kan bero på att män inte vill inta en passiv roll i en farlig situation medan kvinnan kan tänka sig att göra det.
Stressreaktioner påverkar hela människan och kan leda till olika förändringar eller störningar fysiskt och psykiskt. Almvärn och Fäldt (2003) pekar framför allt på fyra förändringar som kan visa på om en människa utsätts för stress. Dessa fyra är fysiologiska förändringar, motoriska beteendeförändringar, störningar i tankeverksamhet och känslostörningar.
De fysiologiska förändringar som Alvärn och Fäldt (2003) skriver om är förändringar som förekommer inne i kroppen och då främst i det autonoma nervsystemet, hormonsystemet och immunsystemet. Konkret menar författarna att kroppen hamnar i ett alarmtillstånd där
hjärtfrekvensen och muskelspänningarna ökar, blodtrycket stiger och andningen blir snabbare.
Kroppens alla sparade resurser mobiliseras för någon form av flykt eller kamp. Motoriska beteendeförändringar, sådant som påverkar rörelser, är exempelvis muskelspänningar som leder till en spänd kroppshållning, talstörningar och darrningar, stelhet och ryckighet i rörelser skriver Almvärn och Fäldt (2003). Författarna menar att även tankarna och
tankeverksamheten påverkas genom att man lättare felbedömer situationer, drar förhastade slutsatser, över- eller underskattar problem samt får svårare att koncentrera sig. Detta påpekar de är rubbningar som leder till att man får svårare att jobba tillsammans med andra personer och fungera som en del i en grupp. Att bli stressad på ett negativt sätt påverkas vanligen av obehagliga känslor som rädsla, ilska, ångest, skam eller skuld menar de. Almvärn och Fäldt (2003) poängterar att stress till viss del också kan uppsökas frivilligt genom att man
exempelvis tittar på skräckfilmer för att man vill bli skrämd eller deltar i idrotter där det finns inslag av stark stress i olika situationer. Eriksen och Ursin (2005) menar också att alla
obehagliga reaktioner inte behöver leda till ohälsa utan istället kan vara en förutsättning för att man som person ska vidta nödvändiga åtgärder eller förändra något. Författarna menar att det som ligger till grund för uppfattningen att obehagliga upplevelser kan leda till sjukdom är att begreppet stress ofta används som en förklaring till sjukdom och hälsoproblem. De skriver att vid långvarig stress ökar riskerna för kroppsliga reaktioner, stressjukdomar. Almvärn och Fäldt (2003) påpekar att immunförsvaret påverkas negativt av stress och därför drabbas en stressad människa lättare för infektionssjukdomar. Förutom infektionssjukdomar menar författarna att även risken för hjärt- och kärlsjukdomar så som hjärtinfarkt, högt blodtryck och stroke ökar men också andningsproblem kan uppstå, exempelvis kan astma och hösnuva förvärras vid stress. Författarna menar också att en slutlig reaktion vid långvarig stress är att kroppens alla resurser är förbrukade och att man har, som författarna beskriver det, ”kört kroppen i botten”. Perski (1999) beskriver det som ett tillstånd då man som individ har försökt med alla motståndsmetoder som finns men att ingenting har hjälp utan alla kroppens resurser är tillslut uttömda, utbrändhet. Författaren besrkiver tillståndet som att ”det är som man har förbrukat allt man hade och litet till” (Perski, 1999, s.28). Författaren menar att utbrändhet
bland annat visar sig genom minskat engagemang och försvarsbeteenden och att man som individ får svårt att hantera flera saker samtidigt (Perski, 1999).
Viktigt är att komma ihåg är att stress ter sig olika för individ till individ och stor del av stressen som man utsätts för kommer utifrån. Det som påverkar är den miljö vi lever och är verksamma i och denna avgör hur mycket stress vi utsätts för och hur det påverkar oss
kroppsligt. Individuella faktorer som barndom och beteende är också sådant som påverkar hur den kroppsliga reaktionen blir på de olika påfrestningar vi ställs inför (Lundberg & Wentz, 2004).
2.2.2. Hur stress kan lindras
När man som individ är stressad agerar man inte bara omedvetet utan också medvetet med olika strategier för att minska stressen. Ett ord man kommer i kontakt med då man talar om detta är det engelska ordet coping som kan översättas med just stresshantering och strategi.
Coping kan ske utifrån två olika strategier, problemfokuserad eller känslofokuserad. Det vanligaste är att man som individ använder sig av en kombination av de båda för att hantera påfrestningar och svåra situationer (Lundberg & Wentz, 2004). Författarna skriver att
”Problemfokuserad coping är inriktad mot att kontrollera orsaken till påfrestningarna, medan känslomässig coping är inriktad på att kontrollera känslorna” (Lundberg & Wentz, 2004, s.69).
Almvärn och Fäldt (2003) skriver att:
Det finns mängder av metoder för hur man kan lära sig att få bukt med stressrelaterade problem.
De har alla gemensamt att de dels är inriktade på att förändra vårt sätt att se på oss själva och på problem omkring oss, dels anvisar sätt att få ner själva stressnivån i kroppen (s. 23).
Författarna ger också några exempel på metoder för att minska stressen. Dessa metoder är exempelvis att stödja kroppen och ge den sådant den mår bra av exempelvis näring, motion, sömn och samtidigt undvika alla skadliga ämnen som tobak och alkohol. Att kartlägga stressorerna är också en metod som gör att man kan påverka och förändra sin situation och därmed också minska stressen helt eller delvis (Almvärn & Fäldt, 2003). Socialstyrelsen (2009) menar att en av de bästa metoderna för att lindra stress är genom att få en ordentlig sömn eftersom sömnen gör att kroppen får återhämta sig och därmed bättre klarar av de påfrestningar som kan förekomma under den vakna tiden.
Återhämtningen är avgörande för att läkande och uppbyggande processer i kroppen ska fungera och en förutsättning för välbefinnande och god hälsa. Personer som regelbundet sover bra tycks ha en god motståndskraft mot stressrelaterade problem (Socialstyrelsen, 2009, s.183).
Efter en kortare period av fysisk eller mental arbete kan det räcka med några minuters vila eller rast och efter en arbetsdag kan dygnsvilan räcka. Sömnens roll är väldigt viktig eftersom det är då kroppen återställs till basnivå efter de former av belastning man som individ möter under en dag (Kecklund & Åkerstedt, 2005). Fysisk aktivitet har också en positiv effekt på välbefinnandet och tränade individer klarar lättare av att hantera olika påfrestningar i vardagen än otränade och fysiskt inaktiva individer. Fysisk aktivitet innefattar både konditionsträning och styrketräning, om den är i rätt omfattning (Börjesson & Jonsdottir,
2005). Men samtidigt som fysisk träning har positiv effekt och förebygger stress så är det även viktigt att träna på att kunna varva ner mellan påfrestningarna står det angivet på
vårdguiden (2013). För att slappna av kan massage vara ett alternativ då det är en metod som används för att få ner stressnivån skriver Almvärn och Fäldt (2003). Författarna påpekar att beröring och att just få beröring är någonting som ses som livsavgörande i början av livet, ett barn som inte får beröring kan dö eller utvecklas dåligt och behovet är grundläggande. Vid massage ökar halterna av hormonet oxytocin i kroppen. Detta är ett hormon som motverkar stresshormonerna adrenalin och noradrenalin. Även den som masserar påverkas av massagen eftersom beröringen även påverkar denne (Almvärn & Fäldt, 2003). ”Stressforskning har redan tidigare visat stressnivån hos vuxna sjunker när de smeker t.ex. hundvalpar eller barn”
(Almvärn och Fäldt, sid. 33).
2.3. Stressorsaker i förskolan
Ellneby (1999) påpekar att pedagoger inte kan skydda sig mot all stress även om de
anstränger sig. Detta eftersom det alltid förekommer olika påfrestningar och krav i relationer med barn, föräldrar och arbetet. Kindenberg och Wallin (2000) skriver att på många
arbetsplatser ställs det stora krav på arbetstagarens mentala funktioner, som uppmärksamhet och problemlösning.
Statistiska centralbyrån och arbetsmiljöverket genomförde 2011 en arbetsmiljöundersökning som visar hur anställda inom olika yrken upplever sin arbetsmiljö. I denna rapport redovisas förskollärare tillsammans med fritidspedagoger. Rapporten visar även på att förskollärare och fritidspedagoger upplever att de har alldeles för mycket att göra, att arbetet blir psykiskt påfrestande, att de är trötta och apatiska och har svårt att koppla bort tankar på arbetet. I rapporten står det också att förskollärare och fritidspedagoger känner att de i mindre utsträckning mot andra yrkeskategorier kan bestämma arbetstakten och när olika arbetsuppgifter ska utföras (Arbetsmiljöverket 2012). När det gäller orsaker till stress i förskolan skriver Tsai, Fung och Chow (2006) att det främst är arbetsrelaterade stressfaktorer och tidsplanering som orsakar stress. Exempel på arbetsrelaterad stress kan vara att man har för lite tid till att förbereda sig inför samlingar eller andra planerade aktiviteter, kraven är för höga, att barngrupperna är för stora eller att man har för mycket dokumentation som måste utföras (Tsai m.fl, 2006). Söderberg, Landström och Kjellberg (2001) menar att genom att ha större barngrupper och minskad personalstyrka på förskolor leder till vissa konsekvenser i verksamheten. Dessa kan enligt författarna vara exempelvis ökad mental belastning, vilket gör att barnomsorgen inte kan ske på ett utvecklande pedagogiskt sätt. Riskerna med detta är också att stressnivån bland anställda inom verksamheten höjs (Söderberg m.fl., 2001). Ellneby (1999) skriver att de yrkesgrupper som arbetar med människor, dessa kan vara exempelvis vårdpersonal och pedagoger, mer utsätts för långvarig stress. Hon menar att kvinnor löper större risk att bli stressade än män på grund av att kvinnor ofta har en empatisk förmåga och inte kan låta bli att vilja hjälpa och engagera sig i andra. Detta är något som Socialstyrelsen (2009) också beskriver i sin hälsorapport men de skriver också att det är de individer som arbetar inom dessa yrkesgrupper som upplever att de har meningsfulla yrken.
Miljön är någonting som Levi (2005) lyfter som en av de viktigaste stressorerna och jämför detta med en sko eller en handske som passar dåligt på en fot eller hand och författaren menar att miljön kan ha dålig passform till en människa. Samtidigt poängterar han att felet behöver varken ligga hos miljön eller hos människan utan kan bero på andra stressorer så som krav
eller nedskärningar (Levi, 2005). På arbetsmiljöverkets hemsida och i arbetsmiljölagen (2011) påpekas att ett systematiskt och förebyggande miljöarbete krävs för att skapa en bra
arbetsmiljö och på så vis minska stressen i arbetet. Detta arbete innebär att verksamheten planeras, genomförs och följs upp med en bakomliggande medvetenhet till riskerna för ohälsa bland annat på grund av psykiska påfrestningar.
Tsai m.fl. (2006) skriver att helst ska en individ kunna göra fler än en sak åt gången för att hinna med allt som ska göras och att tidsbristen genom detta blir den största orsaken till arbetsrelaterad stress. Detta menar författarna eftersom man får en obalans mellan det som ska utföras och den tid man har på sig.
Ellneby (1999) skriver att skillnaden mellan olika ljud är stor. Barnen i förskolan ger ifrån sig positiva ljud när de ger uttryck för känslorna de känner i en glädjefull lek. Negativa ljud uppkommer främst då barnen hamnar i konflikter eller kampsituationer. Författaren menar också att en människa automatiskt förändrar sitt röstläge till de ljud som är i bakgrunden för att göra sig hörd. Hon poängterar att pedagogerna bör vara medvetna om hur de använder sina röster för att barnen tar efter de vuxnas beteende, ropar de vuxna till någon annan genom ett rum kommer barnen göra detsamma. Arbetsmiljöverket (2011) skriver i sin rapport att mer än varannan kvinnlig förskollärare uppger att de är utsatta för buller i sin arbetsmiljö. Bullret på förskolan är det främst barnen som står för. Söderberg, Landström och Kjellberg (2001) menar att de högsta ljudnivåerna vid en mätning uppmättes i lekhallen. Författarna skriver också att undersökningen gav ett resultat av att 73 % av de anställda upplevde att ljudnivån upplevdes som oförändrad under den tid de varit anställda. Landström, Nordström och Stenudd (2003) skriver i sin arbetslivsrapport såhär:
Från personalen rapporteras påtagliga besvär vad gäller; bullerstörning, bullertrötthet, möjlighet att uppfatta av tal i omgivningen, möjlighet att kunna samtala i telefon, överraskande
förändringar av ljudet, växlingar mellan olika ljudkällor, möjlighet att undvika ljudet, förutsättningar att kunna gå till andra lokaler med lägre ljudnivåer, s k örontrötthet, spänningsvärk i axlar, stress samt inte minst trötthet under såväl arbete som fritid (s.41).
Söderberg, Landström och Kjellberg (2001) skriver även om resultaten kring de höga ljudnivåerna där det framkom att ungefär 35 % av de tillfrågade upplevde daglig stress i sitt arbete och nästan samtliga anser att ljudnivån och bullret gör det svårare för dem att utföra sitt arbete. Författarna menar också att ”de negativa effekterna som uppträder under arbete i form av stress, trötthet och slitenheten är av den omfattning att de i tillräcklig grad inte begränsas av den återhämtning som fritiden medger” (Söderberg m.fl., 2001, s.30)
2.4. Vad kan pedagoger göra för att minska stressen?
Bronsberg (2000) skriver att ”precis som vi lärt oss att borsta tänderna varje morgon och kväll behöver vi lära oss vanor och förhållningssätt i vardagen som förebygger och lindrar stress.
För vi kan inte undvika att möta stress. Frågan är bara hur vi möter den” (ss. 44-45). Ellneby (1999) skriver om en metod där stress ses som en våg med två vågskålar där den ena
innehåller sådant som leder till stress och den andra sådant som motverkar stress. Märker man att den vågskålen med sådant som stressar väger mer får man minska på saker och aktiviteter i den vågskålen samtidigt som man fyller på med sådant som lugnar och gör gott i den
motsatta.
2.5. Vad säger läroplanen och andra styrdokument
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2010), Lpfö 98, förekommer inte ordet stress över huvudtaget. De riktlinjer man kan läsa där kan ses som mer öppna och allmänt skrivna. I Lpfö 98 (Skolverket, 2010) står det skrivet att ”Verksamheten skall präglas av omsorg om
individens välbefinnande och utveckling” (s. 3). Det beskrivs även hur pedagogerna skall bemöta barnen: ”Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande skall prägla arbetet i förskolan. Hänsyn skall tas till barnets olika förutsättningar och behov.” (s. 4). Även denna trygga miljö är något som också står skrivet i Skollagen kapitel 8, 2§. I Skollagen (Skolverket, 2010) kapitel 8, 8§ står det också direktiv om barngruppernas storlek och sammansättning och att detta är huvudmannens uppdrag att se till att det följs. Att miljön är god för barnen ligger också i huvudmannens ansvar.
2.6. Teoretiska utgångspunkter
De teorier jag anser som relevanta i min studie är Hans Selyes modell för General Adaptation Syndrome (GAS) och Aaron Antonovskys teori om Känsla Av SAMmanhang (KASAM).
Dessa två beskriver vad som sker inne i kroppen vid påfrestningar och stress samt varför en individ kan hantera en påfrestning på olika vis eller handla olika i specifika situationer.
2.6.1. General Adaptation Syndrome
Hans Selye forskning bestod av att ta reda på hur påfrestningar påverkade olika organismer.
Dessa reaktioner på påverkan finns redan lagrade i hjärnan hos en individ och får oss att reagera utifrån ett förbestämt reaktionsmönster då vi utsätts för påfrestningar (Folkow, 2005).
Enligt Singer (u.å) valde Seyle att kalla det reaktionsmönster han upptäckte genom sin forskning ör General Adaptation Syndrome (GAS). Det är ett reaktionsmönster som går i tre olika faser. GAS beskriver vad som sker när man blir stressad utan att riktigt förklara varför dessa förändringar uppkommer i kroppen anser författaren men menar också att Selye hävdade att de skedde på grund av hormonförändringar. De tre olika faserna är Alarmfasen, motståndsfasen och utmattningsfasen (Singer, u.å). Almvärn och Fäldt (2003) beskriver dessa faser:
▪ Alarmfasen – Alla kroppens resurser mobiliseras och sätts in för att på något vis försöka få kontroll över det som sker. Detta är den mest dramatiska reaktionen på stress och påverkas av starka upplevelser av att vara stressad. Om stressen skulle fortgå så går kroppen in i nästa fas.
▪ Motståndsfasen – Kroppen börjar anpassa sig till stressnivån i kroppen och att gå på högvarv större delen av tiden. I denna fas kan mer diffusa symtom framträda, som individen inte behöver tänka så mycket på. Detta kan vara att sömnen blir sämre eller att man oftare drabbas av yrsel och huvudvärk. Om motståndsresurserna som kroppen har mobiliserat skulle ta slut så kliver man in i den tredje fasen.
▪ Utmattningsfasen – Det är i denna fas de främsta konsekvenserna börjar framträda
eftersom man i denna fas har kroppens alla resurser börjat ta slut. Hur dessa konsekvenser och sammanbrottet denna utmattning för med sig ser olika ut eftersom vi är olika personer med
olika individuella egenskaper. Någon kan bli utbränd medan det för någon annan kan leda till hjärtsjukdom eller magsår.
2.6.3. Känsla Av SAMmanhang
Sociologen Aaron Antonovsky (1991) studerade barn och vuxnas förmåga att bemöta och hantera de påfrestningar som vi dagligen möter i olika sammanhang. Hans teori handlar om Känsla Av SAMmanhang (KASAM) vikten av att känna meningsfullhet i det man utför.
Enligt Antonovsky (1991) innefattar teorin tre centrala beståndsdelar som han kallar för begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. Enligt Antonovsky (1991) var de tre begreppens innebörd:
▪ Begriplighet – Har individen hög känsla för begriplighet kan denne få en känsla av att de situationer eller händelser som antingen är förutsägbara eller kommer överraskande i framtiden kommer att på något vis lösa sig och går att förklara.
▪ Hanterbarhet – Handlar om vilka resurser en individ besitter för att kunna möta och hantera de krav som ställs på denne. En hög känsla av hanterbarhet leder till att individen lättare kommer att kunna hantera de saker som kan ske och då inte känner sig som ett offer i situationen.
▪ Meningsfullhet – Formellt handlar det om att individen känner att livet har en känslomässig innebörd och att denne känner delaktighet, engagemang och betydelse i det som sker.
Författaren ser denna som en motivationskomponent i KASAM.
Dessa tre centrala komponenter är enligt Antonovsky (1991) sammanflätade och är
oupplösliga. Människan kan inte sakna någon komponent men man kan placera sig högt och lågt på de olika delarna, ha högre känsla på någon och lägre på någon annan. Författaren menar att det som kan upplevas som en stressfaktor av vissa personer kan upplevas som oproblematiska av de med stark KASAM. Individer med stark KASAM har lättare att möta påfrestningar och problem än personer med svag KASAM. Detta eftersom de redan har mobiliserat resurser för att möta de stressfaktorer vardagen kan bära med sig. Individer som istället har en svag KASAM undviker istället helst att möta stressfaktorerna och har också en tendens att tidigt ge upp, ibland långt innan de behöver konfrontera de stressfaktorer de möter på. Författaren tror att personer med stark KASAM också förmodligen upplever en
stressfaktor som mindre konfliktfylld, ofarligare och mer positiv än en person med svag KASAM (Antonovsky, 1991).
Vid mötet med de olika stressfaktorerna kan en mängd känslor uppstå hos individen, även dessa påverkas av om individen har stark eller svag KASAM. En person med stark KASAM kan känna ledsenhet, ilska, oro, smärta, rädsla, skuld och sorg medan en person med svag KASAM kan känna förtvivlan, skam, ångest, raseri, övergivenhet och förvirring. Känslorna hos en individ med svag KASAM kan därmed ses som mer diffusa medan de hos en individ med stark KASAM är mer fokuserade. Skillnaden mellan de individer med svag och de med stark KASAM är att de som har en svag KASAM ser stressfaktorn utifrån de känslomässiga
parametrarna, det vill säga hur känslorna som stressfaktorn framkallar ska hanteras. Detta medan en person med stark KASAM mer lägger fokus på att förändra och hantera själva stressfaktorn. Är det ett problem som är olösbart kan individer med stark KASAM ändå kunna gå vidare med det på ett bättre sätt än individer med svag KASAM (Antonovsky, 1991).
3. Metod
Här kommer jag att redogöra mitt metodval, urval och genomförande för att nå studiens resultat men även ge en kortfattad analys över studiens reliabilitet och validitet.
3.1. Undersökningsmetod
Jag använde mig en kvalitativ intervjumetod i min undersökande del av examensarbetet. Detta eftersom min undersökning till största del handlar om förskollärares egna tankar och
erfarenheter av stress och stressupplevelserna. Fördelen med denna metod anser jag är att man som forskare får en bättre kommunikation med intervjupersonerna och har större möjligheter att förstå och tolka de tankar, åsikter och erfarenheter de bär med sig. Att observera i
undersökning lik denna kan bli svårt eftersom man som observatör inte kan observera vad en pedagog bär med sig för erfarenheter och hur han eller hon tänker i vissa situationer om det inte sägs verbalt i observationssituationen. En annan orsak till att valet föll på en kvalitativ undersökningsmetod är för att den öppnar möjligheten att kunna ställa följdfrågor,
vidareutveckla tankar och förtydliga om någonting skulle vara oklart i svaren. Detta är
någonting som exempelvis en enkätundersökning inte hade öppnat för utan där hade enbart de konkreta svaren varit det enda data man kunnat arbeta utifrån. Kylén (2004) skriver att en intervju ger bästa förutsättningarna till att få fram en persons tankar och känslor. Han påpekar också att en intervjuundersökning ger mindre bortfall än exempelvis en enkätundersökning eftersom en intervju blir mer personlig och en muntlig kontakt.
Två olika inriktningar man kan utgå ifrån vid forskning, kvalitativ undersökningsmetod eller kvantitativ undersökningsmetod. En kvalitativ metod ger en fördjupad förståelse kring individers handlande, upplevelser och tänkande och gör att man som forskare kan tolka och förstå. Detta medan en kvantitativ metod ger mer strukturerad data exempelvis med resultat i form av siffror eller kategorier och som gör att forskaren får utgå ifrån statistiska
bearbetnings- och analysmetoder (Patel & Davidsson, 2003). Föregående författare förklarar detta såhär:
Med kvantitativ inriktad forskning menar man sådan forskning som innebär mätningar vid datainsamlingen och statistiska bearbetnings- och analysmetoder. Med kvalitativ inriktad forskning menar man forskning där datainsamlingen fokuserar på ”mjuka” data, t.ex. i form av kvalitativa intervjuer och tolkande analyser, oftast verbala analysmetoder av textmaterial (Patel
& Davidsson, 2003, s.14).
Då man utför en intervju menar Patel och Davidsson (2003) att det är viktigt att visa förståelse och ett genuint intresse för respondenten och dennes känslor. Detta eftersom det enligt
författarna lätt sker att respondenten intar ett försvarsläge om denne upplever att han eller hon kritiseras eller döms i sina svar. Därför menar författarna att det är viktigt att komma ihåg som intervjuare att man inte bara talar med ord utan med hela kroppen, exempelvis ögon, mimik och kroppsspråk, genom olika gester.
En bra intervjumetod som både Patel och Davidsson (2003) samt Kylén (2004) lyfter är trattmodellen. Det är en modell som författarna beskriver som att intervjun startar i stora och öppna frågor för att under intervjuns pågående ledas in på mer detaljerade och specificerade frågor. Enligt Kylén (2004) sker denna modell utifrån sex olika steg: öppning, friberättelse,
precisering, kontroll, information och avslutning. Författaren menar att det är vanligt med en intervju med flera ingångar eller ”sågtandad tratt” som Kylén (2003) väljer att kalla det. Vid en intervju enligt trattmodellen öppnar först intervjuaren upp samtalet men sedan därefter sker det fritt berättande kring ett frågeområde samt en viss precisering kring de frågor som lyfts fram. Därefter sker kontroll av svaren av intervjuaren vilket kan ske genom att respondenten får delge aktuella händelser eller erfarenheter eller genom att intervjuaren ställer olika
motstridiga uppgifter som uppkommit under intervjun mot varandra. Intervjun avslutas genom att intervjuaren ger en sammanfattning av intervjun samt möjlighet för respondenten att kunna ställa frågor kring studien därefter avslutas intervjun (Kylén, 2004).
3.2. Urval
Jag har i min studie valt att intervjua fyra pedagoger om deras tankar och erfarenheter kring stress inom förskolan. Samtliga fyra är verksamma i en medelstor stad och arbetar med barn i ålder 1-5 år. Valet av förskola skedde utifrån ett bekvämlighetsval. Förskolan jag vände mig till hade jag sporadiskt vikarierat på några gånger under senaste månaderna så jag var inte helt obekant för förskollärarna. När det närmade sig tog jag kontakt med rektorn för området för att få en tillåtelse att genomföra min undersökning hos den valda förskolan. Muntligt frågade jag sedan förskollärarna om jag kunde få intervjua dem och de ställde gärna upp och tider bestämdes för de olika intervjuerna.
3.3. Genomförande och bearbetning
Innan jag startade mitt arbete hade jag tänkt använda mig av intervjuer för att nå
pedagogernas tankar och erfarenheter men också av observationer för att se hur de gick till väga i olika situationer. Tanken var då att se om intervjuer och observationer sa samma sak eller om det fanns några olikheter mellan resultaten utifrån de båda metoderna. Detta kunde bli svårt eftersom jag skulle ge mig ut med en uppfattning om att stressen skulle visa sig tydligt på den specifika förskolan där jag skulle genomföra min studie samt att studien skulle göras under en kort och begränsad tid. Därför valde jag att enbart göra intervjuer med
pedagoger för att få deras syn, tankar och erfarenheter kring stressbegreppet och upplevelsen av stress på förskolan för att få svar på mina frågor.
3.3.1. Intervjuer
Intervjuerna skedde i ett avskilt och lugnt rum på förskolan, som pedagogerna själva valt ut, där man inte riskerade att bli avbruten av något barn eller vuxen. Längden på intervjuerna varierade mellan 20 och 35 minuter och de spelades in efter muntligt godkännande av varje respondent. Detta eftersom det kan vara svårt att hinna med att anteckna, med papper och penna, allt som sägs under en intervju och därför kan viktiga saker falla bort vid en sådan metod. Samtidigt anser jag att man bör vara medveten om att alla inte vill bli inspelade under en intervju och därmed ha papper och penna i beredskap om en sådan situation skulle
uppkomma. Repstad (2007) skriver att vissa respondenter kan bli osäkra och tycka det är jobbigt att bli inspelade något man bör ta hänsyn till, detta är något som också Kylén (2003) problematiserar. Repstad (2007) menar att man som intervjuare kan använda sig av en liten apparat eftersom det kan kännas lättare då den inte observeras på samma sätt som en stor inspelningsapparat. Kylén (2003) menar också att en nackdel är att man som forskare då måste gå igenom intervjun en gång till efteråt i bearbetningen men lyfter samtidigt också upp det positiva med att man kan gå igenom inspelningen och lyssna på svaren flera gånger.
Innan jag genomförde intervjuerna formulerade jag en intervjuguide med de viktigaste frågorna samt vissa följdfrågor eller kommentarer, se bilaga 1. Detta var främst för att jag skulle vara medveten om att jag fick svar på de frågor som skulle hjälpa mig i min studie även om andra saker också gavs utrymme att lyftas under intervjuerna. Detta för att eventuellt kunna få andra perspektiv på samma sak men också för att ge en möjlighet till respondenterna att kunna lyfta sådant de såg som intressant, lärorikt eller roligt att dela med sig av. Därmed använde jag intervjuguiden mer som ett stödmaterial i mina intervjuer än som en mall och utgångspunkt även om den underlättade att ha med för att använda då jag startade upp intervjuerna. Efter intervjuerna lyssnade jag igenom inspelningarna och skrev ner det jag ansåg som mest relevant till mitt syfte och mina frågeställningar, men också om det fanns någonting som flera av de intervjuade lyfte upp och poängterade för att på så vis se likheter och skillnader mellan de olika respondenterna. Fördelen jag ser med inspelningar är att man i efterhand kan lyssna på intervjun flera gånger och utan att någonting faller bort som det lätt kan göra om man har antecknat med papper och penna.
I resultatet av intervjuerna framkom respondenternas olika tankar och funderingar, likheter och olikheter, som jag har redovisat i resultatet. Eftersom jag i studien allmänt ville studera pedagogers uppfattning av stress i förskolan och inte de personliga skillnader i
stressuppfattningarna som kan finnas har jag medvetet valt att inte namnge pedagogerna jag i denna studie har intervjuat. Detta val gjordes också utifrån att många av respondenternas svar var lika varandra.
3.3.2. Etiska aspekter
Det etiska är någonting man hela tiden måste ta hänsyn till oavsett vilket område man forskar inom. Jag har i arbetet med denna studie utgått ifrån vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) och deras fyra huvudkrav, informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet.
Respondenterna informerades om vad min studie handlade om och hur uppgifterna som kom fram genom min undersökning skulle användas. Utöver det informerades de också om konfidentialiteten i arbetet, att endast jag skulle veta identiteten på de intervjuade och om jag skulle använda namn i min redovisning av svaren så skulle dessa vara fingerade något som även gällde namnet på förskolan om detta skulle anges. Därefter fick de ge sitt samtycke till om de var villiga till att delta i studien eller inte. Anledningen till att man tar dessa etiska ställningstaganden är för att skydda deltagarna från negativa konsekvenser till följd av studien, tillexempel att någon uttrycker någonting som kan få negativa följder för personen i fråga eller att någon av respondenterna lever under skyddad identitet. Därför är det också viktigt att förstöra undersökningsmaterialet då studien är slutförd för att inte materialet riskerar att föras vidare till någon annan utöver forskaren.
3.4. Reliabilitet och Validitet
Kylén (2004) skriver validitet är då man funderar över värdet på de uppgifter man får in i en studie och reliabilitet är då man funderar över hur sanningsenliga eller tillförlitliga de uppgifter man fått in är. Värdet bedöms utifrån om man i studien får uppgifter som leder till slutsatser och bra beslut och effekter och på så vis kan ses som användbara. Patel och
Davidsson (2003) skriver att ”Fullständig reliabilitet är en förutsättning för fullständig validitet. För att veta vad jag mäter så måste min mätning vara tillförlitlig” (s. 99). Jag tolkar det som att har man inte sanningenliga data att utgå ifrån har man inte heller data som är användbara för att leda till bra effekter och beslut. Patel och Davidsson (2003) menar att hög validitet också innebär att man fått svar på det man avsett att undersöka och inte någonting som svarar på något annat.
Patel och Davidsson (2003) menar att validitet och reliabilitet har olika innebörd utifrån vilken studie, kvalitativ eller kvantitativ, man genomför. Detta menar författarna är eftersom då man intervjuar samma person flera gånger kan man få olika svar varje gång vilket då i en kvantitativ undersökning hade tolkats som att datainsamlingen håller låg reliabilitet men i en kvalitativ undersökning behöver det inte vara fallet. Detta kan bero på att intervjupersonen har fått nya erfarenheter eller lärt sig något (Patel & Davidsson, 2003). Detta är något som också Kylén (2004) lyfter att man bör vara medveten om att åsikter, känslor och upplevelser kan förändras men dessa kan ses som relibla om de pekar åt samma håll menar författaren
eftersom detta kan ses som en form av stabilitet och därmed håller inte datan låg reliabilitet.
Reliabilitet kan kontrolleras menar Kylén (2004) genom att göra samma datainsamling och se om den ger samma resultat varje gång. Med detta menar författaren att data inte ska växla eller förändras såvida inte de yttre omständigheterna förändras. Om de yttre omstädigheterna förblir desamma ska så även datainsamlingen göra det. Vidare menar han också att reliabiliten inte behöver öka validiteteten eftersom svaren i sig kan vara helt sanningsenliga men trots detta upplevas som helt irrelevanta för den studie man genomför.
I denna studie betyder det att reliabiliteten är hög ifall jag skulle ställa samma frågor till samma respondenter flera gånger och få svar som liknar dem jag fick då jag ställde dem första gången. Eftersom stress kan ses som ett brett och också något abstrakt område tror jag det kan vara svårt att hålla validiteten i arbetet eftersom man under samtalen kan få data som kan upplevas som irrelevant för undersökningen. Trots att jag inte har kontrollerat reliabiliteten på det vis som Kylén (2004) föreslår med att göra samma datainsamling en gång till så tolkar jag att min insamlade data håller en hög reliabilitet. Datan kan ses som sanningsenlig då
respondenterna anger konkreta förslag på förändringar och bra effekter inom förskolan men också för att samtliga fyra pedagogers svar ”drar åt samma håll”. Validiteten kan ses som hög eftersom jag fått svar på det jag avsett att söka svar på och svaren leder till slutsatser som kan ge positiva förändringar på förskolan där stress upplevs som ett problem.
4. Resultat
I resultatkapitlet kommer jag att redovisa delar av intervjusvaren som jag anser som
betydelsefulla för min studie. Jag har valt att dela upp resultaten utefter varje frågeställning så man tydligt kan se vad som framkom under dessa. Frågeställningarna som presenterades i min inledning och som studien vilar på är:
▪ Hur ser några pedagoger på stress och dess uppkomst?
▪ Hur yttrar sig stressen i uttryck ur ett pedagogperspektiv på förskolan?
▪ Hur arbetar några pedagoger för att motverka stress?
4.1. Stress i förskolan och vad det kan beror på
Samtliga fyra pedagoger medger att de någon gång under sitt arbete i förskolan har känt sig stressade. De har olika erfarenheter av stress och vissa känner av stressen oftare och andra mer sällan. En av respondenterna tyckte att hon kände av stressen mer då hon var nyanställd på arbetsplatsen och att stressupplevelsen sedan har minskat i takt med att hon fått mer erfarenhet och lärt känna förskolan, kollegorna och barnen bättre.
Samtliga pedagoger lyfter upp tid och just bristen på tid som en avgörande faktor till stressens uppkommande. De menar att tiden är någonting som har stor betydelse i förskolan eftersom det är mycket som ska hinnas med under dagen och ofta ”rullar det bara på”. Samtliga känner att de skulle vilja hinna med så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. En av
respondenterna menar att hon ofta skulle vilja göra en mängd olika saker och utöver dessa finns det krav att utföra vissa specifika saker så som dokumentering och annat adnimistrativt arbete som inte alltid sker tillsammans med barnen. Hon menar att hon då kan få känslan av att hon inte hinner med allt hon vill göra tillsammans med barnen och då blir stressad över detta. En annan respondent instämmer och menar att trots att de försöker hinna med att vara närvarande på flera platser samtidigt i förskolan så kan känslan av att inte hinna med alla sysslor infinna sig. Samtliga pedagoger anser att även de aktiviteter som är planerade att göra tillsammans med barnen kan störas av stressen men också de saker man måste göra för att verksamheten ska fungera, exempelvis planering och reflektion med mera. Samtliga respondenter lyfter att stressen och dess negativa konsekvenser kan ta tid ifrån det de egentligen skulle vilja göra då uppgifter inte genomförs ”helhjärtat” eller blir ordentligt slutförda.
Tre av pedagogerna lyfte fram känslan av att inte räcka till. En av respondenterna lyfte bland annat upp hallsituationen som ett exempel på detta då det kan bli väldigt rörigt med flera barn som behöver hjälp med och att hitta alla kläder. Hon påpekar att konflikter i barngruppen eller för få pedagoger också kan orsaka obalans i strukturen som leder till att situationen blir stökig och leder till både fysisk och psykisk överbelastning.
Det krävs en bra struktur i hallen när man har många barn men så fort någonting händer så den strukturen rubbas kan det bli väldigt rörigt och stressigt när alla ska ut eller in, det kan vara att man är en pedagog mindre eller att det blir konflikter mellan några barn (Pedagogcitat).
Även att bli stressad över småsaker var någonting som lyftes upp av två av pedagogerna. Det finns väldigt mycket småsaker som också måste genomföras i förskolan men som kanske av olika anledningar blir uppskjutna. De båda respondenterna menar att stressen över småsaker som inte hinns med är någonting som de upplever nästan varje vecka. De lyfter ett problem med att om en kollega är sjuk eller av någon annan anledning frånvarande så kan vissa aktiviteter bli ogenomförda för att det inte alltid hinns med under dagen eller för att aktiviteten främst ligger i den frånvarande pedagogens planering.
Det kan vara någon kollega som har en bra idé för hur någonting ska genomföras eller en bakomliggande pedagogisk tanke och då får det inte samma genomslag om det är någon annan som genomför det (pedagogcitat).
Pedagogerna menar att detta kan vara stressande då det skjuts upp på obestämd tid. Samtliga respondenter menar också att de ibland kan känna sig otillräckliga för de barn som kräver deras uppmärksamhet om dessa är för många som kräver uppmärksamheten samtidigt. Detta menar de är eftersom de vill vara närvarande med samtliga barn och visa att de ser dem, någonting som inte alltid är genomförbart. Samtliga respondenter menar också att det direkt infinner sig en form av stress då någon kollega blir sjuk eller av någon annan anledning är frånvarande från jobbet. En av respondenterna menar att denna stress infinner sig eftersom de är så vana att ha varandra på jobbet men också eftersom de vet vad de andra utför för
arbetssysslor och inte behöver tänka på om de blir gjorda eller ej. Hon säger att ”om någon är borta så måste vi andra fylla upp dom arbetssysslorna också” (pedagogcitat) och menar att det blir mer arbete för dom som är i förskolan då någon är frånvarande.
Samtliga respondenter lyfte upp arbetslagets olika personligheter som både kunde ses som positivt men också som negativt. Vissa i arbetslaget är mer stresståliga än andra menar de. En av respondenterna hävdar att det kan beror på att alla är olika i naturen, vissa är mer livfulla och går på full fart hela tiden medan andra är mer lugna. Samtliga betonar att det kan skilja sig väldigt mycket mellan dem själva och de som de jobbar med och att det både kan vara positivt och negativt för deras arbete i och med att de kan påverka varandra både genom idéer och tankar men också genom känslouttryck, så som upplevelsen av stress. En pedagog lyfter fram att hon och hennes kollegor också skiljer sig i hur de möter påfrestningar och också hur dessa berör dem, hon säger att ”jag stressad över vissa saker som min kollega inte alls blir stressad av och tvärtom” (pedagogcitat). Samtliga respondenter lyfter upp och poängterar att de någon gång under sin verksamma tid har blivit stressade över att en kollega uppträtt
stressat och menar att stressen smittar. De anser att även om en situation inte har upplevts som påfrestande kan de börja känna av stressen och också börja uppträda stressat bara för att en kollega gör det. Samtidigt menar samtliga också att kollegor också kan lugna ner dem om de börjar uppträda stressat något som allihop anser är skönt.
En betydande faktor till stressen i verksamheten är enligt de fyra respondenterna personalbrist och två av dem säger att ”ibland önskar man att man hade minst en kollega till”
(Pedagogcitat). Just denna känsla menar de två respondenterna främst infinner sig vid en extra stor barngrupp eller då det är extra stökigt på förskolan och mycket att hålla uppsikt på
samtidigt så ingen olycka inträffar. Att många barn som samtidigt vistas på förskolan upplevs som en påfrestning var någonting som samtliga respondenter poängterade. De menar att många barn ger många viljor att lyssna och ta in och kan även leda till en mängd konflikter och barn som blir ledsna för att just deras röst inte blir hörd, lyssnad på och uppmuntrad med
detsamma. En respondent uttrycker att det blir svårt att se och bekräfta det specifika barnet när barngruppen är stor eftersom det finns andra saker som sker runtomkring som avleder eller flyttar fokus hos pedaogen från det barnet som denne försöker vara närvarande hos.
Samtliga respondenterna menar att större barngrupper ökar pressen på pedagogerna. De menar att en pedagogs uppdrag är bland annat att finnas närvarande och kunna stötta och utmana barnen, något som kan bli svårt då barngruppen är för stor och barnen är utspridda. En respondent menar också att större barngrupper också brukar öka antalet konflikter som sker och att det kan vara stressigt att hålla alla barn under uppsikt så ingen kommer till skada på något vis.
Samtliga respondenter nämner ljudnivån på förskolan som jobbig vissa stunder. En av respondenterna menar att när det är mycket barn kan ljudnivån bli väldigt hög och skrikig i och med fler konflikter och andra saker som gör att ljudnivån stiger. Hon poängterar att det främst är de negativa ljuden som är energikrävande eftersom då man hör dom ljuden vill man kontrollera och hjälpa till att ”styra upp” om det exempelvis är en konflikt som orsakar ljudet.
Det kan också vara svårt att ha en bra dialog med barnen, kollegor eller någon annan vuxen om ljudnivån är hög menar hon och anser att även detta kan upplevas som stressande. Hon poängterar att det kan vara svårt att få sin egen röst att bryta igenom en hög ljudnivå något som i många fall leder till att man höjer rösten för att göra sig hörd. Det menar hon leder till en ond cirkel där ljudnivån höjs efterhand för att alla vill bli hörda och överrösta den ljudnivå som är. Hon avslutar med att understryka att positiva ljud som glädje i form av skratt är mer lättsamt och dessa blir inte alls psykiskt påfrestande utan sprider mer en rofylld känsla i kroppen trots att ljudnivån då också kan bli hög.
Att få vikarier på förskolan är något alla respondenter självklart tycker är positivt men ändå medför det en form av stress. En trygghet menar samtliga pedagoger kan vara att få in en erfaren vikarie som varit på förskolan tidigare men det kan också vara svårt att begära då man behöver få in extra personal. Därför anser alla att det kan vara en stressande situation då de känner ett behov av en vikarie och inte vet vem de ska få eller vem vikarien är och hur mycket erfarenhet denne har. En stressfaktor enligt respondenterna är att få en vikarie som inte vet om rutinerna eller vilka sysslor som ska utföras när eller hur de brukar genomföras. Samtliga menar att detta problematiserar de ordinarie pedagogernas arbete då de upplever att de måste finnas till hands och kunna förklara och instruera rutiner och deras tillvägagångssätt för vikarien om denne undrar över något. En av respondenterna lyfter en situation där hon har mött på en vikarie som flertalet gånger var tvungen att instrueras vad denne skulle göra och inte tog egna initiativ utan endast gjorde vad de andra sa åt denne att göra, någonting som hon upplevde som stressande. ”Jag uppskattar att få in vikarier som är självgående och tar för sig, som man inte behöver säga till vad de ska göra hela tiden. Det gör mitt eget arbete mycket enklare” (pedagogcitat).
Stressen under inskolningar var det en av pedagogerna som lyfte fram som något som kunde vara stressande, framför allt om de var besvärande på något vis, utdragna eller svåra. Hon menade att en del barn anpassar sig snabbt till förskolans miljö och också förblir lugna efter det att de har blivit lämnade men att det är jobbigare med barn som har en jobbig inskolning och skriker och gråter då de kommer till förskolan. Det hon anser som en stressfaktor är att dessa barn antingen vill hem till mamma och pappa och därför står och skriker vid dörren efter att den vuxne har gått eller att dessa barn endast lugnar sig då de får sitta i pedagogens knä och inte vill göra någonting annat. Framförallt blir det stressande menar hon om hon har barnet i knäet och vet att hon måste utföra andra sysslor som medför att barnet måste sättas
ner på golvet eller på en egen stol och då brister ut i gråt och skrik. Hon menar att det alltid är jobbigt att höra ett barn gråta och menar att det medför en psykisk smärta som upplevs
stressande eftersom hon strävar efter att barnen i första hand ska må bra och trivas under sin tid på förskolan.
Två av respondenterna ansåg att det kan vara stressigt att hinna med kontakten med
vårdnadshavarna på ett bra sätt framför allt om det var mycket annat att göra samtidigt. Det kan också vara stressigt att komma ihåg allt man vill informera och berätta om för att man är rädd att glömma bort något. Kontakten med vårdnadshavarna ansåg de kan ibland kännas bristfällig vilket kan göra att situationen upplevs stressande. En av respondenterna uttryckte att en del vårdnadshavare inte upplevs vara så intresserade av vad deras barn gör på förskolan om dagarna eller inte vill ta del av information, något som hon menar kunde kännas jobbigt.
Hon upplevde det som stressigt också då vårdnadshavarna på morgonen kliver in på förskolan och har bråttom till jobbet eftersom det då kan bli svårt att hinna ge dem all eventuell
information eller få en längre pratstund med dem innan de måste gå. Att vårdnadshavararna har bråttom var något hon kunde uppleva då vårdnadshavarna kom för att hämta sitt barn.
Det kan vara jobbigt när en förälder knappt kliver in på gården för att hämta barnet och sen säger hejdå och försvinner lika snabbt som han eller hon kom och man inte hinner berätta eller informera någonting.
Hon fortsatte med att berätta att ända sättet att nå dessa vårdnadshavare kan ibland vara att behöva stå direkt innanför dörren och vänta för att få någon form av dialog med dem innan de försvunnit ut igen. Det som även kan upplevas som jobbigt och stressigt menar hon är om pedagogerna vill nå en eller båda vårdnadshavarna. Framför allt då barnens vårdnadshavare är skilda och i en situation där exempelvis den ena lämnar och den andre hämtar. Det kan också vara så att det kan gå lång tid emellan innan man ser den andra vårdnadshavaren igen om barnet pendlar veckovis emellan de båda. Hon påpekar att det går att ringa om det är något viktigt som behöver informeras men om det är någonting mindre viktigt väntar man hellre på att ta upp det i en dialog i exempelvis hallen vid lämning eller hämtning. Detta menar hon är för att man inte vill ringa och störa för mindre saker.
Något annat som lyftes av samtliga respondenter var att en del vårdnadshavare skickar sina barn till förskolan trots att de är sjuka eller för tidigt efter sjukdom. De menar att det är jobbigt när barnen kommer till förskolan och är hängiga eller snoriga och vill åka hem för att de inte mår bra. Samtidigt kan detta upplevas stressande menar samtliga respondenter
eftersom barn som fortfarande är sjuka när de kommer till förskolan riskerar att smitta de andra som vistas i verksamheten. Denna smittorisk mot både vuxna och barn stressar pedagogerna eftersom de inte vill bli underbemannade eller få en sjukdom som går runt i barngruppen menar de fyra respondenterna. De poängterar att en sjukdom som ”går runt” i barngruppen kan bli svår att bli av med så länge man har föräldrar som skickar sjuka barn till förskolan.
4.2. Hur stress tar sig i uttryck på förskolan
Samtliga respondenter menar att då man är stressad vill man göra allt så snabbt man bara kan för att sedan så snabbt som möjligt kunna påbörja nästa sak för att hinna med så mycket som möjligt under en dag. En respondent uttryckte att ”man vill göra så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt” (pedagogcitat). Hon menar också att då hon känner upplever stress då
hon genomför något brukar hon tänka att hon ska ta det lugnare då hon slutfört det hon genomför och ska påbörja nästa sak. Två av respondenterna lyfter även fram nackdelen med att göra saker snabbt och inte ge barnen tid och hur det negativt påverkar deras arbete
tillsammans med barnen. En av respondenterna menar att hon lätt glömmer bort att ge barnen tid att få prova olika saker själva när hon som pedagog är stressad och då helst gör sakerna åt barnen för att det ska gå snabbare. Hon menar att det kan handla om att klippa ut något med en sax, limma ihop saker eller vid på- och avklädningen i hallen. En annan situation som den andra respondenten lyfter där detta kan visa sig är vid matsituationen då alla är hungriga och inte har riktigt ork för att vänta på att varje barn ska lägga upp maten i sin takt. Hon menar att det lätt blir att man som pedagog då tar över och lägger upp maten till samtliga barn för att ingen ska börja skrika eller på andra sätt göra situationen jobbig och stressig.
Samtliga respondenter menar att när en vikarie inte vet vad denne ska göra kan det leda till frustration över att denne inte gör någonting och då uppstår en mer stressad situation eftersom pedagogerna kan få upplevelsen av att de får ännu mer att göra. De menar att man när man är stressad inte hinner med att ge vikarien fullständiga instruktioner så han eller hon inte vet ordentligt vad som ska göras. Detta menar en av respondenterna också kan leda till stress eftersom vikarien då kan börja ”irra omkring som en yr höna” (pedagogcitat) och då inte fullständigt slutför sådant han eller hon påbörjar. Detta anser respondenten kan leda till olika känslor som växer inombords.
Tre av pedagogerna lyfter problematiken kring att som stressad kan det vara svårt att hålla känslorna inom sig även om man försöker. De menar att även om man utåt försöker visa sig lugn emot barn och vårdnadshavare kan det ibland bli så att frustration och irritation visar sig även om det inte är meningen. De ger exempel som att säga ifrån med ett speciellt tonläge eller att ge ett barn en utskällning då den gjort någonting felaktigt, utifrån pedagogens
uppfattning. De känslor en stressad pedagog kan känna och som också lyftes av samtliga fyra respondenterna i intervjuerna är ilska, frustration och framför allt trötthet. Tröttheten var något som också samtliga respondenter lyfte fram som en negativ effekt av arbetet på
förskolan. En av respondenterna menade att då hon börjar känna av tröttheten blir hon lättare frustrerad på barnen om hon tvingas säga till dem flera gånger om någonting. Två andra respondenter menar att tröttheten främst tar sig i uttryck att man som pedagog är trött i huvudet men också i öronen efter en arbetsdag. Främst beror denna trötthet på den höga ljudnivån på förskolan under dagen tror de eftersom den kan vara väldigt påfrestande men också jobbigt att vistas i en miljö där ljudnivån är hög större delen av dagen. Samtliga respondenter poängterar att de arbetar aktivt genom att prata med barnen om just denna höga ljudnivå som kan vara på förskolan och att man inte ska skrika till varandra utan kan samtala med normal ljudnivå. De menar att börjar en person skrika till någon annan kan detta leda till en situation där alla tillslut måste skrika till varandra för att bli hörda vilket i sin tur leder till en negativ, jobbig och stressande, miljö att vistas i för både barn och vuxna.
Samtliga respondenter uppger att då man upplever stress i arbetet vill man inte börja något nytt eftersom det kan ta tid att utföra, kräver planering och sedan också måste avslutas på något vis. De menar att det som är påbörjat kan också kännas svårt att avsluta eller att man helt ”tappar tråden” på vägen och inte hittar tillbaka. En av respondenterna menar att genom att känna ansvaret i att det som påbörjas också på något vis ska avslutas gör att hon i en stressad miljö ogillar att starta upp nya aktiviteter. Respondenterna menar att ”man hellre väljer att rulla på i de hjulspår man befinner sig i” (pedagogcitat) och då bara gör det man
