Under en h6stresa till Bulgariens Svarta havskust 1965 fann jag i EΠ line―

Om Pleganophorus bispinosus Hampe (Colo EndOmychidac)

Av THuRE PALM

Under en h6stresa till Bulgariens Svarta havskust 1965 fann jag i EΠ line―

bergens lё vskogsklidda sluttningar 15 km norr on■ staden Nessebar i ihaliga bokar lned myran Lasゴ _こ Is♭ r“ nnθ tts Latr.4 ex.av en 3.5--3,8 111in ling,Inatt gulbrun skalbagge, sOm villade betydande bestimningssvarigheter. Dess ut‐

l冊輩隠^{ty常1覇:亀}讐盤W鳥詳∬

^laaI五

^nittF‐

^1°

tinka pi djurets eventuella placering i fanl. Paussiご αθ . I fraga om sin habitus liknade det kanske lnest en colyd五 d, l■ ■ en kunde av olika skil inte heller anses son■ medlem av denna fanlilj. Slutligen kunde artens identitct faststillas till Prθ ganoρhoras bispinο sIIs Hampe, sonl ursprungligen han‐

fё rts just till fanl.Cο ど υσ ^li″ r/`,senare dOck till fam.Endο

ごαθ .PI`ク artο ―

ρ ^florこ こ

inο Sas ir den enda europeiska representanten fё r den i tropi‐

kerna fё rekomnlande artfattiga, myrmekofila eller terlllitofila underfanl.

TrocFlο

こ ご

`こ rl(ィ

θ

感

rll猟

lv,l itskilda leder, av vilka den sista ir starkt fё rlingd. Hanen daremot har skenbart b10tt 3 1eder, av vilka den お 鳳 』 :k:λfキ

魁 Ftfttrtj°

Ckad och hksom uppsvdlen.Ⅵ d

l■

er man emellertid, att Ocksi denna bestir av 4 1eder,varav den tredje,till formen nagot trekantiga,ligger infilld

itiT増

^ilぷ

1撫鮒s織ょ^nfliS:厳濃

fI羅

anbr den 6vК .16v五

le halssk61d, som bakit hr utdragen i tvl linga, skarpt tillspetsade hё rn. Utfё rlig beskrivning av underfan■

g翻∬λttT嚇朧 °

lよ露

:‰

dH釘

mannstadt i Siebenbiirgen i ganlla, av Lasゴ

“

s brannθ us bebodda ekar, men har sedan dess endast spOradiskt och i ett fital exemplar iterfunnits och

朧

競牧榊鷲 欄

ギ

駆 ^l

har antraffats hos LasfIIs brIInn′ us, vanligen i murkna ekar, antingen i

Eπ

`ο

″οι

.rsプ

2″ 3_`,ノ

[25司

256 THuRE PALヽ I

mossa vid basen,under barken eller{av mig)i det inre av stammarna.

Dorn(1936s.139),som insamlat arten pi tre olika lokaler i Baile Herculane (Herkulesbad)i nuVarande rumanska Banatet,framhiller att arten ej synes vara bllnden till ett bestimt tridslag,sisOnl man fё rut trott,men vttl till en besぬ nld myrart(LaSf“ S brunnθ us)samt att den iven i omriden med gammal

lё vskog av ursprunglig typ ingalunda fё reko■

hallen av nlyran utan blott i lnycket enstaka sidana. 1)essa iakttagelser stimmer val ёverens med dem jag sjllv haft tillfille att gё

Den narmaste anledningen till denna artikel ttr, att jag under en fё rnyad resa till Bulgarien lligot mera ingiende kunnat studera artens levnadssitt och virdmyrans beteende visavi skalbaggen. Den 5/8 1970 fann jag i lё ^v‐

skogssluttningen nigOn kilometer ovanfё r initt Hotel Zdravets i Zlatni Piassatzi(Ca 25 km norr om Varna)en tOrkad och delvis murken,vind―

falld,ca 30 cin grOv al,utanpi vilken en nyklickt ` en den stora ceramby‐

ciden ifθ gο ρご s(■ θ gο Sο r21α )SCabrごcornls Scop. tagit plats. Lokalen var ritt fuktig och delvis fё rsumpad intill en bick. I skogen ingick fё rutom h6g_

stanllniga, av Clematis vitalba och andra klingvttxter olnslingrade alar spridda exemplar av galllla lindar, ekar, lё nnar ocll avenbokar. Omridet hade en ursprunglig prigel och nigOn egentlig avverkning syntes ej ha fё ^re‐

kommit.

Narvaron av J`9ο ^pご S gav anledning till en narmare undersё kning av stamnlen, sonl i nedre delen fortfarande hade hard ved med innu kvar―

sittande bark.Ett antal stora,ovala flyghil,darav ett alldeles farskt,visade att linghorningen sannolikt hade utvecklats i stammen.Dirpl lbljande in‐

hugg avs16jade i det inre av basaldelen ritt talrika larver i olika storlekar sallllt nirnlare ytan nigra puppor och nyklickta imagines i puppkanllnare av _Ⅳθクορ fs. Aven Dο

larver och‐ puppor fё rekonl i denna stamsektion, dock i andra delar in den■ som invaderats av linghorningen.

Hё gre upp,ungefar vid en diameter av 15--23 cm,var stammen i sitt inre pl en ca 8 1n ling stracka bebodd av Lasご 口

“

s,solll Vid besiktning av

det yttre, barkfallna men innu hirda vedskalet nippeligen kunde upp‐

tickas.LIen vid inhugg b10ttades stora kolonier av myran i olika utvecklings‐

stadier och iven en del mvrmekofila skalbaggar. Den mest iё gonfallande bland dessa var den litt igenkinnliga Pr`ganoρ

sus, som ――

jag trodde knappast nlina bgOn ―― pl detta stille fё

rre antal.

SaΠ llnanlagt iakttogs lllinst ett 50-tal ex., av vilka omkring 20 hamnade i fingstrё ret.Dessa senare utgё res till ca 1/3av 6 6 och 2/3 av 99.

Vid inhuggen rusade myrorna it oHka hin fё

ka skydd och radda sin avkonllna, medan daremot PIθ 9anο ρ ^Jlο

rde sig mycket makligt, om den ё verhuvudtaget flyttade pi sig. Det intressanta var nu att sё ka fi en uppfattning om hur myran behandlade skalbaggen. I flera fall kunde iag Se hur lnyrorna drog ivag med skalbaggarna,varvid de fattade dem vid antennerna eller benen. Helt uppenbart syntes det alltsi vara, att myrorna s6kte skydda skalbaggarna vid intranget och att skalbaggen ar en a k t a myrgist, son■ bevakas, tages oIIl hand och virdas av virdmyran. I vilket

fё rhillande den star till denna ttr utan ingiende observationer ej sa gott att saga;nigra exsudatorgan i fornl av sekretavsё ndrande hartofsar(son・

hos Lο 21θ

ゴ gθ r)finnes ej pl krOppen.

Provsillning av stamsektionens s6nderitna inre, sirskilt dir virdmyran

E″

.3-4,197ゴ

oM pLEcANopHoRUs BrsprNosus HAMeE (cor,. nNoouvcuroer) ²⁵⁷

PJθ 9αnο prloras bisρ inο sas IIampe, ご

hade sina bon, gav en del upplysningar onl skalbaggsbiOcё nosens sanllnan‐

sittning i ё vrigt.F61jande± 1■ yrmekofila arter har dttrifran noterats:

Ⅳθaraphθ s sP.―-l eX・

Scydmα θ■ las flθ Jttυ ゴ gゴ Hbst och _ρ arrFsf Reitt.__BAda arterna och sirskilt den sistnimnda ej sillsynta.

Thο 「 α cο ρ horas corι ご

nこ こ

otsch. 一 _ 2 ex. En mycket sarpriglad Och

trё g, ル 「ご _{crο Pθ} prLIs nirstiende staphylinid, sOm _ё verallt betraktas soln en stor sallsynthet.

EりJθ

ε ι 口

-2 arter,s01■ innu ej bestimts,i enstaka ex.

BαfrfsIIsノ

ο rinごcar′

“ s Aub.-l ex.

crα

υゴ θθ

ご dIIs Hampe__ Tarllligen a11lnin, nlinst ett 60‐ tal ex. sedda.

Denna art fbrekoΠ llner endast i enstaka Lasご

“

s brこInnθ

口 s_sanlhillen, men upptrider i sidana Ofta i stё rre antal.

PIJcnο nlerus:θ rθ brans 01.__ l ex. En karakteristisk c01yd五 d, i farg och storlek lik Prθ

florIIs,Och son■ Inest ir funnen tillsan■ malls n■ ed Lasias brIInn`us.

Dessutom fbrekom atskilliga sn■ iarter av fain. Sι α

αθ

θ

ごαθ

Crypι ορ

θご ごαθ, Lα ι

αθ

ryご

ごαθ

, Endorllyc′ ^lfdα θ och C口

cノ ご ο nピ ααθ ,som ej kan sattasi direktsamband med myran.

Sillgodset innehё ll blott fi skalbaggslarver. En art, av en fё r inig okind typ och som upptridde i nigot stё rre antal(16 ex. tillvaratagna), har jag enligt》 uteslutningsprincipen》 girna velat tyda som larven till Pご θθ ^arlο ρftoras

bご spご

sIIs.Den ar 2--311■ m ling,blckt gulbrun,grisuggeliknande,har ling sista antennled och linga,tillspetsade utskott lings kroppssidorna.

Sivll i Zlatni Piassatzi son■ i Herculane i rumanska Banatet(soln jag

besё

kt tvi ginger)ar av Lasf口

nr2θ as bebodda ganlla lё vtrid och stubbar ej ovanliga, men vid ofta fё retagna undersё kningar av sidana har jag ej mer in i det beskrivna fallet kunnat pavisa fё _rekon■ sten av Pragrlnο ρ′

^{r“ s.}

Literatur

P∬ λ」

電楓里 ^SIttlЪ 群

電 :留 粘

plSザ

:3:三 釜 I:lま

GANGLBAUER,L.1898.1)ie Kifer von NIitteleuropa lII,s 927--928.― _{― ヽ}

Eπ ι ο″

ク θ

″ 3_4,ゴ

258 THURE PALNI

HoRroN, A. 1961. Faunistik der mitteleuropiischen Kiifer VIII, s. 121-122.

- Uberlingen- Bodensee.

- f969. Neunter Nachtrag zum Yerzeichnis der mitteleuropiiischen Kiifer, s. 32.

- ^Ent.

tsliitter, Krefeld.

PALM, T. 1965. Pfl koleopterologiska exkursioner vid Bulgariens Svarta havskust, s. 14-15.

Ent. Tidskr., Stockholm.

REITTEn, E. 1908. !'auna Gerrnanica I, s. 41.

- ^Stuttgart.

Auszug

Der Verf. bespricht einen Fund volr Pleganophorus bispinosus l{ampe in ^Zlatni

Piassatzi an der bulgalischen Kiiste des Schrvarzen Illeeres ^(etrva 25 km niirdlich von Varna) , ^wobei er auch die Lebensweise der Art und das Verhalten der Wirtsa- meise zu ihrem Gast ein wenig studieren konnte. Der Fund wurde in einem Laub- waldgebiet von urspriinglichem Typus ^gemacht, wo von Kletterpflanzen (besonders Clematis vitalba) umschliingelte, hochstiimmige Erlen auf ziemlich feuchtem Boden zusammen mit ^einzelnen alten Linden, Eichen, Ahornen und Weissbuchen rvuchsen.

Eine getrocknete und teilweise morsche, sturmgestiirzte, etrva 30 cm dicke Erle hatte

im unteren Teil ausgedehnte und ^starke Angriffe von Dorcus lund Megopis scabri- corni.s Scop., die in allen Entwicklungsstadien vorkamen. Hiiher hinauf, auf einer Strecke von ^etrva 8 m und bei einem Stammdurchmesser von 15-23 cm, rvar der Stamnr im Inneren von Zasius brunneus in verschiedenen Entwicklungsstadien bervohnt. Individuenreiche Kolonien von dieser Ameise rvurden beim Einhauen

enthiillt wie auch eine Reihe myrmecophiler Kdfer. Der auffilligste unter diesen

war Pleganophorus Dispinosus, der zu meiner Uberraschung in griisserer Anzahl erschien. Wenigstens 50 Ex. rvurden beobachtet, von rvelchen etrva 20 im Fangglas endeten. Diese letzteren verteilen sich auf etwa 1/3 6 6 ^und 2B ?9.

Biem Einhauen eilten die Ameisen nach allen Seiten hin, um Schutz zu finden und ilrre Brut zu retten, rviihrend sich ^dagegen Pleganophorus sehr langsanr be- wegte. Von grossem Interesse war es nun zu beobachten, wie sich die Wirtsameisc gegen den Kdfer benahm. h.r mehrelen Fillen konnte ich konstatieren, dass die Ameisen ihre Gdste fortschleppten, rvobei sie die Kflfer an den Fiihlern oder an den Beinen fassten. Hieraus scheint also recht deutlich hervorzugehen, dass die Ameisen die Kdfer bei dem Eingriff in den Stamm zu schiitzen versuchten und dass Plegurt<t-

;.rhorus ein e c h t e r Ameisengast ist, der von der Wirtsameise bervacht und 6epflegt wird.

Siebmaterial aus dem Inneren des zerfressenen Starnmes, besonders aus den

I'eilen desselben, in ^denen die Ameisen ihre Nester angelegt hatten, gab iiber die Zu- sammensetzung der K:ifelbioziinose im iibrigen Anshunft. Eirrc Liste iiber die darin vertretenen Arten ist oben im schwedischen Text gegeben. Unter den erbeuteten Kffferlarven ^gab es eine mir unbekannte Larve (in 16 Ex. gesammelt), die nach dem ,,Ausschliessungsprinzip" mdglicherweise als zt Pleganopftorus gehiirig angesehen rverden kdnnte. Sie ist 2--3 mm lang, blass gelbbraun, asseldhnlich, hat ein langes F'iihlerendglied und lange, zugespitzte Auswiichse lings den Kiirperseiten.

Entomol. Ts. )r9.92. H.3-4,1971