Levande sjöar och vattendrag

och vattendrag

Underlagsrapport till fördjupad

utvärdering av miljömålsarbetet

och vattendrag

Underlagsrapport till fördjupad

utvärdering av miljömålsarbetet

Underlagsrapport till fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet

Beställningar

Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln

Naturvårdsverket

Tel: 08-698 10 00, fax: 08-20 29 25 E-post: natur@naturvardsverket.se

Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 978-91-620-5769-5.pdf ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2007 Tryck: CM Gruppen AB Omslag: illustration, Tobias Flygar

Förord

I april 2008 ska Miljömålsrådet till regeringen lämna en fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålen tillsammans med de underlagsrapporter som utvärderingen grundas på. Regeringen ska i sin tur ska redovisa utvärderingen till riksdagen.

Denna underlagsrapport behandlar miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vat-tendrag och har utarbetats av Naturvårdsverket i samråd med Riksantikvarieämbe-tet och Fiskeriverket.

Underlag till utvärderingen har förutom från Naturvårdsverket lämnats av Fis-keriverket och Riksantikvarieämbetet. Dessutom har resultat, slutsatser och förslag till åtgärder också hämtats från regionala och nationella utredningar och rapporter, från myndigheternas årsredovisningar och från forskningsrapporter. Remissvar har inkommit från ca 40 instanser. Många bra synpunkter och förslag till åtgärder har arbetats in i rapporten.

Rapporten har utarbetats av Henrik Schreiber och Lena Tranvik, Naturvårds-verket. Clas Magnusson, Naturvårdsverket har lämnat underlag för delmål om ytvattentäkter. Underlag och synpunkter från Fiskeriverket har förmedlats av Tor-björn Järvi, medan Daniel Nilsson och Hanna Domfors har levererat underlag och förmedlat synpunkter från Riksantikvarieämbetet.

Innehåll

Förankring och arbetsorganisation 16

Tolkning av miljökvalitetsmålet 16

Tolkning av delmålen 17

Målår och måluppfyllelse 18

UPPFÖLJNING - UTVECKLING I MILJÖN 20

Miljötillstånd och drivkrafter 20

Skogsbrukets hänsyn behöver förbättras 20

Jordbruket och vattenmiljöerna 21

Fiskets påverkan 24

Strandnära byggande minskar inte 25

Vattenkraftens fortsatta påverkan 27

Påverkan av den väntade klimatförändringen 28 Indikatorer för uppföljning av generationsmålet 29 Bevarandestatus för de limniska naturtyperna i habitatdirektivet 29

Bedömning av måluppfyllelse 30

Synergier av åtgärder inom andra mål och verksamheter 31

Målkonflikt med Begränsad klimatpåverkan 32

Uppföljning av delmålen 33

Delmål 1 – Skydd av natur- och kulturmiljöer 33

Delmål 2 – Restaurering av vattendrag 40

Delmål 3 – Vattenförsörjningsplaner 47

Delmål 4 – Utsättning av djur och växter 49

UTVÄRDERING - VARFÖR SER DET UT SOM DET GÖR? 55

Areella näringar 55

Fiske 56

Kommunal planering och strandnära byggande 57 Vattenverksamhet 57 Klimateffekter 59 Delmål 1 – Skydd av natur- och kulturmiljöer 59

Delmål 2 – Restaurering av vattendrag 65

Delmål 3 – Vattenförsörjningsplaner 70

Delmål 4 – Utsättning av djur och växter 71

Delmål 5 – Åtgärdsprogram för hotade arter 73

Regionala utvärderingar 73

FÖRSLAG TILL NYA OCH JUSTERADE MÅL 76

Nya delmål - sammanfattning 76

Förslag till nya delmål 78

FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OCH STYRMEDEL FÖR ATT NÅ MÅLET 92

Generationsmålet 92 Långsiktigt bevarande av natur- och kulturmiljöer 92

Restaurering av sjöar och vattendrag 97

Ytvatten för dricksvattenförsörjning 101

Sammanfattning av förslag och konsekvenser 104 Åtgärder som pågår eller tas upp inom andra ansvarsområden 109 Generationsmålet 109 Delmål 1 – Skydd av natur- och kulturmiljöer 110

Delmål 2 – Restaurering av vattendrag 110

Delmål 3 – Vattenförsörjningsplaner 110

Delmål 4 – Utsättning av djur och växter 110 Delmål 5 – Åtgärdsprogram för hotade arter 110

REFERENSER 111 BILAGA 1. KONSEKVENSANALYS AV FÖRSLAG TILL ÅTGÄRDER OM

Sammanfattning

Vart fjärde år genomför Miljömålsrådet en fördjupad utvärdering av miljömålsar-betet. Denna rapport utgör underlag för miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag i den andra fördjupade utvärderingen. Rådets utvärdering inklusive underlagsrapporterna ska lämnas till regeringen den 1 april 2008.

Miljökvalitetsmålet avser sjöar och vattendrag i hela landskapet och inriktar sig på fysiska miljöer (livsmiljöer, naturtyper och kulturmiljöer) och arter i och i an-slutning till sjöar och vattendrag. För att målet ska nås krävs hänsyn och god för-valtning av vattenmiljöerna. Det gäller också om sjöars, stränders och vattendrags stora värde för friluftsliv och natur- och kulturupplevelser ska värnas.

En förutsättning för att målet Levande sjöar och vattendrag ska uppnås är också att målen Myllrande våtmarker, Ingen övergödning, Levande skogar, Bara naturlig försurning, Ett rikt växt- och djurliv, Storslagen fjällmiljö, Giftfri miljö, God be-byggd miljö och Grundvatten av god kvalitet uppnås. Många av de åtgärder som görs inom dessa mål är avgörande för möjligheterna att nå Levande sjöar och vat-tendrag. På samma sätt bidrar åtgärderna inom Levande sjöar till ökade möjligheter att nå övriga mål.

För alla vattenanknutna miljökvalitetsmål är genomförande av förordning (SFS 2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön och uppfyllandet av god ekologisk status avgörande. För Levande sjöar och vattendrag och övriga mål som omfattar biologisk mångfald är också EU:s habitatdirektiv ett viktigt styrmedel.

De drivkrafter som leder till påverkan på livsmiljöer, arter och kulturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag finns kvar och fortsätter att påverka. Det ökade behovet av vattenkraft som störnings- och effektreserv vid omställningen till förnybara energikällor, den stigande efterfrågan på skogsråvara och spannmål och fortsatt efterfrågan på strandnära boende är alla drivkrafter för att hårdare utnyttja mark och vatten.

Klimatförändringar väntas öka översvämningsrisken och därmed drivkraften till att motverka översvämning med tekniska lösningar och ytterligare påskyndad avrinning. Den generella hänsynen är fortfarande otillräcklig inom såväl areella näringar som vid produktion av vattenkraft. Större hänsyn behövs om målet ska kunna nås.

DELMÅL 1 OM SKYDD AV SÄRSKILT VÄRDEFULLA NATUR- OCH KULTURMILJÖER

Förutsättningarna för att uppnå delmålet om skydd har ökat i och med att insatserna för att skydda naturmiljöer har förstärkts. En sektorsövergripande strategi för ge-nomförande av åtgärder har också fastställts av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet. Arbetet går dock än så länge långsamt och kommer inte att vara klart i tid.

Länsstyrelserna har ställt samman tillgänglig kunskap om nationellt värdefulla och särskilt värdefulla miljöer för natur, kultur och fisk. Sammanställningen ska

användas för att kvantifiera och prioritera åtgärder. Kunskapen lagras i databasen Värdefulla vatten och hanteras av respektive myndighet.

Bland de åtgärder som behöver genomföras finns ett breddat arbete med skydd och bevarande av nya områden men också förbättringar för att bevara vattenmiljöer inom redan skyddade områden. För att nå delmålet föreslås fortsatt skydd men också ett utvecklat arbetssätt där en mångfald av bevarandeåtgärder inom större områden hanteras i en gemensam plan för bevarande av limniska natur-, fiske- och kulturmiljövärden.

Processen för att få koncensus kring de åtgärder som behövs är det viktigaste i det nya arbetssättet. För att underlätta sektorsövergripande arbete behövs ytterliga-re kunskap och erfaytterliga-renhetsutbyte mellan länsstyytterliga-relser och mellan olika funktioner inom länsstyrelserna. Utpekandet av särskilt värdefulla miljöer är ett viktigt under-lag för översyn av riksintressen med avseende på vattenmiljöer.

Förslag: Delmålet kvarstå men omformuleras till kvalitetsmål och breddas till att omfatta långsiktigt bevarande också genom andra åtgärder än juridiskt skydd. Så-dana åtgärder är skötsel, förvaltning, fysisk planering, åtaganden om frivilliga åt-gärder och hänsyn. Formuleringen om fiskefria områden föreslås flyttas till nytt omformulerat delmål om Utsättning av arter och skötsel av fiskbestånd. DELMÅL 2 OM RESTAURERING AV SKYDDSVÄRDA VATTENDRAG

Förutsättningarna för att uppnå delmål 2 om restaurering av skyddsvärda vatten-drag har också förbättrats. Kunskapsunderlaget Värdefulla vatten tagits fram, re-surserna för restaurering har ökat och den nationella strategin för restaurering har fastställts av Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet. Handbo-ken för ekologisk restaurering av vattendrag som publiceras hösten 2007, kommer att underlätta själva genomförandet av åtgärder.

En databas för dokumentation av genomförda åtgärder har utvecklats och kommer att underlätta uppföljning och samordning. Bland de hittills genomförda åtgärderna dominerar biotopvård och faunapassager förbi vandringshinder. Sam-verkan med och hänsyn till kulturmiljö kan utvecklas och kunskaperna om vilka kulturmiljöer som berörs behöver bli bättre.

Restaurering kan vara omständlig, tids- och resurskrävande och kräver ofta ju-ridisk utredning eller prövning. Befintliga anläggningar och vattenverksamheter har ibland föråldrade tillstånd. Den juridiska prövningen kan försvåras i fall där det handlar om hävdvunna rättigheter eller där ägandet är oklart. I rapporten föreslås åtgärder för att underlätta prövning i sådana fall och för att stärka länsstyrelsernas resurser och kompetens för att driva prövning av vattenverksamhet.

Fiskeriverket och Naturvårdsverket avser att tillsammans med övriga berörda myndigheter inrätta en grupp för samordning av medel till fiskevårds- och restaure-ringsåtgärder. Gruppen ska bl.a. identifiera möjligheter att koordinera, optimera och följa upp medelsanvändningen.

Utgångspunkten för gruppens arbete ska vara miljökvalitetsmålen och de na-tionella strategier som tagits fram för att uppnå målen. Därutöver föreslås att regio-nala planer för restaurering tas fram. Planerna bör ha ett perspektiv på några år och

avse åtgärder för biologisk återställning av kalkade vatten, åtgärdsprogram för hotade arter, fiskevård och restaurering inom skyddade områden och ha koppling till restaurering inom Hav i balans och Myllrande våtmarker.

Förslag: Delmålet kvarstår men omformuleras till kvalitetsmål och breddas till att även omfatta restaurering av sjöar.

DELMÅL 3 OM VATTENFÖRSÖRJNINGSPLANER

Arbetet med vattenskyddsområden går långsamt och kommer inte att uppnås i tid. För att skydd av dricksvattentäkter ska vara verksamt behövs förutom skyddsområ-den även relevanta åtgärder och uppnådd kvalitet. Vattenförsörjningsplaner eller liknande planer och program tas fram av länsstyrelsen eller kommunen.

På sikt kommer troligen också vattenmyndighetens förvaltningsplan och åt-gärdsprogram till stor del att ha ett innehåll som motsvarar vattenförsörjningspla-nen. I rapporten föreslås att målet om vattenförsörjningsplaner ska överföras till delmål om planeringsunderlag under målet God bebyggd miljö och samordnas med planering för delmålet Grundvatten av god kvalitet. Det är av stor vikt att vatten-frågorna kommer in i den fysiska planeringen.

Förslag: Delmålet kvarstår men omformuleras till kvalitetsmål och avgränsas till skydd av dricksvattentäkter. Formuleringen om vattenförsörjningsplaner samord-nas med planering för grundvattenresursen och flyttas till God bebyggd miljö. DELMÅL 4 OM UTSÄTTNING AV DJUR OCH VÄXTER

I sin nuvarande formulering bedömdes delmålet vara uppnått år 2005. Påverkan av oavsiktliga och illegala utsättningar fortsätter dock i oförminskad takt och motver-kar möjligheten att uppnå generationsmålet. Därför behövs ytterligare åtgärder.

Fiskeriverkets strategi för utsättning och spridning av fisk har minskat risken för skadliga utsättningar. Samtidigt tolkas eller används strategin olika mellan länen. Det visar på att en dialog om samsyn behövs. Problemet med illegala och oavsiktliga utsättningar finns alltjämt kvar och kräver bl.a. ytterligare information och skärpt tillsyn. Förekomst och spridning av främmande arter bör följas upp via enkäter, dokumentation av fynd och riktad övervakning.

Förslag: Delmålet omformuleras till kvalitetsmål och breddas till att också omfatta skötsel och förvaltning av fiskbestånd. Formuleringen om fiskefria områden som hittills funnits under delmål 1 flyttas hit. Skälet till flyttningen är att syftet med fiskefria områden inte sammanfaller med mål om bevarande utan snarare har an-knytning till hantering och förvaltning av sötvattensfisk och fiske. Fiskerättsägar-nas betydelse och ansvar för att uppnå delmålet poängteras.

DELMÅL 5 OM HOTADE ARTER

I sin nuvarande formulering och med hänsyn till ursprungligen uppskattade beho-vet bedömdes detta delmål vara uppnått år 2005. Behobeho-vet av riktade åtgärder för hotade arter revideras dock regelbundet, och fortsatta åtgärder behövs.

Arbetet med att ta fram åtgärdsprogram och genomföra åtgärder har intensifie-rats under perioden i och med att länsstyrelserna har fått en större roll för samord-ning, upprättande och genomförande inom länet. Program för riktade åtgärder har fastställts eller reviderats för sju sötvattenanknutna hotade arter.

Utvärderingen av arbetet för att uppnå mål om hotade arter har redovisas under miljökvalitetsmålet Ett rikt växt och djurliv.

FÖRSLAG TILL NYA DELMÅL

• Långsiktigt bevarande av natur- och kulturmiljöer • Restaurering av sjöar och vattendrag

• Ytvatten för dricksvattenförsörjning

• Utsättning av arter och skötsel av fiskbestånd EXEMPEL PÅ VIKTIGA ÅTGÄRDER

• Upprätta fleråriga planer samt mål för restaurering och bevarande. • Genomför skydd och restaurering enligt delmålen.

• Utveckla ett arbetssätt med ”bevarandeplaner”

• Genomför föreslagna ändringar för biotopskydd av akvatiska miljöer. • Gör en översyn av riksintressen med avseende på värdefulla

vattenmiljö-er.

• Stärk länsstyrelsernas kompetens och resurser för hantering av vatten-verksamheter

• Utveckla SMHI´s dammregister • Förstärk insatser mot illegal utsättning

Summary

Every four years, the Environmental Objectives Council conducts an in-depth evaluation of the progress towards achieving the environmental objectives. The present report forms the basis for the Flourishing Lakes and Streams environmental quality objective in the second depth evaluation. The Council’s evaluation, in-cluding the supporting reports, is to be delivered to the Government on 1 April 2008.

The environmental quality objective covers lakes and streams in the entire landscape and focuses on physical environments (habitats, natural and cultural environments) and species in and near lakes and streams. Achieving the objective will require more consideration and good management of the aquatic ments. This applies equally if we are to protect the great value that these environ-ments represent for outdoor life and for cultural and natural experiences.

One condition for the achievement of the Flourishing Lakes and Streams objec-tive is that the Zero Eutrophication, Natural Acidification Only, A Non-Toxic En-vironment, and Good-Quality Groundwater objectives are also achieved.

A decisive factor for all water-related environmental quality objectives is that the ambitions in the water management ordinance (SFS 2004:660) are realised. For those objectives that encompass biodiversity, including Flourishing Lakes and Streams, the EU’s habitats directive – with goals for favourable conservation status – are also an important means of control.

Measures for Thriving Wetlands, Sustainable Forests, A Varied Cultural Land-scape, A Magnificent Mountain LandLand-scape, and A Good Built Environment are also of great importance. Conversely, measures applied within the framework of Flourishing Lakes and Streams will serve the other landscape-related environ-mental quality objectives and will be decisive for the achievement of A Rich Di-versity of Plant and Animal Life.

The forces that generate effects on habitats, species and cultural environments in and near lakes and streams are still active and continue to have effects. The in-creased need for hydroelectric power as an interruption and capacity reserve during the conversion to renewable energy sources, the rising demand for timber and grain, and the continued demand for housing near the shoreline are all forces for a more severe exploitation of land and water.

Climate change is expected to raise the risk of flooding and thereby encourage initiatives to counter flooding by means of technical solutions and quicker drain-age. Good general conservation practice is still insufficient, both among farmers and forest owners and in the production of hydroelectric power. This needs to im-prove if the goal is to be achieved.

INTERIM TARGET 1 FOR THE PROTECTION OF PARTICULARLY VALUABLE NATURAL AND CULTURAL ENVIRONMENTS

Conditions for achieving the interim target for protection have improved with the reinforcement of actions to protect natural environments. A sector-wide action

strategy has further been drawn up by the EPA, the Fisheries Board and the Na-tional Heritage Board. However, progress on these efforts is so far slow, and com-pletion will not be possible on time.

The county administrative boards have compiled all available information on nationally valuable and particularly valuable environments for nature, culture and fish. This compilation will be used to quantify and prioritise measures. The data will be stored in the Värdefulla vatten (“Valuable Waters”) database and be han-dled by the appropriate government agency.

Measures which need to be carried out include a broadening of the protection and conservation of new areas, as well as improvements for the conservation of aquatic environments in areas already under protection. To achieve the target, the EPA suggests continued protection, but also a development of the method in which multiple conservation measures in the larger delimited areas are covered in a joint plan for the conservation of limnetic values relating to nature, fish and/or cultural environments.

The process to reach a consensus on the measures needed is the most important aspect of the new method. To facilitate sector-wide action, further knowledge and experience exchange is needed between county administrative boards and between different sections within the county administrative boards. The naming of particu-larly valuable environments is an important basis for the review of national inter-ests with regard to aquatic environments.

Proposal: The interim target remains but is reformulated into a quality objective and is broadened to include long-term conservation by other measures besides legal protection. Such measures include management, administration, physical planning, commitments to voluntary action, and due consideration. The wording about fish-free areas is moved to a new, reformulated interim target for Release of Species and Management of Fish Stocks.

INTERIM TARGET 2 FOR THE RESTORATION OF RIVERS AND STREAMS OF HIGH CONSERVATION VALUE

Conditions for achieving interim target 2 for the restoration of rivers and streams of high conservation value have also improved. The Värdefulla Vatten database has been set up, resources for restoration have increased, and the national strategy for restoration has been drawn up by the EPA, the Fisheries Board and the National Heritage Board. The guidelines for ecological restoration of rivers and streams, published in the autumn of 2007, will facilitate the actual carrying out of measures.

A database for the documentation of completed measures has been developed and will make evaluation and coordination easier. Restoration and fauna passages past migration obstacles dominate among measures completed thus far. Collabora-tion with and consideraCollabora-tion for the cultural environment could go further, and knowledge about which cultural environments are affected needs to improve. Restoration can be complicated, time and resource consuming, and often re-quires a legal investigation or examination. Existing plants and water exploitations sometimes have out-of-date permits. Legal examination can become more difficult

in cases where rights are prescriptive or ownership unclear. The report proposes measures to facilitate this type of examination and to reinforce county administra-tive boards’ resources and competence for pursuing legal examination of water exploitations.

The Fisheries Board and EPA intend to set up a group, together with the other affected agencies, for coordinating funds to fisheries conservation and restoration measures. Among other things, the group will identify possibilities for coordinat-ing, optimising and following up the use of funds.

The group’s work will be based on the environmental quality objectives and the national strategies which have been drawn up to achieve the objectives. Addition-ally, the EPA suggests that regional restoration plans be drawn up. These plans should have a several-year perspective and cover measures for biological restora-tion of limed lakes, acrestora-tion programmes for threatened species, fisheries conserva-tion and restoraconserva-tion in protected areas, and be linked to restoraconserva-tion in A Balanced Marine Environment and Thriving Wetlands.

Proposal: The interim target remains but is reformulated into a quality objective and broadened to include restoration of lakes as well.

INTERIM TARGET 3 FOR WATER SUPPLY PLANS

The work on water protection areas is going slowly and will not be achieved on time. If the protection of drinking water sources is to be effective, it is not enough to just to designate protection areas. Measures to achieve and maintain good-quality drinking water must also be applied. Water supply plans or similar plans are drawn up by the county administrative board or the municipality. It is also likely, in the long run, that the water authority’s management plan and action programme will correspond to the water supply plan in terms of content. The report suggests that the objective for water supply plans be transferred to an interim target about planning under the Good Built Environment objective, and be harmonised with planning for the interim target for good-quality groundwater. It is essential for water issues to become part of physical planning.

Proposal: The interim target remains but is reformulated into a quality objective for the protection of drinking water sources. The wording about water supply plans is harmonised with the interim target for planning for groundwater resources and moved to A Good Built Environment.

INTERIM TARGET 4 FOR THE RELEASE OF SPECIES

In its current wording, it was judged that the interim target would be achieved in 2005. However, effects of unintentional and illegal releases continue at an undi-minished rate and frustrate the possibility of achieving the generation objective.

The Fisheries Board’s strategy for the release and spread of fish has lowered the risk of damaging releases. At the same time, the strategy is interpreted or used in different ways in different counties. This indicates that a dialogue about a shared vision is necessary. The problem of illegal and unintentional releases remains, and

requires additional information and closer supervision. The incidence and spread of alien species should be followed up through surveys, documentation of finds, and targeted surveillance.

Proposal: The interim target is reformulated into a quality objective and broadened to include maintenance and management of fish stocks. The wording about no-fishing areas, hitherto under interim target 1, is moved here. The reason for the move is that the aim of no-fishing areas does not coincide with objectives for con-servation, but rather with the handling and management of freshwater fish and fishing. Fishing rights owners’ role and responsibility in achieving the interim target is underlined.

INTERIM TARGET 5 FOR THREATENED SPECIES

In its current wording, and taking the originally estimated need into account, it was judged that this interim target would be achieved in 2005. However, needs for targeted measures for threatened species are regularly revised, and continued action is necessary.

The work to draw up action plans and apply measures has intensified during the period, following the greater role accorded to county administrative boards for coordination, establishment, and execution within the county. Plans for targeted measures have been established or revised for seven threatened species linked to fresh water. Goal formulations for the work with threatened species have been moved to the Rich Diversity of Plant and Animal Life environmental quality objec-tive.

SUGGESTIONS FOR NEW INTERIM TARGETS

• Long-term conservation of natural and cultural environments. • Restoration of lakes and streams.

• Surface water for the drinking water supply. • Release of species and maintenance of fish stocks. EXAMPLES OF IMPORTANT MEASURES

• Draw up several-year plans and objectives for restoration and conserva-tion.

• Carry out protection and restoration according to interim targets. • Develop a working method with “conservation plans”.

• Implement proposed changes for biotope protection of aquatic environ-ments.

• Review national interests in respect of valuable water environments. • Strengthen county administrative boards’ qualifications and resources for

handling water exploitation.

• Develop the Swedish Meteorological and Hydrological Institute’s dust register.

Inledning

De nationella miljökvalitetsmålen

I april 1999 fattade riksdagen beslut om femton övergripande nationella miljökvali-tetsmål1_{. I november 2005 tillkom ett sextonde mål}2_{. Dessa16 miljökvalitetsmål}

ska utgöra basen för beskrivningen av tillståndet i vår miljö. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att vi till nästa generation ska kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.

I november år 2001 beslutade riksdagen också om delmål, åtgärder och strate-gier för att nå miljökvalitetsmålen. De reviderades i november 2005. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv i det fortsatta miljöarbetet.

Vart fjärde år genomförs en fördjupad utvärdering av miljömålsarbetet. Denna rapport är ett led i den andra fördjupade utvärderingen.

Uppdraget

Utgångspunkten för denna fördjupade utvärdering av målet Levande sjöar och vattendrag är underlagsrapporten till Miljömålsrådets förra fördjupade utvärdering (2004), Levande sjöar och vattendrag3 _{och regeringens proposition Svenska}

miljö-mål – ett gemensamt uppdrag4_{. Riktlinjerna för uppdraget om fördjupad}

utvärde-ring av miljökvalitetsmålen fastställdes av Miljömålsrådet i januari 20065. Uppdra-get har därefter preciserats av Miljömålsrådets kansli6_.

Naturvårdsverket har huvudansvar för utvärderingen av Levande sjöar och vat-tendrag, medan Fiskeriverket har delmålsansvar (dvs., huvudansvar för delmålet) för delmål 4 och delansvar för delmål 1, 2 och 5 och Riksantikvarieämbetet har delansvar för delmål 1 och 2. Flera andra myndigheter berörs av utvärderingen och förslagen till åtgärder, t.ex. Skogsstyrelsen, Jordbruksverket, Energimyndigheten, Vägverket, Boverket och länsstyrelserna.

Syfte

Utvärderingen ska ge svar på om arbetet med miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag 2004 – 2007 har varit framgångsrikt. Den ska också belysa behovet av ytterligare delmål, insatser och åtgärder för att nå miljökvalitetsmålet. Rappor-ten ska ligga till grund för Miljömålsrådets samlade utvärdering och bedömning av miljömålsarbetet i dess helhet. Den kommer dessutom att användas som ett av flera underlag till regeringens fördjupade utvärdering av miljömålssystemet 2009.

1

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 1998/99:MJU06, Regeringens proposition 1997/98:145

2 2004/05:150 3 NV Rapport 5327 4 2004/05:150 5 Miljömålsrådet 2006-01-18 6 Miljömålsrådet 2006-01-18

ligen kommer rapporten att kunna användas av länsstyrelser, kommuner och skolor som kunskapsunderlag.

Förankring och arbetsorganisation

Arbetet inom projektet FU (Fördjupad Utvärdering) Levande sjöar och vattendrag har samordnats av Naturvårdsverket. I styrgrupp och arbetsgrupp har de närmast berörda myndigheterna Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket deltagit.

I februari 2007 hölls ett avstämningsmöte med länsstyrelser, andra myndigheter och intresseorganisationer. Arbetet har också förankrats med andra myndigheter inom BMU, Beredningsgruppen för miljömålsuppföljning, och inom SAMHUS, Samverkansgrupp för hushållningsstrategin. Strategiarbete, framtidsscenarier och delmålsformuleringar har också diskuterats vid arbetsmöten som anordnats av Miljömålsrådets kansli i maj och september 06 och i februari 2007. Rapporten sändes ut på remiss under juni-augusti 2007.

Tolkning av miljökvalitetsmålet

Levande sjöar och vattendrag

Sjöar och vattendrag skall vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livsmil-jöer skall bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kulturmiljö-värden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion skall beva-ras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Miljökvalitetsmålet bör i ett generationsperspektiv bl.a. innebära följande7 :

- Belastningen av näringsämnen och föroreningar får inte minska förutsättningarna för biologisk mångfald.

- Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota biologisk mångfald introduceras inte.

- Sjöars, stränders och vattendrags stora värden för natur- och kulturupplevelser samt bad och friluftsliv värnas och utvecklas hänsynsfullt och långsiktigt.

- Fiskar och andra arter som lever i eller är direkt beroende av sjöar och vattendrag kan fortleva i livskraftiga bestånd.

- Anläggningar med stort kulturhistoriskt värde som använder vattnet som resurs kan fortsätta att brukas.

- I dagens oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag är naturliga vattenflö-den och vattennivåer bibehållna och i vattendrag som påverkas av reglering är vatten-flöden så långt möjligt anpassade med hänsyn till biologisk mångfald.

- Gynnsam bevarandestatus upprätthålls för livsmiljöer för hotade, sällsynta eller hän-synskrävande arter samt för naturligt förekommande biotoper med bevarandevärden. - Hotade arter har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sina naturliga utbred-ningsområden så att långsiktigt livskraftiga populationer säkras.

- Sjöar och vattendrag har God ytvattenstatus med avseende på artsammansättning och kemiska och fysikaliska förhållanden enligt EG:s ramdirektiv för vatten

(2000/60/EG).

7

- Utsättning av genmodifierad fisk äger inte rum.

- Biologisk mångfald återskapas och bevaras i sjöar och vattendrag.

Sverige är rikt på sjöar och vattendrag, och tillgången på vatten känns självklar. Vattenmiljöerna är en del av landskapet, avrinningsområdet, där land och vatten-miljöer hänger ihop. Ekosystemens kapacitet att tillhandahålla en rad livsviktiga funktioner är fundamentet i samhällsutvecklingen.

Bland vattenmiljöernas mest uppenbara ekosystemtjänster kan nämnas till-gången på rent vatten, reduktion av näringsämnen och föroreningar, naturlig buff-ring mot översvämningar, produktion av fisk och biologisk mångfald samt bidrag till våtmarkernas, skogens, fjällens och odlingslandskapets produktion och mång-fald. Att bevara vattenmiljöernas förmåga att upprätthålla dessa tjänster är en del av innebörden i miljökvalitetsmålet.

Miljökvalitetsmålet omfattar sjöar och vattendrag i hela landskapet och är in-riktat på fysiska miljöer (livsmiljöer, naturtyper och kulturmiljöer) och arter i och i anslutning till sjöar och vattendrag. Delmålen täcker inte alla områden där insatser behövs för att uppnå generationsmålet men utgör prioriterade delmängder.

För att målet ska kunna nås krävs hänsyn och god förvaltning av vattenmiljöer-na i hela landskapet. Det gäller även för att sjöars, stränders och vattendrags stora värde för natur- och kulturupplevelser ska värnas.

Förhållanden som rör vattenkvalitet hänförs i huvudsak till målen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet och Giftfri miljö. Ge-nomförandet av förordningen om kvaliteten på vattenmiljön (EU:s vattendirektiv) och uppfyllandet av god ekologisk status är avgörande för att de vattenanknutna miljökvalitetsmålen ska kunna nås. Flera miljöeffekter och behov av åtgärder sammanfaller med miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Åtgärder inom ramen för detta mål och målen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö, Grundvatten av god kvalitet och God bebyggd miljö har också stor bety-delse.

På samma sätt är förhoppningen att uppfyllelse av Levande sjöar och vatten-drag bidrar till att uppnå dessa andra mål och till uppfyllelse av målet Ett rikt växt- och djurliv. Klimatförändringar påverkar sjöar och vattendrag i stor omfattning. Effekter och möjliga åtgärder berörs här, men klimatförändringar behandlas i hu-vudsak under målet Begränsad klimatpåverkan.

Tolkning av delmålen

DELMÅL 1, SKYDD AV NATUR- OCH KULTURMILJÖER

Delmålet omfattar långsiktigt skydd av särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer och miljöer för fisk. Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket fastställde 2006 en strategi för genomförande av delmålet8_{. I strategin ges kriterier}

8

för vilka vattenmiljöer som bedöms som nationellt särskilt värdefulla och hur del-målet kvantifieras och bör genomföras.

DELMÅL 2 – RESTAURERING AV VATTENDRAG

Delmålet syftar till restaurering av skyddsvärda vattendrag. Restaureringen omfat-tar fysiska åtgärder för att återställa förutsättningar för naturligt förekommande arter och livsmiljöer och ska genomföras med hänsyn till kulturmiljöer. Natur-vårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Fiskeriverket fastställde våren 2007 en strategi för genomförande av delmålet9. I strategin ges kriterier för vilka vattendrag som bedöms som skyddsvärda och hur delmålet kvantifieras och bör genomföras. DELMÅL 3 – VATTENFÖRSÖRJNINGSPLANER

Delmålet avser inte enbart framtagande av vattenförsörjningsplaner och vatten-skyddsområden. Det innebär också åtgärder för att dricksvattenförekomster ska skyddas så att miljökvalitetsnormer uppnås eller bibehålls.

DELMÅL 4 – UTSÄTTNING AV DJUR OCH VÄXTER

Delmålet omfattar all utsättning av djur och växter i sjöar och vattendrag. I prakti-ken inriktas det på utsättning av fiskarter och stammar eftersom det är en omfattan-de pågåenomfattan-de verksamhet.

DELMÅL 5 – ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR HOTADE ARTER

Delmålet omfattar framtagande av vägledande dokument för att ta hand om de hotade arter som har behov av riktade åtgärder. Det vill säga arter där traditionell naturvård genom områdesskydd, skötsel och förvaltning av naturtyper inom skyd-dade områden inte räcker för att säkra artens fortlevnad i Sverige.

Målår och måluppfyllelse

Målåret 2020 för att uppnå Levande sjöar och vattendrag bör kvarstå. Två EG-direktiv som har betydelse för måluppfyllelsen (habitatEG-direktivet10 och EG:s ramdi-rektiv för vatten11_{) har motsvarande tidsramar. Arbetet inom Konventionen om}

biologisk mångfald och Unescos världsarvskonvention är också betydelsefullt för helheten.

Det övriga nationella arbetet med sektorsansvar och hållbart nyttjande har stor betydelse för måluppfyllelse. Förutsättningarna för att uppnå Levande sjöar och vattendrag är dock beroende av att målen Bara naturlig försurning, Ingen övergöd-ning och Giftfri miljö nås.

För att målet om Levande sjöar och vattendrag ska nås bör gynnsam bevaran-destatus ha uppnåtts för limniska naturtyper (Natura 2000) på nationell nivå. God ekologisk status eller god ekologisk potential enligt förordningen om förvaltning av

9

Naturvårdsverket, Fiskeriverket och Riksantikvarieämbetet 2007. Rapport 5746

10

Rådets direktiv 1992/43/EEG av den 21 maj 1992

11

kvaliteten på vattenmiljön12 ska ha uppnåtts i svenska vattenförekomster. Hållbart brukande enligt sektorernas definitioner ska uppnås också med avseende på biolo-gisk mångfald (delmål 3, 16:e miljökvalitetsmålet). Byggande inom sjöar och vat-tendrags naturliga översvämningsområden (HHV) ska ha upphört.

Ett hållbart brukande av mark och vatten innebär att biologisk mångfald värnas samti-digt som produktionsförutsättningarna inte försämras, att miljö- och naturresurser samt kulturmiljön och de historiska värdena tas till vara som tillgångar i samhällsutvecklingen och att skador som inte kan återställas undviks. På lång sikt är ett hållbart brukande en förutsättning för en sund ekonomisk utveckling. Det är framför allt jord- och skogsbru-ket, fisskogsbru-ket, rennäringen och förnybar energiproduktion, som berörs i denna del. En ökad medvetenhet om dessa värden kan nås genom utbildning, rådgivning och information Prop.2004/05:150.

12

Uppföljning - utveckling i miljön

Miljötillstånd och drivkrafter

Många påverkansfaktorer och drivkrafter som försvårar måluppfyllelse och som identifierats i underlagsrapporten för fördjupad utvärdering 2003 finns kvar13_. Skogsbrukets hänsyn behöver förbättras

Inom skogsbruket är hänsynen till biologisk mångfald i sjöar och vattendrag ännu ofta otillräcklig14_{. I en syntes av vattenanknutna värden i skogen}15 _{konstateras att}

de flesta skogslandskap saknar naturlig hydrologi. Detta är effekter av att markan-vändningen i stor utsträckning medför markavvattning och ökad avrinning, inte bara genom dikning och rensning utan också genom att strandskogar avverkas. Dessutom innebär körskador att marken kompakteras, infiltrationsförmågan minskar och ytavrinningen ökar. Körning och avverkning i kantzonen medför ock-så ökad uttransport av näringsämnen, partiklar, tungmetaller och försurande ämnen. På olika sätt påverkar detta den akvatiska miljön negativt, liksom direkt den fysiska miljön och den biologiska mångfalden i och kring vattenmiljöer.

Körskadorna blir värre vid avverkning på icke tjälad mark vintertid, särskilt om avverkningen inte föregåtts av barmarksplanering. Trots Skogsstyrelsens skrift om generell hänsyn16_{, där barmarksplanering förordas, är det i praktiken ofta bara en}

begränsad del av avverkningarna som genomförs enligt riktlinjerna. En framtida risk för ökad påverkan är också att uttag av skogsbränslen kan bidra till ytterligare uttorkning2.

Skogsutredningen17 _{konstaterar att vattenfrågorna förtjänar större}

uppmärk-samhet inom ramen för skogspolitiken. Ett förslag är att skogsvårdslagens18

hän-synsparagraf (30 § SVL) med tillhörande föreskrifter bör revideras för att bättre tillgodose vatten- och markvårdens intressen. Utredningen pekar också på behovet av en informationssatsning om vattnets roll i skogen och om hur hänsyn kan tas.

Samtidigt finns i utredningen förslag om att rensa gamla dikessystem som inte längre fungerar. Enligt beräkningar från SLU19 finns idag 180 000 hektar skog på dikad torvmark där dikenas funktion idag bedöms som undermålig. Mängden diken är störst i södra Sverige20_{, och risken är att rensning i många fall medför stor skada}

för vattenmiljön till tveksam nytta för skogsproduktionen.

Av all torvmark som dikats för att gynna skogsproduktion har 300 000 hektar förblivit impediment, alltså dikats i onödan21. De uppfyllde aldrig förväntningarna 13 Naturvårdsverket 2003. Rapport 5327. 14 Skogsstyrelsen 2005. R1, 1999-2003 PM. 15 Nilsson C. 2006. Skogsstyrelsen, PM. 16

Skogsstyrelsen 2004. Temabilaga till Skogseko nr 1, 2004.

17

SOU 2006:81. Slutbetänkande av skogsutredningen 2004.

18 SVL 1979:429. 19 Hånell, B. 2006. Projektrapport nr 5. 20 WWF. 2005. Strandzoner längs skogsvattendrag. 21

om förbättrad skogsproduktion. Dikningen av torvmark har också medfört snabbare nedbrytning och ökat läckage av löst organiskt material i form av humusämnen till vattendragen. Rensning av dessa diken ökar den hydrologiska påverkan ytterligare i skogslandskapet, och försämrar vattenkvaliteten i sötvatten med bland annat öka-de färgtal, kanske helt utan att uppfylla några produktionsmål.

Naturvårdsverket utvecklar synen på skogsbrukets effekter på vattenmiljöer i underlagsrapporten till fördjupad utvärdering av miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Skogbrukets effekter på kulturmiljön behandlas under miljökvalitetsmå-let Levande skogar.

Jordbruket och vattenmiljöerna

I jordbrukslandskapet är många vattenmiljöer kraftigt påverkade. Sjö- och våt-marksarealen har minskat genom utdikning och uppodling, medan vattendragen har rätats ut och lagts i kulvert. Tillgången på livsmiljöer för vattenanknutna arter har därmed minskat kraftigt.

Några av de naturtyper som minskat i areal är småvatten, hävdade våtmarker och strandängar som utgör livsmiljö för många hotade arter. I en studie av CAP:s miljöeffekter22 _{har man genom flygbildstolkningar i stickprovsvis valda}

landskaps-avsnitt konstaterat att under perioden 1996–2001 försvann småvatten i landskapet i samma takt som nya våtmarker och småvatten anläggs och restaureras. Slutsatsen är att drivkrafterna för att ta bort småvatten i odlingslandskapet alltjämt finns kvar och innebär ett hot mot dem trots markavvattningsförbud och biotopskydd.

Jordbruksverkets mål för anläggning av våtmarker har inte uppfyllts23_.

Där-emot uppnås målet för anläggning av skyddszoner inom miljöstödsprogrammet till 165%. Bedömningen är dock att behoven ute i landskapet är betydligt större än målet i miljöstödsprogrammet. I många fall behöver skyddszonerna kompletteras med buskar och träd längs vattendragen för att den ekologiska funktionen ska för-bättras.

Skyddszonerna i helåkersbygden är viktiga för att upprätthålla vattendragens biologiska mångfald och ekologiska status. Om marken fram till strandbrinken brukas minskar utrymmet för arter som lever i anslutning till vatten. Risken för ytavrinning av näringsämnen och bekämpningsmedel ökar också.

Miljöstödsreglerna tillåter inte träd i själva skyddszonen. Men det är troligt att miljöstödet kan öka acceptansen för och möjligheten att behålla träd och buskar i dikesslänterna, eftersom de negativa ekonomiska effekterna till följd av beskugg-ning minskar då lantbrukaren får ersättbeskugg-ning för utebliven spannmålsproduktion inom kantzonen. För livet i vattendraget är skuggning positiv. Dessutom är rötter viktiga för att binda slänten och minska risken för erosion. De kan också utgöra livsmiljö för fiskar och andra djur i vattendraget.

22

Naturvårdsverket, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet. 2005. Rapport 5420.

23

I det flacka och öppna kulturlandskapet kan det dock ur ett kulturhistoriskt per-spektiv ibland vara negativt med busk- och trädridåer. Traditionellt har översväm-ningar i det flacka å- och sjölandskapet gynnat växtligheten och därmed höskörden.

De naturliga slåttermarkerna var av avgörande betydelse för jordbruksnäringen fram till 1800-talet då vallodlingen infördes. Träd- och buskridåer avskärmar vatt-nets naturliga kontakt med ängs- och betesmarker. Det är därför inte önskvärt att plantera träd och buskar där markerna hävdas eller där möjligheten till återuppta-gen hävd är god. Betade stränder är också positiva för många arter i anslutning till vattenmiljöerna.

I Sveriges nya förslag till miljöersättningar har stödet till skyddszoner minskat. I praktiken blir det dock en höjning i jordbruksbygder med hög avkastning och en sänkning i områden med låg avkastning. Målet för stödet (i hektar räknat) är också något lägre än år 2005. Det innebär att ett mindre område än tidigare får stödet. Ur övergödningssynpunkt kan det nya förslaget bli mer effektivt, men inte med hänsyn till den biologiska mångfalden.

Läckaget av näringsämnen, sediment och bekämpningsmedel fortgår, och en rad åtgärder för att minska effekterna genomförs. Påverkan och effekter följs upp inom miljökvalitetsmålen Ingen övergödning och Giftfri miljö.

DIKNINGSFÖRETAG – EN FALLSTUDIE

Länsstyrelsen i Skåne län har under 2006 genomfört ett projekt för att kontrollera om vattendrag inom länet som omfattas av dikningsföretag håller sig inom de djup och lägen som angetts i förrättningarna. Av 37 uppmätta dikningsföretag hade 31 medelvärden på vattendragens bottennivåer som låg djupare än förrättningarna angav. Avstegen från de angivna djupen var inte större i organogena jordar där markdjupet ofta sjunker efter dränering, långvarig odling och bearbetning.

De uppmätta vattendragen rinner till övervägande del genom öppen jordbruks-mark, där långa sträckor saknar skyddszoner trots möjligheter till miljöstöd. Längs de 835 vattendragssträckor som inventerades hade endast 93 god beskuggning medan 304 hade obetydlig eller ingen beskuggning. Högvuxna gräs såsom jätte-gröe, vass och rörflen etableras lätt längs obeskuggade vattendrag och ökar behovet av rensning. Där betesmark förekom på båda sidor av vattendraget var dock pro-blemet med högväxande gräsarter mindre än vid de obeskuggade sträckorna i åkermark.

Resultaten av projektet visar att dikningsföretagen ofta överträder sina tillstånd och rensar diken djupare än tillåtet. Dessutom konstateras att de råd om försiktig-hetsåtgärder som länsstyrelsen meddelar dikningsföretaget vid anmälan om rens-ning till stora delar inte följs. Råden omfattar bl. a. påminnelse om att förrättrens-ningen måste följas. De innehåller också rekommendationer om beskuggning och hur om rensningsmassor skall hanteras. Resultaten indikerar också att behovet av skydds-zoner är betydligt större än det mål som Jordbruksverket har satt för miljöstödet.

För att förebygga miljöstörningar vid dikesrensning har Jordbruksverket, Na-turvårdsverket och LRF tillsammans tagit fram en broschyr om miljöhänsyn vid dikesrensningar24_.

RENSNING OCH HOTADE ARTER

Under de senaste åren har flera fall av oförsiktig rensning i vattendrag med före-komst av hotade musslor uppdagats. Åtgärderna har lett till rättsfall där förordning-en om artskydd ställs mot dikningsföretagförordning-ens rättighet och skyldighet att rförordning-ensa vattendrag enligt kap. 11, miljöbalken (MB).

I ett ärende om rensning av Almaån i Skåne har Miljööverdomstolen återförvi-sat ansökan om dispens från artskyddsförordningen för tjockskalig målarmussla till länsstyrelsen. Miljödomstolen hade tidigare bedömt att beslutet om dispens från fridlysningsbestämmelserna borde grundas på ett bättre och säkrare underlag. Mil-jödomstolen ansåg också att det saknades fakta som tydde på akut risk för allvarlig skada om inte omedelbara rensningar kom till stånd. Det får anses prejudicerande att Miljööverdomstolen vägrade prövningstillstånd. Det innebär att den högre mil-jöinstansen inte hade någon invändning mot Miljödomstolens ganska långtgående krav på underlag.

BEVATTNING

Bevattningsuttagen motsvarar ca 5% av den totala vattenförbrukningen eller ca 0,1% av vattentillgångarna i landet. Ändå kan jordbruksbevattning innebära stör-ningar för människor och miljö, eftersom den är tidsmässigt och rumsligt begrän-sad till områden med relativt liten vattentillgång och stora bevattningsbehov.

Uttagen för bevattning görs framför allt under lågflödesperioder och ofta i små vattendrag. Risken för bland annat uttorkning, förhöjd vattentemperatur och syre-brist är stor. Påverkan utgör en risk för många hotade eller ovanliga arter som tjockskalig målarmussla, flodpärlmussla, grönling och andra arter av fisk och

ryggradslösa djur.

Under torrår bevattnas något mer än 100 000 hektar, och det sammanlagda be-vattningsuttaget uppgår till ca 100 miljoner m3. Uttagen sker i sjöar och vattendrag (ca 65%), från grundvattnet (ca 15%) och från anlagda vattenmagasin (ca 20%). Anläggningen av dammar och våtmarker i jordbrukslandskapet under senare år har inneburit att bevattningskapaciteten från magasin har ökat25_.

Jordbruksverket uppskattade 1992 att det fanns ca 5 000 bevattningsföretag i landet och att ca hälften av dem var tillståndspliktiga enligt dåvarande vattenlag. Cirka 10% av bevattningsföretagen hade tillstånd26. Några större förändringar i förhållandena har inte ägt rum sedan dess.

Uppskattningarna tyder på att många bevattningsföretag i dag driver sin verk-samhet olagligt. Risken för störningar för den biologiska mångfalden kan minska

24

Naturvårdsverket, Lantbrukarnas riksförbund, Jordbruksverket.2004. Broschyr.

25

Naturvårdsverket. Faktablad om bevattning. NV 2007. Remissversion.

26

om verksamheten prövas och ett större antal bevattningsföretag har relevanta till-stånd med villkor för hänsyn till miljön.

Framtida klimatförändringar kommer sannolikt att leda till att sydöstra Sverige blir varmare och får mindre nederbörd sommartid. Samtidigt kan klimatet på konti-nenten bli så torrt och varmt att jordbrukets lönsamhet minskar. Produktionen vän-tas därmed flytvän-tas till södra Sverige samtidigt som nederbördsmängderna där mins-kar. Detta scenario tyder på att behovet av bevattning kommer att öka, medan flö-dena i vattendragen minskar och hotet mot naturvärflö-dena blir större.

Fiskets påverkan

Såväl yrkesfiske som fritidsfiske påverkar balansen mellan olika arter och ålders-klasser av fisk. Effekterna av fisket kan förändra konkurrensen eller predationen på en nyckelart eller specifik åldersgrupp vilket kan få indirekta effekter på hela fisk-samhället.

YRKESFISKET

I Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren liksom i vissa mindre, ofta näringsrika sjöar bedrivs yrkesmässigt insjöfiske. Man fiskar mycket med nät och på blandade bestånd, något som gör det svårt att tillämpa optimala minimimått för respektive art. I Vänern fiskas på lax- och öringbestånd som innehåller såväl naturproducerad som odlad fisk. För att skilja vildfisk från odlad fisk är den odlade fisken fettfene-klippt, och det råder fångstförbud eller landningsförbud för vild lax och öring i Vänern. Vildfisk i Vänern är på det sättet skyddad, men eftersom fiske med annat än levandefångande redskap tillåts är skyddet bristfälligt.

Yrkesfisket i sötvatten bedrivs på ett relativt litet antal arter. Den naturliga va-riationen mellan årsklasser hos målarterna kan vara stor, och det gör att avkast-ningen varierar mellan åren. Om det gick att få lönsamhet i fler sötvattensarter skulle avkastningen bli jämnare och trycket på känsliga målarter skulle minska. FRITIDSFISKET

En miljon svenskar fiskar någon gång varje år, och fisketrycket är särskilt stort i befolkningstäta områden. Härtill kommer det fiske som utövas av turister från ut-landet. Fritidsfiske kan ge upphov till olika typer av miljöeffekter. Dels sådana som är unika för fritidsfisket, dels sådana som utmärker allt friluftsliv. Nedskräpning och störningar av flora och fauna och transportrelaterade effekter (bil, båt, skoter, etc.) hör till de allmänna miljöeffekterna av fritidsfisket.

Ett alltför hårt fisketryck leder till förändringar i beståndsstrukturen hos känsli-ga målarter och förskjutning i artbalansen. Speciellt känslikänsli-ga områden är fjällvatten med röding och/eller öring, öringbäckar och lokalt även områden vid kusten och i de stora sjöarna.

Befintlig statistik tyder på att fisketrycket är högt i många vatten, speciellt sjöar och vattendrag med laxfisk. I många fjällsjöar har strukturen i flertalet bestånd förändrats till följd av hårt fiske med lägre medelvikt som följd. Rödingbestånd med opåverkad ålders- och storleksstruktur är idag mycket ovanliga.

0 100 200 300 400 500 600 700 800 900 2001 2002 2003 2004 2005 Inom 75 m från äldre bebyggelse Fristående, dvs mer än 75 m från äldre bebyggelse

Fiske med levande agn kan leda till oavsiktlig introduktion av arter som är främmande för lokalen. Till exempel har elritsa spridits i norska fjällsjöar till följd av att svenska fritidsfiskare använt levande elritsor som agn. Liknande fall finns rapporterade från Sverige. Sjukdomar och parasiter kan spridas genom att redskap flyttas mellan olika vatten.

Läckage av bly från förlorade beten, sänken och tyngder är en spridningskälla för bly i naturen. I enstaka svårfiskade strömvatten kan mängden tappade blysän-ken bli mycket stor. Förlorade och kastade fiskelinor, krokar etc. kan ge upphov till skador på djur och fåglar. Det finns inget som tyder på att fritidsfisket allvarligt påverkat några fågelbestånd i Sverige.

Strandnära byggande minskar inte

Under den senaste sexårsperioden är trenden att antalet byggnader som uppförs intill landets sjöar och vattendrag ökar för varje år trots bestämmelser om strand-skydd och ökad risk för översvämning (figur 1). Bebyggelse längs stränder innebär inskränkningar i det allmänna friluftslivet, minskade upplevelsevärden och negati-va konsekvenser för naturmiljön och djur- och växtlivet såväl i negati-vattnet som på land.

Ofta medför bebyggelse även att annan typ av mänsklig aktivitet som påverkan miljön ökar, t.ex. byggande av bryggor, båttrafik, muddring, strandmodifieringar och att människor rör sig mer i området.

I många fall byggs det inom naturliga översvämningsområden. Det kan medfö-ra ökat behov av invallning och tekniska lösningar som påskyndar avrinning och uttransport av föroreningar. Drivkrafterna för lättnader i strandskyddet kan komma att innebära en ökad negativ påverkan, medan det snarare krävs minskad påverkan för att målet ska nås.

Figur 1. Strandnära byggande. Antal nyuppförda byggnader inom 100 m från sjö eller vattendrag, exklusive tätort. Fristående anger antalet nyuppförda byggnader som ligger på större avstånd än 75 m från äldre bebyggelse. Ej fristående anger antalet inom 75 m från äldre bebyggelse. Källa: SCB, Indikatorunderlag.

Länsstyrelsen i Jönköpings län bedömer att det endast i ett fåtal fall finns motiv för bebyggelse inom ett 100-meters strandskydd. I ett projekt om strandnära boende har man av en enkätstudie konstaterat att de flesta svarande vill ha en fri zon på 100 meter för att de ska känna det bekvämt att passera mellan bebyggelse och vat-ten. Det är också i få fall som bebyggelse inom strandskyddet är mer attraktivt än 100 meter från stranden om inte den nya bebyggelsen får egen sjötomt. Egen sjö-tomt är dock aldrig förenligt med strandskyddets syften. Projektet visar att det finns fördelar med att belysa byggande i strandnära lägen utifrån ett bredare perspektiv. Till exempel bör översvämningsrisker, vatten- och avloppslösning, och behovet att säkerställa allemansrättslig tillgänglig mark och medborgardeltagande belysas.

Naturvårdsverket föreslår i sin utredning om strandskyddsbestämmelserna27 _en

rad åtgärder för att åstadkomma en förbättrad hantering av bebyggelsetrycket längs stränderna Strandskyddsutredningen ligger sedan år 2002 på regeringens bord. Avsaknaden av skärpt efterlevnad eller nya riktlinjer innebär problem för naturvår-den, friluftslivet och kulturmiljövården. Riskerna med strandnära byggande har också aktualiserats av Räddningsverket eftersom översvämning och höga vatten-flöden kan orsaka ras och skred.

KOMMUNAL PLANERING

Översiktsplanen är det grundläggande instrumentet för att tillgodose behovet av en övergripande grönstruktur i den byggda miljön. Översiktsplanen bör även behandla ”den blå strukturen” och måste då beakta miljöbalkens strandskyddsregler. Flera studier av kommunala översiktsplaner visar att landets kommuner endast i liten utsträckning har beaktat gröna frågor eller risker för översvämningar i samband med kommande klimatförändringar282930.

Hälften av kommunerna använder sina översiktsplaner från i början på 1990-talet enligt en enkät som Boverket gjort. Endast 12% har kommunomfattande grönplaner, medan 15% av kommunerna har grönplaner för någon eller några tätor-ter. I 18% av kommunerna pågår arbete med att ta fram en grönstrukturplan.

Över en tredjedel av Sveriges kommuner uppger dock att de inte har något som kan bedömas som grönstrukturprogram. Hälften av dem som saknar program och strategier tillhör de befolkningsmässigt minsta kommunerna. Många anger som skäl att frågan har arbetats in i översiktsplanen eller att man använder annat poli-tiskt förankrat dokument, såsom naturvårdsprogram. I Stockholms stad har man vattenprogram.

Ett bra exempel på hur man kan möta problemet med översvämningar visar Västerviks kommun. Där har man infört en generell gräns för byggande vid vatten. Det är inte tillåtet att bygga på mark som ligger mindre än 2 meter över medelvat-tennivån.

27

Naturvårdsverket 2002. Rapport 5185.

28

Boverket, remissversion till underlag till fördjupad utvärdering.

29

Vattenmyndigheten för södra Östersjön 2006.

30

Vattenkraftens fortsatta påverkan

Nästan hälften av den svenska elproduktionen utgörs av vattenkraft. Den årliga produktionen är omkring 65 TWh. Det finns ca 1900 vattenkraftverk i Sverige. Av dem har omkring 1200 en effekt under 1,5 MW och klassificeras därför som små-skaliga31_.

De småskaliga kraftverken utgör alltså ca 63% av antalet anläggningar men bi-drar med mindre än 3% av kraftproduktionen. Energimyndigheten bedömer att vattenkraftens roll som energi- och effektproducent även fortsättningsvis kommer att spela en stor roll, och drivkraften bedöms därför vara fortsatt hög.

När vattenkraften byggdes ut var miljökraven helt annorlunda än i dag. Enligt Energimyndigheten innebär EU:s ramdirektiv för vatten och de svenska miljökvali-tetsmålen att det är viktigt att ta fram underlag och åtgärder för att förbättra miljön i utbyggda vattendrag och se till att anläggningarna utnyttjas optimalt med minsta möjliga miljöpåverkan. Naturvårdsverket instämmer i denna bedömning och menar att gällande tillstånd bör omprövas så att villkor och miljöhänsyn uppfyller kraven i modern miljölagstiftning.

Naturvårdsverket och flera länsstyrelser anser att bestämmelserna för vatten-verksamhet kan jämställas med miljöfarlig vatten-verksamhet. Eftersom många tillstånd är förlegade bör vattenverksamhet omprövas med samma regelbundenhet som annan miljöfarlig verksamhet.

Naturlig vattenföring är positiv för vattenlevande organismer, fiske och frilufts-liv. Idag är praxis att vid omprövning av tillstånd för vattenkraftsproduktion låta verksamhetsutövaren avstå 5% av produktionen (vattenföringen) av hänsyn till miljön.

Den mest påtagliga negativa effekten av vattenkraft är av fysik och vattenke-misk karaktär och drabbar därmed den biologiska mångfalden. I livscykelanalyser bedöms vattenkraften ofta som en av de mest miljövänliga kraftkällorna när man ser till resursåtgång och miljöpåverkan. Livscykelanalyserna bedömer däremot inte påverkan på biologisk mångfald32_{. De ger därför ingen fullständig bild av}

vatten-kraftens miljöeffekter.

Produktion av vattenkraft uppgraderas och effektiviseras löpande. I många fall är detta positivt, eftersom välskötta anläggningar ofta blir mer effektiva per volym vatten som utnyttjas. Men åtgärderna kan också innebära ökad reglering, dvs. större amplitud mellan hög- och lågvatten eller kortare tid mellan hög och låg.

En ökad reglering görs ofta inom ramarna för gällande tillstånd. Korttidsre-glering och utbyggnad eller återupptagande av småskalig vattenkraft hör till de förändringar i vattenkraftsproduktionen som bedöms vara mest negativa. Energi-myndigheten beräknade år 2005 en rimlig potential för småskalig vattenkraft till en total produktion på 2,5 TWh/år fram till år 201533. Dagens produktion uppgår till 31 www.energimyndigheten.se 32 www.vattenfall.se 33 Energimyndigheten, ET 2005:07

1,8 TWh/år34. Man kan alltså vänta en ytterligare utbyggnad och effektivisering med ökad effekt på biologisk mångfald som följd.

Generationsmålet innebär bl.a. att anläggningar med stort kulturhistoriskt värde som använder vattnet som resurs kan fortsätta att brukas. Vattenkraften spelade en avgörande roll för industrialiseringen av vårt land. Många äldre små vattenkrafts-verk har både hög teknisk och estetisk kvalitet35_{. Riksantikvarieämbetet anser att}

kulturhistoriskt värdefulla små kraftverk så långt som möjligt bör hållas i fortsatt drift.

Påverkan av den väntade klimatförändringen

De väntade klimatförändringarna kommer att påverka sjöar och vattendrag och förutsättningarna för deras arter och livsmiljöer. Nuvarande scenarier tyder på att översvämningsrisken kommer att öka för Sverige som helhet.

Speciellt stor blir ökningen i de västra fjälltrakterna, i Västra Götaland och västra Svealand. I övriga delar av landet minskar riskerna snarare något. Med ökad översvämningsrisk ökar risken för utsläpp från verksamheter eller förorenade jor-dar som ligger inom översvämningsområden. Redan nu har vattendrag påverkats eller varit mycket nära att påverkas i mellan 50 och 236 fall per år under perioden 1996-200536_.

Studier kring klimateffekter på sjöar och vattendrag omfattar framför allt effek-ter av ökad temperatur, ökad nederbörd och tillrinning samt förändrade vatten-ståndsfluktuationer. Sammansättningen av växtplankton påverkas37_{, och en ökad}

näringsomsättning och produktivitet i sjöar kan förväntas38_.

Uppvärmningen kan snabbt öka produktiviteten i sjöar på höga latituder till följd av längre isfria perioder och en ökad tillgång på ämnen och som stimulerar produktion39_.

Arters dominansförhållanden kan komma att ändras. Kallvattenarter av fisk kan få problem i södra Sverige. Andra arter kan öka norrut och konkurrera med eller slå ut befintliga arter och stammar. Vissa arter som mal kan gynnas om inte biotoperna samtidigt förändras negativt, t.ex. genom vattenuttag, torka eller föroreningar. Hög-re temperatuHög-rer ökar också risken för etablering av främmande arter.

Klimateffekterna kan också påverka möjligheten att upprätthålla och återskapa landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion. Ambitionerna att minska de negativa effekterna av översvämningar genom exempelvis invallning, rensning eller muddring kan direkt motverka bevarandet av värdefulla livsmiljöer och natur-liga processer såsom vattenståndsfluktuationer, erosion och sedimentation.

I bl.a. Klarälven vill man bygga erosionsskydd, något som riskerar att ta bort unika erosionspåverkade miljöer och den speciella insektfauna som är beroende av dessa miljöer40_. 34 Energimyndigheten 2006. ET2006:4. 35 Riksantikvarieämbetet. 2002. Kunskapsavdelningens PM 2002:6. 36 Räddningsverket. Remissvar 2007. 37 Huisman m fl. 2004. 38 Blenckner m fl. (2002). 39 Karlsson m fl (2005).

EU-kommissionen har gett ut en s.k. ”Grönbok”41 som ett diskussionsunderlag för Europaparlamentet och andra forum. Där föreslås att mjuka strategier för att minska översvämningsrisken (landskapsplanering, hållbar markanvändning, våt-marker etc.) ska användas före hårda strukturella åtgärder, t.ex. invallningar. Hårda strukturella översvämningsskydd kommer dock även i fortsättningen att vara vikti-ga för hantering av extrema översvämninvikti-gar.

Indikatorer för uppföljning av generationsmålet

Indikatorer för uppföljning av miljökvalitetsmålen presenteras på miljömålsporta-len (www.miljomal.nu). Direkta indikatorer för uppföljning av generationsmålet Levande sjöar och vattendrag är ”föryngring av flodpärlmussla” och ”strandnära byggande”. Därutöver finns flera indikatorer som visar på trender hos faktorer som påverkar den biologiska mångfalden i sötvatten men som främst syftar till att följa upp andra mål. Det gäller indikatorerna ”begränsat näringsläckage – skyddszoner”, ”begränsat näringsläckage – fånggrödor”, ”växtskyddsmedel”, ”energianvänd-ning”, ”nedfall av svavel” och ”nedfall av kväve”.

De indikatorer som är direkt knutna till miljökvalitetsmålet är i för få, och Na-turvårdsverket har för avsikt att ta fram fler i och med att underlagsdata tas fram. Bland annat kommer den ekologiska statusklassningen av vattenförekomster inom vattenförvaltningen att fungera som underlag för en indikator som mäter ekologisk status och således följer upp generationsmålet.

Bevarandestatus för de limniska naturtyperna i habitatdirektivet Bevarandestatusen för arter och naturtyper i habitatdirektivet har utvärderats. Ut-värderingen omfattar hela landskapet och är uppdelad på alpin, boreal och konti-nental biogeografisk region. De parametrar som används för bedömningen är ut-bredningsområde och areal, strukturer och funktioner samt typiska arter. Utgångs-punkten är att statusen skall bibehållas eller förbättras i förhållande till läget när Sverige gick med i EU 1995.

Bland de limniska naturtyperna är ’Alpina vattendrag’ och ’Dystrofa sjöar’ de enda som bedöms vara i gynnsam bevarandestatus i alla regioner där de finns. I alpin region är statusen generellt bättre för de förekommande limniska naturtyperna än i övriga Sverige (figur 2).

Endast ’Naturliga större vattendrag’ i alpin region bedöms ha otillfredsställan-de status, framför allt beroenotillfredsställan-de på vattenkraftens nuvaranotillfredsställan-de påverkan och osäkra framtidsutsikter.

I boreal och kontinental region är också övriga naturtyper i otillfredsställande tillstånd. Statusen för de oligotrofa klarvattensjöarna bedöms dessutom försämras. Där riskerar en tilltagande förbruning (ökande vattenfärg) och påverkan av framti-da klimatförändringar att ändra förutsättningarna märkbart bl.a. för naturligt före-kommande arter.

40

FU av miljökvalitetsmålen/ miljömålsarbetet i Värmlands län. 2006.

41

Även för vattendragen bedöms de negativa förändringarna och osäkra fram-tidsutsikterna med avseende på vattenkraft och klimatförändringar överväga positi-va åtgärder i form av restaurering och återställning. Bara i kontinental region be-döms insatserna i förhållande till arealerna vattendrag kunna motverka en negativ trend. Statusen bedöms dock fortfarande vara otillfredsställande.

Resultatet av utvärderingen ger en övergripande bild av bevarandestatusen för habitatdirektivets naturtyper i Sverige. Den grova indelningen av parametrar och de stora regionala skillnaderna gör att förbättringar och försämringar tar ut varandra. Det kan därmed ta lång tid innan generella förbättringar av bevarandestatusen blir tydliga.

Figur 2. Bevarandestatus för habitatdirektivets limniska naturtyper i Sverige. EU-rapportering juni 2007. Källa: ArtDatabanken.

Bedömning av måluppfyllelse

Förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet på sikt har förbättrats. Insatserna för skydd och restaurering av sjöar och vattendrag har förstärkts. Höjda anslag, fastställda strategier och förbättrat underlag förväntas på sikt ge ökad biologisk mångfald och hänsyn till kulturmiljövärden. Men måluppfyllelsen är beroende av att de areella näringarnas ambitioner om hänsyn till natur- och kulturmiljövärdena efterlevs, att strandmiljöernas värden för biologisk mångfald och friluftsliv värnas och att kraftproducenterna tar hänsyn till kvarvarande naturvärden i utbyggda vat-tendrag.

Parallellt med detta är samhällets förstärkning av det långsiktiga arbetet med skydd och bevarande av natur- och kulturmiljöer och restaurering av sjöar och vattendrag nödvändiga delar för att målet skall nås. Av de årliga uppföljningarna framgår också att hantering av främmande arter fortsatt måste skärpas.

Sjöar och vattendrag har stort värde för friluftslivet. Åtgärder, särskilt de som rör delmålen om skydd och restaurering, bedöms gynna friluftslivet. Generations-målets ambitioner om friluftsliv bedöms kunna uppfyllas om man vid bevarande

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Alpin Boreal Kontinental Antal naturtyper gynnsam otillräcklig dålig