• No results found

Levande sjöar och vattendrag

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Levande sjöar och vattendrag"

Copied!
81
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek och är fritt att använda. Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitized at Gothenburg University Library and is free to use. All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text. Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the ima- ges to determine what is correct.

345678910111213141516171819202122232425262728

(2)
(3)

Ann-Britt Florin (Hav i balans delmål 3), Johan Hammar (Storslagen fjällmiljö delmål 4), Peter Karås (Hav i balans delmål 1 och 6), Susanna Pakkasmaa (Levande sjöar delmål 4 och 6), Erik Petersson (Levande sjöar delmål 5), Jonas Pettersson (Levande sjöar delmål 1 och 2), Henrik Svedäng (Hav i balans delmål 5) och Daniel Valentinsson (Hav i balans delmål 4)

Redaktionskommitté

Magnus Appelberg, Fredrik Arrhenius, Ingemar Berglund, Torbjörn Järvi, Håkan Westerberg, Bengt Strömblom, Karl Olov Öster

Övriga författare

Teija Aho, Gustaf Almqvist, Jan Andersson, Ulf Bergström, Patrik Bör­

jesson, Julia Carlström, Lennart Edsman, Peter Funegård, Jacob Hag­

berg, Per Olov Larsson, Lars Ljunggren, Sven-Gunnar Lunneryd, Jan- Eric Nathansson, Katja Ringdahl, Alfred Sandström, Håkan Wickström, Vidar öresland

ISBN 91-631-6311-X

För beställning kontakta:

Fiskeriverket, Box 423, 401 26 Göteborg Telefon: 031-743 03 00, Telefax: 031-743 04 44

Omslagsfoto: Ace, EyeQnet Papper:

Omslaget tryckt på Artie Silk 200g, inlagan på Artie Silk 115g,

(4)

I sitt regleringsbrev för år 2004 fick Fiskeriverket i uppdrag att lämna en särskild delrapport över de för år 2003 specificerade uppdragen för miljökvalitetsmålen Hav i balans samt levande kust och skärgård, Levande sjöar och vattendrag och Storslagen fjällmiljö. Fiskeriverkets redovisning omfattar inte bara de särskilt specificerade uppdragen utan också Fiskeriverkets övriga arbete för att uppnå miljökvalitetsmålen.

Miljömålsarbetet under första halvan år 2004 ingår också i rapporten.

Fiskeriverket fick 1998 ett särskilt sektorsansvar för ekologiskt hållbar utveckling och skall, som ett led i detta, verka för en god fiskevård och främja den biologiska mångfalden och därmed ett rikt och varierat fiskbestånd. Målsättningarna för sektorsansvaret formulerades i rapporten Fiskeriverkets sektorsmål för ekologiskt hållbar utveckling (Fiskeriverket informerar 1999:7). Rapporten utgjorde underlag till de svenska miljökvalitetsmålen "Hav i balans samt levande kust och skärgård" och "Levande sjöar och vattendrag".

För Fiskeriverket innebär arbetet med miljökvalitetsmålen att målen så långt möjligt integreras i Fiskeriverkets arbete i sin helhet. Dessutom arbetar Fiskeriverket målinriktat med forskning och utveckling för att ta fram ny kunskap som ska ligga till grund för åtgärder som bidrar till att uppnå de delmål där Fiskeriverket har ett ansvar.

Bengt Strömblom

Tillförordnad Generaldirektör, Fiskeriverket

(5)

Miljökvalitetsmålen... 7

Miljökvalitetsmålen och den Gemensamma Fiskeripolitiken...7

Förvaltningsplaner...8

Nationella förvaltningsåtgärder... 8

Anpassning av flottkapacitet... 8

Nödåtgärder... 8

Förutsättningar i GFP att uppnå miljömålen...8

Naturvårdspolitiken i EU...9

Ekosystemansatsen... 9

Hav i balans samt levande kust och skärgård...11

Når vi miljökvalitetsmålet?... n Delmål 1. Skydd för kust- och skärgårdsområden... 11

Bakgrund... 11

Uppdrag... 12

Kunskapsuppbyggnad... 15

Genomförda åtgärder... 18

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder...19

Delmål 3. Åtgärder för hotade marina arter... 20

Bakgrund... 20

Kunskapsuppbyggnad... 20

Genomförda åtgärder... 26

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 27

Delmål 4. Minskning av bifångster... 29

Bakgrund... 29

Uppdrag...29

Kunskapsuppbyggnad... 30

Genomförda åtgärder... 38

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 39

Delmål 5. Anpassning av uttaget av fisk...41

Bakgrund... 41

Uppdrag...41

Kunskapsuppbyggnad...42

Genomförda åtgärder... 49

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 51

(6)

Når vi miljökvalitetsmålet?...55

Delmål 1 .Åtgärdsprogram för natur och kulturmiljöer...55

Bakgrund... 55

Genomförande...55

Delmål 2. Åtgärdsprogram för restaurering av vattendrag...56

Bakgrund... 56

Genomförande...57

Delmål 4. Utsättning av djur och växter som lever i vatten...59

Bakgrund... 59

Uppdrag...59

Kunskapsuppbyggnad...61

Genomförda åtgärder...63

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 63

Delmål 5. Åtgärdsprogram för hotade arter och fiskstammar...64

Bakgrund... 64

Kunskapsuppbyggnad...64

Genomförda åtgärder...65

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 66

Delmål 6. Åtgärdsprogram enligt EU:s ramdirektiv för vatten...69

Bakgrund... 69

Kunskapsuppbyggnad...70

Storslagen fjällmiljö...71

Når vi miljökvalitetsmålet?...71

Uppdrag...71

Fortsatt arbete och förslag till åtgärder... 73

Rapporter och publikationer...74

(7)
(8)

kust och skärgård”, ”Levande sjöar och vat­

tendrag” och ”Storslagen Ijällmiljö”.

Varje kapitel inleds med en beskrivning av miljökvalitetsmålet och en bakgrund till delmålen. Därefter redogörs för den aktuella situationen och resultaten av det utrednings­

arbete och de kunskapsprojekt Fiskeriverket arbetar med inom ramen för respektive del­

mål. Därefter följer en redovisning för åtgär­

der som har genomförts, varefter förslag till fortsatt arbete och åtgärder presenteras.

Underlaget för rapporten i form av del- målsrapporter till Regeringen för de olika uppdragen redovisas sist i rapporten. Här finns också listat andra rapporter och publi­

kationer från arbetet med miljökvalitetsmå­

len.

Miljökvalitetsmålen

Det övergripande miljömålet är att vi till nästa generation ska lämna över ett sam­

hälle där alla miljöproblem är lösta. Detta innebär att påverkan på miljö och hälsa ska ha sjunkit till långsiktigt hållbara nivåer år 2020. Riksdagen har antagit 15 nationella miljökvalitetsmål. Dessa beskriver den kva­

litet eller det tillstånd för miljön och dess natur- och kulturresurser som är långsik­

tigt ekologiskt hållbart. Miljökvalitetsmålen anger riktningen för miljöarbetet och är en utgångspunkt för de val av åtgärder som statliga myndigheter, kommuner, landsting, näringsliv och organisationer måste göra för att vi ska nå fram till ekologisk hållbarhet.

Hösten 2001 beslutades också om delmål och åtgärdsstrategier för miljökvalitetsmå­

len. Förhållandet mellan miljökvalitetsmå­

len och delmålen kan beskrivas så att mil- jökvalitetsmålen anger det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska sikta mot, medan delmålen anger inriktning och tidsperspektiv för det fortsatta arbetet.

Miljökvalitetsmålen och den Gemensamma Fiskeripolitiken

En stor del av miljöarbetet inom fiskesektorn styrs av den internationella verksamheten,

fiskeripolitik är en fullt utvecklad gemen­

skapspolitik vilket innebär att gemen- skapsbeslut gäller före nationell rätt. Den gemensamma fiskeripolitiken omfattar alla akvatiska levande resurser inklusive vat­

tenbruket, liksom produkter av både fisk och vattenbruk. Kommissionen har gjort klart att trots att möjligheten finns kommer inte alla aspekter att regleras på gemenskapsni­

vå; detta gäller i synnerhet inlandsvattnen.

Regleringar av fisket utanför territorial­

gränsen är alltså förbehållet EU, men fisket inom nationernas territorium regleras både nationellt och inom ramen för GFP t.ex. för gemensamt förvaltade bestånd som torsk, räka och sill. Vad gäller regler för fiskets bedrivande, beslut om kvoter och fördelning av dessa så innebär det att EU för Sveriges talan i förhandlingarna med Norge vad gäl­

ler Nordsjön och Skagerrak, inom Nordostat­

lantiska fiskerikommissionen (NEAFC), Fiskerikommissionen för Östersjön (IBSFC) samt Nordatlantiska fiskerikommissionen för bevarandet av Atlantlaxen (NASCO).

Detta har stor betydelse för möjligheten att uppnå de nationella miljömålen.

I EU:s grundförordning, rådets förordning (EEG) nr 3760/92 om ett gemenskapssystem för fiske och vattenbruk, anges de allmänna målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

Målet är att skydda och bevara levande ma­

rina resurser som är tillgängliga för och får nyttjas av gemenskapen. Dessa resurser ska långsiktigt nyttjas på ett ändamålsenligt och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och sociala förhållanden som passar sektorn.

I grunden skiljer sig sålunda inte EU:s mål från vårt nationella mål i strävan mot ett hållbart nyttjande av havets fiskeresurser.

I december 2003 beslutade ministerrå­

det om en ny rådsförordning om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna.

Förordningen trädde i kraft den 1 januari 2003 och ersätter de grundläggande bestäm­

melser som styrt den gemensamma fiskeri­

politiken sedan 1993. En viktig förändring av den gemensamma fiskeripolitiken är att

(9)

gemensamma fiskeripolitiken föreskrivs att ministerrådet ska anta forvaltningsplaner i den utsträckning som krävs för att bevara bestånden inom säkra biologiska gränser.

Förvaltningsplanerna, som ska utarbetas på grundval av försiktighetsansatsen och vara fleråriga, ska omfatta referenspunkter, dvs. nivåer mot vilka beståndsbevarandet ska bedömas. Målen ska uttryckas som t.ex.

populationsstorlek, långsiktig avkastning, fiskedödlighet eller stabila fångster.

I samma förordning föreskrivs vidare, att rådet ska anta återhämtning splaner för fiske som utnyttjar bestånd som ligger utanför säkra biologiska gränser. Syftet med dem ska vara att trygga beståndens återhämtning till säkra biologiska gränser.

De ska omfatta referenspunkter, dvs. nivå­

er mot vilka beståndens återhämtning ska bedömas, vilka är av samma slag som dem avseende förvaltningsplanerna. De ska utar­

betas på grundval av försiktighetsansatsen, vara fleråriga och ange en förväntad tidsram för att nå de uppställda målen.

Det internationella samarbetet för att ta fram underlaget för dessa planer sker inom ramen för Internationella havsforskningsrå- det (ICES), där Fiskeriverket deltar aktivt i arbetsgrupper och rådgivande kommittéer.

ICES rådgivning är grundad på försiktig­

hetsansatsen vilken syftar till en varaktig och hållbar utveckling genom en ansvarsfull förvaltning av fiskbestånden.

Nationella förvaltningsåtgärder

Medlemsstaterna har rätt att besluta om bevarande- och förvaltningsåtgärder som rör alla fiskefartyg inom deras zon på tolv sjömil, förutsatt att dessa åtgärder inte är diskriminerande, att samråd har ägt rum med kommissionen, övriga berörda med­

lemsstater och andra berörda stater utanför EU samt att bevarandeåtgärder på EU-nivå inte redan gäller för området.

av offentligt stöd. Det övergripande målet är att de nationella flottorna fortsatt bör min­

skas till att motsvara tillgängliga resurser.

Ett särskilt nödskrotningsprogram finns till­

gängligt för att uppnå det målet.

Nödåtgärder

I de fall fisket utgör ett allvarligt hot mot bevarandet av resurserna eller det marina eko­

systemet kan de nödåtgärder kommissionen har rätt att vidta ensidigt under en sexmåna- dersperiod förlängas med ytterligare sex må­

nader. Därutöver kan medlemsstaterna före­

slå nödåtgärder i sina egna vatten som gäller i tre månader och tillämpas på allt fiske där.

Förutsättningar i GFP att uppnå miljömålen

I målformuleringen slås fast att GFP syftar till ett hållbart nyttjande av resursen och att försiktighetsansatsen ska tillämpas. Gemen­

skapen ska eftersträva att gradvis genomföra en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen.

Effektiv fiskeriverksamhet och konsument­

hänsyn finns likaså inskrivna. Grunden för den nya fiskeripolitiken är alltså i enlighet med de svenska miljökvalitetsmålen, inte minst långsiktiga forvaltningsplaner. Det gäl­

ler dock att kommande förslag inom GFP prö­

vas gentemot dessa planer.

För att Sverige ska få gehör för sin politik behövs insatser såväl inom EU och via EU i olika internationella organisationer som exempelvis HELCOM och OSPAR. Ramen för Sveriges agerande inom EU framgår av Regeringens skrivelse 2001/02:152 Ansvars­

fullt fiske - svenska prioriteringar för EU:s framti-da fiskeripolitik. Strategier för hur Sve­

rige bör agera i EU-arbetet för att miljömålen ska kunna nås redovisas även i Naturvårds­

verkets rapport nr 5250 om EU-prioriteringar för att nå miljömålen och i det remissvar som Fiskeriverket lämnat på rapporten (dnr. 331- 49-03).

(10)

sammanställer information om de marina ekosystemen som också utvecklas till opolitisk vetenskaplig rådgivning efter förfrågan från t.ex. medlemsländer, EU, OSPAR eller HELCOM. Rådgivningen rör fiskbestånd och fångstuttag, marin miljö och föroreningar samt ekosystemens funk­

tion och framtid förutsättningar. Svenska forskare, huvudsakligen från Fiskeriver­

ket, deltar i ICES arbetsgrupper och rådgi­

vande kommittéer.

Baserat på landningar och oberoende fiskeriunderökningar sammanställer ICES

som kommer att rekryteras till fisket un­

der kommande år. I dessa förutsägelser tas ingen hänsyn till osäkerheterna i systemet.

Förutsägelserna är utvecklade så att be­

slutsfattarna ska kunna se de omedelbara effekterna av att välja en viss fiskekvot, TAC (Total Allowable Catch). Förutsägel­

ser på lite längre sikt (vanligen 5-10 år) har däremot tagit med en del av systemets osäkerheter och ger beståndsutvecklingen i form av sannolikhetsfördelningar för t.ex.

fångst och lekbestånd vid vissa nivåer på fiskeridödligheten.

Läs mer om ICES på www.ices.dk

Naturvårdspolitiken i EU

Hittills har Sverige tagit upp 376 områden med marina naturtyper inom Natura 2000 nätverket som är medlet för att uppfylla EU:

s habitat- och fågeldirektiv och skydda natur.

Kommissionen har hittills i praktiken inte ställt samma krav på att genomföra Natura 2000 till havs som på land trots att direkti­

ven gäller såväl ländernas territorium som deras ekonomiska zoner.

Tills nu har det funnits ett flertal EU- direktiv som rör vattenskyddet ur olika aspekter. Syftet med ramdirektivet för vatten är att göra arbetet för att skydda Europas vatten mer entydigt och kraftfullt.

Ramdirektivet kommer att innebära föränd­

ringar jämfört med hur vi i Sverige tidigare arbetat med vattenfrågorna. Den viktigaste förändringen är att arbetet nu ska organi­

seras efter avrinningsområden och att biolo­

giska bedömningsgrunder av miljökvalitén i vattendrag och kustzonen nu får en större betydelse, vilket innebär en helhetssyn på både skydd och nyttjande av våra vatten­

resurser. Ramdirektivet för vatten kräver att senast år 2015 ska god status nås i alla ytvatten. Enligt direktivet ska ytvatten ka­

raktäriseras och bedömas utifrån mänsklig påverkan med hjälp av biologiska indikato­

rer inklusive fisk. Direktivet kommer sanno­

likt att innebära förbättrade förutsättningar

för svensk vattenplanering och att möjlig­

heterna att nå miljömålen Hav i balans samt levande kust och skärgård och Levande sjöar och vattendrag ökar.

Ekosystemansatsen

Nationella och internationella målsätt­

ningar finns numer för att utveckla ekosys­

temansatser för förvaltningen av marina resurser. Vad som menas med en ekosyste­

mansats varierar, men generellt är innebör­

den att förvaltningen ska skydda och åter­

ställa ekosystemets struktur och funktion och att människans roll i ekosystemet ska beaktas så att god ekologisk status uppnås i naturliga system. För fiskets vidkommande innebär det t.ex. att fiskets påverkan på icke målarter, havsbottnen och fisksamhällenas struktur och genetiska mångfald, ska tas i beaktande i förvaltningen.

De viktigaste politiska överenskom­

melserna som talar om ekosystemansatsen finns i konventionen om biologisk mångfald, EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP), den s.k. Bergendeklarationen av miljöminist­

rarna på den 5e Nordsjökonferensen, FAO:s (FN:s organisation för jordbruk, fiske och landsbygdsutveckling) uppförandekod för ansvarsfullt fiske och de av riksdagen beslu­

tade svenska miljökvalitetsmålen.

(11)
(12)

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden.

Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas.

Skärskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.

Når vi miljökvalitetsmålet?

Miljömålsrådet gör följande bedömning om möjligheten att nå målet i sin helhet:

”Uttaget av fisk ska senast 2008 vara högst motsvarande återväxten, enligt ett delmål. Reformeringen av EU:s gemensam­

ma fiskeripolitik ger förutsättningar för förbättrad resurshushållning. Dock visar be­

sluten om uttaget av fisk att förändringarna i politiken ännu inte fått genomslag. Det är därför osäkert om delmålet kan uppnås till 2008. För att komma till rätta med pro­

blemet att marina däggdjur (t.ex. tumlare) följer med som bifångster vid fiske behövs också fler åtgärder; bl.a. kan fiskeredskap utvecklas som är selektiva för den art som ska fiskas.

För att nå de delmål som innebär att kul­

tur- eller naturmiljöer ska skyddas krävs en kombination av olika åtgärder. Bland annat behöver större resurser avsättas för att in­

rätta och vårda reservat. En förutsättning för att delmålen som har bäring på kultur­

miljön ska nås är att miljöer och landskap också brukas och förvaltas på ett varsamt sätt. På sikt behöver därför kompletterande handlingsvägar, utöver skydd, lyftas fram.”

Delmål 1. Skydd för kust- och skärgårdsområden

Senast år 2010 ska minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ha ett lång­

siktigt skydd. Senast år 2005 ska ytterligare fem marina områden vara skyddade som re­

servat och berörda myndigheter ska ha tagit ställning till vilka övriga områden i marin miljö som behöver ett långsiktigt skydd.

Bakgrund

Delmålet syftar till att bevara biologisk mångfald genom att skydda livsmiljöer i havet. Havsområden skyddas främst genom att bilda naturreservat eller Natura 2000- områden, vilket görs av länsstyrelser och Naturvårdsverket. Kriterier för att identi­

fiera skyddsvärda marina områden finns utvecklade i EU:s habitat- och fågeldirektiv och av Naturvårdsverket.

Fiskeriverket ansvarar för att genomföra de regleringar av fisket som kan behövas för att ta tillvara både fiskevårdens och natur-

(13)

vårdens intressen i skyddsområdena. Exem­

pelvis kan områden stängas helt eller del­

vis för fiske för att bevara eller restaurera hotade fiskbestånd, eller så kan bottentrål- ning förbjudas i områden för att skydda känsliga bottnar.

Fiskeriverket har länge arbetat med fredning av lekområden, främst kring å- och älvmynningar med vandrande lax och öring.

Idag finns längs de svenska kusterna över 200 sådana områden som är fredade under delar av året. De senaste åren har även fre­

dats ett mindre antal lekområden för torsk i både Östersjön och Skagerrak/Kattegatt, samt lekområden för gädda och abborre i Kalmarsundsområdet med anledning av problem med återväxten (se även delmål 3 och 5). Skillnaden mellan dessa typer av fredningsområden och andra skyddsområ­

den där fisket regleras ur ett naturvårdsper- spektiv är främst att fredningsområden haft som syfte att vårda vissa arter eller bestånd av fisk och inte livsmiljöerna och funktioner­

na i ekosystemet i området.

Internationella studier har visat att fred­

ningsområden för fisk kan ha positiva ef­

fekter både på fiske och biologisk mångfald (se faktaruta). Dessa resultat är dock inte direkt överförbara till våra förhållanden, på grund av skillnader i arternas livsmiljö och levnadssätt. Studier behövs därför för att kunna utvärdera huruvida fiskfredningsom- råden kan utgöra en metod som kan bidra till att stärka hotade fiskbestånd och till att bevara mångfalden även i den svenska havs­

miljön.

Uppdrog

Införande av fiskestopp i ett skyddat marint område

Inom delmålet har Fiskeriverket tillsam­

mans med Naturvårdsverket i uppdrag att undersöka möjligheterna att införa fiske­

stopp i ett skyddat marint områden under perioden 2005-2010. Målsättningen med fiskestoppet är att man ska kunna studera effekter på den biologiska mångfalden i om­

rådet och även effekterna på fisket i närlig­

gande områden.

Fiskeriverket har tillsammans med Naturvårdsverket tagit fram förslag på om­

råden där det kan vara motiverat att införa fiskestopp under försöksperioden 2005- 2010. Femton områden, som utpekats som nationellt eller internationellt skyddsvärda, har studerats med avseende på fisketryck, fisksamhällets struktur och skyddsvärden.

Arbetet rapporterades till regeringen 2004- 01-20. Till rapporten bifogades en samman­

ställning av områden som bedömdes möjliga att införa fiskestopp. Områdenas skydds­

värde har bedömts av en expertgrupp med representanter för de marina forsknings centra, Naturvårdsverket och Fiskeriver­

ket från urvalskriterier som tar hänsyn till naturvårds-, forsknings- och fiskerivärden.

På basen av bedömningen har områdena rankats. Fem av områdena har bedömts ha ett högt fisketryck och därmed en potenti­

ellt hög effekt av ett fiskeförbud, medan tre områden har bedömts vara viktiga för att upptäcka långsiktiga förändringar i svenska vatten och därmed vara viktiga referens­

områden i fiskeriförvaltningen (Fig. 1.1).

En förfrågan bland intressenterna i de åtta områdena visade tydligt på de intressekon­

flikter som är förknippade med att införa fiskeförbud. Huvuddelen av intressenterna ställde sig positiva till någon form av fiske­

restriktioner inom de föreslagna områdena, men majoriteten var negativt inställda till ett femårigt fiskestopp i större samman­

hängande områden. En förutsättning för att komma vidare i arbetet är att en samråds- process startas i aktuella områden, och att förbudets syfte och omfattning arbetas fram i samråd med intressenterna. Nästa steg i processen är att med hjälp av lokal kunskap identifiera kärnområden där fiskeförbud kan införas på försök.

(14)

Haparanda skärgård

*•■“/ t

... gräns för svensk ekonomisk zon ... svensk territorialgräns

• högprioriterade områden lågprioriterade områden

# referensområden Snöan/Bonden

'•JQ Finngrundet

, Stockholms ytterskärgård

'Askö/Hartsö'

Gotska Sandön v* v Salvorev/Kopparstenarna-

Gullmarn . Kvädöfiärden

|akefjorden .

•Fladei

illa Middelgrund

'•—M Hoburgs bank

a >|

Norra Midsjöbanken

Fig. 1.1 .Områden som analyserats med avseende på lämplighet för fiskestopp enligt regeringsuppdraget.

(15)

Fiskfredningsområden

Marina skyddsområden där fisken är to- talfredad (på engelska “marine reserves”

eller “no-take areas” och på svenska ofta

“marina reservat”) har utpekats som ett viktigt instrument för att trygga fiskre­

surserna för framtiden och för att skyd­

da känsliga havsmiljöer. Ståndpunkten grundas på att vetenskapliga studier av sådana fredningsområden tydligt visar på en ökning av mängden fisk och ande­

len stora fiskindivider inom områdena1.

Förutom effekterna inom skyddsområdet, kan detta även bidra till ett förbättrat fiske i kringliggande områden genom ex­

port av fisklarver och vuxen fisk2.1 många fall har man även kunnat påvisa effek­

ter på andra organismer än fisk, vilket indirekt kan bero på att återkomsten av fisk påverkat ekosystemets funktion3 el­

ler direkt genom att arterna inte längre påverkas negativt av fiskeredskap. Som isolerad åtgärd är emellertid effekten av skyddade områden på förbättrat fiske tveksam4. Fiskefria områden behövs ock­

så med tanke på forskningen - det finns i dagsläget inga områden i havet som inte påverkats av fiske, och därför saknar vi kunskap om hur opåverkade marina eko­

system fungerar.

Idag har vi mycket få svenska studier på hur fredning av fisk kan påverka fiskbe­

stånd. Ett exempel kommer från Lickne- varpefjärden i Östergötland, där tillträ­

des- och därmed fiskeförbud rått sedan 1970-talet. Ett jämförande ryssjefiske år 1997 visar att gädda förekommer i betyd­

ligt högre tätheter och att de även är större i det ofiskade området än i ett närliggande fiskat område.

Referenser:

1. Halpern & Warner. 2002. Marine reser­

ves have rapid and lasting effects. Eco­

logy Letters 5:361-366.

2. Gell & Roberts. 2003. Benefits beyond boundaries: the fishery effects of ma­

rine reserves. Trends in Ecology and Evolution 18:448-455.

3. Shears & Babcock. 2003. Continuing trophic cascades after 25 years of no­

take marine reserve protection. Marine Ecology Progress Series 246:1-16.

4. Hannesson 2002. The economics of ma­

rine reserves. Natural Resource Model­

ling 15:273-290.

Fredat område Fiskat område

0,2 J

längd (cm)

Fig. 1.2. Fångst per ansträngning för olika längdgrupper av gädda i Licknevarpe- fjärden, ett fredat område i Östergötland, samt i ett närliggande fiskat område.

Gäddorna är både fler och större i det fredade området.

(16)

Kunskapsuppbyggnad

Inventering och kartläggning

Fiskeriverket driver ett flertal projekt som syftar till att utöka kunskapsbasen beträf­

fande förekomst av skyddsvärda miljöer i havet. För att kunna identifiera skydds­

värda miljöer och deras kvalitet för fisk be­

hövs heltäckande studier av våra havsom­

råden, både när det gäller den fysiska och den biologiska miljön. Kunskapsunderlaget är för närvarande bristfälligt, och både sam­

manställning av befintlig kunskap och kom­

pletterande undersökningar bör påskyndas.

Idag arbetar Fiskeriverket med denna kart­

läggning genom Ijärranalysmetoder, fält- provtagningar, insamling av yrkesfiskedata och intervjuer med fiskare. Ett omfattande

övervakningsprogram utförs på fisk både kustnära och i öppet hav, vilket ger kunskap över stora områden. Aven yrkesfiskedata som samlas in är kopplat till kartor och kan användas för identifiering av för fisket vär­

defulla områden. Viktiga rekryteringsmil- jöer för fisk identifieras bland annat genom bearbetningar av digitala geografiska data­

system (GIS), intervjuundersökningar, och fältkarteringar. Ett stort inventeringsarbete med inriktning mot utsjögrunden har in­

letts. Dessa områden utgör viktiga rekryte- ringsmiljöer för många fiskarter och flera av bankarna har också föreslagits som marina skyddsområden. De är också aktuella när det gäller utbyggnaden av havsbaserade vindkraftsanläggningar.

Fig. 1.3. Exempel på resultat från inventeringar av kommersiellt viktiga fiskars lek- och uppväxtområden som genomförts försvenska kustvatten i Östersjön. Studien baseras på inter­

vjuer med framförallt yrkesfiskare.

Stock

Sik

= Strömming Siklöja SS Gös

lllll Skrubbskädda ippS Piggvar

Sjöar

Tätort & Annan bebyggelse Land

Hav 20 Kilometer

(17)

För att undersöka skyddsvärda naturtyper samt lek- och uppväxtmiljöer driver Fiske­

riverket och Naturvårdsverket tillsammans med METRIA miljöanalys ett av Rymd­

styrelsen finansierat ettårigt projekt (”Upp­

skattning av värdefulla kusthabitat i Öst­

ersjön för rekrytering av fisk”). Syftet med projektet är att undersöka möjligheterna att via satellitdata erhålla information om tem­

peratur, siktdjup och vegetationstäckning i grunda vikar i Östersjön. Olika metoder har testats och utvärderats för att rapporteras under slutet av 2004. Erfarenheterna har hittills varit så goda att en utökad ansökan har gjorts till Rymdstyrelsen.

Fig. 1.4. Undervattensvegetation på grunda kustområden kan ha stor betydelse för fisk, dels som leksubstrat och dels som gömsle. På bilden syns kransalger av arten rödsträfse Chara tomentosa.

Vegetation Bl 100 % vass

I 50-100 % vass

□ > 50 % vass

■ Klippor, Bryggor

Oklassat

100 % vegetation, > 1m djupt 200- 300 m djupt

100 % vegetation < 100 cm djupt 150 - 200 cm djupt, ingen vegetation 50-100 cm djupt, sparsamt med vegetation Siktdjup 50- 150 cm

Mycket grunt, sparsamt med vegetation 50-100 cm siktdjup, vegetationslöst 0 - 50 cm siktdjup, vegetationslöst

Fig. 1.5. Klassning av djup och vegetation i Kallrigafjärden (SV Bottenhavet) från satellitbild.

(18)

Vegetationen på grunda bottnar i kustområ­

dena har en stor betydelse för fisk eftersom många fiskarterlägger sin rom på denna och ynglen kan söka skydd och föda i anslutning därtill. Bland de mer allmänt förekommande arterna av växter och alger på grunda områ­

den i Östersjön märks kransalgerna, bland vilka man finner ett antal sällsynta och hotade arter som är unika för just Östersjön.

Fiskeriverket har i ett antal projekt studerat vegetationen på grunda bottnar längs Öster­

sjökusten. Målsättningen är att undersöka hur denna påverkas av miljöförändringar samt att utveckla systematiska metoder för att inventera och bedöma olika grundområ­

dens status baserat på vegetation. Invente­

ringarna har visat att vissa känsliga växter minskar eller försvinner på grund av stör­

ningar från båtlivet i Stockholms skärgård (se delmål 6 ). Detta får negativa effekter på de fiskarter som är mest beroende av vegetationen. Den provtagningsmetodik som projekten utvecklat kommer att ligga som grund för kommande basinventeringar i samband med kustlänens arbete med Natura 2000.

Effekter av fredningsområden

Fiskeriverket bedriver studier av effekter av åtgärderna i områden som är fredade under lektid eller har begränsningar i fisket året om bl.a. i Gullmarsfjorden och Stockholms skärgård (se genomförda åtgärder). Ett led i kunskapsarbetet utgörs även av ett nystar­

tat internationellt projekt ”Marine protected areas as a tool for ecosystem conservation and fisheries managemant” (PROTECT), med inriktning mot områdesskydd och ef­

fekter på fisk och fiske. Fiskeriverket deltar i detta EU projekt tillsammans med sjutton institutioner från elva länder.

Riksintressen för yrkesfisket

Inom Fiskeriverket pågår även ett projekt som syftar till att i samråd med länsstyrel­

serna och berörda intressenter fastställa områden av riksintresse för yrkesfisket. I detta arbete gäller bl.a. att peka ut viktiga lek- och rekryteringsområden för kommer­

siellt viktiga fiskarter.

Fig. 1.6. Provfiske vid utsjögrundet Fladen i Kattegatt.

(19)

Genomförda åtgärder

Ett positivt exempel på hur olika intresse­

grupper har verkat för ett gemensamt mål är fredningen av 17 lekvikar för gädda och abbor­

re i Stockholms skärgård från och med våren 2004. Fredningen grundar sig bland annat på de undersökningar som Fiskeriverket ge­

nomfört i vissa delar av Stockholms skärgård under 2002 och 2003 och där det visat sig att det finns avsevärt förre fiskyngel än vad som är att förvänta. Yrkesfiskare, fiskevattenäga­

re och sportfiskare har också påtalat att fisket blivit sämre på många platser i skärgården under flera år. På initiativ av länsstyrelsen i Stockholms län inleddes diskussioner med ett stort antal intressenter (Stockholms läns fiskevattenägareförbund, Stockholms läns fiskareförbund, Sveriges sport- och fiskevårds- förbund, Sportfiskarenas Stockholmsdistrikt och Fiskeriverket). Det hela resulterade i ett förslag till fredningsområden från länsstyrel­

sen. De områden som föreslogs hade ett brett stöd hos samtliga kategorier fiskande i länet.

Områdena är belägna på enskilda vatten och de berörda fiskerättsägarna var också positivt inställda. Fiskeriverket fattade den 16 mars 2004 beslut om att freda områdena i enlighet med länsstyrelsens förslag, dvs. från den 1 april till den 15 juni (FIFS 2004:6). Fiskeri­

verket har under 2004 inlett ett uppföljnings- program med för dessa nya fredningsområden med syftet att utvärdera effektiviteten hos den här typen av årstidsbegränsade fredningar.

Fiskeriverket har med skydd av marina områden som motiv under 2003 och 2004 i samarbete med andra myndigheter arbetat med kartering, inventering och bevarande­

åtgärder i:

■ norra Bohuslän som underlag för fiskeri- forskning och anpassning av inflyttnings- områden för trålfiske efter havskräfta.

■ Gullmarsfjorden i samarbete med läns­

styrelsen i Västra Götaland och Kristi- nebergs marina forskningsstation som underlag för förvaltningen av naturre­

servatet och Natura 2000 området, för uppföljning av bottentrålning efter nord- havsräka och som underlag för fiskeribio- logisk forskning om lekplatser för torsk.

Fig. 1.7. Fredningsområden för gädda och abborre i Stockholms skärgård.

■ ett utsjöområde väster om Smögen på västkusten. Karteringen utförs inom ramen för EU projektet Forum Skagerrak II och bottnarna undersöks i samarbete med Tjärnö marinbiologiska laborato­

rium. I området finns indikationer finns på känsliga livsmiljöer med bl.a. rev av djuphavskorall.

Under arbetet med anpassning av trålgrän­

sen på västkusten och regleringar av fisket innanför denna har Fiskeriverket tillämpat en ekosystemansats där skyddet av känsliga livsmiljöer från skadlig påverkan av botten­

trålning varit ett av motiven. I praktiken innebär alltså trålgränsen och reglering­

arna innanför denna ett omfattande skydd av främst hårda bottnar från fysisk påver­

kan av bottentrålning, dvs. livsmiljöer som ska skyddas enligt EU:s habitatdirektiv (se vidare om utflyttning av trålgränsen under delmål 5).

(20)

Fortsott arbete och förslag till åtgärder

( ' ' h

1. Fiskestopp införs i minst ett skyddat marint område och effekter för beva­

randet av biologisk mångfald inom området samt för det omkringliggande fisket följs upp

2. Effekter av olika typer av frednings- områden studeras

3. En utredning bör genomföras med syfte att analysera behov, kostnader och möjligheter för en nationell karte­

ring och karteringsdatabas där också problematiken med sekretessbelagda sjömätningar utreds

4. Förbättra kunskaperna om fiskbiotoper V___________________ _______________________J

1. Områden som är fredade året om saknas nästan helt i Sverige idag, trots att interna­

tionella studier konstaterat att de kan ha betydande effekter på den biologiska mång­

falden i områdena och att fiskbestånden även i kringliggande områden kan stärkas.

En förutsättning för att komma vidare i ar­

betet med fiskestopp i marina skyddsområ­

den är att en samrådsprocess startas i de aktuella områdena och att förbudets syfte och omfattning tydligt anges. I en sådan pro­

cess kan den närmare utformningen av ett skyddsområde med fiskeförbud arbetas fram utifrån lokala behov och förutsättningar.

2. Fiskeriverket planerar att ta fram ny och bättre kunskap om hur effektiva olika typer fiskfredningsområden i tid och rum är för förvaltning av fisk och för skydd av den biologiska mångfalden. I detta arbete ingår också att inrätta och följa upp nya fred- ningsområden i lokal samverkan med olika intressenter.

3. Karteringar av bottnarnas topografi och substratsammansättning är en förutsättning för att kunna identifiera var förutsättning­

arna för biologisk mångfald och områden av särskilt stor betydelse för fiskreproduktion och uppväxtområden finns dvs. beskriva livsmiljöer (habitat). Även andra myndig­

heter som Naturvårdsverket, Försvarsmak­

ten, Sjöfartsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, Boverket, länsstyrelserna och kommuner samt näringslivet har behov av grundläggande information om bottnar­

na. Ett problem är att det inte finns någon myndighet som har ansvaret för att samord­

na, sammanställa och tillhandahålla denna typ av karteringar. Ytterligare försvårande är att det råder sekretess rörande sjömät­

ningar. Tillstånd hanteras av Försvarsmak­

ten och spridningstillstånd av Sjöfartsver­

ket. Under de senaste 10 åren har tekniken för att kunna samla in och bearbeta dessa typer av data utvecklats enormt och vid t.ex.

kabelutläggningar, planering för havsbase- rad vindkraft, planering för farleder, anpass­

ning av fisket innanför trålgränsen m.m.

görs hela tiden nya karteringar med moder­

na metoder där detaljerad djupinformation samlas in dvs. sjömätningar genomförs. Fis­

keriverket föreslår därför att en utredning tillsätts med syfte att analysera behov, kost­

nader och möjligheter för en nationell kar­

tering och karteringsdatabas så att denna för flera miljömål väsentliga fråga kan lösas.

Huvudansvarig myndighet för en sådan ut­

redning bör vara Naturvårdsverket.

4. För många fiskarter saknas detaljerad in­

formation om vilka livsmiljöer de utnyttjar under olika livsstadier. För att uppnå full­

gott skydd för många arter kommer därför Fiskeriverket att fortsatt arbeta med kun­

skapsuppbyggnad om värdefulla biotoper.

(21)

Delmål 3. Åtgärder för hotade marina arter

Senast år 2005 ska åtgärdsprogram finnas och ha inletts för de hotade marina arter och fiskstammar som har hehov av riktade åt­

gärder.

Bakgrund

Fiskeriverket ansvarar för de hotade marina arter där hotet beror på en förhöjd dödlighet orsakad av fiske; antingen i form av ett över­

fiske av målarter eller i form av bifångster av fisk, ryggradslösa och marina däggdjur.

Dessa hot kan undanröjas främst genom att delmål 4 - ”Minskning av bifångster” och delmål 5 - ”Anpassning av uttaget av fisk”

uppfylls och i vissa fall genom att marina områden skyddas (delmål 1). På Artdata­

bankens rödlista över hotade arter år 2000 återfanns 21 marina fiskar varav sju arter är s.k. anadroma arter som leker i sötvatten.

Hotet mot de senare återfinns huvudsakli­

gen i sötvattensmiljöer och åtgärdsprogram hanteras därför under miljömålet ”Levande sjöar och vattendrag”. Artdatabankens röd­

lista från 2000 grundar sig emellertid på en ofullständig genomgång av den svenska fisk- faunan. Den revidering som nu sker inför 2005 kommer att öka vår kunskap om hoten mot fiskfaunans biologiska mångfald.

Kunskapsuppbyggnad

Fiskfaunans biologiska mångfald

Historiska dataserier är nödvändiga för att förstå vilka förändringar som skett i våra fisksamhällen och orsaken till förändring­

arna. Fiskeriverket arbetar därför med att datalägga och analysera provfiskedata från 1901 och framåt. Denna kunskap är också nödvändig för att sätta dagens situation i ett perspektiv och kunna förvalta fiskbestånden och samhällena på ett ekologisk hållbart sätt. Arbetet med sammanställning och ut­

värdering av Fiskeriverkets historiska data­

serier är också grunden för att kunna pröva olika fiskarter enligt kriterierna för Artdata­

bankens rödlista.

Rödlistan

Rödlistan utges internationellt av ”In­

ternational Union for Conservation of Nature and Natural Resources” (IUCN).

Det är en lista över arter, var existens på något sätt kan misstänkas vara hotad.

Alla kända arter världen över ska be­

dömas enligt ett antal generella men strikt uppsatta kriterier. Även arter som saknar vetenskaplig dokumentation ska kunna bedömas med hjälp av indirekta mått på hotbilden. Resultatet blir en lista på de arter som på något sätt anses hota­

de, med tillhörande hotkategori. Listan är inte lagligt bindande, utan utgör ett verktyg för att peka ut de arter som kan behöva skydd. Sedan åligger det varje land att själv besluta form och grad av skydd som till exempel fridlysning. Vart femte år ska listan revideras.

För varje land utarbetas också en regional rödlista som bygger på samma kriterier som den globala listan. I Sveri­

ge är Artdatabanken ansvarig för rödlis­

tan. Artdatabanken sätter samman ett antal expertkommitéer som ansvarar för bedömningen av olika organismgrupper.

En sådan är Expertkommitén för fiskar, i vilken bl. a. forskare vid Fiskeriverket medverkar.

De kategorier som kan förekomma är:

Livskraftig (LC) Missgynnad (NT)

Sårbar (VU)

Starkt hotad (EN)

Akut hotad (CR)

Försvunnen (RE)

Arter som inte kunnat bedömas p. g. a.

dålig kunskap men där hot misstänks klassas som Kunskap saknas (DD)

Den Globala rödlistan finns på Internet (www.redlist.org) där man kan söka efter olika arter. Artdata­

banken har den Svenska rödlistan (www.artdata.slu.se). Där kan man också se vilka kriterier som ligger till grund för bedömningarna.

_________ ____________________________

(22)

Torsk

20 40 60 80 100 120

Rödtunga Vittling

15 20 25 30 35 40 45 50 20 30 40 50 60

Röd spotta

0.02 A

Bleka

1999/00: 4 ind.

Längd (cm)

-A— 1946/47 --- 1999/00/01

Figur 3.1. Storleksfördelningen 1946-1947, jämfört med 1999-2001 av 7 arter i Skagerrak. Resultaten bygger på provfisken gjorda av Fiskeriverket och dess föregångare. Färre stora fiskar under den senare perioden tyder på ett alltför högt fisketryck.

En analys av provfiske material har genom­

förts för att undersöka förändringar av bot- tenfisksamhället i Skagerrak mellan 1940- talet och nutid. Analysen indikerar stora förändringar av fisksamhällets struktur samt minskande biologisk mångfald troli­

gen som en följd av högt fisketryck. Det nu­

varande bottenfisksamhället domineras av vittlinglyra och vitling, medan flera tidigare vanliga arter som torsk och kolja är påtag­

ligt decimerade. Resultaten visar också på en förskjutning mot mindre individer och att arter som bleka och slätrocka mer eller min­

dre saknas i dag. (Fig. 3.1). Data från Öster­

götlands skärgård visar att fisksamhället förändrats sedan 1960-talet och trots ett ökat antal arter har flera arter blivit alltmer sällsynta. Här finns en koppling till klimat­

förändringar, men fisketryck och övergöd­

ning kan vara viktiga faktorer.

(23)

Antaltonngadål

Fiskeriverket deltar i arbetet med att revi­

dera rödlistan för alla Sveriges fiskarter, vil­

ken skall vara klar år 2005 och nu är ute på remiss. I den nya rödlistan kommer antalet hotade arter att ha ökat jämfört med listan från år 2000. Detta är främst en effekt av att fler arter som nyttjas kommersiellt för första gången prövats enligt rödlistans kri­

terier, men också att hotstatusen förändrats för vissa arter och att kunskapsläget har förbättrats då Fiskeriverkets databaser nu använts i större utsträckning i rödlistnings- arbetet. Flera nya arter på den preliminära rödlistan är kommersiellt nyttjade såsom ål (akut hotad), torsk, lyrtorsk/bleka och pigg­

haj (starkt hotade), kolja och långa (sårbara) samt piggvar (missgynnad).

Tabell 3.1. Antal marina fiskarter i olika hotkategorier i den preliminära rödlistan för 2005. För förklaring till hotkategorier se faktarutan

Kategori Kommersiellt nyttjade arter

Kommersiellt ointressanta arter

RE 1 0

CR 3 0

EN 5 0

VU 3 5

NT 2 2

DD 0 10

Att en vanlig art som torsken bedöms som hotad beror på att de kriterier som används inte enbart tar hänsyn till den faktiska populationsstorleken utan också till hur Populationen utvecklas. Ett av kriterierna säger att om populationsminskningen är 50% eller mer på 10 år eller 3 generationer så klassas arten som starkt hotad (EN) och detta kriterium uppfyller torsken.

På listan förekommer också arter som nuförtiden endast fångas mer eller mindre sporadiskt som bifångster, men som trots sin hotstatus säljs på fiskmarknaden, t.ex. slät­

rocka och sillhaj. Sammanfattningsvis visar detta på det akuta behovet av fungerande förvaltningsplaner som tar hänsyn till för- siktighetsansatsen.

Även om rödlistan inte har någon laglig kraft så är den ett viktigt policydokument i arbetet med naturvård och fiskeriförvalt- ning och fungerar som en prioriteringslista i förvaltningsarbetet.

Det europeiska ålbeståndet sviktar

Mängden glasål som kommer från Sargas- sohavet till Europa beräknas nu vara endast 1 % av vad den var på 1970-talet. I Sverige har nedgången inte varit fullt så drastisk, men pågått under längre tid och rekryte­

ringen är nu mindre än 10 % av vad den var som mest.

— Östersjön

» Skagerrak/Kattegatt

— sötvatten

Fig. 3.2. Fångstutveckling i svenskt kommersiellt ålfiske, uppdelat på Östersjön, Skagerrak/Kattegat och sötvatten. Från det sist­

nämnda finns data bara från 1985 och framåt. Det mesta fisket och den största minskningen har skett i Östersjön.

1200

1000

Fig. 3.3. Rekrytering av ål till Sverige under 1900-talet. Data är baserat på uppvandringen av ålyngel i sju svenska vattendrag jämfört med medeluppvandringen i samma vattendrag under perioden 1971-1980. Under toppåret 1953 var rekryteringen åtta gånger så storsom under jämförelseperioden medan det under de senaste 10 åren i genomsnitt bara vandrat upp hälften så många ålyngel som under 1970-talet.

(24)

Den minskade rekryteringen har resulterat i minskade ålfångster i det kommersiella fisket. Då fångst av ål ofta utgör basen för ett småskaligt fiske med ryssjor och botten­

garn, i såväl insjöar som på kusten, är det sviktande ålbeståndet högst bekymmersamt ur fiskesynpunkt. Vissa forskare befarar även att lekbiomassan av ål i Sargassohavet nu är så liten att artens existens kan vara hotad.

Nationellt har Sverige sedan 1970-talet försökt upprätthålla ett lokalt ålfiske genom förstärkningsutsättningar med importerade ålyngel och gulål från områden på väst­

kusten med överskott av ål. Med tiden har tyngdpunkten förskjutits mot importerat ål­

yngel från England. Till en början var syftet huvudsakligen att främja fisket, men i takt med att rekryteringen fortsatt att minska så har bevarandeaspekten fått allt större vikt.

Genom att följa introducerade årsklasser med hjälp av märkningsförsök, provfisken, ålders- och tillväxtanalyser etc. vet vi nu att utplanterade ålar både växer och överlever som förväntat samt att det ekonomiska utfal­

let från ålutsättningar ofta är bra. På senare år har bl.a. otolitkemi dvs. åldersbaserade, kemiska analyser av spårbara substanser i hörselstenar använts för att avgöra varifrån ålar i det kommersiella kust- och insjöfisket härrör. Detta visar exempelvis att knappt en av tio ålar växt upp i enbart sötvatten.

Fiskeriverket har nyligen också visat att det inte bör finnas några genetiska betänklighe­

ter mot omflyttning av ålyngel från områden med överskott till underbesatta vattenområ­

den. Det återstår emellertid att studera om utplanterade ålar också kan orientera sig ut ur Östersjön för att kunna bidra till leken i Sargassohavet.

( \ Den gåtfulla ålen

Anguilla anguilla

Den europeiska ålen leker under vårvin­

tern på några hundra meters djup i det salta och varma Sargassohavet utanför USA:s ostkust. Där leker även den närbe­

släktade amerikanska ålarten Anguilla rostrata. Alarna dör efter leken. Efter kläckning av rommen driver de pilblads- formade ållarverna under flera år med Golfströmmen och den Nordatlantiska strömmen mot Europas och Nordafrikas kuster. I höjd med kontinentalsockeln omvandlas larverna till helt genomskin­

liga, men i övrigt normalt formade s.k.

glasålar som under vintern mer eller mindre passivt förs med havsströmmar in mot kustvattnen. En glasål är ca 70 mm lång och väger ca 0,3 g. I takt med ökande vattentemperaturer så pigmen­

teras glasålarna och kallas sedan ”ål­

yngel”. Vissa ålyngel stannar på kusten, andra vandrar vidare in mot Östersjön och många väljer att vandra upp i något sötvatten. När ålynglet vuxit under några år kallas den gulål vilket är ett stadium i ålens liv som kan vara mellan 5 och 30 år beroende på kön och tillväxt­

betingelser. Hanålen, som är ovanlig i våra vatten, omvandlas till en vandrings- benägen mörkt pigmenterad blankål redan vid ca 40 cm längd. Honålar blir be­

tydligt större och når vanligtvis blankåls- stadiet mellan 60 och 95 cm längd. Det tar därmed mycket längre tid för en honål att nå blankålsstadiet. Som fet blankål är ålen förberedd for en 700 mil lång lekvandring tillbaka till Sargasso­

havet utan födointag.

References

Related documents

Regeringen föreslår att länsstyrelsen i det enskilda fallet får upphäva strand- skyddet i ett område, om strandskyddet gäller vid en liten sjö eller ett litet vattendrag och

Åtgärden kommer att ha stor betydelse för införandet av nya modeller för hur fiske bör förvaltas med hänsyn till olika intressen och omsorg om bestånden.

I Sege å låg IPS-indexet relativt nära gränsen mot klass 4, otillfredsställande status och eftersom andelen föroreningstoleranta former (%PT) var stor kan lokalen sägas ligga

I stort sett alla punkterna inom miljöövervakning – screening, uppföljning UC4LIFE och 1:11-anslaget, Åtgärder för havs- och vattenmiljö, hade 2019 ACID-värden som

Lagrådet anser sålunda att lagförslaget bör kompletteras med en definition av begreppen ”liten sjö” och ”litet vattendrag”. Förslaget till lag om ändring i plan-

Som markägare har kommunen samma möjlighet som andra markägare att söka stöd för naturvårdsbidrag för åtgärder som kan stärka ekosystemet kring vattendragen och

Kalkning av rinnande vatten kan ske på tre olika sätt; kalkning av uppströms sjöar, markkalkning oå utströmningsområden -i anslutning till vattendraget och med punktinsatsen direkt

För att rädda den naturreproducerande laxen krävs en minskning av beskattningen av de blandade bestånden, i första hand i Östersjön, förbud mot fiske på de