ROSTRATT FÖR

(1)

ROSTRATT FÖR

KVINNOR

Tidning utgiven av Landsföreningen för kvinnans politiska röstraitt.

MOTTO: Vi kunna aldrig göra sd mycket for en stor sak som en stor sak kan göra for oss.

VII. ARG. (j S T O C K H O L M , 1 MAJ 1918 -

Ökenavandr ilag en.

Återigen h a r Ii\ iriiiorösträtteii strandat på Förstakanimarhögerns niotståiid, åt e rigeii ha f ö rli oppiiinga r gli clia t s ocli iiterigcii liar reaktionen firat sin tri- iimf. Medaii Danniarks liviniior ^gåtill r a ] , Englands Iwiriiior blivit erkända soin f iilliiiyiitii ga medborgare och de- iiiokratiens stoi.m\-Bg kommit de flesta

1 ^~iiiiderskvinriorösträttsfråga a t t stiga i kurs, står deii srenska högern blind och d ö r , anfrätt a v sin egen reaktio- nära Hskådniiig, stär cliir mitt i bräii- ninqariia fråri tidsandans upprörda hav ocli söker, som en av dess egna le- dare uttryckt det, ”att fortfarande med korslagda orniar leka den ståndaktige tennsoldaten”.

Kanske kiiiins det i deiiiia stuiicl bitt- rare iiii iiågonsiii att vriikas å t sidan, att bli slungad i aiisilitet att nian sak- nar intresse för statens angeliigeiihe- ter, medan runt omltring ropen fråii de blödande ocli iiijdlidande folken stiga niot maktens iiiiiiar, och kvinnorna i kampen att uppehalla heninien urider dyrtidens tryck ge det yttersta av sina krafter. Har högrrii förstatt vad den gjort, n a r deii slagit uiidaii deii fram- räckta handen ocli skaffat sig hälfteii av landets befulliriiiig till inotståndare?

Det sjiider och jiiser i massorna. Skola kvinnorna alltjiimt fijrbli de tålmodiga, de ödmjuka - de förtrampade? Den främsta a v en medborgares fiini-t. ioner liar nian nekat dem, den funktion vari- genom ile skulle \*-lisa och utvecklas till niedvetet a i i s ~ a r . Det tir iniiniiiskor, som behövas i en tic1 som vår, niänni- skor, som vilja godheten ocli rättfär- digheten, och det iir folkets utveckling till högre och sannare former a v niänslilighet det gäller.

Vi h a lirligt och laglydigt, besjälade a r offervilja ocli fosterlaiidskärlek ar- betat för d i r rätt, nien vi ha mötts med undanflykter och fraser, d k a brukats som skyddande förkliidnad för de ego- istiska partiintressena, för den sam- hällsklass, som i niassornac franiryck- ning ser ett hot mot siii egen privile- gierade stüllniiig, ocli som därför med benhård koriserratisiii motsätter sig varje reformkrax-.

Runt Sveriges bygder sitta i detta nu

I

Den som icke kan se att h ä r under dessa år på grund a v inverkan från krigshändelserna försiggått en väldig för- ändring i människornas sinnen, en hastig mognad i sam- hällsutvecklingen, som gjort även Sveriges kvinnor icke blott värdiga, utan även berättigade att till sist få sin fulla medborgarrätt, den har icke sett klart. Jag skulle kunna säga: Sveriges kvinnor äro i denna stund medborgare i allt utom i rätten att också de få öva sitt inflytande vid valen till Andra kammaren.

Statsminister EDEN.

kvinnor, lamslagna av den föroläinp- iiing, soiii blivit kastad i deras ansik- ten. Deras kamp och arbete f ör röst- rlitteii har varit en lång och mödosani ökenvandring. De hade liuiiiiit så Iångt att d e kunde blicka i r i i framtidens land, nien de sliipptes icke ditin. De som hunnit dit fiire dem och tagit landet i besittning, aiisågo sig vara ”i siii grundlagsenliga rätt” a t t hindra dem tilltriide och det gjorde dem intet att åter jzga ut kvinnorna i ölinen. De unga, de som h a åren fraiiifiir sig, mo- det, förhoppningarna ocli uthållighe- ten, €ör deiii liiiiiiis det lianske icke så sv-årt, nien hur kiiiiriü det för de gamla?

H w känns det €ör pionjärerna och käiripariia, som arbetat trofast, tåligt och utan uppehåll på de rättigheter, vilkas frnlrter en annan generation skall f å skörda3 Ja, tankeii på dem ä r 61-ermåtlan bitter, ty de lia fiitt pröva öknens briinnande lietta och plågande törst, men Iilit Moses måste de säga sig, att de kanske aldrig f å beträda det Iöf- tets land, dit deras längtan stått. Det lir för deras skull vi icke kuiiiia för- låta den skymf som blivit tillfogad Sveriges kvinnor, det ä r tanken på dem som niåste egga oss att vinna niålet in- nan det blir för sent, de som tålmodigt röjt den väg, vilken vi nu vandra.

Vår svenska rösträttsfana vajar i dessa dagar på halv stång. Tung kän- nes sorgen för Sveriges kvinnor a t t åter h a blivit förnekade och försmådda, nien tyngre och djupare känns det ansvar, som tvingar oss framåt och djupare känns den harm, som icke får stil- las, förriin rösträttskvinnorna avtvätt-

De som hunnit om oss på vägen.

Måndagen den 22 april kommer att

iitgöra en bemiirkelsedag i de danska livinnornas utvecl~liiigshistoria. Det var nämligen den dag de första gången gjorde bruk av siiia politiska rättighe- ter och gingo till val. Sveriges kvinnor följde den dageii sina danska systrar nied det intresse och den sympati, som cleii genieiisa:iima kampen för ett ide- ellt mål skiinker, men i tankarna blan- dades också ett visst vemod. Varför skala just de svenska kvirinorna stå tillbaka för sina nordiska systrar? H a vi gjort oss förtjänta därav? I ett €öl- jaiide nummer hoppas vi att få åter- komma till bemärkelsedagen den 22 april, då också Danmarks kvinnor, och inte blott dess niän, hade orsak a t t hissa Dannebrogeri i topp.

I ctaiislia follietinget ha, såvitt hittills ä r känt, invalts följande kvinnor:

fru Eliia Miinch, radikal, f r u Helga Larsen, socialdemokrat, f r u Malling- Hauscliultz och fröken Karen Anker- sted, båda höger.

Kvinnorösträtten i Italien.

F r å n Lugano telegraferas att justi- tieminister Sacchi i deputeradekamma- ren framlagt förslag om införande a v politisk röstriitt för kvinnor.

II ^N:r^9.

En protest från Landsför- eningen för kvinnans

politiska rösträtt.

Omedelbart efter’ riksdagens behand- ling av kvinnornas rösträttsfråga ut- sände Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt följande protest mot Första kammares avslag på den k. propositionen om politisk rösträtt för kvinnor:

Sveriges rösträttskrävande kvinnor nedlägga en kraftig protest mot det ytterligare uppskov med den kvinnliga rösträttsfrågans lösning som fram- tvungits a v Första kammarens mode- rata parti. Avslaget på den k. propo- sitionen tillika med ytligheieu och den bristande logiken i de framförda skä- len visa ringaktning för kvinnorna och brist på nationell solidaritetskänsla i en för fosterlandet ytterst prövande tid.

Allvaret i de svenska kvinnornas krav framgår nogsamt a v den stora opinionsyttring som 1914 inlämnades till K. M:t, ävensom a v förmågan att under mer ä n 16 år sammanhålla ett stort antal kvinnor u r alla partier och samhällsklasser i detta ena syfte och med den bilda en högt utvecklad orga- nisation.

Det sammanhang mellan kvinnoröst- rätten och grunderna för Första kammarens Sammansättning, som det mo- derata partiet velat framkonstruera, bygger på rent godtyckliga förmodan- den, vilka, efter vad som framgår a v 1912 års officiella utredning såväl som av all hittills vunnen erfarenhet, strida mot verkligheten; den politiska rösträt- tens utsträckande till kvinnorna kommer efter allt a t t döma icke att nämn- v a r t gynna eller missgynna något parti, kan således icke heller tas till före- vändning för krav på kompensation eller utgöra lämpligt föremål f ö r köp- slående partierna emellan.

Uppskovet skapar bitterhet och miss- nöje, missmod och tvivel på det mode- rata partiets goda vilja att behandla frågan från dess egna förutsättningar och med hänsyn endast till vad som ä r för riket bäst och nyttigast. Det för- svårar därjämte det politiska upplys- ningsarbete som rösträttsorganisatio- nerna önska att snarast möjligt igång- sätta över hela Sverige ocb binder fortfarande alldeles i onödan en avsevärd mängd god och tränad arbetskraft, som på ett mera direkt sätt kunde komma det allmänna till godo.

Landsföreningen f ö r kvinnans poll- tiska rösträtt.

tat den skymf och smuts, som den svenska högern genom sin vägran slungat mot deras vita baner.

(2)

2

KoSTRATT FOR K U I H N O B

utkommer den 1 och 15 i var niånad.

Redaktör: GURLI HERTZMAX-ERICSON.

Redaktion och Exp. : 6 Karduansmakaregatan11 Redakrianstid: onsdag och iördag Bi. $3-’ 94.

Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.

Rikstel 8600. Allm. tel. 147 29.

Telppramadreee. Roatratt. Stockh<;lm

Kvinnliga önskemål i fråga om yrkesutbildningen.

Med anledning av Kuogl. 31aj:ts pro- position angående upprättande av praktiska ungdomsskolor ha styrelser- na f ö r Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och Fredrika-Bremer- Förbundet jiimte åtta andra kvinno- Sammanslutningar till Statsutskottet givit uttryck 5t en del synpunkter och önskemål i vad propositionen berör or- ganisationen och ledningen av den kriiinliga iinzrlomens yrkesutbilrlniilg.

Det framhålles i Skri\-elseR, atf n n r det gäller organiserandet av ledningen f ö r .prliesiindervisnin,rren har clet hiis- liga arhetct på ett hekiagliqt siitt hlivit tillbakasatt, i det a t t iippclraget att in- on1 den hiigsta ledningen av yrkesundervisningen representera det husliga arbetet har gjorts till en bisyssla. Här- igenom riskeras i hög grad utvecklin- gen av iintlervisningen i husligt arbete inom liirlings- och yrkesskolorna samt i nied dem sidoordnade skolformer. Det enda iindamålsenliga sättet att lösa frå- gan skulle vara att låta den malitpå- liggande och omfattande uppgiften att inom yrkesskolöverst~~elsen representera det husliga arbetet vara en uppgift för sig, skild från uppgiften a t t inspektera undervisningen i huslig eko- nonii och kvinnlig slöjd i folkskolor, fortsättningsskolor och flick- och sam- skolor, samt att inom yrkesskolöversty- relsen upprättas en kvinnlig ordinarie ledamotsbefattning, vars innehavare bör vara sakkunnig på det husliga ar- betets undervisningsområde.

Även ur en annan synpunkt ä r det behövligt att en kvinna får siite och stimma i iiverstyrelsen. Det kommer nämligen inom yrkesundervisningen överhuvud att fordras ett siirskilt hän- synstagande till de kvinnliga lärjun- garnas intressen, och f ö r genornföran- det härav ä r det i högsta måtto önsk- vart, att en kviniia sättes i tillfalle att deltaga i SrkesskolOverstSrelsens arbete i iiha berattigad stüiiniiig s o u ovriga leuamoter. i1ou blir ua behurig att U ~ I - iagu i uehanuiingen a v alla ue ürenuen, vari overat) reiseii fattar bedut och tär salunda g s uusamma tillfallen a t t till- varataga det kvinnliga ut bildiiiiigsin-

treabek iuorn yrhesunuervisuiug~ns he-

la ouirade, vare sig det galler a t t beto- na uet iiviuniiga sarintresset pä for bä- da konen geruensaiuma ar belsomräden, eller alt verka for att utbiidningsmoj- likheterna b l i tillrackligt uiänga och tiiiriiciiiigt goda inom yrken, som fo- retrüuesvis ha iiviuniiga utovare.

Givet a r emellertid att för att inne- havaren på ett tillfredsställande sätt skall kunna fylla sin uppgift fordras en person med vidsträckta insikter. A ena sidan kräves sakkunskap i husligt arbete, å den andra kunskap och erfarenhet angående kvinnornas ställning och verksamhet inom det praktiska yr- keslivet överhuvud samt blick för det kvinnliga yrkesarbetets utvecklings- möjligheter. 1 skrivelsen framhålles det darför, att löneförniånerna för en så kvalificerad kvinna må sättas lika högt som för de övriga ledariiotsbefatt- ningai’ ria.

ci rider åberopande av ovan antydda skäl hemställa undertecknarna vörd- samt a t t statsutskottet ville föreslå riksdagen att i stället för den av Kungl Maj : t f öres1 agna konsulent befattnin- gen å yrkesskolöverstyrelsens stat för år 1919 uppföres en kvinnlig ordinarie ledamotstj anst.

Stort iager a v in. o. utländska nyheter

i alla slags

DAMKAPPOR,DRÄKTER KJOL^

till Flliga bestämda priser. Obs I BestBllningaavdelninp.

Vid uppvisande au medlemskort i F. E P. R . läninne 5 76 rabatt.

- w

Ii’ngdoiiesfostraii ^-Foråldrafostr an.

Av Elsa Bengtson.

Vid årets riksdag ä r av redaktör v.

Koch framfurd en motion a v sarsiiilt ajup inuebord, uen s. k. barnavards-

~uuiioneu. Da man laser de liomineri- larier, som i olika pressorgan atfolja rwoyuieisen f u r deu behjarlansvürcia tuotioneu, synes det, som om en omstan- uighet kanske ej komiuit till sin fulla

L‘LLGL.

i\Aotionären har tydligen tänkt e j endast y a Damens v u r d , sarskilt den fysi- ska, hur viiitig uenua an ar, utan Liar furviaso silitat djupare, namligen till eu hela vareisen oLuSattanue pxtrma.

uarom vittnar foijauue passus i motio- uen: ‘hj heller har man beaKtat, a t t uet a r behuviigt hoja barnavarueri i sin

helhel. 1noLu varJe Sariih~lle genonl upp-

14 bungsveriisauhet och genom stod ziier eventuellt sliapaude av säuana in- , i i ~ ~ t i ~ u e r , som Iriiuija hemmens upp- tosLraregdriiiug.” basom auoruningür 1111 s t m ior fostran uzmnas barniiru b-

uor, a r ~ e t s s t u g u r , iiinuergarteil m. i ~ .

uch harom - uet seiiare - a r natur- iigLvis ej annat a n gott a t t saga, allt 3auant behuves mer un väl.

men det anura momentet, ”eventuellt s h a p u u e av sauana institutioner, soni i r ~ m j a hemmets upyfostraregariiing”, teuer osokt tanken till en brist i vära 3ociaia s u a v a n w n . h e t ä r en brist, m u ror jur;t grundvalen i all fostran,

i uet a t t ue blivanue foraldrarna ytterst saiian fa iiapon förbereaelse for sitt viaiiga kall, som dock ur,det mest an- jvarsfulla livet kan bjuda: a t t dana : l u t e t s framtid. Lia det galler verklig fostran och karaktärsdaning, kunna j u tomrnunala och statliga institutioner, l u r ypperliga de ä n äro, e j bli annat ä n stod och kryckor s. a. s. palliativ i vissa fall, ty tankesutt och vanor skapas i de )jdiiifurligt flesta fallen i hemmet, hos furaidrarmi. Man har visserligen exexn- pel, då skolan eller någon stark person- ighet haft större inflytande hos de unga, men detta ä r undantagen.

Då föräldrarna sålunda i regel äro ie egentligen fostrande, behöva de Eramför andra ledning och insikter i lenna sin gärning, ty uppfostringskon- sten ä r i allmänhet ej medfödd. Det iinns visserligen en och annan född pe- lagog, nien ofta g å r hela fostran, som let faller sig, utan bestämt mål och d a r a principer. Resultatet blir även lärefter.

E t t rationellt sätt a t t ”främja hem- nens uppf0straregärning”synes därför Yara a t t gä till grunden med saken, qiva flidtr och mödrar ett begrepp om vikten och ansvaret i att fostra en nännislrovarelse samt några riktlinjer För en sådan giirning. Det gäller fram- För allt a t t göra ansvarskänslan stark )ch levande, lära dem fatta, att barnen iro till ej endast för sin egen .eller fa- niljens skull, uhii det gäller att rusta iem för a t t - om ä n i ringa mån - göra ,iist;: i ~ i i j i i g a insats i släktets utvecli- ing Xed ett dylikt evighetsperspek- ,iv följer en kraftig uppfordran a t t

ä r c n fostra iingdonien i a n s r a r mot och f ö r livet.

Då den iidle människovännen, gods- ägaren Abrahanison å Nääs ville lära Sveriges barn att genom slöjd öva nyt- tigt kroppsarbete, anordnade han kur- ber i iininet för dem, som skiille nnder- visa barnen, lärarekåren. Varför ej handla på samma siitt, då det gäller dem, som handhava den allmänna uppfostran? Det har länge tillämpats på dein, som i skolorna ta hand om barnen åtskilliga timmar o m dagen, kunde det ej utstriickas, 5tminstone i någon inån, Aven till försldrarna, soiii från början skola leda dem, äro mera förtroliga med dem, och som i livets alla förhål- landen, i sorg och glädje, med- och mot- gång, ha så olindligt rika tillfällen att inverka å de ungas känslor, tanke- och viljeriktning. Då en ung flicka skall t r l d a i äktenskap, genomgir hon i åt- minstone många fall s. li. hushållskurs, f å r lära sig matlagning, sömnad m. m.

Detta med all rätt, men för hennes all ra största uppgift, moderskallet, upp- fostringskonsten, står hon ofta sorgligt främmancle. Diiri har hon ej fått nå- gon undervisning. Och dock ä r detta det viktigaste a v allt, det rör i sin mån sliiktets framtid, dess fi-siska och and- liga utveckling, f ö r vilken allt annat endast ä r medel.

Uppfostringsfrågan har i senare tid blivit mer än vanligt aktuell. &lan ta- l a r om ungdomens förvildning och brottslighet, och det ä r tyvärr sant.

Det ä r också sant, att kriget och allt det onda det dragit med sig äro bidragan- de orsaker till det sorgliga förhållan- det, men grunden ligger nog djupare iiii så. Tidsläget har endast visat, vad slapphet och ansvarslöshet i uppfostran kan leda till under prövande för- hLllanden. Kraften a t t stå emot fres- tclser bör kornma inifrån, grundad på plikt- och ansvarskänsla, men de unga fostras i allmiinhet ej i den riktningen.

Forna tiders stränga regemente har i våra dagar efterträtts av en flathet och eftergift för de ungas nöjes- och iijut- ningslystnad, som ä r rent bekl“ ainman- de. Den, som i likhet med undertecknad flera år silttit i en barnavårdsnämnd, h a r erfarenhet härav. J a g vill nämna endast ett exempel, men ett typiskt.

E n liten 11-åring stod inför nämnden, tilltalad för att flera gånger ha stulit skrot och försålt. Påordförandens fråga, vartill han använt pengarna, kom det i dylika fall vanliga svaret: ” J a g köpte cigarretter och gick på bio.” Då inföll modern gråtande: ” J a g förstår ej, var- för han skulle stjäla för att f % g% p å bio, ty om j a g ock ska t a den sista slant jag har, så ger j a g honom åtminstone två gånger i veckan pengar a t t gå på bio, det där, som ä r ett sådant fördärv för ungdomen.’’ N ä r ordföranden på- visade henne det inkonsekventa i att ge gossen pengar till sådant, som hon an- såg fördärvligt, svarade hon helt för- vånad: ”Ja, men han vill j u gå, och då

--

Sverige8 äldsta, Latörsta o, bäsi

L - B c JOHN ^{V a}LOFGEEN & CiO renommerade upeeialaiiär i

N:R 9

så ...” ^{J a ,}^såⁱⁱⁱclet ofta. ungdomens pipa bestänimer danceii. Det ä r ett elilatniit exempel, att r i !eva i, vad nå- gon kallat det, ”de lydiga föräldrarnas tidevarv”.

Behöms e j ledning, iiiidenisiiing i denna A-iktiga fråga? Och man må ej tiirika, att dylik blindhet iii. tillfiiinan- des endast bland de s. k. lägre klasser- ila, åli nej, självsvåld och njutnings- lystnad f å r ofta- fria tyglar högre upp, yttermera fiirstärkt genom dåliga exempel hos dein, av vilka man hade rätt vänta bättre förstånd.

Bland alla sociala spörsxnål ä r därför uppfostringsfrågan mest brännande.

Hur den borde ordnas för föräldrarnas vidkommande i här berörda riktning ä r svårt att på rak arm fiireslå, dock knnde man ju exempelvis tRiiBa sig, att sam- hällskurser, föreläsningar eller dylilit i psykologi, i läran om iirftliglieteris och rashygienens betgfielse, jiinite ilpp- fostringsllira och allmän barnarård inginge som led i den förberedande fostran .;arje hnstrii och moder borde f å.

l i a n kan htirtill invända, a t t dylikt drager tid och Bostilad, ”det liar ju gått bra fiiriit”, siiger nian, ”utan nå- gon möclraut’uildiiiiig”. Men ä r frågan verkligen s å liitt ariärdad? Och har d e t verkligeii g 6 t t s4 bra? Vad vittnar v i r egen sjun1:ande moral om, och var- på tyder den vansinniga ödeläggelsen runt omkring oss, om ej, a t t niänsk- iiglietens fostran inot dess högsta niål omkligeii gått pS sned. Skulle dyli!ia

”moderkurser” cller vad m a n vill Balla dem, kunna allmänt anordnas, sa kanske m h g a a v samhällets räddningsan- stalter i stället kunde indragas.

Samhällsarbetet för det helas bästa ä r något oändligt gott, men det kan bli ödesdigert nog, om tendensen slår över i riktning att lasta alla bördor och kas- t a all skuld på sanihället. Det har mer ä n en gång visat sig, att det kollektiva ansvaret resulterat i ingens ansvar.

Den enskilda och främst föräldrar böra ock känna, a t t de, som kallat en männi- ska till livet, i första hand bära ansvaret för hennes. fostran, om ä n samhäl- let bör hjälpa henne i detta åliggan- de och träda stödjande emellan, där förmåga eller ekonomiska betingelser saknas. En annan helig plikt, som kunde i betydlig grad ”frlirnja hemmens uppfostraregärning” och som sanzhäl- lcts ansvar kräver, ä r att avlägsna alla onödiga frestelser i form av rusdryc- kers tillhandaiiållande och därmed för- enat nöjesliv. F å r dyli!it ont alltfort råda i saaihüllet, s k o h nya ungdoms- skaror stupa på dessa stötestenar, och allt fostringsarbete av enskilda och samhället löpa fara att misslyckas. Det är, som a t t söka länsa vattnet u r en sjunkande båt utan a t t först stoppa till läckan.

Det frågas ibland, vad kvinnorna skola arbeta för, då de få politisk r u m - digliet. Skola 1-i ej våga tro, att de tagit lärdom av tidens fasor, så a t t de förstått, att världen behöver högre ide- al och bättre livsrärderi ä n niakt och pengar. E n lwiiinlig mission av ädlaste

!,;alt iir därför att söka med alla till biids ståends medel och med det inflytande de f å ITerka för att i det nya släktet ingjuta en renare och högre uppfattning av livet och att sålunda genom uppfostran, sed och lag bana väg för mera rätt, sanning och frid på jorden.

Nya landvinningar.

Efter föredrag av fröken %mma Aiilin h a r en ny F. K. P. R. bildats i Hagfors, Värinland, ined frölien A.

Borlind som ordförande. I Skåne har tilllronmiit en filial, Djernum, efter fö- redrag av f r u Gurli I-lertzman-Ericson.

Filialen lyder under Kristianstads F.

I<. P. K. och har till ombud f r u Jose- fina Cervin.