Uppsats Historia III
Hemgården i Gävle
En studie om Hemgårdens verksamhet åren 1934–1944
Författare: Annmarie Viklund Handledare: Peter Reinholdsson Examinator: Hanna Hodac Termin: HT18
Ämne: Historia III Poäng: 15 HP
Högskolan Dalarna 791 88 Falun Sweden
3
Abstrakt
Syftet med denna studie har varit att utreda varför den engelska settlementrörelsen kom att etableras i Sverige, och vilket samband det hade med industrialiseringsprocessen. Settlementrörelsen uppstod bland annat som en reaktion mot industrisamhällets exploatering av arbetarklassen och ledde till krav om en fritid efter arbetet. Sverige drabbades av liknande problem när urbaniseringen av landsbygden innebar att stora delar av bondesamhället upplöstes. Industrialiseringen resulterade i att människor fick nya behov och utvecklade nya sätt att umgås. I och med uppkomsten av fritiden, blev det också vitalt att fylla den med betydelsefulla aktiviteter och ingå i sociala gemenskaper. Denna studie har därmed fokuserat på hur settlementrörelsen utformades till en svensk hemgårdsrörelse samt de hemgårdar som bildades i samband med det. Hemgården i Gävle som grundades 1934 har varit utgångsläget för studien. Hemgården startades för att sysselsätta arbetslösa industriarbetare, främst kvinnor. Gävle drabbades likt övriga Sverige av den stora arbetslöshetskrisen under 1920- och 1930-talen vilket ledde till att många hemgårdar bildades. Hemgårdens verksamhet kom att förändras genom åren och erbjöd såväl bildningsverksamhet som social verksamhet för båda könen. Rörelsen välkomnade alla och höll sig ständigt uppdaterad med de olika samhällsfrågorna som rådde under sin samtid. Hemgården brukades och besöktes av människor från hela landet och från olika samhällsklasser. Verksamheten kom att genomgå påtagliga förändringar under de första arbetsåren 1934–1944. Organisationen förändrades i takt med det svenska samhällets förändringar men också av det Andra världskriget. Källmaterialet som har använts i undersökningen har bestått av protokollsanteckningar, årsredogörelser samt stadgar, producerade av Hemgårdens styrelse.
4
Innehåll
1. Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
1.2 Metod, källmaterial och avgränsningar ... 6
1.3 Teori ... 8
1.3 Tidigare forskning ... 8
2. Bakgrund ... 11
2.1 Birkagården i Stockholm ... 13
2.2 1930- och 1940-talens dilemman ... 15
2.3 Riksförbundet Svenska Hemgårdar ... 18
3. Undersökning ... 19
3.1 Hemgården i Gävle grundas ... 19
3.2 Hemgårdens deltagare och besökare ... 23
3.2.1 Före kriget 1934–1939... 23
3.2.2 Under kriget 1939–1944 ... 25
3.2.3 Hemgårdens styrelse och råd ... 29
3.3 Hemgårdens förändringar i verksamheten åren 1934–1944 ... 30
3.3.1 Före kriget 1934–1939... 31
3.3.2 Under kriget 1939–1944 ... 37
4. Diskussion ... 49
4.1 Anledningen till att Hemgården i Gävle grundades ... 49
4.2 Hemgårdens deltagare och besökare ... 50
4.3 Hemgårdens förändringar åren 1934–1944 ... 52
5. Sammanfattning ... 56
5
1. Inledning
Ett varierat vardagsliv med diverse fritidssysslor är en möjlighet för många idag oavsett socioekonomisk bakgrund, men så har inte alltid varit fallet. I och med industrialiseringen arbetade allt fler kvinnor och män långa arbetsdagar och saknade en meningsfull fritid med sociala utbyten. Människor flyttade från landsbygden, lämnade den sociala gemenskap de tidigare ingick i och flyttade in till städer där levnadsförhållandena var svåra och isolerande. Människor från olika samhällsskikt i Sverige insåg att arbetarna behövde ha olika aktiviteter att ägna sig åt för sitt välmående men också för att kunna prestera bättre på arbetet.
Genom inspiration från settlementrörelsen i England kom hemgårdsrörelsen att växa fram i Sverige. Idén om en verksamhet där människor från alla delar av samhället kunde mötas arbetades fram under början av 1900-talet och snart etablerades hemgårdar över hela Sverige. Hemgårdarnas syfte var att förena människor från olika yrkeskategorier, att främja sociala utbyten och ingå i en betydelsefull gemenskap. Hemgårdsrörelsen fick en stor spridning i landet och 1937 anslöt sig de hemgårdar som fanns då, samman och bildade Riksförbundet Sveriges Hemgårdar där de uttryckte följande i sina stadgar:
Med hemgård – ett svenskt namn för settlement – förstås ett socialt arbetscentrum, som har till syfte att verka för gemenskap och förståelse emellan människor, tillhörande olika åsiktsinriktningar, arbetsområden och livsintressen såväl som olika åldrar, samt att söka befrämja ömsesidigt bistånd i strävandet för fortsatt personlig utveckling. För förverkligandet av detta syfte kan hemgården begagna sig av olika verksamhetsformer; till de oumbärligaste höra anordnande av teoretiska och praktiska kurser, föredrag och fria överläggningar samt sällskaplig samvaro i hemliknande omgivning.1
Hemgårdarna blev en plats dit alla människor kunde söka sig för att ägna sig åt bildande samt sociala aktiviteter. Att umgås och socialisera sig ansågs vara en betydande del av en människas liv och ingenting som fick gå förlorat på grund av industrialiseringen. De mer välställda i samhället ansåg också att förmedlandet av kunskaper inte bara var något som tillhörde en viss kategori av människor utan var en medborgerlig rättighet som alla borde få tal del av. I och med de strömningar som rådde i samhället av bland annat bildandet av olika folkbildningsrörelser så inriktade sig hemgårdarna på att kunna erbjuda undervisning till dem som var intresserade.2
Hemgårdar lever vidare än idag i vårt samhälle men under förändrade former av naturliga skäl. Hemgårdarna drivs med varierande syften runt om i landet och bedriver i överlag verksamheter för alla ålderskategorier. En del hemgårdar har däremot numera omvandlats till ungdomsgårdar som en följd av de ungdomsdebatter som rådde i Sverige under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet.3
1Den svenska hemgårdsrörelsen., Birkagården, Stockholm, 1946, s. 50.
2 Olson, Hans-Erik, Från hemgård till ungdomsgård: en studie i den svenska hemgårdsrörelsens historia, Riksförb. Sveriges fritids- och hemgårdar (RSFH), Stockholm, 1982, s. 33, 41.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka Hemgården i Gävle åren 1934–1944. Studien har behandlat varför hemgården startades, men också vilken typ av verksamhet Hemgården bedrev samt hur den förändrades under de tio åren. Undersökningen har vidare berört vilka som sökte sig
till Hemgården samt vilka som var medlemmar i föreningen Hemgårdens Vänner. Hur
samhällsutvecklingen och Andra världskriget påverkade verksamheten har också studerats. För att uppnå detta ovanstående syfte har följande frågeställningar använts:
• Varför startades hemgården i Gävle?
• Vilka samhällsgrupper kom på olika sätt att bidra samt delta i Hemgårdens verksamhet och Hemgårdens Vänner åren 1934–1944?
• Hur förändrades verksamheten genom åren och påverkades den av Andra världskriget? 1.2 Metod, källmaterial och avgränsningar
För att besvara frågeställningarna har anteckningar från protokollsböcker studerats mellan åren 1934 fram till 1938. Protokollen har bestått av anteckningar från Hemgårdsstyrelsens sammanträden och behandlat diverse ämnen relaterade till Hemgårdens verksamhet. Årsberättelser producerade av styrelsen från 1934–1944 samt Hemgårdens stadgar från 1936 har också använts i undersökningen. Årsberättelserna består av utförliga redogörelser gällande hela verksamheten vilka även inkluderar ekonomin, trots att den sköttes av utomstående revisorer. Källmaterialet finns tillgängligt på Arkiv Gävleborg i Gävle.
Undersökningen har avgränsats från när Hemgårdens verksamhet startades 1934 fram till 1944 för att fokusera på Hemgårdens tio första levnadsår. Verksamheten expanderade för varje år och flyttade ett flertal gånger för att kunna bemöta efterfrågan och få mer utrymme för sin verksamhet. Under de tio första åren går det att följa utvecklingen av hur verksamheten förändrades från starten när några få individer engagerade sig, fram till att Hemgården var en etablerad rörelse i Gävle. Avgränsningen beror också på de förändringar samhällsutvecklingen i Sverige bidrog med under 1930- och 1940-talen, och för att se hur detta påverkade hemgårdsrörelsen. Samhället i Sverige gick igenom en rad förändringar då det kommersiella nöjeslivet fick en stor spridning bland befolkningen och delade upp dem i två läger. Ena sidan var för det nya nöjeslivet, vilka framförallt bestod av ungdomar medan den andra sidan som var mot fenomenet var vuxna, konservativa människor. Andra världskrigets inflytande av verksamheten har också varit relevant i undersökningen som pågick under perioden 1939–1945. Detta för att undersöka huruvida verksamheten förändrades något av kriget.
7 kategorier som behandlar bildningsverksamheten, vilket innefattar studiecirklar, kurser och klubbar. Den sociala verksamheten innefattar således samkväm och diverse tillställningar men även klubbar. Klubbverksamheten har varit problematisk att dela in eftersom de i regel ägnade sig åt båda delarna. Därför nämns de vid vissa tillfällen under båda kategorier och vid andra tillfällen i enbart en. Vidare så har de föredrag som anordnats delats in i tre kategorier för att överskådligt kunna se vilka ämnen som behandlades samt vilka föredragshållarna varit. En del antaganden har gjorts gällande föredragens ämnen när de har delats in i ämneskategorier eftersom någon beskrivning av föredragens innehåll inte funnits. Indelningen är baserad på föredragens rubriker. En ytterligare avgränsning som har gjorts är tidsindelningen. Resultatet som inbegriper en tioårsperiod, mellan 1934 till 1944 har delats in i två perioder. Den första perioden består av höstterminen 1934 till vårterminen 1939. Den andra perioden sträcker sig från höstterminen 1939 till vårterminen 1944. Anledningen till att åren delats in i terminer beror på att ett arbetsår i Hemgårdens verksamhet sträckte sig från höstterminen till vårterminen. Därför följer även undersökningen samma indelning. En annan anledning till indelningen är för att kunna urskilja Andra världskrigets påverkan som rådde under senare delen av tidsperioden.
Källmaterialet som har studerats för att besvara frågorna, har producerats av Hemgårdens styrelse och bör inte vara problematiska att använda ur ett källkritiskt perspektiv. Materialet är representativt för verksamheten och hur hemgårdar organiserades överlag i landet. Däremot kan det finnas en viss tendens. Materialet redogör å ena sidan verksamheten objektivt gällande sådant som är oväsentligt att vinkla, till exempel räkenskaperna som förvaltats av oberoende revisorer. Å andra sidan kan styrelsen ha haft en agenda med att framställa Hemgården som mer framgångsrik än vad den kanske var i verkligheten. En anledning till att framställa Hemgården ur bättre dager kan ha varit för att motivera varför bidragsansökningarna borde godkännas. Eftersom verksamheten inte var vinstdrivande och bedrevs av ideella krafter så bör ett sådant scenario inte vara aktuellt.
8 1.3 Teori
Hemgårdsrörelsen kom att uppstå som en reaktion mot det nya samhället som industrialiseringen medförde. Denna reaktion kan förklaras genom den tyske sociologen Ferdinand Tönnies teori Gemeinschaft och Gesellschaft, som formades vid slutet av 1800-talet. Teorin hade från början en betydelsefull ställning inom sociologin men kom med tiden att också användas av historiker. Tönnies menade att Gemeinschaft fungerade som en social integration med organiska egenskaper. Tönnies förklarade detta genom att beskriva relationen mellan en förälder och ett barn, eller komplexa relationer mellan en bysamfällighet och hantverkarskrået. I motsats till Gemeinschaft står Gesellschaft, vilket innebär att människor strävar efter att dra nytta av varandra. Människor handlar med andra ord som individer efter egna intressen. Den tyske sociologen menade därmed att den historiska utvecklingen pendlade mellan de ovannämnda begreppen.4 För att applicera
teorin till undersökningens ämne så innebär det att människornas relationer förändrades mellan varandra i samband med industrialiseringen och nya behov uppstod för individen som delvis löstes genom att organisera sig i olika rörelser, och som i detta fall inbegriper hemgårdsrörelsen. Det gamla bondesamhället bestod av strukturer som inte längre gick i linje med de förändringar som industrisamhället medförde. Hemgårdsrörelsen blev betydelsefull för Sveriges industriarbetare på en rad olika sätt. Bland annat för arbetslösa kvinnor, män och ungdomar som kunde vända sig till hemgårdrörelsen för att bland annat utbilda sig. Människorna fick även en möjlighet att ingå i diverse gemenskaper som de saknade från landsbygden, på grund av flytten till staden. Avbefolkningen av landsbygden ställde därmed nya krav på sättet att umgås. Det gamla bondesamhället, gemeinschaft kom således att ersättas av det nya, industrisamhället, gesellschaft. Det nya samhället utlöste också den nya klasskampen som var en av de bakomliggande orsakerna till att rörelser bildades.
1.3 Tidigare forskning
Den tidigare forskningen som har berört hemgårdrörelsen i Sverige har bland annat genomförts av Hans-Erik Olson i avhandlingen Från hemgård till ungdomsgård – en studie i den svenska hemgårdsrörelsens historia från 1982. Han presenterar en gedigen översikt över de hemgårdar som kom att grundas i Sverige. Olson förklarar att Hemgårdarna bildades för olika syften, för att förebygga arbetslösheten men också för att sysselsätta ungdomar med bildande aktiviteter. Olson nämner bakgrunden till rörelsen och hur samhället påverkade utformningen av verksamheterna samt den statliga finansieringen av gårdarna.5 En anledning till att Hemgårdsrörelsen fick så stor spridning i landet
berodde delvis på grund av att de högre samhällsskikten kände ett ”skuld-komplex” gentemot arbetarklassen. Olson menar att de övre samhällsklasserna kände ett ansvar att förbättra villkoren
4Dahlgren, Stellan & Florén, Anders, Fråga det förflutna: en introduktion till den moderna historieforskningen,
Studentlitteratur, Lund, 1996, s. 147.
9 för de sämre ställda, och att detta kunde göras genom välgörenhetsarbete.6 Den kommersiella
nöjesindustrin som spreds samtidigt i Sverige sågs som ett moraliskt förfall och Hemgårdarna blev ett sätt att förebygga spridningen.7 Vidare beskriver Olson kortfattat om varför Hemgården i Gävle
grundades men går inte in på hur verksamheten bedrevs8, vilket lämnar ett litet utrymme för denna
studie. Han förklarar också hur hemgårdarna med tiden utvecklades till ungdomargårdar och hur samhället påverkade denna förändring. Ungdomsdebatten som blossade upp mellan 1930- och 1940-talen placerade ungdomar alltmer i centrum som en grupp i behov av att stödjas eller räddas. Gårdarna som etablerades under 1940-talet vände sig därför i första hand till ungdomar och inte till vuxna som ett resultat av debatten. Hemgårdsrörelsens tanke att vara en mötesplats för alla åldrar anpassades efter de lokala behoven den enskilda staden hade.9 Olson har också undersökt
vilka relationer hemgårdsrörelsen hade till andra, liknande rörelser och organisationer. Till exempel förhållandet till arbetarrörelsens folkbildningsarbete eftersom de två rörelserna ofta samarbetade med varandra gällande anordnandet av studiecirklar.10
Fortsättningsvis har Brita Sandberg skrivit en minnesskrift om Gävles Hemgård som berör åren 1934 fram till 1984. Sandberg, tidigare ordförande i verksamhetens styrelse skriver om rörelsens framväxt samt verksamhet, i Hemgården Gävle 1934–1984. Sandberg skriver hur tanken om en hemgårdsrörelse i Gävle väcktes redan 1926 då föreningen Kvinnliga Turist- och Gymnastikringen bildades tillsammans med Margit Gezelius. Gezelius kom i kontakt med många industriarbeterskor och kände ett ansvar över att ge flickor och kvinnor en möjlighet till ett rikare liv.11 Sandberg
nämner hur 1940-talets ungdomsdebatt samt Andra världskriget kom att influera hemgårdarna i allmänhet. Sandberg förklarar hur rörelsen i överlag anpassades efter de behov det svenska samhället hade och att Gävles Hemgård speglade de lokala behoven genom att sysselsätta arbetslösa människor.12 Hemgården var till en början inriktad till kvinnliga industriarbetare som av
olika anledningar var arbetslösa men kom senare att inbegripa fler människor i samhället. Sandberg återger också översiktligt hur verksamheten finansierades av lokala företag, privatpersoner men också genom kommunala samt statliga bidrag.13
Riksförbundet för Sveriges Hemgårdar gav ut 1995 skriften Den svenska hemgårdsrörelsen. I skriften redogör förbundet för den svenska hemgårdsrörelsens ursprung och vad syftet var med deras organisation. Riksförbundet menar bland att hemgårdarnas uppkomst kan ses som en reaktion mot industrisamhället där gemenskapen mellan människorna försvunnit.14 I skriften diskuteras även
6 Olson 1982, s. 41. 7 Olson 1982, s. 236. 8 Olson 1982, s. 109–110. 9 Olson 1982, s. 134, 137–138, 141–142. 10 Olson 1982, s. 10.
11 Sandberg, Brita, Hemgården Gävle 1934–1984: en minnesskrift, Hemgården, Gävle, 1984, s. 5. 12 Sandberg 1984, s. 7–10, 15–16.
13 Sandberg 1984, s. 20.
10 frågan om hemgårdsrörelsens strävan efter en religiös neutralitet och huruvida det faktiskt är möjligt i praktiken. Förbundet som strävar efter att vara en religiös neutral verksamhet problematiserar detta. Riksförbundet menar att det är problematiskt att driva en verksamhet utan den religiösa aspekten och menar att hemgårdarna istället bör sträva efter att förena olika livsåskådningar inom hemgårdarnas väggar. De anser också att den religiösa aspekten kan förekomma genom de föredrag som hålls eller behandlas i studiecirklarna som är frivilliga att delta i. 15 Vidare är också förbundets stadgar nedskrivna, vilket statligt stöd hemgårdsrörelsen fått samt
vilka nordiska samarbeten förbundet har haft.16
Vidare har Nils Norling, likt Brita Sandberg sammanfattat några år av Gävles hemgårdsverksamhet. Norling som har varit ordförande i Hemgårdens styrelse före Sandberg skriver om verksamhetens tio första år vilket kan avläsas i titeln Hemgården i Gävle – en återblick på tio års verksamhet som är utgiven 1944.17 Norling beskriver de organisatoriska delarna lite djupare med styrelsen och dess
medlemmar, som han menar kom att ändras mycket litet genom de tio första åren. Norling nämner även översiktligt några av de kurser som har anordnats.18 Trots den information som finns att läsa
i Norlings skrift så lämnas fortfarande ett utrymme för min undersökning. Han berör heller inte hur verksamheten förändrades genom åren något detaljerat, vilka som sökte sig dit och hur kriget påverkade hemgården i Gävle.
Jonas Frykman har skrivit avhandlingen, Dansbaneeländet vars titel beskriver vilken anda som rådde i Sverige under 1930- och 1940-talet då en moralisk panik spred sig bland konservativa och Svenska kyrkan, över ungdomarnas nya fritidsintressen. Frykman förklarar hur massmedia kom att påverka befolkningen med bilden av att samhället var på väg mot ett förfall på grund av ungdomens nya fritidsintressen. Frykman beskriver hur det så kallade dansbaneeländet kunde ge upphov till en allvarlig debatt om moral i samhället under 1930- och 1940-talen i Sverige. 19 En anledning bakom
debatten var det förändrade samhället som industrialiseringen kom med. Det moderna samhället innebar att hemmen upplöstes. Båda föräldrar arbetade långa dagar och när de väl var hemma hade de inte tillräckligt med tid till att ägna sig åt sina barn. Familjeumgänget försvann också på grund av trångboddheten i lägenheterna, enligt dåtidens debattörer. Människor ville inte vara hemma eftersom hemkänslan var försvunnen. Det moderna arbetslivet förstörde den samproducerande familjen och ryckte undan grunden för hemmet som en fostrande enhet. Idealet var att bo i ett
15Den svenska hemgårdsrörelsen 1995, s. 14–16, 18. 16Den svenska hemgårdsrörelsen 1995, s. 50–53.
17Norling, Nils, Hemgården i Gävle: En återblick på tio års verksamhet, Arbetarbladet, Gävle, 1944, s. 3–6.
18 Norling 1944, s. 14–16, 18.
11 lanthem som folket i det gamla agrara Sverige en gång gjorde. Ungdomar sökte sig därför till städernas uteliv eftersom hemmen inte blev mer än en plats att sova.20
2. Bakgrund
Den svenska hemgårdsrörelsen har sitt ursprung från den engelska settlementrörelsen. Den engelska rörelsen uppstod som en reaktion mot industrisamhällets förtryck och utnyttjande av arbetarna och det första settlementet öppnades i London 1884, i Toynbee Hall.21 Rörelsen
utvecklades i och med de effekter industrialiseringen och kapitaliseringen hade på samhället och människorna. Det gamla feodala ståndssamhället kom att ersättas med nya samhällsklasser där kapitalägarna bestod av den ena och arbetarklassen av den andra. Arbetarna blev egendomslösa och fick sälja sin egen arbetskraft för att kunna försörja sig själv och sin familj. Genom den nya ekonomiska ordningen som rådde i större delen av västerlandet i mitten av 1800-talet så förändrades relationerna mellan människor. På grund av kapitalismens utbredning så uppstod en ny typ av klasskamp i samhället. Kampen stod mellan arbetarna och kapitalisterna vilket kom att leda till flera betydande samhällsförändringar.22
I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet växte arbetarklassen som mest i Sverige. Levnadsförhållanden förändrades och människorna lämnade det gamla bondesamhället. Proletariseringen av landsbygdsbefolkningen skapade en stor grupp människor som inte längre var bundna till jorden. De blev, likt övriga bönder i Europa tvingade till att sälja sin arbetskraft för att försörja sig själva och sina familjer. Människor fick således flytta till områden där arbeten fanns vilket vanligtvis innebar en flytt till en industristad. Industrisamhället kom samtidigt att förändra människors sätt att umgås. I det gamla bondesamhället hade arbete och fritid gått hand i hand vilket det inte gjorde i industrisamhället. Arbete och fritid kom att glida isär så krav på kortare arbetsdag och därmed längre fritid började formas.23 Arbetarklassen kom att organisera sig på olika vis,
genom diverse folkrörelser för att kunna påverka sina levnadsvillkor. Även borgarklassen som hade det bättre ställt såg vilka konsekvenser det nya samhället förde med sig till arbetarna och försökte vidta åtgärder mot detta genom att också engagera sig i folkrörelserna. Arbetarna och borgarna arbetade gemensamt för att motverka kulturella klasskillnader, höja arbetarklassens utbildningsnivå och driva reformer för en demokratisering av samhället.24
Folkrörelsernas framväxt i Sverige hör samman med industrialiseringsprocessen och kan förklaras av flera orsaker. När arbetets innehåll förändrades från jordbruks- till industriell produktion så ökade följaktligen arbetarnas främlingskap inför arbetet. Arbetarna krävde kortare arbetsdag och
20 Frykman 1988, s. 22–23.
21 Sandberg 1984, s. 3; Birkagården: den första tiden, Stiftelsen Birkagården, Stockholm, 1995, s. 9. 22 Olson 1982, s. 15–16.
12 längre fritid. Allt fler arbetarfamiljer flyttade från landsbygden in till städerna vilket ledde till en urbanisering. En annan viktig del av folkrörelsens framväxt var också den politiska liberaliseringen som spreds i landet. Flera viktiga reformer så som allmän folkskola infördes. Den liberala borgarklassen växte samtidigt ekonomiskt och politiskt under denna tid, samtidigt som de förenade sig med arbetarna.25
Arbetarklassens relation till Svenska kyrkan och den kristna religionen var något komplicerat under den senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet vilket delvis förklarar hemgårdsrörelsens ambitioner att vara en religiös obunden verksamhet. Relationen var komplicerad eftersom kyrkan var bunden till det agrara samhällets traditioner och gjorde motstånd till de förändringar som arbetarrörelserna ville driva igenom i samband med det nya industrisamhället. Svenska kyrkan stod för en konservativ ideologi och argumenterade för att behålla det bestående klassamhället. Kyrkan menade med andra ord att arbetarna skulle acceptera sin roll i samhället och inte försöka förändra den. Därför blev relationen mellan parterna komplicerad och arbetarrörelsen började bryta sig loss från det kristna inflytandet. Många högre ställda i samhället såg detta som ett problem och engagerade sig därför i arbetarnas rörelser för att förbättra relationerna mellan parterna.26
Hemgårdsrörelsen i Sverige gynnade framförallt kvinnor som på grund av sin yrkestillhörighet som industriarbetare upplevde klassmotsättningar samt sociala och kulturella orättvisor. Fabriksarbeterskor levde med tunga bördor som försörjde sina familjer ekonomiskt samtidigt som de ansvarade över hushållets sysslor och barnuppfostran. Samhällets syn på dessa kvinnor runt sekelskiftet tenderade att vara negativ och därför välkomnade dessa kvinnor tanken om en hem-gårdsrörelse. Många hemgårdar förenklade arbetarnas vardag genom att erbjuda barnpassning till arbetande föräldrar.27
Hemgårdarna var inte de enda fritidsrörelserna i Sverige som växte fram utan Tobaksmonopolet etablerade liknande studiehem runt om i landet. De grundade bland annat studiehemmet Södergården i Stockholm redan 1916 som riktade sig främst till fabrikskvinnorna. Flera nya settlementliknande verksamheter spred sig under 1920- och 1930-talen med ett nytt modernt uttryck, hemgård. I slutet av 1930-talet fanns det 14 stycken hemgårdar i Sverige. Dessa bestämde sig för att gå ihop och bilda Riksförbundet Sveriges Hemgårdar år 1937. Genom denna förändring kunde rörelsen söka ekonomiskt stöd från staten och samtidigt bli erkända i samhället på ett annat sätt än tidigare. Hemgårdsrörelsen var däremot fortfarande beroende av bidrag från andra aktörer.28
Sammanfattningsvis går det att urskilja hur hemgårdsrörelsen växte fram i samband med industrialiseringen och de förändringar det nya samhället medförde för individen och kollektivet.
13 Människors sätt att arbeta och umgås på förändrades och den växande arbetarklassen kom att organisera sig i diverse rörelser för att återta makten över sina liv. Arbetarna och borgarna ville införa ett mer jämlikt och demokratiserat samhälle. Detta skedde inte enbart i England och Sverige utan settlementrörelsen spred sig till storstäder runt om i Europa samt Nordamerika.29
2.1 Birkagården i Stockholm
Teologen Natanael Beskow, som var frikyrklig, inspirerades av den engelska settlementrörelsen efter ett besök i London. Beskow ägnade sig till en början med enbart teologisk-konstnärlig verksamhet men kom vid sekelskiftet att engagera sig i sociala och politiska problem. Efter att ha besökt det första settlementet i London 1899 fick han idén att starta en rörelse i Sverige där missionsverksamheten,folkbildningen och arbetarklassens kamp för bättre ekonomiska och sociala villkor kunde mötas.30 De kristna liberala i Sverige, vilka Beskow var en del av kom att se betydelsen
av att starta ett praktiskt socialt arbete på kristen grund, som en följd av det religiösa motståndet från arbetarklassen som rådde i samhället i början av 1900-talet. Många kristna började inse faran med att religionen förknippades med det konservativa samhället. Det rådde många splittringar inom kyrkan och bland dem fanns det dem som sympatiserade med arbetarklassen. De kristna såg med oro hur religionen tappade inflytande inom arbetaklassen och ansåg att något måste göras åt saken. Hemgårdsrörelsen som bildades kom däremot att ta ett större avstånd från religionen än vad det var tänkt från början.31
Beskow kom tillsammans med Ebba Pauli att grunda den första hemgården i Sverige, nämligen Birkagården i Stockholm. Pauli var från en adlig familj och engagerade sig i fattigvårdsfrågor redan som ung. Hon arbetade innan Birkagården för Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). CSA arbetade med en utredning där Pauli var sekreterare, vars syfte var att föreslå en förbättrad fattigvårdslagstiftning. Pauli besökte också flera settlements i London innan Birkagården grundades.32
Syftet med Birkagården var att erbjuda en verksamhet där människor kunde umgås med varandra och utbyta nyttiga kunskaper över de sociala gränserna som fanns i samhället. Verksamheten skulle vara religiöst samt politiskt obunden och främja utbyten mellan människor av olika bakgrunder.33
Birkagården blev så småningom ett kulturcentrum och erbjöd studiecirklar, kurser, anordnade diverse tillställningar och fester, startade ungdomsklubbar och så vidare. Beskow med hjälp av andra kvinnor och män, att etablera ytterligare hemgårdar i Sverige. Det religiösa inslaget som
29Birkagården: den första tiden 1995, s. 11. 30 Olson 1982, s. 39, 43.
31 Olson 1982, s. 49–51.
14 nämndes tidigare fick sin plats inom de studiecirklar som anordnades eftersom de hemgårdar som grundades strävande efter att vara religiöst obundna.34
Settlementsrörelsen i England stod som tidigare nämnts, som förebild för Birkagården. Syftet med den engelska rörelsen var också att intellektuella flyttade till slummen för att dela livet med de fattiga och på så vis kunna förmedla kunskap och kristen moral. Så blev inte riktigt fallet i Sverige, men Beskow predikade för unga kristna att leva med och lära känna arbetarna för att förstå och kunna nå dem med sina budskap. Utformningen av Birkagården influerades också av de olika folkrörelsernas verksamheter i Sverige som fokuserade på bildnings- samt idrottsverksamhet. Bland annat kom Arbetarrörelsen att bilda ett eget bildningsförbund, Arbetarnas bildningsförbund (ABF) år 1912. Birkagården grundades samma år i Stockholm. Hemgården öppnade sin verksamhet på Rörstrandsgatan 46 och kallades till en början för Läsrummet.35
Beskow och Pauli valde att etablera Sveriges första settlement i Birkastan eftersom stadsdelen dominerades av arbetare. Beskow var föreståndare för verksamheten från starten 1912 fram till 1946. Han var även stiftelsens ordförande från början fram till år 1950. Pauli kom till skillnad från Beskow att flytta in i Birkagården för att komma närmare den sociala verkligheten som arbetarna levde i. Hon var biträdande föreståndare fram till 1937, då hon drabbades av sjukdom och fick avgå. Under Birkagårdens första år startades ungdomsarbete i form av klubbar, bibliotek ordnades, studiecirklar hölls, föredrag framfördes och ett kindergarten startades. Förutom Beskow och Pauli fanns tre fasta medarbetare med från början vilka var Dagny Thorvall, Rut Montelius och Märta André. Fem år senare, 1917 var medarbetarna så många som 125 personer varav majoriteten arbetade ideellt.36 Ett program arbetades även fram för Birkagården där den första punkten löd:
Birkagården vill bereda människor från olika arbetsområden och samhällslager tillfälle att mötas som likar och dela med sig åt varandra av sin livserfarenhet.37
Det ovanstående citatet visar hur grundarna var medvetna om de klassmotsättningar som fanns och att något borde göras åt saken. Industrialiseringen och kapitalismen ledde till att rikedomarna fördelades ojämnt över befolkningen och många inom de högre samhällsskikten kände en skuld över att de breda befolkningsgrupperna lämnades utanför framgångarna.38 Därmed kan relationen
mellan arbetarklassen och medelklassen förstås ytterligare och varför de senare valde att ta ställning med arbetarna när det kom till de förändringar som de ville få igenom.
Birkagårdens grundare ville också bevara den kristna tron bland arbetarna men genom varsamma tillvägagångsätt eftersom arbetarna hade en komplicerad relation till kristendomen. Birkagårdens
34 Sandberg 1984, s. 4.
15 ståndpunkt blev således att arbeta för personlig och social kristendom utan att ta ställning för något.39 Hemgården verkade även i en tid då samhället i Sverige förändrades av flera olika anledningar, där en av dem var liberaliseringen som skedde inom politiken. Rätten och möjligheten till utbildning för alla var en reform som hemgårdsrörelsen var en betydande och drivande kraft bakom. Hemgårdarna arbetade genom ett stort engagemang runt om i landet för folkbildning och social rättvisa.40
Birkagården expanderade för varje år och erbjöd en mängd olika aktiviteter. Verksamheten arrangerade regelbundet olika samkväm dit alla var välkomna. De grundade även pojkklubbar samt flickklubbar. De ansvarade över barnpassning för barn från fattiga hem, lek- och arbetsstugor som motsvarar dagens fritidshem. En idrottsförening samt ett bibliotek med bokutlåning bildades. Sommarkolonier arrangerades och sommargårdar skänktes till Birkagården av olika personer som varit involverade i verksamheten. Olika kurser och studiecirklar hölls inom diverse områden och verksamheten delades upp i flera byggnader för att rymmas. Birkagårdens Fastighets AB bildades och köpte ett hus på Karlbergsvägen 86, år 1918 som sedan utgjorde själva hemgården.41
Fortsättningsvis startades Birkagårdens Folkhögskola 1916 i samarbete med ABF. Folkhögskolan var till en början för säsongsarbetslösa byggnadsarbetare med kom därefter att utöka målgruppen. Under vintern 1919 rådde en omfattande arbetslöshet inom de flesta yrken i Stockholm, men också i övriga Sverige. Birkagården anordnade därför en särskild sexveckors kurs med 100 deltagare. Birkagården höll liknande kurser för arbetslösa i flera år framåt och den sista gavs 1934. Verksamheten för arbetslösa byggdes ut 1927 och en särskild arbetsförmedling för kvinnlig arbetskraft grundades efter Birkagårdens initiativ, dit både arbetsgivare och arbetstagare kunde vända sig.42 Birkagården kom med åren att öppna ett ungdomshem, genom ekonomiskt stöd från
fattigvårdsnämnden och arbetslöshetskommittén, samt provisoriska värmestugor för arbetslösa män utan bostad.43 Hemgårdsrörelsen spred sig runt hela landet med Birkagården som förebild
under 1930-talet. Birkagården i Stockholm finns kvar än idag, 100 år senare, och huserar fortfarande i samma byggnad sedan flytten 1918. Verksamheten bedriver än idag sin verksamhet för alla människor, oavsett bakgrund, i alla åldrar.44
2.2 1930- och 1940-talens dilemman
Det kapitalistiska systemet som industrialiseringen förde med sig, kom med ett ytterligare samhällsproblem, vilket var arbetslösheten. I det gamla bondesamhället förekom inte arbetslösheten på samma sätt. Arbetslösa människor blev ett permanent inslag i den svenska
39Birkagården: den första tiden 1995, s. 12. 40Birkagården: den första tiden 1995, s. 12. 41Birkagården: den första tiden 1995, s. 13–17. 42 Olson 1982, s. 100.
43 Olson 1982, s. 100–101.
16 ekonomin. Många hemgårdar grundades under 1930-talet just på grund av denna kris. Krisen startade redan under 1920-talet men arbetslösheten kom att bli som störst mellan åren 1932–1933 då bland annat 25 % av fackförbundens medlemmar gick arbetslösa. Samhället försökte lösa detta problem på olika sätt och en av dem var genom att starta utbildningar. Hemgårdarna höll särskilda kurser för arbetslösa för att sedan skicka ut dem i arbete igen när tillfälle uppstod.45 I samband med
1927 års skolreform kom allt fler barn från arbetarklassen att utbilda sig. Andelen barn från arbetarklassen som gick i högre skolor var till en början mycket låg och kom mot slutet av 1930-talet att ändras. Familjerna från arbetarklassen valde utbildningar till sina barn, för att hålla dem sysselsatta under tider av hög arbetslöshet. Hemgårdarna tog således emot många ungdomar inom bildningsverksamheten.46
I slutet av 1930-talet uppstod återigen nya problem i samhället efter att arbetslösheten någorlunda stabiliserats. De nya problemen handlade istället om landets ungdomar. Tidens moralproblem med ungdomar rörde sig i första hand om dem som bodde i storstäder. Ungdomsproblemet var inte lika utbrett i mindre städer eller på landsbygden.47 I samband med Andra världskriget under 1940-talet
blev ungdomsproblemet än mer akut och runt om i landet diskuterades olika lösningar för detta problem. I första hand handlade det om att minska ungdomarnas ökande brottslighet och deras oroande intressen för opassande nöjen. De konservativa i samhället var uppröra över att ungdomarna drog sig till så vad som ansågs vara suspekta kaféer, utövade modern dans, ägnande sig åt sexualupplysning, använde svordomar och hade en allmänt olämplig attityd. Flera i samhället ansåg att det krävdes statliga och kommunala åtgärder mot detta och i riksdagen menade politiker att det var den giriga nöjesindustrin som fördärvade ungdomen. Ungdomen behövde alltså räddas så präster och framstående personer reste runt landet och propagerade för att införa ungdomsråd, ungdomargårdar och anordna ungdomsutställningar för att aktivera ungdomarna med goda aktiviteter. Dessa tre lösningar kom att spridas i en snabb takt under 1940-talet och flera ungdomsledarkurser anordnades. Titeln ungdomsledare växte fram som ett resultat av denna nya trend.48
Ungdomsproblemet diskuterades livligt under 1940-talet runt om i samhället. Diskussionen förekom inom organisationer, i tidningar, kommunala församlingar och ända upp till riksdagen. I första hand diskuterades ungdomsbrottsligheten och ungdomarnas nöjesliv men under ytan handlade det egentligen om djupare problem. De riksdagsmän som uppmärksammade problemet hade egentligen andra agendor då brottsligheten hade ökat en del men inte något märkvärt. Reaktionen kan snarare ses som en reaktion mot de förändringar som skedde i samhället mellan de
17 borgerliga partierna och arbetarnas partier.49 Ungdomens problem kom fortsättningsvis att skildras
även i pressen men mestadels av de konservativa tidningarna. Den liberala och socialistiska pressen rapporterade inte om problemen i lika hög grad. Nöjeslivet sågs främst som ett problem av den konservativa befolkningen.50
Missnöjet med ungdomarnas nöjesliv kan också ses som en reaktion av den fritidsindustri som växte fram mot slutet av 1930-talet i en omfattning som aldrig tidigare setts. Människors inkomster började med små marginaler att öka, semesterlagen trädde i kraft 1938 och arbetstiden förkortades. Folk började skaffa sig fritidsintressen, hobbies och allt fler nöjesinriktade samt kommersiella aktiviteter etablerades i hela landet. Danssalonger för modern dans och kaféer växte fram i en snabb takt. Äldre generationer såg dessa ställen som en plats för lösaktiga personer med en passiv och sexuellt frigjord inställning vilket var förkastligt. Fritiden kom att bli kommersiell i större utsträckning än tidigare och samhället fick ännu ett problem, fritidsproblemet. Det pågående kriget i Europa fick också diskussionen om fritidsvanorna att få ännu mera tyngd för de moraliska argumenten. Det blev desto mer moraliskt förkastligt att ägna sig åt nöjeslivet när andra länders ungdomar i samma ålder dog i kamperna för sitt land.51 Samtidigt var det under krigstiden som
nöjeslivet i Sverige blomstrade. Ungdomarna behövde inte engagera sig för landets försvar eftersom Sverige behöll sig neutralt. De vuxna lyste med sin frånvaro och ungdomarna kunde ägna sig åt sina intressen.52
En annan djupare orsak till ungdomsdebatten var sekulariseringen som pågick i samhället gällande religionen. Det var från kyrkan som de största reaktionerna mot ungdomens nöjesliv kom. Orsaken bakom detta har att göra med att kyrkan såg det som sitt ansvar att leda ungdomen på rätt spår.53
Familjen fick en annan roll i industrisamhället och en ny syn på könen utvecklades. Kyrkan reagerade mot ungdomens dansvanor och ansåg att dansen var ungdomens största fiende. Dansen hotade kyrkans maktställning över människans sinnen och kontrollen över deras sexualliv. Sexualupplysningen spred sig över landet och betraktades som en farsot av de kristna.54
18 landet till att hamna i centrum och bli erkänd av många. Rörelsen uppmärksammades bland annat av riksdagen, regeringen och av flera statliga utredningar. Hemgårdsrörelsen lyckades nästa fördubbla medlemsantalet i landet under perioden 1940–1945, trots det rådande Andra världskriget. Hemgårdsrörelsen och ungdomsrörelsen kom däremot att splittras efter 1945 och ungdomsrörelsen fortsatte som en självständig gren.55
2.3 Riksförbundet Svenska Hemgårdar
Riksförbundet Svenska Hemgårdar bildades hösten 1937 för att få ett sammanhållande nätverk mellan de gårdar som fanns i landet. Gårdarna hade redan goda kontakter mellan varandra, men som riksförbundet ville förbättra. Hemgårdsrörelsen hade också goda nätverk med de nordiska ländernas hemgårdsrörelser. Rörelsen hade även internationella kontakter, utanför Norden. Settlement etablerades som tidigare nämnts även i Nordamerika och i de flesta västeuropeiska länderna. Ett internationellt förbund för settlementrörelsen bildades och höll sin första sammankomst 1922 där bland annat Sverige representerades.56 De nordiska settlementrörelserna
kom att bilda en gemensam nordisk settlementkommitté.57
Tanken om att bilda ett svenskt riksförbund kom delvis från det finska settlementförbundet efter att ha deltagit i den nordiska settlementkonferensen i Hovi, Finland 1936. Den finska staten finansierade en stor del av de finska settlementen efter att de hade gått ihop, vilket fick den svenska rörelsen, som var i behov av statliga bidrag att fundera på att bilda ett svenskt förbund. De svenska hemgårdarna gick därför ihop för att få en större erkännelse av staten. En kommitté sammansattes med representanter från olika hemgårdar där de kom fram till att förbundets huvudsakliga syfte var att söka statsanslag. Gemensamma stadgar togs också fram men hemgårdarna skulle ändå styras av sina lokala stadgar i första hand. Huruvida hemgårdsrörelsen skulle ligga på kristen grund enligt ett förslag gällande förbundets egna stadgar splittrade representanterna eftersom verksamheterna var så olika på grund av de lokala behoven de tillgodosåg. Förslaget med den kristna punkten togs alltså bort och skrevs aldrig med i riksförbundets stadgar.58 Riksförbundet lyfte också att hemgårdarna
som helhet hade ett stort samhällsvärde. De menade att hemgårdarna var en reaktion mot det växande stads- och industrisamhället där det personliga glömts bort59. Hemgården i Gävle var i hög
grad involverade i Riksförbundets bildande. Elisabeth Johansson som var med och grundade Gävles Hemgård var även delaktig i formandet av riksförbundet. Hemgården i Gävle anslöt sig till Riksförbundet redan vid starten och kom genom åren att delta i förbundets olika sammanträden
55 Olson 1982, s. 148–149.
56 Olson 1982, s. 117.
57Den svenska hemgårdsrörelsen 1946, s. 53. 58 Olson 1982, s. 123.
19 och konferenser.60 Hemgården i Gävles ordförande Nils Norling blev vice ordförande för
Riksförbundets styrelse.61
3. Undersökning
I denna del presenteras undersökningen och hur källmaterialet har besvarat frågeställningarna. I det första avsnittet behandlas frågan om varför Hemgården startades och i det andra avsnittet ges en överblick över vilka som var medlemmar i föreningen Hemgårdens vänner och vilka andra som sökte sig till Hemgårdens verksamhet. I det tredje avsnittet behandlas verksamheten och hur den förändrades genom åren 1934–1944 samt om samhällsutvecklingen och Andra världskriget hade någon påverkan gällande förändringarna.
3.1 Hemgården i Gävle grundas
Tanken om en Hemgård i Gävle kom i samband med att en kurs för arbetslösa kvinnor anordnades 1933. Elisabeth Johansson från Tobaksmonopolet i Gävle fick i uppdrag att leda denna kurs i Tobaksmonopolets studiehem, Södergården år 1933. Johansson och kursdeltagarna insåg att en hemgård i Gävle vore av yttersta vikt för framförallt arbetslösa fabriksarbeterskor. Vid kursavslutningen den 27 januari 1934 bjöds en stor församling av människor till Södergården, från olika verksamhetsområden för att påtala betydelsen av en hemgård. Representanterna kom från fackliga organisationer, socialdemokratiska kvinnoklubbar och ungdomsorganisationer. Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och stadsfullmäktige kom också till denna tillställning. Tobaksarbeterskan Hildur Rubin, en av kursdeltagarna höll ett anförande om vilken betydelse studiehemmet Södergården hade haft för kvinnorna. Margit Gezelius från föreningen Kvinnliga Turist- och Gymnastikringen (KTG) som också närvarade var den som lade fram det konkreta förslaget om att etablera en hemgård i Gävle vilket mottogs positivt av deltagarna. En kommitté tillsattes sedan för att arbeta vidare med frågan. I kommittén ingick Johansson, Rubin, Gezelius samt kyrkoherden Bengt Jonzon och järnvägsmannen Johan Johansson från ABF.62
Kommittén som började undersöka i huruvida en hemgård vore möjligt att bilda, bjöd in till ännu ett samkväm den femte mars samma år. Människor från olika delar av samhället bjöds ännu en gång till mötet som återigen hölls i Södergården. De inbjudna till detta möte var bland annat fröken Karin Nilsson, från Norrköpings Hemgård eftersom hennes erfarenheter av en sådan verksamhet värderades högt. Nilsson fick under detta sammanträde hålla ett anförande inför en stor församling av åhörare enligt källmaterialet. Några andra deltagare under detta möte var de kommitterade, Margit Gezelius, Hildur Rubin, pastorn Bengt Jonzon, Johan Johansson, samt personalkonsulten Herta Svensson från Tobaksmonopolet i Stockholm. Kommittén kom efter samkvämet att
60 Norling 1944, s. 23.
61Den svenska hemgårdsrörelsen 1946, s. 3.
20 utvidgas ytterligare för att representera ännu fler arbetare inom industrierna i Gävle, eftersom de inblandade var överens om att en hemgård nu skulle etableras. Kommittén utökades med ABF:s förtroendeman David Berg, fabriksarbeterskorna fru Gurli Wallin från Gefle Porslinsfabrik och fröken Hildur Löfgren, från Gefle Ångväveri.63
Kommittén planerade senare en offentlig sammankomst, en så kallad hemgårdsafton den 9 april i Tempelriddarordens lokal. Birkagårdens grundare Natanael Beskow från Stockholm bjöds in som talare. Många64 anslöt sig till tillställningen där bland annat landshövdingen, borgmästaren,
representanter från stadens kommunala grenar och näringsliv, därifrån bland annat industrichefer, folkbildningsorganisationer och den fackliga rörelsen deltog. Beskow höll ett mycket omtyckt föredrag om Människogemenskap. Fru Aina Ahlstedt skildrade Södergårdens verksamhet i ett kort tal, och fröken Rubin höll ett anförande om praktiska kurser, samarbete mellan hemmen samt den blivande hemgården. Fru Tora Andersson talade om vilken betydelse en hemgård skulle få för både arbetslösa och arbetande arbeterskor. Landshövdingen Sven Lübeck avlutade med det sista anförandet och framförde behovet av en hemgård i Gävle.65
Torsdag den 13 september 1934 höll kommittén sitt första sammanträde i den blivande Hemgårdens lokal, Kyrkogatan 20. Davis Berg tog sig an rollen som ordförande för att leda mötet. Fröken Johansson meddelande att kommittén lyckats få ett anslag om 4000 kr beviljat av Kronprinsessan Louises Hjälpkommitté. Under mötet diskuterades även frågan om anordnandet av diverse utbildningar inom hemgårdens verksamhet. De närvarande var överens om att studiecirklar och kurser skulle erbjudas men inte vad de specifikt skulle behandla. Fortsättningsvis kom kommittén att besluta om att hyra lägenheten på Kyrkogatan 20 i Gävle från och med den första oktober. Lägenheten bestod av tre rum samt tre vindsrum där hemgården kunde bedriva sin verksamhet. Även en föreståndarinna blev anställd, Gun Brehmer, diplomerad från Socialpolitiska Institutet i Stockholm.66
Hemgårdskommittén träffades ännu en gång den 26 september 1934 för att diskutera Hemgårdens invigning. De bestämde sig för att hålla ytterligare en hemgårdsafton i Stadshuset för att sprida nyheten bland invånarna. Kommittén gick igenom programmet för kvällen, vilka som skulle hålla föredrag och inom vilka ämnen, med mera. Kommittén diskuterade även mer detaljerat kring vilka kurser och studiecirklar Hemgården skulle erbjuda. De diskuterade också om huruvida olika samkväm borde anordnas i Hemgårdens regi, vilket de kom fram till vore en mycket bra idé. Vid nästa möte den 10 oktober 1934 arbetade de fram en arbetsplan för både höstterminen och
63 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 13/9–1934, HG, AG.
64 I källmaterialet hävdar styrelsen att många anslöt sig till tillställningen men antalet besökare nämns inte. Ordet många kan definieras på olika sätt och innebära många för en men några för en annan.
21 vårterminen. Där fastslog de vilka kurser och studiecirklar som skulle erbjudas. De beslöt också när de första samkvämen skulle ske och hur ofta dessa inslag skulle återkomma.67 I Gävle var även
industricheferna positiva till bildandet av en hemgård och kom överens med hemgårdskommittén att vara med och finanseria delar av verksamheten.68
Hemgården anordnade den 18 oktober 1934 ännu en hemgårdsafton för allmänheten i Stadshuset festvåning för att informera om dess förverkligande. Besökarantalet var omkring 400 personer. Tidningarna rapporterade från festen och skrev att hemgårdsidén hade vunnit anhängare från samhällets alla lager. Föredrag framfördes igen, som vid de tidigare samkvämen och Natanael Beskow deltog återigen. Beskow höll ett föredrag om Andlig frihet. Yrkesinspektrisen Ida Fischer höll ett anförande där hon framhöll hemgårdarnas betydelse för fabrikernas ungdomar. Föreståndarinnan Gun Brehmer redogjorde för det program som Hemgården under den första tiden skulle följa. Kyrkoherden Bengt Jonzon uttryckte sin glädje med att hemgården skulle komma till stånd och landshövdingen Sven Lübeck framförde gästernas tack till hemgårdkommittén som anordnade samkvämet. Under tillställningen fanns också en frivillig insamling vilket resulterade i cirka 321 kronor. I slutet av oktober 1934 kunde Hemgården i Gävle starta sin verksamhet 69
Under styrelsens sammanträde följande år, den 13 maj 1935 beslöt de närvarande att de efter varje arbetsår skulle skriva en årsberättelse angående Hemgårdens verksamhet med en kort redogörelse rörande gårdens tillkomst. De beslöt också att Hemgårdens verksamhet skulle ha uppehåll under sommarmånaderna juni, juli och augusti.70 Anledningen till detta nämns däremot inte men en möjlig
anledning kan ha att göra med årstiden. Under sommaren kunde människor ägna sig åt fler stimulerande aktiviteter utomhus. I de följande årsredogörelserna går det däremot att se hur arbetsårens längd förändras genom åren. Ibland startar arbetsåret i augusti och sträcker sig till juni.71
Stadgar för Hemgårdens verksamhet arbetades senare fram och fastslogs 1936 av Hemgårdens styrelse efter ett förslag från Elisabeth Johansson. Johansson hade efter ett besök i Norrköpings Hemgård fått denna idé.72 Ett förslag om stadgar skickades därför från Norrköpings Hemgård till
styrelsen för Hemgården i Gävle. Styrelsen hade till en början svårigheter med att komma fram till någon slutgiltig utformning av stadgarna som skulle vara lämplig för Gävles Hemgård.73
Stadgefrågan behandlades därför vidare under ett flertal styrelsemöten och antogs slutligen under
67 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 26/9–1934; 10/10–1934, HG, AG. 68 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 26/10–1934, HG, AG.
69 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 26/10–1934, HG, AG. 70 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 13/5–1935, HG, AG.
71Redogörelser för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåren 1934–1944, HG, AG. 72 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 14/1–1935, HG, AG.
22 en hemgårdsafton den 18 november 1936.74 I stadgarna lyder följande angående syftet med
Hemgårdens verksamhet:
Syftet med Hemgården i Gefle är att i hemliknande omgivning, där det personliga kan komma till sin rätt, söka bereda tillfälle för manlig och kvinnlig ungdom att deltaga i studiecirklar, teoretiska och praktiska kurser samt klubbaftnar m.m. Hemgårdstanken kommer från industrins ungdom, men Hemgården vill i mån av utrymme även samla människor från andra verksamhetsområden. Hemgården vill hjälpa unga människor att fylla sin fritid med sådant, som kan berika deras liv och skapa livsmod och arbetsglädje. Hemgården vänder sig främst till ungdomen, men den hälsar alla åldersgrupper välkomna. Hemgården vill samla människor från olika arbetsplatser och livsförhållanden till samvaro och inbördes utbyte och söka att i en tid av splittring och massrörelser om möjligt främja en vidgad och fördjupad personlig gemenskap mellan människor.75
Stadgarna redovisades i den följande årsberättelsen 1935–1936. I stadgarna står det att Hemgården vänder sig främst till ungdomar men även andra intresserade från industrin och människor från övriga arbetsområden är välkomna till verksamheten. Hemgården ska stimulera gemenskap bland människor, arrangera hem- och familjeaftnar med föredrag, diskussioner och annan underhållning. Hemgården ska även vara politiskt samt religiöst neutral. Hemgården har även i uppdrag att sammanföra människor i de förändrade samhällsstrukturerna vilka benämns som splittrande bland folket.76 En ändring kan därmed avläsas i stadgarna gällande Hemgårdens målgrupp. I början var
de inblandade i Hemgårdens tillkomst överens om att verksamheten behövdes för arbetslösa kvinnor. Två år senare ändras därmed målgruppen till ungdomar vilket kan ha att göra med de ungdomsdebatter som florerade i samhället vid slutet av 1930-talet.
Fortsättningsvis behandlar stadgarna om hur styrelsen ska utses, från vilka områden de ska komma för att representera hela samhället, hur många de ska vara och hur ofta de ska ha sina sammankomster. Styrelsen får också bilda ett råd vid behov för att överlägga om verksamheten. Gävles stadsfullmäktige ansvarar över att utse revisorer och beslut om ansvarsfrihet. Om Hemgårdens verksamhet skulle upphöra så är det stadsfullmäktige som beslutar över dess tillgångar. Stadgarna avslutas med att pålysa att syftet med Hemgården ska vara oföränderligt. Om någon ändring föreslås gällande stadgarna så ska förslaget bearbetas av borgmästaren i Gävle tillsammans med organisationerna ABF, Studiecirkelfolket och Gävle Rotaryklubb som sitter representerade i styrelsen med varsin ledamot.77
Sammanfattningsvis grundades Hemgården i Gävle på initiativ av några kvinnor från industrin. Fler människor från olika delar av samhället involverades tidigt i processen och en kommitté tillsattes för att utreda om behovet av en hemgård i Gävle fanns. Utredningen resulterade i att de inblandade var överens om att etablera en hemgård på grund av den högra arbetslösheten som
74 Protokollbok för hemgården, 1934–1938, 20/11–1936, HG, AG. 75Stadgar för Hemgården i Gefle, 1936, HG, AG.
23 rådde bland framförallt kvinnor. Målgruppen kom senare med åren att ändras, till att inrikta sig till ungdomar men även andra ålderskategorier. Förändringen beror följaktligen delvis på grund av samhällsdebatten kring ungdomars nöjesliv vid slutet av 1930-talet, och hur de var i behov av bättre aktiviteter att ägna sig åt för att komma bort från den kommersiella nöjesindustrin.
3.2 Hemgårdens deltagare och besökare
I undersökningen har det varit problematiskt att få fram exakta uppgifter om vilka det var som utnyttjade Hemgårdens verksamhet då något medlemsregister inte längre finns kvar. Någon dokumentation gällande besökarna finns inte heller. Den information som har funnits gällande deltagare och besökare har redovisats i Hemgårdens årsredogörelser och innehåller sparsamma detaljer om vilka samhällsgrupper som kom i kontakt med verksamheten. Föreningen Hemgårdens vänner som senare stiftades redogör däremot för sina medlemmars yrkestillhörighet. Föreningens syfte var att finansiera Hemgårdens verksamhet och styrdes av Hemgårdens egen styrelse.
3.2.1 Före kriget 1934–1939
Hemgården i Gävle gick mellan åren 1934 till 1939 från sammanlagt 190 deltagare till 420 deltagare.78 Det sammanräknande antalet inbegriper deltagare inom Hemgårdens studiecirklar,
kurser och klubbar. Sammanställningen inkluderar inte andra som besökte Hemgården av andra skäl. Hemgården arrangerade exempelvis diverse samkväm och tillställningar dit allmänheten välkomnades. Hemgården har således haft fler människor som rört sig inom lokalerna än enbart deltagarna inom bildningsverksamheten. I årsredogörelserna för åren 1934 till 1939 framgår det att de som sökt sig till verksamheten har kommit från flera olika yrkesområden. Människorna har främst kommit från industrin men också från yrken som affärsbiträden, hembiträden, kontorister och lärare. Vidare framkommer det också att Hemgården har bedrivit verksamhet för arbetslösa män och ungdomar med syftet att få ut dem i arbetslivet igen. Någon mer detaljerad information ges inte om deltagarna eller besökarna för den nämnda tidsperioden.79
Genom åren har flera klubbar och rörelser bedrivit sin verksamhet inom Hemgårdens lokaler. Hemgården har under de fem första åren anordnat studiecirklar och kurser i samarbete med ABF, Studiecirkelfolket, och Gefleavdelningen av världssamlingen för fred.80 Andra klubbar och rörelser har
också samarbetat med Hemgården men främst av anledningen att kunna nyttja deras lokaler. Den socialdemokratiska kvinnoklubben använde Hemgårdens lokaler för sina egna studiecirklar under åren
78Redogörelser för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåren 1934–1944, HG, AG. Något som däremot är oklart gällande källmaterialet är om en person kunde räknas som deltagare vid flera tillfällen om personen t.ex. deltog i flera studiecirklar.
24 1934–1936. Klubben KTG har också huserat i Hemgårdens lokaler för sina sammanträden från 1934 till 1939. Hemgården samarbetade även med nya rörelser 1937 då bland annat Gefleavdelningen av internationella kvinnoförbundet för fred och frihet anordnade en studiecirkel i Hemgårdens lokaler. En sångkör bildades också vid starten 1934, Hemgårdens sångkör bestående av kvinnor, och fortsatte med sin verksamhet i flera år framöver. Sångkören kom med åren att vid några tillfällen att bjuda in män för att öva i en så kallad blandad kör.81
Hemgården i Gävle expanderade för varje år och flyttade från sina lokaler under det fjärde verksamhetsåret 1937–1938. Verksamheten flyttade från Kyrkogatan 20 till Norra Strandgatan 19 i Gävle för att kunna ta emot de besökare och deltagare som sökte sig till Hemgården. Den nya våningen bestod av sex rum, serveringsrum, och kök till verksamhetens förfogande. På vinden fanns det även en snickarverkstad och vävkammare.82 Flera klubbar grundades under Hemgårdens
fem första verksamhetsår. Hösten 1937 bildades bland annat Fredagsklubben, ursprungligen ämnad för hembiträden.83 Ett år senare grundades flickklubben Blåklockan för flickor i åldrarna 13–15 som
bland annat ordnade samkväm i Hemgårdens lokaler för sina anhöriga.84 Genom de ovannämnda
arbetsåren går det att urskilja hur framförallt klubbar för kvinnor varit en stor del av Hemgårdens deltagare och besökare. Deras anhöriga har också bjudits in till Hemgården i samband med diverse samkväm och tillställningar.
Årsredogörelserna redovisar inga specifika detaljer om dem som nyttjade Hemgården men däremot nämns vilka fabriker industriarbetarna kom ifrån som deltog i verksamheten. Industriarbetarna kom från sammanlagt 20 olika fabriker85 under de fem första arbetsåren, vilket visar på vilken
spridning Hemgårdens verksamhet fick i praktiken inom Gävle kommun. För att se ytterligare detaljer angående vilka fabriker det gällde så hänvisas läsaren till Bilaga 1.
Sammanfattningsvis så besökte människor Hemgården i Gävle för att delta i antingen bildningsverksamheten, den sociala verksamheten eller för båda delarna. Andra föreningar och rörelser välkomnades med sina medlemmar inom Hemgårdens lokaler, som till slut blev så välbesökt att Hemgården införskaffade större lokaler. Deltagarna i bildningsverksamheten kom från diverse yrkesområden och besökarna till Hemgården var bland annat anhöriga till klubbmedlemmarna. Kvinnor och män i blandade åldrar deltog såldes i Hemgårdens verksamhet. Vilka specifika åldrar och vilka yrken samt samhällsklasser människorna representerade går dessvärre inte att urskilja, förutom genom de uppgifter som finns gällande klubbarna. Å andra sidan
25 går det att anta att de flesta tillhörde arbetarklassen med tanke på de yrken som nämns i årsredogörelserna.
3.2.2 Under kriget 1939–1944
Deltagarantalet för Hemgården i Gävle ökade fortsättningsvis under perioden 1939–1944. Deltagarna gick från att vara 420 personer under vårterminen 1939 till att bestå av sammanlagt 595 personer 1944, gällande studiecirklarna, kurserna och klubbarna.86 I likhet med de föregående fem
åren beskrivs deltagarna som arbetare från främst industrierna. Andra yrkeskategorier som nämns är återigen lärare, kontorister, affärsbiträden och hembiträden men människor från andra yrkesområden har också sökt sig dit. I årsredogörelsen för det nionde arbetsåret 1942–1943 framgår det att Hemgården vid ett tillfälle fört statistik över hur många besökare verksamheten har haft under en månadsperiod. I mars 1943 besöktes alltså Hemgården i Gävle av omkring 1,889 personer.87 Det framgår däremot inte om antalet personer varit enskilda individer eller personer
som besökt Hemgården vid flera tillfällen. Detta visar att Hemgården inte enbart besöktes av kursdeltagarna utan även av andra människor som inte deltog i undervisningen. Året därpå, 1944 redovisade Hemgårdens styrelse att av de sammanlagt 595 kursdeltagarna, så var 51 personer i skolåldern, 260 stycken i åldern 13–25 år och 284 stycken över 25 år.88
Återigen huserade olika klubbar, föreningar och rörelser inom Hemgårdens lokaler. En förändring som skedde under denna period i jämförelse med de första fem åren är att kvinnoklubben KTG inte längre vistats i Hemgårdens lokaler och samverkat med dem. Däremot har samarbetet med ABF, Studiecirkelfolket, Gävleavdelningen av världssamling för fred och Gävleavdelningen av internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, fortsatt gällande undervisningen och sociala tillställningar. Hemgården har också samarbetat med Gävles kontoristföreningar vilket de inte har gjort tidigare. Verksamheten besöktes också av Radiotjänst.89
Under arbetsåret 1940–1941 började Hemgården att samarbeta med Gävle stads arbetslöshetskommitté vilket innebar att partiellt arbetslösa arbeterskor kunde delta i olika dagskurser. Hemgården kom fortsättningsvis att samarbeta med Gävle husmodersförening gällande delar av undervisningen.90 Ett
samarbete med Folkstyrelsen inleddes också år 1944 när Hemgårdens snickarverkstad inte räckte till åt antalet deltagare. Samarbetet innebar att Hemgården fick disponera en annan snickarverkstad,
86Redogörelser för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåren 1938–1944, HG, AG. Återigen går det inte att avgöra om någon deltagare har räknats flera gånger.
26 förlagd i en skola.91 En annan förening som sökte sig till Hemgården mellan åren 1939–1944 var
Yrkeskvinnors klubb från Gävle som bedrev egen undervisning i lokalerna.92
I och med processen att etablera en ungdomsgård i Gävle besöktes Hemgården under 1941 av representanter från diverse ungdomsverksamheter från Uppsala och Örebro men också av
stadsfullmäktigeledamöter från Landskrona och Malmö.93 Ungdomsrådet i Gävle nyttjade
Hemgårdens lokaler återigen, 1942 när de arrangerade en ungdomsledarkurs för ett hundratal personer. Dessa personer representerade ett fyrtiotal olika organisationer men vilka nämns inte.94
Ungdomsrådet organiserade en ytterligare kurs i Hemgårdens lokaler året därpå, 1943 vilket innebar att ungdomsledare från olika verksamhetsområden, befann sig där ännu en gång.95
Hemgårdens verksamhet påverkades likt många andra av det Andra världskriget som utspelades runt om i Europa. Hemgården inledde bland annat ett samarbete med Länskommittén för finlandsbarnen och arrangerade samkväm tillsammans med dem. Finlandskommittén samlade också finska barn och föräldrar till Hemgården en gång i veckan för att ägna sig åt sociala aktiviteter under våren 1942.96
De klubbar som höll till i Hemgårdens lokaler under perioden 1939–1944 var ännu fler i jämförelse med den tidigare perioden. Fredagsklubben, som senare ändrade namn till Torsdagsklubben, för hembiträden och flickklubben Blåklockan bestående av flickor i åldrarna 13–16 fortsatte med sina verksamheter inom Hemgårdens lokaler. Blåklockan kom däremot att samverka med den nya Ungdomsgårdens flickklubbar, som besökte Hemgården ett flertal gånger. Hemgårdens Sångkör fortsatte också med sin verksamhet men som en damkör under perioden 1939–1944.97
En så kallad pojkklubb bildades någon gång under perioden 1939–1944 för pojkar i åldrarna 11–16. Klubben hade sina sammankomster på Hemgården och grundade senare, i februari 1943 ännu en klubb, Hemgårdens modellbåtsklubb.98 Andra nybildade klubbar inom Hemgårdens verksamhet var
flickklubben Flitiga myran som riktade sig till flickor i åldrarna 12–16 år. Två barnklubbar bildades också under vårterminen 1944, Blåsippan och Prästkragen för barn i åldrarna sju till tolv. Föräldrar till flickornas klubbar har också deltagit i Hemgårdens verksamhet genom de olika sociala tillställningarna som klubbarna anordnade själva. 99
91Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1943–1944, s. 5, HG, AG. 92Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1942–1943, s. 9, HG, AG.
93Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1940–1941, s. 9; 1941–1942, s. 6, HG, AG. 94Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1941–1942, s. 9, HG, AG.
95Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1942–1943, s. 9, HG, AG. 96Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1941–1942, s. 8–9, HG, AG. 97Redogörelse för verksamheten å hemgården i Gefle under arbetsåret 1940–1941, s. 6, HG, AG.
