Uppsats Historia III

Uppsats Historia III

Välfärd eller tillväxt?

Idéanalytisk studie av socialdemokratiska argument och

motiveringar för respektive mot en ny ekonomisk politik 1990–1992

Författare: Christoffer Stolpe Handledare: Anders Blomqvist Examinator: Lars Berge Ämne/huvudområde: Historia Kurskod: HI2016

Poäng: 15hp

Examinationsdatum: 11 februari 2021

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.

Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet.

Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00

Abstract

In 1982, when the Social Democrats returned to power, they had two goals. One was to increase the growth in the economy, another to decrease the public debt. This led to a new economic policy for the Social Democrats. The new economic policy was influenced by the neoliberal ideology that started to spread throughout the world from the late 1970s. The purpose of this study is to examine if the Social Democrats favoured economic growth over welfare, fair distribution and state ownership. The results of the study was analyzed with the use of Hiroto Tsukadas Welfare State Theory. The theory claims that politicians favour investments over welfare because welfare consumption decreases economic growth. The empirical analysis is based on parliament debates, party and union congresses, policy programs and memoirs. The results show that the arguments from leading social democrats were pro-growth and for investments over welfare spending and fair distribution policy.

Key words: Social Democrats, 1990´s, Welfare State, neoliberalism, investments, consumption, economic growth.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 2

1.2 Avgränsningar ... 2

1.3 Källmaterial... 3

1.4 Definitioner ... 4

2. Metod ... 6

3. Teoretisk referensram ... 7

4. Historisk bakgrund ... 9

4.1 Den ekonomiska konjunkturen ... 9

4.2 Den förändrade makroekonomiska ideologin ... 10

4.3 Närmandet till EG ... 11

4.4 Framtid för Sverige-förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen ... 11

5. Tidigare forskning ... 12

6. Undersökning ... 15

6.1 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för att minska inflationen och de offentliga utgifterna ... 16

6.2 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för en rättvis fördelningspolitik ... 19

6.3 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för ett närmande till EG ... 24

6.4 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar mot privatiseringar av statligt ägda företag ... 26

6.5 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för ökade investeringar och tillväxt ... 29

7. Analys ... 31

7.1. För en ny tillväxtfrämjande ekonomisk politik ... 31

7.2 För en samhällsinriktad ekonomisk politik byggd på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande ... 32

7.3 Slutsats ... 33

8. Sammanfattning ... 34

Käll- och litteraturförteckning ... 37

1

1. Inledning

När Socialdemokraterna (SAP) tog tillbaka regeringsmakten 1982 så hade de två mål i sikte.

Det ena var att öka den ekonomiska tillväxten för svensk industri och det andra var att minska budgetunderskottet. Den svenska industrin hade stora problem med bl.a. en hög kostnadsutveckling och låg produktivitet. Den offentliga sektorn finansierades till stor del av lån. Industrin behövde öka investeringarna för att öka produktiviteten och den offentliga sektorn behövde stramas åt eller effektiviseras. Det var enda sättet att rädda välfärden menade SAP.¹

Välfärdsstaten skulle räddas, men runtom i världen hade länder från slutet av 1970-talet i stället börjat att avveckla delar av sina välfärdssystem. Detta eftersom den ekonomiska tillväxten var för låg och en förklaring till det var den stora välfärdsstaten där de offentliga utgifterna gick till konsumtion och inte till investeringar. En teori som förklarar välfärdsstatens nedmontering från slutet av 1970-talet och framåt och det sambandet som råder mellan ökad ekonomisk tillväxt och minskad välfärd är Hiroto Tsukadas välfärdsstatsteori.²

Att välfärdsstaten sågs som ett problem för den ekonomiska tillväxten hängde ihop med en ideologisk förskjutning som tog fart från mitten av 1970-talet och framåt. Den var global och gick under namnet nyliberalismen. Nyliberalismen bygger på att kapitalet och marknaden måste få verka fritt från statliga ingripanden för att ekonomin ska nå högsta möjliga potential.

Alla hinder som kan tänkas motverka en ökad ekonomisk tillväxt som t.ex. välfärdsstaten måste reduceras.³

Den nya ekonomiska politiken som inleddes av SAP under 1980-talet, men som accelererades från början av 1990-talet, var inriktad på ekonomisk tillväxt och att minska de offentliga utgifterna. Det ledde till en helt ny politisk inriktning för SAP där bl.a. välfärden och fördelningspolitiken kom i skymundan. Av den anledningen så är det vetenskapligt intressant att undersöka de socialdemokratiska argumenten och motiveringarna för respektive emot den

1 Socialdemokraternas arbetareparti (SAP)-kongress., Framtid för Sverige: förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen, 1981, s. 14, 25, 40–41, 51.

2 Tsukada, H., Economic Globalization and the Citizens´Welfare State, 2002, s. 1, 12.

3 Berend, T. Iván, An economic history of twentieth-century Europe: economic regimes from laissez-faire to globalization, 2016, s. 251.

2 nya ekonomiska politiken inom rörelsen. Detta eftersom SAP alltid sagt sig värna välfärd och rättvis fördelningspolitik i såväl val som partiprogram.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka om SAP under åren 1990–1992 prioriterade en mer tillväxtfrämjande ekonomisk politik framför en mer samhällsinriktad ekonomisk politik baserad på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande. Resultatet av undersökningen kommer att analyseras med hjälp av Tsukadas välfärdsstatsteori. Teorin förklarar sambandet mellan ökad ekonomisk tillväxt och minskad välfärd. Genom att studera protokoll från riksdagsdebatter, kongresser hos SAP och Landsorganisationen (LO), memoarer från ledande socialdemokrater under den aktuella undersökningsperioden samt i någon mån SAP:s handlingsprogram från 1981 ska studiens syfte uppnås. För att besvara syftet med studien kommer två frågeställningar att undersökas.

1) Vilka argument och motiveringar uttrycktes inom SAP för en ny tillväxtfrämjande ekonomisk politik?

2) Vilka argument och motiveringar uttrycktes inom SAP för en samhällsinriktad ekonomisk politik byggd på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande?

1.2 Avgränsningar

Den huvudsakliga tidsperiod som studien avser att undersöka är mellan åren 1990 till 1992.

Till någon del sträcker den sig tillbaka till början av 1980-talet, och då närmare bestämt SAP:s reformprogram från 1981. 1981 lanserades och inleddes en intern debatt om en ny ekonomisk politik inom SAP i samband med reformprogrammet, Framtid för Sverige-förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen, inför valet 1982. Reform- eller handlingsprogrammet har ansetts så viktigt att ta med, eftersom det till stor del kom att ligga till grund för de argument och motiveringar som uttrycktes inom SAP under den huvudsakliga undersökningsperioden 1990–1992.

1992 tas som slutår för undersökningen eftersom de flesta reformerna kopplade till den nya ekonomiska politiken då hade antingen debatterats eller beslutats om i Sveriges riksdag.

3 Då studiens omfattning är begränsad så har ett visst urval gjorts. Olof Palmes argument och motiveringar rörande den nya ekonomiska politiken hade varit intressanta att ta med, men då reformerna debatterades och genomfördes efter hans död så har det inte bedömts som angeläget att ta med.

Tre memoarer har använts i undersökningen. Att inte fler memoarer har tagits med i undersökningen från t.ex. Sten Andersson, Mona Sahlin, Anna-Greta Leijon eller Georg Andersson har dels med undersökningens begränsade omfattning att göra och dels för att respektive minister inte varit involverad i planeringen eller genomförandet av den nya ekonomiska politiken. Undersökningen har därför ansett det viktigare att ta med argument och motiveringar från gräsrötter ute i landet under de två studerade kongresserna från SAP och LO.

Perioden har även ansetts relevant att studera eftersom det var under 1980- till 1990-talet som nyliberalismens idéer fick genomslag runtom i världen. Alla länder inklusive Sverige kom att påverkas av den nya politiska ideologin med sin syn på makroekonomisk teori.⁴

1.3 Källmaterial

Det källmaterial som ska besvara frågeställningarna är bland annat protokoll från kammaren i riksdagen under perioden 1990 till 1992. Tre protokoll har studerats och det gäller riksdagsdebatter gällande privatiseringar av statligt ägda företag, skattesänkningar och avregleringar. Det är proposition 1991/92:69 som gäller privatisering av statligt ägda företag.

Den debatten hölls den 18 december 1991 och det protokollet heter 1991/92:48. Den andra propositionen är 1990/91:39 och gäller skattereformen rörande sänkta skatter för privatpersoner och företag. Debatten hölls den 14 december 1990 och protokollet heter 1990/91:46. Den tredje är proposition 1990/91:191 om vissa livsmedelspolitiska frågor, avreglering av jordbruket där jordbruksproducenterna ska verka på samma fria marknad som andra producenter. Debatten hölls den 10 juni 1991 och protokollet heter 1990/91:128.

De riksdagsdebatter som har undersökts har ansetts som de mest relevanta att ta med i undersökningen eftersom debatterna har handlat om privatiseringar, skattesänkningar och avregleringar. Det här är delar av den nya ekonomiska politiken och därmed så svarar de mot

4Eklund, K. ”Kanslihushögern: barn av sin tid” i Lindgren Åsbrink, Marika (red.), Kan(s)lihushögern: frälsare eller dödgrävare? 2019, s. 28-30.

4 syftet med studien, att undersöka om SAP prioriterade en mer tillväxtfrämjande ekonomisk politik framför en mer samhällsinriktad ekonomisk politik byggd på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande.

Privatiseringar av statligt ägda företag var en borgerlig proposition men har tagits med då den är en del av den nya ekonomiska politiken på så sätt att den går den så kallade marknaden till mötes. Gällande avregleringar så fanns det andra protokoll som också hade kunnat användas men då studiens tid och omfattning är begränsad så har den livsmedelspolitiska avregleringen ansetts viktigast att ta med.

Även protokoll från SAP:s partikongress 1990 och LO-kongressen 1991 har undersökts.

Anledningen till att dessa protokoll har valts ut hänger ihop med att det var 1990/1991 som den stora skattereformen genomfördes.

Tre memoarer har använts som källmaterial. De är skrivna av Kjell-Olof Feldt, Stig Malm och Ingvar Carlsson. Kjell-Olof Feldt var finansminister från 1982 till 1990. Han var den mest inflytelserika ekonomisk-politiska socialdemokraten i Sverige under den period som ledde fram till den nya ekonomiska politiken. Att höra hans egna motiveringar om den ekonomiska politiken från 1982 till 1990 är av högsta intresse. Stig Malm var LO ordförande från 1983 till 1993 och var från fackföreningsrörelsens sida den mest inflytelserika personen. Hans skildringar av den nya ekonomiska politiken är intressant eftersom arbetarrörelsen är delad på parti och fackförening. Ingvar Carlsson var bl.a. statsminister från 1986 till 1991. Han satt med i partistyrelsen under hela undersökningsperioden från 1981 till 1992. Han var precis som Kjell-Olof Feldt även med i den arbetsgrupp som SAP tog fram 1981 för att skriva ett förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen efter valet 1982. Arbetsgruppens program har också använts i undersökningen som källa för socialdemokratiska motiveringar för den nya ekonomiska politiken. En utförligare beskrivning av SAP:s handlingsprogram kommer i bakgrundsdelen.

1.4 Definitioner

Den nya ekonomiska politiken: Själva begreppet den nya ekonomiska politiken är inte hämtat från SAP handlingsprogram som skulle föra Sverige ur krisen från valet 1982 men däremot vad som ska räknas dit. Den nya ekonomiska politiken ska i den här undersökningen förstås

5 som den politik som arbetsgruppen med bl.a. Ingvar Carlsson och Kjell-Olof Feldt tog fram innan valet för att kunna förverkligas om det skulle bli ett socialdemokratiskt regeringstillträde.

En utförligare beskrivning över vad den politiken skulle innefatta kommer i bakgrundsdelen.

Trots att privatiseringar av statligt ägda företag inte nämns i arbetsgruppens politik eller program, så räknas den in i definitionen. Det är för att den nya ekonomiska politiken på flera sätt gick marknaden till mötes. Därför ingår privatiseringar av statligt ägda företag som en del av definitionen av den nya ekonomiska politiken.⁵

Välfärdsstaten: Själva begreppet är så nära förknippat med socialdemokratin i Sverige och därför kommer socialdemokratins betydelse av begreppet att användas. Välfärdsstaten eller välfärdssystemet som också används i undersökningen utgår från samma begreppsliga koncept.

Med välfärd menas sociala rättigheter som t.ex. sjukvård, utbildning, bidrag vid sjukdom eller arbetslöshet samt pensioner. De finns till för alla oavsett t.ex. inkomst, ålder eller inbetald skatt.

De sociala rättigheterna ska finansieras till största del med hjälp av skattepengar.⁶

Tillväxtfrämjande ekonomisk politik: En politik som prioriterar ekonomisk produktivitet där investeringar och sparande går före konsumtion och fördelning.

Samhällsinriktad ekonomisk politik baserad på välfärd och rättvis fördelning: En politik som prioriterar välfärdssystemet och en rättvis fördelning av Bruttonationalinkomsten (BNI) där konsumtion och fördelning går före investeringar och sparande.

Samhällsinriktad ekonomisk politik baserad på gemensamt ägande: En politik som sätter samhällsintresset före marknaden. Det allmänna eller statliga ägandet före det privata ägandet.

Nyliberalismen: Med nyliberalism menas att ekonomin fungerar bäst utan statliga ingripanden. En tro på individen och individualismen. Att det är på en fri och oreglerad marknad som bästa möjliga produktivitet, effektivitet och lönsamhet kan uppnås. Det inkluderar privatiseringar, minskade offentliga utgifter särskilt inom välfärd, skattesänkningar och avregleringar. Det finns en tro på att marknadsmekanismerna löser alla ekonomiska och sociala problem. Nyliberalismen är egentligen inte ny utan det är gamla idéer från den klassiska

5 SAP- kongress., Framtid för Sverige: förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen, 1981, s. 40–41.

6 Carlsson, I. & Lindgren, A-M., What is social democracy? 2007, s. 61-64.

6 liberalismen och står i motsats till den moderna liberalismen som ser statliga ingripanden och välfärd som nödvändiga medel för att stävja marknadsmekanismerna.⁷

2. Metod

För att undersöka källmaterialet och ta reda på vilka argument som socialdemokratiska företrädare har haft gällande den nya ekonomiska politiken så har idéanalys använts. Ludvig Beckman och Carina Ljungwald menar att idéanalys är en metod för att kritiskt tolka och analysera idéer i t.ex. politiska sammanhang. Påståenden och argument från politiker visar på politiska budskap om hur den politiska verkligheten borde värderas, förändras och förstås.

Idéerna bildar motiv till politisk handling, legitimerar politikens konsekvenser och hjälper till att bedöma politiken. Beckman och Ljungwald menar att det finns olika inriktningar inom idéanalys, bl.a. den beskrivande idéanalys.⁸ I denna studie kommer den beskrivande idéanalysen att användas. Den beskrivande idéanalysen går ut på att systematisera och utveckla innebörden av de argument och idéer som de socialdemokratiska företrädarna uttrycker i källmaterialet och att därefter koppla motiveringar till Tsukadas Welfare State Theory. Ett exempel på hur den beskrivande idéanalysen har tillämpats i den här undersökningen hämtas från LO-kongressen 1991 där Stig Malm höll sitt anförande. Han säger bland annat:

För tio tolv år sedan kunde man ofta se näringslivsföreträdare från de stora företagen i TV beskriva våra medlemmar som ”produktionsfaktorer”. De skulle vara lätt utbytbara. Samma direktörer sitter idag i TV och säger att de anställda, medarbetarna, är företagens största resurs.

På tio tolv år har vi alltså gått ifrån att vara ”produktionsfaktorer” till att vara ”medarbetare”, och jag är övertygad om att på 90-talet kommer vi t.o.m. att erkännas som människor.⁹

Det som Stig Malm tog upp på LO-kongressen har kopplats till den strukturella omvandlingen på arbetsplatserna och att industrin blivit mer kunskapskrävande. Det ledde till att arbetarna hade blivit mer värdefulla för företagsledningen. Innebörden av argumenten utvecklas i det här fallet till strukturomvandling.

7 Heywood, Andrew, Political ideologies: an introduction, 2017, s. 26,83.

8 Beckman L. & Ljungwald C., Juridik och rättsvetenskap i social arbete, 2009, s. 66–67.

9Arbetarrörelsens Arkiv (AA), Malm, S., LO-kongress, 1991, s. 561.

7 Innan utvecklandet av innebörden av argumenten har påbörjats så har en kategorisering gjorts av det utvalda källmaterialet. Det betyder att allt källmaterial har lästs och avkodats mot utvalda ämneskategorier som svarar bäst mot ståndpunkter och argument för respektive emot den nya ekonomiska politiken. De fem kategorier som källmaterialet har lästs och avkodats mot är: 1) minska inflationen och de offentliga utgifterna, 2) för en rättvis fördelningspolitik, 3) närmande till EG, 4) privatiseringar av statligt ägda företag och 5) ökade investeringar och tillväxt. När kategoriseringen har avslutats så har ett urval gjorts. Det som har valts ut och hamnat i undersökningen är det som bäst svarar mot det teoretiska grepp som arbetet utgår från för ett prövande vad gäller argument och motiveringar. Det betyder att exemplet ovan som handlar om strukturomvandlingen och att det skulle vara bra eftersom då blir arbetarna mer värdefulla för företagsledningen handlar om investeringar eftersom det är vad en strukturomvandling behöver. Alltså prioriterar Stig Malm i det citatet investeringar framför välfärd och det går att analyseras med hjälp av Tsukadas välfärdsstatsteori. Motivering till att den beskrivande idéanalysen har använts är att den beskriver och utvecklar innebörden av de idéer som uttrycks i källmaterialet och det svarar mot syftet med studien. En annan metod som skulle kunnat ha använts för att bearbeta källmaterialet är argumentationsanalysen, då skulle även argumenten bakom idéernas uppkomst ha studerats. Det skulle förtydliga argumenten och motiveringarna för och mot den nya ekonomiska politiken, men då studiens omfattning är begränsad så har den metoden inte använts.

3. Teoretisk referensram

Hiroto Tsukada är professor emeritus på Yamaguchi Universitetet i Japan. Han har lanserat en teori om Välfärdsstaten. Teorin som tar sin utgångspunkt i att välfärdssamhället försämrades i många industriländer från 1970-talet och framåt på grund av nyliberal ideologi och ekonomisk globalisering.¹⁰ Teorin utgår från relationen mellan investeringar och konsumtion. Den relationen ser ut så här: Om staten ökar sina utgifter mot investeringar istället för konsumtion då ökar den ekonomiska produktiviteten. Tvärtom blir då om staten ökar sina utgifter mot konsumtion då minskar den ekonomiska produktiviteten. Tsukada kallar det för den sociala balansen i ett samhälle. Om den sociala balansen av statens utgifter går mot ökad konsumtion då kommer fler människor i samhället att få del av den nationella inkomsten. Om den sociala balansen går åt andra hållet d.v.s. att de statliga utgifterna går till ökade investeringar då kommer också färre människor att få del av den nationella inkomsten. Den här sociala balansen

10 Tsukada, H., Economic Globalization and the Citizens' Welfare State: Sweden, UK, Japan, US, 2001, s. 1-2.

8 avgör vem som blir vinnare och vem som blir förlorare i ett samhälle. Det som komplicerar saker är den globala konkurrensen och den fria marknaden, eftersom länder eller stater på en fri global marknad måste styra utgifterna mot investeringar. I annat fall så kommer företagen i de länderna att konkurreras ut av andra länders företag. Det i sin tur kommer innebära en mindre välfärdsstat eftersom det är företagen som förser välfärdsstaten med medel.¹¹

Det som skedde under 1970-talet, enligt Tsukada som hänvisar till två OECD rapporter från 1981 och 1983, var att den sociala balansen mellan investeringar och konsumtion hade gått för långt åt konsumtionshållet. Att den ekonomiska lågkonjunkturen som kom under 1970-talet berodde på att välfärdsstaten hade vuxit för mycket och inte bara tagit för mycket av statens utgifter i anspråk utan också lett till stigande löner för arbetskraften. Det sista resonemanget att en stor välfärdsstat hade lett till stigande löner för de som arbetade handlar om att det måste löna sig att arbeta. Det betyder att om statens bidrag är för generösa så kommer färre människor att vilja arbeta och det i sin tur leder till att de som faktiskt arbetar får högre löner. Detta eftersom det annars inte löner sig att arbeta. Stigande löner leder dessutom till att företagen måste ta en större del av sina utgifter till löner istället för investeringar. Det var alltså det som bl.a. hade hänt under lågkonjunkturens 1970-tal, en alltför stor välfärdsstat som i sin tur ledde till minskade investeringar och sämre ekonomisk produktivitet.¹²

Tsukada pekar också på att innan 1970-talet så försvarade staten välfärdsstaten mot marknadsmekanismerna. Välfärdsstaten var det skydd som staten satte upp för att motverka de negativa konsekvenserna som marknaden och konjunkturcyklerna fick på samhället. Det inkluderar säkerhet för medborgarna under hela livet, t.ex. arbetsmarknadsregler, minimilöner, bidrag vid arbetslöshet och sjukdom, pensioner och sjukvård. Marknadsmekanismerna och företagen ska användas som medel för att uppnå ett fungerande välfärdssystem men staten måste styra kontrollen. Under de senaste decennierna så har detta förändrats i med nyliberalismen och den ekonomiska globaliseringen. Nyliberalismen och den ekonomiska globaliseringen lyfter fram att staten måste minska underskotten och de skadliga inverkningarna på produktionen samt öka konkurrensen och initiativen att söka jobb. Detta eftersom produktiviteten annars blir för låg.¹³

11Tsukada, H., Economic Globalization and the Citizens' Welfare State: Sweden, UK, Japan, US, 2001, s. 12.

12 Ibid, s. 12, 41-43.

13 Ibid, s. 2,41-42.

9 Sammanfattning och koppling till undersökningen

Vad som avses med Tsukadas välfärdsstatsteori är att politikerna prioriterar investeringar framför välfärd. Detta eftersom en för stor välfärdsstat påverkar den ekonomiska produktiviteten och tillväxten på ett negativt sätt. Anledningen är för det första att för mycket av statens utgifter går till konsumtion och inte till investeringar. För det andra, om välfärdsstaten är för generös stiger också lönerna för de som arbetar. Detta eftersom det annars inte lönar sig att arbeta. Båda anledningarna leder till minskad ekonomisk produktivitet och tillväxt.

Tsukadas välfärdsstatsteori är relevant för studien eftersom den nya ekonomiska politiken som SAP var med och genomdrev mycket handlade om att anpassa den svenska ekonomin till omvärldens nya ideologiska förskjutning från välfärd till investeringar. Eftersom välfärden alltid varit något som socialdemokrater sagt sig värna om, blir det intressant att analysera socialdemokratiska argument och motiveringar för och mot den nya ekonomiska politiken till teorin.

4. Historisk bakgrund

Den historiska bakgrunden har två delar. Den första delen syftar till att beskriva den ekonomiska konjunkturen, den förändrade makroekonomiska ideologin och närmandet till EG.

De här områdena anses viktiga att ta upp eftersom socialdemokrater refererar och förhåller sig till dem i undersökningsdelen. Första delen av bakgrundsdelen anses även vara viktig för att sätta in undersökningen i ett historiskt sammanhang. Den andra delen tar upp SAP:s förslag med handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen efter valet 1982. Den andra delen är viktig eftersom många av argumenten och motiveringarna som socialdemokratiska företrädare uttrycker i undersökningsdelen har sin grund i de handlingslinjer som den socialdemokratiska arbetsgruppen tog upp i programmet. Den är även viktig eftersom definitionen av den nya ekonomiska politiken som undersökningen bygger på är hämtat från arbetsgruppens program.

4.1 Den ekonomiska konjunkturen

Många trodde att världen skulle drabbas av hög arbetslöshet och depression efter andra världskriget eftersom det hade skett efter första världskriget. Fast så skedde inte utan det blev

10 en nästan obruten tillväxtperiod fram till början av 1970-talet.¹⁴ Med en årlig ökning av Bruttonationalprodukten (BNP) på 3 procent i Sverige, och under 1960 till 1965 låg tillväxten i genomsnitt på 5,3 procent per år. Den ekonomiska högkonjunkturen skulle förvandlas till en lågkonjunktur i och med OPEC:s beslut att kraftigt höja oljepriset under slutet av 1973 och början av 1974. Det gjorde att tillväxten försvagades från 1974 till 1977. Inflationen steg samtidigt från 7 procent 1973 till 11 procent 1977 och lönekostnaderna ännu mer, vilket gjorde att svenska företag fick svårare att konkurrera med utländska företag. Två devalveringar av den svenska kronan gjorde att konjunkturen vände uppåt. Krisdrabbade industrier fick hjälp från staten och med det ökade de offentliga utgifterna. 1973 gick 45 procent av BNP till offentliga utgifter och 1977 hade det ökat till 58 procent. Statsskulden började växa kraftigt från 1977.¹⁵

När SAP återtog makten 1982 devalverades kronan med 16 procent för att åstadkomma en rejäl vinstmarginal för företagen som de kunde använda till investeringar och bli lönsamma igen.

Devalveringen gjordes också för att kunna finansiera välfärden.¹⁶ 1985 gjorde Riksbanken en kreditavreglering och tog bort utlåningstaket för bankerna. Det ledde till att bankerna började låna ut pengar och inte bara konsumtionen ökade utan även inflationen. Den ekonomiska högkonjunkturen förbyttes till lågkonjunktur under början av 1990-talet med bl.a. en bankkris och valutakris.¹⁷

4.2 Den förändrade makroekonomiska ideologin

Från mitten av 1970-talet kom nya makroekonomiska teorier från Friedrich Hayek och Milton Friedman och andra företrädare för den nyliberala rörelsen. De förespråkade avregleringar, privatiseringar, mot statliga ingripanden och välfärdsstaten.¹⁸ Med budgetunderskott, växande statsskulder och stagflation ledde 1970-talet till ett paradigmskifte. Den keynesianska politiken ansågs inte längre kunna lösa de ekonomisk- politiska problemen och istället sågs monetarism, normpolitik, utbudspolitik och fria marknader som en lösning. Milton Friedman som fick nobelpriset förespråkade framförallt en regelstyrd penningmängd. Det kunde till en början leda

14 Murhem, S.,”Den svenska arbetsmarknaden” i Morell, M. & Hedenborg, S. (red.). Sverige - en social och ekonomisk historia, 2006, s. 299.

15 Jonung, L., Med backspegeln som kompass - en ESO rapport om stabiliseringspolitik som läroprocess, 1999, s. 164.

16 Riksbanken, från kris till norm, 2018, s. 401.

17 Jonung, L., från guldmyntfot till inflationsmål-svensk stabiliseringspolitik under det 20:e seklet, 2000, s. 26–

27. 18 Berend, T. I., An economic history of twentieth-century Europe: economic regimes from laissez-faire to globalization, 2016, s. 250-251.

11 till högre arbetslöshet, men det skulle hejda inflationen. Fokus byttes från efterfrågesidan till utbudssidan i ekonomin. Det var viktigare att stimulera omvandling och produktivitet, inte att försöka styra efterfrågan. Med Margaret Thatcher och Ronald Reagan följde den nyliberala rörelsen medan Frankrikes socialdemokratiske ledare Francois Mitterrand försökte bevara den keynesianska expansionspolitiken, men som ensamt land gick det inte. Det ledde till underskott och inflation. Allt fler länder följde efter den internationella trenden, så även SAP som dock försökte hitta: ”… ett modernt socialdemokratiskt alternativ till den reaganska-thatcherska

”nyliberalismen”.¹⁹

4.3 Närmandet till EG

Den europeiska ekonomiska integrationen skulle möjliggöra en större marknad där varor och tjänster kunde flöda fritt. Den gemensamma marknaden skulle dra till sig investeringar, konkurrens och innovationer. Den europeiska tillväxten hade hamnat efter USA och Japan från mitten av 1970-talet och för att ta upp konkurrenskraften med de två länderna skapades 1987 the Single European Act. Det var för att accelerera integrationsprocessen och uppnå en gemensam marknad till år 1992.²⁰ För SAP var EG eller EEC samarbetet inte aktuellt eftersom det stred mot neutralitetsprincipen. Så hade det varit på både Tage Erlanders och Olof Palmes tid. Så var det även under Palmes sista tid på 1980-talet. Men det förändrades i slutet av 1980- talet när globaliseringen ökade och kommunistländer föll. Dessutom såg den ekonomiska verkligheten annorlunda ut i Sverige jämfört med på Tage Erlanders tid. SAP såg inte bara Europasamarbetet som ett sätt att stärka den svenska ekonomin och rädda välfärdsstaten, men också för att stärka arbetarrörelsen internationellt mot kapitalet som hade flyttat fram sina positioner globalt.²¹

4.4 Framtid för Sverige-förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen

Förslaget Framtid för Sverige utarbetades av en liten grupp bestående av Ingvar Carlsson, Leni Björklund, Kjell-Olof Feldt och Rune Molin. Till arbetsgruppen fanns det fyra sekreterare och dessa var Anne-Marie Lindgren, Per-Olov Edin, Odd Engström och Erik Åsbrink. Förslaget antogs sedan av partistyrelsen den 16 juni 1981. Förslaget eller programmet skulle realiseras efter valet 1982. Det syftade till att föra Sverige ur den ekonomiska krisen med bl.a. stora

19 Eklund, K. ”Kanslihushögern: barn av sin tid” i Lindgren Åsbrink, Marika (red.), Kan(s)lihushögern: frälsare eller dödgrävare? 2019, s. 28-30.

20Mingst, K. A., Essentials of international relations, 2008, s. 272-273.

21 Lewin, L., Ideologi och strategi: svensk politik under 130 år, 2017, s. 389–392.

12 underskott i statsbudgeten och minskad produktivitet. För att ta Sverige ur krisen föreslogs sju punkter: 1) Inflationsbekämpning som innebar både minskad kostnads- och prisstegring i Sverige. 2) Öka investeringarna både inom industrin och andra branscher för att öka produktionsförmågan. 3) Efterfrågan inom landet skulle ökas inom den egna svenska produktionen. 4) Minska oljeberoendet och övergå till andra energikällor. 5) Att bättre ta tillvara på råvaror som fanns i Sverige. 6) Den offentliga sektorn skulle mer stödja utveckling, produktion och sysselsättning inom landet, men måste anpassas till det utrymme som fanns. 7) En uppgång av industriproduktionen skulle få leda till högre vinster för företagen.²² Programmet var alltså starkt tillväxtbejakande och med en offentlig sektor som skulle anpassas till det utrymme som fanns.

5. Tidigare forskning

Isabelle Thunberg har undersökt om SAP har förändrat välfärdspolitiken från 1960-talet till 2000-talet och hur den förda politiken relaterar till partiets grundideologi. Resultatet visade bl.a. att under 1960- och 1970-talet så var de socialdemokratiska argumenten grundade i att staten skulle bedriva välfärdstjänster och mot att marknaden ska sköta dessa. Under 1990- och 2000-talet så pekade de socialdemokratiska argumenten på en generell välfärd och kollektiv finansiering men med en ökad acceptans för privata initiativ och verksamheter. Isabelle Thunberg visar att trots att det fanns en viss acceptans för privat verksamhet i välfärden så fanns det också skepticism mot privatisering. Till exempel så fanns det argument för kvalitetssäkring inom viktiga välfärdsområden samt argument mot vinstdrivande skolor. Den socialdemokratiska ideologin är till viss del densamma under hela den undersökta perioden, alltså från 1960- till 2000-talet, men en viss förskjutning kan urskiljas i partiprogrammen under senare perioder då socialismen blir mindre framträdande på grund av ökade möjligheter för individen och minskat inflytande för staten. Nyliberala inslag syns i partiprogrammen från 1990-talet och framåt där bl.a. den samhälleliga styrningen skulle kombineras med marknadsekonomin eller att den enskilde medborgaren själv skulle få möjlighet att välja vårdmottagning. Isabelle Thunberg visar på så sätt den socialistiska grundideologin urholkats.²³

22SAP- kongress., Framtid för Sverige: förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen, 1981, s. 3, 40–

41. 23 Thunberg, I., Socialdemokratin och välfärdspolitiken i Sverige: En argumentations-och ideologianalys om det Socialdemokratiska arbetarpartiets välfärdspolitiska förändringar från 1960-talet fram till idag, 2011, s. 2, 33–

34, 41–42.

13 Jenny Andersson har haft som syfte att undersöka SAP:s ändrade diskurs gällande partiets hållning i frågan ekonomisk tillväxt kontra välfärd sedan andra världskriget. SAP har hävdat att det kapitalistiska systemet gör något bra eftersom det ger social välfärd. Hur balansen ska gå mellan å ena sidan tillväxt och på den andra välfärd har varierat mellan tidsperioder och områden fortsätter Jenny Andersson. Hon anför att för SAP i Sverige så har det funnits ett särskilt förhållande mellan ekonomi och välfärd, där inte bara tillväxt har gett välfärd utan att också välfärd har en central roll för en effektiv ekonomi och att nå tillväxt. Det här är själva grundideologin som dominerade innan 1970-talet. Resultatet av undersökningen visar att tre olika ideologier hade varit framträdande under olika perioder. På 1970-talet övergick balansen mellan tillväxt och välfärd åt välfärdshållet. Perioden kännetecknades av en negativ syn på ekonomisk tillväxt, där den sågs som ansvarig för inkomstskillnader och social exkludering.

På 1980-talet så förbyttes det. Istället så ansågs inte välfärd kunna generera ekonomisk tillväxt.

Det gick alltså mot den första grundideologin som styrt balansen mellan tillväxt och välfärd, att båda behövdes för varandra. Jenny Andersson menade att SAP hanterade situationen under 1980-talet med att hänvisa till en förändrad ideologisk förskjutning som innebar en ny ekonomisk och social värld. Ytterligare en anledning som Jenny Andersson tog upp var att på 1950-talet så lyftes den kollektiva solidariteten och ansvaret fram som en förutsättning för tillväxt, men på 1970-talet radikaliserades den synen och det handlade mer om individuella sociala rättigheter. En sådan radikalisering utnyttjades därefter vid 1980-talet till att undergräva välfärden.²⁴

Ola Stjärnhagen har som syfte att undersöka om en stor välfärdsstat hämmar den ekonomiska tillväxten. Studien undersöker Sverige kontra andra OECD länder under perioden 1951 till 2000. 17 andra OECD-länder hade ingått i studien. Resultatet av studien kommer fram till att Sveriges genomsnittliga BNP per capita-tillväxt uppgick till 2,3 procent medan medelvärdet för samtliga länder var 2,8 procent för den undersökta perioden. Trots resultatet att Sverige hade haft en lägre ekonomisk tillväxt än OECD genomsnittet, så menar Ola Stjärnhagen att det inte går att fastslå att det hade med en för stor välfärdsstat att göra. Orsakssambandet mellan svensk välfärdsstat och minskad svensk ekonomisk tillväxt under den undersökta perioden går inte att fastställa. Anledningen till detta har flera förklaringar, bl.a. den offentliga sektorns roll

24 Andersson, J., Between growth and security: Swedish social democracy from a strong society to a third way, 2006, s. 1-3, 128-131.

14 i den ekonomiska tillväxten. Den offentliga sektorn är svår att definiera eftersom den kan innehålla så många olika verksamheter och av så skilda slag. Därför blir det svårt att dra slutsatser. Dessutom visar resultatet vad gäller sambandet mellan offentlig konsumtion och ekonomisk tillväxt på olika samband. Först var sambandet negativt för att sedan visa ett positivt samband.²⁵

Mikael Persson har i sin studie undersökt vilka motiv som drev SAP att genomföra 1990/1991 års skattereform. Resultatet visar bl.a. att skattereformen inte handlade om en rättvisare fördelningspolitik, d.v.s. att frågan var ideologisk knuten till dess kärnväljare. Kjell-Olof Feldt menade att det nuvarande skattesystemet minskade utbudet av arbete samtidigt som det höll nere sparande och investeringar. Ingvar Carlsson lyfte även fram att skattesystemet hade drivit upp lönenivåerna och med det inflationen. Både Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson menade också att skattereformen var viktig för att skattesystemet i annat fall höll på att urholkas med alla kryphål som kunde utnyttjas av de som hade möjlighet att göra det. Från LO-håll var Stig Malm positiv till skattereformen eftersom det dåvarande skattesystemet ansågs orättvist, men han var inte nöjd med att höginkomsttagarna fick så stor sänkning. Skattereformen var fördelningspolitiskt inte möjlig att försvara eftersom det tydligt och klart gynnade höginkomsttagarna och inte låginkomsttagarna. Både Kjell-Olof Feldt och Ingvar Carlsson visste att de med skattereformen riskerade att svika sina kärnväljare, men att de var inriktade på att fånga upp mittenväljarna. Det fanns en tydlig skiljelinje hos SAP mellan partiet och fackföreningsrörelsen gällande rättvisan med skattereformen. Mikael Persson lyfter fram att om skattereformen hade handlat om att göra skattesystemet mer rättvist och inte låta de rika komma undan med att inte betala skatt, då skulle SAP ha försökt att stoppa alla kryphål som fanns istället. Mikael Persson menar även att den nya skattereformen bröt mot partiprogrammet som fortfarande gällde eftersom beskattningen enligt partiprogrammet från 1975 skulle jämna ut inkomst och förmögenhetsfördelningen och så blev det inte. Skattereformen handlade även om att få ett större parlamentariskt inflytande och nå samarbete över blockgränserna enligt Mikael Persson.²⁶

25 Stjärnhagen, O., Ekonomisk tillväxt i välfärdskapitalismen: en jämförande studie av BNP per capita-tillväxten i rika OECD-länder 1970–2000, 2015, s. 28,147–151.

26 Persson, M., Vad driver socialdemokraterna? En fallstudie av motiven bakom århundradets skattereform, 2005, s. 1, 13–19.

15 Sammanfattning tidigare forskning

Den tidigare forskningen har valts ut eftersom de har ansetts relevanta för den egna studiens syfte. I Isabelle Thunbergs undersökning framhäver hon en förändrad ideologisk förskjutning hos SAP gällande välfärdspolitiken i såväl argument som partiprogram. I Jenny Anderssons avhandling så har SAP från 1980-talet förändrats på så sätt att välfärden har fått ge vika för ekonomisk tillväxt. Ola Stjärnhagens resultat visar att Sveriges BNP per capita var lägre än OECD genomsnittet från perioden 1951 till 2000. Det gick däremot inte att koppla till att Sverige hade en allt för stor välfärdsstat. Mikael Perssons resultat visar att den stora skattereformen inte hade att göra med en mer rättvis fördelningspolitik för SAP, utan mer om ekonomiska åtgärder relaterat till sparande och investeringar samt förbättra möjligheter för parlamentariskt samarbete över blockgränserna. Den tidigare forskningen visar, förutom Ola Stjärnhagens resultat, att det har skett en ideologisk förskjutning hos SAP till att prioritera tillväxt och att gå marknaden till mötes. Det som den tidigare forskningen inte har belyst närmare, men som den egna undersökningen eventuellt kan bidra till, är att relatera den nya ekonomiska politiken som inleddes i början av 1980-talet och argumenten och motiveringarna för respektive mot den med en koppling till välfärdsstaten. En koppling som handlar om SAP prioriterade en mer tillväxtfrämjande ekonomisk politik framför en mer samhällsinriktad ekonomisk politik baserad på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande.

6. Undersökning

Undersökningsdelen utgår från fem kategorier. De fem kategorierna är följande: 1) minska inflationen och de offentliga utgifterna, 2) för en rättvis fördelningspolitik, 3) närmande till EG, 4) privatiseringar av statligt ägda företag och 5) ökade investeringar och tillväxt. Det betyder t.ex. att socialdemokratiska argument och motiveringar för en rättvis fördelningspolitik har hamnat i kategori två. Kategorierna ett, tre och fem är argument och motiveringar för en ny tillväxtfrämjande ekonomisk politik och kategorierna två och fyra är argument och motiveringar för en samhällsinriktad ekonomisk politik baserad på välfärd, rättvis fördelning och gemensamt ägande. Indelningen av kategorierna motiveras med att de belyser de två frågeställningarna och svarar mot syftet med studien, d.v.s. att undersöka socialdemokratiska argument och motiveringar för respektive mot den nya ekonomiska politiken. Varje kategori avslutas med en sammanfattning.

16 6.1 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för att minska inflationen och de offentliga utgifterna

Kjell-Olof Feldt, som var finansminister för SAP mellan 1982 och 1990, skrev om att Sverige inte använde sina resurser på ett produktivt sätt. Det ekonomiska systemet var inte lika effektivt som det tidigare hade varit. Han menade att de höjda energikostnaderna och den långa perioden av hög inflation låg till grund vad gällde att den goda ekonomiska tillväxten hade brutits i mitten av 1970-talet. Men när andra länder började accelerera sina ekonomier under mitten av 1980-talet så gjorde inte Sverige likadant:

Men nu i mitten av 1980-talet verkade det som en rad andra industriländer började öka farten igen medan Sverige sackade efter. Det fanns således goda för att inte säga tvingande skäl att med större kraft än vi hittills visat driva på arbetet för att öka växtkraften i den svenska ekonomin.

Kompletteringspropositionen 1986 kom att domineras av två teman. Det ena var att industrin måste ge utrymme för fortsatt expansion genom att den offentliga sektorns anspråk på arbetskraft begränsades, det andra var att en serie åtgärder föreslogs eller aviserades för att öka den ekonomiska tillväxten.²⁷

Det citatet vill framhålla är att den dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt inte ansåg att Sveriges ekonomiska system var särskilt effektivt under mitten av 1980-talet. Sverige och andra industrialiserade länder hade haft det svårt sedan mitten av 1970-talet med bl.a. höga energikostnader och hög inflation. Skillnaden var att när andra länder började öka växtkraften igen, som fallet var innan 1970-tals krisen, så gjorde inte Sverige samma sak. Sverige saktade efter, menade han. De åtgärder som Kjell-Olof Feldt ville vidta med kompletteringspropositionen var att begränsa arbetskraften i den offentliga sektorn, dvs. att minska de offentliga utgifterna så att industrin kunde få kapital till investeringar.²⁸ Detta för att på så sätt ge industrin möjlighet till expansion och ökad tillväxt.

Alan Larsson, finansminister i regeringen mellan 1990 och 1991, menade i sitt anförande i riksdagsdebatten om det ekonomiskt dåliga läge som Sverige befann sig i med bland annat en låg ekonomisk tillväxt och hög inflation, att SAP inte hade gett förtur till inflationsbekämpning framför minskad arbetslöshet. Han fortsatte sitt anförande med att arbetslöshet inte var ett mål eller ett medel i den socialdemokratiska politiken, utan att det blivit arbetslöshet p.g.a. brister i ekonomin och trögheter på arbetsmarknaden. Den viktigaste orsaken var inflationen, den för

27 Feldt, K-O., Alla dessa dagar-: i regeringen 1982–1990, 1991, s. 287.

28 Regeringens proposition 1986/87: 150.

17 snabba kostnadsutvecklingen: ” Den måste bekämpas för att vi skall ha en sysselsättning som vilar på en sund bas. Insatserna mot inflationen är således ett medel i kampen mot arbetslöshet”.²⁹ Av den anledningen menade han att inflationen måste bekämpas för att rädda sysselsättningen och att en aktiv arbetsmarknadspolitik hjälpte till. Alan Larsson hävdade också att arbetsmarknadens parter hade ett ansvar att stabilisera löneutvecklingen.³⁰

Inflationsbekämpning handlade även om att strama åt finanspolitiken, fortsatte Alan Larsson, och hävdade att Sverige måste hålla igen på utgifterna i den offentliga verksamheten. Samtidigt se till att välfärdssystemen fungerade väl. Ett välfärdssamhälle för alla men främst för de som behövde det allra mest, sa han, och fortsatte med att lyfta fram 1980-talet där stora framsteg hade gjorts. En period som kännetecknades av en stark ökning av investeringar och sysselsättning, samtidigt som välfärden byggdes ut med vård och omsorg. Fast Sverige överskattade sina resurser menade Alan Larsson. Det gjorde både näringsliv, hushåll och offentlig sektor. Det ledde till inflation, försvagad tillväxt och underskott i bytesbalansen. ³¹

Stig Malm, som var ordförande i LO från 1983 till 1993, menade att SAP med Ingvar Carlsson i spetsen valde att gå marknaden till mötes när ett samarbete med Folkpartiet inleddes 1990:

Om förtroendet från väljarna fått sig en allvarlig knäck av stoppaketet, kom uppgörelsen med folkpartiet att medföra en svekdebatt. Både löftet om utbyggd föräldraförsäkring och om den sjätte semesterveckan sköts på framtiden. I valrörelsen på arbetsplatserna ett och ett halvt år tidigare hade vi hotat med att egenavgifterna i arbetslöshetsförsäkringen skulle höjas ifall de borgerliga vann valet. Nu ingick höjningen i uppgörelsen med folkpartiet. Därutöver höjdes momsen, vilket innebar att den reallöneökning vi förutsatt i avtalsuppgörelsen gick upp i rök.³²

Citatet visar att SAP hade valt den så kallade marknaden och ett samarbete med Folkpartiet istället för reformer inom välfärdssystemet. Nedskärningar i transfereringssystemen syftade till att minskade de offentliga utgifterna och höjd moms syftade till att försämra för de lågavlönade.

Stig Malm skrev om att uppgörelsen med Folkpartiet var ett led i att komma åt den höga inflationen och minska den eftersom konkurrenskraften gentemot andra länder hade försämrats. Dessutom drevs ränteläget upp och det påverkade investeringarna. Stig Malm och

29 Protokoll 1990/91:46, Regeringens proposition 1990/91:39.

30 Ibid.

31 Protokoll 1990/91:46, Regeringens proposition 1990/91:39.

32 Malm, S., 13 år, 1994, s. 199.

18 LO var inte nöjda med uppgörelsen och menade att den socialdemokratiska regeringen hade andra, bättre, alternativ som att t.ex. begränsa efterfrågan i vissa branscher och regioner. Att kompromissa får man göra, men aldrig gå ifrån de ideologiska värdena och målen. I annat fall menade han att SAP skulle förlora sin trovärdighet i valfrågor som rättvisa, solidaritet och jämlikhet.³³

SAP:s arbetsgrupp för att föra Sverige ur krisen hade menat att den höga inflationen hade lett till ett högt ränteläge och det i sin tur hade gjort att det blev lönsamt med fastighetsaffärer, placeringar i konst och finansiella transaktioner. Det här var en osund verksamhet menade SAP:s arbetsgrupp eftersom det inte bidrog till en ökad sysselsättning eller export. Inflationen försämrade konkurrenskraften gentemot andra länders företag och ledde till en osäkerhet hos investerare. För staten innebar den höga räntan att statsskulden inom en snar framtid skulle komma att bli den största utgiftsposten.³⁴

Ingvar Carlsson, som var statsminister mellan 1986 och 1991, skrev om att löneutvecklingen i början av 1970-talet hade förändrats. Den ökade kraftigt menade han, och en anledning till det var att den offentliga sektorn gick före den privata sektorn när avtal slöts. Det drog upp lönerna och på så sätt avvek man från principen att det var den konkurrensutsatta sektorn som skulle avgöra lönepåslagens storlek. Det var ökningar som var samhällsekonomiskt oansvariga fortsatte han. Avtalet mellan LO och SAF åren 1974–1975 var rekordhöga och ledde till 40 procentiga kostnadsökningar. SAF accepterade lönepåslagen p.g.a. att inflationen skulle äta upp mycket av löneökningarna.³⁵

Sammanfattning av argument och motiveringar mot minskad inflation och offentliga utgifter: Kjell-Olof Feldt lyfte bl.a. fram att Sveriges ekonomi vid mitten av 80-talet inte utvecklades när andra länders gjorde det. För att Sverige skulle komma ikapp föreslogs att de offentliga utgifterna skulle minska samtidigt som man skulle vidta tillväxtfrämjande åtgärder.

Alan Larsson tog t.ex. upp att inflationsbekämpning inte hade prioriterats framför arbetslöshetsbekämpning. Att ett sådant mål eller medel inte funnits i den socialdemokratiska politiken tidigare. Alan Larsson sa också att för att bekämpa inflationen så måste de offentliga utgifterna minska. Att det gäller att inte överskatta resurserna som det gjordes på 1980-talet.

SAP:s arbetsgrupp för att föra Sverige ur krisen lyfte fram bl.a. inflationen som orsak till det

33 Malm, S., 13 år, 1994, s. 200–201.

34 SAP-kongress., Framtid för Sverige: förslag till handlingslinjer för att föra Sverige ur krisen, 1981, s. 13.

35 Carlsson, I., Så tänkte jag: politik & dramatik, 2003, s. 205–206.

19 höga ränteläget. Det höga ränteläget ledde till att den finansiella sektorn utökades och det var inte bra för varken sysselsättningen eller bytesbalansen. Det höga ränteläget menade SAP:s arbetsgrupp skulle leda till att statsskulden skulle kunna komma att bli den största utgiftsposten för staten. Ingvar Carlsson gav exempel på att den offentliga sektorn hade stor del i inflationsutvecklingen. Han skrev att den offentliga sektorn var löneledande och inte den konkurrensutsatta sektorn och att det var samhällsekonomiskt oansvarigt.

6.2 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för en rättvis fördelningspolitik

Ulf Dahlgren från Handelsanställdas förbund talade på LO-kongressen 1991 om vikten av fördelningspolitik. Att två tredjedelar av arbetskraften uppnådde ekonomiskt bra löner medan en tredjedel släpade efter, att löneutvecklingen hade stannat av under de senaste 10 åren. Att det skulle bli svårt att få denna tredjedels förtroende särskilt med den nya skattereformen som gav minst skattelättnader för dem som tjänade sämst.³⁶ Han menade att en del av dessa lågavlönade hade blivit beroende av bidrag, särskilt ensamstående: ”[…] detta kräver att var och en av oss rannsakar vår solidaritet och inser att den enda vägen att uppnå resultat är att den som har en bättre situation står tillbaka för den som har det svårast”.³⁷ Det citatet vill belysa är att om LO inte klarade av att bryta den här negativa utvecklingen så kunde det leda till en förtroendekris. En sådan kris kunde bli allvarligare än den som redan rådde.³⁸

Widar Andersson från Gävleborg talade på SAP-kongressen 1990 om att det gällde att försvara rättvisepolitiken under 1990-talet, så att den fortfarande var dominerande. Han lyfte fram den ökade internationaliseringen som ledde till osäkerhet samt den nya skattereformen och fortsatta avregleringen. Det var stora förändringar och satte rättvisepolitiken på prov menade Widar Andersson. Partiet skulle behöva välja mellan fördelning eller tillväxt avslutade han.³⁹

Kjell Olof Feldt skrev om att den nya ekonomiska politiken till stor del handlade om skattepolitiken. Ett skäl som många socialdemokrater använde sig av var att reformen av inkomstskatten skulle göra skattesystemet mer rättvist. Många rika kom undan genom att skatteplanera och att systemet med att betala skatt höll på att urholkas.

36 AA, Dahlgren, U., LO-kongress, 1991, s. 550-551.

37 Ibid, s. 551.

38 Ibid, s. 551.

39 AA, Andersson, W., SAP-kongress, 1990, s. 112.

20

För första gången hade man sökt uppnå en samordning och harmonisering av sättet att beskatta samtliga inkomstslag: arbete, kapital och företag. Grundtanken var att alla inkomstslag skulle ha samma skattesats, varmed mycket av det krångel, oförnuft och fiffel som orsakades av det existerande skattesystemet skulle försvinna.⁴⁰

Citatet visar att Kjell Olof Feldt bl.a. ville motverka fiffel och nå enhetlighet.

Stig Malm menade att anledningen till att LO sa ja till skattereformen var att skattesystemet inte längre fungerade som det var tänkt. Många som skulle betala stor andel skatt kom undan och för LO gick det inte att motivera för deras medlemmar att betala skatt. Skattesystemets legitimitet var i fara och en förändring var nödvändig. Det var även nödvändigt sett utifrån arbetarrörelsens fördelningspolitiska krav, skrev han. För Stig Malm kunde skattereformen leda till en ökad ekonomisk tillväxt som i sin tur skulle kunna användas till en förbättrad välfärd med bl.a. höjda barnbidrag.⁴¹

För Stig Malm och LO var kravet på en skattereform att den skulle vara fullt finansierad genom att t.ex. skatter på kapital och värdestegringsvinster beskattades lika hårt som arbetsinkomster eller att diverse avdragsrätter och löneförmåner begränsades.⁴² Stig Malm var kritisk i efterhand och menade att statens budgetunderskott berodde på att skattereformen var underfinansierad och att de som fick betala var de lågavlönade och de som fick ta del av de olika transfereringssystemen.⁴³ Stig Malm var väldigt kritisk till att SAP bytte inriktning. Han menade att: ”… det är medlen som ska förnyas-inte målen”.⁴⁴ Med det menade han att tiderna förändras och att det var okej, men det betydde inte att man skulle förändra målen med t.ex.

arbete eller välfärd åt alla.

Hans Gustafsson, som var riksdagsledamot för SAP, talade i sitt anförande i riksdagsdebatten om skattesänkningar och sa bl.a. att:

40 Feldt, K-O., Alla dessa dagar-: i regeringen 1982–1990, 1991, s. 379.

41 Malm, S., 13 år, 1994, s. 145–146.

42 Ibid, s. 145–146.

43 Ibid, s. 151.

44 Ibid, s. 215.

21

finns det något parti som inte vill sänka skatterna, om det kan göras utan att det medför några försämringar? Inget parti tycker väl att man skall beskatta folk bara för nöjet att göra det? Men jag vägrar för min del att upphöja skattesänkningar till ett överordnat mål utan vill i varje läge pröva dem i relation till vad bortfallet av skatteintäkter medför.⁴⁵

Hans Gustafsson ville med sitt anförande visa att skatter inte var till för skojs skull utan hade ett viktigt ändamål. Skattesänkningar fick inte ske till vilket pris som helst utan måste alltid prövas mot konsekvensen av ett sådant beslut. Han fortsatte med att den offentliga sektorn skulle fortsätta att effektiviseras och förnyas och på så sätt skapa möjligheter till en skattesänkning utan att välfärden försämrades. Han framhöll att det rådde en samstämmighet i utskottet om att det behövdes en stram finanspolitik och att den offentliga sektorns del av BNP skulle sänkas. Skälet som han anförde var att Sverige behövde ta itu med sina ekonomiska problem och inte förbruka mer än vad som arbetades ihop. I annat fall skulle Sverige inte kunna konkurrera med andra länders tillväxt och då skulle sysselsättningen komma att äventyras.

Hans Gustafsson framhöll dock att för hans egen del så ville han inte medverka till en nedrustning av den generella välfärdspolitiken. Justeringar må hända vara okej p.g.a.

förändringar i ekonomin och hur verkligheten såg ut men att det inte fanns någon vilja till att avrusta.⁴⁶

Lars Hedfors, som också var riksdagsledamot för SAP, motiverade i sitt anförande i riksdagsdebatten att den stora skattereformen skulle genomföras för att få ett skattesystem som var enkelt och enhetligt utan en massa undantag och särregler. Att få stopp på allt skattefusk och skapa ett rättvist skattesystem. Han menade även att det var viktigt att skattesystemet fick ett stort parlamentariskt stöd så att folk skulle hinna bli vana vid det.⁴⁷

Gunnar Jönsson från Skåne pratade på SAP-kongressen 1990 om att fördelningspolitiken hade misslyckats. De rikaste hade ökat sin andel av nettoförmögenheten och trots 1980-talet högkonjunktur så minskade endast utslagningen och de sociala bidragen marginellt. Vad ska då hända vid en längre konjunktursvacka, frågade han sig. Företagen verkade ha gott om pengar p.g.a. den ekonomiska politiken och investerade i offentliga objekt för att därefter leasa ut dem.

Företagen sponsrades med någon typ av modern allmosa. Gunnar Jönsson framhöll att det

45 Protokoll 1990/91:46, Regeringens proposition 1990/91:39.

46 Ibid.

47 Ibid.

22 fanns en känsla av osäkerhet och oklarhet i rörelsen och att det under 1990-talet behövde bli en offensiv för rättvisa.⁴⁸

Ulf Björk på Metallindustriarbetareförbundet talade på LO-kongressen 1991 och menade att exportindustrin, eller den konkurrensutsatta som den också kallades, behövde stärkas. Den anledning som han lyfte fram var att det ledde till en god ekonomisk utveckling som möjliggjorde en rättvis fördelning och skapade garantier för en fortsatt stark offentlig sektor.

Men industrin behövde den offentliga sektorn också, fastslog han, eftersom den årligen la beställningar på uppåt 200 miljarder kronor. Både industrin och den offentliga sektorn behövde varandra. Därför menade han att den konkurrensutsatta exportindustrin skulle bestämma löneutrymmet i framtiden. ”Detta är inte något hot mot den offentliga sektorn, utan en förutsättning för att den ska bevaras och utvecklas”.⁴⁹ Med det menade Ulf Björk att lönerna skulle sättas utifrån vad exportindustrin klarade av och att andra delar av samhället skulle följa efter den löneutvecklingen. Blir det tvärtom att andra delar av samhället skulle bestämma löneutrymmet så kunde industrin få det svårt att rekrytera folk eller konkurrera med andra länder. Då hotades den fortsatta ekonomiska utvecklingen för industrin och med det även den offentliga sektorn.

Inger Lundberg från Örebro län talade på SAP-kongressen 1990 om arbetarrörelsens idéer om solidaritet, jämlikhet och demokrati. Det skulle bli viktiga frågor under 1990-talet menade hon och fortsatte med att SAP inför 1990-talet måste pröva nya vägar för att nå nya mål. Det var även viktigt att våga slå vakt om grundläggande landvinningar i välfärdssystemet. Det Inger Lundberg ville lyfta fram var att SAP stod inför en ny verklighet, men att välfärdssystemet skulle behållas. Hon tog också upp borgerlighetens förslag om skolpengen som hon menade inte var bra eftersom det ledde till splittring. Att det fanns ett demokratiskt värde i att skolorna vilade på en gemensam bas där alla hade gått. Oavsett vilken position som barnet fick i samhället senare, så hade alla vuxit upp på samma skolor. Hon menade att vi hade ett klassamhälle i Sverige och levde i olika grupper, men att vi i alla fall hade en gemensam bas.

Den basen gjorde att det blev omöjligt att tänka bort tanken om alla människors lika värde.

Hon avslutade med följande:

48 AA, Jönsson, G., SAP-kongress, 1990, s. 105.

49 AA, Björk, U., LO-kongress, 1991, s. 567.

23

Segregationen står som en hotbild mot den gemensamma basen. Den ska vi bekämpa, men vi ska aldrig bekämpa de grundläggande värdena i det svenska samhället. På 1990-talet måste vi våga ta nya steg, våga ifrågasätta och förändra, vi måste också våga slå vakt om grundläggande värden i det svenska välfärdssystemet.⁵⁰

Citatet vill belysa att förändringar må ske, men att vissa förändringar inte var okej och det rörde försämringar i välfärdssystemet.

Sammanfattning av argument och motiveringar för en rättvis fördelningspolitik:

Ulf Dahlgren från Handelsanställdas förbund talade bl.a. om att löneutvecklingen hade stannat upp under de senaste 10 åren för den tredjedel som hade de sämsta lönerna. Att skattereformen inte heller gynnade de sämst betalda och att det skulle bli en förtroendekris för LO. Widar Andersson lyfte att många förändringar var på väg som t.ex. internationaliseringen, den nya skattereformen och avregleringar. Han menade att socialdemokratin måste välja mellan fördelning eller tillväxt. För Kjell-Olof Feldt, Stig Malm och Lars Hedfors var skattereformen ett sätt att göra skattesystemet mer rättvist och hindra rika från att komma undan att betala skatt. Att betala skatt höll på att urholkas. Stig Malm såg skattereformen som något som kunde leda till ekonomisk tillväxt och i sin tur skulle gå till en förbättrad välfärd. Hans Gustafsson talade om att den offentliga sektorns del av BNP behövde sänkas. Den offentliga sektorn var för stor och behövde effektiviseras, i annat fall så hotades tillväxten. Fast Hans Gustafsson betonade att skattesänkningar inte fick ske till varje pris utan skulle alltid prövas mot vad konsekvensen skulle bli. Gunnar Jönsson pratade om att fördelningspolitiken hade misslyckats.

De rika hade blivit rikare och trots högkonjunktur så hade de sociala bidragen bara minskat en aning. Vad skulle hända i en lågkonjunktur frågade han sig. Han menade att det fanns en osäkerhet i arbetarrörelsen och att 1990-talet behövdes en offensiv för rättvisa. Ulf Björk från Metallindustriarbetareförbundet talade om att exportindustrin och den offentliga sektorn var beroende av varandra. Att exportindustrin skulle leda löneutvecklingen eftersom det i annat fall skulle bli svårt att konkurrera. Inger Lundberg talade om att SAP stod inför förändringar, men att välfärdssystemet måste bestå. Hon tog upp skolan och hur viktigt det var med en gemensam bas. En bas som de borgerliga ville bryta upp. Den var viktig att bevara eftersom den säkerställde att alla växte upp med alla människors lika värde.

50 AA, Lundberg, I., SAP-kongress, 1990, s. 112–113.

24 6.3 Den nya ekonomiska politiken-socialdemokratiska argument och motiveringar för ett närmande till EG

Att Sverige var ett stabilt land att investera i valde Alan Larsson att lyfta fram i samband med riksdagsdebatten om den ekonomiska politiken, där han hänvisade till att Sverige skulle gå den europeiska vägen och närma sig den Europeiska gemenskapen. Om att gå vidare i processen och bli medlem, sa han:

Vi skall samtidigt göra oss beredda att gå vidare i samarbetet med EG och klargöra Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Vi har därmed gett ett besked till alla som känt sig osäkra om de ska investera i Sverige. De kan planera för att utveckla sin verksamhet i Sverige. De behöver inte störta i väg utomlands.⁵¹

Vad citatet och Alan Larsson vill peka på är att Sverige och den nya ekonomiska politiken menades vara framtidsinriktad med ekonomiska avtal med EG inom räckhåll. Sverige var även ett tryggt land att investera i.

Mats Hellström, som var jordbruksminister i den socialdemokratiska regeringen 1990, sa i riksdagsdebatten gällande avregleringen av jordbruket samma år att det skulle gynna både konsumenter och producenter. Genom att gränsskyddet skulle sänkas, så skulle utbudet komma att öka och priserna sänkas. Det skulle gynna konsumenterna och för producenterna skulle en avreglering medföra en tillgång till en större marknad inom EG. Mats Hellström sa att: ”Sverige har inom ramen för EES-förhandlingarna efter diskussioner med kommissionen kommit fram till ett utkast till en överenskommelse med EG på jordbruksområdet”.⁵² Citatet vill visa att avregleringen av jordbruket var en del av den nya ekonomiska politiken precis som ett medlemskap i EG. Ett medlemskap i EG skulle möjliggöra tillgång till en jättemarknad på över 340 miljoner människor. Att nå ekonomisk tillväxt handlade inte bara om att bekämpa inflationen eller öka produktiviteten, utan också om att få tillgång till nya marknader. Den nya ekonomiska politiken handlade också om att tillmötesgå GATT-avtalen som slutits, där medlemmarna förband sig att sänka gränsskyddet. Ytterligare en motivering som Hellström lyfte fram var att en avreglering av jordbruket skulle sänka livsmedelspriserna och det skulle vara bra för att hindra inflationen från att stiga.⁵³

51 Protokoll 1990/91:46, Regeringens proposition 1990/91:39.

52 Protokoll 1990/91:128, Regeringens proposition 1990/91:191.

53 Ibid.