Personal, metod och forskningsprojekt med strävan att förbättra det vardagliga livet för boende på gruppbostaden

Personal, metod och forskningsprojekt med strävan att förbättra

det vardagliga livet

för boende på gruppbostaden

Av: Linn Börjeson

Handledare: Inger Linblad

Södertörns högskola | Institutionen för Socialt Arbete Kandidatuppsats 15 hp

Examensarbete | Höstterminen 2020 Socionomprogrammet med storstadsprofil

Förord

Min ingång till detta uppsatsämne var bristande tilltro till gruppbostaden som insats, präglad av egna arbetslivserfarenheter där jag träffat inspirerade boende men tyvärr oengagerade kollegor.

Min tråkiga inställning har dock förändrats under uppsatsskrivandet. Jag har fått ta del av ett forskningsprojekt, vars syfte är att undersöka hur personalens arbete och de boendes situation på gruppbostaden påverkas av införandet av ett nytt, vetenskapligt förankrat arbetssätt. Jag har träffat doktorand Jenny Aspling och professor Magnus Tideman som på ett bestämt, men ytterst ödmjukt, sätt formulerat hur viktigt det är att försöka finna vägar genom vilka människor med intellektuell

funktionsnedsättning kan stärkas. Tack till er!

Under studiens gång har jag även haft möjligheten att intervjua personal på en gruppbostad som, till skillnad från mina tidigare kollegor, formulerat en stark vilja och strävan att göra det så bra som möjligt för dem de arbetar med. Vad glad jag är att ni delade med er av er tid och era berättelser. Tack till er!

Men själva skrivandet av uppsatsen har inte alltid varit roligt. Skrivkramp och prestationsångest har varit ett faktum. Därför vill jag ge en eloge till den mest tålmodiga, kloka och peppande av handledare, Inger Linblad. Du har påmint mig om att uppsatsen ska vara rolig och inte är omöjlig. Tack till dig!

Att hålla mig till få ord är inte min styrka. Men summa summarum, dessa möten och det jag lärt mig under skrivandet har, minst sagt, varit berikande. Jag längtar till när jag har min socionomexamen och då kommer ställas inför utmaningen att omsätta mina nya teoretiska kunskaper i praktiskt handlande.

Heja mig!

Abstract

Title:

Staff, methods, and research project with the aim of improving everday life for people living in a group home

Author:

Linn Börjeson

This qualitative study explores how staff at a group home for young adults with intellectual disabilities describe their work and the opportunities and obstacles they experience during everyday work with the residents. The data in the study consists of four semi-structured interviews with staff at a newly

established group home. From the perspective of implementation research and a selection of key factors, staff stories are analyzed and a discussion of the prerequisites for implementing a new way of working is discussed. The results of the study show that the staff are committed and express that they want to strengthen the living conditions of the residents, but also that staff practice is multifaceted and that staff respond to the needs of the residents in different ways. Introducing a new way of working does not directly mean that the work will change or improve, but based on comparing staff's stories to key factors in implementation research, it is reasonable to assume that there are good opportunities for the

implementation of a new way of working to be succesful.

Keywords:

Group home, staff, working methods, Active Support

Number of words:

15 995

Sammanfattning

Titel:

Personal, arbetsmetod och forskningsprojekt med strävan att förbättra det vardagliga livet för människor boende på gruppbostad

Författare:

Linn Börjeson

I denna kvalitativa studie undersöks hur personal, på en gruppbostad där det bor unga vuxna med intellektuell funktionsnedsättning, beskriver sitt arbete och vilka möjligheter och hinder de möter i det vardagliga arbetet tillsammans med det boende. Studiens empiri består av fyra semistrukturerade

intervjuer med personal från på en nyetablerad gruppbostad som ska införa ett nytt arbetssätt. Utifrån ett implementeringsperspektiv och ett antal framgångsfaktorer har personalens berättelser analyserats och en diskussion över förutsättningar att implementera ett nytt arbetssätt har förts. Studiens resultat visar att personalen är engagerade och uttrycker att de vill bistå och stärka de boende, men också att arbetet är mångfacetterat och att personalen har olika sätt att bemöta de boendes behov. Att införa ett nytt arbetssätt innebär inte direkt att arbetet kommer att förändras eller förbättras, men utifrån personalens berättelser som jämförts med framgångsfaktorer inom implementeringsteori kan det tolkas finnas goda förutsättningar att implementeringen av det nya arbetssättet kan bli framgångsrik.

Nyckelord:

Gruppbostad, personal, arbetsmetoder, Active Support

Antal ord:

15 995

Innehållsförteckning

1. Inledning 1

1.1 Med utgångspunkt i ett forskningsprojekt 1

1.2 Problembakgrund 1

1.3 Problemformulering 3

1.4 Syfte och frågeställningar 3

1.5 Avgränsningar 3

1.6 Centrala begrepp 4

1.7 Studiens disposition 6

2. Tidigare forskning 7

2.1 Normaliseringsprincipen och den tolkningsbara lagstiftningen 7

2.2 Gruppbostaden - blandform av ”vanligt hem” och institution 8

2.3 Personalens betydelse 9

2.4 Möjligheter att utveckla verksamheten på gruppbostaden 10

2.5 Sammanfattning tidigare forskning och relevans för socialt arbete 11

3. Projektet att implementera Active support på gruppboende 12

3.1 Forskningsprojektet ”implementering av Active support” 12

3.2 En beskrivning av arbetsmodellen och arbetssättet Active Support 12

3.3 Hur arbetar man konkret med Active Support? 13

4. Implementeringsteoretiska utgångspunkter 16

4.1 Allmänt om implementering 16

4.2 Förutsättningar för en lyckad implementering 17

4.3 De teoretiska utgångspunkterna i relation till intervjumaterialet 19

5. Metod 21

5.1 Samarbete med ett forskningsprojekt 21

5.2 Kvalitativ metod och vetenskapsteori 21

5.3 Litteratursökning och genomgång av tidigare forskning 22

5.4 Studiens insamlade material 23

5.5 Analys av det empiriska materialet 26

5.6 Reflektion kring kvalitet och metod 28

5.7 Forskningsetiska principer 29

6. Redovisning av intervjumaterialet 31

6.1 Arbetet på gruppbostaden och vad det syftar till 31

6.2 Med relationen som redskap 32

6.3 Med kommunikationen som redskap 33

6.5 Tiden, såväl en möjliggörande som försvårande faktor 35

6.6 Inför implementeringen av det nya arbetssättet Active Support 36

6.7 Sammanfattande reflektion kring det empiriska materialet 37

7. Diskussion med utgångspunkt i implementeringsteori 39

7.1 Behovet av ett nytt arbetssätt 39

7.2 De tre framgångsfaktorerna för en gynnsam implementering 39

7.3 Avslutande kommentarer 44

Ett behov av fortsatt metodutveckling och forskning 46

Käll – och litteraturförteckning 48

Bilaga 1: Intervjuguide 52

Bilaga 2: Informationsbrev - ett personalperspektiv på arbetet med delaktighet och självständighet för boende på

gruppbostad 55

Bilaga 3: Samtyckesblankett 56

1. Inledning

I följande kapitel kommer uppsatsens bakgrund och sammanhang att beskrivas och en redogörelse av dess syfte och frågeställningar presenteras. Därefter följer studiens avgränsningar. Avslutningsvis förklaras de centrala begrepp som används i uppsatsen.

1.1 Med utgångspunkt i ett forskningsprojekt

I Sverige finns det få gruppbostäder där personalen arbetar med de boende utifrån ett vetenskapligt förankrat arbetssätt (Arvidsson 2019:23; Engwall & Gustafsson 2016:24). År 2020 inleddes ett projekt för att implementera arbetssättet, Active Support, vid ett antal nyetablerade gruppbostäder. Arbetssättet syftar till att stärka gruppbostadens personal i deras arbete med att främja de boendes levnadsvillkor och sociala status. För att nå dit eftersträvas att de boende ska bli delaktiga i olika vardagliga aktiviteter och sociala kontakter. I forskningsprojektet har ett behov identifierats av att undersöka hur de som ska arbeta med denna modell ser på arbetet vid gruppbostaden. Vilka möjligheter respektive svårigheter beskriver personalen att de upplever i arbetet med att stödja de boende? Som student har jag involverats i

projektet, med syftet att undersöka personalens behov av, samt några av förutsättningarna för, implementeringen av det nya arbetssättet. Det är hur de anställda beskriver och resonerar kring sitt arbete och hur de förhåller sig till de utmaningar de möter i det vardagliga arbetet tillsammans med de boende, som är i fokus i denna studie.

1.2 Problembakgrund

Arbetet för människors självständighet och delaktighet är beroende av de synsätt som finns på människor med funktionsnedsättning (och även vad som läggs i begreppen självständighet och

delaktighet). Synen på och behandlingen av människor med funktionshinder har varierat över tid. I slutet av 1800-talet inrättades de första institutionerna för de då kallade sinnesslöa. Benämningen sinnesslö ersattes sedan med psykiskt efterbliven, psykiskt utvecklingsstörd och sedan utvecklingsstörd

(Berlin Hallrup 2012:15). Under denna tid fanns det en föreställning om att människor med intellektuell funktionsnedsättning var avvikande och behövde särskiljas från det övriga samhället. Man hävdade att människor med intellektuell funktionsnedsättning var i behov av det, men också att samhället behövde skyddas från de som var annorlunda (Widerlund 2007:4). Dessa tankar motiverade dåtidens

institutioner.

Numera anses de äldre begreppen sinnesslö, efterbliven och utvecklingsstörd vara stigmatiserande och attityden om hur samhället ska bistå människor med intellektuell funktionsnedsättning har förändrats (Berlin Hallrup 2012:15). Dagens handikappolitik bygger på idealet att människor med

funktionsnedsättning ska vara en del i samhället och ha en vardag och livsmöjligheter likt andra människor utan särskilda behov (Nirje 2003:91; Tideman 2020:1). Idag är människor med intellektuell funktionsnedsättnings rättigheter skyddade, inte i form av fysiskt särskiljande institutioner, utan istället av olika juridiska rättskällor. Internationella konventioner, Regeringsformen (1974:152),

Socialtjänstlagen (2001:453) tillsammans med den särskilda rättighetslagen LSS-lagen (lag om särskilt stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387) ska idag skydda dessa människors rättigheter.

Insatsen gruppbostad – ett hem och arena för skapande av levnadsvillkor

En av de insatser som en person med intellektuell funktionsnedsättning kan berättigas enligt LSS- lagstiftningen är bostad med särskild service för vuxna, i vardagligt språkbruk, gruppbostaden (9 § 9 LSS). Enligt lagen är gruppbostaden en boendeform som ska ha god kvalitet, respekt för den enskildes integritet och självbestämmanderätt. Den enskilde ska ges möjlighet till delaktighet i utformandet av hur gruppbostaden ter sig (Socialstyrelsen 2018:28). Gruppbostäder tillkom i samband med avvecklingen av de storskaliga institutionerna, där de kollektivistiska idealen var tongivande. Målet med införandet av gruppbostäder var att ta avstånd från den tidigare praktiken och istället skapa en boendeform, inom vilken den enskilda individens behov och egna vilja skulle beaktas (Blomberg 2006:13). Enligt

Socialstyrelsens förskrifter och allmänna råd ska det i en gruppbostad bo högst sex personer, de boende ska ha tillgång till personalstöd dygnets alla timmar samt att det ska finnas gemensamma mötesplatser där de boende kan socialisera (SOSFS 2002:9). I enlighet med samtliga LSS-insatser ska boendet främja individens fulla delaktighet i samhällslivet och jämlika levnadsvillkor (5 § LSS).

Blomberg (2006:9) framhåller att gruppbostaden närmast kan beskrivas som en blandform mellan ett privat boende och en institution. Widerlund (2007:130) ger en liknande bild och menar att både delar från den gamla institutionskulturen och äldre omsorgspraxis lever kvar på svenska gruppbostäder. Dels handlar det om en äldre syn på personer med funktionshinder, dels handlar det om hur arbetskulturen ser ut. Fasta rutiner och inarbetade vanor kan påverka möjligheten till spontana initiativ eller möjligheten för boende att själva fatta egna beslut om vad de vill lägga sin tid på. Jormfeldt (2016:28) beskriver hur fasta regler och rutiner kan påverka interaktionen mellan de boende och personalen negativt vilket också påverkar hur vardagslivet ter sig för de boende. Ytterligare en svårighet med att främja de boendes självständighet och delaktighet är att de boendes vilja och önskningar inte alltid är förenliga med

gruppbostadens organisatoriska struktur (Jormfeldt 2016:46). Exempel på det är att vissa aktiviteter kräver mer personal än gruppbostaden kan bistå med.

1.3 Problemformulering

Senare års forskning om implementering av olika arbetsmetoder och modeller har pekat på att en viktig framgångsfaktor utgörs av de anställdas engagemang och aktiva medverkan (Nilsen 2010:66;

Sannerstedt 2001:19). Det är därför angeläget att erhålla ökad kunskap om hur de anställda resonerar kring och förhåller sig till sitt arbete samt hur de ser på möjligheterna att utveckla arbetet – i

förlängningen handlar det med att hur gruppbostaden kan bidra till att förverkliga de handikappolitiska målen. Studiens problemformulering är: Vilka möjligheter och hinder finns för personal i det dagliga arbetet på en gruppbostad och hur ser förutsättningarna ut för att utveckla och implementera ett nytt arbetssätt?

1.4 Syfte och frågeställningar

Studiens syfte är att undersöka de uppfattningar som finns hos personal på en gruppbostad, för personer med intellektuella funktionsnedsättningar, när det gäller deras arbete med att stödja de boende på gruppbostaden. För att besvara syftet har följande frågeställningar formulerats:

• Hur beskriver personalen arbetet med att stödja de boende i deras vardag, och hur utformas stödet i praktiken?

• Vilka möjligheter respektive svårigheter framträder i personalens arbete med att stödja de boende i deras vardag?

• Hur ser förutsättningarna ut för att implementera ett nytt arbetssätt (Active support)?

1.5 Avgränsningar

Studien har avgränsats till att handla om en svensk gruppbostad där unga människor med intellektuell funktionsnedsättning bor. Det är givetvis viktigt att de som bor på gruppbostad, som nyttjar insatsen, kan komma till tals och förmedla sin bild av gruppbostaden (Riksförbunder FUB:16). Men i den här uppsatsen är istället gruppbostadens personal i fokus. De har valts då de är centrala aktörer i skapandet av de boendes livssituation och att de på så sätt kan bidra med en bredare förståelse av den särskilda insatsen, gruppbostaden.

Människor med intellektuell funktionsnedsättning är ingen homogen grupp, utan olika boende har olika förutsättningar och preferenser i det vardagliga livet (Riksförbundet FUB 2014:9). I denna studie är

utgångspunkten fyra personalberättelser från arbetet med några unga människor med intellektuella funktionsnedsättningar boende på gruppbostad. I uppsatsen förs ett resonemang kring förutsättningar att implementera ett nytt arbetssätt. Inga uttalande kommer att göras om huruvida implementeringen är framgångsrik eller om vilka resultat det nya arbetssättet kommer få. Utan i denna studie presenteras ett personalperspektiv på möjligheter och hinder, och utifrån det förs en diskussion kring förutsättningar för att etablera ett nytt arbetssätt bland personalen på gruppbostaden.

1.6 Centrala begrepp

Intellektuell funktionsnedsättning: I ett historiskt perspektiv har man använt olika sätt att beskriva människor som idag bor på gruppbostäder. Man har bland annat talat om utvecklingsstörda, personer med funktionsvariationer eller om människor med utvecklingsstörning eller med funktionshinder/- nedsättning. Även idag finns det i olika kontexter diskussioner om vilken beteckning eller definition som bör användas (Mineur, Bergh & Tideman 2009:5). I uppsatsen används definitionen; människor med intellektuell funktionsnedsättning/funktionshinder och det görs ingen skillnad på dessa.

Världshälsoorganisationen, WHO, har utvecklat en modell, ICF som mäter funktionstillstånd (t.ex.

nedsatt kognitiv förmåga hos individen) och funktionshinder (t.ex. bristande tillgänglighet i

omgivningen) hos människor. Denna biopsykosociala modell kan användas som kliniskt verktyg vid bland annat behovsbedömning av vuxna människor som drabbats av funktionsnedsättningar (Hallberg 2015:14-15). I Sverige används en administrativ definition för att definiera och bistå personer med särskilda behov när beslut kring olika sociala insatser i enlighet med gällande LSS-lagstiftningen ska fattas (Tideman 2000c:42).

Personal: Det saknas en nationell bestämmelse om vilken benämning de som arbetar på svenska gruppbostäder ska ha (Nyberg 2020:17; Socialstyrelsen 2012:18). På olika gruppbostäder ser

personalens arbetsbeskrivningar olika ut. Det är inte heller preciserat i lagen vilka kunskaper en personal eller utbildning som personalen bör ha (Berlin Hallrup 2012:33). Dock har Socialstyrelsen i allmänna råd formulerat kriterier för lämplig utbildning för arbetet på gruppbostad, vilket haft viss betydelse för rekryteringen av personal (SOSFS 2014:2). En gemensam nämnare för personalen är att de finns där som ett stöd för de boende i olika delar som rör vardagen och livssituation. I denna uppsats definieras personalen vara de som arbetar med de boende på gruppbostaden.

Boende: I denna uppsats används begreppet boende för att beskriva de som bor på gruppbostaden och de personer som personalen arbetar tillsammans med. Detta då det är det begrepp som används mest i den litteratur som legat till grund för studien. Men också för att det är den term som de flesta av studiens informanter använder. I viss litteratur används även begreppet brukare.

Gruppbostad: Bostad med särskild service för vuxna (9 § 9 LSS), i vardagligt språkbruk; gruppbostad, är en av de insatser som vissa personer med funktionsnedsättningar kan berättigas. Gruppbostaden ska ha heltäckande bemanning, det önskvärt antal boende är tre till fem personer och ambitionen är att främja goda levnadsvillkor för de som bor där (SOSFS 2002:9). Utgångspunkten för uppsatsen är att gruppbostaden är ett hem för boende som har beviljats insatsen samt att den är en arbetsplats för personalen som arbetar där.

Goda levnadsvillkor: När man beskriver levnadsvillkor eller levnadsförhållanden i ett land utgår man i allmänhet från ett antal välfärdskomponenter, som t.ex. utbildning, sociala relationer och

boendeförhållanden (SOU 1994:73, s. 10;12). I Sverige görs detta bland annat av Statiska Centralbyrån (SCB) i deras Undersökningar av levnadsförhållanden (ULF). Ett annat sätt att definiera begreppet är att fråga människor som är berörda i frågan, om hur de definierar goda levnadsvillkor. Sonnander menar att definitionen av goda levnadsvillkor för människor med intellektuell funktionsnedsättning borde utgå från vad de människorna anser är viktigt i deras liv (Sonnader 2000:74). Utgångspunkten i uppsatsen är att goda levnadsvillkor är ett svårfångat begrepp, men utgår från personalens definition som handlar om att boende ska få det så bra som möjligt.

Delaktighet: Detta begrepp kan tolkas på olika sätt. Enligt Socialstyrelsens kunskapsstöd för

socialtjänstens arbete inom LSS definieras delaktighet som att den enskilda ska ges möjlighet att vara engagerad i sin egen livssituation och inom alla samhällsområden. Det beskrivs handla om att kunna delta i olika aktiviteter utifrån ens egna intressen samt att få stöd till ökat engagemang i olika delar av livssituationen (Socialstyrelsen 2017:17). Delaktighet beskrivs vara en viktig grundsten i att stärka goda levnadsvillkor i lagtext och tidigare forskning (Blomberg 2006:34; 38). I denna uppsats används

begreppet delaktighet i enlighet med Socialstyrelsens generella (och även tolkningsbara) definition.

Självständighet: Delaktighet och självständighet är två begrepp med ett nära samband. Socialstyrelsen närmar sig begreppet på följande vis:

Insatserna ska anpassas till mottagarens individuella behov samt utformas så att de är

lättillgängliga för de personer som behöver dem och stärker deras förmåga att leva ett självständigt liv. Genom insatserna ska den enskilde tillförsäkras goda levnadsvillkor (Socialstyrelsen 2017:5)

Självständighet och andra aspekter av den enskildes autonomi berörs på flera sätt i LSS. Insatser enligt lagen ska utformas så att de stärker förmågan att leva ett självständigt liv. Det finns också krav på att verksamheten ska grundas på den enskildes självbestämmanderätt och integritet (Socialstyrelsen 2018:11).

I uppsatsen definieras självständighet vara att den boende får vara med och bestämma hur hen vill ha det. Denna definition är en tolkning av hur personalen använde begreppet.

1.7 Studiens disposition

Studien består av sju kapitel. I det första kapitlet presenteras uppsatsens bakgrund, sammanhang dess syfte och frågeställningar. I kapitel två avhandlas tidigare forskning som på olika sätt berör personalens arbete på gruppbostaden. Därefter följer kapitel tre som presenterar det sammanhang i vilket uppsatsen har formats, det nya arbetssättet och modellen Active Support. Det fjärde kapitlet redogör för den implementeringsteoretiska utgångspunkt som studien har. Det femte kapitalet beskriver studiens metod.

Det sjätte kapitlet redovisar studiens intervjumaterial som har kategoriserats i olika teman. I det sjunde och sista kapitlet analyseras intervjumaterialet utifrån ett implementeringsperspektiv.

2. Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras att urval av den tidigare forskning som berör personalens arbete på

gruppbostaden. Sökprocessen bakom urvalet av forskning presenteras längre fram i uppsatsen (kapitel fem).

2.1 Normaliseringsprincipen och den tolkningsbara lagstiftningen

En person som haft stor påverkan på svensk och internationell handikappolitik är Bengt Nirje, och den s.k. normaliseringsprincip som han förknippas med. Principen som formulerades i slutet av 1960-talet bygger på synsättet att människor med intellektuell funktionsnedsättning ska ha en vardag och

livsmöjligheter likt andra människor utan funktionshinder (Nirje 2003:91). Denna princip har under senare år format de handikappolitiska insatserna. T.ex. har denna princip varit avgörande för

avvecklingen av institutionerna och andra strukturella missförhållanden som personer med intellektuella funktionsnedsättningar blivit föremål för (Blomberg 2006:36). Mårten Söder, professor i sociologi och med inriktning mot handikappfrågor, bekräftar den betydelse Nirjes arbete haft. Men lyfter också fram kritik om att principen idag inte har samma progressiva kraft som den hade när den formulerades. Han hävdar att normaliseringsprincipens inte möter de nya utmaningar som människor idag med intellektuell funktionsnedsättning ställs inför (Söder 2003:206)

Magnus Tideman, professor i socialt arbete med inriktning mot funktionshinder, diskuterar i sin

avhandling utvecklingen på LSS-området och i vilken mån normaliseringsprincipens mål förverkligats.

Ett problem som lyfts fram är att normaliseringsprincipen som anses vara ett positivt laddat begrepp, är vagt och har en töjbar funktion som kan tolkas, fyllas och användas på olika sätt. Han ger exempel på att kommuner, som har ansvar för att tillgodose behoven hos människor med intellektuell

funktionsnedsättning, kan frånsäga sig ansvar. Genom retorik att människor med särskilda behov ska

”klara sig liksom alla andra” uteblir stöd som människor med intellektuell funktionsnedsättning är beroende av för att få liknande levnadsvillkor som gemene man (Tideman 2000c:61).

I sin avhandling om äldres möjligheter till självbestämmande på svenska gruppbostäder problematiserar Mia Jormfeldt LSS-lagen. Dess målsättningar är tydligt formulerade medan vägen dit, hur de ska uppnås, inte är det. Hon skriver att man i förarbeten och lagtext betonar jämlikhet, delaktighet och självbestämmande på ett slentrianmässigt sätt utan att dess innebörder konkretiseras (Jormfeldt

2016:26). Hon menar att avsaknaden av ”huret” öppnar upp för olika tolkningar. Otydligheten leder till

funktionsnedsättningar ska bli delaktiga, självständiga och ha liknande levnadsvillkor som andra. Greger Nyberg diskuterar också människors självbestämmande på gruppbostaden och beskriver i sin

licentiatuppsats glappet mellan målsättningarna med lagstiftningen och vad serviceutbudet erbjuder i praktiken. Hans slutsats är att människor som bor på gruppbostad fortfarande har en begränsad

möjlighet att styra insatsens utformning. Detta gäller såväl mindre beslut, rörande praktiska delar av det stödet som insatsen erbjuder, som större beslut, rörande själva insatsen i sig (Nyberg 2020:14).

Den genomgångna forskningen ger en samstämmig bild av att det finns ett glapp mellan vad som sägs i de övergripande politiska och juridiska målsättningarna och hur det i praktiken är för människor boende på gruppbostad (Blomberg 2006:49; Björne 2020:1; Nyberg 2020:14; Widerlund 2007:127 m.fl.).

2.2 Gruppbostaden - blandform av ”vanligt hem” och institution

Barbro Blomberg har i sin avhandling från år 2006 Inklusion en illusion? diskuterat de möjligheter till delaktighet i samhällslivet som människors med intellektuell funktionsnedsättning har. Hon konstaterar att gruppbostaden är en blandform mellan ”ett vanligt hem” och en institution. Lena Widerlund ger en liknande bild och menar att både delar från den gamla institutionskulturen och äldre omsorgspraxis lever kvar på svenska gruppbostäder. Hon menar att det finns fasta rutiner och inarbetade vanor på

gruppbostaden som personalen lutar sig mot, men som minskar de boendes möjlighet att fatta egna beslut. Regler på gruppbostaden kan användas för att personalen ska tryggas i sin arbetsroll, snarare än att de gynnar de boendes livssituation (Widerlund 2007:130).

Petra Björne har i en vetenskaplig artikel tagit upp att samtidigt som gruppbostaden är ett hem för de boende, har den också institutionella inslag som skiljer den från ett vanligt boende. Utifrån dessa konstateranden benämns gruppbostaden vara en semi-institution. Hon lyfter fram gruppbostadens bristande möjligheter att främja ett socialt liv och inkludering för boende i den övriga

samhällsgemenskapen. Dessa svårigheter beror bland annat på gruppbostäders särskiljande struktur, att de endast är till för människor med vissa funktionsnedsättningar (Björne 2020:6). Även gruppbostadens storlek beskrivs utgöra ett hinder då de har ett för stort antal boende, vilket försvårar möjligheten att bejaka den enskilda individens särskilda behov och intressen (Björne 2020:5).

Leena Berlin Hallrups vårdvetenskapliga avhandling från 2012 heter Vardagslivet i bostad med särskild service med institutionell prägel. I hennes arbete framgår det att både personal och boende upplever den institutionella prägel som finns på gruppbostaden (Berlin Hallrup 2012:65). De boende kan uppleva att

de inte att de gynnas av de vardagliga rutinerna som finns på gruppbostaden, utan att de istället begränsas av dem. De schemalagda rutinerna kan också vara negativa för personalen. De förbestämda rutinerna kan leda till att boende utövar motstånd och missnöjen genom verbalt och fysiskt våld, vilket i sin tur leder till en försvårad arbetssituation för personalen. (Berlin Hallrup 2012:69). I avhandlingen framgår även att personalen kan använda rutinerna att luta sig mot i brist på andra väletablerade arbetsmetoder som främjar de boendes delaktighet (Nyberg 2020:32).

2.3 Personalens betydelse

I flera forskningsstudier understryks att personalen är viktiga personer för människor med intellektuell funktionsnedsättning boende på gruppbostad (Johansson 2014:8; Jormfeldt 2016:12; Nyberg 2020:92;

Widerlund 2007:12). Men personalens funktion kan variera. Jormfeldt (2016:43) refererar till Fäldt och Krantz studie från år 2014 där de undersökt äldre människor med intellektuell funktionsnedsättning. De beskriver att personalen ibland är den enda vänskapliga kontakt som de boende själva säger att de har.

Jormfeldt diskuterar ytterligare relationen mellan de boende och personalen och menar att denna inte är jämställd. En orsak till den ojämlika relationen är att de boende och personalen är på gruppbostaden under olika premisser. De boende är där största delen av dygnet, då gruppbostaden är deras hem.

Därutöver är de beroende av det stöd som erbjuds på gruppbostaden. Personalen däremot är där och arbetar, får lön för att bistå de boende samt går hem när arbetspasset är över. Det obalanserade maktförhållandet mellan personalen och de boende innebär också att deras möjligheter att definiera sociala situationer är olika. Till exempel kan personalen ha mer makt att besluta om vilka aktiviteter som ska bli av och inte (Jormfeldt 2016:163).

Typen av relation och hur personalen förhåller sig till maktaspekten i den påverkar vad det är för stöd som personalen erbjuder. Hur relationen ska se ut diskuteras ofta inom forskning i socialt arbete. Det går att se paralleller mellan den ojämlika relationen mellan personal och boende på gruppbostaden och den mellan socialarbetaren och klienten. Bland annat förs en diskussion om hur nära socialarbetaren ska vara klienten. Ofta beskrivs utmaningen i termer av ett spänningsfält mellan personlig och professionell. Det poängteras vara svårt, men samtidigt eftersträvansvärt att den professionella hittar balansen i att göra goda (objektiva) bedömningar, och samtidigt använda mer personlig kunskap (Sjögren 2018:52).

Jormfeldt har även problematiserat vilka önskningar och viljor som blir realitet för de boende. Det finns olika intressen som personalen behöver förhålla sig till. De boendes vilja kan ses som individuella mål som ibland går emot organisatoriska och strukturella målsättningar som också finns på gruppbostaden

och som personalen behöver förhålla sig till och välja mellan (Jormfeldt 2016:173). Widerlund lyfter fram att det även finns sociala hinder som påverkar de boendes situation negativt. Ett socialt hinder kan till exempel vara att om personalen har inställningen att individen inte klarar vissa aktiviteter så

påverkar det, på ett negativt sätt, individens möjligheter att utforska och testa nya saker (Widerlund 2007:128). Nyberg beskriver hur kunskapsbrister och begränsningar när det gäller den kommunikativa förmågan bland de boende minskar deras möjligheter att i samspelet med personalen påverka beslut och få sin röst hörd i beslut som rör dem (Nyberg 2020:21).

2.4 Möjligheter att utveckla verksamheten på gruppbostaden

Per Arvidsson (2019:23) beskriver i sin licentiatuppsats att utvecklingen av en evidensbaserad praktik har haft begränsat genomslag inom LSS-området. En orsak till detta är att det finns få evidensbaserade metoder inom området. Enligt en internationell forskningsstudie, genomförd av Mansell och Beadle- Brown, är det praktiska stödet personalen bistår med på gruppbostäder ofta begränsat. En boende får i genomsnitt sex minuters stöd i timmen och av den anledningen präglas en stor del av deras vardag av att göra ingenting (Johansson 2014:16, Mansell & Beadle-Brown 2012:14).

Widerlund studerade i sin avhandling ett utbildningsprojekt med syfte att stärka de boendes självständighet i en svensk kommun som personalen på en svensk gruppbostad tog del av. Hon konstaterade att utbildning inte med automatik medför positiva effekter för utvecklingen av

verksamheten. Det bristfälliga resultatet förklarades bero på sociala, organisatoriska och kommunikativa faktorer inom organisationen. Brist på handledning, dåliga relationer inom gruppbostaden verksamhet och olika sociala och kommunikativa barriärer mellan personalen och de boende hindrade dem att nå goda resultat (Widerlund 2007:123).

Jormfeldt lyfter fram Widerlunds studie och slutsatsen att utbildningsinsatserna inte fick de resultat man önskade. Hon beskriver att formen för utbildning som framför allt bestod av föreläsningar och

diskussioner inte gav några bestående positiva effekter. Hon för ett resonemang om att utbildningen eventuellt skulle gett mer positiva resultat om den tagit sin utgångspunkt i interaktionen mellan boende och personal i vardagsaktiviteter och gett tydlig handledning och haft ett aktivt ledarskap. Jormfeldt hänvisar till de positiva resultaten som Active Support har haft i andra länder och menar att det är en arbetsmodell som skulle kunna gynna utvecklingen av arbetet på svenska gruppbostäder (Jormfeldt 2016:214).

2.5 Sammanfattning tidigare forskning och relevans för socialt arbete

Den bild som är tydlig i tidigare forskning - att gruppbostaden är en blandform mellan en institution och ett vanligt hem - utgör en viktig bakgrund för att förstå de utmaningar som personalen på gruppbostäder möter i sitt arbete. I forskningen framgår också att man på gruppbostäderna sällan arbetar med

vetenskapligt prövade metoder och/eller arbetssätt.

Min uppsats har dels formats av den tidigare forskningen som jag tagit del av, dels i anslutning till ett forskningsprojekt som ska implementera ett nytt arbetssätt på ett antal gruppbostäder. Genom att undersöka hur personalen resonerar kring sitt arbete och kring möjligheterna att utveckla det kan uppsatsen, dels bidra till kunskapen om personalens arbete på gruppbostaden, dels bidra till kunskapen om förutsättningarna när det kommer till att implementera nya arbetssätt på gruppbostad. Arbetet på gruppbostad är ett socialt arbete, i den meningen att det handlar om att stödja och bistå personer som har särskilda behov, som är grundläggande mål inom det sociala det sociala arbetet (Börjeson & Börjeson 2015:163). Uppsatsens ämne behöver studeras för att verksamheten och situationen för de som bor på gruppbostaden behöver undersökas, förbättras och utvecklas. I förlängningen handlar detta om hur man kan göra för att realisera de handikappolitiska målen. I nästa kapitel presenteras den arbetsmodell som ska implementeras på det gruppboende där intervjuerna genomförts.

3. Projektet att implementera Active support på gruppboende

I detta kapitel presenteras det sammanhang i vilket uppsatsen formats. Då sammanhanget också handlar om att det ”nya” arbetssättet och modellen Active Support presenteras huvuddragen i den.

3.1 Forskningsprojektet ”implementering av Active support”

På gruppbostaden, där intervjuerna genomförts, ska arbetssättet Active Support implementeras. Detta sker inom ramen för ett samarbete med ett forskningsprojekt vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola. Det övergripande syftet för forskningsprojektet är att öka kunskapen om insatser och interventioner för att ge människor med intellektuell funktionsnedsättning möjlighet till delaktighet och inflytande i vardagen. I anslutning till studien avser man ge personalen kunskap och utbildning i arbetssättet Active Support som i andra länder och på senare tid fått stor spridning (Mansell & Beadle-Brown 2012; Tideman 2020:2)

I forskningsprojektet, som kommer att pågå under en femårsperiod, från år 2020 fram till år 2025, ingår olika delar. Under projektets inledande fas ska mätningar genom observationer, enkäter och intervjuer genomföras med personal och chefer. Målsättningen med detta är att få en förståelse för hur

gruppbostaden fungerar med avseende på de boendes delaktighet och inflytande. Hur samspelet mellan boende och personal fungerar samt hur gruppbostadens organisation och ledarskap ser ut. Efter

mätningarna är nästa tänkta steg att personal och chefer på gruppbostaden får utbildning i arbetssättet.

Den kommer sedan följas av regelbunden handledning (ungefär en gång i månaden). Under denna tid görs nya mätningar på gruppbostäderna. När mätningarna är genomförda kommer handledningen att avslutas och resultaten sammanställas och jämföras med internationella studier. Därefter genomförs, ytterligare mätningar. Projektet slutrapporteras under år 2024 och 2025. Parallellt med detta kommer två referensgrupper att följa projektet. En referensgrupp består av människor med egen erfarenhet av att leva med intellektuell funktionsnedsättning. Medan den andra gruppen består av finansiärer och intressenter, däribland Riksförbundet FUB, Socialstyrelsen och Sveriges kommuner och regioner.

3.2 En beskrivning av arbetsmodellen och arbetssättet Active Support

Syftet med Active Support är att människor med intellektuell funktionsnedsättning ska ges möjligheter att få individanpassat stöd som stärker dem och deras förutsättningar och möjligheter att kunna vara delaktiga i olika aktiviteter som rör deras liv. Startpunkten för modellen i var i Storbritannien då man reagerat på de missförhållanden och den isolering som under 1960- och 1970-talet drabbade de boende på de större institutionerna i landet (Mansell & Beadle-Brown 2012:15). Genom forskning från USA om

att delaktighet och engagemang i vardagliga aktiviteter var meningsfullt för människors välmående och livskvalité försökte man finna strategier för att öka de positiva processerna (Mansell & Beadle-Brown 2012:17).

Tanken med Active Support är att det ska leda till ökad livskvalitet för människor med intellektuell funktionsnedsättning. Dels är skapandet av meningsfulla aktiviteter positivt för alla människors

välmående. Dels höjer det människors status då de ses som handelskraftiga. Active Support genomsyras av den amerikanska professorn Wolfensbergers tankar kring normaliseringbegreppet, senare

värdesättning av sociala roller (social role valorization) (Söder 2003:34). Resonemanget bygger på att vissa människor, däribland människor med funktionshinder, tilldelas negativa roller som gör att de blir dåligt behandlade. Att de stämplas som ickekapabla skapar i sin tur ojämlikhet och segregering. Genom att istället skapa möjligheter för dem att vara aktiva och handla, kan en spiral av positiva följdverkningar skapas. Detta kan i sin tur leda till att deras sociala status och välmående ökar (Johansson 2014:8).

Active Support kan beskrivas som en tydligt strukturerad arbetsmodell, och den är i flera avseenden utformad som en metod i den mening Bergmark & Lundström (1998:298) definierar begreppet, dvs. som

”strategiskt utformade, planmässiga och systematiska aktiviteter som används i klientarbetet eller för att reglera klientarbetet”. Arbetet med modellen innebär moment som modeller ofta innehåller i form av strukturer som t.ex. dokumentation. Men det är inte det primära, utan grundarna till arbetsmodellen poängterar att det är interaktionen eller direktarbetet tillsammans med de boende som är det primära (Johansson 2014:5).

Ett argument för att tillämpa särskilda metoder, till skillnad från arbetssätt som inte är lika tydligt specificerade vad gäller deras innehåll, är att det är lättare att vetenskapligt undersöka i vilken mån en enskild metod leder till önskvärt resultat. När man kan tala om att det finns vetenskapligt stöd för att en metod är effektiv brukar man beskriva det som att metoden ifråga är evidensbaserad (SOU 2008:18, s.

22-23). När det gäller Active Support har man utvärderat modellen med viktiga positiva resultat, bland annat i form av ökade valmöjligheter för de boende samt ett ökat engagemang och närvaro bland personal (Johansson 2012:28).

3.3 Hur arbetar man konkret med Active Support?

Active support bygger på ett brukarperspektiv. Vilket innebär att det är de boende som ska ha makten att påverka stödet och det är på hens villkor stödet ska ges (Mansell & Beadle Brown 2014:13). Den sociala

interaktionen mellan den boende och personalen är central. För att personalen ska kunna interagera och ge stöd på ett adekvat vis är kunskap i form av pedagogik och kommunikation viktiga verktyg. Men även personalens värderingar och attityder kring personer som är i behov av stödet beskrivs som avgörande (Mansell & Beadle-Brown 2012:54). Arbetsmodellen bygger på idén att den som erbjuder stödet till den boende själv behöver tro att den boende har kompetens, för utan den tron, kommer personen inte skapa möjligheten för individen att få testa olika aktiviteter (Johansson 2014:4).

Mansell & Beadle Brown (2012:57) beskriver att active support har fyra grundprinciper eller ”regler”, som personal bör beakta och ha i åtanken för att lyckas skapa goda förutsättningar för att stödet ska kunna utformas. Dessa fyra är de följande:

[1] Varje tillfälle har potential (Every moment has potential)

Istället för att skapa specialaktiviteter där de boende kan vara aktiva och delaktiga är det viktigt för personalen att skapa möjligheter och engagera personen i aktiviteter som äger rum i det vardagliga livet.

Det handlar också om de relationer och möten med olika människor som vardagen innebär. Kontakt med kassabiträden eller grannar är exempel på olika sociala relationer. Medan aktiviteter i form av

hushållsuppgifter och utöva intressen är exempel på aktiviteter där de boende kan involveras (Mansell &

Beadle-Brown 2012:58).

[2] Lite och ofta (Little and often)

Stödet personalen ska erbjuda ska, utöver att varje tillfälle ses som en möjlighet till aktivitet,

kännetecknas av ”lite och ofta”. Personalen behöver vara beredd på och lyhörd för de olika sätt som den boende väljer att delta på och om det finns eventuella hinder som gör att den boende inte deltar i

aktiviteten. Genom att dela upp aktiviteten i små delar ökar också individens möjlighet att känna att hen lyckas. Det kan ge mersmak och väcka viljan att testa igen eller pröva nya aktiviteter (Mansell &

Beadle-Brown 2012:59).

[3] Graderat stöd för att säkerställa framgång (Graded assistance to ensure sucess)

Handlar om att stödet som ges är på rätt nivå och av rätt sort. Stödet kan ges genom att fråga, instruera, visa eller praktiskt leda. Personal måste försöka hitta olika väger att ge stöd, då olika personer har individuella preferenser (Mansell & Beadle-Brown 2012:62).

[4] Maximera valmöjligheter (Maximising choice and control)

Att maximera valmöjligheter tillskrivs också betydelse och handlar om att personalen ska uppmuntra de boende till aktivitet och hitta vägar som gör att den boende kan vara delaktig i sin egen vardag. Om personer i behov av stöd får gehör för sina önskningar och behov finns det en poäng för dessa människor att uttrycka sina behov (Mansell & Beadle-Brown 2012:64).

Ett ytterligare element för att modellen ska lyckas är att utbildning i Active Support ska ges till hela personalgruppen. Viktigt är att personalgruppen har en gemensam målsättning för hur de ska stödja de boende. Stödet som ges till dem behöver erbjudas på ett liknande sätt. Det ska inte vara bundet till vem det är som arbetar, för det kan påverka den boendes vilja att vara med i aktiviteten på ett negativt sätt (Johansson 2014:21).

Slutligen betonas vikten av att personalgruppen ska få ledning i användandet av modellen. För att uppnå de positiva resultat som Active Support avser, behöver någon ansvarig inom organisationen visa att det är det praktiska arbetet med de boende som är det viktigaste. Detta kallas för practice leadership och ska kunna bidra till att brukarkunskap och ett brukarperspektiv når upp till ledarnivån (Johansson 2014:21).

Genom att ha en person som också är ansvarig för det praktiska arbetet ska handledning och stöd ges för hur man kan möta de boendes olika behov. För att lyckas med arbetsmodellen beskriver Mansell och Beadle-Brown, att denna aspekt kan vara den avgörande, då det kan göra det tydligt för personalen vad de kan och vad de bör fokusera på i sitt arbete (Mansell och Beadle-Brown 2012:149).

I följande kapitel presenteras förutsättningarna för att implementera nya arbetssätt och metoder samt viktiga slutsatser från senare års implementeringsforskning.

4. Implementeringsteoretiska utgångspunkter

I denna del presenteras ett antal faktorer som anses ha en avgörande betydelse för att implementeringen av nya arbetssätt eller metoder ska bli framgångsrik. Tonvikten ligger på de aspekter som rör

personalens roll i implementeringen av det nya arbetssättet.

4.1 Allmänt om implementering

Vid införandet av nya arbetssätt och metoder räcker det att inte bestämma att ett nytt arbetssätt eller metod ska använda, inte heller endast kunskap om det nya brukar ge goda resultat (Roselius & Sundell 2008:14). Vad som behövs är kunskaper om vad det är för handlande som krävs och vilka faktorer det är som kan underlätta respektive försvåra ett framgångsrikt införande av den nya metoden/arbetssättet (Socialstyrelsen 2012:5). Kunskaper som dessa finns inom det som benämns som implementeringsteori.

Olika forskare lyfter fram olika framgångsfaktorer som möjliggör, respektive hindrar, själva implementeringen (Nyström 2016:274).

När man talar om implementering används ofta ord som genomförande eller förverkligande. Det finns dock ingen allmänt accepterad och enhetlig definition av implementering. Inom ramen för denna uppsats används en definition som (med en lätt modifiering) bygger på den som används i Roselius & Sundell (2008:14):

Implementering avser de procedurer som används för att införa nya metoder och/eller arbetssätt i en ordinarie verksamhet och som säkerställer att metoderna eller arbetssätten används som avsett och med varaktighet.

I litteraturen brukar man ofta hävda att senare års forskning om implementering utvecklades ur erfarenheterna från de sociala program som lanserades i USA under 1960-talet, i det som kallades

”kriget mot fattigdomen” (Bergmark, Bergmark & Lundström 2011:31; Roselius & Sundell 2008:14).

Trots att omfattande resurser avsattes inom ramen för det sociala programmet visade det sig svårt att nå de mål som satts upp och att omsätta de ambitiösa planerna i praktisk verksamhet. Den slutsats som drogs var att det inte räcker att sätta upp ambitiösa mål och införa ett antal nya metoder eller arbetssätt.

Utan det är också nödvändigt att säkerställa att metoderna eller arbetssätten används på rätt sätt, och att det finns förutsättningar för att de ska kunna fungera som avsetts (Roselius & Sundell 2008:14).

Inom implementeringsforskningen gör man åtskillnad mellan det som benämns vara metodkomponenter respektive implementeringskomponenter. För att nå en önskvärd förändring behöver man både arbeta med en lämplig metod eller arbetssätt (metodkomponenten) och använda metoden på ett bra sätt (implementeringskomponenten) (Guldbrandsson 2007:6). Detta – att man också behöver ägna

uppmärksamhet åt förutsättningarna för, och själva, införandet av nya metoder och arbetssätt, kan sägas utgöra utgångspunkten för den omfattande implementeringsforskning som utvecklats under senare år.

En ofta citerad översikt av denna forskning är Dean L. Fixsen m.fl (2005) Implementation Research: A Synthesis of the Literature. I Sverige bedrevs motsvarande arbete bland annat vid Institutet för

utveckling av metoder i socialt arbete (IMS), som fram till och med 2009 var en självständig enhet inom Socialstyrelsen (Oscarsson 2016:183). Ett antal av dem som var knutna till IMS skrev en

sammanställning och översikt av implementeringsforskning: Maria Roselius & Knut Sundell (red.) (2008). Att förändra socialt arbete. Forskare och praktiker om implementering.

Nyare forskning inom området har visat att effektiv implementering av nya metoder och arbetssätt är något som tar tid. Det räcker inte att göra en ”engångsinsats”, utan implementeringsprocessen kan ta flera år (Olsson & Sundell, 2008:31). Det varierar såklart utifrån vad det är som ska implementeras.

Men kärnbudskapet är att det inte är något som sker lättvindigt.

4.2 Förutsättningar för en lyckad implementering

För att implementeringen av en metod ska anses vara lyckad, behövs ”delar som utgör essensen i metoden” vara uppfyllda (Socialstyrelsen 2012:8). Olika forskare lägger tonvikten på olika aspekter, men gemenensamt för många är att metoden ska ha synliga fördelar, att den känns relevant, är lättillgänglig att använda, stämmer överens med organisationens övriga värderingar och arbetssätt, motsvarar ett behov och erbjuder information, utbildning eller träning för ett förändrat beteende hos praktikerna. Slutligen måste det också finnas resurser till att förverkliga dessa förändringar (Nyström 2016:280-281).

Fixsen (2005:29) beskriver att det finns sju kärnkomponenter ”core components” som identifierats vid framgångsrikt implementeringsarbete. Dessa sju är följande: (i.) staff selection, (ii.) preservice and inservice training, (iii.) ongoing consultation and coaching, (iv.) staff and (v.) program evaluation, (vi.) facilitative administrative support och (vii.) systems interventions. I figuren nedan beskriver Fixsen hur

dessa sju ”core components” hänger ihop och förutsätter varandra. Förutom att dessa kärnkomponenter påverkar varandra, kan enskilda komponenter väga upp för svagheter när det gäller andra.

I en svensk vägledning från Socialstyrelsen (Socialstyrelsen 2012:10-13), som bygger på Fixsen, identifieras tre framgångsfaktorer i implementeringsarbetet. Eftersom dessa knyter an till personalens arbete är det de som fortsättningsvis kommer att användas. Nedan redogörs för dessa tre

framgångsfaktorer.

Kompetens hos användarna

För att en metod ska få avsedd effekt måste metoden användas på rätt sätt. Det innebär att de som ska använda metoden behöver ha kompetens för att kunna använda den. Enligt implementeringsforskningen är det, utöver akademisk eller erfarenhetsbaserad kunskap hos användarna, viktigt att de som ska

använda den också tror på den. Om de inte gör det är risken stor att metoden inte kommer att användas eller ge några positiva resultat (Socialstyrelsen 2012:10–11).

En annan aspekt av framgångsfaktorn ”kompetens hos användarna”, är framåtsyftande. Den handlar inte bara om den kompetens som användarna har med sig in i implementeringsprocessen. Utan den fokuserar också på vilka insatser som krävs av verksamheten för att användarna framöver ska kunna använda den nya metoden på avsett sätt. För att möjliggöra detta krävs att användarna får information om samt träning och handledning i hur de ska kunna använda metoden. Det räcker alltså inte med att få kunskap om metoden. För att nå de önskade resultaten krävs träning i användandet av den nya metoden. Att varva både praktik och teori beskrivs vara ett vinnande koncept (Sundell & Roselius 2008:170).

Bild borttagen i digital version av upphovsrättsliga skäl.

Stödjande organisation

Utan organisatoriskt stöd finns risken att implementeringen av nya metoder misslyckas. Organisatoriskt stöd handlar om att organisationen skapar förutsättningar i form av positiv feedback från den egna organisationen kring metodutvecklingen. Organisationen ansvarar också för att fördela de ekonomiska, tidsmässiga och personella resurserna på ett bra sätt. En stödjande organisation kan också handla om att få stöd från annat håll i ”den egna” verksamheten, organisationen. Andra relevanta aktörers engagemang kan utgöra ett stöd för organisationen (Socialstyrelsen 2012:12).

Effektivt ledarskap och handledning

Ledarskapet är en av de mest avgörande faktorerna för utformandet av en effektiv verksamhet, men också för att skapa goda förutsättningar för en lyckad implementering. Ett effektivt ledarskap innebär att roller och ansvar är tydligt fördelade mellan medarbetarna. Det handlar också om att göra det tydligt hur man hanterar motgångar eller situationer utan en konkret lösning (Socialstyrelsen 2012:12).

Den som har ledaransvaret i ett implementeringsarbete måste vara lyhörd, vaksam och anpassningsbar till medarbetarnas och andras uppfattningar och arbete. Ett effektivt ledarskap handlar om att kunna skapa goda förutsättningar för förändringen. Det innebär att ledarskapet bör präglas av en förståelse av de hinder man kan möta när man lämnar ett tidigare arbetssätt för att släppa fram ett nytt. Ledaren bör också kunna spegla ambivalens och motivera motstridiga medarbetare. Med positivt ledarskap menas att man kan vägleda praktiker till ett nytt handlande på ett sätt som både motiverar och vägleder dem i arbetet (Socialstyrelsen 2012:13).

4.3 De teoretiska utgångspunkterna i relation till intervjumaterialet

Sammanfattningsvis visar implementeringsforskningen att det inte räcker med att man har en bra metod, utan den måste också implementeras på ett bra sätt. Personalen, de som ska arbeta med metoden, är centrala aktörer i implementeringsprocessen. De behöver få träning (i form av information, vägledning och handledning) i den nya metoden. Detta för att de ska förstå och lära sig vad som är relevant och viktigt i det nya arbetssättet. Att användarna får stöd från organisationen och av andra aktörer är också av vikt. Slutligen är det effektiva ledarskapet och vägledning i det nya arbetssättet en av de mest avgörande faktorerna för att implementeringen ska lyckas.

Som tidigare presenterat bygger uppsatsen på intervjuer av personal på en nyetablerad gruppbostad där ett nytt arbetssätt ska införas. Utifrån de förutsättningarna har studiens formats och en bedömning som

gjorts är att det är rimligt att använda sig av implementeringsteori för att försöka tolka informanternas berättelser. När intervjuerna genomfördes med anställda riktades ett särskilt fokus mot hur de tänkte och resonerade kring sitt arbete, kring olika möjligheter och utmaningar de såg i det. Detta har sedan

analyserats utifrån vad som i deras tal framkom om de ovan nämnda framgångsfaktorerna som (tillsammans med andra) framstår som viktiga ur ett implementeringsperspektiv.

Det kommer inte gå att säga något om huruvida implementeringen av Active Support kommer att lyckas eller inte. Detta är inte heller syftet, men också inte möjlighet då det är många olika förutsättningar som påverkar hur implementeringen går. Målsättningen är dock att bidra med en under kring några av implementeringens förutsättningar samt diskutera de faktorer (kompetens hos användarna, stödjande organisation, effektivt ledarskap och handledning) som bedömts som viktiga att uppmärksamma i sammanhanget.

5. Metod

I detta kapitel beskrivs inledningsvis tillvägagångssättet för att ta del av tidigare forskning och hur intervjustudien genomförts. Därefter kommer en redogörelse för hur det insamlade materialet analyserats. Avslutningsvis presenteras hur hänsyn tagits till Vetenskapsrådets forskningsetiska principer. Initialt skulle studien genomföras av två studenter. I förarbetet och i genomförandet av intervjuerna var det så. Men därefter övergick det till ett individuellt arbete.

5.1 Samarbete med ett forskningsprojekt

Inom forskningsprojektet ”Implementering av Active Support ” (se kapitel tre) sker materialinsamling på olika sätt i form av enkäter, observationer och intervjuer med gruppbostadens personal. Därtill fanns ett intresse av ett antal kompletterande intervjuer och det är där denna uppsats kommer in i bilden.

Kontakten med forskningsgruppen påverkade dels metodval, dels urval av informanter, detta då forskningsprojektets doktorand förmedlade kontakten med studiens informanter.

5.2 Kvalitativ metod och vetenskapsteori

Det finns många olika sätt att söka och generera kunskap om den sociala verkligheten. Det finns dock ingen universell metod som alltid är den önskvärda, utan beroende på vad som ska studeras lämpar sig olika förhållningssätt och metoder mer eller mindre bra. Starrin (1994:11) synliggör att inom det vetenskapliga fältet gör man skillnad på de kvantitativa respektive de kvalitativa tillvägagångssätten. I uppsatsen används en kvalitativ metod. Valet av metoden beror på uppsatsens syfte. I det här fallet är strävan, inte att göra några kvantitativa mätningar utan, att erhålla en förståelse för hur personal på gruppbostad uppfattar sitt arbete, vilka möjligheter de ser med det samt vilka hinder de möter. Förenklat kan man säga att målsättningen inom kvantitativ forskning handlar om att mäta förekomsten av olika sociala fenomen och att kartlägga dessa i kvantitativa termer (Starrin 1994:19). Medan den kvalitativa forskningen handlar om att öka förståelsen av, och innebörden i, olika fenomen eller processer (Bryman 2014:40; Starrin 1994:23).

Den kvalitativa metoden brukar beskrivas tillhöra den konstruktivistiska traditionen där sanningen och verkligheten betraktas vara mer subjektiv. Det vill säga, det finns inte en sanning eller verklighet (Thuren 2007:103). Istället utgår man från att verkligheten är relativ och konstrueras i det samspel som individerna befinner sig i. Detta är i linje med hur denna studie genomförts. Kvalitativa studier har också ofta ett induktivt förhållningssätt i förhållandet till empirin och det handlar om att vad som uppstår

under undersökningens gång, det är det som senare formar teorin (Bryman 2014:376). Även här finns en överensstämmelse med denna uppsats, i viken empirin varit vägledande för vilken metod som valdes.

5.3 Litteratursökning och genomgång av tidigare forskning

Litteratursökningen

I kontakten med forskningsgruppen mottogs forskningsplanen ”Active Support – ett arbetssätt för inflytande och ökad delaktighet för personer med intellektuell funktionsnedsättning på gruppbostad”

(Tideman 2020) samt ytterligare litteraturförslag från forskningsprojektets doktorand Jenny Aspling.

Den litteraturen användes för att få en övergripande bild av komplexiteten i att främja goda livsvillkor för människor med intellektuell funktionsnedsättning boende på gruppbostad. Litteraturen användes även för att få en förståelse kring arbetssättet Active Support, som skulle implementeras på den berörda gruppbostaden.

Litteraturförslagen användes även för att finna annan relevant litteratur kring personalens arbete på gruppbostaden. Genom hänvisningar och referenser i den rekommenderade litteraturen upptäcktes andra etablerade forskares studier och artiklar inom handikappforskning. Strategin att finna forskning genom referat från tidigare vetenskapliga studier kallas kedjesökningar eller referenssökningar. En sådan metod vilar på principen att om den forskning som hanteras är pålitlig, så kan den generera ytterligare relevant forskning inom det berörda området (Lööf 2005:361).

Som ett komplement till kedjesökningen och för att få en övergripande bild av hur beforskat området var, men också för att få tag på ytterligare forskning kring personalens arbete på gruppbostaden, genomfördes en generell sökning i en sökkatalog. Sökprocessen gjordes i Söder Schoolar, som är Södertörns Högskolas biblioteks egen sökkatalog, där olika vetenskapliga (och icke vetenskapliga) publikationer kan hittas. De sökord som användes i den generella sökningen i Söder Scholar var:

gruppbostad* + levnadsvillkor *+ personal*. För att få ytterligare kunskap om arbetsmodellen Active Support och forskningen kring den genomfördes en mindre kompletterande sökning i databasen Social Services Abstract. De sökord som då användes var: group home* + Active Support*.

Sista steget i litteratursökningen skedde genom ett fysiskt besök på Södertörns Högskolas bibliotek.

Utifrån ämnesorden ”social omsorg, psykisk handikappade i Sverige” (på en av bibliotekets datorer) hittades en bokhylla med litteratur som bland annat berörde frågor kring omsorg och politik för människor med olika funktionsnedsättningar. Genom ögnande av inledningar och sammanfattningar

valdes litteratur som uppfattades vara aktuell för uppsatsämnet. Den delen av sökprocessen kan inte beskrivas som systematisk, men gav inspiration och användes även för att skapa en ökad förståelsen kring det sammanhang som studien är en del av. Hur man historiskt behandlat människor med

intellektuell nedsättning samt komplexiteten i begrepp som delaktighet, självständighet och inkludering var återkommande i denna litteratur.

Redogörelse för tidigare forskning

Under litteratursökningen upptäcktes att det finns ett begränsat antal studier kring hur personal på svenska gruppbostäder arbetar och strukturerar arbetet med de boende i praktiken. I flera avhandlingar och studier kring insatserna för människor med intellektuella funktionsnedsättningar lyfts denna kunskapsbrist. Jormfeldt påtalar att det finns en övergripande brist på kunskap kring hur personer med intellektuell funktionsnedsättning levnadsvillkor ser ut i Sverige (Jormfeldt 2016:40). Tideman menar att det finns en specifik kunskapslucka i forskningen kring hur arbetet på svenska gruppbostäder är strukturerat (Tideman 2020:2).

5.4 Studiens insamlade material

Studiens förarbete

Inför intervjutillfället genomfördes vissa förberedelser. Dels gjordes en inläsning av forskning och litteratur inom det berörda området, dels behövdes material inför genomförandet av intervjuerna.

Litteraturen bidrog med teoretisk kunskap om fältet som påverkade min förförståelse och nyanserade mina föreställningar om de utmaningar och brister som finns inom boendeformen gruppbostad. Detta kom även att påverka vad jag fann intressant att fördjupa mig i och på så sätt påverkades även

uppsatsens tänkta syfte. Detta hade i sin tur även betydelse för vilka frågor som upplevdes som relevanta att förbereda samt ställa under intervjutillfället (Kristensson 2017:136).

Inför intervjutillfället skapades en allmän intervjuguide (bilaga 1). Larsson beskriver att en allmän intervjuguide kännetecknas av ett antal teman som är kopplade till studiens problemställning (Larsson 2005:104-105) Varje tema var i sin tur var förenat med underfrågor. Intervjuguiden som skapades bestod av sex teman, vilka var: inledande frågor, praktiska arbetet på gruppbostaden, relationen mellan boende och personal, den sociala relationen, delaktighet och självständighet och Active Support.

Sammanlagt bestod materialet av 20 underfrågor. Strävan var att utforma underfrågorna som öppna frågor, vilket är ett ideal inom den kvalitativa metoden. Öppna frågor kännetecknas av att det finns ett

större tolkningsutrymme och handlingsutrymme för respondenten i svarandet på frågorna, än vad slutna frågor innebär (Kristensson 2014:137).

Då det fanns en tidsbegränsning, som handlade om gruppbostaden möjlighet att avsätta tid för

intervjuer, var målsättningen att de skulle pågå i cirka 45 minuter. Då tidstillgången var begränsad var vissa frågor i intervjuguiden markerade. Detta för att understryka vikten av att dessa frågor ställdes. En av fördelarna med semistrukturerade intervjuer är att det finns utrymme för flexibilitet i frågeutförandet, utan att användbarheten av materialet förstörs (Bryman 2014:206; 415).

Urval av informanter

Som angivits tidigare, förmedlades kontakten med studiens informanter av forskningsprojektets doktorand. De som deltog i intervjuerna var fyra personal från en av gruppbostäderna, som ingår i det större projektet. Ur den aspekten, lättillgängligheten, kan urvalet av informanter beskrivas vara ett bekvämlighetsurval. Men då urvalet också hade med deras särskilda position och medverkan i projektet att göra, så var det samtidigt också ett ändamålsenligt urval (Jupp 2006:244). Att informanterna tillhörde projektet och att de vid intervjutillfället befann sig i en inledande fas, innan de fått ta del av den

praktiska utbildningen i Active Support, var anledningar till att kontakten togs med just dessa

informanter. Det var sedan tillgängligheten och tiden som avgjorde vilka i personalgruppen som kom att intervjuas. Det vill säga att personalen som intervjuades var den personal som, förutom

verksamhetschefen, var på plats på gruppbostaden vid intervjutillfället.

Genom att intervjua fyra informanter var förhoppningen att kunna se om det fanns några gemensamma nämnare i informanternas berättelser samtidigt som också nyanser i intervjusvaren önskades. Med ett större antal intervjupersoner hade fler svar och fler beskrivningar getts, men det hade det inte varit möjligt att bearbeta materialet lika grundligt (Tiby 2006:101). Ett annat skäl till att endast fyra intervjuades, och inte fler eller alla på gruppbostaden, är att då är det inte självklart vilka som intervjuats. Detta bidrar till informanternas konfidentialitet.

Genomförandet av semistrukturerade intervjuer

Det finns olika sätt att genomföra kvalitativa intervjuer på, där den semistrukturerade intervjun som användes i denna studie, är ett tillvägagångsätt. En semistrukturerad intervju kännetecknas av och struktureras oftast genom en intervjuguide. Den i sin tur skapar en intervjusituation där ramarna, för vad som ska sägas, är öppnare än om det finns fasta bestämda frågor som ska behandlas i tur och ordning.

2014:132). Skälet till att den här typen av intervjuform var att den samtidigt som den ger informanterna möjligheter att själva tolka, beskriva och förmedla sina upplevelse av arbetet finns där också en struktur som är relaterad till studiens teman och frågor.

Intervjuerna ägde rum på informanternas arbetsplats, gruppbostaden, efter att personalen haft

arbetsmöte. Innan intervjuerna genomfördes presenterade uppsatsens huvudsakliga syfte och samtycke efterfrågades (bilaga tre). Informanterna fick även ett informationsbrev kring studiens syfte och

utformande (bilaga två). Innan inspelningen sattes igång påmindes informanterna ytterligare en gång om att de, utan att ange orsak, när som helst kunde avbryta intervjun. Detta för att understryka att

deltagandet var frivilligt (Kristensson 2014:139). Samtliga intervjuer spelades in via diktafon.

När själva intervjun var klar tillfrågades informanten om hur de upplevt intervjusituationen. Samtliga informanter beskrev att de uppskattat den. En cynisk tolkning kan vara att informanterna uppgav ett önskvärt svar och ville vara till lags (Patel & Davidson 2011:103). Dock var den allmänna känslan efter intervjutillfället att informanterna upplevdes vara engagerade, att de tagit intervjusituationen på allvar och reflekterat över arbetet med de boende på gruppbostaden på allvar.

Karlsson och Pettersson beskriver att det sociala samspelet och maktobalansen är utmärkande drag för intervjutillfället. Den som intervjuar beskrivs ha kontrollen över situationen och större möjligheter att påverka och styra den (Karlsson & Pettersson 2006:69). En reflektion kring detta var att det var positivt att ha en studentingång till intervjusituationen. Man kan tänka att personalen skulle kunna känna en större osäkerhet i mötet med seniora forskare än med mig. Jag var även transparent med att jag inte hade så mycket kunskap om det nya arbetssättet, vilket jag hade en förhoppning om också kunde bidra till att intervjusituationen upplevdes som mer jämbördig.

Med den förförståelsen om maktaspekten och intervjusituationen som en speciell social situation blev det viktigt att skapa intervjusituationer där de intervjuade skulle känna sig så bekväma som möjligt.

Strävan var att uppfattas som trevlig, tydlig och tacksam. Trevlig innebar i det här sammanhanget att ha god ton, lyssna på det som berättas samt visa på intresse för det genom både bekräftande följdfrågor men också fördjupande sådana. Viktigt var att intervjufrågorna framfördes så att de inte skulle tolkas som ett ifrågasättande av det som berättades. Tydligheten innebar att informanterna informerades om vad intervjusituationen innebar och under vilka premisser de deltog i dem. Tacksamheten innebar att de fick veta att det var mycket uppskattat att de tagit sig tid att delta i intervjutillfället. Trots att begrepp