Från stengrund till bulhus – gotländska husformer under yngre järnålder – tidig medeltid. Ett rekonstruktionsförslag utifrån Fjäle i Ala

Bebyggelsehistorisk tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author Dan Carlsson

Title Från stengrund till bulhus – gotländska husformer under yngre järnålder – tidig medeltid. Ett rekonstruktionsförslag utifrån Fjäle i Ala

Issue 2

Year of Publication 1981

Pages 37–47

ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

Dan Carlsson

Från stengrund till bulhus

—

gotländska husformer under

järnålder

tidig medeltid.

Ettrekonstruktionsförslag utifrån Fjäle i Ala

Inledning

Trotsdesenaste årens allt intensivareforskningrö¬

rande förhistoriskbebyggelseutvecklingärvårkun¬

skapombyggnadsskickochbyggnadsutvecklingi Sverige under förhistorisktidtämligen liten. En¬

dastfrånettbegränsat tidsavsnitt, och då endast frånvissa mindreregioner i landet,kännervibygg¬

nadernas konstruktionmednågonstörre säkerhet.

Jag tänkerhärpå periodenromerskjärnålder—folk- vandringstidochbyggnadernaärde påÖlandoch

Gotlandväldokumenteradestengrunderna(kämp-

gravarellerjättegravar).

Dentypavhuskonstruktioner stengrunderna representerar, dentreskeppiga hallen, tyckshava¬

ritdenvanhgastehusformenistörredelenavnorra

Europaunder äldrejärnålder (Jankuhn 1977;

Miiller-Wille 1977).

Vårkunskap^ombyggnadsskicketärpåtagligt begränsadnärdetgälleryngrejärnålderochi viss månockså äldsta medeltid. Frånvaronavhusgrun¬

derfrån denna tidärsannoliktfrämstavhängigtvå faktorer. Dels hartidensbyggnadstyp(er)efterläm¬

natmycketfå spårovanjord. Dels överlagrassan-

Fig. 1.ödegårdenFjäle i Alasocken. Inom detöppna områdeti bildens mitt finnslämningarnaavbebyggelsen. Tillvänster detregrävningsytorna innehållandehus2, 3, 4 och5.Tillhöger stengrunden. FotoP. Manneke. Publiceratmedtillståndav Försvarsstaben.

noliktdåtidensbebyggelseimycket höggradav den nutidagårdsbebyggelsen (Carlsson 1979).

Genom de senaste årensundersökningar har dockkunskapenavsevärtförbättrats vadavser

byggnadskonstruktioner underspeciellt vikingatid.

Demestomfattandeundersökningarna harföreta¬

gitsvidBurge i Lummelunda socken(Thunmark 1979) och FjäleiAla socken(Carlsson 1979, Carls¬

son-Pettersson 1979).

Gården Fjäle,Ala socken

InomFjälegård iAla sockenföretogs begränsade utgrävningarundersommaren 1977 (fig. 1).Går¬

den torde ha existeratunderca 1.000år,frånca

200/300-till 1300/1400-tal (Carlsson 1979).Un¬

dersökningarna,vilka kommerattåterupptasunder

år1981, harvisat att treolikatyperavhuskonst¬

ruktionerförekommerinomboplatsen. Längst iös¬

terpåboplatsplatånfinnsenstengrund. Denna är

ännu inteutgrävd,menförefallerattvara avgängse typ ochtordetillhöra tidenca200-600 e.Kr. Inom

västradelenavboplatsplatånförekommerettstort antalhuslämningar,fördelade påtvåhuvudtyper (fig. 2). Delshusgrundersomimarkytanavtecknar sigiformav enlågstenfot, vilken bör ha bildatun¬

derlagförensyllstock. Delshusgrundersomimar¬

ken endastefterlämnatkraftiga stolphål. Denförra grundkonstruktionenutgörsannoliktresterefter byggnadersombyggts iskiftesverkskonstruktion,

s.k.bulhus,enhustypsomdominerade påGotland

undermedeltid(Jonsson 1976, Salomonsson 1976).

Densenarehustypentordesomregelföregå bulhu-

set.

UndersökningarnaiFjälebegränsadesigtillfyra husgrunder,varavtrehade engrundkonstruktion

medstolphål(stolphålshus). DetQärde husethade

ensyllramiformavkalkstenar(stenfotshus).

Stenfotshuset(hus 3jvarca7x5 mstortoch

medlängdaxeln orienteradiNNV-SSO(fig. 3).

Grundenbestodav enstenfotav0,2-0,8mstora och0,1 mtjockakalkstenar.Dennordöstra långsi¬

danavhusgrundensaknades helt ochinga spårav

ensådanpåträffades. Ihusgrundensvästrahöm

framkomeneldstad, ca2,5x2,2mstor,vilkenin¬

nehöllrikligt med brändlera och0,2-0,3mstora stenar.Husetharsannoliktfungeratsombonings¬

hus. Fördettatalar,förutom eldstaden, de rikhal¬

tigafynden. Förutomett stortantalfyndavjäm

och keramikpåträffades bl.a.trestarkt förslitna silvermynt frånslutetav 1100-talet ellerbörjanav

1200-talet.Utifrån keramikenkanhuset dateras tillca1200-1350.

Husetsgrundplan, medettsarmolikt förrumi västrakortsidanochenhärdisydvästrahörnetav detstörrerummet,överensstämmerheltmed den gängseplanlösningenfrån tidig medeltid (fig. 4) (Bohrn 1942, Svahnström 1976). Undertidigme¬

deltid komendelboningshusattuppförashelti sten, menplanlösningenärdensammasomideut¬

grävda stenfotshusen. Man kanavde olikagrund¬

planernaskönjaenmöjlig utvecklingfrånett»för¬

rum» somsaknarensida(Fjäle hus3)viaetthelt inneslutetförrum(HellvigsiFole, husetvidTing-

städekyrka) tillettförrumsomäruppdelatiflera

smårum(prästgårdeniHellvi) (seävenSvahnström 1976).

Detrestolphålshusen uppvisadesinsemellan nå¬

gotolika grundplaner,menvissadragvar gemen¬

samma.

j.

Fig. 4. Medeltida boningshus. Detrehusen harenlikartad grundplan, medettförrum iväster och medeneldstad i byggnadernas SVhöm.Grundplanenmotsvararstenfots- husetsgrundplan i Fjäle. Denövre byggnadenärfrän Hellvigs i Fole ochharvaritettträhusbyggtpåensten-

ram(efter Bohm 1942).Dateringca1250-1350.Detvå

undrehusen, detvänstrafrånTingstäde ochdethögra frånHellvi, harvaritbyggda isten(efterSvahnström 1976).Prästgårdeni Hellvi(det högra huset)har under

senareårutgrävtsochkandateras till 1200-tal-1500-tal (Andersson 1979).

Hus2var ca8x6mstort(fig. 5). Husetslängd¬

axelvarorienterad iNNO-SSV. I bådalångsidorna

harståttfyra stolpar och i vaijegavelenmittstol-

pe,vilkensannolikt burittaknocken. Avståndet

mellanstolphålen ärca3m.Dockäravståndet

mellan detvåsydligastestolphålen i båda långsidor¬

nanågotkortare, ca 1,8m. Mellan de tvåvästra stolphålen i dennorragavelnförekom påensträc¬

kaav endrygmeterkalkstenar lagda på vadsom sannoliktutgjortunderlagför^ensyllstock. Varför justdenna bitavväggenförsetts med stenskoning

ärsvårtattbedöma,mentänkbartär attdennain- dikerareningång. TreC14-dateringaravträrester

urtvåstolphål, tillsammansmedfyndmaterialet,

daterarbyggnaden tillsenvikingatid-tidigmedel¬

tid.Isamtliga stolphålpåträffades obrändaträres¬

ter,vilka visadesiguteslutande beståavfuru. Det¬

tagällerocksåför hus4och 5.

Hus4var ca10,5x5,5mstort,medlängdaxeln

orienteradiNO-SV(fig.6). Stolphålens dimensio¬

nervarierade inomolikadelar avhuset. Dekrafti¬

gastestolparna,medendiameterav ca0,2-0,3m, harstått ihörnen ochlångsidorna. Mitt påbåda långsidornafannstvå tättställdastolpar. Av dessa

varde bådanordligairespektiveparuppbyggdaav kantställdastenar.Deandra tvåvarkonstruktions- mässigtbetydligt enklare. Husetssydvästrakortsi¬

da hadeenutbyggnad,ca 1,3mbred. Stolphålen

varhäravbetydligtklenare konstruktionänihu¬

setiövrigtochsaknade kraftiga stödstenar. På den sydöstralångsidanförekomtvåextrastolphål,vil-

kakanskemarkerareningång.Alldeles innanförin¬

gångenfannspåenytaav ca2x1mettlagerav hårtpackad leqord. Parallellt med dennorralång¬

sidan,i direkt anslutning till de tvåtättställda stol¬

parna,påträffades obrändaträresterpåenbreddav

ca0,2moch påensträckaav ca 1,5m. Dessa trä¬

resterhärrörmöjligenfrånensyllstock.

Träresterfrånsammanlagt 6stolparhar C 14- dateratsochspännvidden i dateringarnaäranmärk¬

ningsvärd(se fig. 6).Den här spännvidden i C 14- dateringarna beror sannolikt främstpåattvissa stolparövertiden harbyttsut,medan andra har

enlängre användningstid. Av C14-dateringama framgåratthuset harvarit ibruk framimedelti¬

densböljan. En bakrehåUpunkt förbyggnadens

ålderantydsavC 14-värdetA.D.695 -♦120.

Fyndmaterialetfrånhus 4vartämligenensartat ochbestodhuvudsakligenavolika slagavjärnföre¬

mål. Bl.a.påträffadesett stortantaljärnpilar.Stör¬

redelenavdetdaterbarafyndmaterialetärvikinga¬

tida. Hit hör bl.a.ettnålhusavbrons, etthjärtfor-

matbältebeslagisilver mednielloinläggningar, bäl¬

te-ochremändebeslagavbrons och silversamt en¬

stakapärlor. Av troUgen äldre datumärendelav

enspiralomeradarmringavbrons. Den tordenär¬

masthöra hemma i vendeltid.

Hus 5avtecknadessig imarkytan föreavtorv- ninggenomflera tydliga stolphål. Byggnadensstor¬

lekvar ca 15x7m(fig. 7).Huset, endastugrävti

sinnorratredjedel,uppvisadevissalikhetermed

hus4,bl.a. ifrågaomstolphålens konstruktion

och genomattgavlarna hadetvåstolparrelativtnä¬

ravarandra. Avståndet mellanstolparnailångväg¬

garna vargenomgåendeca3m.Mellantrestolphål längs denöstralångsidan(delvis utanfördengräv¬

daytan) förekomenradavkalkstenar. Sannolikt utgjordestenarna ettfundament fören syllstock.

Liksomihus 4hade den(ej utgrävda) södra gaveln någonformavutbyggnad. Ingånghar sannolikt

funnitspåden södra gaveln,möjligenockså inorr.

Huset haravfyndmaterialetattdöma varitett ut¬

hus(Carlsson 1979,s 136)ochkandateras till vi¬

kingatid(möjligen endastdesssenaredel)-tidig

medeltid.

Byggnadsutveckling

DateringenavstolphålshuseniFjälefallerhuvud¬

sakligeninomtidsperioden vikingatid—tidig medel¬

tid. Bakåt i tidenfinnsantydningar tillatthusty¬

penockså tillhör vendeltid. Stenfotshusen finnsun¬

der medeltid och yngretid, ochäravalltattdöma

enutvecklingurden förrahustypen. Motsvarande hustypsutveckling firms belagd på andra håll (Rahtz 1976). Både stolphälshuset och stenfotshu-

setärtroligen byggda iskiftesverkskonstruktion

Fig. 8. Fjäle i Ala. Hus 4, rekonstruktionsförslag. Väggar med liggande plankor, infogade i stolparna och vilandepåsyll- stocken. Taketagtäckt.Ingång päenkortsida ochenlångsida.Tätt ställda stolpar mittpä långsidornamarkerar ljusöppning¬

ar.Ljusöppningar ävenpåömse sidorommittstockenpå N gaveln (skymdpåbilden). Utbyggnaden i S bl.a.somstödför trappatillhusetsloft. En alternativ tolkning kanvaraattingången pä långsidan i själva verket ärenljusöppning, särskilt med tankepåattingångenunderyngrejärnålder-tidig medeltidsomregel tycks ha legatpåkortsidan. Vidare kan loft ha saknats på byggnaden och utbyggnaden i S huvudsakligen fungeratsomvindskydd. TeckningUlla Sjösvärd.

(bulhus),vilket innebärattväggarnahar utgjorts

avliggande plankor, infogadeistolparnaochdet

hela har vilatpåensyllstock(fig. 8).

Ett parväsentliga skillnader mellan detvåhus¬

typernaförekommer dockavalltattdöma.För

detförsta saknas istolphålshusensomregel den stenfot,vanligtvis lagdavkalksten,somkarakteri¬

serardettypiska bulhuset. För det andra haröver¬

gångenfrånstolphälshus tillstenfotshus inneburit

attväggstolparna inte längreärjordgrävdautan slutar isyllstocken.

Dennaförändringikonstruktionen tordesom

regel haskettundertidig medeltid. Detärmöjligt

attden äldrebyggnadstraditionen längre hänger

kvariuthusänimangårdsbyggnader. Såtycksex¬

empelvisvarafalleti denavBohrn(1942) utgrävda gården i Fole med dateringfrånmittenav 1200-

talet till mittenav 1300-talet, därgårdensviktigare

hus harhaftträväggarvilandepåenstenfotimot¬

satstillenenkeluthusbyggnadsomutgjordesav ettstolphälshus(fig. 9). Förhållandetärlikartat

undersenaretid dåbulhuskonstruktionenhuvud¬

sakligen återfinnsiuthus, lambgiftetc. (Jonsson 1976).

Enlänk mellanettstolphälshus ochettstenfots-

husutgörsav enbyggnadpåträffadpåAimelunds- gravfältetiVisbyisamband med utgrävningenav

gravfältet.Grundplanen karakteriserasav enväl-

lagdstenram ochidenna, påettinbördes avstånd

av2-3 m,ettflertal stolphål(fig. 10). Byggnaden

ärodaterad.

Dentypiska grundplanenfrån tidigmedeltid medettmindre förmmkantroligen ledastillbaka påförebilderfrånyngrejärnålder(hus4 och5).

Mankan här tänkasigatt ettfrånbörjan heltöp¬

petförrumöver tiden kommerattbyggasinisjäl¬

vahuskroppen. Dettaläggergrunden fören rums-

indelningavhusen(Svahnström 1976).

UndersökningeniFjälehar hitintillsinte gett

etthelt klartbelägg förattstolphålshusen ärden hustypsomavlöser stengrundernaunderloppetav

tidig vendeltid. Mycket talarförattsåärfallet,

Fig. 9. (t.v.) HellvigsiFole.Överstplanavgrund1.»På

dennahargårdensbostadshusrestsig,beståendeavett störrerummed eldstadsamtettmindre»(Bohrn 1942, fig. 2). Därunder planavgrund2.»Husetpådenna grund harrymtgårdens förrådochvarutförtavträ,sånärsom

pä mellerstarummet,varsväggarvoro avsten»(Bohrn 1942,fig. 3). Underst planavgrund 3. »Dettahus med väggaravjordgrävda stolpar och plankorsamtgolvav kullerstenvarantagligenladugård» (Bohrn1942,fig.4).

Fig. 10. Annelund,Visby.Husgrunden ärenkombination

avettstolphälshusoch ett stenfotshus. Idenvällagda syll-

ramenförekommerpå jämna avstånd stolphål. Foto A.-M.

Pettersson.

men mankan också tänkasigattdet underenkort

tidharfunnits^enövergångsform. Vad finns det då

för eventuelladetaljer istojphälshusen sompekar påattdessaärenutvecklingurstengrundernal Ge¬

nomdet relativtsett stora antaletutgrävdasten¬

grunderärhustypens grundplan och konstruktion tämligen väl kända. Husen harsomregelvaritsto¬

ra.Taket har buritsavtvåraderinrestolpar och

anslutitpåettellerannatsätttillenlågstenmur, vilkenutgjortbyggnadensyttervägg(fig. 11). Det inbördesavståndet mellanstolparna i husetslängd¬

axelligger regelmässigt mellan 2 och4meter.Av¬

ståndet mellanstolpraderna varierar något,menär

som regelca4m(se Vallhagar-publikationen). In¬

gång ihusenförekommer vanligenien eller ibåda gavlarna. Omman sertillstengrundernas »inre»

konstruktion,d.v.s.stolphålenoch den bärande funktionstolparna harhaft, ochingångensplace¬

ring pågaveln,finns här uppenbara likheter med stolphålshusen. Avståndet mellan stolparnai hu¬

setslängdaxelöverensstämmerväl mellanstengrun¬

denochstolphålshusen. Ingångensplaceringpåga¬

veln_{synes vara}det vanligaste i bådahustyperna.

Avståndet mellanstolpradernaärdocknågot stör¬

re förstolphålshusetänför stengrunden, vilket

kanske kanförklarasmotbakgrundav enförbätt¬

radbyggnadsteknik och enkraftigare ramkonstruk¬

tionunder detsenareskedet. Det synes som om

stolphålshusetutgörsavdeninrebärande konst¬

ruktionen istengrunden(fig. 12).

Ettexempel på dennabyggnadsförändringinom

enochsammabyggnad harvimöjligeniStångaan¬

nex, Stångasocken(fig. 13).I,och överlagrande,

enstengrundfrån romerskjärnålder—folkvandrings-

tidfinnsettmindre»verkstadshus» från_yngrejärn¬

ålder(fig. 14). Avprofilen framgår detatt»verk-

stadshusets»ytterbegränsning ischaktet välöver¬

ensstämmermedplaceringenavstolphålen(fig. 15) (seCarlsson 1979). Man bör observeraattstolphå¬

len inte bildarettpar,eftersomschaktetinte är lagt vinkelrättöverhusen(se fig. 13).

Trotsdenstoraskillnad ikonstruktionsomsy¬

nesfinnasmellanstengrunder och stolphålshus tycks den^senareändå kunnavara enutvecklingur denförra.Det måstedock betonas atttolkningen byggerpåettlitet material och därmed självklart inrymmerett stortmåttavosäkerhet. Det kan ock-

Fig. 13. Plan över hus 1,medöverlagrande»verkstadshus», Stångaannex,Stånga socken (efter Carlsson1979).

Fig. 14. Schaktöver hus1. Ibildens nedre och övre kant synsöverdelenavlångväggarnatillstengrundshuset. Mel¬

landessadetöverlagrande »verkstadshusetoframträdande genomenriklig stenförekomst. Foto förf.

Fig. 15. Figuren ärendelavprofilenochplanenöver hus 1 iStångaannex.Stångasocken, utvisande»verkstadshusets»

placeringiförhållande tilldetvä stolphålsomframkomi schaktet. »Verkstadshuset» markeras iplanenavtvå diffusasten- raderoch iprofilenav engolvnivå. De två stolphälens (gråskrafferade) placering överensstämmer tämligen välmed»verk¬

stadshusets»ytterbegränsningar (jämför fig. 14).

såvarasåattutvecklingen mellanstengrund och stolphälshus har gått viaenmellanform, vilket tidi¬

garepåtalades.

Bebyggelsestruktur

Avslutningsvisskallhärhelt kort, medhjälpav

teckningar,bebyggelsen och bebyggelsenföränd¬

ringövertiden relaterastill gårdensomhelhet.

Teckningarnaärhämtadeurminavhandlingikul¬

turgeografi (Carlsson 1979) och skallses somett förslag till kulturlandskapets utseende vid olika tidpunkter.

Under äldrejärnåldervar som ovannämnts byggnadernasomregelavansenlig storlek.Byggna¬

dernas storlekspeglar sannolikt det förhållandet

attenrad aktiviteterutfördes underettochsam¬

matak. Antaletbyggnaderpergård blev därmed lågt.Enberäkningavantalet huspergårdförsex socknarpåmellerstaGotlandgavsomresultat2,9

hus pergård (Carlsson 1979,s 120). Bebyggelsen

var somregel belägen i anslutning tillenstensträng (hägnad)somavgränsade inägomarken(åker-och ängsmark) från utmarken.Ianslutning tillbebyg¬

gelsen förekomsomregelstensattavattenhål—

bryor(fig. 16).

Videnövergångtill stolphälshus, ochsenare

stenfotshus, minskade den enskilda byggnadens bo¬

ytamarkant.Dettamedförde sannoliktattfler ak¬

tiviteterkomattutförasiseparatabyggnader och

som en följdavdetta utökades antalet husper

gård. Fram ivikingatid tordevikunna räkna med

5-6 hus igenomsnittförenmedelstor gård. Bebyg¬

gelsen varlöst grupperad och lokaliserad tillgrän¬

senmellaninägomarken ochutmarken. Hägnaden

runtinägomautgjordes dock intelängreav ensten sträng,utanträhadeblivit det förhärskande bygg¬

nadsmaterialet. Gårdensvattenförsöqninghade förbättrats_genomattkallmurade brunnarersatte bryor(fig. 17).

DanCarlsson, Kulturgeografiskainstitutionen i Stockholm. Född 1946. Disputerade 1979 påen

avhandlingomkulturlandskapets utvecklingpå Gotland.Tyngdpunkteniarbetet ligger iutveck¬

lingen underjärnåldern. Dan Carlsson arbetar för

närvarande medettregionalt kulturminnesvårds-

programför Gotlands län.

Fig. 16. Engård från äldrejärnålder (stengrundsgård).

Teckning Anita Gordh.

Fig. 17. En gård frånyngrejärnålder. Enrekonstruktion medutgångspunkt från Fjälei Ala.TeckningAnitaGordh.

Litteratur

Andersson,G.: 1979. HellviprästensTjostadutgrävd. Got¬

ländskt Arkiv.Uppsala.

Biörnstad,A.: 1955. PreviousInvestigations of Iron Age Building Remains. Vallhagar. A Migration Period Sett¬

lementonGotland/Sweden.Kobenhavn-Stockholm.

Bohrn, E.: 1942. Enmedeltidabondgård i Foie. Got¬

ländsktArkiv.Visby.

Carlsson,D.:1979.Kulturlandskapets utveckling på Got¬

land.En studieavjordbruks-ochbebyggelseföränd¬

ringarunderjärnåldern. Nyköping.

Carlsson,D. ^-Pettersson, A.-M.: 1979.Fjälei Ala-vi¬

Muller^- Wille, BäuerlicheSiedlungender Bronze- undEisenzeit indenNordseegebieten. I, Das

Dorf derEisenzeit unddesfriihen Mittelalters. Sied¬

lungsform^—wirtschaftliche Funktion^-sozialeStruk¬

tur.Editor HerbertJankuhn, Rudolf Schiitzeichelund FredSchwind.Göttingen.

Rahtz, P.: 1976.Buildingsandruralsettlement. I, The Archaeology of Anglo-Saxon England.Editor David M. Wilson. London.

Salomonsson,A.:1976. GotländischeBauernhöfe in der Neuzeit. Jahrbuch fiirHausforschung.Band 27. Be- richtiiber die Visby/Gotland