• No results found

Ornerad gravsten från Rällinge, Helgarö socken Floderus, Erik Fornvännen 30, 113-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_113 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Ornerad gravsten från Rällinge, Helgarö socken Floderus, Erik Fornvännen 30, 113-114 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_113 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
3
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Ornerad gravsten från Rällinge, Helgarö socken Floderus, Erik

Fornvännen 30, 113-114

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1935_113

Ingår i: samla.raa.se

(2)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N 113 rande period IV: 2.1 Fynden från do senast undersökta gravarna ha inv.-nr 20162.

Av det sagda framgår, att två gravfynd tillhöra järnålderns första period, ett slutet av fjärde (200-talet) och ott början av femte perloden

(250—300). En fortsatt undersökning å gravfältct skullo måhända kunna go fynd även från de mellanliggande perioderna.

E. Fls.

ORNERAD GRAVSTEN FRÄN RÄLLINGE, HELGARÖ SOCKEN Omkring 200 meter söder om Rällinge gård i Helgarö socken i Söder- manland ligger ett litet gravfält, beståonde av fyra gravar. I söder be- gränsas det av en delvis dubbel vall av ston och jord, vars höjd växlar

_L

lo.

2 0 Cm.

Fig. 3.

Gravsten från Rällinge, Helgarö socken.

Fig. 4.

Gravsten från Lindholm, Barva socken.

mellan 0,5 och 2,0 meter. På en av gravarna, cn låg hög med fotkedja, ligger en närmast päronformad ornerad gravsten. Stenen har, såvitt jag kan finna, varit okänd, till dess friherre E. M. Hermelin för några år sodan gjorde ett meddelande om densamma till Riksantikvarien.

Stenen ligger i en liten grund grop mitt på högen och synes ha tillhört donsamma. Den är av kristallinisk kalksten, 0,5 meter lång och 0,4 meter bred samt huggen runt om. Genomskärningen är spetsoval. Båda bred- sidorna ha varit ristade. På den ena synas nu endast två parallella linjer, som följa konturen, på den andra finnes en ristning, vars utseende framgår av vidstående fig. 3. Då stenen är ristad å båda sidor har den säkerligen stått rest på graven med den bredare ändan uppåt.

1 Enligt benäget utlåtande av professor Birger Norman.

8 — Fornvännen 1935.

(3)

114 S M Ä Ii II E M E D D E L A N D E N

Stenen företer ganska stora likheter med den bekanta stenen från Lind- holm i Barva (fig. 4). Barvastenons ristning är dock säkrare och elegan- tare utförd. T. J. Arne daterar Barvastenen till 500-talet eller något äldre tid.1 A. Oldeberg, som behandlat en ornerad gravsten från Västorljung2, sammanställer donna och Barvastenen med de ornerade stenkloten, och da- terar dem liksom de senare till äldre folkvandringstid. Rällingostenen hör med stor sannolikhet till samma tid som Barvastenen, och då don ligger på ursprunglig plats å en orörd gravhög, skullo don slutgiltiga dateringen kunna vinnas gonom on undersökning av högen.

E. Fls.

FOTOGRAFERING AV RISTADE FÖREMAL

Inför sommarens utearbeten kunna några vinkar vara av betydelse för de forskare, som själva utföra sina fotografier efter ristningar, runstenar m. m., utan att tillräckligt beakta ett par allmänna regler för avbildande av reliefföremål.

Det mänskliga seendet är från början anpassat till överljusbolysning.

Endast i undantagsfall har människan ursprungligen gjort bekantskap med ljus som underifrån kastats på ett föremål, troligen först gonom skenet från den husliga härden. Till ytterligare hjälp vid seendet har människan den spektroskopiska effekten genom att till sin tjänst hava två ögon, som samtidigt visa ett föremål från nägot olika håll.

För att uppfatta do plastiska egenskaperna hos ott föremål gonom synen har människan således hjälp av dagrar och skuggor samt den ovan nämnda stereoskopiska effekten.

Vid avbildandet av ett föremål i vanlig fotografi saknar man hjälpen av storeoskopeffokten, emedan kameran är enögd, varför man är hänvisad till bästa möjliga fördelning av ljus och skugga för att något så när få ott med seendet efter naturen överensstämmande intryck. Man måste då ännu mer taga till hjälp människans traditionella sätt att so. Vid teckning kan genom en viss överdrift av dagrar och skuggor samt dessas fördel- ning enligt på fysiologiska grunder utbildade enkla regler on viss stereo- skopisk effekt ernås.

Det gäller vid både teckning och fotografering att efterbilda föremålet så, som det för seendet vanligast och klarast uppfattas. Det sker först och främst genom att belysa föremålet huvudsakligen i överljus. Vid män- niskans uppfostran vänjes dessutom ögat under skrivning och teckning vid belysning från vänster.

Ett föremål i relief uppfattas av denna anledning klarast och bäst, om dot belyses ovanfrån samt från vänstor. Tydligt framstå ovannämnda för-

1 Om dot forntida Södermanland. Bidrag till Södermanlands äldre kul- turhistoria, Strängnäs 1909, s. 7.

2 En ornerad gravsten från Södermanland, Fv. 1929, s. 180 ff.

References

Related documents

I motsats till dessa två »Virlandsstenar», som sålunda ha signerats av Asmund Kåreson, saknar den nyfunna runstenen i Roslags-Bro kyrka upp- gift om ristarens namn.. Att man, utan

Häng- smyckena i denna senare grav tillhöra en grupp, som är daterbar till 800-talets början eller förra hälft (T. Arne, Das Bootgräber- feld von Tuna in Alsike, sid.. Gravfynd

Drottning Kristinas väg fram till en punkt mitt för bron över Garnsviken.. Efter brons tillkomst har den här vikit av i rät vinkel nedför en brant backe rakt

Fig. Grav, anträffad ä Lilla torget 1925. Foto av förf. 1 Kors av denna typ med tillspetsade ändar förekomma på nägra upp- ländska runstenar, t. GIHL, Sigtuna och Norrsunda.

(grav 10) borttogs. Enligt Montelius tillhör nålen bronsål- derns femte period. Skivan dateras av Hansson till sjätte pe- rioden eller snarare järnålderns första period. Hansson

På platsen uppgavs emellertid, att här varit myr ända in på 1850- talet, då utdikning ägde rum. Marken hade aldrig tidigare varit plöjd här. Fyndet har i sin helhet

Grav 39 överensstämmer nära med den ovan anförda Tunbygraven, vilken i sin tur innehåller ett selbågskrön av samma typ som Vendel IX, av Arne senast (Das Bootgräberfcld von Tuna

257 ff., har professor JOHNNY ROOSVAL väl- villigt påpekat för mig en orik- tighet, som jag gjort mig skyl- dig till, nämligen dateringen av det vid utgrävningarna anträffade