Substantiv
F¨ oredragets struktur
1. Allm¨anna uppgifter
2. Genus
3. Numerus
4. Kasus
5. Species
Allm¨ anna uppgifter om substantiv
G Substantiven ¨ar den st¨orsta ordklassen och ocks˚a den d¨ar vi ¨ar mest produktiva, dvs. den som vi kontinuerligt tillf¨or flest nya ord.
G Substantiven ¨ar inneh˚allsord som betecknar och beskriver ting och begrepp. De kan s¨agas utg¨ora spr˚akets substans kring vilka mycket annat cirkulerar i fraser och satser.
G Substantiven kan vara av olika typ och upptr¨ader i m˚anga olika former. De ¨ar ocks˚a ord som i spr˚akpsykologiska experiment visat sig l¨atta att komma ih˚ag.
Genus — n-ord eller t-ord
G F¨or att kunna anv¨anda ett svenskt substantiv m˚aste man k¨anna till dess genus, dvs. veta om substantivet ¨ar ett n- eller ett t-ord.
G Den grammatiska termen f¨or n-orden ¨ar utrum och f¨or t-orden neutrum.
G En/ett ¨ar en lexikal egenskap som svenskar som modersm˚alstalare omedvetet l¨ar sig n¨ar de l¨ar sig substantiven.
Genus — n-ord eller t-ord
G N˚agot egentligt system bakom genusindelningen tycks inte fi- nnas. St¨orre delen av svenska substantiv (ca 75%) ¨ar n-ord.
G Framf¨orallt ¨ar levande v¨asen n-ord. N˚agra undantag finns, t.ex.
barn, bitr¨ade, fruntimmer samt ordet djur och vissa djurarter, t.ex. lamm, f˚ar och bi. Ocks˚a sammans¨attningar med t-ord som t.ex. statsr˚ad och stadsbud f¨orblir neutrum-ord.
G N˚agra substantiv har varierande genus och ibland ¨ar genus betydelseskiljande, t.ex. en/ett plan, en/ett led och en/ett n¨ot.
G Neutrum kan ibland signalera n˚agot neds¨attande, t.ex. fnask, luder, v˚ap, m¨ah¨a, fyllo, as och kr¨ak.
Numerus — singularis eller pluralis
G Svenskan har j¨amf¨ort med t.ex. engelskan ett invecklat system f¨or att bilda plural. Det finns sju olika b¨ojningsklasser eller dekli- nationer och dessutom m˚anga oregelbundenheter, bl.a. en del gamla substantiv som ¨ora — ¨oron, hand — h¨ander och mus — m¨oss.
G Vilka substantiv som ska ha vilka ¨andelser ¨ar delvis godtyckli- gt, t.ex. stolar men inte g¨astar, delvis beroende av ett samspel mellan substantivets byggnad, genus och betoning, t.ex. en groda — flera grodor men ett hus — flera hus.
G De underliggande reglerna s¨ager h¨ar att n-ord med ordslut p˚a -a f˚ar -or i pluralis och t-ord som slutar p˚a konsonant f˚ar inte n˚agon ¨andelse alls. Reglerna ¨ar s˚aledes l˚angt ifr˚an helt¨ackande och det finns m˚anga undantag.
Numerus — singularis eller pluralis
ANDELSE¨ K¨ANNETECKEN EXEMPELORD
1. -or n-ord och ordslut p˚a -a stuga, gata, krona, penna
2. -ar n-ord och stam p˚a l˚ang
vokal, konsonant eller obetonat -e
by, dag, kock, pojke, tanke
3. -er ofta n-ord, ofta
flerstaviga med slutbetoning
tid, bild, monarki, parti
4. -r oftast n-ord, stam p˚a
vokal
sko, bastu, fiende, h¨andelse
5. -n t-ord, stam p˚a vokal ¨amne, yrke, bi, ¨apple, hj¨arta
6. -0 (¨andelsel¨os) t-ord, stam p˚a konsonant; n-ord p˚a -are, -ande/-ende eller -er
tak, ord, spr˚ak, portr¨att, filter, sni- ckare, ordf¨orande, g˚aende, botaniker, armenier, meter
7. -s ofta inl˚anade n-ord hits, slogans,
evergreens, broilers
Numerus — singularis eller pluralis
G Vissa regler finns allts˚a, ¨aven om m˚anga garderingar i form av ofta eller oftast visar att undantagen ¨ar m˚anga. Trots detta brukar svenskar vara t¨amligen ¨overens, om man ber dem att ange pluralform f¨or nonsensord. Vad blir t.ex. plural¨andelsen f¨or f¨oljande nonsensord: en t¨onja — flera?, ett kl¨onk — flera?, en glinke — flera? och ett krende — flera?
G Vissa ord v˚allar ofta problem och har gjort det l¨ange, t.ex. baby, centrum, schema, bikini och cardigan. ¨Ar man h¨ar os¨aker p˚a n˚agon form finns m¨ojligheten att s¨oka upp problemordet i den senaste upplagan av Svenska Akademiens ordlista, och det b¨or vara det senaste. Rekommendationerna kan n¨amligen variera fr˚an upplaga till upplaga, eftersom man i SAOL f¨ors¨oker f¨olja spr˚akets utveckling och delvis normerar efter spr˚akbruket.
Kasus — grundform eller genitiv
G I modern svenska upptr¨ader substantiven oftast i sin grundform.
Men det finns ocks˚a en genitivform av personbetecknande substantiv. Den anv¨ands f¨or att beteckna ¨agande eller ti- llh¨orighet, t.ex. Davids nya cykel, s.k. possessiv genitiv.
G F¨or genitiver av andra substantiv ¨ar dock betydelsesambandet mellan de tv˚a inblandade substantiven av andra slag, t.ex. regeri- ngens beslut (regeringen beslutar / beslutet fr˚an regeringen), barnens uppfostran (n˚agon uppfostrar barnen / uppfostran av barnen), 1900-talets poeter (poeter verksamma under 1900- talet); Stockholms kyrkor (kyrkorna i Stockholm).
G Om substantivet inte ¨ar personbetecknande finns dock i modern svenska en stark tendens att anv¨anda prepositionsuttryck i st¨allet f¨or genitiver, t.ex. taket p˚a huset i st¨allet f¨or husets tak.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
G M¨ojligheten att markera best¨amdhet varierar i v¨arldens spr˚ak.
Uppskattningsvis ca 30% av spr˚aken har artiklar, medan ¨ovriga spr˚ak anv¨ander andra medel, t.ex. ordf¨oljd eller intonation, eller saknar markering.
G I svenskan ¨ar samspelet mellan form och betydelse n¨ar det g¨aller substantivets best¨amda och obest¨amda former synnerli- gen komplext och ¨annu inte till fullo utrett.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
G Den frist˚aende best¨amda artikeln faller i svenskan ofta bort d˚a en fras lexikaliserats som begrepp, t.ex. gula febern, Vita huset, H¨oga kusten, svarta b¨orsen och svenska kyrkan. Andra exempel utan frist˚aende artikel ¨ar halva huset, f¨orsta boken, sista mi- nuten, mesta tiden och norra delen.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
G Substantivets obest¨amda form omfattas av tv˚a former, n¨amligen den med obest¨amd artikel och den artikell¨osa. Eftersom dessa former har olika funktion ¨ar det n¨odv¨andigt att s¨arskilja dem, d˚a man talar om anv¨andningen av obest¨amd form.
G Den obest¨amda artikeln i pluralis ¨ar n¨armast n˚agra.
G Under den best¨amda formen finns de tre markeringarna f¨or best¨amdhet d˚a ett adjektiv f¨oreg˚ar substantivet, den l˚anga meningen, som ocks˚a visar ¨andelsernas variation efter substanti- vets genus och numerus. Dessa former anv¨ands bl.a. f¨or att ange om substantivets betydelse ¨ar best¨amd eller obest¨amd, dvs. om substantivets referent ¨ar k¨and eller ok¨and. Generellt g¨aller att k¨and referent, dvs. man vet vilken man talar om, betecknas med best¨amd form, och ok¨and referent betecknas med obest¨amd form.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
G Det finns undantag fr˚an regeln att best¨amd betydelse ska ha best¨amd form, t.ex. Pernillas katt, hennes b¨ocker, dessa b¨ocker, n¨asta vecka och samma m˚anad. Substantivens form ¨ar h¨ar artikell¨os, men betydelsen ¨ar best¨amd. Pernillas katt ¨ar en k¨and katt. Artikell¨os form anv¨ands efter genitiver och ett antal pronomen, vilket allts˚a m˚aste l¨aras som separata regler.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
Klassificering eller v¨ardering
Skillnaden mellan substantivens obest¨amda och artikell¨osa form anv¨ands ocks˚a f¨or att klassificera och uttrycka v¨arderingar. J¨amf¨or a- och b-meningarna nedan.
(1a) Familjen har hund. (1b) Familjen har en hund.
(2a) Svenssons har
sommarstuga.
(2b) Svenssons har en sommarstuga.
(3a) Thomas k¨opte bil i g˚ar. (3b) Thomas k¨opte en bil i g˚ar.
V¨ansterspaltens uttryck signalerar att det r¨or sig om v¨alk¨anda, etablerade f¨orh˚allanden som att vara hund- eller sommarstuge¨agare eller att bli bil¨agare. H¨ogerspaltens meningar lyfter i st¨allet fram substantivets referent (hund, sommarstuga eller bil), och formen inneb¨ar sannolikt att den fortsatta texten handlar om hunden, sommarstugan eller bilen.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
Klassificering eller v¨ardering
Som prov p˚a att det faktiskt ¨ar n˚agot speciellt med anv¨andningen av den artikell¨osa formen i dessa fall kan man pr¨ova att byta ut substantiven: Familjen har krokodil. / Svenssons har traktor. / Thomas k¨opte docka ig˚ar. F¨or de flesta svenskar torde dessa tre meningar te sig n˚agot underliga.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
Klassificering eller v¨ardering
Anv¨andningen av artiklarna ¨ar allts˚a inte en formsak, utan artiklarna anv¨ands f¨or att ange betydelseskillnader. J¨amf¨or ocks˚a:
(4a) Han upptr¨adde som en
˚asna p˚a maskeraden.
(4b) Han upptr¨adde som ˚asna p˚a maskeraden.
(5a) Han ¨ar en idiot. (5b) Han ¨ar idiot.
˚Aterigen medf¨or en liten skillnad i form ocks˚a ¨andrad betydelse, en f¨or¨andring som denna g˚ang kan vara ganska avg¨orande. I satser som de ovanst˚aende anger den artikell¨osa formen tillh¨orighet till en kategori och den obest¨amda artikeln v¨arderingar. J¨amf¨or Henrik ¨ar bergskl¨attare. / Eugenia ¨ar dans¨os. / Johan ¨ar katolik. / Lisa ¨ar folkpartist.
Species — ett komplext samspel mellan form och betydelse
Generisk referens
F¨or att ange generisk referens anv¨ands alla former utom den artikell¨osa i singularis, och formen p˚averkar betydelsen. Studera f¨oljande exempel:
(6a) H¨asten har hovar. (6b) Svensken ¨ar inbunden.
(7a) H¨astarna har hovar. (7b) Svenskarna ¨ar inbundna.
(8a) H¨astar har hovar. (8b) Svenskar ¨ar inbundna.
(9a) En h¨ast har hovar. (9b) En svensk ¨ar inbunden.
Exemplen i (6a–b) och (7a–b) med best¨amd form beh¨over inte g¨alla alla h¨astar eller svenskar utan anger n˚agot som ¨ar typiskt f¨or “arten/klassen”
h¨astar och svenskar. Den artikell¨osa pluralformen i (8a–b) ¨ar den mest allm¨anna formen f¨or att beteckna generisk referens. Meningar som (9a–b) anv¨ands ofta f¨or definitioner, t.ex. Ett apotek ¨ar ett st¨alle d¨ar man s¨aljer mediciner. Ofta tolkas d¨arf¨or ocks˚a satser som de f¨oljande som stipulativa och de blir d¨armed v¨arderande: En pojke gr˚ater inte och En kvinna f¨oder barn. H¨ar underf¨orst˚as att den pojke som gr˚ater inte ¨ar n˚agon riktig pojke och den kvinna som inte f¨oder barn inte ¨ar n˚agon riktig kvinna.
Sammanfattning
Trots att substantiv i svenskan inte har s˚a m˚anga grammatiska former skapar beh¨arskning av dess grammatiska kategorier sv˚arigheter vid inl¨arning av svenska som fr¨ammande spr˚ak. Speciellt kategorin av best¨amdhet/obest¨amdhet ¨ar sv˚ar att beh¨arska d˚a den saknar motstycke i ukrainskan.
K¨ allf¨ orteckning
1. Bolander M. Funktionell svensk grammatik / Maria Bolander. — Stockholm : Liber, 2001. — 177 s.
2. Holm B. Deskriptiv svensk grammatik / redigerad av Britta Holm, Elizabeth Nylund. — Stockholm : Skriptor/Almqvist &
Wiksell, 1993. — 211 s.
3. Teleman U. Svenska Akademiens grammatik / Ulf Teleman. — Stockholm : Norstedts, 2010. — 2718 s.
