1700-talets rättssamhälle
En aspekt av upplysningstidens ideal som fick återverkan för landets hela befolkning var förändringarna i lagstiftning och rättstillämp- ning. 1734 hade Sverige fått en ny rikslag, vilken kom att utgöra grunden för en friare och mera human rättskipning än tidigare. Efter 1734 och fram till sekelskiftet 1800 genom- fördes en rad kompletterande lagförändringar, vilka sammantaget skapade grunden för vårt moderna rättssamhälle. Exempelvis försvann den vidriga rådbråkningen, vilket innebar att en person som skulle avrättas fick genomgå en fruktansvärd hantering innan själva avrätt- ningen genomfördes. Försvann under seklet gjorde också kroppsstympningsstraff, tortyr och den kontroversiella häxbalken. Den senare hade dock inte praktiserats sedan seklets allra tidigaste inledning.
Allra tydligast ser vi förändringen när man tittar på frekvensen av genomförda avrätt- ningar i Sverige, som går ner från 25 till 6
avrättningar per år. Detta berodde dels på att vissa brott som tidigare fört fångar till avrätt- ningsplatsen inte längre i praktiken kom att bestraffas med dödsstraff. Fortfarande så kunde grov och upprepad stöld rendera döds- straff enligt lagen, men i de allra flesta fall så dömdes tjuvarna till långa fängelsestraff i stället. Dels så kom många sexualrelaterade brott som 1600-tals samhället sett mycket allvarligt på, att avkriminaliseras eller ned- tonas. Prostitutionen som under religions- krigens 1600-tal varit en vanlig företeelse runt de framdragande arméerna, flyttade nu in i städerna och blev ett både omtalat och ombe- sjunget socialt problem. Det var fortfarande förbjudet, men ofta såg samhället mellan fingrarna. De gånger straff utmättes så var det oftast kyrkliga skamstraff, t.ex. att sitta i kyrkstocken alternativt de kvinnofängelser, spinnhus, som blev vanliga under 1700-talets andra hälft. På spinnhusen hamnade inte bara Några få av Carlstens många fångar finns på bild, så som här Carl
Pettersson t.v och J.J Wetterström t.h. Bland fångarna och inte minst vakterna var de fruktade och illa omtyckta, kända som ”Vargen” och
”Hunden”. Wetterström knivhögg bland annat vid ett tillfälle en slottsvaktmästare.
prostituerade kvinnor utan även lösdrivande kvinnor, det vill säga kvinnor som uppehöll sig i en annan socken än där man var skriven, utan hemmaprästens tillåtelse och utan anställning och fast boende. Bland sexualbrotten så kunde fortfarande homosexualitet liksom tidelag, det vill säga samlag mellan djur och människa leda till döden. Lagen mot homosexualitet kom dock inte att tillämpas i den mening att någon avrättades och tidelagsbrotten, vilka fört 100- tals män till stupstocken, kom alltmer sällan att leda till dödsstraff. Den sista avrättningen för tidelag i Sverige ägde rum 1778.
Kännetecknande för hela den här processen var kyrkans alltmer begränsade inflytande över lagstiftning och rättstillämpning. Lagarna var mer självständiga i förhållande till den mosaiska lagen i Bibeln och många brott som
främst kunde åberopa Bibeln som utgångs- punkt såg man numera väsentligt mildare på.
Det gällde häxeri och sexual-etiska frågor men också blasfemi, det vill säga bevittnade ut- talande som kunde uppfattas som kränkande av Gud och kyrka. En annan aspekt av kyrkans allt mer begränsade makt kunde man se inom domstolsväsendet. Sedan urminnes tider fanns det i Sverige en världslig domstol, representerad av tingsrätter, rådhusrätter, hovrätter, samt en kyrklig domstol. Ifrån att den kyrkliga på 1600-talet intaget en betydande roll, så kom den under 1700-talets andra hälft att föra en allt mer marginaliserad roll. Frågor som tidigare legat under kyrkans ansvar så som äktenskapsjuridik och sexualrelaterade brott tenderade nu att i allt högre grad glida över till den världsliga makten.
Metta Focks bittra öde berör ännu. Adelskvinnan som spärrades in på Carlstens fästning misstänkt för mord på sin man och två av sina barn. Dödsorsakerna klarlades aldrig, inga bevis fanns men man visste att Metta haft en relation till en annan man. Efter tre års isolering i gråstensborgen erkände hon, ett erkännande som senare ifrågasatts. Hon avrättades 1810 hemma på Fagredsmon i Skaraborg.
Kvar finns de 27 bonader där hon broderade en klagoskrift över sitt bittra öde.
När allt färre människor dömdes till döden uppstod också ett behov av fängelser för främst grövre egendomsförbrytare. Tjuvar, dömda för tredje gången, hade tidigare ofta fått en dödsdom. Nu blev de istället dömda till ett fängelsestraff. Platserna där man förvar- ade de dömda blev oftast gamla gränsfäst- ningar ifrån de stora nordiska krigen, där de dömda dels kom att inhysas dels kom att arbeta med förstärkningsarbeten. Det passade bra, för i Bohuslän hade den militära säker- hetsbilden naturligtvis radikalt kommit att förändras sedan tiden för de stora nordiska krigen. Flera gamla militära anläggningar lades i malpåse eller skrotades helt, mest anmärk- ningsvärt var väl stängningen och spräng- ningen av Bohus fästning 1787, men även flera av de militära anläggningarna i och kring Göteborg fasades ut. Under det sena 1700- talet satt fångar på Bohus (fram till stäng- ningen), Nya Älvsborgs fästning , Varbergs fästning men den plats man framförallt kopplar samman med fästningsfångar blev Karlstens fästning på Marstrand. Fram till mitten av 1854 var den isolerade klippön ute i Västerhavet Sveriges mest beryktade fängelse, här satt dråpare, stortjuvar, våldsverkare och förfalskare. Men även en och annan fånge som skulle ha kunnat betecknas som politisk fick tillbringa tid härute. Många av fångarna var dömda till livstidsstraff med glest förekom- mande benådningstillfällen, andra var dömda till tidsbegränsade straff, men kortare straff- tider än fem år förekom sällan på ön. Tilläggas
skall också de stackars bekännelsefångarna, samt de försvarslösa. De förra var personer misstänkta för grova brott, där bevisning saknats, nu fick de häktning på obestämd tid.
Sitt och ruttna i fängelset, eller erkänn och ta straffet – ofta avrättning. Metta Fock som nämns på förra sidan var ett exempel. De försvarslösa var inga brottslingar, utan personer som saknade arbete och bostad.
Lösdrivare helt enkelt, dessa stackare fick nu sitta i fängelse eller jobba på tunga anlägg- ningsjobb som t.ex. Göta kanal. Fångarna, vilka vi fortfarande kan se på gamla fotografier titta mot oss i sina slitna fångkläder, bodde trångt sammanpackade i fuktiga celler i vilka upp till 30 personer kunde ha att dela knappt 30 kvadratmeter. Här inne skulle de tillreda sin mat och göra sina naturbehov ifrån det att de låstes in för kvällen och till dess att det var morgonuppställning. Jämfört med dagens fängelser så tillhandahöll inte fästningen någon mat, utan fångarna fick en mindre lön för sitt arbete och för denna lön kunde de i en butik i fästningen köpa mat och dryck. Var de sjuka och inte kunde arbeta så blev det svårt.
Arbetet var ofta hårt och tungt. Dels byggde man till själva den kustfästning där man in- hystes, i stort sett hela fästningen är byggd av straffångarna, dels så tog man även uppdrag ute i staden Marstrand. Det rörde sig då ofta om tunga bygg och anläggningsarbeten. För att förhindra rymningar så fick fångarna ofta bära tunga kedjor på upp till 30 kilos vikt!
Lars Larsson Molin, mer känd som Lasse Maja.
En legendarisk småtjuv från Bergslagen som satt 27 år på Carlsten. Kändisskapet fick han efter den spökskrivna själbiografin ”Den byxlöse äventyraren”. 1800-talets största bestseller i Sverige.
Livet på fästningen var hårt, de kalla och fuktiga vintrarna tärde givetvis på hälsan och många fångar dog på ön. En som dock uthärdade 27 år på fästningen innan han benådades var stortjuven Lars Molin ifrån Västmanland. Denne Molin hade arbetat i kök som ung, och fick också arbeta som kock i fästningen, något som gjorde livet något uthärdligare. Han lär ha varit en enastående berättare och hans rikt utbroderade historier, med många gånger tveksam sanningshalt delgav han fästningsbesökare mot en enklare ersättning. Dessa berättelser om hans forna liv
som gentlemannatjuv i Bergslagen gavs redan under fängelsevistelsen ut som självbiografin
”Lasse Majas äventyr”. Boken som var rapp, underhållande och välskriven var knappast nedtecknad av Molin själv utan av någon spökskrivare. I dessa memoarer blir Molin en elegant gentlemannatjuv i kvinnokläder och de fattigas hjälpare i nöd. Men i sin skildring av Marstrand så kunde Molin stundtals vara mer stram och sanningsenlig. Den 7 mars 1854 togs beslut om nedläggning av Karlsten som fängelse och samtliga fångar omplacerades i slutet av samma månad.
Bilden är dataanimerad.
© Christian Persson 2020
Johannes Johansson blev 1857 den siste att avrättas i Bohuslän. Han dömdes för ett mord i samband med en båtresa från Göteborg till hemön Hälsö i Stigbergsfjorden. Han avrättades på höjderna ovan Hårleby på Orust, med handbila.
