Institutionen för ABM
Biblioteks- och informationsvetenskap
Lön för mödan?
En komparativ studie av ersättningssystem för författare ur ett
utlånings- och ett kopieringsperspektiv i ett kulturpolitiskt
sammanhang.
Maria von Essen
Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2005
Institutionen för ABM
Handledare: Eva Hemmungs Wirtén
Innehåll:
Förkortningar ... 2
Inledning ... 3
Syfte och frågeställningar ... 5
Avgränsningar... 7
Disposition ... 8
Forskningsöversikt ... 8
Begreppsdefinitioner... 12
Utvecklingen av upphovsrätten... 16
Urval av empiriskt material... 19
Metod och teori... 21
Undersökning... 25
De två svenska organisationerna... 25
Sveriges författarfond ... 27
Bonus Presskopia ... 29
Den tyska organisationen ... 31
VG WORT ... 31
Den amerikanska organisationen ... 33
Copyright Clearance Center... 34
Komparativ analys ... 36
Utlåningsperspektivet ... 36
Hur är ersättningen reglerad?... 38
Hur finansieras ersättningen?... 39
Vem har rätt till ersättning? ... 40
När och varför uppstod organisationen? ... 43
Kopieringsperspektivet ... 44
Hur är ersättningen reglerad?... 46
Hur finansieras ersättningen?... 48
Vem har rätt till ersättning? ... 49
När och varför uppstod organisationen? ... 50
Den svenska rollen ... 51
Den tyska rollen ... 54
Den amerikanska rollen ... 56
Förkortningar
ALIS = administration av litterära rättigheter i Sverige (http://www.alis.org/) BONUS = Bild Ord Not Upphovsrättslig Samarbetsorganisation
B-Pk = Bonus Presskopia (http://www.b-pk.se/)
CCC = Copyright Clearance Center (http://www.copyright.com/)
CISAC = Confédération Internationale des Sociétés d’Auteurs et Compositeurs (http://www.cisac.org/web/)
IFRRO = International Federation of Reproduction Rights Organizations (http://www.ifrro.org/)
IPR = Intellectual Property Rights
KLYS = Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares samarbetsnämnd (http://www.klys.se/)
NEA = National Endowment for the Arts (http://www.nea.gov/)
NEH = National Endowment for the Humanities (http://www.neh.fed.us/) PLR = Public Lending Right
RRO = Reproducion Rights Organization
STIM = Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (http://www.stim.se) Svff = Sveriges författarförbund (http://www.svff.se/)
UNESCO = United Nations Educational, Scientific and Cultural Organisation (http://www.unesco.org/)
UrhG = Urheberrechtsgesetz URL = Upphovsrättslagen
Inledning
Alla har vi i Sverige den demokratiska rättigheten att ha fri tillgång till infor-mation och kunskap i form av bland annat monografier, tidskrifter och data-baser, som finns samlade i våra offentliga bibliotek. Har man någon gång studerat vet man vilken guldgruva både folkbiblioteket och forsknings-biblioteket är. Att som användare helt gratis få tillgång till detta material ser vi nog som en självklarhet, vilket i stort kan tyckas vara i sin ordning då det är skattepengar som finansierar verksamheten. Att kopiera valda sidor ur ett verk för privat bruk är en annan vanlig företeelse som sker på våra bibliotek, kanske allra vanligast på universitetsbiblioteken. Det vi betalar för då är enbart papperskopiorna. Om man istället vänder på perspektivet och tittar på den grupp som producerar all denna information och kunskap i form av tryckt text. Hur går det då ihop ekonomiskt, att deras verk lånas ut, utan avgift, till med-borgarna, eller att deras texter kopieras? Hur får upphovsmännen lön för mödan?
Kulturpolitik i ett internationellt perspektiv är mitt övergripande ämnes-område. Jag har valt att rikta in mig på och undersöka de organisationer som administrerar kreativa rättigheter och fördelar olika typer av ersättningar och stipendier till upphovsmän av litterära verk i ett kulturpolitiskt sammanhang. Då detta är en uppsats i ämnet biblioteks- och informationsvetenskap har jag valt att anlägga ett utlåningsperspektiv och ett kopieringsperspektiv och under-söker mer specifikt de organisationer som arbetar med dessa frågor.1
Biblioteket är den institution där utlåningen sker och även kopiering i stor ut-sträckning. Om man som låntagare inte kan låna hem en bok, exempelvis ett referensverk, går det i stället att kopiera texten. Sedan foto-kopieringsmaskinernas intåg på exempelvis biblioteken och på andra typer av institutioner, som skolan, har mycket inom vår skriftkultur förändrats. Idag är det möjligt att mycket snabbt och lätt kopiera en hel bok, eller välja utvalda
1
delar som kan sättas ihop till en ny text. Det är problematiken utifrån dessa två olika perspektiv som jag ämnar diskutera kring.
Utlånings- och kopieringsperspektivet har emellertid en grundläggande gemensam nämnare, nämligen upphovsrätten. Det är känt att lika länge som det har funnits författare har det funnits olika sätt för författarna att få ekonomisk ersättning för sitt arbete. Denna ersättning har hämtats från ”försäljning” av såväl muntlig citering som skrivna alster. Men det är i och med introduktionen av boktryckarkonsten och utvecklingen av synen på författaren som en skapare av originalverk, som frågan angående upphovsrätt uppstod.2 Det var
tryckar-konstens intåg, under 1400-talets senare del, som banade vägen för upphovs-rättens erkännande; erkännandet av det intellektuella arbetet. Det möjliggjordes av att man kunde trycka samma originalverk i flera upplagor, vilket ledde till att en massmarknad skapades. Innan denna revolutionerande teknik fanns en stor variation av samma ursprungsmanus, då olika människor reproducerade texter. Det kan liknas vid hur muntlig berättartradition förs vidare från genera-tion till generagenera-tion och ändras med åren beroende på vem som berättar. Men den nya tekniken kunde distribuera massupplagor och tack vare detta kunde en marknad med helt nya ekonomiska möjligheter skapas.3
Utgångspunkt för mitt val av ämne är en artikel i Dagens Nyheter, som handlar om att EU hotar att stämma svenska bibliotek, därför att man anser att utländska författare diskrimineras genom att den svenska
biblioteksersättningen enbart gynnar svenska författare.4 Detta
uppmärksammades förutom i Dagens Nyheter i en rad andra svenska dagstidningar och på Sveriges Författarförbunds hemsida.5 Artikeln fångade mitt intresse, för att det verkar som om de nationella och de internationella överenskommelserna inte riktigt går i linje med varandra. Jag fick en aning om att i andra länder fungerar det inte som i Sverige, där staten tagit ett stort kulturpolitiskt ansvar. Det framkommer i artikeln att EU-kommissionen anser
2
Sinacore-Guinn, David, 1993, Collective administration of copyrights and neighboring rights: international practices, procedures, and organizations, s. 54-55.
3
Sinacore-Guinn, 1993, s. 61.
4
Lisinski, Tomas, under rubriken, ”EU hotar stämma svenska bibliotek”, Dagens Nyheter, nätupplaga,
http://www.dn.se.
5
I bl.a. Sydsvenskan, nätupplaga, Nilsson, Sven, under rubriken ”Sven Nilsson om författarfonden”
http://w1.sydsvenskan.se/Article.jsp?aritcle=10095903&imagelist=17&textlist=18 och i Svenska Dagbladet i en artikel av Thurfjell, Karin, under rubriken ”EU hotar stämma Sverige för biblioteksersättning”, s. 56. En annan artikel kan man läsa på författarförbundets hemsida av Arnborg, Beata, under rubriken ”Biblioteksersättning hotas av EU:s rättvisekrav”
att det handlar om upphovsrätten medan den svenska ståndpunkten är att det är frågan om en kulturpolitisk åtgärd. Hur ligger det till egentligen?
Syfte och frågeställningar
Jag ska undersöka ”fenomenet” biblioteksersättning och andra ersättningar i bland annat form av stipendier och understöd som betalas ut till författare för det sekundära användandet av deras verk. Undersökningens fokus ligger på den svenska modellen: Biblioteksersättningen, som delas ut av Sveriges författarfond och den ersättning som Bonus Presskopia delar ut till upphovsmän för kopiering av deras verk. Jag vill undersöka dessa organisationers roll i ett kulturpolitiskt sammanhang, se hur aktiv den statliga kulturpolitiken är och få förståelse för hur ersättningssystemen fungerar.6
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur de svenska ersättningssystemen fungerar samt vilka uppgifter de har, både ur ett utlåningsperspektiv och ur ett kopieringsperspektiv. Jag vill titta närmare på organisationerna som admini-strerar författarnas kreativa rättigheter och distribuerar ersättning. Analysen fördjupas då jag jämför Sverige med Tyskland och USA. Jag vill få förståelse för varför vi har denna tradition i Sverige, varför vi genom speciellt biblioteks-ersättningen värnar om de svenska författarna. Jag har även valt att jämföra inte enbart biblioteksersättningen, utan även den ersättning som betalas ut för kopiering av verk. Detta är en aktuell fråga, liksom biblioteksersättningsfrågan och just nu finns i Sverige planer på ett lagförslag som skulle begränsa möjligheten att fotokopiera böcker.7 Idag får man som privatperson gå in på ett
bibliotek och kopiera ett helt verk för privat bruk. Om lagförslaget går igenom skulle denna handling bli straffbar. Skolor, företag och organisationer i Sverige sluter i dag licensavtal för att få tillstånd att fotokopiera böcker. Intressant är varför lagförslaget kommit fram just nu, varför fotokopiering ses som ett sådant stort hot.
Jag har valt att göra en komparativ studie för att få större förståelse för den svenska situationen och få en mer djupgående analys dessutom vill jag ha med ett internationellt perspektiv. Min avsikt med detta val är också, att jag finner det intressant och vill belysa att Sverige i detta sammanhang, kan anses stå i mitten mellan två skilda system. Där det i USA, i jämförelse med Sverige,
6
På engelska finns begreppet collective administration organizations för dessa ersättningssystem, se vidare under rubriken ”Begreppsdefinitioner”.
7
knappt råder någon kulturpolitik utan marknaden styr.8 I USA har man heller
inte infört någon biblioteksersättning och verkar inte heller överväga det. I Tyskland har man ett biblioteksersättningssystem som till skillnad från Sverige är upphovsrättsligt reglerat. Syftet med att jämföra den svenska situationen med den tyska och den amerikanska är att jag tror att jag kan få fram intres-santa resultat som kan öka förståelsen för respektive system och det kultur-politiska sammanhang de verkar i. Både Tyskland och USA är dessutom intres-santa att jämföra med Sverige då det handlar om väldigt skilda språkområden. Det svenska språkområdet är relativt litet jämfört med det engelska, som dominerar den västerländska delen av världen och det tyska språket är i sin tur i jämförelse med svenskan stort. Har detta någon inverkan eller ej?
Jag tycker att det kulturpolitiska arbetet är intressant och en viktig aspekt inom BoI-ämnet, som faktiskt har en avgörande roll för bland annat ”biblio-tekens vara” och i stort hela samhällets utveckling. Kan kulturell verksamhet i Sverige egentligen bedrivas utan statlig uppbackning, ute på den fria marknaden? I Sverige, liksom i övriga länder, måste de författare som finns på det så kallade litterära fältet få lön för mödan. Här finns en spänningspunkt, där man vill kunna tillhandahålla kvalitetslitteratur på biblioteken samtidigt som författarna måste kunna försörja sig på sitt arbete.
Jag har valt att ställa följande frågor för att uppfylla mitt syfte:
Hur ser administrationen ut i Sverige, gällande ersättningssystem till författare av litterära verk, ur ett utlåningsperspektiv och ur ett kopieringsperspektiv?
Vilka skillnader och likheter framträder om man jämför Sverige med Tyskland och USA?
Har språkområdets storlek någon inverkan på hur ett land bedriver sin kultur-politik, dvs. har storleken på språkområdet en betydelse för hur aktiv den statliga kulturpolitiken är, vad gäller ersättningssystem till författare och reglering av den litterära marknaden?
8
Avgränsningar
Jag kommer att avgränsa min undersökning till att enbart undersöka organisa-tioner som administrerar ärenden som rör upphovsmän till litterära verk, jag utelämnar således musik (t.ex. STIM) och annat konstnärligt utövande. I David Sinacore-Guinns bok Collective administration of copyrights and neighboring
rights: international practices, procedures, and organizations (1993) är termen
litterära verk något bredare än vad jag avser att undersöka:
The term literary works, as used in this context, applies to any type of work, whether fiction or nonfiction, intended for traditional or nontraditional publication. This would include, novels, poems, essays, journalistic articles, biographies, autobiographies, etc., published in the form of books, magazines, phonograms, films, tapes, disks, or other media.9
Jag avgränsar mig till att enbart undersöka litterära verk, fiktiva eller icke-fiktiva, som är traditionellt publicerade i form av tryckta böcker. Andra media av det slag Sinacore-Guinn räknar upp utelämnas och jag lämnar problem som rör elektroniskt material därhän. Detta för att få ett hanterbart material att arbeta med. Att undersöka speciellt det som händer inom elektronisk publice-ring skulle bli så omfattande att det i sig skulle bli en egen uppsats.
Det jag berör i min uppsats är tryckta texter och de upphovsrättsliga frågor som tillkommer dessa. Jag har valt att avgränsa mig ytterligare genom att an-lägga ett utlåningsperspektiv och ett kopieringsperspektiv. Denna avgränsning gör jag främst för att detta är en uppsats i ämnet biblioteks- och informations-vetenskap, men även för att jag hellre vill gå djupare i analysen och undersöka något specifikt, än att täcka in så mycket som möjligt. Jag undersöker således mer specifikt ersättningssystem i förhållande till frågor som rör utlåning och fotokopiering. I och med detta utelämnas så kallade närstående rättigheter, som handlar om de sekundära rättigheterna, till exempel rättigheter som kan tas i anspråk då man filmatiserar en bok. 10
9
Sinacore-Guinn, 1993, s. 729-730.
10
Disposition
Efter den inledande presentationen av uppsatsens ämne, syfte och frågeställ-ningar samt avgränsfrågeställ-ningar kommer jag, till att börja med, knyta an till tidigare forskning och redovisa för vad som tidigare skrivits om ämnet. Jag vill med denna del sätta in uppsatsen i ett sammanhang där den kan anses vara av rele-vans. Därefter definierar jag olika begrepp som jag kommer att använda mig av i undersökningen. Begreppet upphovsrätt utreds utförligare i ett eget avsnitt. Sen kommer en presentation av det empiriska materialet, som främst utgörs av information om de olika organisationerna som är verksamma i Sverige, och i Tyskland och USA, men även kulturpolitiska dokument och tidigare forskning. Jag redogör för urvalet av det empiriska material jag använder.
Kapitlet om metod och teori innehåller en redogörelse för vilken metod jag använder mig av och varför jag valt att utföra en litteraturstudie, en komparativ sådan. Min teoretiska ansats grundar sig i den teori som kulturekonomerna Harry Hillman Chartrand och Claire McCaughey utformat, jag presenterar deras teoretiska modell och motiverar dess relevans. Sen följer själva under-sökningen, där jag kartlägger varje organisation i respektive land. Undersök-ningen övergår sedan till analysen, en komparativ textanalys, där jag jämför olika specifika punkter som jag finner intressanta och som svarar på mina frågeställningar. De resultat jag får fram använder jag som argument för att placera in respektive land i olika roller i den kulturpolitiska modellen. Analy-sen följs av en slutdiskussion där jag diskuterar kring resultaten och om olika intressanta följdfrågor. Jag avslutar uppsatsen med en sammanfattning.
Forskningsöversikt
Det finns inte så mycket svenskt forskningsmaterial skrivet om ämnet, men det som skrivits är högst relevant för uppsatsen. Exempelvis finns en avhandling som handlar om den svenska biblioteksersättningen. På senare år har det publi-cerats några magisteruppsatser som är intressanta för min undersökning och som jag utgår från. Utöver detta presenterar jag här utländskt material och även litteratur som kanske inte kan betraktas som akademisk forskning, utan snarare facklitteratur. Ett sådant exempel är Sveriges författarfonds jubileumsbok Tack
för lånet! Om boken, biblioteket och den svenska litteraturens villkor (2004).
Avhandlingen Statsstödda samhällskritiker: författarautonomi och
statsstyrning i Sverige (1991) av Li Bennich-Björkman handlar om
biblioteksersättningen och dess historia samt analyserar utvecklingen ur olika perspektiv, bl.a. ur ett demokratiseringsperspektiv och ett konstnärsperspektiv. Hennes avsikt med avhandlingen är att:
belysa den politiska process som ledde fram till att ersättning till författare för biblioteksutlåning definierades som en fråga som fordrade en politisk lösning. Vidare skall den förvaltningsorganisation som etablerades för att implementera politiken, Sveriges författarfond, granskas.11
Avhandlingen tar upp många relevanta punkter för den svenska delen av mitt ämne och är en undersökning som min uppsats tar avstamp i. Intressant är att Li Bennich-Björkman bland annat visar hur förvaltningen av biblioteks-ersättningen fått konsekvenser för vilken litteratur som tolkas som god littera-tur, så kallad kvalitetslitteratur.
Magisteruppsatsen Framväxten av en svensk biblioteksersättning (2002) av Veronica Mattsson handlar om den svenska biblioteksersättningen och dess utveckling. Mattsson gör en historisk studie och koncentrerar sin undersökning på åren 1934–1956, den tid då biblioteksersättningen ”föddes” i Sverige. Hennes empiriska material är fyra SOU-texter och Floden och virvlarna av Jan Gehlin och metoden är en kombinerad samhällsvetenskaplig textanalys och en historisk analysmetod. I uppsatsen visas hur komplicerad biblioteksersättnings-frågan var då den berörde ”två olika politiska sakområden, det kulturpolitiska och det juridiska.”12 Mattssons resultat visar också att en stark aktör bakom
beslutet att införa biblioteksersättningen i Sverige var författarnas egen organi-sation, som genom argument, gällande den ekonomiska förlust biblioteks-utlåningen innebär, fick statsmakten att lyssna och besluta om en kulturpolitiskt förankrad biblioteksersättning. En konsekvens av detta var att staten då kunde välja att enbart svenska författare skulle ersättas med motiveringen att svenska författare inte hade samma möjligheter att försörja sig som författare från större språkområden. Uppsatsförfattaren har med en lista på förslag till fortsatt forskning och ett förslag är att jämföra biblioteksersättnings-frågan i Sverige med något annat land. Detta är till viss del vad jag kommer att göra. Men jag kommer inte enbart titta på biblioteksersättningen utan även det ersättningssystem som administrerar rättigheterna för författare vars verk
11
Bennich-Björkman, 1991, Statsstödda samhällskritiker: författarautonomi och statsstyrning i Sverige, s. 22-23.
12
kopieras. Man kan ändå se min uppsats som en fortsättning på Veronica Mattssons arbete. Mattsson understryker i sin uppsats att det finns relativt lite skrivet om detta, vilket för min del innebär att vid flera tillfällen refererar jag till samma litteratur som finns med i Framväxten av en svensk
biblioteksersättning, vid de delar av min uppsats som berör Sverige.
En annan magisteruppsats, Den svenska biblioteksersättningen: ur
författarnas perspektiv (2004), av Tobias Gard, går på djupet med hur
förfat-tarna själv uppfattar biblioteksersättningen. Gards syfte är att närmare under-söka hur fördelningen av biblioteksersättningen ser ut ur ett författarperspektiv. I uppsatsen benämns biblioteksersättningen som en ”icke marknadsrelaterad källa”, vilket är ett sätt, för de författare som inte kan tjäna tillräckligt på sin produktion, att försörja sig.13 Uppsatsen grundar sig på en enkätundersökning
och visar på att utdelningen av ersättningen påverkas av författarens kategori-tillhörighet, förlagskontakter och placering på det litterära fältet. Resultaten analyseras med hjälp av litteratursociologen Johan Svedjedals teorier om utdel-ning av bedömutdel-ningsgrundad ersättutdel-ning. Dessa resultat har relevans för beskriv-ningen av ersättningssystemets utformning.
Andra magisteruppsatser som handlar om närliggande företeelser till mitt ämne: Stödordningarna för litteratur i Norge och Sverige: en ideologianalytisk
ansats (1998) av Claes Lennartsson. Då jag vill belysa det kulturpolitiska
sammanhang som organisationerna som administrerar ersättningar till författare verkar i, är den här magisteruppsatsen, som handlar om kulturpolitik, intressant för mitt ämne. Lennartsson skriver kort om kulturpolitisk forskning inom biblioteks- och informationsvetenskap och menar att hans forskning bidrar lite till att fylla den brist som finns inom ämnet, framför allt bristen på komparativa studier.14 Han argumenterar således för att kulturpolitisk forskning
är ett ”giltigt” ämne inom vår disciplin. Författarvillkor: en studie i tio
skönlitterära författares åsikter kring yrket (1998) av Annika Rusch handlar
bland annat om de försörjningsvillkor författare har. Här kommer biblioteksersättningen in som en del av försörjningen för svenska författare. Uppsatsen är av relevans, då den har ett kulturpolitiskt perspektiv.
13
Gard, Tobias, 2004, Den svenska biblioteksersättningen: ur författarnas perspektiv, magisteruppsats i biblioteks- och informationsvetenskap framlagd vid biblioteks- och informationsvetenskap/Bibliotekshögskolan i Borås, nr 2004:117, s. 70.
14
I samband med Sveriges författarfonds 50-års jubileum, år 2004, har man givit ut boken Tack för lånet!: om boken, biblioteket och svenska litteraturens
villkor. Boken består av ett antal texter, skrivna av personer som varit och är
verksamma i författarfonden, dvs. organisationen som administrerar biblioteks-ersättningen, och är uppdelad i fem delar: I. ”Den solidariska litteraturen”, II. ”Skapandets villkor”, III. ”Bilden i boken”, IV. ”Boken, biblioteket och läsandet” och V. ”Kulturpolitiska förutsättningar”. Den femte delen rymmer fyra texter som kan sammanfattas med nyckelorden: kulturpolitik, upphovsrätt och biblioteksersättningen. Kapitlet är därför högst relevant för mitt ämne.
I artikeln ”Public Lending Right as cultural political tool”, Scandinavian
Public Library Quarterly (1999), skriver C.H. Henriksen om hur biblioteksersättningen i Danmark, som infördes i egenskap av en kompensation för bibliotekens användande av böcker och blev en garanterad inkomstkälla för författarna, till slut också blivit ett kulturpolitiskt verktyg som används för att uppnå specifika mål. Artikeln visar på biblioteksersättningens olika perspektiv och jag knyter an till den i slutdiskussionen.
No trespassing: authorship, intellectual property rights, and the boundaries of globalization (2004) av Eva Hemmungs Wirtén handlar om
frågor som rör Intellectual Property Rights (IPR) och globaliseringens påverkan på dessa rättigheter i förhållande till ekonomiska aspekter. Intressant för min uppsats är främst kapitel tre som handlar om kopieringsmaskinens utveckling. Här är tiden innan Internets genomslag i fokus, vad som banade vägen för det nya tillvägagångssättet att hantera text och information; kopieringsmaskinens intåg och seger och konsekvenskerna av detta. En konsekvens som Hemmungs Wirtén understryker är att en ny typ av författarskap har bildats; där användare av en kopiator kan välja ut specifika avsnitt och sätta ihop dessa delar till en helt egen text, ”sampling”.15
David Sinacore-Guinn har gjort ett grundläggande arbete med boken
Collective administration of copyrights and neighboring rights: international practices, procedures, and organizations (1993). I boken beskriver han
feno-menet ”collective administration” och presenterar även en historisk bakgrund till upphovsrätten och dess närstående rättigheter, han går även djupare in på olika specifika rättigheter som rör olika grupper av upphovsmän: Administra-tion av audiovisuella rättigheter, administraAdministra-tion av rättigheter som rör drama-turgiska verk, administration av grafisk konst, administration av litterära verk,
15
administration av musik, administration av artisters och musikproducenters rättigheter och administration av rättigheter som rör fotokopiering. Han täcker in det mesta inom området, kartlägger både internationella och nationella orga-nisationer liksom internationella konventioner och nationell lagstiftning. Jag använder mig av denna bok som ett referensverk och många gånger använder jag de definitioner som Sinacore-Guinn ställer upp.
Lite mer specificerad på författares rättigheter är texten Guide to the
collective administration of authors’ rights: the administration society at the service of the authors and users, en UNESCO-publication från år 2000, av
Paula Schepens. Jag använder texten som ett komplement till Sinacore-Guinn. Relationen mellan kultur och politik är temat för Peter Duelunds bok
Kunstens vilkår: om de kulturpolitiske tendenser i Danmark og Europa (1994).
Han skriver om kulturpolitiken i Europa, med fokus främst på Danmark. Här redogörs för fyra kulturpolitiska roller som de två kanadensiska kultur-ekonomerna Harry Hillman Chartrand och Claire McCaughey arbetat fram. Duelund använder sig av dessa för att förklara kulturpolitiska tendenser i en rad europeiska länder. I Sven Nilssons bok Kulturens vägar: kultur och
kulturpolitik i Sverige (1999) används också denna teoretiska modell.
Harry Hillman Chartrand och Claire McCaughey har som ovan nämnts ställt upp en kulturpolitisk teoretisk modell och jag kommer att använda mig av deras arbete i min analys. Den teoretiska modellen återfinns i en artikel som heter ”The arm’s length principle and the arts: an international perspective – past, present and future” och återfinns i Who’s to pay for the arts?: the
international search for models of support (1989).
The patron state: governments and the arts in Europe North America and Japan (1987), av Milton C. Cummings, Jr. och Richard S. Katz är också en
relevant bok för den del av uppsatsen som handlar om respektive lands kultur-politik. Här beskrivs bland annat hur Sveriges, Tysklands och USA:s kulturpo-litik i stort har sett ut.
Begreppsdefinitioner
Jag använder mig många gånger av de definitioner som Sinacore-Guinn pre-senterar i Collective administration of copyrights and neighboring rights:
international practices, procedures, and organizations (1993). Då han skriver
på engelska har ett problem varit att översätta hans begrepp till svenska. Det centrala begreppet för min uppsats heter på engelska collective administration
bort upphovsmannaorganisationer. Detta begrepp är lite för snävt och inte riktigt det som Sinacore-Guinn menar, han avser en större kollektiv organisation som upphovsmannaorganisationer som ingår i, exempelvis Sveriges författarfond eller ALIS.16 En mer exakt översättning av
Sinacore-Guinns engelska begrepp skulle kunna vara kollektiva förvaltningsorganisationer för kreativa rättigheter. Jag vill helst använda ett be-grepp som används i Sverige och har därför ställt frågan till de två svenska organisationerna som ingår i min undersökning om vilket begrepp som brukar användas. Bonus Presskopias förbundsjurist svarade att han tyckte att kollektiv förvaltningsorganisation är det mest gångbara och han skrev också att ett annat vanligt begrepp som används i Sverige, som Sinacore-Guinn också använder, är collecting society.17 Författarfondens förslag var rättighetsförvaltande
organisation, vilket används om organisationer som Bonus Presskopia och dess tyska motsvarighet VG WORT. Men Jesper Söderström från författarfonden menade att Sveriges författarfond är mer av en statlig myndighet.18 Då
exempelvis Li Bennich-Björkman benämner Sveriges författarfond en förvaltningsorganisation19, har jag valt att använda begreppet kollektiv
förvaltningsorganisation när jag översätter Sinacore-Guinns engelska
begrepp. Värt att nämna är att alla de organisationer som jag studerar själva benämner sin organisation olika, exempelvis; fond, paraplyorganisation, upp-hovsrättsorganisation, Verwertungsgesellschaft, collecting society och center. Men jag använder det övergripande begreppet kollektiv förvaltningsorganisation i uppsatsen. Mitt syfte med att ha ett övergripande begrepp är att jag vill visa på tillhörigheten mellan organisationerna. Men jag är samtidigt väl medveten om de skillnader som finns.
Definitionen av begreppet kollektiv förvaltningsorganisation är inte själv-klar, skriver Sinacore-Guinn. Det har tidigare inte lagts ner mycket arbete på att fastslå en specifik begreppsdefinition, utan vida beskrivningar av organisa-tionerna, deras uppgifter och mål, har gällt. Den största internationella organi-sationen för författarorganisationer, CISAC (Confédération Internationale des Sociétés d’Auteurs et Compositeurs), definierar begreppet utifrån vilka
16
Presentation av dessa organisationer kommer i ett senare avsnitt, under rubriken ”De två svenska organisationerna”.
17
Ordagrant betyder det insamlingssällskap, men det används som Mathias Willdal uttrycker sig ”på svengelska” och då jag vill använda ett begrepp på svenska som motsvarar collective administration organization valde jag bort det. Jag menar att begreppet collecting society innefattas i det överordnade begreppet collective administration organization.
18
E-postkorrespondens med Mathias Willdal och Jesper Söderström, brev finns i författarens ägo.
19
kriterier som måste uppfyllas för ett medlemskap. Den definitionen tar inte i anspråk att täcka in alla typer av organisationer som arbetar med kollektiv administration, utan den är begränsad till författarorganisationer. Organisationerna som kan få ett medlemskap i CISAC:
(i)has as its aims, and effectively ensures, the advancement of moral interests of authors and the defense of their material interests; and
(ii) has as its disposal effective machinery for the collection and distribution of copyright royalties and assumes full responsibility for operations attaching to the administration of the rights entrusted to it.20
Sinacore-Guinn argumenterar för en entydig definition som är gällande för alla typer av upphovsrättsliga kollektiva organisationer och som berör både mål och uppgifter, liksom vilka funktioner organisationen har. Definitionen av kollektiva förvaltningsorganisationer som Sinacore-Guinn föreslår lyder:
A collective administration organization is a legally cognizable entity whose objectives are to represent the economic and moral interests of creative rights owners and whose function is to administer, using transactional techniques of a greater or lesser degree of collectivization, the economic and moral rights of a significant proportion of a nation´s creative rights owners in their works.21
Eftersom jag har valt att inte ta upp alla typer av organisationer som admini-strerar upphovsrättsliga frågor, är den definition som CISAC ställt upp mer specifik för min användning av begreppet. Jag har dock valt att använda mig av Sinacore-Guinns definition, men avgränsar mig till den målgrupp som CISAC riktar sig mot. För att göra en slags gränsdragning för vad som inte räknas till denna grupp tar Sinacore-Guinn upp fackföreningarna, som trots att de är nära besläktade med vad en kollektiv förvaltningsorganisation är, ändå inte räknas med. Den avgörande skillnaden är att en fackförenings främsta uppdrag är att skydda och representera individuella upphovsmän. En kollektiv förvaltnings-organisation har till främsta uppgift att skydda de kreativa rättigheterna.22
Kreativa rättigheter definieras som: ”either rights or properties, they are
intangible works of the mind that may or may not be embodied in a fixed
medium.”23 Karakteristiskt för författares kreativa rättigheter är att det inte
behövs några formaliteter för att utöva rättigheterna.24
Public Lending Rights (PLR) är det engelska begreppet för bibliotekser-sättning.25 Begreppet är definierat som en rättighet men är oftast ett politiskt
ställningstagande som utvecklats för att ersätta författare för den ekonomiska förlust som utlåningen på offentliga bibliotek orsakar. PLR är ett undantag i den så kallade ”first sale/exhaustion doctrine” som innebär att när en person köper en kopia av ett verk så är denna person fri att disponera kopian som den själv anser är passande.26 Personen behöver självfallet inte vara en människa av
kött och blod, utan kan även vara en juridisk person, en organisation, ett företag eller ett bibliotek.
Begreppet kulturpolitik, innefattar det svårdefinierbara begreppet kultur. Vad är kultur? Enligt Nationalencyklopedin har begreppet ett stort omfång och har historiskt sett haft ett skiftande innehåll. Mer ordagrant betyder det odling, bildning.27 Jag skulle vilja beskriva det som mänsklig odling. Kultur kan därför
innefatta väldigt mycket. I uppsatsen ligger tyngdpunkten på den litterära konsten. Till begreppet kulturpolitik använder jag definitionen som Dorte Skot-Hansen ställer upp:
Kulturpolitik er de bestræbelser samfundet – det vil her sige stat, amt og kommune – gør for at fremme bestemte kulturformer og måske hæmme andre. Disse bestræbelser foregår mere eller mindre åbent, mere eller mindre bevidst og med større eller mindre økonomisk indsats. Det er først og fremmest et spørgsmål om prioritering: hvor højt prioriterar man kulturområdet i forhold til andre samfundsmæssige områder og hvilke former for kultur prioriterer man indenfor kulturområdet?28
Jag anser att denna definition är överförbar till de länder jag avser att under-söka, även om det tyska och amerikanska samhället inte direkt kan överföras till det samhälle Skot-Hansen avser att beskriva, det danska (stat, amt, kommune). Men beskrivningen av vad kulturpolitik är kan användas generellt.
23
Sinacore-Guinn, 1993, s. 836.
24
Schepens, Paula, 2000, Guide to the Collective administration of authors’ rights: the administration Society at the service of authors and users http://unesdoc.unesco.org/images/0012/001206/120677e.pdf, s. 12.
25
Se översättning i exempelvis: Bennich-Björkman, 1991, s. 4.
26
Sinacore-Guinn, 1993, s. 130-131.
27
Nationalencyklopedin på nätet, sökord kultur,
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=233228&i_word=kultur.
28
Begreppen upphovsrätt och copyright är inte helt och hållet likvärdiga, då de kommer från olika traditioner där man har antagit olika perspektiv på lagen. Dvs. om rätten främst tilldelas författaren, upphovsmannen eller rättigheten att kopiera, mångfaldiggöra. Så här skriver Arne Ruth om saken:
’Upphovsrätt’ och ’copyright’ används ibland som synonymer. Men copyright betyder ordagrant rätt till mångfaldigande. Den anglosaxiska världen erkänner inte otvetydig ursprungsrätt. Där handlar upphovsrätten först och främst om vem som avgör hur ett verk kan mångfaldigas och distribueras. Upphovsmannen har ingen rätt utöver vad som stipuleras i publiceringskontraktet. Den ideella rätten existerar inte som kategori. Förläggare kan därför få slutgiltig makt över ett verk, inklusive rätten att göra ändringar.
De skilda rättstraditionerna i delar av Europa och den anglosaxiska världen är frukter av historien.29
Dessa skillnader mellan betydelsen av det svenska respektive det engelska be-greppet gör det lite problematiskt att använda begreppen synonymt. Det finns en betydelseskillnad som försvårar en direkt översättning. Jag vill uppmärk-samma skillnaderna och kommer därför att använda mig av det engelska begreppet när det är den betydelsen jag skriver om.30
Utvecklingen av upphovsrätten
Idén att konstnären har ursprungsrätten till sina verk är en frukt av franska revolutionen. Ordet upphovsrätt utgår från verkets tillkomst. Rätten för någon annan än upphovsmannen att sprida det som skapats har en gräns: originalet får inte förvanskas eller distribueras i former som strider mot konstnärens avsikter.31
I citatet ovan beskrivs den franska tolkningen av upphovsrätt. Men det före-kommer, som redan nämnts, två olika principer och tolkningar av upphovs-rätten, den franska droit d’auteur och den anglosaxiska copyright. Beroende på vilken tolkning ett land har infört styrs upphovsrätten enligt två olika principer; rätten som författaren har över verket och rätten till att mångfaldiggöra.
Vid en historisk återblick till tiden innan den franska revolutionen kan en viktig grupp för utvecklingen av upphovsrätten iakttas; förläggarna. De argu-ment som fördes fram under 1700-talets början i Frankrike kom främst från de
29
Ruth, Arne, 2004, ”Kulturstöd och upphovsrätt”, Tack för lånet!: om boken, biblioteket och den svenska litteraturens villkor, Sveriges författarfond 50 år, s. 187-188.
30
Under rubriken ”Utvecklingen av upphovsrätten” förklaras skillnaderna och utvecklingen av begreppet mer utförligt.
31
förläggare som hade bestämt sig att föra fram frågan om sin egen rätt men också om författarnas rätt till sitt eget verk. Förläggarna menade att författaren ägde sitt verk då författaren skapat det och att en förläggare, när en författare överlämnat ett verk, ökade värdet på verket.32 I den del av världen som vi
brukar benämna västvärlden, rådde vid denna tidpunkt ett system av patent och privilegier som styrdes av kronan. Först ut att avskaffa detta system var Eng-land och här ersattes det med copyright år 1709, i och med införandet av the
Statute of Anne. ”The Statute of Anne rests on a premise that the granting of
exclusive rights stimulates investment in the creation, production, and distribution of the creative works, thus benefiting society.”33 Detta system
spreds inom det engelska kolonialväldet, i USA infördes copyrightklausuler i tolv stater under åren 1783-1786.
Under den franska revolutionen avskaffades patent- och privilegiesystemet även i Frankrike och ersattes med ett upphovsrättssystem. Detta upphovsrätts-system utgick i stället från författarens perspektiv; författarens äganderätt och att dennes intentioner med verket måste följas. Även denna tolkning av upp-hovsrätten, liksom den engelska, spred sig till andra länder, inte bara p.g.a. sitt goda rykte utan även genom erövringar av länder och upprättandet av kolonier. Fransk upphovsrätt spreds exempelvis av Napoleon till flertalet länder i Europa.34 I Sverige har vi också anammat den franska modellen.35
Det två olika grenarna av upphovsrätten har en avgörande skillnad för tolk-ningen av vem som främst bör skyddas av lagen. Den anglosaxiska traditionen har ett ”public interest” medan den franska traditionen vilar på en ”natural justice”.36 Den spänningspunkt som uppstår när dessa två tolkningar ställs mot
varandra innefattas av å ena sidan författaren som individ och dennes rättig-heter och å andra sidan samhällets behov. Det bör betonas att numera skiljer sig inte de två olika tolkningarna i någon större utsträckning p.g.a. den internationalisering som följt sedan tiden då upphovsrättssystemen uppstod. Emellertid är det viktigt att förstå varifrån de skiljaktigheter som finns kommer ifrån och vilken tradition en tolkning är präglad av.
tionen och Världskonventionen. Bernkonventionen från 1886 kan beskrivas som en kompromiss mellan de två olika traditionerna av upphovsrätt, droit d’autor och copyright. De olika länderna som förhandlade fram konventionen, enades om att de båda synsätten skulle tas med i samarbetet, vars syfte var att skydda rättsinnehavarna.37 En princip som konventionen fastställt är den om
nationell behandling, dvs. oavsett nationalitet ska alla behandlas lika. Bernkon-ventionen består numera av en serie revisioner och tillägg sedan ny teknologi medfört nya typer av verk. Trots att Bernkonventionen var en stor framgång för rättsinnehavarna hade bara 39 länder skrivit under överenskommelsen vid tiden efter andra världskriget. Bland de länder som då inte skrivit under fanns USA. Inte heller fanns länder från Asien eller Afrika med. UNESCO tog därför initi-ativet till att förhandla fram en internationell upphovsrättsöverenskommelse mellan FN:s medlemsländer som också innefattades av de länder som inte hade nått de standarder som Bernkonventionen krävde. Från och med 1952 började Världskonventionen om upphovsrätt att gälla.38
I dagens läge i Sverige finns lagförslag från regeringen som i högre grad än förr vill värna om upphovsrätten.39 Förslaget kommer att innebära stora
föränd-ringar i den svenska upphovsrättslagen. Detta förslag bygger på EU:s harmoni-seringsdirektiv som i sin tur bygger på det av WIPO (World Intellectual Property Oganization) antagna fördrag från december 1996. Bakgrunden är den digitala tekniken som möjliggjort att man mycket lätt och snabbt kan kopiera upphovsrättsskyddade verk. Många starka röster har höjts för att stärka den immateriella rätten. Det finns emellertid de som hellre vill ha ett samhälle utan upphovsrätt eller copyright. Jag urskiljer två helt motsatta sidor, en sida som ser upphovsrätten som en mänsklig rättighet värd att försvara, en rättighet ut-vecklingen i vårt informationssamhälle vilar på.40 Den andra sidan menar att
upphovsrätten bara gynnar de globala konglomeraten som genom sin ekono-miska överlägsenhet får monopol över äganderätten och rätten att
37
Bland de länder som förhandlade fram överenskommelsen fanns Frankrike, Belgien, Tyskland, Italien, Spanien och Storbritannien. Se: Sinacore-Guinn, 1993, s. 77. Sverige anslöt sig några år senare, 1904. Se: Nationalencyklopedin på nätet, sökord Bernkonventionen,
http://www.ne.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=127614&i_word=Bernkonventionen. USA skrev inte under Bernkonventionen förrän 1989. Se: U.S. Copyright Office – Copyright Basics (Circular 1),
http://www.copyright.gov/circs/circ1.html.
38
Sinacore-Guinn, 1993, s. 74-79. Världskonventionen om upphovsrätt heter på engelska Universal Copyright Convention.
39
Lagrådsremiss: ”Upphovsrätten i informationssamhället –genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m.”. Utgiven av Justitiedepartementet 2005-01-20,
http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/74/43/70/eb5da5.pdf.
40
göra. Joost Smiers, holländsk professor, menar att de som skapar, liksom de fattiga delarna av världen, skulle ha det bättre om copyright övergavs. Han tar i sin argumentering upp begreppet ”public domain”, som kan översättas till den kulturella allmänningen, härifrån har konstnärliga skapare som författare hämtat inspiration i alla tider och fortsatt skapa med det mänskliga kollektiva minnet som utgångspunkt.41 De argument Smiers för fram är bland annat
svårigheten att avgöra originalitet, vad är plagiat och vad är inspiration? Jag tycker att de två motsatta sidorna vittnar om hur komplexa frågorna kring upp-hovsrätten har blivit i vårt moderna informationssamhälle. Frågorna är kanske viktigare nu än någonsin.
Urval av empiriskt material
Det empiriska materialet utgörs delvis av den information som de olika organi-sationerna själva tillhandahåller. Majoriteten av materialet är texter från respektive organisations hemsida; om organisationens mål, uppgifter och upp-byggnad, samt hur administrationen fungerar. Den andra delen av det empiriska materialet är kulturpolitiska dokument, som upphovsrättslagar, en förordning, EU-direktiv och en SOU. De texter jag benämner kulturpolitiska dokument som används, är av sådan art att de har en mer eller mindre direkt påverkan på de olika ersättningssystemens verksamhet. Inte sällan hör detta ihop med upphovsrätt.
Exempel på lagar som är aktuella för Sverige är upphovsrättslagen (URL) och förordningen om Sveriges författarförbund. För Tysklands och USA:s del utgör vissa paragrafer ur respektive lands upphovsrättslag det empiriska materialet.42
41
Smiers, Joost, 2003, Arts under pressure: promoting cultural diversity in the age of globalization, s. 70-79.
42
Jag har använt: Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Upphovsrättslagen finns på URL:
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?%24%7BOOHTML%7D=SFST_DOK&%24%7BSNHTML%7D=S FSR_ERR&%24%7BBASE%7D=SFST&BET=1960%3A729&%24%7BTRIPSHOW%7D=format%3D THW. Biblioteksersättningen regleras av: Förordning (1962:652) om Sveriges författarfond. Förordning om Sveriges författarfond finns på URL:
http://rixlex.riksdagen.se/htbin/thw?%24%7BOOHTML%7D=SFST_DOK&%24%7BSNHTML%7D=S FSR_ERR&%24%7BBASE%7D=SFST&BET=1962%3A652&%24%7BTRIPSHOW%7D=format%3D THW. När det gäller Tyskland har jag använt: Urheberrechtsgesetz – UrhG 1965. Paragrafer för fotokopiering: § 53, § 54 a, c, d, e, f, g, h. Biblioteksersättningen regleras i § 27 (2 och 3). Se URL:
Uppsatsens urval av empiriskt material baseras delvis på Sinacore-Guinns definition av vad en kollektiv förvaltningsorganisation är. Med den som ram har de olika organisationerna, som finns i de länder som ingår min undersök-ning, kunnat kartläggas. Förutom definitionen styrs urvalet av två perspektiv, ett utlånings- och ett kopieringsperspektiv. Jag började kartlägga Sverige, därefter sökte jag reda på motsvarande organisation i Tyskland och i USA. Jag delade sedan upp de olika organisationerna, som administrerar olika former av ersättning till upphovsmän, i två delar. En del som handlar om biblioteks-ersättning (PLR) och en som handlar om fotokopiering. Jag tittade närmare på hur organisationerna är uppbyggda, hur ersättningen är reglerad och hur fördel-ningen av ersättningar går till. Vidare undersökte jag om det förekommer någon övergripande internationell organisation för respektive typ, vilket det visade sig göra i båda fallen: PLR international och IFRRO (International Federation of Reproduction Rights Organizations).43
En stor del av mitt empiriska material är hämtad från Internet, vilket har inneburit en källkritisk hållning från min sida.
43
Metod och teori
Eftersom texter utgör mitt empiriska material är det en naturlig följd att jag utför en litteraturstudie. I boken Textens mening och makt: metodbok i
samhällsvetenskaplig textanalys (2000), tar författarna upp olika fördelar och
nackdelar med olika typer av textanalyser. Exempelvis är en fördel att kunna åskådliggöra dolda maktstrukturer.44 En nackdel som de visar på är att
diskurs-analys ibland inte räcker som enda metod.45 Faran med textanalys som metod,
som jag ser det, är att analysen mer eller mindre kan anses godtycklig eftersom det är mina tolkningar av texterna. För att kringgå detta problem försöker jag underbygga min argumentation väl och redovisar min arbetsgång och mitt till-vägagångssätt så tydligt som möjligt. Jag vill på detta sätt öka, den speciellt inom forskning viktiga, intersubjektiviteten. Bergström och Boréus problemati-serar textanalysen och skriver om ”den hermeneutiska cirkeln” och om ”förförståelse”.46 De menar att den hermeneutiska cirkeln kan innebära att en
del av en text måste förstås i ljuset av textens helhet och helheten utifrån delarna. Men det är inte enbart texten man måste ha i åtanke när man utför en textanalys. Att vara medveten om sin egen roll som uttolkare är också viktigt, att tänka på att vi som individer har en viss förförståelse beroende på exem-pelvis socialt betingade orsaker. Reliabiliteten kan således ifrågasättas när man använder sig av textanalys som metod, just p.g.a. den individuella förförståelsen. Detta har jag haft i åtanke under den analyserande processen.
Jag kommer att utföra min analys av författares ersättningssystem med en kvalitativ forskningsansats och ansluter mig till den ena av två grundstånd-punkter; den hermeneutiska.47 För att få fram en ”rikare” analys kommer jag att jämföra Sverige och de svenska organisationerna med två andra länder, dvs. göra en komparativ analys. Den komparativa analysen utgår från fyra stycken punkter som utgör ramen för jämförelsen. Dessa punkter är skapade med
44
Bergström, Göran och Boréus, Kristina, 2000, Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys, s. 13 ff.
45
Bergström och Boréus, 2000, s. 265.
46
Bergström och Boréus, 2000, s. 26 ff.
47
gångspunkt i uppsatsens syfte och frågeställningar. Denna metod använder jag för att jag anser att det ökar intersubjektiviteten och validiteten.
En relevant teori om kulturpolitik, som jag använder i min analys, är den som Harry Hillman Chartrand och Claire McCaughey konstruerat och som försöker förklara förhållandet mellan kultur och stat i västerländska länder. Hillman Chartrand och McCaughey ställer upp fyra stycken olika roller för att beskriva olika sätt som stater använder sig av för att finansiera konst, exempel-vis litteratur. Rollerna är: hjälparrollen, mecenatrollen, arkitektrollen och ingenjörsrollen.48 Om man renodlar de olika rollerna ser man tydligt
skillna-derna mellan dem.
”Hjälparen” finansierar kultur genom skattelättnader för givare av donatio-ner, både för individer och för företag.49 Det övergripande politiska målet för
denna roll är att skapa en kulturell mångfald. Det är inte någon speciell typ av konst eller någon viss konstnärlig standard som stöttas, utan det är den konst-närliga processen och aktiviteten som staten vill bredda. Det som avgör vad som för tillfället ska stöttas ekonomiskt är vilken smak den person, företag eller stiftelse som donerar pengar har. Styrkan i denna roll är att det finns en stor bredd vad gäller finansiärer med olika tycke och smak. Svagheten är att staten inte har något att säga till om, att en viss typ av kulturell verksamhet måste prioriteras, exempelvis vad gäller konst med nationell betydelse.
Mecenatrollen finansierar kultur genom kulturråd som regeringsmakten inte styr över.50 ”The arm’s length principle” är en princip som är vanlig i den
västerländska politiken och kännetecknar mecenatrollen. Hillman Chartrand och McCaughey beskriver den som:
‘Arm’s length’ is a public policy principle applied in law, politics and economics in most Western societies. The principle is implicit in the constitutional separation of powers between the judiciary, executive and legislative branches of government.51
48
Hillman Chartrand, Harry och McCaughey Claire, 1989, “The arm’s length principle and the arts : an international perspective – past, present and future”, Who’s to pay for the arts: the international search for models of support http://www.culturaleconomics.atfreeweb.com/arm’s.htm, page 1, s. 4. Min översättning av rollerna. På engelska heter de fyra rollerna: The Facilitator, the Patron, the Architect, the Engineer.
49
Kultur är min tolkning, i artikeln skriver Hillman Chartrand och McCaughey “the arts” och att “In Western society the arts include the literary, media, performing and visual arts.” Jag menar att konst ingår i betydelsen av kulturbegreppet och använder därför det.
50
Mecenatrollen brukar också kallas för beskyddarrollen.
51
Regeringen håller sig med andra ord på en armlängds avstånd vad gäller vissa frågor, i det här fallet för att upprätthålla konstnärlig frihet. I länder där staten tagit på sig mecenatrollen är det regeringen som avgör hur stor summa som ska ligga till grund för finansieringen. Regeringen avgör dock inte vilka organisa-tioner eller personer som ska stödjas. Det sköter i stället olika råd vars styrelsemedlemmar är utsedda av regeringen. Typiskt för denna roll är att man främjar konstnärligt arbete som nått en viss konstnärlig standard, vilket innebär att kultur som stöttas oftast värderas av experter. Värdering av konst är alltid en svår fråga och kritik kan riktas mot att man enbart satsar på den professionella eliten inom respektive konstområde.
Arkitektrollen innebär att konst finansieras genom ett kulturdepartement. Ersättningar till enskilda personer eller organisationer bestäms vanligtvis av byråkrater. Ett annat kännetecken är att stödet till kulturen ingår i statens sociala välfärd och kultur som höjer den samhälleliga standarden förespråkas. Genom detta tillvägagångssätt slipper konstnärerna förlita sig på kommersiella framgångar. I stället finns ett socialt skydd och tack vare detta kan människor sysselsätta sig med det konstnärliga arbetet på heltid. Svagheten hos denna roll ligger i att det ibland kan leda till kreativ stagnation till följd av att om exempelvis en författare erhåller garanterad finansiering, behöver han/hon egentligen inte längre producera någonting mer för att få fortsatt ersättning.
Ingenjörsrollen känns igen genom att det är staten som äger alla medel för konstnärlig produktion. Staten stöder enbart det som möter de egna politiska målen och därmed inte den konstnärliga processen. Kulturen ska finnas till för att svara för den politiska utbildningen av folket och det är den som staten finansierar. Den ekonomiska situationen för en person som utför konstnärligt arbete bestäms av om huruvida han/hon är medlem av ett godkänt fackförbund. Det är inte ovanligt att upphovsmän som inte vill ställa sig till statens förfo-gande upprättar en undergroundrörelse som försöker motverka den rådande och tillåtna konsten.52
Jag kommer att placera in de länder som jag undersöker i de olika rollerna. Hillman Chartrand och McCaughey menar att det vanligtvis inte går att finna en enda roll i ett land, utan snarare en dominans av någon med inslag av en eller flera andra roller. Jag kommer inte att eftersträva användandet av enbart en roll för varje land, utan med hjälp av rollerna försöka förklara hur det
52
kulturpolitiska klimatet i respektive land är. Fördelen med att använda dessa roller är att det är lättare att identifiera tendenser och se mönster.53
Argument mot användandet av denna teoretiska modell är att den är relativt gammal, från 1989. Speciellt den fjärde rollen, ”ingenjören” kan spåras till den forna Sovjet Unionen. Ett annat argument mot att använda teorin är, att det som ligger till grund för Hillman Chartrands och McCaugheys perspektiv är ”fine arts”. Men, som de skriver räknar de litteratur till konstbegreppet liksom media och utövande och visuell konst och därför anser jag att jag kan använda deras teori för att beskriva de olika ländernas kulturpolitik när det gäller ersättningssystem för författare.
Att den teoretiska modellen kan användas vid en jämförelse av olika länders kulturpolitik vittnar både boken Tack för lånet! och boken Kulturens
vägar om.54 Även Peter Duelund använder dessa modeller i för att förklara
olika kulturpolitiska tendenser i Europa.55 Mitt viktigaste argument för den här
teorins relevans för min uppsats är ett citat från Sinacore-Guinns bok:
Collective administration organizations are not created in a vacuum; they exist within the political, social, cultural, and economic climate of their host country. That climate both determines the possibility of a collective’s being organized in the first place and molds the ultimate shape and structure of the resulting collective administration organization.56
Dessa ord, menar jag, stödjer mitt användande av Hillman Chartrands och McCaugheys teoretiska modell vid den komparativa analysen av tre länders olika ersättningssystem till författare.
53
Duelund, Peter, 1994, Kunstens villkor: om de kulturpolitiske tendenser i Danmark och Europa, s. 15.
54
Ruth, 2004, s. 196. Nilsson, Sven, 1999, Kulturens vägar: kultur och kulturpolitik, s. 360 ff.
55
Duelund, 1994, s. 16-20.
56
Undersökning
För att ge en tydligare bild av vilken organisation som administrerar biblioteks-ersättningen och ersättning i samband med fotokopiering i Sverige, Tyskland och USA, har jag ställt upp en tabell som översiktligt åskådliggör läget. I tabellen är även de internationella organisationerna, som verkar inom detta område, medtagna. I undersökningen som följer kartlägger jag de olika sationerna i alla tre länderna. Jag redogör varför jag anser att just dessa organi-sationer är relevanta och vilken typ av kollektiv förvaltningsorganisation de är. Den svenska situationen har varit utgångspunkt för kartläggningen av organi-sationer i Tyskland och USA.
Tabell 1. Översikt av de olika kollektiva förvaltningsorganisationerna i respektive land.
Typ av ersätt-ningssystem
Internationell organisation
Sverige Tyskland USA
Bibliotekser-sättning (PLR) PLR internatio-nal Sveriges förfat-tarfond VG WORT Förekommer inte Ersättning för kopiering
IFRRO Bonus
Press-kopia
VG WORT CCC
Källa: www.plrinternational.com/ och www.ifrro.org/.
De två svenska organisationerna
organisation är ALIS.57 En annan upphovsrättslig organisation, som kan
nämnas i detta sammanhang är KLYS, som främst har fackliga intressen, men även kulturpolitiska.58 Med det starka fackliga uppdraget som KLYS har, är
inte organisationen av sådan form som Sinacore-Guinns definition av en kol-lektiv förvaltningsorganisation avser. KLYS samarbetar med en annan organisation som väl passar in under Sinacore-Guinns definition: Copyswede. Men då den administrerar ”sekundärutnyttjande av upphovsrättsliga verk och prestationer i form av exempelvis sändningar av program via satellit eller kabel”, hamnar den utanför min avgränsning eftersom det handlar om närstående rättigheter.59 Både ALIS och Copyswede är svenska exempel på
Reproduction Rights Oranizations (RROs), som står utanför uppsatsens avgränsningar. Bonus Presskopia är däremot ett exempel på en RRO som ingår i avgränsningen.
RROs hade under 1980-talet en storartad utveckling och är ett exempel på kollektiv handlingsstyrka, som svarar på den tekniska utvecklingens konse-kvenser i förhållande till kreativa rättigheter. RRO är en mer specifik beteck-ning på en viss typ av kollektiva förvaltbeteck-ningsorganisationer och avser repro-duktionsproblematik. RROs uppstod ur frågan hur man skulle hantera foto-kopieringen av världens tryckta arbeten. Tanken är densamma som för alla sorters kollektiva förvaltningsorganisationer, att man går ihop kollektivt vid situationer då det är opraktiskt att handla individuellt.
RRO licences typically grant authorisations to copy a portion of a publication, in limited number of copies, for the internal use of institutional users. Some RROs are also authorised to license other copyright uses, such as those related to electronic distribution via networks. Some RROs also function in other areas of collective administration, such as cable retransmission.60
För att kunna samla in royalties internationellt samarbetar nationella RROs över gränserna och inte sällan sluter organisationerna bilaterala avtal med varandra. Dessa avtal möjliggör att man kan behandla utländska upphovsmän på samma sätt som de inhemska, vilket Bernkonventionen anbefaller. Som en internationell samarbetspartner finns IFRRO (International Federation of Reproduction Rights Organizations) som genom sina principer och modeller
57
ALIS står för: administration av litterära rättigheter i Sverige, för ytterligare information om ALIS se:
http://www.alis.org/.
58
KLYS står för: Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd.
59
Citatet hämtat från KLYS hemsida: http://www.klys.se/om_klys.htm. För ytterligare information om Copyswede se: http://www.copyswede.se/.
60
för bilaterala avtal fungerar som en länk mellan medlemsländer. Till skillnad mot den internationella organisationen för biblioteksersättningen, PLR interna-tional, är IFRRO en formell federation och har sitt sekretariat i Bryssel.61 PLR
international är en informell grupp bestående av PLR-administratörer från de länder som har en biblioteksersättning av något slag. För Sveriges del är det en administratör från Sveriges författarfond.62 Att inte PLR international har
någon formell status verkar bero på att det inte finns något större samarbete mellan de olika länderna som infört biblioteksersättning. Varje land har en egen utformning av ersättningen, vilket gör det svårt att samarbeta på ett internationellt plan i samma utsträckning som medlemmarna i IFRRO gör.
Som jag redan nämnt gör jag mitt urval av organisationer utifrån ett utlånings- och ett kopieringsperspektiv, vilket innebär att i Sverige finns det två för uppsatsen relevanta organisationer att undersöka: Sveriges författarfond och Bonus Presskopia.
Sveriges författarfond
Den svenska biblioteksersättningen firade 50-års jubileum år 2004. Ända sedan införandet av biblioteksersättningen 1954 har Sveriges författarfond admini-strerat insamling och distribution. Detta är författarfondens främsta uppgift:
Sveriges författarfond förmedlar den statliga biblioteksersättningen som utgår till upphovsmän till litterära verk för användningen av deras verk genom de svenska folk- och skolbiblioteken.63
År 1954 tog Sveriges Riksdag beslutet att staten ska lämna ersättning till upp-hovsmän som mister ekonomisk förtjänst p.g.a. biblioteksutlåningen. Enligt
Förordning (1962:652) om Sveriges författarfond ska författarfondens styrelse
bestå av tretton ledamöter och en ordförande. Enligt paragraf elva skall:
Ordföranden och tre andra ledamöter jämte suppleanter för dem förordnas av regeringen. Av övriga ledamöter utses åtta av Sveriges författarförbund, en av Föreningen svenska tecknare och en av Svenska fotografernas förbund. För varje ledamot som utses av annan än regeringen utses en suppleant i samma ordning som ledamoten.
Ordförande, övriga ledamöter och suppleanter utses för högst tre år i sänder.64
61
IFRRO, under rubriken ”Introduction, operation and history” http://www.ifrro.org/about/intro.html.
62
PLR international, http://www.plrinternational.com.
63
Sveriges författarfond, http://svff.se/.
64
Denna reglering av tillsättandet av ledamöter innebär att upphovsmanna-förbunden har majoritet bland ledamöterna gentemot regeringen i styrelsen. De ledamöter som upphovsmannaförbunden utser är för det mesta experter inom litteraturområdet och själva verksamma författare.65
Jag anser att Sveriges författarfond passar in under Sinacore-Guinns defi-nition av en kollektiv förvaltningsorganisation. Detta därför att författarfonden bevakar och bejakar författarnas kreativa rättigheter, de rättigheter som fond-förordningen tillskrivit författare, vars verk lånas ut på biblioteken. Vidare beräknar författarfonden den ekonomiska ersättning som författarna har rätt till och distribuerar denna. Fonden uppfyller både den moraliska och ekonomiska aspekten. Jag är medveten om att författarfonden av många anses vara mer av en statlig myndighet än en kollektiv förvaltningsorganisation. Men då fondens förhandlingar inte är offentliga och eftersom den inte uttalat är en myndighet vill jag ändå benämna den en kollektiv förvaltningsorganisation. Jag är dock väl medveten om fondens speciella utformning.
Sinacore-Guinn urskiljer fem olika kategorier av kollektiva förvaltnings-organisationer beroende på graden av ”collectivization exercised in administering the rights in their care”.66 Detta mäts enligt vilken teknik man
använder sig av vid administreringen. Sveriges författarfond placerar jag in under kategori ”d) Collecive Distribution Organizations” och ”e) Social Collectives”. Kategori d) lyder:
In collective distribution organizations, the licensing functions have been turned over to the state through the imposition of statutory licensing. In these instances, the only function remaining to be performed is the collection and distribution of royalties to affected creators. The monitoring functions of the organization are only necessary in order to determine the works being used (in order to establish a formula for allocation and distribution to their creators) and as a back-up to assure government enforcement.67
Kategori e):
Social collectives are the most extreme form of collective administration. In these organizations the fundamentals of creative rights as private right are ignored. Money is collected pursuant to some form of statutory license or as a ‘tax,’ and the proceeds are
65
Forser, Tomas, 2004, ”Tre roller söker en handläggare”, Tack för lånet!: om boken, biblioteket och den svenska litteraturens villkor, Sveriges författarfond 50 år, s. 29 ff.
66
Sinacore-Guinn, 1993, s. 10. Jag är medveten om att det kan innebära en viss fara med att kategorisera saker och ting efter färdigställda ramar, att tolkningen styrs, men jag gör detta för att få fram en tydligare bild över hur kollektiva förvaltningsorganisationer kan fungera.
67
used for general cultural purposes of for collective benefits (awards, grants, subsidies, etc.) for a particular class of creators.68
Kategori d) beskriver den del av författarfonden som utgår till författare för utlåningen av deras verk. I en förordning finns statens reglering av biblioteks-ersättningen. Sveriges författarfonds medel, som utgör ersättningen, finansieras av den svenska staten. Författarfonden beräknar ersättningens storlek, som genereras av antalet lån på våra folk- och skolbibliotek, och distribuerar den. Här märks det att författarfonden inte fullt ut är en kollektiv förvaltnings-organisation i vanlig bemärkelse, då det inte är frågan om licensiering. De kriterier som finns för ersättning styrs i stället av förordningen. Under kategori e) passar fondens så kallade fria del, den del dit pensioner, garanterad författar-penning och stipendier hör.69
Sinacore-Guinn gör ytterligare en uppdelning, där han skiljer på offentliga och privata organisationer. Distinktionen mellan en offentlig och privat, är att en offentlig organisation verkar med inflytande av vanligtvis kultur-departementet, eller i vissa fall ett annat departement. En privat kollektiv för-valtningsorganisation är en icke vinstdrivande organisation som kontrolleras av rättsinnehavarna direkt eller indirekt. Det finns även privata organisationer som driver sin verksamhet med ett vinstintresse, men någon sådan förekommer inte i denna undersökning.70 Sveriges författarfond placerar jag in under offentlig,
eftersom den verkar med inflytande av regeringen och kulturdepartementet.71
Bonus Presskopia
Bonus Presskopia administrerar upphovsrättsliga tillstånd gällande foto-kopiering.72 Deras verksamhet bygger på att teckna speciella avtal och
kopie-ringslicenser, som rör rätten att kopiera upphovsrättsskyddat material, med skolor och lärosäten, liksom med företag och organisationer. Kopiering och avtalslicensiering regleras i Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk. Inom Bonus Presskopia bedrivs även Lars
Salvius-föreningen. Föreningen administrerar ersättning som utgår vid kopiering av vetenskapliga tidskrifter som kopieras vid svenska universitet och högskolor. Bakom bildandet av denna förening finns det så kallade högskoleavtalet som
68
Sinacore-Guinn, 1993, s. 12.
69
Detta går jag djupare in på i den komparativa analysen.
70
Sinacore-Guinn, 1993, s. 843-844.
71
Numera är kulturdepartementet och utbildningsdepartementet i Sverige sammanslagna.
72
