Klassrummen på Kyrkskolan är inte ordnade i likhet med traditionella klassrum om man med
detta syftar på bänkar i rader riktade mot svarta tavlan. Stolar och bord är istället placerade likt öar som pekar i riktning mot en socialkonstruktivistisk kunskapssyn. Man kan även se en whiteboardtavla, modern IT-utrustning, skåp med lärandematerial och experimentellt arbets- material som t ex ett slutet ekosystem vilket ryms i en glasbehållare. Soffor finns också i dessa fördefinierade rum för lärande. Trots de mer ”moderna” uttrycken i rummet avslöjar klassrums- markörer som exempelvis tavlan och katedern vad det är för rum. I ett rum finns en hörnsoffa och ett soffbord mitt i rummet. Det som avslöjar vad som sker här är tavlan och den flyttbara katedern som står vid ena sidan av rummet. Bakom soffan finns bord och stolar. I de här olika klassrummen tänker vi oss att fritidsbarnen har större möjligheter att variera sin sysselsättning i och med denna ”öppna” möblering. Dessa rum blir då inte predefinierade för skolbruk och lärande enligt en mer formell syn på kunskap (jfr informellt lärande, Pihlgren, 2011). Rummen blir i högre utsträckning institutionsöverskridande till att passa såväl fritids som skola.
Rummen blir inte bara överskridande mellan fritids och skola utan även mellan fritids och hemmet. Precis som namnet fritidshem antyder ser vi det hemlika i fritidshemmets och skolans lokaler i form av soffor, soffbord, stereo, mattor, blomkrukor och gardiner. Nordin-Hultman (2004) lyfter fram hemmet som förebild i förskolan. Eftermiddagsverksamheten på fritids rör sig om barnens fria tid, även om denna tid är institutionaliserad. Fritidshemmet med tillhörande rum kan ses som en länk mellan fritids och hem där fritidshemmet strävar efter att minimera hemlängtan genom att göra det hemtrevligt för barnen. Vi ser även de hemlika inslagen på
fritids som att det finns kopplingar mellan barnens fria tid på fritids och hemmets rekreerande sidor.
Likheten med hemmet är inte slut i och med detta. Precis som hemma finns även ett kök. Köket är dessutom till synes ett ordinärt hemlikt kök med spis, kaffekokare, diskbänkar i alu- minium, kran, kyl, diskmaskin, disktrasa, diskborste och torkställ. Mitt i det hemlika köket finns klassrumsmarkörer som en whiteboardtavla samt bord och stolar. Målarfärger, penslar och spel finns också att tillgå. I köket samlas fritispersonalen på förmiddagen en gång i veckan för att planera. Och det är i köket kaffet bryggs. Typiskt, i likhet med många av de andra rummen, är de hybridlika egenskaperna utifrån funktion för såväl skola som fritids. Alternativa aktiviteter som t ex när barnen leker med en egentillverkad walkie-talkie (plåtburkar och snöre mellan) kan ses i köket.
Utöver de redan nämnda utrymmena som barnen får vara i på fritids är ”dockis”. Det är ett litet rum på ca två gånger tre meter. Där finns bland annat madrasser, dockor och ett dockhus. ”Dockis” är precis som exempelvis ”köket” genom sitt namn förknippat med den aktivitet som där är tänkt att äga rum. Men detta rum och andra stipulerade sådana används också till andra aktiviteter barnen kommer på. Rummet kan exempelvis ses som en plats dit barnen går för att göra det förbjudna. Vissa grejor tillåts där men inte på andra ställen, trots att det finns glas i dörren som möjliggör att personalen kan se vad barnen har för sig. Ett annat sätt att se på det är att det just är för att personalen kan ha kontroll över förloppet i rummet som vissa överträdelser tillåts. Vidare stör det inte om barnen därinne stimmar och skriker då det knappt hörs ut. Vid ett tillfälle sjöngs det för fulla muggar där inne bakom en stängd dörr.
Mellan hallen och dockis ligger ett rum som används som klassrum under skoltid. Klass-
rummet påminner om andra klassrum på avdelningen med whiteboardtavla, kateder och öar av bord och stolar. På golvet framför tavlan finns en rund semimjuk matta. Då stormötet inträffar ska barnen placera sig runt denna matta. Mattan kan i likhet med hur klassrummens bänkar och stolar är placerade ses som ett exempel där inredningen fyller en disciplinerande funktion. Foucault (2001) menar att det moderna samhällets intention är att disciplinera kroppens rörel- ser, men inte hindra medborgarnas kraft som kan komma samhället till nytta. Under stormötet visar det sig att mattan snarare fungerar som en av andra tekniker för styrning för att få barnen att underordna sig de immanenta reglerna. Som vi ska se längre fram så är det en komplex bild som framträder vad gäller barnens motstånd att styras enligt institutionens smala väg. På samma gång uppmärksammas att mattans styrningsfunktion är effektiv eftersom de flesta av barnen faktiskt sätter sig runt denna.
När det inte är stormöte i rummet bygger barnen med lego, ritar och spelar spel. Aktiviteter som att bygga med lego ska enligt reglerna utföras på särskilda ställen under särskilda tider av dagen. Andra aktiviteter är avsedda på sin särskilda plats. Måla görs t ex i köket. Oordning, i detta avseende i form av kladd, måste kontrolleras och har sin bestämda plats i tillvaron. Att rita som inte smutsar ner på samma sätt som att måla är dock en aktivitet som kan göras lite varstans.
Fritidspedagogernas arbetsrum är i likhet med de andra rummen på institutionen multi-
funktionellt. På dörren står: ”Dörren ska vara låst.” Här förvaras saker som inte barnen ska ha fri tillgång till. För att få tillgång till redskapen måste barnen fråga om lov. En av fritidspeda- gogens funktioner är följaktligen att låsa upp och ge tillåtelse. Här finns likheter med Bartholds- son (2007) som lyfter fram och menar att barnen ser på vuxna i skolan som ”tillåtare”, ”förbju- dare” och ”tillrättavisare”. Vad som ska vara öppet och tillgängligt för barnen fungerar även som exempel på Foucaults (2002) teorier om hur kroppens rörelser disciplineras genom makt som utövas genom regler och rutiner. Som motvikt till det vi sett med låsta dörrar som begränsar barnens möjligheter vill vi nämna att dörren till fritidspedagogernas arbetsrum ofta är öppen. Det händer också att personalen tillåter barn att vistas i rummet. För övrigt finns en hel del material för aktiviteter lite varstans i lokalerna som bara är att använda utan att fråga lov. Som så många gånger är verksamheten komplex och motsägelsefull.
På eftermiddagen är det mellanmål i den stora gemensamma matsalen. Det är ljust och rym- ligt och vid kanterna finns bås som innesluter bänkar, bord och stolar. Matsalens indelning i bås kan vara ett sätt att få en lugnare miljö. I mitten av matsalen finns runda bord och stolar. På väggarna finns stora bilder av grönsaker som pekar på vad institutionerna sanktionerar. Trots båsen framgår det att det är en skolmatsal. Att avdelningarna äter vid olika tidpunkter gör att barnen lättare kan hanteras. Även om institutionen ofta betonar det homogena och samtidiga (se nedan) tolkar vi det som att det finns en smärtgräns för hur många barn åt gången som tillåter ett snabbt och ledigt flyt i verksamheten.
I anslutning till matsalen finns toaletter. I närheten av dessa kan man då och då se att barn uppehåller sig. Platsen kan ses som ett frirum i betydelsen utrymme där barn inte har vuxnas ögon på sig. I frirummen kan utominstitutionell verksamhet äga rum. Dit kan man också söka sig för att vara för sig själv. Även toaletterna i anslutning till de små korridorerna i utkanterna av avdelningarna samt dockis fungerar på likartat sätt. För övrigt finns inte många ställen för avskildhet. En förklaring kan vara att svårövervakade platser gallras bort av institutionen i den mån det är möjligt. Å andra sidan kan avdelningarna uppfattas som svårövervakade platser med flera olika lokaler såväl inomhus som utomhus – inte minst eftersom det går ca tjugo barn på
en personal. Även Skolverket (2007) trycker på att skolans olika rum ska vara överskådliga för större säkerhet och tillsyn. I likhet med vårt resonemang ovan nyanserar Skolverket denna aspekt: ”Samtidigt som de vuxna är skyldiga att ha tillsyn över alla barn så behöver barnen utifrån sitt perspektiv få möjlighet att leka och koppla av i viss avskildhet.” (s.21). Vad innebär ”viss avskildhet”?
Som vi sett i detta avsnitt kan rummen på fritidshemmet på grundval av olika faktorer ändra användningsområde likt kameleontens förmåga att skifta färg efter omgivningen. Institutionens ändamål med rummet, men även individens är sådana faktorer.
Denna första del visar bland annat att verksamheten påverkas utifrån hur fritidshemmets fysiska och materiella förutsättningar är ordnade och används. I den kommande andra delen handlar det om hur verksamheten skapas genom strukturering och social interaktion i dessa lokaler.