I enlighet med Ehn och Löfgrens (2001) ”Kulturanalyser” avslöjar övergångar skillnader och likheter mellan vad som var före och blev efter. Övergångar är ofta till för att uppmärksammas. Övergångar kan ses som tillfällen där ritualer avslöjar betydelsefulla förhållanden i den institut- ionella verksamheten. Som vi ser det finns det två betydande övergångar på eftermiddagarna som i någon mån organiseras av personalen. Övergången mellan när skola blir fritids och när
fritidsbarn blir hemmets barn.
Övergången mellan skola och fritids utgör en central rutin vilken återkommer vid samma
tidpunkt alla vardagar i veckan: 13.30. Det finns dock ingen formell övergång om man med det menar att läraren ”lämnar över” till fritidspedagogen i klassrummet eller liknande för att tyd- liggöra att nu är skolan slut och fritids tar vid. En fritidspedagog ”smyger” snarare in i klass- rummen innan skolan slutar för att tyst för sig själv kontrollera närvaron genom att markera på listan. Därefter smyger hen ut igen. Vi ser det som en outtalad informell övergång. Tyvärr har vi inget minne av vad läraren hade för eventuell ritual vid denna övergång.
Efter sista lektionen väller barnen ut i hallen från klassrummet. Mitt i kaoset står fritidsper- sonal likt trafikpoliser och försöker dirigera barnen till rätta genom sitt kroppsspråk och genom att höja rösten för att tränga igenom stimmet och bruset av röster. Nu har fritidspedagogen tagit över ansvaret och försöker bringa ordning i det kaos som institutionen inte legitimerar. Ibland
återknyter fritidspersonalen till något som hänt barnen tidigare på dagen. ”Hur gick det med mattetalet Kalle?” Tonen är ofta kamratlig och skämtsam och då och då får vissa av barnen en kram (jfr pastoral makt, Permer & Permer, 2002). I hallen hör man också när elever i ett svep förvandlas till fritidsbarn: ”Du ska ner till Kometen!” (i betydelse till den andra avdelningen en våning ner),”Inte nu på fritids!”, ”Vad vill du göra idag?”, ”Spring inte!”. Beskrivningen av övergången ovan berättar att barnen känner till skillnaden mellan skola och fritids.
Med den lagstadgade skolplikten med tillhörande pretentioner i åtanke är kravet på att bar- nen på fritids ska aktivera sig inte slut i och med skoldagen. Ett aktivt barn verkar ses som ett sunt och nyttigt barn av personalen (jfr diskursen, ”talet om barn idag”, Bartholdsson, 2007). Fritidspersonalen försöker att aktivera de nyblivna fritisbarnen. ”Vad vill du hitta på?”, ”Näää, gå in i klassrummet och gör något istället!”. (Noterbart angående denna uppmaning är att be- teckningen klassrummet används trots att skoldagen redan är slut.) Vid en situation i köket försökte en personal få ett barn att färdigställa det som påbörjats. De två är tydligen inte överens för när färgerna och penslar plockats fram av personalen vägrar barnet att sätt igång och måla färdigt. Att göra klart, färdigställa, är något vuxenvärlden understödjer. Kanske är det så att målet eller resultatet är viktigare för vuxna än för barn. Med anledning av institutionens syn på vikten av att aktivera sig under även den fria tiden märks det att barnen blivit en del av denna aktivitetsdiskurs: ofta behöver inte fritidspersonalen fråga vad de vill göra eller sätta igång bar- nen med något. Barnen känner till de normer som fritidshemmet understödjer. Det kan jämföras med Foucaults (1986) slutmål där individerna reglerar sig själv. De vill underordna sig det sy- stem som råder för att inte hamna i svårigheter (Bartholdsson, 2007). Bartholdsson (2007) me- nar att genom att underordna sig får barnen större handlingsutrymme. Då kan man exempelvis skaffa sig utrymme att göra fel utan att bli tillrättavisad (Ibid). Det ställer krav på att känna till vad som anses rätt och fel, vilka normer, rutiner och regler som styr verksamheten.
I likhet med när skola blir fritids är övergången mellan fritidshemmet och hemmet också en central rutin. Förutom att den inte är samtidig för alla barn är skillnaden att en tillfällig aktör kommer till institutionen som inte har någon större makt. I gränslandet mellan fritids och hem kan emellertid barnet och föräldrarna skapa egna vanor vid hämtningen. Fritidspersonalen kan tillskillnad från lärarna i skolan etablera en naturlig kontakt med föräldrarna i och med hämt- ningarna. Föräldrarna kan passa på att fråga personalen om diverse väsentligheter.
När fritidsbarnen blir hemmets barn skapas ritualer vilka kan ha stor betydelse för aktörerna på fältet. När barn och förälder återser varandra kan det yttra sig i kramar, pussar och allehanda verbala hälsningsfraser. Ofta sker övergången snabbt och smidigt, men det är inte alltid barnen har lust att omedelbart avbryta sin aktivitet. Ibland handlar det om att barnen vill ha tid att
berätta något som hänt, visa en målning eller ett spel på fritidshemmet. Vid dessa situationer sker förhandlingar mellan hämtaren och den som ska hämtas. För det mesta ”vinner” hämtaren. Föräldern har sätt att styra barnet för att hinna med vardagens alla bestyr utan tidskrävande hinder. Det fanns dock särskilt en förälder som bröt mot denna konvention vid upprepade till- fällen de eftermiddagar vi observerade. Vid exempelvis ett tillfälle satte sig denne förälder snart ner efter sin ankomst och såg lugnt på medan hans son spelade klart. Han verkade inte alls stressad.
En delvis annan synvinkel på denna övergång berättar informationslappen, ”Fritidsinform- ation” om. Under rubriken, ”Hämtning/Lämning av barn OBS! Viktigt!” betonas vikten av att föräldern kommer fram till en ansvarig vuxen, gärna den med fritidslistan i händerna, innan barnet lämnar fritids. Vidare informerar fritidspersonalen att om ett barn ska följa med ett annat barn hem önskas detta meddelas på morgonen när barnet lämnas. Det går även bra att en lapp överlämnas vid lämningen. För att försäkra sig om att föräldrarna tagit del av den viktiga fri- tidsinformationen ska en undertecknad och avriven talong från pappret återlämnas till fritids. Det visar på institutionens strävan att fostra inte bara barnen utan till viss del även föräldrarna. Viss fostran av föräldrar kan även ske när föräldern söker upp en personalmedlem vid över- gången. För övrigt är det egentligen inte förrän barnet stryks från fritidslistan som fritidsbarnet formellt sätt blivit hemmets barn. Nu gäller andra regler, normer och rutiner.
Övergången från skola till hem är viktig ur flera olika perspektiv, inte minst ur perspektivet yrkesrollen som fritidspedagog. När föräldrar hämtar är det till synes betydelsefullt som fritids- personal att inte bara känna igen föräldern utan också veta vilket barn föräldern vill hämta. Därutöver är det bra att veta var barnet är någonstans. Då kan man som personal visa upp att man fullgör sitt uppdrag som övervakare.
Innan fritidsbarnen blir hemmets barn ska de äta mellanmål i matsalen och tillbringa tid utomhus vid vissa bestämda tidpunkter.