Social interaktion genomsyrar hela verksamheten på fritids i olika former, mer eller mindre styrd av regler, normer och vanor. Med rubriken organiserat socialt samspel syftar vi på socialt samspel i grupp som är pedagogledd och styrd av institutionens regler i tid och rum.
Fritidsavdelningarna vi undersökt är som nämnts relativt oorganiserade i sin verksamhet. En dag i veckan erbjuds aktiviteter i idrottshallen. Tyvärr vet vi inte hur denna aktivitet organiseras eller vad som erbjuds under dessa tillfällen. Ett exempel på organiserat socialt samspel i grupp fick vi emellertid möjlighet att observera. Stormötet kan sägas vara en återkommande aktivitet för alla barnen avdelningsvis vilken upprepas en gång varannan vecka i anslutning till att fri- tidshemmets eftermiddagsverksamhet börjar. I alla fall för ena fritidsavdelningen fick vi höra att stormötet ofta hoppas över. Stormöte hålls om det finns något som behöver tas upp. Mötet verkar uppfylla ett på förhand bestämt innehåll som pedagogerna dikterar. Samtidigt tillfrågas barnen under stormötet om att ge förslag till appar för de nya läsplattorna. För övrigt informerar personalen om den kommande sportlovsveckan och påminner om var fritidskalendern finns, om regler som att visslingen vid utevistelse betyder mellis (se ovan). Det finns barn som inte lyder denna signal. Hon påminner även barnen om att de inte får lov att vara på baksidan av skolan. Varför berättar hon däremot inte.
Innan själva stormötet kan sätta igång gäller det enligt den institutionella ordningen först att få barnen att sätta sig i en ring och lyssna på pedagogen. Det kommer visa sig ta tid. En rund grå matta markerar var det är tänkt att barnen ska sitta. En del av barnen visar upp sin egen vilja som inte alltid stämmer överens med institutionens på förhand bestämda. Det finns även lego, små leksaksfigurer och annat distraherande i närheten att leka med. Vissa sätter sig på stolarna istället. Fritidspedagogerna manar då och då barnen att sitta på golvet och inte på stolarna. Fritidspedagogerna sitter själv på en stol. Personalen provar med att vänta ut barnen. Det är fortfarande ganska högljudd nivå och oroligt. En av de två närvarande i personalen drar lätt i
ett barns kläder för att hen ska sätta sig ner på golvet. Många av barnen skojar och pratar med varandra. Ett barn berättar om någon med hår mellan benen. Några skrattar. Andra sjunger. Ett barn sitter i knät på ett annat barn. Fritidspedagogen, mestadels den som sedan ska hålla i stormötet försöker stundtals att skapa ordning genom tillrättavisningar men avvaktar oftare. Ett barn frågar: ”Får vi vara inne idag?” Fritidspedagogen svarar inte. Fritidspedagogen säger till en pojke som sitter på en stol att sätta sig ner på golvet samtidigt som en flicka får lov att sitta kvar på en stol.
Det verkar vara viktigt att barn ska sitta ner just på golvet. Man skulle kunna fråga sig varför det är viktigt att barn ska sitta på golvet men inte vuxna. Och varför ska hela barngruppen med närmare sextio barn hålla möte samtidigt?
Vi har redan berättat att stormötet används för att informera och påminna om regler. Men inom ramen för samlingen ryms utöver detta explicita syfte också den immanenta pedagogiken. Den innebär att samlingen blir ett lärandetillfälle för att fostra barnen enligt fritidshemmets mer implicita och subtila normer, regler och rutiner. För avdelningen Kometens barn innebar det att de under samlingen ska kunna sitta stilla och lyssna, tala inför andra och att räcka upp handen när hen vill säga något. De här immanenta reglerna understödjer institutionen för att skapa ord- ning.
Det fortsätter att vara ganska stimmigt på stormötet. ”Det är inte ok att prata hela tiden. Vill någon säga något räcker man upp.”, säger fritidspedagogen. Hen fortsätter att informera om de nya läsplattorna, men en hel del av barnen lyssnar inte. ”Herregud vad ni väsnas!”, ryter fri- tidspedagogen, varpå hon hotar med att ingen av de som väsnas kommer att få använda läsplat- torna. Och ungefär så håller det på stund till, mellan information, lärande av immanent peda- gogik och tillrättavisningar som till slut mynnar ut i att fritidspedagogen säger: ”Herregud va det ska vara svårt! Nu får vi avsluta för det verkar som om vissa inte kan lyssna och sitta stilla”. Fritidspedagogen ser snarare uppgiven och trött ut än förargad. Hen är röd på kinderna.
Den immanenta pedagogiken bidrar till att skapa barn som är anpassade till fritidshemmet. Det är först i och med motstånd likt ovan då barn inte följer den immanenta pedagogikens regler som denna pedagogik synliggörs på allvar. Man kan säga att denna form av pedagogik bor i vardagens verksamhet utan att egentligen alltid synliggöras. Mycket av den immanenta peda- gogiken på stormötet känns dessutom igen från skolans värld och kan ur denna synvinkel ses som att snarare forma ”skolbarn” än ”fritidsbarn”. Det skolan traditionellt bygger på gäller även på fritids. Är det önskvärt att fritidshemmet skolifieras? Hur drabbar det barnen? Vi tänker särskilt på de barn som tidigare kunde få en fristad i och med att skoldagen var slut och fritids började.
Ovan har vi sett att den immanenta pedagogiken har gemensamma faktorer med det organi- serade sociala samspelet där önskvärda regler, rutiner och normer danas. Men vad händer då verksamheten inte är organiserad och direkt styrs av regler och rutiner?