Återgångsmarkörer

6.4.2.1 Jo, ja

I flera av artiklarna ingående i avhandlingen berörs jo som återgångsmarkör. Framförallt i kollokation med iallafall då frasen fungerar som en etablerad diskursmarkör (artiklarna, A, B och D). Men jo ensamt inleder även yttranden med liknande funktion. I 6:8 blir S avbruten av A:s invändning, en endogen sidosekvens. Jo på rad 6 bemöter invändningen (en responspartikel) medan jo på rad 11 har en diskursfunktion och signalerar en återgång till redogörelsen. (Fort-sättningen på utdraget finns i (9) artikel D.)

6:8 Jo-inledd återgång: M1: Liftkort

1 S: å så kosta ju liftkort men sen så ·hh

2 Men ja fu:ndera asså. Sno:wboard allså,

4 A: nej 5 (0.3) 6 S: jo de [ ä verkliä- ] 7 A: [ int i Sälen ] 8 (0.5) 9 A: va var i Sälen

10 U: k[an ju int va bi]llit i

Sä-11 S: [ jo ja frå- ]

12 U: [Men du ja tycke ru sk-]

13 S: [< JA FRÅGADE JOHAN > Å] HAN sa ·h

En talare kan återgå till sitt avbrutna kommunikativa projekt med en jo-inledd tur. Dessutom utnyttjar talare i längre monologiska yttranden prosodiskt marke-rade jo för att vända tillbaka till huvudtråden i ett anförande, även efter exogena avbrott. Jo ”tar tag i” den tappade tråden igen genom den prosodiska markering-en av partikeln och skiljer därmed ut dmarkering-en från dess funktion som responspartikel. I 6:9 håller A en längre inedning inför den inspelning han gör med en grupp pensionärer inom ett forskningsprojekt. Efter en utvikning återgår han till hu-vudtråden. Först avbryter A det spår han är inne på, harklar sig och fortsätter med ett snabbt och betonat jo, med tonal återställning, följt av ett kontextualise-rande yttkontextualise-rande (rad 5).

6:9 Jo-återgång till huvudtråden: GSLC A0411011

1 A: /---/33 _{Utan de man begränsar sej te vissa (.)}

2 områden å de ju natulitvis dom man e intresserad

3 utav också. (0.6) tch ·h (0.4) å de som ja då

4 (0.5) tch skulle vilja (.) att (1.3) Hhrm

5 >Jo sen e de en annan sak som vi lärt oss också<

6 de e att ·h (0.5) att de e lika lite som för

7 (1.1) a:ndra grupper i samhället så e de ingen

8 idé /---/

SAG bekriver den ”bestridande (kontrasterande)” betydelsen hos jo som att den ”är igenkännbar, när talaren anger att han bortser ifrån det senast sagda och istäl-let återknyter till det dessförinnan sagda [---] I monolog markerar talaren på detta sätt att han återvänder till huvudtråden” (2 s. 758). Samma återgående funktion har enligt Routarinne (2003) den finska partikeln niin, som kan översättas med både ’jo’ och ’så’. J. Lindström (2002) nämner jo i samband med andra

partiklar när de förekommer i en turs förfält och då fungerar som diskursstruktu-rerande.

Steensig (2001) skriver att ja, jo och nej kan fungera förbegynnande. Into-nationen kan bidra till tolkningen ”af om en sådan diskurspartikel er en ytring i sig selv eller en præ-begyndelser” (s. 216). I den terminologi Lindström (u.a.) använder är ja, jo och nej dialogpartiklar men i sin förbegynnade funktion är de syntaktiskt att likna vid yttrandepartiklar.

Ja? med stigande ton används för att uppmana till fortsättning eller åter-gång, ett slags pådrivande funktion (se (3) artikel B och (11) i D). I det exempel ur Svennevig (1999 s. 265) som diskuteras i 6.4.3 följer en tystnad på sidose-kvensen varefter lyssnaren, som var den som initierade sidosesidose-kvensen, yttrar ett uppmanande ja?. Nästan samtidigt (markerat som latching i utdraget) återgår talaren med ett explicit återgående ja-inlett yttrande.

6.4.2.2 Iallafall och andra specifika återgångsmarkörer

Iallafall fungerar som återgångsmarkör tillsammans med jo och men, mera sällan förekommer det initialt i denna funktion utan att föregås av annan markör (se vidare i artikel B och schemat 5). Nilsson (2005 s. 150 ff) beskriver flera olika funktioner hos adverbet. Även hon noterar att initiala förekomster är få och en-dast två har återgående funktion. I exemplet föregås iallafall av men. Nilsson nämner även att adverbet kan utgöra en ”avslutande retorisk kommentar”, något som även förekommer i mitt material om än sällan och då föregånget av men.

Den engelska motsvarigheten anyway behandlas kortfattat i Bublitz (1988 s. 116), Ford & Thompson (1996 s. 170). Lenk (1998) refererar, i samband med att hon behandlar however, sin tidigare studie av anyway. Detta ord avslutar utvikningar efter bl.a. ”situational digressions” och ”back-ground digressions” dvs. både efter exogena och endogena utvikningar. However däremot avslutar utvikningar som väsentligen har bidragit till att utveckla huvudtopiken eller är interaktionellt betydelsefulla i samtalssituationen (s. 248). Olika diskursfunktio-ner hos anyway ges en utförlig behandling i Ferrara (1997). Bührig (2003) skri-ver om de tyska jedenfalls och aus jeden Fall som fungerar på samma återgående vis som iallafall. Det förefaller som om grammatikaliseringen har skett på ett lik-nande sätt i de olika språken, från en adverbiell fras till en diskursmarkör för åter-gångar och att de samtidigt har kvar sin hävdande betydelse i de olika språken.

Under avsnittet om Resumption to the main project ger Svennevig (1999) några exempel på norska återgångsmarkörer uansett, i alle fall och i hvert fall. Dessa är markörer vars svenska motsvarigheter har samma diskursstrukturerande funktion, nämligen att återgå till huvudprojektet efter en utvikning.

När frasen men iallafall är efterställd moderyttrandet garderar den det se-nast sagda medan de framförställda knyter bakåt på diskursnivå (jfr Givon 2001 och Mosegaard Hansen 1998). Framförställda adverbial tenderar att föregås av en paus och vara mera separerade från huvudsatsen ”typically chain initial, thus also paragraph- and episode-initial. That is, they appear in contexts of high thematic discontinuity” (Givon 2001 s. 345). Framförställda ADV-satser kan betraktas som koherensbroar (coherence bridges) som utnyttjas vid större tematiska brott. De har en dubbelriktad kapacitet; en kataforisk semantisk anknytning till den kom-mande satsen (yttrandet) och en anaforisk pragmatisk anknytning till den föregå-ende diskursen (Givon 2001 s. 347).

Sammanfattningsvis ska poängteras att både fortsättande och återgående markörer projicerar snarare än verkställer den i sammanhanget interaktionellt rele-vanta handlingen. De fungerar således förbegynnande i en turkonstruktionsen-het (Lindström, J. 2002 s. 65).