Åtgärdspotentialer och kostnader

Indiens energisystem är till stor del baserad på kol och landet har också stora kol- reserver. Över 70 % av elkraften kommer från kolkraftverk. En stor del av energi- konsumtionen kommer från biomassa (38 %) på grund av småskalig vedeldning för matlagning. Till skillnad från många andra utvecklingsländer har landet inga netto subventioner i energisektorn då de totala skatterna på energisektorn är betydligt högre än de subventioner som finns. Inom industrin är det järn- och stålsektorn som dominerar utsläppen. Över hälften av de industriella utsläppen kommer från denna sektor. Trots att det finns relativt goda möjligheter att öka andelen förnybara ener- gikällor med framför allt solenergi, vindkraft och biomassa, kommer troligen elsektorn fortsätta att domineras av kol i framtiden. Det finns ett antal studier där man har analyserat reduktionspotentialerna fram till 2030 i olika sektorer17. Enligt dessa finns de absolut största reduktionspotentialerna i elkraftsektorn men även inom industrin.

Indiens mest inflytelserika oberoende tankesmedja när det gäller miljöfrågor, Center for Science and Environment (CSE) har genomfört en studie som tittar på Indiens möjligheter till tillväxt med låga koldioxidutsläpp (Low-Carbon Growth, LCG), Bhuchan, Chandra (2010). Studien har tittat på hur klimateffektiv Indiens industri är i dag och hur den ekonomiska tillväxten påverkas av en utveckling med låga koldioxidutsläpp. Studien slår fast att man relativt enkelt kommer klara inten- sitetsmålet i Köpenhamnsackordet och att man med en ambitiös klimatpolitik san- nolikt kan nå 3035 % under 2005 års utsläppsintensitet i ekonomin. Efter 2020 är

dock utsikterna för ytterligare förbättringar små. Minskningen av utsläppsintensite- ten beräknas avta och i vissa branscher avstanna efter 2020, då man har genomfört de enkla/billiga lösningarna och vissa branscher har nått den globala teknologifron- ten. Hälften av de studerade branscherna (aluminium, cement, konstgödsel) är i dag i klass med en global bästa nivå i termer av utsläppsintensitet medan kommersiell energitillförsel, stål, papper och massa släpar efter. Det krävs dock dyra invester- ingar för att förbättra utsläppseffektiviteten och för exempelvis stål, kommersiell energi och cement beräknas extra investeringar behöva uppgå till ungefär 300 mil- jarder USD för att gå från BAU till ett koldioxideffektivt scenario. För att gå mot en koldioxidsnål utveckling är det framförallt nödvändigt att öka andelen förnyel- sebar energi i stor skala vilket är förenat med stora investeringskostnader. Det be- hövs en enorm expansion av vatten-, kärn-, sol- och vindkraft.

I en studie av Världsbanken (World Bank, 2009) har man modellerat Indiens ut- släpp i fem sektorer fram till 2031, elkraft, energi, industri, transport och hushåll. I ett bästa scenario där bland annat utsläppsintensiteten förbättras avsevärt (41 %) och, bränslestandarder införs i transportsektorn kan utsläppen minska med 815 Mton till 2031 jämfört med ett scenario där energiintensiteten förbättras med 28 %. Höhne et al (2008) har tittat på potentialer till 2020 och finner de största reduk- tionspotentialerna inom elkraftsektorn.

Tabell A6. Reduktionspotentialer från BAU i Indien No-regret (Mton CO2e) Co-benefit (Mton CO2e) Ambitious < 100 USD/ton (Mton CO2e) Andra upp- skattningar* Sektorer 416 775 1,336 800 (år 2030) Elkraft, industri, transport Källa: Höhne et al (2008), *World Bank (2009).

Tabell A7. Extra reduktionsmöjligheter utöver egna målet i Indien Utsläpp 2020 som resultat

av eget mål (Mton CO2e)

Utsläpp 2020 om bedömd maximal potential infrias

(Mton CO2e)

Möjlig extra reduktion från egna målet (Mton CO2e)

3 300 2 100 1 200

10.3 Kina

10.3.1 Köpenhamnsackordet

Kina har uppgett att de ska minska utsläppsintensiteten per BNP med 4045 % jäm- fört med 2005 års nivå. De har även ett mål att öka den icke-fossila andelen av primär energianvändning till ca 15 % samt att öka skogtäcket med 40 miljoner hektar jämfört med 2005 års nivå.

Målen är frivilliga i sin natur men refererar till artiklarna 4, 10 och 12 i Klimatkon- ventionen som bl.a. uppmanar annex 1-länder att tillgodose finansiering och tek- niköverföring. Det är oklart om det är ett villkor från Kinas sida.

Intensitetsmålet är likt Indiens mål svårt att utvärdera. Kina har haft en oerhört stark tillväxt de senaste åren och förväntas fortstätta ha en tillväxt på runt 810 % de närmaste åren för att sedan klinga av något. Kina har själva uppgett ett tillväxtmål på 89 % mellan 2005 och 2020. Det är också osäkert om målet endast gäller för koldioxidutsläpp eller för alla växthusgaser. Om reella BNP-tillväxten kommer ligga på 8 till 9 % per år till 2020, innebär intensitetsmålen en ökning av utsläppen med 72 till 118 % jämfört med 2005. IEA WEO (2009c) har i sin prognos en minskning av koldioxidintensiteten på 39 % i referensscenariot vilket innebär att låga budet är i linje med BAU medan det högre budet representerar 9 till 10 % minskning från referensnivån. Både prognoser av utsläppen till 2020 och den eko- nomiska tillväxten är väldigt osäkra och i olika studier skiljer sig baseline åt avse- värt. PBL den Elzen et al (2010) har utvärderat Kinas bud och kommit fram till att själva intensitetsmålet endast ger en liten avvikelse mot baseline och att det totala budet motsvarar en reduktion på 6 % (800 Mton) från BAU. Detta är i linje med flera andra modellkörningar som en expertgrupp (ETMA) under EU:s rådsarbets- grupp för internationella klimatfrågor (WIPIE) låtit göra, där resultaten visar på en avvikelse mellan 49 % från BAU. Det är svårt att värdera Kinas bud men modelle- ringar tycks visa att den högre ambitionen på 45 % tillsammans med de andra åt- gärderna ger en reell utsläppsminskning från BAU.

Tabell A8. Utsläpp och utsläppsmål i Kina Utsläpp 2005 (Mton CO2e) Utsläpp 2020 BAU (Mton CO2e) Utsläpp 2020 mål (bästa skattning) (Mton CO2e) Avvikelse från BAU 7 234 11 700 - 13 800 13 000 6 % Källa: WRI/CAIT, den Elzen et al (2010). Höhne et al (2008).

Kina är världens största utsläppare av växthusgaser. Osäkerheterna kring utsläppen är dock stora. Enligt WRI låg växthusgasutsläppen 2005 på 7234 Mton. Utsläppen har sedan 2005 ökat kraftigt och Höhne et al (2008) beräknade utsläppen till 8190 Mton år 2007.

Även bedömningar av framtida utsläpp till 2020 varierar kraftigt i olika studier mellan 11 700 till 13 800 Mton. Skillnaderna i olika bedömningar ligger särskilt i prognoserna för energirelaterade CO2-utsläpp i el och industrisektorn samt under- liggande antaganden om framtida ekonomisk tillväxt.