Öre- Öre-sund

T

•

Kärnan

T lllllport

Källa: Mårtensson 1939, 1942, 1969 sid 227 ff., Rooth 1979 flerstädes.

Lista

på

på

(En del är ungefärsligt placerade i kvarteret.) 1. Bengta och På! Jacobson m familj, Axel vävare

2. Anders remsmidare 3. Nils Åkeson grovsmed 4. Per Larsson fällberedare 5. Gunnar Andersson slaktare 6. Lars skeppare

7. Anna Mäns Askmans 8. Lasse Person slaktare 9. OlofOlofson hattmakare

10. Johanna Axelsdotter och Jöns Bengtson 11. Gunilla På! Romares

12. Boel och Joris Johanssin 13. Sidsela och Nils Henrikson 14. Hans Ståhle

15. Daniel Wall 16. Axel Drejer

17. Reinholdt Prim och Bengta Mickelsdotter 18. Jöns Larson och HelenaJönsdotter

X kända adresser till Anna Mäns Askmans dopfaddrar

Johanna Axelsdotter och hennes familj.

Johanna Axelsdotters första make, bagaren Mickel Mickelsen Drejer, dog 1684. Vid bouppteckningen efter honom uppgick boets tillgångar, efter det att barnens arv och de utgående skulderna betalats, till 118 dalers värde. Färjemannen Jöns Bengtsons första hustru Karna, dog 1687. Jöns fick behålla knappt 100 dalers värde efter henne. Detta var en ekonomisk nivå som tycks ha varit ganska vanlig inom hantverkar-skiktet. ³⁶²

T•• •r. • 1 T 1 A 1 1 o 1

Jons gure om sig mea J onanna .f\Xelsaotter samma ar som hans första hustru dött. Då var Johanna en av de högst taxerade i staden och åren efter giftermålet blev plötsligt Jöns en av de högst taxerade. ³⁶³ Det råder inga tvivel om att det var Johanna som drog in mest pengar till hushållet. Både under sin tid som änka och som hustru till Jöns Bengtson var hon en aktiv handelskvinna. Hon företog resor till Jylland och Själland och till marknader i Skåne. Hon bryggde öl och sålde.

Hennes hem tycks ha fungerat som gästhus åt resande bönder.

362 LLA HSA RoM Bouppt. 1684.07.22, 1687.03.22.

363 LLA HSA RoM Kronoräkenskaper Taxering 1687.

182

Kämnären i Ängelholm och hans hustru hade tagit med sig egna sängkläder till Johanna för att sova i då de var i staden.³⁶⁴

I vissa källor förefaller det som om Johanna, i enlighet med vad Marja Taussi Sjöberg hävdar, som kvinna enbart utgjorde en förenande länk mellan män. När Johannas dotter och svärson köper den byggnadstomt som Johannas förste make Mickel Drejer ägt, nämns varken Johanna eller dottern Gunilla vid namn. Som säljare omtalas Jöns Bengtson "Mickel Drejers succesor" och, som köpare, Olof Olofsson "Peter Jöransons succesor". Jöns Bengtson företrädde Johanna inför rätta i fem mål under deras tid som gifta. Av protokollen framgår det emellertid att det var Johanna som var den aktiva parten i de ekonomiska konflikterna som målen gällde. Jöns Bengtson själv stod inför rätta för olaga handel vid två tillfällen. Han stämde själv en skräddare för resterande byskatt som han har lagt ut för denne. ³⁶⁵ Däremot var han inte inblandad i vare sig något okvädes- eller våldsmål, medan Johanna var part i två okvädes- och två våldsmål. I följande mål, förefaller det av vittnesmålen att döma som om Johanna varit en handlingskraftig person, medan Jöns, om han var närvarande, var ytterst passiv.

Två officerare hade tvingat sig in i Jöns och Johannas hus på kvällen och krävt att få bli serverade öl. Jöns hade först sagt att det inte gick, då

"hustrun låg och hade nycklarna hos sig". Jöns dräng hade bett soldaterna ta hänsyn till att Jöns skulle gå och lägga sig eftersom han skulle iväg med posten samma natt. Officerarna hade då svarat att drängen inte hade med saken att göra, varpå denne "packat sig på dörren". När Johanna väl kommit upp har med all sannolikhet Jöns gått och lagt sig. Johanna och Jöns bodde grannar med Johannas dotter och svärson. Svärsonen, Olof Olofson hade hört väsen från svär-föräldrarnas hus och knackat på dörren. Efter ett tag hade den ena officeraren kommit och öppnat, och Olof och han hade börjat slåss.

Flera grannar vittnar om att det hörts rop och skrik från Jöns hus. Olofs hustru Gunilla, Johannas dotter, hade kommit in i huset, och hon liksom modern hade bett soldaterna låta Olof vara. Johannas piga vittnar att då sergeanten hotat Olof med sin värja, hade Johanna tagit den ifrån honom. Efter en stund hade soldaterna med våld tagit med sig Olof för att föra honom till arresten. Johanna och Gunilla hade sprungit ut på gatan efter dem och Gunilla hade skrikit: "De slår ihjäl min man!"³⁶

364LLARK 1705.09.12.

365 GH RK 1685.06.02, 1688.11.27, 1689.12.19, 1697.11.30.

366 GH RK 1693.04.20, 1693.04.25, 1693.04.27.

Under hela denna uppståndelse nämner inget av vittnena Jöns Bengtsons namn. Av de tidsangivelser som anges finns det inget som tyder på att slagsmålet skulle ha skett så sent på natten så att Jöns redan givit sig iväg med posten. Kan det ha varit så att Jöns Bengtson låg och sov trots att hela kvarteret vaknade av oväsendet i hans hus? Eller kan det rentav vara så att han var vaken men höll sig inne i sin kammare?

Vilket som än var fallet förefaller det märkligt att ingen av vittnena anger någon orsak till att Jöns inte reagerar på det våld som sker i hans eget hus. Ingen nämner att Johanna fick hindra våldet i sitt hem för att maken inte var hemma. Ingen säger att saker skett efter det att Jöns Bengtson gett sig iväg. Oavsett om Jöns var hemma eller han gett sig iväg, visar Johannas resoluta handlande att hon inte var beroende av sin man för att skydda husfreden. Hur Johanna och Jöns för övrigt hade det sinsemellan vet vi inget om. Däremot går det att säga en del om vilket förhållande Johanna hade till några av sina barn.

Johanna och dottern Gunilla

Det av sina barn som Johanna tycks ha umgås mest med är dottern Gunilla. 1683 stäms både mor och dotter av en skomakare för att de trängt ut hans hustru från kyrkbänken. 1684 anmäler Gunilla och Johanna Ellna Olsdotter, hustrun till en båtsman, för "hastiga ord".

Ellna tar tillbaka orden och säger att hon inte vet annat om Johanna och Gunilla än "det som ärligt och kristligt är". Förlikning skedde omgående och därför vet vi inte heller vilka ord Ellna sagt eller i vilket sammanhang. 1695 köper Olof Olofson, Gunillas andre make, och Gunilla en byggnadstomt av Jöns Bengtson, "Mickel Drejers succesor".

Tomten ligger i anslutning till Jöns och Johannas och mor och dotter kom på det sättet väldigt nära varandra.

Gunilla visar i viss mån samma ekonomiska medvetenhet som sin mor. Vid skiftet efter Gunillas förste make skräddaren Peder Jöranson 1685 kom en skrivelse från pastorn, Andreas Schartau, vilken var morbror till Peder Jöransons första hustru. Brevet gällde Peders dotter i första äktenskapet som nu bodde hos mormodern i Köpenhamn.

Pastorn anklagade den döde Peder Jöranson, som efter den första hustruns död "inlät sig strax i nytt äktenskap och ej det ringaste determinerade till detta stackars barn". Han hade också varit så

"osamvetsgrann att han aldrig velat giva något till det stackars barnets uppehälle sedan mormodern tog det till sig för tre år sedan. Om styvmodern till denna okärlek varit vållande kan jag inte veta." Det sista skulle kunna tolkas som en antydan om att han ansåg att Gunilla faktiskt var ansvarig för styvdotterns fattigdom. Gunilla skriver i ett svar

184

PERSONLIGA ÖDEN OCH SOCIALA NÄTVERK

att då hon gifte sig "var hennes man i ringa medel". Hon visar också upp ett brev från mormodern i Köpenhamn, där det står att denna för dotterns räkning emottagit "en svart manskjortel att använda till sorgklädning, ett strykjärn som Per lämnade till mormodern strax efter moderns död samt ett rött snörliv med 16 par silvernålar". Efter sin lagvärjas (lagvärja är den danska motsvarigheten till målsman eller fullmäktige) råd, och för att bli fri från "åtskilliga vrånga omdöme", ger dock Gunilla, av "kristlig kärlek" tio daler i modersarv och 50 i fadersarv till sitt styvbarn och till sin egen dotter 50 daler i fadersarv, trots att de efter värderingen av boet endast skulle ha 30 daler var.³⁶⁷

Tillsammans med sin mor agerade Gunilla på ett sätt som tyder på att hon inte var vare sig blygsam eller tystlåten. Efter moderns död syns det inte så mycket om Gunilla i källorna, och när det väl gör det är det bilden av en hunsad hustru som träder fram. Hennes andra make, Olof Olofson hattmakare, hade problem med spriten och "när Olof är full är han galen". I juni 1705 blev Olof kallad inför rådstugan för

"omänskligt leverne med sin hustru". Prosten hade kallat in Olof till kyrkan för att tala med honom om detta men Olof hade inte kommit.

Prosten, som uppfattade detta som att Olof missfirmade prediko-ämbetet hade rekommenderat målet till magistraten. Vad som hänt, om det var Gunilla själv eller någon annan som anmält Olof för prästen är inte känt, inte heller hur saken avlöpte. ³⁶⁸ När Olof stäms för "elakt leverne med fylleri" i maj 1709 är det för att han missbrukar ekonomin.

Att han misshandlar hustrun Gunilla räknas enbart som bevis för att han missköter sig. Man kan fråg::i sig hur mycket av hroderns och svågrarnas omsorg som gällde Gunilla personligen och hur mycket som gällde släktens ekonomi. Vi vet inte något om vilket känslomässigt stöd de gav henne. Då flera kunnat vittna om att "hustrun måste löpa undan för honom (Olof Olofson) om natten klockan två" har hon troligen säkert fatt skydd hos någon, och om inte Gunilla själv beklagat sig för prästen över makens "omänskliga leverne" med henne måste någon annan, kanske någon släkting, gjort det.

Johanna och svärsonen Jonas Löfman

Johannas svärson, Jonas Löfman, gift med Johannas dotter Anna (Annicka), arbetade som tullbesökare i Helsingborg tills han blev suspenderad från sin tjänst och förflyttad till V en någon gång under 1687. Han hade sin bostad kvar i Helsingborg och agerade ofta som

367 LLA HSA RoM Bouppt. 1685.02.13.

368 GH RR 1705.06.14.

fullmäktige i rätten åt andra borgare. Liksom han som tullbesökare flera gånger fick klagomål över sitt beteende ifrågasatte man flera gånger hans rätt att agera som fullmäktig. Vid ett tillfälle sades det att Jonas Löfman "ses som en orättfärdig man som inte annat åstundar än att inveckla borgerskapet i onödiga trätor".³⁶⁹ Som kungens tjänsteman behövde han inte begära borgerskap, eftersom en sådan inte skulle syssla med "borgerlig näring". Då han, tillsammans med svärmodern, faktiskt bedrev handel beklagade sig flera borgare över honom och begärde att han skulle beläggas med handelsforbud. Löfman erbjöd sig då att avlägga borgared. Detta protesterade borgerskapet mot med motivation att "han har alltid satt sig upp, så mot magistrat som mot andra, och levt ett ofredligt leverne". Då han ansågs trissa upp priserna i staden fruktade borgarna att han skulle med "sitt illistiga köpande staden

k , ,, 370

gans a rumera .

Jonas och Johanna bedrev handel tillsammans, en handel som vid vissa tillfällen ledde till konflikter mellan dem. Dessa konflikter hindrade dock inte fortsatt samarbete. Vid de rättsliga konflikterna mellan Jonas och Johanna företrädde antingen maken Jöns Bengtson eller sonen Axel Drejer henne. I andra fall var Jonas Löfman den som rättsligt företrädde hela familjen. Han företrädde Johanna i rätten både i mars och i augusti 1703 men i november, då Johanna ställs inför rätta for en häst hon sålt och som visat sig vara halt, företräder sonen Axel Drejer henne.

Detta kan vara ett tecken på att relationerna mellan Löfman och Johanna försämrats under hennes sista levnadstid. Jonas hade en son som hette Mickel. Denne hade mot faderns vilja rest till Köpenhamn for att lära till hattmakare, något Jonas motsatte sig och som han gav Axel Drejer skulden for. På grund av sonens olydnad förklarade Jonas Löfman honom arvlös. Om det var Jonas beteende mot sonen eller hans ekonomiska handhavande över huvudtaget som ledde till följande utveckling går inte att avgöra.

Johanna dog den 4 juni 1704. På sin dödsbädd kallade hon till sig sonen Axel samt svärsönerna Reinholdt Prim och Olof Olofsson och bad dem vara förmyndare for Jonas Löfmans omyndiga barn i arvet efter henne. Jonas Löfman skulle inte ha med arvet att göra. Att hon sagt så kunde attesteras av två hustrur och grovsmeden Nils Akeson Holm som besökt Johanna vid hennes dödsbädd. Det var inte självklart att en fader skulle förvalta barnens modersarv efter hennes död, men oftast gjorde de det. Däremot var det mindre vanligt att mödrar förvaltade

369 GH RR 1690.03.08.

370 GH RR 1694.11.05. (Ganska är det danska ordet för helt.)

186

PERSONLIGA ÖDEN OCH SOCIALA NÄTVERK

barnens arv efter fadern. Det Johanna gjorde var alltså inte i strid med några lagar, men definitivt ett ställningstagande gentemot J anas Löfman. Nils Åkeson Holm berättade att sonen och svågrarna också fått lova att de skulle forlikas med varandra for att förvalta arvet på bästa sätt. Han vittnade också om att "änkan var vid detta tillfälle vid gott och sunt förnuft". Från november 1704 till april 1705 låg J anas i strid med sina svågrar vid rådstugan om arvet efter Johanna. Han ansåg att hans barn fick för liten del, förutom Mickel, vilken han som sagt försöker göra arvlös.³⁷¹ Han lyckades emellertid inte i sina strävanden.

Trots de skarpa motsättningar som rådde mellan Jonas och hans svågrar under hela den tid processen pågick agerade han som fullmäktig for Johannas sterbhus i strid med hennes gäldenärer från november 1705 till mars 1706. Han var också fullmäktig för Axel Drejer i ett mål vid rådstugan i december 1707. Relationerna mellan Jonas Löfman och de övriga i Johanna Axelsdotters familj måste beskrivas som komplicerade. Inom familjen kunde man strida, men utåt tycks man ha hållit ihop. När J anas och hans andra hustru låter döpa sitt barn i april 1704 är Bengta Mickelsdotter den enda från familjen som står fadder.

År 1706 däremot, när dottern som kommer att kallas Johanna Maria döps, är både Axel Drejers hustru och Olof Olofson faddrar.

Johannas dotter Anna, Jonas Löfman första hustru, dog den 28 oktober 1697. Tio år tidigare hade hon troligen varit sjuk under än längre period. Det var då Johanna gett omvårdnad och kläder till J anas och hennes barn under 32 månader, samt "uppvaktat" och försett Anna med varor. Möjligen kan denna Johannas omvårdnad om h::irn och barnbarn ha skett ännu tidigare, ty det är först när Jonas Löfman kräver in en skuld av Johanna som hon kräver betalning för omvårdnaden.

Om inte Jonas kommit med sina krav, skulle kanske Johanna å sin sida aldrig ha krävt något.

V ad som förväntades av Johanna från omgivningen angående skötsel av en gift dotter och hennes barn vet vi inte. Möjligen uppfattades det som generöst att sköta barnen utan någon ersättning i två och ett halvt år, möjligen uppfattades det som sniket att kräva pengar i efterhand. I rätten sägs det att Johanna "är tillnödd mot sin vilja att kosta och kläda Jonas barn", något som Löfman förnekade. ³⁷² Detta tyder på att Johanna kan ha åtagit sig skötseln därför att hon ansåg det vara sin plikt och inte av ren kärlek. Hur många barn hon haft hand om vet vi inte.

Kyrkoböckerna med dess information om födsel och död börjar inte

m GH RR 1704.11.09, 1704.12.06, 1704.12.07, 1704.12.08, 1705.03.20, 1705.04.01.

Se också Rooth 1979 sid 213 f.

372 GH RK 1687.12.15.

HANDEL OCH VANDEL

foras förrän 1688. Möjligen kan Jonas och Anna ha fått flera barn som dött före detta tillfälle. Den enda vi med säkerhet vet som fötts före 1687 är Mickel Jonason, som uppges vara 15 år 1701.³⁷³ Möjligen skapade omvårdnaden speciella band mellan mormodern och dotter-sonen. Mickel höll kontakt med mormodern då han var i Köpenhamn.

I arvstvisten mellan Jonas och hans släktingar nämns ett brev från Mickel till Johanna som Axel Drejer tagit hand om.³⁷⁴

Det finns en annan sida av Jonas Löfman som möjligen kan ha påverkat förhållandet till svärmodern. Under sin tid som änkeman får han år 1701 ett oäkta barn med "nyckelpigan" Johanna Svensdotter3⁷⁵ och den 20 juni 1702, dagar efter det att hans första barn med hans andra hustru, Sofia Hessel döptes, står Ellen Andersdotter i Helsingör inför rätta for lägersmål. Hon är "besoven av besökaren Jonas i Helsingborg".³⁷⁶ Att män fick oäkta barn påverkade inte deras ära på samma sätt som det påverkade kvinnors. Men Jonas förhållande till

"nyckelpigan" upprörde en del människor. Eggert Fredriksson hade en gång yttrat, "han har horan i huset och ligger var natt hos henne, han har gjort den ene glött och mager nu på den andre" .³⁷⁷

Om Johannas relationer till sonen Axel och dotter Bengta får vi inte veta så mycket i källorna. Om Axel vet vi att han strävade uppåt i samhällshierarkin, en strävan som inte godkändes av det högre skiktet i samhället. Om Bengta vet vi att hon var en av de populäraste dopfaddrarna, och att hon som sådan hade ett brett socialt nätverk utanför familjen. Det står helt klart att Johanna upprätthöll både ekonomiska och rituella band med alla sina barn. Relationerna till styvbarnen såg lite annorlunda ut.

Kvinnans giftorätt

Enligt stadslagens giftermålsbalk; var makars giftorätt halva hushållets tillgångar, om de hade gemensamma barn. I annat fall fick hustrun vid makens död enbart behålla det hon bevisligen fort med sig till boet, hemgiften.³⁷⁸ Genom testamente eller äktenskapsförord kunde man kringgå dessa bestämmelser. Gudrun Andersson och Maria Ågren ger en fingervisning om i vilken mån detta skedde. Av 24 testamenten som skrevs i Askers härad mellan 1721 och 1726 skrevs 14 mellan man och

LLA HSA RoM Bouppt. 1701.08.02.

374 GH RR 1704.12.06.

375 LLA HSK Födelsebok I 701.02.06.

176 Landsarkivet for Själland mm. Retsbetjentens arkiv, Helsingörs byting 1702.06.20 . .m GH RK 1701.06.06.

378 Andersson/ Ågren 1996 sid 41 ff.

188

PERSONLIGA ÖDEN OCH SOCIALA NÄTVERK

hustru för att den som överlevde skulle få disponera egendomen livet ut, oavsett om det fanns arvingar.³⁷⁹ En makes död skapade problem för den andre maken, men även för arvingarna, särskilt om det fanns barn från tidigare äktenskap. Detta visar Gudrun Andersson i sin avhandling från 1998. Det var särskilt viktigt for barnen att fä ut arvsparten innan den kvarvarande föräldern gifte om sig, eftersom anspråken mellan flera syskonkullar kunde vara svåra att reda ut.³⁸⁰

Även utan styvbarn i familjen kunde, som Åsa Karlsson Sjögren har visat, en kvinna få svårt att efter makens död hävda rätten till pengar som hon förtjänat genom eget arbete. Kvinnan i Karlsson Sjögrens exempel hävdade att hennes make, då han levde, hade slösat och förstört de ti11gångar som hon genom sitt arbete dragit in. Hon ansåg därför att han hade förbrukat sin rätt tiil halva boet och att de tillgångar som fanns kvar var hennes enskilda. I rätten fick hustrun Helena inte stöd för dessa argument. Tack vare att hennes barn avstod från arvsanspråken efter fadern fick hon ändå behålla egendomen.³⁸¹

Johanna Axelsdotter och styvbarnen

Jöns Bengtson dog den 24 februari 1703. Efter hans död fick hans båda döttrar, Maria och Helena, 700 daler var, utan att någon föregående värdering av boet hade genomförts. Enligt skiftesboken ansåg Helenas make detta vara ett "anständigt villkor" då man trodde att om man gick till skifte skulle summan bli mycket mindre.³⁸² Vid skiftet efter Johanna ett och ett halvt år senare uppgick boets tillgångar, efter det att skulderna räknats bort, till 6 154 daler. Johannas fyra barn ärvde 1 538 daler var. ³⁸³

Om man gått enbart efter vad lagen sade, borde Maria och Helena fått ärva allt som inte Johanna kunde bevisa att hon fort med i boet.

Något äktenskapsförord eller testamente mellan Jöns och Johanna fanns inte. I dödboken noteras det att Jöns dog "hastigt", vilket kan vara en förklaring till avsaknaden av testamente. Vi vet, och med all säkerhet var det allmänt känt i det samtida Helsingborg, att Johanna med eget arbete tillförde pengar till hushållet. Som vi sett ovan är det dock osäkert med hur stor rätt hon kunnat hävda detta vid ett laga skifte, då det inte fanns några gemensamma barn. Johanna skulle i sämsta fall bara få behålla det hon bevisligen fort med sig i boet vid giftermålet. En

379 MESL Giftermålsbalken kapitel Il, XII, XIIL

'80 Andersson, Gudrun 1998 sid 252 ff.

381 Karlsson Sjögren 1998 sid 144 f.

582 LLA HSA Bouppt. 1703.02.27, LLA HSK Dödbok 1703.02.24.

"·' LLA HSA BouppL 1704.09.13.