Som Craig Muldrew visat, finns det en koppling mellan moraliska omdömen och kreditrelationer. Den språkliga nyckeln till denna koppling ligger i själva ordet kredit, som kommer från det latinska credere, tro, lita på. I svenskan har detta ord nästan enbart ekonomisk innebörd, men det engelska credit bär både betydelsen trovärdighet i ekonomiska sammanhang och allmän trovärdighet. På samma sätt som man i Sverige under 1600-talet talade om sitt "goda namn", "rykte"
eller "ära", talade man i England om "reputation", name" och "credif'.
Laura Gowing visar att credit mättes genom flera kombinerade faktorer, men också att den var genusbunden. Medan mäns credit ofta kopplades samman med den finansiella kredit de hade, dels för att etablera allmän trovärdighet, dels för att vara oberoende av mutor från de stridande parterna i rättssammanhang, kopplades kvinnors credit framför allt till hennes sexuella ärbarhet, men också till grannsämja, hårt arbete och
I O h 249 J\lf 11 ·· k O G . .. d' .. d
tyst ... aten et. J.T ... er a mant menar oc sa ~ov✓1ng att mans cre it vag e tyngre än kvinnors.250 Susan Dwyer Amussen betonar, liksom Craig Muldrew, att rikedom och dygd förenades i ordet credit från det sena 1500-talet. Hon visar bland annat exempel på att fattigdom ibland framhölls som den enda orsaken till att man inte skulle tro på en kvinnas vittnesmål. 251
Om en individs ekonomiska relationer hängde samman med det moraliska omdömet om denne, borde man finna klara kopplingar mellan kreditrelationer och människors beteende mot varandra.
Därmed bör det finnas en koppling mellan ekonomiska relationer samt konfliktfyllda relationer, som uttrycker sig i våld och okvädande eller förtal. Även utan kopplingar till ekonomiska relationer kan dessa säga oss mycket om vardagslivets sociala struktur.
I skandinavisk forskning, liksom internationellt har man funnit att våldsmålen vid domstolarna minskat från medeltid fram till 1800-talet samtidigt som en ökning i mål av ekonomisk karaktär sker. I
inter-249 Gowinp; 19% .,ic1 51 ff
210 Ibid. sid 239 f.
251 Amussen 1988 sid 152.
124
nationell forskning talar man om en utveckling från våld till stöld medan man i skandinavisk forskning talar om en utveckling från våld till skuld, eller från brottmål till civilmål.252 En annan tendens är att mål rörande förtal och okvädande kom att bli vanliga under senare delen av I 500-talet och under 1600-talet överstiga antalet våldssaker för att sjunka igen under 1700-talet. 253
Kopplingen mellan ekonomin å ena sidan och våld och äre-kränkning å andra sidan har inte behandlats i detalj i någon högre utsträckning. Orsaken till detta är att forskningen kring våld och ärekränkning tar avstamp i den kriminalhistoriska forskningen vilket får vissa konsekvenser för resultaten. Framförallt blir i de flesta statistiska jämförelser alla vålds- och ärekränkningsmål behandlade som brottmål och skilda från de ekonomiska som behandlas som civilmål, och som sådana inte intressanta för den som intresserar sig för brottslighet.
Dåtidens rättssamhälle använde sig inte av denna distinktion. Man anmälde sin granne för en resterande skuld likaväl som för skällsord.
Maria Ågren tar upp detta problem inom forskningen i en artikel i historisk tidskrift 1990. Hon betraktar en tvist som "ett mål mellan två klart utpekade och relativt jämbördiga parter; den jämbördiga relationen yttrar sig i att svarandeparten hävdar sig inte ha gjort något fel och kanske rentav reser genkäromål mot sin vedersakare". Som brottmål betraktar hon mål mellan två klart utpekade parter, av vilka den ene uppenbarligen har ett (starkare) stöd i lagen och den andra intar en mer defensiv hållning. Även mellan formella ärenden av administrativ karaktär och tvister eller brottmål kan gränsen vara
dd. 254 su 1g.
Hon menar också att den svenska utvecklingen "från våld till skuld"
egentligen inte skilde sig får den europeiska "från våld till stöld".
Likheten var att rättsapparaten alltmer togs i anspråk av ärenden inom den ekonomiska sfären. De europeiska egendomsbrotten med ett växande proletärt befolkningsskikt kan jämföras med de ekonomiska tvisterna i ett Sverige där många människor ännu under 1700-talet hade någon anknytning till jord och skog.255 Men under detta århundrade kommer alltmer av dessa att förlora äganderätten till jorden och det är kring detta en stor del av skuldmålen rör sig.256
252 Se bl a Ågren 1988 sid 481 ff, Söderberg 1990 sid 233 ff, Österberg 1993, Ylikangas m fl 2000 sid 102 ff.
253 Jarrick/Söderberg 1998 sid 44 ff.
254 Ågren 1988 sid 493.
255 Ibid sid 498.
256 Ågren/Johansson 1994 sid 150f.
Det råder relativ enighet inom forskningen om de generella utvecklingstendenserna kring det minskade våldet även om de närmare tidsangivelserna för när förändringarna skett och vilken typ av våld som minskade först varierar. Jan Sundin och Erling Sandmo ser t ex minskningen främst i det grova våldet, mord och dråp, medan mål kring lindrigt våld till och med ökar från början av 1600-talet till slutet av 1700-talet. Dessa variationer kan bero dels på olika sätt att föra statistik, dels på faktiska regionala skillnader. 257 Vad det däremot råder delade meningar om är varför våldet under äldre tid var så utbrett och vad minskningen berodde på.
Flera tolkningsinriktningar anknyter till Norbert Elias teori om den västerländska civilisationsprocessen. Enligt Elias var medeltidens människor psykologiskt utvecklingsmässigt ur stånd att kontrollera sina, främst aggressiva, känslor. Därför var våldet så utbrett. I takt med den starka statens utveckling och dess monopolisering av våld lärde sig människor, med start vid hovet och genom nedsipprande till lägre samhällsskikt, efter hand en ökad affektkontroll vilket ledde till mildare seder.258 Även om man inte instämmer helt i Elias teori är de flesta forskare överens med honom om att en förändring i sederna har skett, vare sig detta beror på en påtvingad disciplinering ovanifrån eller en frivillig spontan civilisering.
Två svenska forskare som utvecklat teorier om sambandet mellan den ekonomiska utvecklingen och de minskade vålds- och ärekränkningsmålen vid domstolarna är Arne Jarrick och Johan Söderberg. I Människovärdet och makten från 1994 presenterar de sin civilisationsteori. De ser de ökade komplexa ekonomiska relationerna som en orsak till minskat våld. Det utbredda våldet berodde, menar de, på intolerans mot andra människor. "Toleransen borde, åtminstone på sikt, övas upp när varje människa möter många andra som hon är obekant med, men ändå är inbegripen i ekonomiska och sociala mellanhavande med". 259
Redan 1990 resonerade Johan Söderberg, inte olikt Craig Muldrew, i en artikel om hur utvecklingen kunde ha gått till. Under enkla okomplicerade förhållanden, skriver han, byggde de ekonomiska för-hållandena på personliga band, förtroenden och löften (och här känner vi också igen Börje Haussens förtroendelån). Formella avtal var kostsamma liksom att vidta sanktioner för avtalsbrott. Därför var det personliga ryktet viktigt. Och därför var det viktigt att bemöta
257 Se bl a. Sundin 1992 245-251, Appel 1999 sid 195, Sandmo 1999.
258 För cliskussion om Norhert Elias se hl a Österh1erg 1991, Jarrirk/Söcl,.rh<"rg 1993, Sandmo 1994, Appel 2000.
259 Jarrick/Söderberg 1994 sid 15.
126
KONFLIKT- VÅLD OCH OKVÄDANDE
anklagelser mot ens goda rykte. Om dessa förhållanden förändras, det vill säga om "priset för att etablera formella avtal fallit, exempelvis till följd av ökad skriftlighet eller sjunkande kostnader för sanktioner, bör detta ha stimulerat en process där aktörerna kommer att fästa allt mindre vikt vid det personliga ryktet. Därmed faller också ryktesspridningens farlighet". 260 Tyvärr utvecklar Söderberg inte denna tolkningsmöjlighet, som jag menar lyfter fram en rationell sida i utvecklingen. (Man behöver inte gå till domstol för det finns andra lösningar.) I senare texter är det framförallt de komplexa ekonomiska relationerna261 och den ökade introspektion som gör att människan lär sig empati och som i sin tur leder till minskat våld. (Man blir "snällare"
av att ha ekonomisk kontakt med många.)262
Andra forskare menar att minskningen i våldssaker istället för en civiliseringsprocess hänger samman med en statlig disciplinerings-, eller ackulturationsprocess. I den starka statens framväxt tvingades man frångå den folkliga kultur där våld utgjorde en naturlig del. Staten kom att konstruera begreppet våld som en kriminell handling, och samhället bl ev mer uppmar samt pava et. .. k " "Id 263
Aktörerna vid våldsmålen i Skandinavien tycks för det mesta ha varit jämbördiga parter och alla samhällsskikt har varit representerade.
Man har dock funnit en förändrad social struktur över tid och ju närmare modern tid man kommer desto större andel våldsutövare kommer från samhällets lägre skikt. 264 Våld inom hushållet, framför allt våld mot tjänstefolk, förekom också, men då det var tillåtet att aga barn och tjänstefolk behandlades denna typ av våld vid domstolarna endast då skadorna var allvarliga.265 Att ta till våld var inte socialt nedvärderande, men det var viktigt att våldet inte fick överhanden i samhället, därför togs också många lindrigare slagsmålssaker upp i rätten.266 Våldet har för det mesta utövats av män, men även kvinnor, framförallt i städerna, har varit inblandade i slagsmål. Kvinnors andel i våldsmål har under hela perioden legat lägre än männens, omkring 10-20% av det totala antalet aktörer med vissa undantag uppåt och
260 Söderberg 1990 sid 245 ff.
261 Söderberg 1992 sid 87 ff.
262 Jarrick/Söderberg 1993 sid 5-26.
263 Tex Lindström 1993 sid 3f, 17 samt 1994 sid 532 ff, Sandmo 1999 sid 163 ff, Ylikangas 2000 m fl. sid 111 ff.
264 Österberg/Lindström 1988 sid 94 f, Sundin 1992 sid 113,256 f, Jarrick/Söderberg 1998 sid 69 f, 222 f. (De senare menar emellertid att majoriteten av våldet på 1600-talet var oftare mellan socialt ojämlika personer än senare.) Ylikangas med flera 2000 sid 76 f.
265 Lindström 1988 sid 94 f, Jarrick/Söderberg 1998 sid 67, Appell 1999 sid 287 f.
266 Se bl a Österberg/Lindström 1988 sid 55, Österberg 1991 sid 161, Jarrick/Söderberg 1998 sid 65 ff.
nedåt. 267 Det våld de var inblandade i var oftast lindrigt och hade föregåtts av ekonomiska tvister eller ärekränkning.268 Att våldet ofta föregicks av ärekränkning är något som man noterat till fullo. Vad var då ära?