Vilka övergripande förändringar har skett hos kvinnors och mäns arbetsresor?

Studiens första frågeställning avser att skapa en inledande förståelse för kvinnors och mäns arbetsresor samt resornas förändringar över tid. En underliggande tanke är att det sker en utveckling som pekar mot en mer jämställd mobilitet och ökad jämställdhet. Frågeställningen lyfter fram både hur arbetsresorna förändrats över tid i olika mätdimensioner, liksom hur färdmedels-användningen och resor för andra ärenden förändras.

En genomsnittlig dag i Sverige genomförs 4,4 miljoner arbetsresor enkel väg, kvinnor svarar för 2,1 miljoner och män för 2,4 miljoner (se tabell 5.1).

Kvinnors och mäns pendlingsfrekvens är direkt relaterad till gruppernas deltagande på arbetsmarknaden. Grupperna kan förväntas arbeta i lika stor omfattning, och därför göra lika många arbetsresor, om de har samma arbets-förutsättningar i form av arbetslöshet, deltids/heltidsarbete, sjukskrivning, distansarbete, föräldraledighet, frånvaro pga. sjukt barn, mm. Studiens resultat visar inledningsvis att det har skett förändringar i kvinnors och mäns pendlings-frekvens över tid. Under perioden 1994/95 till 2005/06 ökade kvinnor antalet arbetsresor med 6 procent, medan antalet arbetsresor för män var oförändrat (se

tabell 5.3). Detta betyder att en konvergens i pendlingsfrekvens har skett, men skillnader finns fortfarande då kvinnor endast gjorde 46 procent av alla arbets-resor 2005/06 (se tabell 5.1).

Dock speglar inte kvinnors ökade pendlingsfrekvens, och mäns oförändrade pendlingsfrekvens, att kvinnor ökade sitt förvärvsarbetande mer än män. Ser man till förvärvsarbetande befolkning ökade kvinnor mindre än män (4 procent respektive 7 procent, se tabell 5.3). Att ökningen i pendlingsfrekvens inte motsvarar ökningen i förvärvsfrekvens skulle kunna bero på att fler kvinnor idag arbetar heltid istället för deltid (SCB 2008).

Så som arbetsresorna speglar deltagandet på arbetsmarknaden, speglar de vardagliga resorna mängden aktiviteter som individen genomför utanför hushållet och arbetsplatsen. I detta fall visar studien att kvinnor ökade antalet resor under mätdagen med 10 procent mellan de två tidsperioderna, medan antalet vardagliga resor för män var oförändrat (se tabell 5.3). Detta betyder att en konvergens har skett, och att kvinnor 2005/06 genomförde lika många vardagliga resor som män.

Tabell 5.1 Hela befolkningen samt förvärvsarbetande³¹. Antal personer, resor totalt och arbetsresor 2005/06

Urvalsgrupper och resor Antal, tusental Andel, procent

Kvinna Man Summa Kvinna Man Summa Källa: Egen bearbetning av RES 05/06, viktade värden

*Beräknat som delresor

Tabell 5.2 Hela befolkningen samt förvärvsarbetande. Antal personer, resor totalt och arbetsresor 1994/95

Urvalsgrupper och resor Antal, tusental Andel, procent

Kvinna Man Summa Kvinna Man Summa Källa: Egen bearbetning av Riks RVU 94/95, viktade värden

*Beräknat som delresor

31 Som förvärvsarbetande definieras här heltidsanställda, deltidsanställda, egenföretagare och personer som arbetar från hemmet (även föräldralediga). Studerande, pensionärer, och arbetslösa definieras inte som förvärvs-arbetande, fastän de ibland genomför arbetsresor.

69

Tabell 5.3 Relativ förändring över tid av hela befolkningen och de förvärvsarbetande, samt deras resor Urvalsgrupper och resor Kvinna Man Samtliga

Hela befolkningen (6-84 år) 3 % 4 % 3 %

Resor under mätdagen* 10 % 1 % 5 %

Arbetsför befolkning, 18-64 år 5 % 4 % 5 % Förvärvsarbetande befolkning 4 % 7 % 5 % Arbetsresor under mätdagen 6 % 1 % 3 %

Källa: Egen bearbetning av Riks RVU 94/95 och RES 05/06, viktade värden

*Beräknat som delresor

När det gäller förändringar av arbetsresans färdlängd visar resultaten att män pendlade längre sträckor än kvinnor både 1994/95 och 2005/06 (se tabell 5.4). I genomsnitt arbetspendlade kvinnor 2005/06 13,7 km enkel väg medan män i genomsnitt arbetspendlade 19,1 km enkel väg. Mätt i färdlängd var mäns resor 39 procent längre än kvinnors (se tabell 5.5), och deras arbetsmarknadsregioner var därför också betydligt större.

I absoluta tal ökade män under perioden sina färdlängder med 2,9 km, vilket var något mer än kvinnors ökning på 2,4 km. Procentuellt sett ökade män dock sina färdlängder mindre än vad kvinnor gjorde, då män ökade färdlängden med 18 procent och kvinnor med 21 procent. I absoluta tal skedde därför en divergens i arbetsresans färdlängd över tid, medan det i relativa tal skedde en konvergens.

Medianvärdet förändrades något mindre än medelvärdet, dock i samma storleks-ordning.

Tabell 5.4 Arbetsresors längd och förändring över tid, medelvärde och median 1994/95 och 2005/06

Värde och grupp 1994/95 2005/06 Absolut förändring

Källa: Egen bearbetning av Riks RVU 94/95 och RES 05/06, viktade värden.

Tabell 5.5 Arbetsresors längd, medelvärde, median och genusindex³² 1994/95 och 2005/06 Värde och grupp 1994/95 2005/06

Medelvärde Kvinna 11,3 km 13,7 km

Källa: Egen bearbetning av Riks RVU 94/95 och RES 05/06, viktade värden

32 Det relativa måttet genusindex används för att beskriva hur kvinnors och mäns restider och färdlängder förhåller sig till varandra, se avsnitt 4.3.4.

Jämförs dessa resultat med en serie av fler mätningar över tid, mellan 1978 och 2005/06 (se figur 5.1), framgår att skillnaderna som observerades 1994/95 och 2005/06 stämmer väl överens med en långsiktigare trend. Figur 5.1 visar även en divergens i absoluta tal under en betydligt längre period. Den uppmätta skillnaden mellan 1994/95 och 2005/06 beror därför inte på att mätningarna gjordes i olika konjunkturlägen (1994 var långkonjunktur medan 2005 var högkonjunktur).

Figur 5.1 Tidsserie avseende arbetsresans längd (km), 1978-2006

Källa: (Vilhelmson, kommande arbete) Riks RVU 1978, 1985, 1994-2001, RES 05/06

Samtidigt som medelvärden ger en sammanfattad bild av kvinnors och mäns färdlängder, är det viktigt att se hur stor spridningen i färdlängd är inom grupperna. För att förmedla en bild av spridningen redovisas färdlängder i kumulativ procent i figur 5.2.

Figuren visar att kvinnors respektive mäns färdlängder fördelade sig på ett likartat sätt både 1994/95 och 2005/06 (som framgår av avsnitt bilaga 1 gäller dock inte detta för extremt långa arbetsresor, där män är överrepresenterade).

Kurvorna för mäns värden ligger, i jämförelse med kvinnors, något förskjutna till höger. Detta speglar att män genomgående hade högre värden för färd-längden. Värt att notera är att kvinnors och mäns kurvor ligger väldigt nära varandra för den tredjedel av resorna som är kortast. Detta betyder att den tredjedel av männen och kvinnorna som gjorde de kortaste resorna i princip

71

gjorde lika långa resor både 1994/95 och 2005/06. Vidare framgår skillnader i medianvärdena då hälften av kvinnorna pendlade över 7 km till jobbet 2005/06, och hälften av männen pendlade över 9 km (jämfört med 5 km respektive 7 km 1994/95).

Vid en jämförelse av spridningen över tid framgår vidare att kurvorna för 2005/06 är något förskjutna åt höger, jämfört med kurvorna för 1994/95. Detta betyder att en större andel av både kvinnor och män gjorde längre arbetsresor.

Figur 5.2 Arbetsresor 0-100 km 1994/95 och 2005/06, färdlängd i kumulativ procent Källa: Egen bearbetning av Riks RVU 94/95 och RES 05/06, viktade värden

5.2.2 Förhållandet mellan kvinnors och mäns restid och