Kvinnors och mäns förvärvs- och hushållsarbete

3.2.1 Sysselsättningsgrad

Svenska kvinnor och män förvärvsarbetar i olika omfattning. 2007 var omkring 20 procent av kvinnorna i arbetsför ålder (20-64 år) inte sysselsatta, jämfört med ca 10 procent av männen (SCB 2008). Av samtliga sysselsatta kvinnor 2007 var 66 procent heltidsanställda och 34 procent deltidsanställda. Motsvarande siffror för män var 90 respektive 10 procent (SCB 2008). Skillnaderna är därför omfattande, men det har skett förändringar över tid. Mellan 1970 och 1990 minskade andelen kvinnor i arbetsför ålder utan anställning från 40 till mindre än 20 procent. Bland männen var andelen sysselsatta istället relativt konstant under samma period (SCB 2008).

3.2.2 Arbetsmarknad och löner

I teoriavsnittet diskuterades att den svenska arbetsmarknaden är könsuppdelad, vilket yttrar sig både horisontellt och vertikalt. I siffror blir den horisontella segregeringen tydlig. 2006 fanns 39 procent av alla anställda kvinnor och fem procent av alla anställda män i de tio mest kvinnodominerade yrkesgrupperna.

Av dessa är vård- och omsorgspersonal den största gruppen, medan andra stora grupper är förskollärare och fritidspedagoger samt sjuksköterskor. När det gäller manligt dominerade yrkesgrupper fanns 19 procent av alla anställda män och färre än en procent av alla anställda kvinnor i de tio mest mansdominerade yrkesgrupperna. Stora yrkesgrupper här är byggnads- och anläggningsarbetare, byggnadshantverkare samt maskin- och motorreparatörer. Vidare hittas 29 procent av alla män i yrkesgrupper med minst 90 procent män (SCB 2008).

Den vertikala segregeringen kan exemplifieras av andelen chefsbefattningar som innehas av kvinnor: 29 procent år 2002 (SOU 2004a). Att kvinnor och män inte har samma förutsättningar att nå chefspositioner visar en studie om kvinnliga och manliga toppchefer inom näringslivet (Göransson 2003 i SOU 2004a).

Medan de manliga cheferna ofta levde under traditionella former med en fru som ansvarade för hem och barn, var de kvinnliga cheferna ofta ensamstående eller gifta med en man som också hade en hög chefsposition.

Den könssegregerade arbetsmarknaden speglas även i att kvinnors löner är lägre än mäns. I Sverige uppgår kvinnors löner till 72-92 alternativt 91-98 procent av männens¹⁴ (SCB 2008). En annan skillnad mellan gruppernas lönesituation är att kvinnors lönespridning i regel är mindre än mäns (SCB 2008).

Vad som orsakar att kvinnor som grupp har lägre löner är omdiskuterat.

Utbildningsnivå och arbetslivserfarenhet har tidigare angetts som faktorer. Dock förklarar dessa faktorer mindre idag när kvinnor har nästan lika lång arbets-livserfarenhet som män, och ofta också längre utbildning (Johansson & Katz 2007).

En bidragande faktor till lönegapet mellan kvinnor och män är att kvinnor, i förhållande till det jobb de har, ofta är överutbildade (de har en högre utbildning än vad som i regel krävs för deras yrke), och att män ofta är underutbildade (de har en lägre utbildning än vad som i regel krävs för deras yrke)(Johansson &

Katz 2007). Faktorer som utbildning, erfarenhet och näringsgren påverkar lönesättning i olika omfattning beroende på kön, menar studiens författare och

14 Värdena varierar beroende på hur man räknar. I realiteten uppgår kvinnors löner till 72-92 procent av männens löner, beroende på arbetssektor. Om hänsyn tas till skillnader i ålder, arbetstid, att de finns på olika sektorer och tillhör olika arbetsgrupper, så uppgår kvinnors löner istället till 91-98 procent av männens. Siffran avser 1997-2006.

29

hänvisar till internationell nationalekonomisk litteratur. Man kan därför säga att det finns en genusrelaterad felmatchning på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av resultaten från Johansson och Katz (2007) undersökning kan man fråga sig om den rumsliga dimensionen, dvs. kvinnors kortare räckvidd på arbetsmarknaden, kan vara en av flera faktorer som bidrar till att kvinnor inte får det arbete de optimalt borde ha.

Slutligen kan löneskillnaden helt enkelt bero på en könsbaserad löne-diskriminering. En sådan diskriminering skulle kunna orsakas av arbetsgivarens, arbetskamraternas eller kundernas preferenser, nämligen att dessa inte tycker om att samarbeta med en viss typ av människor (i detta fall kvinnor). Ofullständig information hos arbetsgivaren kan också orsaka diskriminering då denna inte känner till t.ex. om kvinnan ofta kommer att vara frånvarande pga. huvudansvar för barn. Pga. osäkerhet kring kvinnans arbetsinsats kommer arbetsgivaren därför inte att satsa på henne lönemässigt. Allmänna värderingar kring t.ex.

arbetsuppgifter som genomförs av kvinnor kan också orsaka lägre löner, då dessa arbetsuppgifter inte anses vara lika viktiga. Värdediskriminering riktas dock mot yrken (inte individer), och därför mot både kvinnor och män inom kvinnodominerade yrken (Thoursie 2004).

3.2.3 Ansvar för hushållet

Kvinnors och mäns situation på arbetsmarknaden, inklusive deras möjligheter att resa, påverkas även av deras ansvar för hushållet. Den ojämna fördelningen av hushållsarbete innebär ofta att olika krav på närvaro i hemmet, vid specifika tider, ställs på kvinnor och män. Det medför konsekvenser för vilken arbets-marknad grupperna har inom räckhåll.

Statistik visar att kvinnor och män i genomsnitt arbetar lika många timmar per dygn (omkring åtta timmar), men att det finns skillnader på vilket arbete som genomförs under dessa timmar. Medan kvinnor arbetar lika mycket betalt som obetalt (relation 50-50) arbetar män dubbelt så mycket betalt som obetalt (relation 67-33)(SCB 2008). Dock har det skett förändringar över tid; mellan 1990/91 och 2000/01 minskade kvinnor tiden för obetalt arbete med 40 minuter (nästan 15 procent), medan mäns tid för detta arbete förblev oförändrad (SCB 2003). Minskningen innebär att kvinnor 2000/01 lade ner knappt 50 procent mer tid på hushållsarbete än män, istället för 65 procent tio år tidigare. Med andra ord var skillnaden 2000/01 väldigt stor mellan den tid som kvinnor och män lade ner på hushållsarbete, trots att det skedde en konvergens helt baserad på kvinnors förändrade beteende.

När man analyserar obetalt arbete är det viktigt att skilja mellan kvinnor och män i olika faser av livet. De båda gruppernas omfattning av hushållsarbete växlar med livscykelfas, men oavsett fas lägger kvinnor ner mer tid på hushållsarbete än vad män gör (se figur 3.1 nedan). En grupp som lägger ner mycket tid på hushållsarbete är av naturliga skäl småbarnsföräldrar, och där finner man också väldigt stora andelsmässiga skillnader mellan könen. Bland småbarnsföräldrar är det även vanligt att kvinnor förvärvsarbetar deltid, och andelen deltidsarbetande kvinnor växer ju fler barn de får, medan männens arbetstid förblir mer eller mindre konstant (SCB 2008). Man kan därför se ett tydligt samband mellan hushållsansvar och tid för förvärvsarbete. Hur ansvar för barnen fördelar sig mellan könen illustreras också av att kvinnor 2007 tog ut 79 procent av dagarna med föräldrapenning och 64 procent av den tillfälliga föräldrapenningen (dvs. tar i högre omfattning hand om sjuka barn).

Figur 3.1 Tid för obetalt arbete efter livscykel 2000/01 (timmar per vecka) Källa: Tidsanvändningsundersökningen, i SCB 2008:41

Generellt gäller därför att, fastän Sverige ofta anses vara ett av världens mest jämställda länder, så finns tydliga skillnader mellan könen i sysselsättningsgrad, lönenivåer och lönespridning, typer av arbetsmarknader och arbetsuppgifter.

Medan svenska kvinnor i alla samhällsklasser har tagit sig in i det traditionellt sett manliga området förvärvsarbete, har svenska män inte tagit plats i det traditionellt sett kvinnliga hushållsarbetet i samma omfattning.

31