Övergripande slutsatser och diskussion

Syftet med studien har varit att studera hur fritidshemslärare arbetar med vila och rekreation i verksamheten. De flesta informanterna uppfattade begreppen vila och rekreation som en helhet, kanske på grund av att de står definierade tillsammans i läroplanen. Den insamlade empirin visade dock på att hur begreppen integreras i verksamheten är individuellt. Shelley et al (2010) har studerat om lärare kan påverka möjlighet till välbefinnande hos elever, studien visade på att lärares kunskap i ämnet kan ha inverkan på elevers förståelse av hälsa.

En motsägelse i det insamlade materialet är att enligt pedagogerna har elever en uppfattning om vad vila är men de arbetar inte aktivt med det i verksamheten. Däremot säger pedagogerna att elever inte vet vad rekreation är eller betyder, men det är främst det som genomsyrar deras aktiviteter enligt den insamlade empirin. Kan elever känna återhämtning genom rekreationsaktiviteter även om de inte förstår begreppet och dess innebörd? Trots att elever har en uppfattning om vad vila betyder enligt pedagogerna så menar en del pedagoger på att elever inte kan eller vill vila på fritidshemmet. Liszka (2013) menar att enligt pragmatismen så utvecklas kunskap genom att man utför aktiviteter, vilket kan bli svårt att uppnå om eleverna inte kan eller vill delta. Detta styrker även Asp (2002) genom att säga att alla inte kan vila och vissa elever kan då behöva verktyg för att göra det.

47

Enligt pedagogerna behöver vissa elever vila i större utsträckning än vad de själva väljer att göra. Vissa aktiviteter på fritidshemmen är obligatoriska enligt pedagogerna, bland annat utomhusdag och att gå till idrottshallen. Vi som utfört den här studien ställer oss då frågan varför har man inte obligatoriska aktiviteter gällande vila och den sortens återhämtning när pedagogerna uttrycker sig att behovet finns? Två artiklar från barnkonventionen menar att “Vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (Barnkonventionen, s. 14) och “Barn har rätt till lek, vila och fritid” (Barnkonventionen, s. 28). Pragmatismen är riktad mot det som är nyttigt och praktiskt för var individ (Liszka, 2013) och de aktiviteter fritidshemmet ägnar sig åt ska vara förståeliga och ha ett egenvärde för elever (Säljö, 2016). Ibland kanske inte barn vet vad de behöver eller vad de mår bra av utan kanske behöver en hjälpande hand för den utvecklingen eller i alla fall få hjälp att undersöka om behovet finns.

Anledningen till att vila inte tog lika stor plats berodde på att förutsättningar inte fanns enligt vissa pedagoger. Empirin visade på att vissa elever själva kunde se förbi detta och hitta egna sätt att vila på. En byggsten för pedagogerna i arbetet med att integrera vila i verksamheten kan vara att utgå ifrån elevernas intressen och önskemål, bland annat då genom att ta inspiration från de aktiviteter som eleverna själva valde att göra som var inriktade mot vila och rekreation. Liszka (2013) skriver att ett pragmatiskt tankesätt handlar om engagemang mellan teori och aktiviteter. Abstrakta idéer måste involveras på ett sätt som är förståeliga för de som ska utföra dem. Van Poecka et al (2017) skriver att enligt Dewey är ett idealsamhälle byggt på demokrati, vilket inom fritidshemmet bland annat kan innebära elevers delaktighet och medbestämmande i aktiviteter.

Vila och rekreation är även viktigt för personalen och deras välmående. Hur

personalen mår påverkar hur elever mår. Asp (2002) menar att genom vila kan en känsla av harmoni uppstå. En pedagog pratade om just det här när hen svarade på om eleverna var stressade. Hen tog ett exempel från när de inte kunde vara i sina vanliga lokaler under en lång tid och hur det hade kunnat påverka eleverna negativt om personalen varit stressade över denna situation “vi pedagoger var väldigt avslappnade inför det här och en sådan grej hade ju säkert kunnat spilla över på eleverna om vi hade på något vis gått och beklagat oss hela tiden”. Brobeck et al (2007) har undersökt vad som kan bidra till att barn känner stress inom barnomsorg och resultatet av studien visade på att en

48

bidragande faktor till vad barn kan bli stressade av är att uppleva andras stress. Hundal et al (2014) menar på att lärares synsätt och medvetenhet i sitt deltagande i olika situationer kan påverka elever och dess välmående och detta kan vara speciellt viktigt när aktiviteter utförs i en ny miljö. Elfström et al (2014) förklarar att en pragmatisk syn på utveckling och lärande är när en lärares engagemang i utformandet av en verksamhet tar hänsyn till elevers egna intressen och erfarenheter.

Miljöns förutsättningar visade på att rummets utformning och möblering kan vara av betydelse för verksamheten. De flesta pedagoger kände att lokalerna var ett problem eftersom de delade lokaler med skolan. Detta gjorde att de kände sig begränsade till en viss del, några tog egna initiativ och började möblera om efter sina behov genom att skapa rum i rummen. Resultatet i en studie av Boström et al (2015) visade att de fysiska inlärningsmöjligheterna kunde försvåras i de fall lokaler delades med skolan. Flera pedagoger från intervjuerna tyckte även att ljudmiljön var hög inomhus och det kunde bero på hur ljuddämpande lokalerna var och även barngruppens storlek. Tidigare

forskning visar att barn som interagerar i större grupper löper högre risk för stress i form av att kortisolvärdet ökar (Watamura et al, 2002). Via miljön runt dig och de människor du som individ interagerar med så får du möjlighet att växa (Van Poecka et al, 2017) men det kan möjligtvis få en motsatt effekt om förutsättningar inte finns gällande lokal såväl som gruppstorlek.

En slutsats i förhållandet mellan observationer och intervjusvar visade på att skolor i större städer hade mindre utomhus såväl som inomhusmiljö och delade i högre grad lokaler med skolan. Säljö (2016) menar att enligt pragmatismen så utvecklar elever kunskap om miljön i samverkan med den. Vilka förutsättningar som finns i den fysiska miljön kan påverka den utvecklingen. Att finna lösningar när miljön är begränsad kan vara viktigt för verksamheten samt för individers utveckling.

Delaktighet var ett begrepp som tog plats i den insamlade empirin. Både gällande elever såväl som pedagoger. En intressant aspekt var att det som påverkar elevers deltagande mest enligt pedagogerna är kompisarna. Vad bästa kompisen väljer att göra kan vara viktigare än vilken aktivitet det handlar om eller vad du som individ egentligen är intresserad av. En pedagog menade på att även pedagoger kan inspirera till

aktiviteter, hen förklarade det genom att säga att om du som pedagog är intresserad och sugen på att göra någonting så inspirerar det även elever. Skolverket (2018) menar på

49

att undervisningen i fritidshemmets ska vara grundad i att se varje elevs behov och intressen och arbeta för att tillgodose dem. Warnes (2012) undersökning om skolan som stödjande miljö visar på att stöd från kamrater såväl som personal kan innebära ett ökat deltagande för individen i fråga som då i sin tur kan bidra till ökad hälsa. King et al (2003) har gjort en studie om elevers deltagande i rekreationsaktiviteter och dess eventuella betydelse, en faktor som påverkar elevers deltagande är om de känner glädje inför aktiviteten. Deweys uttryck ”learning by doing” (Säljö, 2016) relaterar vi till deltagande inom aktiviteter, eftersom det är just i deltagandet som individen kan få möjlighet att lära sig och utvecklas.

Genom den insamlade empirin och under arbetets gång har vi fått en bredare insikt i hur man arbetar med vila och rekreation i verksamheten och även betydelsen av det och att individen måste vara i fokus, vilket stora delar av vår empiri har visat på. Denna kunskap kommer vi ta med oss i vår blivande profession som grundskolelärare med inriktning mot fritidshem.