5. Resultat och Analys
5.4 Delaktighet
5.4.1 Elevers delaktighet i aktiviteter och i utformandet av dem
I frågan om elever är delaktiga i utformandet av aktiviteter så svarade fem av de sex pedagogerna att eleverna är delaktiga. Pedagog 2 förklarar på vilket sätt genom citatet “ja alltid, vi har fritidsråd”. Pedagog 5 och hens skola har ett annat tillvägagångssätt när det gäller elevers delaktighet i utformandet av aktiviteter. Hen förklarar det såhär “ja de får rösta fram aktiviteter som de sedan får välja mellan”.
Inom den kritiskt- konstruktiva didaktiken så är kritisk definierat som möjligheten för barn att utveckla förmågorna självbestämmande och medbestämmande. Den konstruktiva delen är praktiken, som i det här fallet är fritidshemmet. Didaktiken är inriktad på förändring för att utveckla praktiken. Resultatet ska bli en utveckling för individen i förhållande till demokrati (Wahlström, 2016).
Det finns olika former av delaktighet och inflytande, formellt inflytande är till exempel klassråd medan informellt inflytande handlar mer om vilka uppgifter som planeras för en lektion och genom vilken metod de ska genomföras (Alerby &
40
Bergmark, 2015). I ett demokratiskt samhälle enligt Dewey där kan skolan ses som både en institution såväl som inspiration (Stemhagen, 2009). Om skolan eller fritidshemmet ska arbeta utefter demokratisk delaktighet så är både det formella såväl som det informella inflytandet från elever viktigt. Känslan av inflytande och delaktighet är utifrån var individ (Alerby & Bergmark, 2015) men kan möjliggöras till olika grad beroende av hur lektioner och verksamheten i stort är uppbyggd och planerad.
Det fanns en viss skillnad i vad man gjorde och bestämde som elev beroende på ålder. Två pedagoger förklarar detta på vars ett sätt. Pedagog 3 berättar att “inte de här små, de gör inte det. Det är för att det är förskoleklass annars så kan man ju ha det”. Pedagog 2 uttrycker sig att “vi har lite äldre barn, de har fått en egen våning där de, när de kommer upp till oss så vill vi släppa lite och ge dem lite ansvar”. Båda pedagogerna förklarar att äldre barn får mer ansvar och delaktighet i verksamheten. Det fanns även en pedagog, pedagog 1 som kombinerar ansvars skillnad beroende på ålder genom att formulera sig så här “sen har vi också så att ibland kommer de lite större barnen till de små barnen och är med dem och gör lite aktiviteter”. Hen visar på att ansvaret
kombineras med samarbete åldrar emellan.
Wrethander och Karlsson (2015) skriver att arbeta med och att sammanföra olika grupper eller individer kan i vissa fall vara ett relationsprojekt som är ett socialt projekt där en viss grupp individer arbetar med relationer. Arbetet kan vara med en önskan om att gruppen ska utvecklas i en speciell riktning eller att få ett visst resultat i slutändan. Ett relationsprojekt kan handla om att både etablera och upprätthålla relationer såväl som bryta upp relationer som inte fungerar.
Tre av de sex pedagogerna gick in på ett område helt på eget initiativ och berättade att det som var högst prioriterad för att välja en viss aktivitet är vad ens kompis gör. Vad ens kompis gör väger högre än vad det är för typ av aktivitet. Pedagog 4 förklarar det såhär “en del blir väldigt kompis bundna så är inte kompisen där så kan inte jag heller vara med på den aktiviteten”. Elever kan alltså hoppa över att medverka i en aktivitet bara för att kompisen inte är på fritidshemmet just den dagen. Pedagog 2 formulerar sig på ett liknande sätt i citatet ”jag tror kompisrelationer har mer betydelse, bästisen är viktigare än aktiviteten ibland”. Vad din kompis väljer kan få dig att välja det som kompisen väljer oavsett vad det är för aktivitet.
41
Elever i fritidshemsåldrarna påverkas mycket i utvecklingen av jämnåriga. De inspireras av varandra och hämtar förebilder hos de jämnåriga vännerna mer än hos vuxna i deras närhet (Gregersen, 2015). I modern tid har kamratgruppen stor betydelse för barns socialisering, att få vara delaktig i samspel med jämnåriga är betydande för individen. Därför är en viktig uppgift för fritidshemmet att skapa förutsättningar för detta, både att barn skapar kamratrelationer såväl som lär sig något nytt (Ankerstjerne, 2015).
Social delaktighet kan ha en form av inflytande i beslutsprocesser (Alerby &
Bergmark, 2015). Det kan möjligtvis vara så att vissa elever väljer att delta i aktiviteter som egentligen inte intresserar dem bara för att de vill delta i gemenskapen. Detta kan ses som hämmande för individens utveckling eftersom det är i intressen som större möjlighet till inlärning kan ske (Elfström et al, 2014). En motsatt tanke är att individen provar en aktivitet hen aldrig gjort annars och på så sätt skapar sig ett nytt intresse eller kunskap som hen aldrig fått annars. I ett idealsamhälle enligt Dewey så kan individens och gruppens intressen komplettera varandra istället för att ses som varandras motpoler (Stemhagen, 2009).
Alla sex pedagoger svarade på frågan om elever kan finna vila själv utan pedagogens delaktighet med att det kan de. Pedagog 5 förklarar att denna aktivitet kan både utföras inomhus såväl som utomhus av elever och hen ger även exempel på vilka aktiviteter det kan vara tal om:
Inomhus kan några barn dra sig undan och bygga en koja till exempel under ett bord med filtar och kuddar. Sätter sig avskilt när vi är på utedag och vilar, funderar.
Säljö (2016) skriver att vara pragmatiker innebär att man är lösningsorienterad vilket kan jämföras med citatet ovan som beskriver när elever finner egna sätt att vila på.
Tre pedagoger kom in på ämnet om elever som drar sig undan och vill vara själv. Det var delade meningar om den valda ensamheten berodde på att eleven mådde dåligt av någon anledning eller om den valda ensamheten var något som eleven trivdes med. Pedagog 1 förklarar hur hen tänker i ämnet genom att säga:
42
Jag tror ju inte ofta att barn vill vara ensamma, det tror jag inte det är någonting annat som gör att de är själva, jag vet att vi har haft fler gånger något barn som har tagit en boll och så står de själv därute med en boll ja det kan man tänka så här på ett sätt, vad skönt att han kan roa sig själv och stå där ute en stund så, men det har nästan alltid krupit fram att det är något annat.
Pedagog 2 har en annan uppfattning om barn som väljer att utföra aktiviteter själv hen förklarar det såhär:
Jag har haft så mycket funderingar kring dessa barn som går och balanserar en hel rast varje rast, varje år, alltid balanserar på en kant och ser nöjda ut och vill va själv. När man någon gång skojar till det eller säger hej eller så, så kan de se rätt störda ut och hur vi förhåller oss till detta, ungefär som att nu har du inte gjort ditt jobb, där går ett barn som ser alldeles ensammen, så jag känner, vi får läras oss lite nytt nu alltså. Det finns olika barn det finns olika människor o för en del barn är det rekreation och vila att få gå på rasten och balansera på en kant.
I diskussionen i ämnet med pedagog 3 så nämner hen en tredje infallsvinkel. Ämnet som diskuterades var om hen såg den valda ensamheten som återhämtning för eleverna eller om det kunde bero på något annat? Pedagog 3 svarar att “ja men då går man ju och frågar va, hur är det liksom, nä jag vill vara själv. Ja ja då är jag lugn liksom”.
Det står skrivet om fritidsbarnet som individ att alla barn liksom alla vuxna är olika och måste förstås utifrån sitt jag som individ med sin bakgrund och sina erfarenheter. Människor är tolkande och meningsskapande och vad vi tycker om olika ämnen och upplevelser är subjektivt (Gregersen, 2015).
Van Poecka et al (2017) skriver att Deweys demokratiska utbildningsideal baseras på intellektuell frihet, där lärande sker utifrån bland annat känslor och erfarenheter för var individ. De aktiviteter elever ägnar sig åt ska ha ett egenvärde för de själva som på så sätt gör att de får möjlighet att växa (Säljö, 2016). Även fast pedagogerna tolkar hur eleverna möjligtvis kan känna i den egenvalda aktivitet som de valt att utföra ensam så är det endast individen själv som kan besvara frågan. Även hur själva aktivitetens innebörd och kvalitet tolkas från utomstående kan inte med säkerhet visa på vad aktiviteten ger den enskilda individen som utför den. Något att notera är att det inte är säkert att ensamheten i ovanstående aktiviteter är självvalt och då kan leken få en annan innebörd vilket kan förklara pedagogernas olika tankar i ämnet.
43
5.4.2 Personalens delaktighet i aktiviteter
Alla sex pedagoger svarade att personalen på deras fritidshem var delaktiga i aktiviteter. Inte bara delaktiga i form av en ledande roll utan även delaktiga på samma sätt som eleverna är delaktiga i aktiviteterna. Pedagog 1 berättar att pedagogerna är med och leker genom citatet “vad unga och friska de är som liksom är med och far och flänger så det kan jag säga att de är, med och leker med eleverna”. Pedagog 3 förklarar att i mån av möjlighet så är pedagogerna med och leker med barnen. Pedagog 2 förklarar att vad pedagoger är delaktiga i kan bero på dem som subjekt men att de kompletterar varandra i arbetslaget “det är klart fotboll hoppar jag ju inte in i men det är någon som gör det”. Pedagog 4 går in på betydelsen av att pedagoger är delaktiga i aktiviteter genom resonemanget:
I möjligaste mån så har vi någon form av vuxen deltagande. Känns som ju bättre lärarna är med på det desto bättre brukar leken ofta gå alltså man märker ju det om man har aktiviteter på skolgården och det är så att jag måste lämna det för att jag ska ta hand om ett barn, kommer jag tillbaka sen så har leken oftast dött ut och att även om jag bara är en del så fungerar jag på något vis som, man blir någon slags motor i leken så att.
Utöver att en pedagog kan vara motorn i aktiviteten så beskriver pedagog 1 att pedagogers engagemang kan smitta av sig till elever, hen beskriver det i citatet:
Sen tror jag också en annan sak, jag tror det här att om du själv är kanske
jätteintresserad och är jättesugen på någonting, det ser de ju också och det blir också mer inspirerande tror jag.
Engagemang är en byggsten för inlärning och som individ måste du vara aktiv i
processen för att kunna ta del av kunskap (Liszka, 2013). Det kan både gälla elever och deras kunskapsinlärning såväl som pedagoger och deras förståelse och kunskap om eleverna som de arbetar med. Ur en pragmatisk syn så är det viktigt för elever att kunna diskutera och analysera och på så sätt pröva sin kunskap (Säljö, 2016). När pedagogerna är delaktiga i aktiviteter med elever kan denna typ av kommunikation eventuellt
möjliggöras till en större grad än annars. Sims et al (2006) visade på att hög kvalitet i en verksamhet är beroende av goda relationer mellan elever och pedagoger. Att pedagoger
44
deltar i aktiviteter kan skapa lärande för såväl elev som lärare, både kunskapsmässig och social utveckling.