Övervakning och rapportering

3.5.1 Underrättelse om allmännyttiga tjänster m.m.

Bedömning: Någon åtgärd krävs inte för att införliva direktivets bestämmelser om övervakning och rapportering i svensk lagstiftning.

Regeringen bör underrätta kommissionen om vilka samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster som ålagts elnäts- och elhandelsföretagen.

Sådan underrättelse bör ske första gången den 1 januari 2005.

Underrättelser bör därefter ske den 1 januari vartannat år.

Enligt artikel 3.9 skall medlemsstaterna, när de genomfört direktivet, informera kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att fullgöra förpliktelserna att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, inklusive konsument- och miljöskyddsåtgärder, och om åtgärdernas eventuella inverkan på nationell och internationell konkurrens, oavsett om åtgärderna kräver undantag från direktivet eller inte.

Medlemsstaterna skall därefter vartannat år underrätta kommissionen om eventuella ändringar av dessa åtgärder, oavsett om åtgärderna kräver undantag från direktivet eller ej.

Direktivet innehåller inget krav på att medlemsstaterna skall ålägga företag inom elsektorn att tillhandahålla allmännyttiga tjänster. Vi föreslår inte heller att företagen skall åläggas fler allmännyttiga tjänster utöver de som redan idag finns införda i den svenska ellagen och som exemplifieras under avsnitt 2.3.2.

Direktivet föreskriver däremot att i vart fall alla hushållskunder skall garanteras samhällsomfattande tjänster i form av elleveranser av en bestämd kvalitet till jämförbara priser. Med hänsyn till de överväganden som redovisas under avsnitt 2.3.2 föreslås inte införandet av några sådana samhällsomfattande tjänster.

Rapporteringsskyldigheten i artikel 3.9 måste fullgöras oavsett om företagen åläggs att tillhandahålla samhållsomfattande och

allmännyttiga tjänster eller inte. Rapporteringen skall äga rum första gången den 1 januari 2005 därefter den 1 januari vartannat år.

3.5.2 Övervakning och rapportering av åtgärder för försörjningstryggheten

Bedömning: Någon åtgärd krävs inte för att införliva direktivets bestämmelser om övervakning och rapportering om försörjningssituationen i svensk lagstiftning.

En uppgift att följa och analysera den svenska energiförsörjningssituationen kan med fördel regleras i Energimyndighets regleringsbrev eller i dess instruktion.

Uppgiften bör utföras i samråd med Svenska kraftnät och resultera i en årlig rapport till regeringen.

Regeringen bör rapportera resultatet av analyserna till kommissionen.

Sådan underrättelse bör ske för första gången den 31 juli 2005.

Rapportering bör därefter ske den 31 juli vartannat år

Av artikel 4 framgår att medlemsstaterna skall se till att frågor som rör försörjningstryggheten övervakas. Övervakningen skall särskilt omfatta balansen mellan tillgång och efterfrågan på den inhemska marknaden, förväntad framtida efterfrågan, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläggas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå samt åtgärder för att täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller flera leverantörers sida.

Energimyndigheten och Svenska kraftnät har som redovisats under avsnitt 2.3.2 om artikel 4 redan idag ett ansvar inom detta område.

Någon åtgärd för att införliva direktivets regler i denna fråga i svensk lagstiftning torde inte behövas. Med hänsyn till den rapportering som skall tillställas kommissionen bör det emellertid åvila en av sektorsmyndigheterna att ansvara för att försörjningssituationen i Sverige följs och analyseras och att resultatet redovisas till regeringen. En lämplig ordning bör därför vara att Energimyndigheten ges ett sådant uppdrag i samråd med Svenska kraftnät. Uppgiften kan med fördel regleras genom myndighetens regleringsbrev eller i dess instruktion.

En uppgift att följa och analysera försörjningssituationen innebär däremot inte att ansvaret för att övervaka och rapportera

frågor som rör försörjningstrygghet överlåts till Energimyndigheten på det sätt som avses i direktivets artikel 4.

Regeringen bör vara den myndighet som ytterst ansvarar för övervakningen av försörjningstryggheten och rapporteringen gentemot kommissionen.

Fråga uppkommer emellertid när en sådan rapportering måste äga rum för första gången. Av direktivets artikel 30 framgår att medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar som är nödvändiga för att direktivet skall följas senast den 1 juli 2004. Detta innebär att en sådan rapporteringsskyldighet som avses i artikel 4 inte kan äga rum förrän tidigast påföljande år dvs. den 31 juli 2005 och därefter äga rum den 31 juli vartannat år.

3.5.3 Tillsynsmyndigheternas årsrapportering

Bedömning: Någon åtgärd krävs inte för att införliva direktivets bestämmelser om tillsynsmyndigheternas årsrapportering i svensk lagstiftning.

En uppgift att offentliggöra resultatet av tillsynsmyndigheternas tillsyn på elmarknaden i en årlig rapport kan med fördel regleras i Energimyndighetens regleringsbrev eller i dess instruktion.

Då tillsynen också avser graden av insyn och konkurrens på elmarknaden bör uppgiften utföras i samråd med Konkurrensverket.

Som anförts under avsnitt 3.4.1 är endast Energimyndigheten och

Konkurrensverket tillsynsmyndigheter enligt elmarknadsdirektivets definition. Av direktivets artikel 23.1 andra

stycket framgår att sådana tillsynsmyndigheter skall offentliggöra resultatet av sin övervakningsverksamhet i en årsrapport. Med hänvisning till att Energimyndigheten är den myndighet som, med undantag för frågor som rör elsäkerhet och driftsäkerhet samt vissa bestämmelser om elleverantörernas skyldigheter enligt ellagen, har ansvaret för tillsynen över efterlevnaden av ellagen bör Energimyndigheten också vara den myndighet som ansvarar för att publicera en sådan rapport. Rapporteringen bör, med hänsyn till att graden av insyn och konkurrens på elmarknaden skall redovisas, ske i samråd med Konkurrensverket.

Någon åtgärd för att införliva direktivets regler i denna fråga i svensk lagstiftning torde inte krävas. Ett sådant rapporterings- och publiceringskrav kan däremot ingå som en del i Energimyndighetens regleringsbrev eller framgå av myndighetens instruktion.

3.5.4 Rapportering av konkurrensen på elmarknaden

Bedömning: Någon åtgärd krävs inte för att införliva direktivets bestämmelser om rapportering i konkurrensfrågor i svensk lagstiftning.

Konkurrensverket bör överlämna en rapport till kommissionen avseende vissa konkurrensfrågor på elmarknaden. Skyldigheten att överlämna en sådan rapport kan med fördel regleras i Konkurrensverkets regleringsbrev eller i dess instruktion.

Då rapporten skall innefatta en undersökning av hur ägarförhållandena förändrats på marknaden och vilka åtgärder som vidtagit för att förbättra sammanlänkningen bör uppgiften utföras i samråd med Energimyndigheten.

Sådan underrättelse bör ske för första gången den 31 juli 2005.

Rapportering bör därefter ske den 31 juli vartannat år fram till och med år 2010 och därefter vid samma tidpunkt vart annat år.

Av direktivets artikel 23.8 framgår att medlemsstaterna skall inrätta lämpliga och effektiva system för reglering, kontroll och öppenhet för att förhindra missbruk av dominerande ställning. I Sverige har Konkurrensverket, enligt konkurrenslagens bestämmelser, en möjlighet att ingripa mot missbruk av dominerande ställning.

Verket kan också tillämpa artikel 82 i fördraget, om missbruk av dominerade ställning, direkt om samhandeln mellan medlemsstaterna påverkas. Med hänsyn härtill bör Konkurrensverket vara den myndighet som är bäst skickad att till kommissionen överlämna en rapport om dominerade marknadsställning, underprissättning och andra konkurrenshämmande åtgärder på elmarknaden.

Någon åtgärd för att införliva direktivets regler i denna fråga i svensk lagstiftning bör däremot inte krävas. I stället kan frågan regleras i Konkurrensverkets regleringsbrev eller i dess instruktion.

Då rapporten bl.a. skall omfatta en redogörelse för

ägarförhållandena på marknaden och vilka åtgärder som vidtagits för att förbättra sammanlänkningen bör rapporteringen ske i samråd med Energimyndigheten.

Av direktivet framgår att rapporteringen skall ske senast den 31 juli varje år fram till och med år 2010 och därefter vid samma tidpunkt vart annat år. En sådan rapporteringsskyldighet kan inte äga rum förrän tidigast året efter det arr direktivet införlivats i nationell lagstiftning dvs. först den 31 juli 2005.

3.5.5 Övervakning och rapportering av elimport

Bedömning: Någon åtgärd krävs inte för att införliva direktivets bestämmelser om övervakning och rapportering i svensk lagstiftning.

En skyldighet att rapportera elimport från länder utanför Europeiska unionen uttryckt i fysiska flöden till regeringen bör införas i Svenska kraftnäts regleringsbrev eller instruktion.

Uppgiften att var tredje månad informera kommissionen om de tre föregående månadernas elimport från länder utanför den Europeiska unionen bör åligga regeringen.

I artikel 25 anges att medlemsstaterna, var tredje månad, skall informera kommissionen om de tre föregående månadernas elimport från tredje land, uttryckt i fysiska flöden. Tredje land är sådana länder som står utanför den Europeiska unionen. Med nuvarande utlandsförbindelser innebär detta att Sverige, vid tidpunkten för direktivets ikraftträdande den 1 juli 2004, kommer att vara skyldigt att till kommissionen rapportera den elimport som äger rum från Norge. Någon åtgärd för att införliva direktivets regler i denna fråga i svensk lagstiftning torde inte krävas.

Som systemansvarig myndighet har Svenska kraftnät idag uppgifter om elimport från tredje land uttryckt i fysiska flöden. En skyldighet för Svenska kraftnät att rapportera sådana uppgifter till regeringen bör därför införas. En sådan skyldighet kan regleras i Svenska kraftnäts regleringsbrev eller i dess instruktion.

Regeringen bör däremot vara den myndighet som rapporterar de aktuella värdena avseende elimporten till kommissionen.

och konkurrensutsatt verksamhet

Utredningen har i uppdrag att analysera frågan om en skärpning av kravet på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet. Denna fråga har redan tidigare varit föremål för utredning i flera omgångar, och förslag om åtgärder har också behandlats av riksdagen. Utredningens uppdrag avser en kompletterande analys, som dessutom påkallas av att det nya elmarknadsdirektivet innehåller bestämmelser av detta slag.

Utredningens förslag redovisas nedan efter en inledande bakgrundsbeskrivning.