Kapitel III, Överföring, lagring och LNG

Kapitel III, överföring, lagring och LNG, innehåller fyra artiklar, nämligen artiklarna 7–10.

Artikel 7 innehåller bestämmelser om utseende av systemansvariga.

Medlemsstaterna skall, för en tid som de själva bestämmer, utse eller ålägga de naturgasföretag som äger överförings-, lagrings- eller LNG-anläggningar att utse en eller flera systemansvariga.

Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de systemansvariga för överföringssystem, lagringssystem eller LNG-anläggningar handlar i enlighet med artiklarna 8–10.

Bedömning:

I naturgaslagens tredje kapitel finns föreskrifter om skyldigheter för den som innehar en naturgasledning. De svenska naturgasföretagen driver sina nät i egen regi. Någon ovisshet om vem som har driftsansvaret, och därmed de skyldigheter som stadgas i naturgaslagens tredje kapitel, föreligger inte. Härigenom har även utpekats vilka som är ansvariga för driften av såväl överförings- som distributionssystemen. Någon åtgärd krävs därför inte i denna del.

Artikel 8 innehåller bestämmelser om systemansvarigas uppgifter.

Direktivets innebörd av begreppet systemansvarig är att denne bl.a.

skall ansvara för drift och underhåll och, om nödvändigt, utveckling av överföringssystemet och dess länkar till andra system för att garantera försörjningstrygghet. Begreppet innebär således inte ett ansvar att se till att hela naturgassystemet fungerar driftsäkert och är i balans, utan ett tekniskt driftansvar för det egna systemet.

I första punkten återfinns de närmare bestämmelser om vilka uppgifter systemansvariga skall ha. Där anges att varje

systemansvarig för överförings-, lagrings- och/eller LNG-anläggningar skall på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön driva, utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överförings-, lagrings- och eller LNG-anläggningar. De får inte göra någon diskriminerande åtskillnad mellan systemanvändare eller kategorier av systemanvändare. De skall förse övriga systemansvariga för överförings-, lagrings-, och/eller distributionssystem och/eller systemansvariga för en LNG-anläggning med den information som behövs för att säkerställa att transport och lagring av naturgas kan ske på ett sätt som är förenligt med säker och effektiv drift av det sammanlänkade systemet. De skall också förse systemanvändarna med den information som behövs för effektivt tillträde till systemet.

Som tidigare angivits råder det inte någon ovisshet om vem som har driftsansvaret, och därmed de skyldigheter som stadgas i naturgaslagens tredje kapitel såvitt avser naturgasledningar. Det är således klarlagt vilka som är ansvariga för driften av såväl överförings- som distributionssystemen. De skyldigheter som den som innehar en naturgasledning har ålagts enligt naturgaslagens bestämmelser uppfyller också kraven i artikel 8.1. Någon åtgärd behöver därför inte vidtas i denna del.

Den andra punkten behandlar systemansvarigas regler och villkor för balansering av gasöverföringssystemet och hur dessa regler och villkor skall vara utformade. Villkoren, inklusive regler och tariffer, för de tjänster som tillhandahålls av systemansvarig för överföringssystemet skall fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna enligt en metod som är förenlig med artikel 25.2. Villkoren skall offentliggöras.

Bedömning:

Systemansvarigas villkor, inklusive regler och tariffer för balansering av gasöverföringssystemet skall fastställas på ett icke-diskriminerande sätt som avspeglar de verkliga kostnaderna. Enligt artikel 25.2 skall tillsynsmyndigheterna ansvara för att, innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna åtminstone metoder som används för att beräkna eller fastställa villkoren för tillhandahållande av balanstjänster.

Naturgaslagen innehåller, till skillnad från ellagen, inga bestämmelser om balanstjänster/balansansvar. I ellagens åttonde

kapitel regleras vad som avses med systemansvar och balansansvar.

För att införliva direktivet i denna del bör en liknande ordning införas i naturgaslagen. Mer om detta i avsnitt 8.4.

Eftersom naturgaslagen inte innehåller bestämmelser om balansansvar finns av naturliga skäl inte heller några bestämmelser om offentliggörande av villkoren för tillhandahållande av sådana tjänster. För att uppfylla direktivets krav är det därför också nödvändigt att införa bestämmelser om att villkoren för dessa tjänster skall offentliggöras. Mer om detta i avsnitt 8.5.

Den tredje punkten ger medlemsstaterna möjlighet att begära att den systemansvariga för överföringssystemet uppfyller vissa minimikrav i fråga om underhåll och utbyggnad av överföringssystemet, inbegripet sammanlänkningskapaciteten.

Bedömning:

Denna punkt ger medlemsstaterna en möjlighet, men ingen skyldighet, att begära att den systemansvariga för överföringssystemet skall uppfylla vissa minimikrav i fråga om underhåll och utbyggnad av överföringssystemet. Eftersom direktivet inte kräver att en sådan skyldighet införs behöver denna punkt inte föranleda några åtgärder.

Fjärde punkten anger att systemansvariga för överföringssystemet skall anskaffa den energi de behöver för att kunna utföra sin verksamhet på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterat sätt.

Bedömning:

Den energi som de systemansvariga behöver för att driva sin verksamhet skall enligt direktivet anskaffas på ett öppet, icke-diskriminerande och marknadsorienterade sätt. I den svenska naturgaslagstiftningen finns inte några regler för på vilket sätt de företag som bedriver överföring av naturgas skall införskaffa den energi de behöver för att kunna utföra sin verksamhet. För att uppfylla direktivet i denna del bör därför införas en skyldighet för de systemansvariga att anskaffa den energi som behövs på ett

öppet, marknadsorienterat och icke-diskriminerande sätt. Denna fråga behandlas vidare i avsnitt 8.6.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om åtskillnad av systemansvariga för överföring.

Om den systemansvarige för överföringssystemet är en del av ett vertikalt integrerat naturgasföretag skall denne, enligt den första punkten, åtminstone vad gäller juridisk form, organisation och beslutsfattande vara oberoende av annan verksamhet utan samband med överföringen.

Bedömning:

I naturgaslagen finns inga krav på att den som bedriver både monopolverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet på naturgasmarknaden skall bedriva verksamheterna i skilda juridiska personer. I ellagen föreskrivs däremot att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte samtidigt får bedriva produktion eller handel med el. Lagstiftaren har således i ellagstiftningen redan ställt krav på skilda juridiska personer.

Med ett vertikalt integrerat naturgasföretag avses ett naturgasföretag, eller en grupp av företag, där det berörda företaget eller den berörda gruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas.

I och med det krav på skilda juridiska personer för systemansvarig för överföringssystemet som ställs i den första punkten av artikel 9 måste den svenska lagstiftningen ändras. Mer om detta i avsnitt 8.7.

I artikel 15 ges en möjlighet att tillåta ett kombinerat systemansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och distributionssystem som vad avser juridisk form, organisation och beslutsfattande är oberoende av annan verksamhet utan samband med överförings-, lagrings-, och distributionssystem.

Såväl den svenska naturgaslagstiftningen som ellagstiftningen tillåter i dag ett kombinerat systemansvar för överförings- och distributionssystemet. Att så är fallet framgår av 3 kap. 1 § ellagen där det endast anges att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte får bedriva produktion av eller handel med el.

Naturgaslagen innehåller inte någon sådan begränsning

överhuvudtaget. Med hänsyn härtill, och mot bakgrund av vad som stadgas i artikel 15, bör det vara fortsatt tillåtet med ett kombinerat systemansvar för överförings-, LNG-, lagrings- och distributionssystem på naturgasmarknaden. Naturgaslagen bör därför utformas så att detta även blir fortsättningen blir tillåtet.

Mer om detta i avsnitt 8.7.

För att även säkerställa det krav som uppställs på oberoende vad avser organisation och beslutsfattande bör naturgaslagen kompletteras med sådana krav. Mer om detta i avsnitt 8.7.

Den andra punkten innehåller ett antal kriterier som skall säkerställa att den systemansvarige för överföringssystemet är oberoende. Den systemansvarige för överföringssystemet skall dessutom upprätta en övervakningsplan med närmare angivet innehåll, i syfte att motverka diskriminerande beteende. En årlig rapport skall överlämnas till den tillsynsmyndighet som avses i artikel 25.1 över de åtgärder som vidtagits. Rapporten skall dessutom offentliggöras.

Bedömning:

Ett införande av ett krav på juridisk separation och ett oberoende vad avser organisation och beslutsfattande, i enlighet med vad som krävs ovan, ger tillsynsmyndigheten befogenheter att kontrollera att företagen följer bestämmelserna i denna del. I de fall att myndigheten, vid sin tillsyn, finner att ett företag inte följer bestämmelserna i denna del kan myndigheten, med stöd av bestämmelsen i 6 kap. 3 § naturgaslagen, förelägga företaget att vidta rättelse. Någon åtgärd behöver därför inte vidtas i denna del.

I syfte att säkerställa att den systemansvarige för överföringssystemet upprättar den ovan angivna övervakningsplanen och att se till att den angivna årliga rapporten överlämnas till tillsynsmyndigheten i föreskriven tid och att denna offentliggörs måste naturgaslagen kompletteras med sådana bestämmelser. Mer om detta i avsnitt 8.8.

Artikel 10 innehåller bestämmelser om sekretess när det gäller systemansvariga för överföringssystemet.

Den första punkten föreskriver att den systemansvarige för överföringssystemet skall bevara sekretessen för kommersiellt

känsliga uppgifter vilka erhållits i verksamheten. Den systemansvarige för överföringssystemet skall också förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt. Enligt den andra punkten får den systemansvarige för överföringssystemet, i samband med försäljning eller köp av naturgas från anknutna företag, inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

Bedömning:

Bestämmelser om sekretess när det gäller ansvariga för överföringssystemet finns redan i det nu gällande naturgasgasmarknadsdirektivet.

Ansvariga för det svenska överföringssystemet är Nova Naturgas och Sydkraft, vilka båda är enskilt ägda aktiebolag.

Tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen är således inte tillämpliga i företagens verksamhet.

Den mest ingripande åtgärden för att uppfylla direktivets krav vore att föreskriva om tystnadsplikt för anställda inom de företag som inte omfattas av den befintliga sekretesslagstiftningen.

Regering och riksdag, se bl.a. prop. 1997/98:159,s 25 f., har emellertid vid genomförandet av det tidigare elmarknadsdirektivet, 96/92/EG, ansett att starka skäl talade mot att införa tystnadsplikt för de elnätsföretag som inte drivs i kommunal regi. Regering och riksdag ansåg inte heller att några regler om tystnadsplikt för företagen på naturgasmarknaden borde införas i den svenska lagstiftningen vid införlivandet av det tidigare naturgasmarknadsdirektivet 98/30/EG, se prop. 1999/2000:72, s. 74 f. Det har inte heller nu framkommit några starkt vägande skäl som talar för att några andra slutsatser bör övervägas vid införlivandet av det nu aktuella direktivet. Av genomgången av artikel 25.9 (se nedan) framgår också att det, enligt konkurrenslagens regel om missbruk av dominerande ställning, inte är tillåtet att utnyttja information man erhåller i en verksamhet som drivs i form av monopol för att sedan använda den i en konkurrensutsatt verksamhet. Några särskilda åtgärder behöver därför inte vidtas i denna del.