Bakgrund

Ellagen stadgar att en juridisk person som bedriver nätverksamhet inte samtidigt får bedriva produktion av eller handel med el. All annan kommersiell verksamhet får dock bedrivas inom samma juridiska person som nätverksamheten. Den som bedriver såväl nätverksamhet som annan verksamhet skall ekonomiskt redovisa nätverksamheten separat. Detta innebär att den ekonomiska aktivitet som är hänförlig till nätverksamheten varje år skall brytas ut och sammanställas i en årsrapport. Till årsrapporten skall också fogas en särskild rapport som innehåller finansiella nyckeltal och teknisk information om elnätet.

Årsrapporten och den särskilda rapporten är viktiga underlag för nätmyndighetens tillsyn. Nätmyndighetens tillsyn över den monopolbedrivna nätverksamheten skall bl.a. säkerställa skäliga nättariffer i nätverksamheten och motverka risken för att nätföretagen subventionerar annan verksamhet. Elnätverksamhet bedrivs som ett s.k. naturligt monopol, och utan särskild kontroll finns det därför möjligheter att täcka även höga kostnader genom nättariffen.

En utgångspunkt i ellagen är att nättarifferna skall vara skäliga och att nätverksamhet endast skall belastas av kostnader som hör till denna. En subventionering, som innebär att överskott från nätverksamhet används för att stödja konkurrensutsatt verksamhet, kan också leda till att konkurrensen i den konkurrensutsatta verksamheten snedvrids. En sådan snedvridning av konkurrensen kan med tiden leda till ett minskat konkurrenstryck och ökade priser i konsumentledet.

Elnätsutredningen konstaterade i delbetänkandet Elnätsföretag – regler och tillsyn (SOU 2000:90) att det i relativt stor omfattning förelåg lednings- och styrelsegemenskap mellan elnäts- och elhandelsföretag. Utredningen framhöll att lagstiftaren har beslutat att nätverksamhet enligt huvudregeln skall bedrivas åtskild från produktion av och handel med el. Att genom utbredd styrelsegemenskap inkräkta på denna bestämmelses intentioner strider mot lagstiftarens avsikt. Enligt utredningens uppfattning borde inte ledningen för ett företag som driver nätverksamhet under monopolförhållande vara densamma som också leder ett företag som verkar i konkurrens på elmarknaden. Det kan då beträffande nätverksamheten ifrågasättas om ledningen i alla sammanhang har möjlighet att i praktiken upprätthålla den avgränsning mellan verksamheterna som lagstiftaren avsett.

Nätföretagen måste med nödvändighet agera neutralt gentemot alla aktörer på den konkurrensutsatta elmarknaden.

Elnätsutredningen föreslog därför att den avsedda åtskillnaden mellan nätverksamhet samt produktion av och handel med el skulle markeras genom en regel med innebörd att majoriteten av styrelseledamöterna i ett nätföretag inte också får ha styrelsepositioner i elhandels- eller elproduktionsföretag. Vidare skulle ett förbud införas mot gemensam verkställande direktör i nätföretag och elhandels- eller elproduktionsföretag.

Elnätsutredningen diskuterade också om ett undantag från de föreslagna reglerna kunde vara motiverat för mindre företag mot bakgrund av de ekonomiska konsekvenser förslaget i vissa fall skulle kunna innebära. Utredningen betonade därvid att syftet med regeln är, förutom att förstärka kravet på åtskillnad mellan nätverksamhet samt produktion av och handel med el, också att förhindra korssubventionering med åtföljande högre nättariffer.

Kunder anslutna till ett litet nät har enligt utredningens mening samma berättigade krav till åtskillnad mellan verksamheterna.

Utredningen föreslog därför inte att regeln skall ha ett undantag.

I propositionen Energimarknader i utveckling – bättre regler och tillsyn (prop. 2001/02:56) föreslog regeringen bl.a. en skärpning av kravet på åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet i enlighet med Elnätsutredningens förslag. Regeringen angav att en styrelse- och ledningsgemenskap mellan elnätsföretag och elhandelsföretag i praktiken innebär endast en formell uppdelning i skilda juridiska personer i stället för en reell sådan.

Detta i sin tur urholkar till betydande del syftet med bestämmelsen. Med bl.a. denna motivering föreslog regeringen ett förbud mot gemensam verkställande direktör och gemensam styrelsemajoritet i nätföretag och elhandels- eller elproduktionsföretag. Regeringen betonade att av rättviseskäl bör ingen möjlighet till dispens från den föreslagna regeln införas.

Riksdagen avslog dock regeringens förslag i denna del (bet.

2001/02:NU9, rskr. 2001/02:180). Enligt utskottets mening var det viktigt att det upprätthålls en klar boskillnad mellan de båda delarna av elmarknaden, men det var också väsentligt att små företag på elmarknaden inte drabbas i onödan. Om de små företagen slås ut kan konkurrensen och därmed effektiviteten på elmarknaden minska. En särskild omständighet som är värd att beakta är vidare att små elproduktionsbolag som ofta har sin bas i lokal elproduktion, baserad på förnybar och miljövänlig el, kan riskera att slås ut med den föreslagna nya bestämmelsen.

Utskottet diskuterade möjligheten att införa någon form av undantag för små företag, men fann att införande av undantag alltid är förenat med problem, t.ex. olika typer av avgränsningar.

Ytterligare en omständighet som, enligt utskottets mening, borde beaktas är risken för korssubventionering mellan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag. Om regeringens förslag skulle genomföras innebär det att en inkongruens kommer att uppstå, genom att gemensam verkställande direktör inte kommer att tillåtas för nätföretag och företag som bedriver produktion av eller handel med el, men att detta kommer att vara tillåtet för ett fjärrvärmeföretag och ett elhandelsföretag. Utskottet ansåg att detta skulle vara olyckligt.

Sammantaget menade utskottet att förslaget om införande av ett förbud av den karaktär som regeringen förordat är behäftat med ett antal problem som kräver ytterligare beredning och överväganden.

Riksdagen anmodade därför regeringen att göra en förnyad prövning av frågan och återkomma till riksdagen med ett nytt förslag. Därvid bör de frågor som utskottet har berört behandlas,

varvid särskilt frågan om kongruens i regelverken för å ena sidan nätföretag och företag som bedriver produktion av och handel med el och å andra sidan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag bör uppmärksammas.

Efter riksdagens behandling och uttalande i frågan har det nya elmarknadsdirektivet antagits. Direktivets artikel 15 innehåller föreskrifter om åtskillnad av systemansvariga för distributionssystem som i huvudsak överensstämmer med det ovan beskrivna förslaget. I vissa avseenden är direktivets krav än mer långtgående. Innehållet i direktivets artikel 15 redovisas i avsnitt 2.3.5.

4.2 Undersökning av gemensamma ledningsfunktioner