I följande avsnitt analyseras resultatet med hjälp av litteratur, forskning och de teoretiska utgångspunkter som presenterats i bakgrunden. Innehållet struktureras under samma tre huvudteman som var i resultatdelen: förskollärarnas syn på flerspråkighet, förskollärarnas arbete med att stimulera språkutveckling hos flerspråkiga barn och stöd för förskollärarna.
5.1 Syn på flerspråkighet
23
Flerspråkighet definieras på samma sätt av alla informanterna i studien. Den gemensamma uppfattningen är att flerspråkighet betyder att barnen kan prata fritt på två eller flera språk.
Respondenterna gör inte skillnad mellan två eller flera språk, om barnen kan mer än ett språk definieras det barnet som flerspråkig, enligt respondenterna. Detta överensstämmer till stor del med den beskrivning som Kultti (2012) identifierar i sin studie. Hon menar att termen tvåspråkighet är begränsande medan flerspråkighet inbegriper även förståelse om barn som kan använda två eller mer språk.
Några av informanterna i studien nämner att det är mycket lättare att arbeta med små barn eftersom de, oavsett vilket modersmål de har, utvecklar svenska tillsammans.
Informanternas resonemang bekräftas av Larsson (2020), Gjems (2018), Brogren och Isakson (2014) som menar att i början kommunicerar alla små barn genom kroppsspråk och gester. Barnen använder grimaser och leende, och pekar på saker för att uttrycka sina tankar och känslor. Därför använder förskollärare samma metoder och aktiviteter i språkutveckling för både enspråkiga och flerspråkiga små barn. Respondenterna påpekar också att barnen som börjar i förskolan senare, till exempel från tre år, får svårare att lära sig ett nytt språk än de barn som börjar i förskolan vid tidig ålder. Kultti (2012) beskriver viktiga faktorer som påverkar barns möjligheter att lära sig nytt språk i sin studie.
5.2 Förskollärarnas arbete med att stimulera språkutveckling hos flerspråkiga barn Förskolan kan utifrån ett sociokulturellt perspektiv ses som en plats med en specifik miljö som stöder och hjälper förskollärare i arbetet med barns språkutveckling. Enligt Säljö (2018), Kultti (2012) och Gjems (2018) behöver barnen omsorgspersoner omkring sig för att utveckla sitt språk. Det handlar också om sådana begrepp som proximala utvecklingszonen och scaffolding.
Resultatet i denna studie visar att när ett flerspråkigt barn kommer till förskolan, gör förskollärarna en språklig plan som ger en hel bild av barns språkutveckling. Det hjälper förskollärarna att skriva en utvecklingsplan för det barnet. Calderon (2005) beskriver att förskollärare behöver skaffa sig kunskaper om barns språkutveckling för att förstå hur de ska arbeta och utveckla barns språk i framtiden. Den delen av resultatet kan analyseras med begreppet proximala utvecklingszonen. Säljö (2018) skriver att det begreppet ger möjlighet att förstå barns utveckling och lärande, genom vad barnen kan göra själva och var barnen behöver hjälp.
24
Vidare visar resultatet att förskolans miljö och förskollärarna förhållningssätt har stor betydelse för flerspråkiga barns språkutveckling. Detta är en grund för att barnen ska börja känna sig välkomna och trygga i förskola. Respondenterna menar att förskolans uppgift är att skapa en bra, lärorik och stimulerande miljö, att alla barnen blir delaktiga under aktiviteter, att möta barnen med respekt och att bli en språklig förebild. Detta resultat överensstämmer med tidigare studier (till exempel Calderon 2004, Larsson 2016, Salameh 2005, Brogren och Isakson 2014).
Olika styrdokument och lagar påpekar att det är viktigt att stimulera och utveckla både modersmål och svenska språk i förskolan. Respondenterna menar att det är deras uppgift att utveckla språk och varje förskollärare hittar sina metoder för att jobba med flerspråkiga barn. En stor del av informanterna säger att det är inte så lätt att utveckla modersmål hos flerspråkiga barn, särskilt när förskollärare inte har så mycket kunskaper. Det beskrivs i Skolinspektionens kvalitetsgranskning av förskolans arbete med flerspråkiga barns språkutveckling som påpekar att förskollärarutbildningen inte erbjuder tillräckliga kunskaper om språkutveckling hos flerspråkiga barn (SOU 2020:67). Digitala verktyg anses av förskollärarna i studien som ett grundläggande hjälpmedel för att kommunicera med flerspråkiga barn som inte kan svenska och för att utveckla och stödja både modersmål och svenska.
Den populäraste metoden för att utveckla svenska hos flerspråkiga barn är bildstöd och TAKK. Förskollärarna i studien menar att dessa metoder är givande och de används återkommande (se även Larsson 2016 och Roos 2020). Genom det lär barnen sig snabbare och blir tryggare i förskolan. Gjems (2018) påpekar att förskollärare måste erbjuda barnen olika alternativ för att de ska ha en möjlighet att kommunicera med andra. Brogren och Isakson (2014) visar i sin bok att språk spelar stor roll i barns liv för att det påverkar barns intellektuella, känslomässiga och sociala utveckling.
Ett annat material som respondenterna använder för att utveckla språk hos flerspråkiga barn, är böcker. Förskollärarna beskriver att de varierar sitt arbete med böcker på olika sätt. Det handlar om ett tema utifrån en bok, högläsning, rollek, böcker på olika språk, digitala verktyg och olika skapande processer. Alla respondenterna påpekar att bästa sättet att utveckla språk, både svenska och modersmål, är att arbeta med böcker och detta stämmer med vad Larsson (2016), Calderon (2004), Renblad och Brodin (2013) beskriver i sitt arbete.
25
Utifrån respondenternas svar kan man säga att vårdnadshavare också påverkar barns språkutveckling och trygghet i förskolan. Till exempel vårdnadshavare kan läsa hemma på barns modersmål samma böcker som finns i förskolan. Enligt Bozarslan (2010) och Calderon (2004) är det viktigt att samarbeta med barnets föräldrar och erbjuda dem att delta i förskolans verksamhet.
Alla metoder och material som nämns i studien är viktiga och spelar en stor roll för flerspråkiga barns språkutveckling. Barn behöver en närvarande person för att utvecklas inom olika områden och för att förstå sin omgivning, sig själv och att ordna sin erfarenhet, enligt Brogren och Isakson (2014). Det resonemanget bekräftas också av det sociokulturella perspektivet och begreppet scaffolding (se även Säljö 2018 och Kultti 2012).
5.3 Stöd för förskollärarna
Informanterna upplever att de har ett stort ansvar för att utveckla språk hos flerspråkiga barn, men att de har bristande kunskaper på området. De berättar också att de vill få mer stöd och kunskaper om flerspråkighet i förskolan. Det är rektor som initierar olika kurser, föreläsningar och workshops för att ge möjlighet för förskollärare att bli mer kompetenta när det gäller barns språkutveckling. Detta resultat överensstämmer med den tidigare nämnda utredningen från 2020 (SOU 2020:67) där det påpekas att förskollärarutbildningen inte erbjuder tillräckliga kunskaper om flerspråkighet, varför rektor spelar en stor roll i sammanhanget.
Respondenterna berättar också att de stödjer varandra och initierar själv olika samtal under arbetslagsmöten eller planeringsdagar. Enligt Lärarnas riksförbund (2021) förbättrar förskollärare sina kunskaper med hjälp av vetenskapliga källor och tar ansvar för att utveckla sin kompetens i flerspråkighet.