Kurs-, föreläsnings- och övrig bildningsverksamhet
År 1920 var Uppsala ABF med och bildade ”Upplands folkhögskolekursförening”. Denna skulle arrangera, runt om i Uppsala och Stockholms län, ”flyttande folkhögskolekurser” och föreläsningar, till största delen serieföreläsningar och kurser i elementära ämnen såsom svenska, räkning
och engelska.89 Dessa ämnen avspeglar dels det polytekniska idealet, genom kurser i räkning, dels det personlighetsbildande idealet genom språkkurser.
Smutslitteraturen
1921 publicerade ABF i sin tidskrift Studiekamraten ett upprop som anknöt till socialdemokratiska ungdomsförbundets kampanj mot Nick Carter-litteraturen och manade till bojkott av, som man ansåg, ”smutslitteraturen”. Böcker skrivna av Nick Carter blev en symbol för denna typ av litteratur som man ville ha bort. ABF centralt tryckte upp en affisch om ”smutslitteraturen” och denna satte man upp i offentliga samlingslokaler med en förteckning över ”god och lämplig billighetslitteratur”. I mitten av 1920-talet sattes den omfattande kampanjen mot ”skandaltidningen” ”Fäderneslandet” igång över hela landet. En enhetsfront bildades mot Fäderneslandet med stöd av tidningarna ”Arbetaren” och ”Svenska Dagbladet”. År 1926 blev bibliotekarien i Uppsala arbetarbibliotek Ivar Persson invald i den socialdemokratiska ungdomsklubben Frams aktionskommitté ”mot Fäderneslandet och annan smutslitteratur”. ABF:s lokalavdelningar och andra arbetarorganisationer medverkade genom olika aktioner till att försäljningen av Fäderneslandet sjönk, och på hösten 1927 utkom det sista numret.90
Jag tror att man ansåg att arbetarna inte skulle förspilla sin kraft på föga uppbygglig litteratur, tiden skulle ägnas åt sådan läsning som förde arbetaren framåt på bildningens väg. Bakom detta tycker jag ligger en tanke på att arbetaren demokratiskt, politiska och socialt en dag ska kunna få mer makt och att det är viktigt för dem att hålla sig medvetna om vad som sker runt omkring dem i samhället. Tiden bör först och främst ägnas åt allmänbildande ämnen, sådant som lär arbetaren dess egen historia, samt ämnen som ger kunskaper om samhälle, politik, ekonomi m.m.
Barnen och bildning
Vid årsmötet 1927 föreslog representanten Agaton Blom att ABF borde starta en medborgarskola för arbetarnas barn som motvikt till de religiösa söndagsskolorna. Styrelsen svarade att ABF:s bildningsutskott själva inte kunde ta hand om saken eftersom måste inta en så neutral ställning som möjligt. En av de närvande vid mötet påpekade att det för tjugo år sen startades en medborgarskola i Uppsala men att den gått över styr. Han menade att ”det är
89 Werkelin, 1991, s. 32. 90 Werkelin, 1991, s. 34.
svårt att handha barn och omöjligt att bibringa de äldres uppfattning i sociala ting utan barnasinnet är endast för lek och roande saker”. En annan av de närvarande menade att skolan troligen inte var ordnad på rätt sätt, och ansåg det viktigt att göra något för att få bort barnen från ”de borgerligt religiösa skolorna”. Han fick medhåll av en som tyckte att ”det är föräldrarnas plikt att socialt fostra sina barn så att de förstår sin sak då de inträder i det fackliga livet”. ABF-avdelningens inställning var den att de borde inta en så neutral ställning som möjligt och detta kan ha sin förklaring i den starka oppositionen från borgerligheten mot de socialistiska söndagsskolorna som bedrevs inom arbetarrörelsen i början av 1900-talet. Denna verksamhet började bedrivas som en motvikt mot att en tredjedel av tiden i folkskolan upptogs av undervisning i kristendom. Men någon medborgarskola blev det alltså inte, och det dröjde ännu innan någon barn- och ungdomsverksamhet startades inom ABF, dvs. inom arbetarrörelsen.91
Att man önskade fostra det uppväxande släktet i arbetarrörelsens idéer är inte förvånande, men man ville också försöka få barnen från den borgerligt religiösa sfären. Att det inte blev någon medborgarskola för arbetarnas barn berodde mycket på att man inom ABF inte ville väcka ont blod, man hade nämligen inom arbetarrörelsen fått känna av motståndet från borgerligheten mot de socialistiska söndagsskolorna som drevs i början av seklet. Troligtvis var det en så pass het fråga att man inom ABF inte vågade ta steget fullt ut när det gällde barnen och bildningsfrågan.
Detta med en medborgarskola för barn kan man se både för och nackdelar med. Det är förståeligt att man hellre än att barnen vistades i en vanlig söndagsskola fostrades i den socialistiska andan, i en skola inrättad särskilt för arbetarbarn. Men man förstår kritikerna å ena sidan som menade att ”barn måste få vara barn med allt vad det innebär”. Fast å andra sidan var ju barnen ändå tvungna att gå i den ”borgerligt religiösa” söndagsskolan som även den tog barnen från leken och ingjöt i dem åsikter, sprungna ur vuxenvärlden.
Nationalekonomi
År 1929 planerade Uppsala ABF att starta en universitetscirkel i nationalekonomi med professor F. Brock vid Uppsala universitet. Uppsala ABF hade ju redan 1923 haft en studiecirkel i nationalekonomi, men det fördes en diskussion inom arbetarrörelsen om det var så lyckat för arbetare att studera
nationalekonomi, en borgerlig vetenskap. Man höll med om att uttrycket ”borgerlig nationalekonomi” möjligen kan vara på sin plats när man kommer in på frågor som t.ex. åtta timmars arbetsdag, arbetslöshetsförsäkring och industriell demokrati. Nationalekonomernas åsikter i dessa frågor kommer att gå i konservativ riktning eftersom de flesta nationalekonomiska vetenskapsmän är högerorienterade, menade man, men detta skulle inte behöva vara något skäl för fackföreningsfolk och socialister att ta avstånd från nationalekonomiska studier, menade man vidare inom ABF. Det bör tvärtom vara en plikt för varje fackföreningsmedlem, som är intresserad av nutidens många brännande ekonomiska och sociala spörsmål, att sätta sig in i de grundläggande ekonomiska lagarna och tankegångarna, tyckte ABF. Man hävdade att en solid kunskap i detta ämne utgör en god och hållbar grund att bygga på vid ett socialistiskt upplysnings- och agitationsarbete.92 Här finns åsikter som går dels mot ett kritiskt, dels mot ett integrationistiskt övertagande av nationalekonomin som studieobjekt. Man kom fram till, kritiken till trots, att acceptera den ”borgerliga” nationalekonomin eftersom det i förlängningen skulle leda till arbetarnas övertagande av de samhälleliga funktionerna; ekonomiska, politiska och sociala. Här överväger alltså medborgartanken, man antar den nyttoinriktade synen på studiet av ämnet då det skulle kunna komma att gagna samhällsnyttan och arbetarens framsteg.
Under 1923 hade man en föreläsningsserie om just nationalekonomi, och som föreläsare hade man lyckats få Brunnsviks folkhögskolas rektor, Rickard Sandler.93 Man har alltså redan 1923 accepterat att ta in nationalekonomi som föreläsningsämne, det var alltså ett större motstånd mot tanken att ämnet skulle studeras inom studiecirklarna. För arbetarna att bevista en enstaka föreläsning var tydligen inte lika brännande, som om ämnet skulle utgöra ett permanent studieobjekt inom studiecirklarna.
Verksamheten under 1927–1928 hade omfattat studiecirkel, föreläsnings- och biblioteksverksamhet. ”Påtagliga tendenser till att intresset för det fria och frivilliga bildningsarbetet bland Uppsalas arbetare ökar sakta men säkert med varje år som går”, framgår i styrelseberättelsen och en förhoppning uttrycks om att det nedlagda arbetet och visade intresset inte bara skall vidmakthållas utan öka under kommande arbetsår. En önskan om väckning för självstudiearbetet även bland de arbetare som ”endast parasiterat på de kamrater som insett nyttan och nödvändigheten av att offra några timmar av sin fritid för att med
92 Werkelin, 1991, s. 36 ff. 93 Werkelin, 1991, s. 40.
ökande kunskaper och omdömesförmåga komma tillrätta med de komplex av problem som kännetecknar nutidens samhällsliv”.94 Sedan följer en uppmaning som lyder: ”Giv svaret när höstens studiearbete igångsättes!”.95 Detta är en stark uppmaning till att så många som möjligt ska engagera sig i sin egen bildning. Att offra litet av sin fritid för kollektivets goda och för det högre syftet – arbetarens sociala utveckling och insteg i samhället – är ädelt.
Under föregående årsmöte talade man om önskan att etablera samarbete med stadens samtliga bildningsorganisationers och detta diskuterades av styrelsen.
När det gäller föreläsningsverksamheten så har det hållits en föreläsningskurs över ämnet ”Industriell demokrati” på sex föreläsningar.96 Föreläsningsverksamheten i slutet av 20-talet dominerades av ämnen som hör till medborgarbildningsidealet. Föreläsningsserien under 1923 har t.ex. denna inriktning vad gäller bildningsideal.
Biblioteksverksamheten
”Av allt att döma är intresset för självstudier stigande bland Uppsalas arbetare, vilket också framgår av den ökade utlåningen”, skrev sekreteraren i verksamhetsberättelsen 1920–1921 och därmed kunde biblioteket köpa in fler böcker.97 ABF centralt hade träffat överenskommelse med bokhandlarna om att få köpa böcker till biblioteken och studiecirklarna. Uppsala ABF träffade
överenskommelse med Norblads bokhandel.98 Här ser man klart hur viktig
biblioteksverksamheten var för arbetarnas självstudier och att intresset för denna typ av studier ökade allt mer. Detta innebar också att biblioteket användes flitigare och att man kunde investera i fler böcker.
Redan 1920 började ABF diskutera med den socialdemokratiska gruppen i stadsfullmäktige om man skulle lämna över sitt bibliotek till stadsbiblioteket. 1928 fortsatte man diskussionen direkt med stadsbiblioteket, vilket utmynnade i att ABF 1929 började deponera arbetarbibliotekets böcker där, dock inte hela beståndet, men biblioteket innehöll nu referenslitteratur till studiecirklarna.99
94 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1927–1928, opag. 95 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1927–1928, opag. 96 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1927–1928, opag. 97 Werkelin, 1991, s. 32.
Studieförbunden bör ha egna bibliotek
De första åren på 1920-talet fick biblioteken från Uppsala stad ett anslag på 800 kronor. Men 1924 blev det problem med anslaget från Uppsala stad. De ansåg att studiecirkelbiblioteket och ABF hade slagits samman till en organisation och inte behövde så mycket i anslag, dessutom fanns det ju redan ett stadsbibliotek. ABF-avdelningen var av den åsikten att studiecirklarnas behov av litteratur inte blev tillgodosett av de kommunala biblioteken, utan att det var nödvändigt för studieförbunden att ha egna bibliotek. ABF:s centralbyrå höll med om det, och menade att allt för stora värden går till spillo om studiecirkelbiblioteken kommunaliseras. Frågan om studiecirkelbiblioteken vara eller inte vara hade diskuterats av regeringens folkbildningskunniga, och där kom man fram till att studiecirklarna gott och väl klarade sig med de kommunala biblioteken. ABF:s Oscar Olsson reserverade sig mot de sakkunnigas inställning, och när ABF yttrade sig över de sakkunnigas betänkande framhöll man vikten av att studiecirkelbiblioteken åtminstone för den närmaste framtiden bör få anslag jämbördiga med andra organisationer. Inte förrän 1923 fick ABF Uppsala understöd från staten.100 Jag tycker att det ligger någonting i det som ABF-avdelningen hävdade. Jag har svårt att se hur de kommunala biblioteken skulle kunna hålla studiecirklarna med den typ av litteratur som de var i behov av, med tanke på att man hade ett studiefält som spände över ett stort samhällsvetenskapligt fält, bestående av ekonomi, politik, och fackliga ämnen, var cirklarnas litteraturbehov i många fall för specialiserat för att kommunbiblioteken skulle kunna tillföra passande litteratur för deras bildningsbehov.
Under 1920–1921 hade arbetarbiblioteket haft 8.911 låntagare.101 Under året 1921–1922 har utlånats 9.519 band från biblioteket. Cirklarnas boklån uppgick till 978 band, alltså sammanlagt 10.497 band. Dessutom hade från biblioteket utlånats böcker till studiecirklarna i Knutby, Björklinge, Ekolsund och Grillby. Studiecirklarna hade även detta år erhållit ett anslag av landstinget i form av böcker vilka överlämnats till biblioteket. Biblioteket har mottagit ett anslag från Uppsala stad och i statsanslag har biblioteket och studiecirklarna mottagit ett anslag i form av bundna böcker.102
Under 1923 hade man 7.629 utlån, varav 1.314 gick till studiecirklar, alltså några färre än föregående år. Biblioteket hade nu 2.949 band. Liksom året
100 Werkelin, 1991, s. 42. 101 Werkelin, 1991, s. 32.
innan hade ABF specialavtal med studiecirklar utanför Uppsala. Studiecirklar i Björklinge och Ekolsund fick låna nödvändig litteratur från biblioteket i Uppsala. På studiecirkelbiblioteket och i skrivelser uppmanades medlemsorganisationen att driva studiecirklar och föreläsningar i sina organisationer.
Under 1924–1925 har utlånats 8.847 band. Av dessa är 7.188 band lånade av medlemmar tillhörande ansluten förening och 1.659 band av betalande låntagare. Av dessa är respektive 6.038 och 1.432 skönlitteratur och respektive 1.150 och 227 facklitteratur. Studiecirklarnas boklån under året utgjorde tillsammans 1.410 band. Sammanlagt har under året utlånats 10.257 band. Biblioteket har under året besökts av 225 olika personer med tillsammans 2.315 besök.103
1926 hade biblioteket 2.657 böcker, och en del av dem deponerades hos stadsbiblioteket. Böckerna var alltså färre till antal är under 1923. Man hade haft 15 studiecirklar varav två i ekonomilära.104
1927 hade biblioteket 4.062 böcker, 22 studiecirklar med 305 deltagare. 1928 hade biblioteket 4.223 böcker. Anslutna föreningar och cirkelmedlemmar fick låna gratis, medan övriga fick betala fem öre per band och månad.105 I slutet av decenniet hade antalet böcker ökat, vilket bör visa på att cirklarna inte kunde arbeta tillfredställande utan god litteratur samt att man prioriterade bokinköp allt mer.
Studiecirkelverksamheten
Under 1921–1922 har tio studiecirklar varit verksamma: Två i skönlitteratur, två i litteraturhistoria, två i bokföring, en i svenska, en i kommunism, en i kommunalkunskap, och en i historia. Det är alltså främst de medborgarbildande ämnena som dominerat men även de estetiska, personlighetsbildande ämnen har studerats. Bokföring kan man dock föra till det polytekniska bildningsidealet. I de flesta fall har studenter och seminarister tjänstgjort som lärare och genom det samarbete som rådde mellan de olika studieorganisationerna i staden var det möjligt att uppbringa lärarkrafter där det
103 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1924–1925, opag. 104 Werkelin, 1991, s. 33.
behövdes och under det förflutna arbetsåret har ett nära samarbete ägt rum med Upplands Folkhögskolekursförening.106
1923 hade ABF 10 studiecirklar.107 Något som är märkbart är samarbetet med den akademiska världen. Studenter och arbetare är inte främmande för att samarbeta, som man skulle kunna tro, de verkar i flera fall göra gemensam sak i bildningsarbetet. Många radikala studenter var ju, som tidigare nämnts, mycket gripna och engagerade i folkbildningsarbetet, man närde en önskan att få sprida kunskaper.
Vid arbetsårets slut, 1925, fanns nio stycken studiecirklar rapporterade i följande ämnen, en mindre än föregående år: Fem stycken i skönlitteratur, en i svensk litteraturhistoria, två i historia, en i svenska språket. Intresset för studiecirkelverksamheten hade under det gångna året inte visat någon stegring.108 1926 hade man haft 15 studiecirklar, varav två i ekonomilära, 1927 hade antalet stigit till 22 stycken.109 Här, i mitten av decenniet, överväger ämnena som hör till det personlighetsbildande idealet
I mitten av decenniet verkar intresset för studiecirkelarbetet ha stagnerat, för att öka kraftigt under 1926 och 1927. Cirkelantalet är fortfarande på en konstant, hög nivå alldeles i slutet av decenniet. Ämnen som litteraturhistoria, skönlitteratur och historia dominerar årtiondets första år, men även ämnen som kommunism och kommunalkunskap har studerats. Här är alltså medborgarbildningsidealet och det personlighetsbildande idealet dominerande.
I slutet av decenniet dominerar ämnen som rör arbetarrörelsen, fackliga, ekonomiska och politiska ämnen. 1928 har man i en diskussionscirkel dryftat dagsaktuella problem. Medborgarbildningsidealet verkar nu starkt påverka bildningsarbetet.
Till årsmötet 1927 kom den första tryckta verksamhetsberättelsen. Det var ett vikt A4-ark där man uppmanade arbetarna att börja en studiecirkel till hösten. Under 1927 erbjöd man studiecirklar i tjugo olika ämnen: svenska, engelska, tyska och esperanto, modern litteratur, historia, politisk historia, fredsfrågan, nationalekonomi, svenskt näringsliv, utrikespolitik, stats- och kommunalkunskap, socialism, praktisk psykologi, hälsolära, vår föda, våra djur och växter, ärftlighetslära, praktisk fysik och matematik. Här kan man skönja det personlighetsbildande idealet i studiet av språk och litteratur och
106 UKA, FA, E2:2 Årsredogörelse 1921–1922, opag. 107 Werkelin, 1991, s. 33.
108 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1924–1925, opag. 109 Werkelin, 1991, s. 37–38.
medborgarbildningsidealet i de historiska ämnena, ekonomi och socialism. Självbildningsidealet avspeglar sig i studiet av psykologi, modern litteratur, hälsolära, vår föda och våra djur. Praktisk fysik, matematik, men även ekonomi kan föras till det polytekniska.
I cirkulärskrivelsen rekommenderade man ABF:s och KF:s korrespondenskurser i Arbetarrörelsens historia, fackförenings- och föreningskunskap, bokföring, m.fl. Man uppmanade också alla att besöka arbetarinstitutets föreläsningar, som ”ofta kan ge uppslag till vidare studier på egen hand eller i cirklar”.
Under året 1928–1929 har 20 cirklar varit i arbete, dvs. på ungefär lika många som under föregående år. Några av ämnena som studerats är: esperanto, kommunalkunskap, kommunism, socialism, kvartettsång, matematik, kooperation, skönlitteratur, diskussionscirkel i teoretiska och dagsaktuella
problem.110 Ämnena avspeglar i kommunalkunskap, socialism och kommunism
det medborgerliga idealet. Kvartettsång för ens tankar till det personlighetsbildande idealet och skönlitteratur både till självbildnings- och det personlighetsbildande idealet. Matematiken anser jag är det enda ämnet som har någon anknytning till det polytekniska bildningsidealet. Diskussionscirkeln i teoretiska och dagsaktuella problem kan man väl se som ett ämne som kan härröras till både självbildnings som medborgarbildningsidealet. Eftersom det finns inslag dels av reflekterande diskussion i en cirkel, tillsammans med människor ur samma kontext, dels som en personlig process, kan man se det som självbildande. Då det behandlar dagsaktuella, troligtvis samhälleliga problem kan man se det som medborgarbildande.
Sammanslagning?
Statsanslag åtnjöts i form av bundna böcker som införlivats med bibliotekets bokbestånd. Föreläsningsverksamheten innehöll en deklarationskurs ”De nya skattelagarna och deras praktiska tillämpning”. En fråga som styrelsen en följd av år hade haft känning med, var den om sammanslagningen av ABF:s och Uppsala stadsbibliotek. Efter de samtal som förts med stadens delegerande och styrelsen uppnådde man enighet på följande punkter:
• Staden förbinder sig att inom Fyrishall kostnadsfritt ställa ett rum till förfogande för av ABF anordnade studiecirklar och att i framtiden, för samma ändamål tillhandahålla ytterligare något rum.
• På rekvisition av vederbörande studieledare beviljas kollektivlån av böcker för studiecirkels behov hos stadsbibliotekarie varvid ABF ansvarar för böckernas återställande, då cirkelns arbete avslutats.
• Anslag från stat och landsting till bokinköp för studiecirklarna skall av ABF disponeras i samråd med den stadsbibliotekets styrelse utser.
• Före mottagandet av disposititonen ska stadsbibliotekets styrelse företaga nödvändig gallring av ABF:s bibliotek.111
Här kan man fråga sig hur denna gallring gick till/såg ut, vilken litteratur sållades bort, gammal sliten eller sådan med ”olämpligt” socialistiskt innehåll? Det framgår inte av styrelseberättelsen.
Lokalfrågan
ABF hade 1923 tio studiecirklar, men man hade problem med att hitta lämpliga lokaler där cirklarna kunde arbeta i lugn och ro. Av Uppsala stad fick man på Fyristorg 4 en lokal till sina cirklar. Fröken Hildur Ottelin erbjöd sig att upplåta ett rum i sin bostad ett par kvällar i veckan.112
Fortfarande, 1926, hade man problem med lokalfrågan. Man hade haft cirklar i bibliotekslokalen, på KFUM, i Dövstumsföreningens lokal, Prins Gustavs folkskola på Dragarbrunnsgatan, Hushållningsskolan och i hemmen.113
Man hade alltså haft sina studiecirklar på spridda håll i olika lokaler som upplåtits åt verksamheten.114
ABF hyrde 1929 en expeditionslokal av Folkets Hus. Expeditionen användes som cirkelrum och där skulle man också ha referensbiblioteket med de kvarvarande böckerna, huvudsakligen uppslagsböcker, som studiecirklarna kunde komma dit och läsa på plats.115 Under 20-talet hade man problem med att hitta en lösning på lokalfrågan för studiecirklarnas arbete. Man har hållit till i olika tillfälliga lokaler och i privata hem. Vad kan lokalsvårigheterna bero på? Troligtvis var det så att man hade svårt att hyra in sig p.g.a. att man såg på fackföreningarna med oblida ögon, så hade det varit i verksamhetens
111 UKA, FA, E2:2 Styrelseberättelse 1928-1929, opag. 112 Werkelin, 1991, s. 33
113 Werkelin, 1991, s. 34. 114 Werkelin, 1991, s. 33 115 Werkelin, 1991, s. 39.
begynnelse i slutet av 1800-talet. Alltså kanske det var så att man såg med skepsis på ABF:s ”socialistiska” verksamhet.