Arbetare och bildning

Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier Biblioteks- och informationsvetenskap

Arbetare och bildning

Uppsala ABF:s bildningsarbete 1920–1950

Anna Strandow Öhman

Magisteruppsats, 20 poäng, vt 2003

Institutionen för ABM, estetik och kulturstudier Handledare: Marie Lennersand

Uppsatser inom biblioteks- och informationsvetenskap, nr 153 ISSN 1650-4267

Inledning ... 2

Forskningsöversikt... 3

Syfte och frågeställningar ... 5

Källmaterial och metod... 6

Bakgrund och teoretisk utgångspunkt... 9

Arbetarrörelsen, samhället och folkbildning... 10

Arbetarrörelsen och biblioteken... 12

Fyra bildningsideal inom arbetarrörelsen ... 14

Arbetarinstituten ...15

Bildningsideal ...15

Medborgarbildningsidealet ... 17

Rickard Sandler...19

Självbildningsidealet... 21

Hans Larsson ...22

Ellen Key ...22

Oscar Olsson...23

Nyhumanismens personlighetsbildande ideal... 24

Arthur Engberg ...25

Det polytekniska bildningsidealet... 25

De fyra idealen i korthet ... 26

ABF nationellt... 28

ABF fick lokalavdelningar ...30

Undersökningen... 32

Historik över ABF i Uppsala – före 1920... 32

Murarnas och typografernas bibliotek...33

Införskaffandet av böcker...33

Studenter och arbetare...34

Laboremus...35

Arbetarbiblioteket blev ABF:s studiecirkelbibliotek ...36

Inträde i ABF...36

Arbetarbiblioteket blir ett studiecirkelbibliotek ...37

Instruktörer ...37

ABF: s bildningsverksamhet under 20-talet ... 37

Smutslitteraturen ...38

Barnen och bildning...38

Nationalekonomi ...39

Studieförbunden bör ha egna bibliotek ...42

Sammanslagning? ...45

Sammanfattning av 20-tal ... 47

ABF:s bildningsverksamhet under 30-talet ... 48

Olika syn på bildning ...48

Bibliotekskurser...52

Sammanfattning av 30-tal ... 58

ABF: bildningsverksamhet under 40-talet ... 59

ABF:s förste anställde...59

Elise Ottesen-Jensen ...61

Omfattande kurs- och föreläsningsverksamhet ...64

ABF:s bokserie ...67

Sammanfattning av 40-tal ... 77

Slutdiskussion ... 78

Sammanfattning ... 81

Förkortningslista ... 83

Käll- och litteraturförteckning ... 84

Otryckt material: ... 84

Tryckt material:... 84

Inledning

Den tid i Sveriges historia då de olika folkrörelserna växte fram, från mitten av 1800-talet och framåt, var en period då det skedde stora omvälvningar i samhället och nya krav på folkbildning uppkom. Den typ av folkbildning vi känner idag är intimt förknippad med de folkliga rörelser som kom med industrialismen. Den ideologi som knöts till den nya bildningsrörelsen hör samman med utvecklingen främst inom nykterhets- och arbetarrörelsen. De tre folkrörelserna — frikyrkorörelse, nykterhetsrörelse och arbetarrörelse — har gemensamma drag och liknar varandra i vissa avseenden. De har en protestkaraktär i förhållande till det bestående samhället och överheten. De har ofta framträdande karismatiska ledare, och utvecklas inte sällan genom delning och hårda fraktionsstrider. Efter en tid genomgår de också gradvis institutionalisering. Massanslutning och massiv organisering sker på 1880- talet.

Ett gemensamt drag hos dessa rörelser var att de sökte rötterna i det egna, samtidigt som de riktade blicken ut mot det nya.¹ Rörelserna upprättade egna bibliotek, med litteratur ämnad att upplysa medlemmarna. Med tanke på att bildning stod så högt på dagordningen är det föga förvånande att biblioteken, var en viktig del av rörelserna. Andra viktiga inslag i bildningsarbetet var studiecirklar och föreläsningsverksamhet. I denna uppsats kommer jag att se närmare på arbetarrörelsens syn på bildning och undersöka hur man genomförde sina bildningssträvanden. Jag har valt att titta närmare på ABF i Uppsala och deras verksamhet för att kunna få en uppfattning om bildningssynen inom rörelsen. Jag kommer också att se om jag kan skönja några tendenser hos Uppsala ABF mot någon av de fyra bildningideal som jag kommer att ta upp.

1 Gustavsson, Bernt, 1991, Bildningens väg—tre bildningsideal i svensk arbetarrörelse 1880-1930, s. 67- 68.

Forskningsöversikt

Det finns mycket skrivet om arbetarrörelsen och ABF och dess verksamheter.

Folkbildning har det forskats mycket inom också. Inom mitt valda forskningsområde har dock ingen forskning gjorts. Jag finner alltså att det finns en lucka att fylla här.

Bernt Gustavsson redogör för tre bildningsideal i den svenska arbetarrörelsen mellan åren 1880–1930 i sin doktorsavhandling Bildningens väg. Gustavsson lägger tonvikten på bildningen såsom den förmedlades genom folkhögskolorna. Han redogör för tre bildningsideal, som jag fann intressant att knyta an till min undersökning, som ju handlar om bildning, och använda som analysredskap.²

I Thomas Ginners doktorsavhandling Den bildade arbetaren kan man läsa om ABF:s tillkomst samt dess organisatoriska utveckling. Även Ginner tar upp tre bildningsideal inom rörelsen, som är intressanta för min undersökning. Han tar upp ett ytterligare ett ideal som inte Gustavsson berört, detta har jag också använt som analysredskap i min undersökning.³

Lars Arvidssons doktorsavhandling Folkbildning i rörelse är en jämförelse av den pedagogiska synen i folkbildning inom svensk arbetarrörelse och frikyrkorörelse under 1900-talet. I hans avhandling ges en bild av arbetarrörelsen och dess utveckling, här tas bildningsmålen upp för analys och jämförelse.⁴

Åsa Linderborg ger i sin doktorsavhandling Socialdemokraterna skriver historia en historisk studie av hur den svenska socialdemokratin har beskrivit sin egen och Sveriges historia under perioden 1892–2000. Detta är en stor studie som ur ett historiografiskt perspektiv diskuterar hur den svenska socialdemokratin under drygt hundra år skildrat både sin egen och Sveriges historia. I fokus står bl.a. hur man både nationellt och internt använt historieskrivningen som som en ideologisk maktresurs; den handlar om samspelet mellan historia, politik och ideologi.⁵

På många orter kom nykterhetsrörelsens föreningsbibliotek att ingå i det som utvecklades till kommunala folkbibliotek. Detta skedde ofta genom

2 Gustavsson, 1991.

3 Ginner, Thomas, 1988, Den bildade arbetaren. Debatten om teknik, samhälle, och bildning inom Arbetarnas bildningsförbund 1945–1970.

4 Arvidsson, Lars, 1985, Folkbildning i rörelse. Pedagogisk syn i folkbildning inom svensk arbetarrörelse och frikyrkorörelse under 1900-talet – en jämförelse.

5 Linderborg, Åsa, 2001, Socialdemokraterna skriver historia. Historieskrivning som ideologisk

sammanslagning med de gamla sockenbiblioteken eller med den socialistiska arbetarrörelsens bibliotek.⁶ Ett exempel på detta kan man läsa om i Hans Larssons Tidstecken som berättar om Stockholms arbetarbiblioteks historia. I denna beskriver han hur biblioteket börjar sin existens 1892 och hur det 1927 byter ägare och uppgår i Stockholms stadsbibliotek. I detta arbete får man en god bild av arbetarrörelsens biblioteksverksamhet och då främst Stockholms arbetarbibliotek, men man får också en bakgrund till arbetarrörelsens bildnings- och bibliotekssträvanden, arbetarklassens roll i samhället och det socialdemokratiska samhällsidealet.⁷

I Inge Johanssons För folket och genom folket ges en bild av studieförbunden, samhälle och folkbildning och särskilt intressant är här det som behandlar ABF och folkbildningstanken. Johansson anställdes vid ABF:s förbundsexpedition 1953 och blev så småningom såväl förbundets studierektor som senare dess ordförande. Hans bok är en bred redogörelse för studieförbundens framväxt och folkbildningens uppgifter som de framträder bl.a. i statligt utredningsmaterial.⁸

I licentiatavhandlingen Att analysera genombrottet för de moderna folkbildningsidéerna ger Magnus Torstensson en bild av de moderna folkbiblioteksidéerna. Han diskuterar hur strukturförändringar i samhället föranledde genombrottet för de moderna folkbiblioteksidéerna i Sverige genom att analysera artiklar och göra jämförelser med USA. Det som berör mitt forskningsområde här, är det som rör arbetarrörelsens bibliotekssträvanden i Sverige vid sekelskiftet, som Torstensson tar upp och analyserar.⁹

I doktorsavhandlingen Folkbildning i perspektiv ger Bo Andersson en bild av folkbildningsarbetets organisationsutveckling mellan åren 1880–1971. I avhandlingen beskrivs de olika studieförbundens organisatoriska framväxt, deras bildningsideologiska inriktning och förankring. Här kommer han in på bildningsfrågan och särskilt intressant blir det i anslutning till kapitlet om arbetarnas bildningsförbund (ABF).¹⁰

6 Hansson, Joacim, 1995, Om folkbibliotekens ideologiska identitet — en diskursstudie

7 Larsson, Hans, 1989, Tidstecken — Stockholm arbetarbibliotek och samhällskroppens utformning, 1892-1927.

8 Johansson, Inge, 1985, för folket och genom folket. Om idéer och utvecklingslinjer i studieförbundens verksamhet.

9 Torstensson, Magnus, 1996, Att analysera genombrottet för de moderna folkbiblioteksidéerna: exemplet Sverige och några jämförelser med USA.

10 Andersson, Bo, 1980, Folkbildning i perspektiv. Studieförbunden 1870–2000. Organisering, etablering och profilering.

Louise Norman har i sin magisteruppsats ABF som folkfostrare 1920–1949 undersökt den moraliska, kroppsliga och bildningsfostran genom att analysera artiklar i tre tidskrifter knutna till ABF.¹¹

I Joacim Hanssons diskursstudie Om folkbibliotekens ideologiska identitet framgår att forskningen inom området ”folkrörelsebibliotek” inte varit särskilt omfattande. Detta har jag uppmärksammat också när jag själv sökt efter material. Det finns mycket material att tillgå om rörelserna som sådana, men inte mycket om deras bibliotek. I denna studie ges en bild av folkbibliotekens framväxt i Sverige.¹²

Det finns en historik utgiven av Janne Werkelin och ABF i Uppsala, ABF Uppsala 75 år 1916–1991. Denna har varit till hjälp i min undersökning, då den beskrivit rörelsens verksamhet mellan 1916–1991. Den har i korta drag beskrivit föreläsnings- och cirkelverksamhet samt andra för rörelsen viktiga händelser.¹³ Här har jag också fått en bakgrund till när ABF startade sin verksamhet och hur den utvecklades fram till 1920.

Syfte och frågeställningar

Mitt syfte med den här uppsatsen är att ta reda på arbetarrörelsens bildningssyn såsom den tog sig i uttryck genom Arbetarnas Bildningsförbund (ABF). För att kunna göra mig en bild av hur rörelsens bildningssyn såg ut har jag valt att titta på ABF:s föreningsarbete i Uppsala län. Jag kommer att bilda mig en uppfattning genom att se på verksamheten som rymmer biblioteks-, studiecirkel- föreläsnings- och kursverksamhet. Biblioteks- och cirkelverksamheten är intimt sammanvävda med varandra. Utan biblioteket och litteraturen – ingen cirkelverksamhet. Även föreläsnings- och kursverksamhet utgjorde en stor del av förbundets bildningsverksamhet. Jag kommer att titta på alla dessa områden och analysera dess verksamheter, vad som sades om dem och hur man såg på dem, då de tillför kunskap om hur man såg på bildning inom rörelsen.

Mitt syfte är inte att ge en exakt bild av de olika verksamhetsområdena, t.ex. utförlig statistik över utlån och studiecirkelämnen. Jag är ute efter att göra mig en uppfattning av vilka tendenser man kan skönja under denna tidsperiod, under varje decennium – se om cirkelämnen, biblioteksverksamhet eller

11 Norman, Louise, 2002, ABF som folkfostrare 1920–1949.

12 Hansson, Joacim, 1995, Om folkbibliotekens ideologiska identitet — en diskursstudie.

föreläsningar skiljer sig markant om man jämför de första åren och de sista under ett decennium, samt om man jämför de tre decennierna sinsemellan. Jag har också lagt stor vikt vid uttalanden gjorda av ledande och andra involverade i ABF:s studiearbete, då jag tror att deras uttalanden och åsikter kan ge mig en uppfattning om vilken som var den rådande bildningssynen. Denna syn bör i hög grad ha styrt de olika områdena i bildningsverksamheten.

De frågor som jag sökt svar på är: Vilken var arbetarrörelsens bildningssyn under åren 1930–1950? Kan man genom ABF i Uppsalas bildningsverksamhet få en bild av rörelsens bildningssyn? Kan man på de olika verksamhetsområdena se vilka kunskaper som värderades i arbetarens bildning? Vilka kunskaper ansåg man inom ABF var viktigt för arbetarklassen att tillägna sig?

Genom att titta närmare på fyra bildningsideal som existerade inom arbetarrörelsen kommer jag att placera in Uppsala ABF i ett större sammanhang. Vilka är huvuddragen Uppsala ABF:s syn på arbetarens bildning, vilket/vilka bildningsideal dominerar? Det kanske är ett renodlat ideal som är förhärskande, ett par stycken som dominerar eller rent av alla fyra?

Källmaterial och metod

För att kunna genomföra min undersökning har jag studerat arkivmaterial som ABF i Uppsala lämnat efter sig. Materialet består främst av styrelse, verksamhets- och årsberättelser. Årsberättelserna innehåller styrelseberättelse samt redogörelse för föreläsningskurser, studiecirkelverksamhetens ämnesfördelning, revisionsberättelse, ekonomi (dvs. avdelningens inkomster utgifter, anslag, m.m.). Styrelseberättelserna ger information om dagordning samt styrelsens sammansättning, information om studiecirklarnas arbete och studieledarkonferenser, föreläsningsverksamheten samt revisionsberättelse.

Genom att studera arkivmaterialet kommer jag att bilda mig en uppfattning av hur rörelsens bildnings- och kultursyn såg ut.

Materialet som ligger till underlag för min undersökning, sträcker sig från 1920–1950. Detta är logiskt då det finns material bevarat från ca. 1920.

Materialet som finns bevarat från 20-talet är dock inte lika omfattande som det från 30- och 40-tal, när det gäller kvantitet och beskrivning av verksamheterna, men skillnaden är dock marginell så jag finner inte att det påverkar balansen i undersökningen.

Eftersom ABF-biblioteken successivt överlät sina bibliotek till kommunen under 40-talet så är det inte intressant att fortsätta biblioteksundersökningen då det inte längre finns så mycket underlag att forska på efter 1950.

Biblioteket och studiecirkelverksamheten hade en framträdande roll i rörelsens bildningsarbete och biblioteken var en förutsättning för studiecirklarna, det är alltså främst genom deras aktiviteter jag har bildat mig en uppfattning om ABF:s bildningssyn. Inom studiecirklarna studerades ett flertal ämnen och också genom dessa ämnesval kan man skönja vilka bildningstendenser som fanns inom rörelserna. Jag har också tittat på övrigt studiearbete som förekommit inom ABF, som föreläsningar, föreläsningskurser, utställningar, konserter, m.m., för att även ur dem kunna få en uppfattning om vilka bildningsideal som fanns.

En kort förklaring av vad föreläsningsverksamheten innbar kan vara på sin plats. Denna verksamhet var i anslutning till och vid sidan om det bildningsarbete som utfördes i studiecirklarna och genom cirklarnas bibliotek.¹⁴

Undersökningen är upplagd så att jag har strukturerat upp verksamhetetsområdena och dessa är uppdelade som följer: ”kurs-, föreläsnings- och övrig bildningsverksamhet”, ”biblioteksverksamhet”,

”studiecirkelverksamhet” samt ”lokalfrågan”,. Detta för att det ska vara lättare att kunna urskilja vilka tendenser som fanns, dvs. mer pedagogiskt. I vissa fall går de olika verksamhetsområdena in i varandra och går inte att strikt dela upp, detta får man ha i åtanke under läsningen av undersökningen. Undersökningen är också upplagd så att materialet är presenterat decennievis, jag har alltså gått igenom varje verksamhetsområde under 20-, 30- och 40-tal och ur dessa extraherat vilken bildningssyn som regerade under varje decennium. Jag har sedan jämfört dels om och hur synen på verksamheten förändrades under varje tioårsperiod och dels jämfört de tre tioårsperioderna sinsemellan. Jag har också analyserat studieområdena inom de olika verksamheterna för att se om det finns tendenser som leder mot eller motsvarar någon av de bildningsideal som jag har till hjälp i mitt analysarbete.

Att jag valt att titta på Uppsala är dels för att det finns mycket relevant material lämnat efter ABF i Uppsala och dels för att materialet skulle svälla ut och kräva alltför mycket plats om jag hade ytterligare orter med i min undersökning. Jag har studerat materialet som kommer från just Uppsala ABF, alltså tätorten. Det fanns avdelningar runt om i länet, men jag har i huvudsak

14 Brissman, Sara och Wiktor, Sara-Lena, 2002. Folkbildning i förändring? En studie kring ABF:s och

koncentrerat mig på avdelningen i Uppsala dels för att få en sammanhållen bild p.g.a. att materialet är fylligast här och dels för att de övriga spridda avdelningarna har luckor i sin dokumentation vad gäller årtal och beskrivning av verksamheten. Jag finner alltså att det skulle bli en obalans i undersökningen om jag använde mig av dessa. Sedan har jag har begränsad tid och plats för min forskning. Jag kommer dock i ett antal fall, i synnerhet när det gäller biblioteksverksamheten mellan 1930–1950, att komma in på andra avdelningars verksamhet runt om i Uppsala län, då jag tycker att det är nödvändigt i och med att Uppsalaavdelningen hade samarbete med flera andra ABF avdelningar. I verksamhets, års- och styrelseberättelser framgår att det förekommit en del samarbete, och jag kommer därför att ta upp enskilda fall även från andra avdelningar för att kunna ge en mer täckande och riktig bild av rörelsens bildningssyn.

Jag har använt mig av den källkritiska metoden då jag har undersökt arkivmaterialet, värderat dessa källor och genom dem dragit slutsatser. Att författarna till års-, verksamhets- och styrelseberättelserna säkert många gånger inte förmått förhålla sig objektiva till föreningens verksamhet är något som jag haft i åtanke. Källor är speglingar av verkligheten och man kan inte begära att det utifrån dem skall gå att återskapa en fullständig bild av det förflutna. Som alla avbildningar kan de innehålla fel eller vara svårtolkade för läsaren. Ett sammanhang som var självklart för den som skrev ned det, kan framstå som oklart för en utomstående. I vissa fall kan till och med syftet ha varit att vilseleda läsaren.

Källorna kräver behandling och tolkning för att man ska kunna få svar ur dem. Det krävs att forskaren försöker skaffa sig en uppfattning om hur trovärdig källan är. Vad säger den om den verklighet den utger sig för eller förväntas att beskriva? Det är detta som står i fokus i källkritiken, forskaren ska försöka reda ut om uppgifterna är sanna eller falska och hur stor tyngd det går att lägga vid dem.¹⁵

15 Florén, Anders och Ågren, Henrik, 1998, Historiska undersökningar: Grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, s. 64.

Bakgrund och teoretisk utgångspunkt

Något som är mycket intressant är den samhälleliga och kulturella kontexten i vilken arbetarrörelsen växte fram, och vilka bildningsideal den hade. Jag kommer att knyta fyra bildningsideal inom arbetarrörelsen, till min undersökning. Dessa ideal existerade före och parallellt med tidpunkten för min undersökning och de är: medborgarbildningsidealet, självbildningsidealet, samt nyhumanismens personlighetsbildande och det polytekniska idealet.

Samhället vid tidpunkten för rörelsens uppkomst var en tid då mycket hände, maktförskjutningar ägde rum och arbetarrörelsen fick en oerhört stor betydelse för arbetarna och deras insteg i de politiska skeendena.

Folkbildningsarbetet är historiskt sett en ganska ung företeelse. Det började växa fram i mitten och slutet av 1800-talet, och byggde i grunden på de nya tankar och idéer – den människosyn och de samhällsuppfattningar, som med revolutionerande kraft bröt sig fram i 1700- och 1800-talets västerländska samhälle. Det politiska genombrottet för dessa idéer kom med 1776 års amerikanska oavhängighetsförklaring och 1789 års franska rättighetsförklaring.¹⁶

Den svenska samhällsutvecklingen under perioden 1890–1915 är känd för sin snabba industrialisering och ekonomiska utveckling. Denna utveckling ledde till stora folkomflyttningar och starkt växande städer, med bl.a. sociala problem som följd.¹⁷

Sverige är kring dessa år, runt sekelskiftet, en nation i den industriella världens utkant på väg in i den moderna tiden. Landet är underutvecklat i jämförelse med många andra länder i Västeuropa och de flesta människorna bodde kvar på landsbygden och brukade jorden. Den politiska strukturen var gammaldags, levnadsstandarden var sämre än andra industriländers och klassförtrycket var stort. Samtidigt som den utvecklingen såg trög ut så skedde just denna snabba förändringsprocess parallellt. Under 1800-talets andra hälft

16 Norman, 2002, s. 9.

fick Sverige tvåkammarriksdag och landsting och en nyordning av det kommunala självstyret. Det var vid denna tidpunkt föreningar bildades där människor från olika samhällsklasser kunde mötas, arbetare bildade fackföreningar och företagare bildade arbetsgivareföreningar. De olika intressegrupper som organiserats formulerade nya krav på stat och kommun för att ge sig i kast med den industriella omvandlingens påfrestningar och möjligheter.¹⁸

En viktig fråga för både socialdemokrater och liberaler var den allmänna och lika rösträtten som genomfördes 1918. Även 8-timmars arbetsdag genomfördes runt samma tid, 1920, som varit ett viktigt mål för arbetarrörelsen. I början av 1920-talet genomgick Sverige en depression med enorm arbetslöshet som följd. Åren mellan 1925–1929, kallas ”rekordåren” och kännetecknas av en stark högkonjunktur. Det finns dock en kontinuitet i den sociala och ekonomiska utvecklingen, trots stora svängningar och Sverige fortsätter att industrialiseras och moderniseras. Färre arbetar inom jordbruket och fler arbetar nu inom handel, trafik och kommunikation. Den politik som fördes på 1930-talet brukar kallas välfärdspolitik eller folkhemspolitik. Några av de reformer som karaktäriserar folkhemstanken är: statsunderstödd frivillig arbetslöshetsförsäkring, förbättrade villkor för folkpensionärer, lagstiftning om 8-timmars arbetsdag även för lantarbetare, två veckors betald semester, behovsprövad mödrahjälp och statliga bosättningslån.¹⁹

Det är i denna omvälvande tid, slutet av 1800-talet till 1930 talet, som olika bildningsideal börjar existera. Det är i fyra av dessa ideal min undersökning kommer att ta avstamp.

Arbetarrörelsen, samhället och folkbildning

De svenska folkrörelserna uppkom i slutet av 1800-talet.

Befolkningsstrukturen ändrades dramatiskt under de tre sista decennierna under 1800-talet, vilket bl.a medförde att nya befolkningsgrupper växte sig starka vad gäller antalet, men förblev utanför samhällets maktsfär.²⁰

Den socialdemokratiska rörelsehistoriken berättar om ett 1800-tal som visserligen var starkt positiv till teknikutveckling och industrialism, men som under industriernas första tid var präglad av stor svält, fattigdom, dödlighet,

18 Norman, 2002, s. 9.

19 Norman, 2002, s. 9–10.

20 Hansson, 1995, s. 63–64

trångboddhet, superi, rättslöshet, skam och förnedring. Exploateringen var hänsynslös, barnarbetarna for illa, arbetslösheten var hög och lönerna låga. I Sverige, liksom på andra platser, är socialismen både som teori, program och organisation äldre än socialdemokratin. Den socialdemokratiska historieskrivningen har emellertid sett det som sin uppgift att knyta socialismens historia till socialdemokratins historia; den medvetna socialismen uppstod först med August Palm, Hjalmar Branting, Axel Danielsson och Fredrik Sterky.²¹

En av de mest grundläggande tankarna i de tidiga folkrörelserna var, att de regerande maktskiktet inte av egen vilja skulle ändra på sina positioner. Den snabbt ökande arbetarbefolkningen, men även den s.k. bildade medelklassen, insåg snart att de var tvungna att själva sörja för och förbereda ett deltagande i samhällets utveckling, detta på både ett socialt moraliskt och ett politiskt plan.

Det här ledde till att olika grupper och skikt i samhället skapade egna institutioner och arenor där det var möjligt att bygga en struktur som kunde underlätta ett samhälleligt deltagande. Arbetarna i städerna ägnade sig åt att på ett aktivt sätt förbereda sig för ett inträde i det politiska livet genom att bygga upp institutioner med formella beslutsgångar byggda på demokratiska postulat, som tanken på en individ – en röst. De lade även stor vikt vid moralisk självrannsakan, exempelvis genom ett omfattande arbete för att komma till rätta med det utbredda superiet. Nykterhetsrörelsen blev snabbt en magnet som drog stora skaror av den arbetande befolkningen till sina organisationer.²² Arbetarrörelsens bibliotek spelar rollen av en del i en övergripande strävan efter det socialistiska samhället. Bildningsdiskussionen känns här också mer konfliktfylld och osäker än inom nykterhetsrörelsen. Det som orsakar förvirring är främst relationen till det borgerliga kulturarvet. Det finns ett spektrum av synsätt som spänner mellan ett renodlat separatistiskt ideal, som strävar efter att skapa en egen folkkultur. För att uppnå detta bör banden till den borgerliga kulturen klippas.

Det integrationistiskt övertagande idealet ser vägen till målet i ett övertagade av den klassiska bildning som utgör en av grundpelarna i den borgerliga kulturen. Den ”segrande” linjen är att beteckna som en medelväg, ett kritiskt övertagande av det borgerliga kulturarvet i syfte att behärska den borgerliga diskurs som blivit dominerande i Sverige runt sekelskiftet, men på arbetarrörelsens villkor. Det är också den linje som socialdemokratin anammar

21 Linderborg, 2001, s. 331.

i det politiska arbetet genom sin distanserande hållning till revolutionen som nödvändig förutsättning för att åstadkomma den önskade förändringen i samhället.

Bildning ses här inte i första hand som en individuell angelägenhet och det finns tydliga fostrande inslag, som även bär med sig ett betonande av fackkunskaper, framför allt i samhällsfrågor och ekonomi. Bildningens mål är ytterst att göra arbetarna förberedda för ett demokratiskt maktövertagande. I detta arbete ses biblioteken som viktiga led, vilket inte minst visar sig i den samlande roll som dessa får vid t.ex. stora arbetsmarknadskonflikter. Deras roll är inte bara litteratur- och kunskapsförmedlande, utan även identitetsskapande, eftersom de fungerar som arenor där man kan samlas och och söka en gemensam intellektuell bas för det politiska arbetet.

Medan de tidiga nykterhetsorganisationerna utgjorde en högborgerlig offentlighet kan de senare beskrivas som som massorganisationer, som en del av vad vi brukar beteckna ”Folkrörelsesverige”.

På ett likartat sätt kan kan skillnaden förklaras mellan de liberala arbetareföreningar som bildades runt mitten av 1800-talet och den senare, socialistiska arbetarrörelsen.²³

Arbetarrörelsen och biblioteken

Det var kring åren 1855–1860 som sockenbilioteken gick in i sin mest expansiva period. Dessa bibliotek var inte av högsta kvalité, men de var i alla fall de första bibliotek som når en större del av befolkningen. De befintliga universitets- och läroverksbiblioteken var bara öppna för ett fåtal.

Sockenbiliotekens otillräcklighet kom emellertid att medföra att det upprättades bibliotek som hade en helt annan sorts litteratur. De folkliga biblioteken har det gemensamt att de är icke-akademiska till sin karaktär och på olika sätt direkt beroende av en eller flera moderorganisationer för sin verksamhet, som här arbetarrörelsen, såväl vad avser finansiering som funktion. De har också det gemensamt att de inte självklart vänder sig till hela befolkningen. Folkbibliotek utmärks av att de riktar sig till hela befolkningen, samt att de är finansierade genom en kombination av kommunala och statliga anslag.²⁴

23 Rydbeck, Kerstin, 1995, Nykter läsning: den svenska godtemplarrörelsen och litteraturen 1896–1925, s. 16-17

24 Hansson, 1995, s. 10.

De folkliga biblioteken var som sagt oftast knutna till de framväxande folkrörelserna som t.ex. nykterhets- och arbetarrörelsen. Dessa hade en klar folkbildande uppgift och det var inte ovanligt att en eller flera studiecirklar fanns i anslutning till dem, man kan säga att en del bibliotek tillkom endast för att sörja för studiecirkelns litteraturbehov. De sköttes nästan uteslutande på ideell basis och bibliotekarierna fick ingen eller ringa ersättning.²⁵

Den egentliga genombrottstiden i svenskt folkbildningsarbete utgör de båda decennierna omkring år 1900. Vad folkbiblioteken angår, har vi från 1890-talet se ett mycket stort intresse inom studentföreningarna Verdandi och Heimdal i Uppsala för att stödja och utveckla den folkliga biblioteksrörelsen i Sverige. Båda föreningarna har utom sina kända skriftserier utgivit litteraturförteckningar som hjälp vid bibliotekens bokurval och uppsatt vandringsbibliotek. 1891 upprättades Stockholms arbetarbibliotek, som blev mönstret för liknande bibliotek i andra städer.²⁶ För den på reformarbete inriktade svenska arbetarrörelsen gällde det att kunna visa att arbetarklassen har vilja och kunskap nog för att kunna axla ett större ansvar i samhället.

Exempel på detta är Folkets Hus och Stockholms arbetarbibliotek. I och med att de skapat dessa och liknande institutioner har de visat att de kan, vill och orkar. Stockholms arbetarbibliotek blir ett bevis för att arbetarna söker bildning i syfte att kunna bli medborgare i ett förändrat, framtida Sverige.²⁷

Arbetarrörelsen i Sverige satsade redan från början hårt på egna bibliotek.

Torstensson menar att detta ska ses som en strategi, som skulle göra arbetarna respekterade i samhället och föra dem mot att kunna utnyttja det successivt ökande inflytande de lyckades erövra. Arbetarna vid sekelskiftet 1900 hade erfarit stora förändringar under senare år och såg att samhället inte var stabilt och samtidigt möjligt att påverka.²⁸

1902 börjades inom godtemplarorden av Oscar Olsson mera planmässigt den studiecirkelverksamhet som kommit att spela en så stor roll för biblioteken inom nykterhets- och arbetarföreningar. Slutligen sker under 1900-talets första decennium att riksdagen 1905 på regeringens förslag beslutar att direkt understödja folkbiblioteksväsendet.

De former av folkbiblioteksverksamhet, som enligt 1912 års författning åtnjöt understöd av staten, var kommunala eller under kommunal kontroll

25 Karlsson, Marcus, 2000, Biblioteksutvecklingen i Karlsborg 1907–1970, s. 14–15.

26 Svend Dahls bibliotekshandbok, 1931, utg. Samuel, E. Bring. s. 401–403.

27 Larsson, Hans, 1989, s. 63–64.

stående bibliotek, skolbibliotek, biblioteksverksamhet driven av vissa riksförbund för studiecirkelverksamhet och sjukhusbibliotek.²⁹

Från 1920-talet började först de större städerna att upprätta stadsbibliotek i egen regi, oftast var det redan existerande föreningsbibliotek som övertogs av staden.³⁰

Kommunbiblioteken och cirkelbiblioteken fanns hela tiden sida vid sida.

Efter 1943 minskade antalet cirkelbibliotek och deras utlåning. Flera folkrörelser uppmanade sina cirkelbibliotek att ansluta sig till kommunbiblioteken, under förutsättning att deltagarna fick tillgång till böckerna. När folkbiblioteken kommunaliserades mer och mer försköts tyngdpunkten i bildningsarbetet mot studieförbunden.³¹

Fyra bildningsideal inom arbetarrörelsen

Under 1880-talet sker en radikalisering av kulturlivet i Sverige. Det kulturklimat som då växer fram har fått olika namn: upplysningsrationalism, kulturradikalism, det moderna genombrottet, positivismens årtionde, m.m. Det väsentliga för det här sammanhanget är att också den svenska arbetarbildningen har sina rötter i 1880-talets kulturklimat. Här återfinns det ideologiska stoff som sedan kom att användas av arbetarrörelsens ledande företrädare. Under detta årtionde sker det avgörande ideologiska brottet mellan det gamla konservativa Sverige och en radikal opposition.

De gestalter som kommit att utforma de grundläggande idéerna för bildningsidealen i Sverige får här sina avgörande intryck, t.ex. Axel Hägerström, Hans Larsson, Ellen Key, Anton Nyström. Flera av de första ledarna inom arbetarrörelsen, som Hjalmar Branting och Fredrik Sterky, skolas i denna anda.

80-talsradikalismen bryter med kyrkans, kungamaktens, ämbetsmannaväldets dominans och den konservativa idealistiska filosofin. Den banar vägen för ett nytänkande, byggt på upplysningsidéer i en ny tappning – liberalism, evolutionism, darwinism, utilitarism och positivism. Det är Darwin, Spencer, Buckle, Mill och Comte som är de nya profeterna. De för med sig en stark vetenskapstro, inte bara som instrument för uppfinningar och

29 Svend Dahls bibliotekshandbok, 1931, utg. Samuel, E. Bring. s. 401–403.

30 Karlsson, 2000, s. 14–15

31 Norefors, Margareta, 2002, En jämförande studie av folkbildningsbegreppet inom studieförbund och folkbibliotek idag (kandidatuppsats), s. 6–7.

produktionsmedel utan som livsåskådningar och världsbilder med anspråk på förmåga att förklara hela det mänskliga livet.

80-talismens kritik riktar sig också mot ämbetsmannafilosofin, som den tagit sig i uttryck i Christopher Jacob Boströms idealism, där insikten i de eviga sanningarna och värdena sanktionerade ämbetsmännens makt att styra landet.³²

Arbetarinstituten

Det första försöket att i större skala rikta sig direkt till arbetarna var arbetarinstituten. Det första, i Stockholm, startades av läkaren Anton Nyström 1880, tätt följt av andra i de större städerna. Nyström menade att upplysningen skulle komma alla till del, oavsett klass eller yrke. Dess ambition var att upphäva ”klassolikheten” vad gäller bildning och upplysning, ord som Nyström använder som liktydiga. Kunskap och bildning skulle inte vara förbehållet en högre klass i samhället. Alla människor sågs som bildbara och möjliga att upplysa. Nyström ville förbättra arbetarnas ställning i samhället, men det fick inte ske på bekostnad av klasskillnader i andra avseenden. En intelligent elitkår ska gå i spetsen för utvecklingen och med sitt upplysningsarbete civilisera den stora massan. Samhället var och skulle vara hierarkiskt ordnat. Här går gränsen för jämlikheten, en gräns som skulle komma att ifrågasättas och såsmåningom upphävas av arbetarrörelsen.

Bildningsideal

Bildning är en komplex företeelse. Begreppet innehåller en rad motsättningar:

mellan process och mål, elitism och jämlikhet, specialisering och integrering.

Begreppet ”bildning” i ”folkbildning” och ”folkbildningsrörelse” anger att bildningsbehovet/behoven rör ”de många” och att dessa behov ej är tillgodosedda. Behovet av ”bildning” föder i sin tur strävan att förverkliga bildningsidén och föranleder organiserade bildningsaktioner, ofta förankrade i våra stora folkrörelser, där bildningstörstande samlats.³³

Bildningsbegreppet har sitt ursprung i tyskt 1700-tal. Ordet ”bildning”

kommer av verbet bilda med innebörden skapa, forma. Det var med andra ord en viss personlighetsutveckling, ett speciellt männoiskoideal man ville främja när man skapade begreppet bildning. Idealen hämtades under dennna nyhumanismens tid från det antika Grekland.

32 Gustavsson, 1991, s. 70–71.

Begreppet bildning var en produkt av det borgerliga samhället. Det var borgaren, med den bildning han själv skaffat sig som ansåg sig jämställd med och överlägsen adelsmannen, som hävdade sin samhällsställning och privilegier i kraft av sin börd. Men bildning markerade också samtidigt avståndet till arbetarklassen, den egendomslösa, okunniga massan, folket. Det gick en klar gräns mellan den bildade klassen och ”folket”. Bildning fick därmed karaktären av klassmärke, en symbol för borgarskapets särställning.

Det var först när man började inse att också folket behövde kunskaper och bildning, som begreppet ”folkbildning” togs i bruk.³⁴

På 1800-talet utvidgas strävan att uppfostra och upplysa nationens folk till att omfatta både en obligatorisk skola för barn och en folkbildande verksamhet för vuxna. I Europa skakas nationerna av de växande borgarklassernas anspråk och av folkliga uppror. I Sverige är nationen relativt sett stabil, men de styrande och de högre samhällsskikten är oroade. De mest konservativa talar om att disciplinera folket, hålla det nere. De mer liberala menar att folket bör bildas och civiliseras till goda medborgare. Först i skiftet till 1900-talet blir folkbildning inte bara något för utan också genom folket. Kollektiv självbildning blir en del av de stora folkrörelsernas program för att tillgodose folkets intressen och för att erövra samhällsmakten.³⁵

Bildning blir under 1800-talet liktydigt med något socialt givet: en klassmarkör, ett program, en kursplan, ett fastslaget bildningsgods och ett yttre beteende. Inom utbildningsväsendet och parallellskolesystemet kom den som samhällsföreteelse att elitiseras och avskiljas från folkflertalet. De första folkbildningsförsöken var en fortsättning på de jämlikhetsskapande inslag som fanns i upplysningen och humanismen.³⁶

De tre bildningsideal som Bernt Gustavsson presenterar i sin avhandling har sin förankring i skilda idétraditioner. Medborgarbildning är i huvudsak baserad på den franska upplysningen och dess starka inriktning på naturvetenskaplig kunskap och samhällsförändring. I detta ideal ska bildningen leda mot ett bestämt mål, deltagaren i bildningsverksamheten ska kunna bli ett redskap för den rörelse som ska bygga det nya samhället. Man eftersträvar nytto- och vetenskaplig kunskap. Självbildningen har sina rötter hos Rousseau och Kant, och deras tanke om självaktivitet. Kant är banbrytande genom att

34 Johansson, 1985, s. 9–14.

35 Sundgren, Gunnar, 2000, Demokrati och bildning. Essäer om svensk folkbildnings innebörder och särart. s. 11.

36 Gustavsson, 1991, s. 233.

han lägger större vikt vid subjektet i kunskapsprocessen än vad upplysningen gjorde i dess betonande av den objektiva kunskapen. Den grundläggande tanken i självbildningsidealet är idén om självaktiviteten. Betoningen ligger på bildningen som process, den enskildes personliga kunskapsprocess. Det är de inre och inte de yttre målen för vart processen ska leda som är de vägledande.

Ett nyhumanistiskt personlighetsbildande ideal kom främst att representeras av tänkare som Humboldt och Hegel. I detta ideal, som bygger på en humanistisk bildningssyn, är pedagogens uppgift att forma personligheter, som såsmåningom ska framskapa en ny kultur. Balans, harmoni och måttfullhet är ledstjärnor i formandet av dessa personligheter. En förutsättning för att åstadkomma den sortens bildning är ”den fria personligheten”.

Thomas Ginner redogör även han i sin avhandling, Den bildade arbetaren för tre bildningsideal, han tar dels upp två av dem som står att finna i Gustavssons avhandling, det personlighetsbildande idealet och medborgarbildningsidealet, dels introducerar han ett ytterligare ideal, det polytekniska. Detta är ett bildningsprogram för den ”totala människan” och det måste inkludera produktionens och arbetets villkor.³⁷

Dessa fyra idéhistoriska traditioner har gemensamma egenskaper, som tron på kunskapens förmåga att lösa mänskliga problem och människans möjlighet att utvecklas genom odling av sina själsförmögenheter. På detta sätt kan hon åstadkomma kulturens eller civilisationens framsteg.³⁸ Gustavsson redogör i sin avhandling, Bildningens väg, för begreppet ”bildning” och tar sedan upp och förklarar de olika bildningsidealen samt belyser och exemplifierar hur dessa kunde ta sig i uttryck och fungera rent praktiskt i bildningsarbetet. Detta gör han främst genom att man får bekanta sig med de tongivande inom arbetarbildningen vid tidpunkterna för idealens framväxt. Några av de personerna tar jag upp i anslutning till bildningsidealen och dessa är: Rickard Sandler, Hans Larsson, Ellen Key, Oscar Olsson och Arthur Engberg. Dessa var viktiga personligheter och företrädare för arbetarrörelsen och bildningsverksamheten decennierna före sekelskiftet och därefter.

Medborgarbildningsidealet

Den socialistiska arbetarrörelsen började i större skala formera sig under 1880- talet. Det uppstod genast en motsättning i förhållande till de redan existerande

37 Ginner, 1988, s. 24.

liberala arbetarföreningarna och bildningsförsöken. Den förste att agitera för socialismen i svensk arbetarrörelse var August Palm.

Svensk arbetarbildning har, som redan nämnts, sin utgångspunkt i 1880- talets motsättningar. Det dominerande draget är upplysningsrationalismen, men här finns också starka idealistiska inslag som förmedlas av personer som Viktor Rydberg och Grundtvig. Här finns också nykantianska strömningar som kom att leda arbetarbildningen åt andra vägar.³⁹

Det är i detta kulturklimat som den svenska arbetarbildningens idéhistoriska rötter står att finna.

I debatten kom August Palm att inta en negativ hållning till bildning och kultur. Han var som agitator den som hade de bittraste erfarenheterna av att stängas ute från samhällets offentliga platser och ständigt motarbetas av borgerliga kulturpersonligheter. Samtidigt såg han arbetarbefolkningens egen kultur successivt slås sönder genom industrialismen. Folk skildes från sina tidigare försörjningskällor och förlorade stora delar av av sin egen vardagskultur. I det läget förordrar Palm, under intryck av den europeiska arbetarrörelsen, vad som kan kallas en kulturseparatistisk hållning.

Arbetarklassen ska ”avskilja sig” från den borgerliga kulturen och bygga upp egna institutioner och sin egen offentlighet. Målet för Palm var att bygga upp en proletär offentlighet skild från den borgerliga. Det var en arbetarklassens egen kultur som skulle byggas upp, grundad på klassens egna livsvillkor och erfarenheter.

Den hållning som emellertid kom att bli dominerande under arbetarrörelsens första tid fram till och med första världskriget var den linje som i motsats till Palm gav en högre värdering av den bildning och kultur som fanns i det borgerliga samhället. På den linjen fanns Hjalmar Branting, Rickard Sandler, i stort sett alla ledare inom socialdemokratin som hade en akademisk bakgrund. Dessa menade att det inte går att avskilja en ”borgerlig kultur” från

”en proletär”. Det mänskliga kulturarvet var för dem ett och odelbart.

Motsättningen här ligger på ett annat plan. Dessa representanter inom rörelsen präglades av en inställning gentemot det borgerliga samhällets kulturarv och bildningsinstitutioner som innebar att tillägnandet av det skulle ske kritiskt.⁴⁰ Detn här hållningen till det kulturella arvet kallar Gustavsson för ett kritiskt

39 Gustavsson, 1991, s.79–80.

40 Gustavsson, 1991, s. 80–82.

övertagande. Den ledande gestalten för denna hållning inom arbetarrörelsen var Rickard Sandler.⁴¹

En viktig del i detta ideal är tanken om alla människors lika värde, uttryckt i medborgartanken och franska revolutionens idéer. Individen har rätt och skyldighet att ta del i det politiska livet, men då krävs både kunskap och insikt.

Detta krav på medborgerlig bildning har sedan utgjort ett centralt tema i många folkbildares förkunnelse.⁴² I medborgarbildningens ideal finns bildningsmålen klart uttalade. Det är vissa fasta, specifika kunskaper som ska inhämtas och de ska leda till ett bestämt mål. Bildningen ska leda till att deltagaren i bildningsverksamheten blir en social byggmästare, en samhällets funktionär och ett redskap för den rörelse som ska bygga det nya samhället.

Betoningen av bildningens mål leder till en instrumentell kunskapssyn, där kunskapens och bildningens karaktär av att ge sammanhang och vara ett egenvärde för människan får stryka på foten. Det är den specialiserade och nyttiga, vetenskapliga kunskapen som för yttre syften ska eftersträvas.⁴³

Rickard Sandler

”Arbetarpartiet är demokratiskt och socialistiskt, vad har då folkbildningen med socialismen att skaffa?” Detta var Rickard Sandlers ord. Han menade att en kärnpunkt i socialismen är omläggningen av staten från en blott politisk till en i främsta rummet ekonomisk organisation. Detta betyder en utvidgning av statens funktioner och därmed också ökade krav på statsmedborgarnas kompetens. En bättre folkbildning blir enligt honom nödvändig. Rickard Sandler hade alltså en ganska väl genomtänkt folkbildningssyn långt innan han tog initiativet till att bilda ABF. Under ett kvarts sekel stod han i ledningen för förbundet – de första sju åren som studieledare och sedan som ordförande.

Självfallet blev hans syn på studier och bildning i hög grad vägledande för förbundets verksamhet.⁴⁴

Han föddes in i den värld som bar Grundtvigs folkhögskoletradition, då hans far, Johan Sandler, var initiativtagare till grundandet av Hola folkhögskola i Ådalen. Sandler kom att stå i centrum genom sin verksamhet på Hola och Brunnsvik, som var den andra skola som öppnades för arbetare.⁴⁵

41 Gustavsson, 1991, s. 82.

42 Ginner, 1988, s. 17.

43 Gustavsson, 1991, s. 99.

44 Johansson, 1985, s. 53.

Rickard Sandler kom till Uppsala 1901, han skulle bli folkhögskollärare liksom sin far, som hade byggt upp Hola folkhögskola i Torsåker. Han återvände till Hola efter avslutade studier, men tvingades snart sluta eftersom han under sin värnpliktstid hade delat ut ett socialistiskt flygblad. Det gick inte för sig för en folkhögskollärare att vara socialistagitator så han flydde till Uppsala för att komma ifrån de häftiga vågor som rörts upp i lokal- och rikspress. Väl tillbaka i Uppsala blev han ordförande för Laboremus, som blivit en socialdemokratisk förening. Så blev det åter fart på Laboremus föredrag, diskussioner, studiekurser, och deras arbete med att hjälpa olika yrkesgrupper att bilda fackföreningar. De hade privatlektioner i olika ämnen för fackföreningsmedlemmar, och de hade 1907 idéer om att försöka med något nytt som kallades ”studiecirklar”, vilket innebar att man i en grupp under lediga former studerade något intressant ämne.

Under en kongress som SDUF (socialdemokratiska ungdomsförbundet, sedermera SSU) hade 1907 höll Sandler ett anförande med rubriken

”Socialdemokrati och folkbildning”. Under detta tal framhöll han att folkbildningen är socialdemokraternas viktigaste fråga och en förutsättning för socialdemokratins förverkligande, lika viktigt som det politiska eller fackliga arbetet. ”Studiecirkeln är den enda fasta grunden för verklig bildning”, betonade Sandler på kongressen.

Intresset för folkbildning inom socialdemokratin hade dittills övervägande varit svagt, men genom Sandlers tal och praktiska riktlinjer lades nu inom socialdemokraternas ungdomsförbund grunden för ett brett och rationellt folkbildningsarbete. Hans tal på kongressen bildade ringar på vattnet.⁴⁶

Sandler var liksom Hjalmar Branting reformistisk socialist. Samhället skulle omdanas i socialistisk riktning, men det skulle ske på demokratisk väg.

Han var kritisk mot Marx ”vetenskapliga” socialism, just därför att marxismen ensidigt betraktade människan som en produktionsvarelse och samhället som en ekonomisk organisation. För Sandler var arbetarrörelsen en kulturrörelse.

Steget som kom efter Marx ”vetenskapliga” socialism var enligt Sandler den kulturella socialismen. Samhällets omdaning var en arbetarklassens kompetensfråga. Därför var bildningsarbetet en förutsättning för det socialistiska samhällets förverkligande.

Trots att Sandler betraktade folkbildningsarbetet som ett kampmedel i strävandena att förändra samhället, företrädde han en mycket öppen och fri

46 Werkelin, Janne och ABF Uppsala, 1991, ABF Uppsala 75 år 1916–1991, s. 20–22.

bildningssyn. Studiearbetet skulle inte styras uppifrån. Det skulle växa fram ur deltagarnas egna behov och intressen.⁴⁷ Sandler är en ovanligt tydlig representant för ett medborgarbildningsideal med rötter i 1700-talets upplysning och den franska revolutionens ideal. Hans bildningsideal formades i skärningspunkten mellan det socialdemokratiska ungdomsförbundet, universitetsstudier och folkhögskolans traditioner.⁴⁸

Sandler menade att ”vi alla är samhällsbyggare och som sådana behöver vi kunskaper i sociologi, nationalekonomi, stats- och kommunalkunskap. Det är främst förmågan till aktiv insats i samhällslivet som skall utvecklas. Träningen i det politiska livets arbetsformer görs bäst genom att man efterbildar de praktiska arbetsformer som finns – kommunalstämmor, riksdagsmöten och kyrkostämmor.”⁴⁹

I det ”medborgerliga” ligger ett krav på vissa föreskrivna kunskaper av ventenskaplig karaktär, vid den här tiden ofta kallade ”fackkunskaper” eller

”specialiteter”.⁵⁰

Medborgerliga kunskaper står alltså främst på Sandlers bildningsprogram.

Men därnäst anser han att ska människan kunna vara en nyttig samhällsmedlem, måste hon samtidigt vara en personligt utvecklad människa.

Därför – men det är uppenbart att detta kommer i andra hand – ger folkhögskolan humanistiska kunskaper i form av musik- och litteraturaftnar och föreläsningar i kulturhistoria.⁵¹

Sandlers medborgarbildningsideal tenderar tydligt åt den objektiva polen i bildningsbegreppet. Det är den objektiva kunskapen, det är bildningsgodset och dess planmässighet som står i centrum för honom.

Denna syn avspeglar sig även i ABF:s bildningsverksamhet.

Självbildningsidealet

Självbildningsidealet, såsom det beskrivs i Larssons, Keys och Olssons skrifter, går inte att reducera till en metod. Studiecirkeln som arbetsform står i relation till en genomtänkt hållning om hur bildningsarbetet bör gå till. Kärnan i den hållningen är att bildningsprocessen ska ha sin utgångspunkt i varje enskild individs inneboende anlag. Den vilar på tanken att varje människa har slumrande resurser, som under gynnsamma omständigheter kan väckas till liv

47 Johansson, 1985, s. 53.

48 Gustavsson, 1991, s. 85.

49 Gustavsson, 1991, s. 97.

50 Gustavsson, 1991, s. 98.

och sedan utvecklas i en oändlig process som varar livet ut. Den grundläggande tanken i självbildningsidealet är således idén om självaktiviteten.⁵² I självbildningens ideal ligger betoningen på bildningen som process; det utgår från den enskildes personliga kunskapsprocess. De yttre målen och riktmärkena för vart processen ska leda är underordnade.⁵³

Hans Larsson

Hans Larsson studerade i Lund under 1880-talets första år och kom tidigt under inflytande av 80-tals radikalismens idéer. Vid 23 års ålder tog han tjänst på Grimslövs folkhögskola.⁵⁴ Hans Larssons syn på kunskap är att den är en aktivitet. Detta är självbildningens främsta kännetecken. Hans bildningssyn grundar sig på Kants filosofi. Som det stora och omvälvande i Kants filosofi ser Larsson synen på själen som en enhet.

Han vänder sig också mot upplysningens snäva framstegs- och vetenskapstro. Han talar också om intuitionen, och det han menar då är samverkan mellan själsförmögenheterna och en stegring av dessa. Med begreppet intuition ville han åstadkomma högsta möjliga integrering av själsförmögenheterna utan att ge någon av dem företräde. Larsson menade:

”För min del vill jag bestämt påstå att om något meddelas eller läses utan att man kan påpeka någon annan vinst därav än att våra själsförmögenheter uppövas, så är det säkerligen olämpligt.” I den lilla boken Intuition finner man ansatserna till Larssons egen filosofi.⁵⁵ Både Kant och Larsson menar att

”inbillningskraften” eller den skapande fantasin har en allt för tillbakaskjuten ställning i samtida bildning. Han kritiserar det snäva nyttobegrepp han menar dominerar samtiden och själva intentionen bakom skriften tolkar Gustavsson som ett humanistiskt uppror mot det instrumentella förnuftet och utilitarismens snäva nytto- och lyckotanke.⁵⁶

Ellen Key

Ellen Key är den som främst för fram den estetiska bildningens betydelse för personlighetsutvecklingen. Också Key har sin idéhistoriska bakgrund i 1880- talets radikalism. Hon deltog tidigt aktivt i folkbildningsarbetet och hade

52 Gustavsson, 1991, s. 126.

53 Gustavsson, 1991, s. 99.

54 Gustavsson, 1991, s. 130.

55 Gustavsson, 1991, s. 135 ff.

56 Gustavsson, 1991, s. 144.

planer på att starta en egen folkhögskola för kvinnor i sin hembygd, hon föreläste på Anton Nyströms arbetarinstitut och på folkrörelsernas möten.

Key tog starka intryck av de evolutionistiska tänkarna, men hon omvandlade det stoffet under påverkan av Geijers, Rydbergs och Björnssons författarskap till en idealistisk livstro. Hon utformade en tro på alltings sammanhang, där tillvarons motsatser hade övervunnits.⁵⁷

Key definierar bildning som ”sammansmältningen av de skilda bildningsmomenten till en helhet; den är alla förmögenheters växelverkan sinsemellan”. Tillgången till den formen av bildning har för Key varken med klasstillhörighet eller social ställning att göra. Den har heller inget med lärdom eller mängden av vetande att göra. ”Bildningsanlagen” är snarare att se som ett naturligt anlag, något som varken kan bestämt definieras, eller inses med förståndet. Bildning kan man därför finna i alla folklager. Den stora skillnaden mellan att vara ”blott lärd” eller bildad går vid om man har det ”andliga skarplynne” som är nödvändigt för bildningsanlaget.⁵⁸

Oscar Olsson

Oscar Olsson brukar benämnas ”studiecirkelns fader” och 1902 räknas allmänt som studiecirkelns födelseår.⁵⁹ Olsson föddes 1877 och som son till en skomakare växte han upp under fattiga förhållanden. Föräldrarna hjälpte honom, trots knappa ekonomiska förhållanden, fram till studentexamen 1897 och redan 1899 tog han en fil. kand.-examen i Lund, huvudämnet var litteraturhistoria. I Lund arbetade han jämsides med studierna i nykterhetslogen där han träffade de socialdemokratiska arbetarna. Olsson hävdade tidigt tanken att arbetarna skulle betraktas som myndiga och fullvärdiga medborgare, inte bara i sitt yrke och vad gällde medborgerliga rättigheter, utan också bildningsarbetet.⁶⁰

Olsson själv var blygsam när det gällde hans egen insats rörande studiecirklarna. Han menade att han fann ord för det organiserade studiearbete som börjat växa fram inom folkrörelserna. Studiecirkeln har sitt upphov inom godtemplarrörelsen. Ett grundläggande motiv för att bedriva studiecirkelverksamhet inom nykterhetsrörelsen var att förhindra ”superiet”.

Det nya, som Oscar Olsson gav upphov till, låg på det organisatoriska planet.

Det bestämdes att studiecirkeln skulle bygga på en grupp om minst fem och

57 Gustavsson, 1991, s. 145–146.

58 Gustavsson, 1991, s. 148.

59 Gustavsson, 1991, s. 153.

högst 30 medlemmar. Kassan får endast användas till hyra, bokinköp, arvode åt lärare och inbjudna föreläsare och de böcker som cirkeln inköper ska vandra mellan medlemmarna i perioder. Detta är för oss välkända och konkreta åtgärder, men det nya då bestod i att man sammanförde de resurser för folkbildningsarbete som fanns och gav dem en ny form. De förutvarande läsecirklarna, lånebiblioteken och studiekurserna fick en ny och samlad organisation i studiecirkeln. Man kan säg att Larsson och Key formulerade de huvudsakliga idéerna och att Olsson verkställde dem i organisatoriskt arbete.

Olsson menade att självverksamheten skulle ligga i själva studiearbetets art och uppläggning. Avsikten med den organisatoriska reform som genomfördes 1902 var också att förbättra bokbeståndet. Biblioteket är således en viktig förutsättning för studiecirkeln. En idé med studiecirkeln var att deltagarna själva i biblioteket aktivt söker den kunskap de behöver.

Läsningen av litteraturen skulle ske på ett begrundande sätt. Den begrundande läsningen innebär att man tar till sig stoffet på ett nytt sätt, man går från översiktlig läsning till intensivt begrundande läsning. Läsningen blir ett sätt att tänka på sitt eget sätt. Självbildningens process innebär också att man reflekterar över det lästa tillsammans. Man relaterar stoffet till de kollektiva erfarenheterna.⁶¹

Nyhumanismens personlighetsbildande ideal

Det nyhumanistiska bildningstänkandet bygger på en humanistisk bildningssyn, som går tillbaka på platonsk idealism, dvs. balans och harmoni kännetecknar den bildade människan. Språket är ett centralt inslag i all bildningssträvan. Det är ”formellt bildande”, det som är klart uttryckt, är också klart tänkt. Modersmålet och stilistiken står därför högt i nyhumanismens bildningsprogram. Måttfullheten ska styra både människans handlande och samhällets utveckling. Pedagogens uppgift är att ur det råa människomaterialet utmejsla de rätta proportionerna, så att balans och harmoni infinner sig. Detta arbete, att forma personligheter, ska såsmåningom framskapa en ny kultur. En kultur som enligt Engberg kännetecknas av ”ödmjuk förtröstan, förankrad i mognad, insikt och gott samvete, en oupplöslig förening av intellektuell och moralisk redbarhet […]”. En nödvändig förutsättning för att åstadkomma den sortens bildning är ”den fria personligheten”. Friheten, det fria

61 Gustavsson, 1991, s. 153–163.

bildningsidealet, är ett av nyhumanismens främsta kännetecken.⁶² Det nyhumanistiska bildningsidealet är dock knappast ett ideal. Det som är speciellt är fokuseringen på individen och personlighetsbildningen. Arbete, yrkesliv och produktion har hållits utanför denna tradition.⁶³

Arthur Engberg

Arthur Engberg föddes 1888 i Hassela i Hälsingland. Engbergs uppväxt präglades av den starka folkrörelseandan i bygderna vid sekelskiftet.

Föräldrarna var anslutna både till frikyrko- och nykterhetsrörelsen och han deltog tidigt i nykterhetsmötena där han lärde både sång, dikt och konsten att debattera. Genom sina lärare på Hudiksvalls läroverk kom han i kontakt med den klassiska litteraturen. I religionsfrågan tog han intryck av den liberala religionsforskningen och använde den som ett kritiskt verktyg gentemot kyrkans kristendomstolkning. Senare kom han att studera litteraturhistoria i Uppsala.

1904 anslöt sig Engberg till arbetarrörelsen. Bakom det valet låg upplevelsen av sociala orättvisor och en stark idealistisk önskan att förändra samhället. Engberg invaldes 1917 i riksdagen och sällade sig så till den lilla inflytelserika kretsen kring Branting. Han genomförde små reformer på skolans område och han byggde upp en statlig kulturpolitik. Han kom att vara redaktör för tidningen ”Arbetet” i Malmö, och mellan åren 1917–1924 publicerade han artiklar om marxismens ideologi. Hans ofta starkt polemiska artiklar och ledare i ”Arbetet” präglas av socialistisk radikalism. De riktades mot kapitalismen och samhällets konservativa krafter.⁶⁴

Engberg fäster stort avseende vid den moraliska sidan av marxismen och utvecklar den till ett redskap för strävan mot socialismen. Han förband den nyhumanistiska bildningstraditionen med marxismens syn på historiens mening och kampen för socialismen.⁶⁵

Det polytekniska bildningsidealet

Detta ideal kan också vara av intresse att se lite närmare på. Det är Ginner som tar upp denna bildningskategori. Idealet tar sin utgångspunkt i industrin och arbetarnas villkor och erfarenheter. Det karaktäriseras av att det industriella

62 Gustavsson, 1991, s. 199.

63 Ginner, 1988, s. 19.

64 Gustavsson, 1991, s. 191–192.

arbetets villkor utgör ett centralt element i bildningsarbetets mål och innehåll och det är inte enbart fråga om en organisatorisk koppling mellan utbildning och praktiskt arbete, utan innebär en intellektuell ansträngning där för produktionen och arbetet viktiga tekniska och vetenskapliga aspekter utgör centrala element.

Det inkluderar och betonar industrins vetenskapliga och tekniska förutsättningar i och för arbetarbildningen och dess utgångspunkt är arbetarklassens position i detta produktionssystem. Vetenskap, teknik och yrkesfrågor blir därför väsentliga i denna bildningstradition.⁶⁶

De fyra idealen i korthet

För att läsaren ska få en bättre överblick över vad de fyra bildningsidealen står för har jag i punkter givit de viktigaste egenskaperna i varje bildningsideal helt kort. I min undersökning kommer jag att använda dessa ideal som ett instrument och hjälpmedel i min analys av bildningssynen. Jag kommer att analysera studiecirkelämnen, föreläsningsämnen och de övriga bildningsverksamheterna och placera in dem i något eller några av bildningsidealen, för att på så vis få en bild av arbetarens bildningssyn genom ABF. Nu är det så att vissa ämnen/företeelser inte kommer att endast passa in i ett av idealen. I vissa fall, när gränsen varit mycket oklar, har jag tagit hänsyn till det och placerat in det i två eller flera bildningskategorier. De fall där det visserligen finns tendenser mot ett annat ideal, men ett överväger, väljer jag att placera in det i endast ett ideal, det som det överväger mot.

Medborgarbildningsidealet

• Utgångsläget är tron på det mänskliga förnuftet och det rationella.

• Uppfostran och utbildning antas gagna samhällsnyttan och ska höja välfärden.

• Vetenskapens, främst naturvetenskap och ekonomi, betydelse för framsteg och utveckling framhålls

• Det industriella arbetet och dess tekniska villkor inbegrips ej i bildningsarbetet.

• Bildningsverksamheten ges ofta en gentemot industriarbetet kompensatorisk funktion. Individen vänds ut mot samhället. ⁶⁷

66 Ginner, 1988, s. 20–21.

67 Ginner, 1988, s. 23.

Till detta ideal anser jag hör ämnen som rör ekonomi, politik, naturvetenskap, språk samt övriga för arbetarrörelsen viktiga samhällsvetenskapliga ämnen.

Denna typ av ämnesstudier och bildningssyn kommer troligtvis att inta en framträdande roll. Ginner menar att då arbetarna får ett ökat politiskt ansvar så följer också behovet av bättre kunskaper när det gäller kommunala och statliga angelägenheter. Det ligger därför nära till hands, mnear han, att anta att den svenska arbetarrörelsen kom att omfatta en bildningssyn som till stor del utgick från ett av utilitarismen präglat medborgarbildningsprogram. ⁶⁸

Självbildningsidealet

• Kärnan i idealet är att bildningsprocessen ska ha sin utgångspunkt i varje enskild individs inneboende anlag.

• Den vilar på tanken att varje människa har slumrande resurser, som under gynnsamma omständigheter kan väckas till liv och sedan utvecklas i en oändlig process som varar livet ut.

• I självbildningens ideal ligger betoningen på bildningen som process; det utgår från den enskildes personliga kunskapsprocess.

De yttre målen och riktmärkena för vart processen ska leda är underordnade.

• Studiecirkeln som arbetsform är en central del i bildningsarbetet.

Här kommer jag att titta på inslag i bildningsarbetet, som jag anser för den i studiearbetet deltagande, framåt mot sådant som gynnar den själsliga processen, daningen – den enskilde personen. Sådant som tar fram och betonar det kreativa i människan.

Nyhumanismens personlighetsbildande ideal

• Individen i centrum

• Bildning ses ofta som en motvikt till en snäv, nyttoinriktad materialism.

• Individens personlighetsdaning är det viktigaste bildningsmålet.

• Estetisk och etisk fostran är i centrum. Därför får bildningsinnehållet starka inslag av konst, musik, skönlitteratur osv. Det klassiska, antika kulturarvet framhålls.

• Det industriella arbetet och dess tekniska villkor inbegrips ej i bildningsarbetet.

• Bildningsverksamheten ges ofta en gentemot industriarbetet kompensatorisk funktion. Individen vänds in mot sig själv och ut mot det universella. ⁶⁹

Estetiska ämnen, musik, litteratur och konst är av vikt i detta ideal och jag kommer i undersökningen att se hur pass stor vikt man lade vid studiet av dessa ämnen.

Det polytekniska bildningsidealet

• Utgångspunkten är ett dialektiskt förhållande mellan bildning och produktion/arbete.

• Ett bildningsprogram för den ”totala människan” måste inkludera produktionens och arbetets villkor, alltså även tekniska och vetenskapliga elementa.

• Grundläggande tekniska och vetenskapliga kunskaper stärker arbetarens fackliga och politiska situation.

• Det polytekniska bildningsidealet står i princip inte i någon motsättning till en humanistisk och medborgerlig bildningssträvan. ⁷⁰

Här är sådana frågor som rör yrkesverksamhet, teknik och naturvetenskap av intresse att fästa uppmärksamhet på i ABF:s bildningsarbete.

ABF nationellt

Den 25 juni 1912 fanns i tidningen Social-Demokraten ett kort referat från det sedvanliga midsommarfirandet på Brunnsviks folkhögskola. Referatet innehöll följande passus:

69 Ginner, 1988, s. 23–24.

70 Ginner, 1988, s. 24.