Det administrativa arbetet

Samtliga informanter upplevde något av en chock vad det gäller omfånget av det

administrativa arbetet. Till deras förvåning så kom det administrativa arbetet att ta upp en större del av det arbetet som sjuksköterskorna skulle utöva på vårdavdelningarna. Medan deras högskole-/universitetsutbildning förberedde sjuksköterskorna för att vara

omvårdnadsexperter som - tillsammans med undersköterskor - skulle se till den enskilda patientens bästa utifrån den basala omvårdnaden och medicinska åtgärder, så kom

arbetsvardagen att bestå till en stor del av administrativa arbetsuppgifter. Administrationen ingår i en liten del av utbildningen men verkar inte sammanstråla så väl med den övriga

fostran av sjuksköterskestudenter. Detta verkar inte stämma överens med verksamhetens krav:

När jag tänkte varför jag ville bli sjuksköterska så var det för att hjälpa och vårda. Så man hade ingen aning om att så stor del var administration. Högskolebilden av att vara sjuksköterska stämmer inte med den man sen möter…

Här blir diskrepansen mellan bilden av arbetet i utbildningen och det faktiska arbetet i den kliniska verksamheten tydlig. Samlingsnamnet ”administration” innehåller många

analogt, över den egna vårdavdelningsgränsen. De exempel på administrativa arbetsuppgifter som kommit fram i mina intervjuer är att ronda, transportera patienter, ringa efter

taxi/färdtjänst, ringa till vårdboende och hemtjänstgrupper, ringa till andra avdelningar och rapportera in i digitala system. Dessa arbetsuppgifter upplevs av sjuksköterskorna som understimulerade och som ”för långt ifrån patienten”. Abbott diskuterar också administrativa arbetsuppgifter och menar att läkare med administrativt ansvar förlorar status eftersom deras arbete blir nedsmutsat av organisatoriska ändamål (Abbott 1981:825)

Men trots att de uppgifterna är för långt ifrån patienten – uppgifter som inte har någonting med den basala omvårdnaden och medicinska åtgärder att göra – så verkar inte

sjuksköterskorna vara helt oförstående för varför just dem ska utföra dessa arbetsuppgifterna.

Det finns en koppling mellan sjuksköterskornas administrativa arbete och deras roll som

omvårdnadsexperter. Detta citat anser jag ramar in denna relation:

Ja och skriver jag inte det så har jag ju inte gjort det. Då är det ju ingen som vet vad jag har gjort. ’Nähä, NN har inte gjort en munhälsobedömning. Har hon inte tänkt på det när den här patienten är så här dålig?’. Det är ju jätteviktigt att man dokumenterar. För kvalitésäkring, att vi faktiskt gör det som åligger oss… för när patienten har avlidit då är det mesta administration; det ska fyllas i det palliativa registret. Där är det ju en fråga om man har gjort en hälsobedömning och har man inte ”gjort” det faller statistiken, då är det brister i vården… Fastän jag har tittat i munnen och sett att muntorrheten minskar - men om jag inte skriver in så faller hela ledet senare.

Att sjuksköterskorna skriver i digitala system och journaler grundar sig i både deras profession och deras position i sjukhusorganisationen8. Sjuksköterskeprofessionen som omvårdnadsexperter innebär rollen som omvårdnadsansvarig på sjukhusavdelningarna. Detta innebär att all omvårdnad som patienter får på sjukhusavdelningar faller under

sjuksköterskornas ansvar. Eftersom det är de som är ansvariga för omvårdnaden blir det också de som får ta det administrativa arbetet kring omvårdnaden. Det är sjuksköterskorna som

måste skriva i en patients journal för att det är sjuksköterskan som är ansvarig för patientens

väl och ve på avdelningen. Dessutom är det bara sjuksköterskor på sjukhusavdelningar som har den medicinska kompetensen vilket i sig innebär mer administration eftersom de måste redovisa hur mycket medicinska åtgärder som har tilltagits för en patient; vilka mediciner och hur mycket av medicinen som har givits vid särskilda tillfällen. Det gäller samma sak för

8 Denna tanke kan jämföras med Julia Evetts arbete där hon gör en distinktion mellan yrkes- och organisationsprofessionella för att markera dubbelheten i professioners arbete (Evetts 2011)

ronden, där läkare och sjuksköterskor planerar in åtgärder för patienter - som kan vara långdragen och tråkig för sjuksköterskorna men det är inte omotiverat för dem varför just de måste delta på ronden. Det är de som har den koll på patienterna på avdelningen som krävs för det. Här blir det tydligt att sjuksköterskans organisatoriska position, som Gesser (2015) talar om, får betydelse för sjuksköterskans arbete. Sjuksköterskan på sjukhusavdelningen får ett visst ansvar; en ensamrätt som kan ses som en maktutövning av sin profession i

organisationen. Min tolkning av Gessers bild av kombinationen mellan den professionella- och byråkratiska makten belyste inte varför vissa professioner får viss byråkratisk makt (Gesser 2015:310) men i detta fall blir det ganska tydligt: Sjuksköterskorna som

professionella omvårdnadsexperter erkänns av organisationer genom att professionen tilldelas den organisatoriska positionen som omvårdnadsansvarig.

Detta faller även in på vissa av de andra ”administrativa” arbetsuppgifterna som en

sjuksköterska gör. Att ringa till andra avdelningar, boenden/hemtjänstgrupper och anhöriga faller väl in i sjuksköterskans kompetens och ansvar: Eftersom sjuksköterskorna är de som ska ha bäst koll på patienterna på avdelningen så blir de även de som är lämpligast till att föra informationen om patienternas tillstånd vidare till andra instanser eller anhöriga. Men andra uppgifter, som att boka taxi eller tid på röntgen, är exempel på administrativa arbetsuppgifter som sjuksköterskorna själva anser inte finns en särskild poäng att förlägga just hos dem. Men trots att poängen bakom att sjuksköterskorna ska utföra administrativa arbetsuppgifter finns och är logisk för sjuksköterskorna själva så innebär det inte att de tycker om dessa

arbetsuppgifter. Förutom att dessa arbetsuppgifter är för långt ifrån patienten, vilket gör dem per automatik för understimulerande för sjuksköterskorna, eftersom det inte handlar om omvårdnad i dess medicinska och sociala mening, så tar de också tid från sjuksköterskornas arbetsvardag. Av de sjuksköterskor som jag frågade om ett tidsestimat, hur lång tid de

administrativa arbetsuppgifterna tog9, så verkar det röra sig om upp till en halv dags arbetstid som åläggs till ren administration. En informant beskriver hur den halvdagen såg ut:

Man började dagen med att dela mediciner, kanske ta prover, räkna ihop vätskelistorna som är hos patienterna; dokumentera in det. Sen hann jag inte göra mer än att gå runt, säga hej och fråga hur det var, möjligen kanske slå en kik och höra med undersköterska om det såg ok ut. Sen rondade vi en timme – minst… sen är det kontakt med kommun

9 I min intervjuguide frågade jag om hur stor del av dagen det tog upp, vilket inte gav mig ett svar med numerisk precision.

och anhöriga som ringer, så det skulle jag nog säga – om det ens räcker – som det ser ut. De momenten som man gick och gjorde med patienterna var inte mycket. Jag får nog säga halva dagen.

I de scenarion där administrationen tar mycket tid av sjuksköterskorna så går det ut över sjuksköterskornas omvårdnads- arbete. Detta tycker jag mig se i alla mina intervjuer; mycket administration innebär lite omvårdnadsarbete. Här blir arbetsuppgifterna en prioriteringsfråga där omvårdnaden ofta få ges en låg prioritet. Det kan utövas av undersköterskor medan det medicinska arbetet och administrationen måste utföras av en sjuksköterska. Detta arbetes mängd och omfång är det som mina informanter menar bröt mest mot bilden av

sjuksköterskans arbete både innan och under utbildningen.

Den var nog, utifrån undersköterska-perspektivet, som man var i då så var det nog det här medicintekniska man tänkte att det innebar att bli sjuksköterska. Sticka, sätta dropp, ge läkemedel. Så man tänkte mest - gå rond. Jag förstod inte att det skulle tas så mycket tid; rondarbete, det administrativa.

Andra administrativa arbetsuppgifter, som att ringa till folk/avdelningar och att transportera är tagit ur ett retrospektiv. Dessa administrativa arbetsuppgifter verkar det som att

organisationerna själva har utannonserat från sjuksköterskans arbetsbörda. Några exempel på lösningar är att andra yrkesgrupper transporterar patienter mellan avdelningar, enskilda sjuksköterskor kan anställas som ”telefonsköterskor” som sköter rundringandet eller att en sjuksköterska får en särskild roll som ”ledningssköterska”; som sköter mycket av det

administrativa på en avdelning för en dag. Dessa ”andra” administrativa arbetsuppgifter, som sjuksköterskor inte ägnar halva dagar åt, verkar inte vara så tidsbelastande just för att de arbetsuppgifterna kan organiseras/centreras till en viss roll eller läggas på andra yrkesgrupper på sjukhuset. Denna typ av administrativa arbetsuppgifter, som sjuksköterskorna inte ser någon poäng med att de ska göra alls, verkar det ha blivit mindre av med tidens gång. Men att tolka det aktuella administrativa arbetet som ett ”farligt arbete”, en nedsmutsande kvalité för professionen, anser jag att vi borde vara försiktiga med i detta fall. Det blir ganska tydligt att det är ”det administrativa” som är den nedsmutsande kvalitén, särskilt när det enda som kan delegeras bort är omvårdnadsmässiga arbetsuppgifter – det vill säga ”rena”

arbetsuppgifter. Men jag skulle vilja mana till försiktighet med begreppet ”farligt arbete” i detta sammanhang. Det är inte helt oförståeligt, varken för informanterna eller för oss, att just sjuksköterskorna måste ta sig an vissa av dessa arbetsuppgifter: Att skriva i journaler och dokumentera är administrativt arbete, som inte är patientnära arbete, men det är bara de som

kan göra det eftersom dessa arbetsuppgifter är kopplad till sjuksköterskans organisatoriska roll. Det är sjuksköterskan som profession som är ansvarig för omvårdnaden på avdelning och sjuksköterskornas profession innebär en organisatorisk roll där dessa arbetsuppgifter ingår. Sjuksköterskan som omvårdnadsexperter, som utbildningen förberedde dem till att vara, har fått en roll i organisationen som är vårdavdelningen. Denna typ av administration har en poäng för omvårdnaden av patienter; journaler är ett informationscentrum för en patients vårdhistorik. Skriver inte sjuksköterskorna där så kan inte nästkommande sjuksköterska, som kanske också brinner för att hjälpa människor och representera dem i svåra stunder i livet, ge en god omvårdnad baserat på patientens historik i andra vårdinstanser.

I detta fall är det viktigt att det är sjuksköterskor - och bara sjuksköterskor - som skriver i journalerna och i de digitala systemen. Detta innehar alltså en grund för omvårdnaden av människor och för att hjälpa dem på lång sikt, som är idealiserat hos sjuksköterskorna själva. Att kalla de delar av ”det administrativa” som berör framtida vård för patienten för ”farliga” blir därmed missvisande; för det har med omvårdnaden att göra. Detta blir både ett

professionellt och organisatoriskt ansvar som är synkroniserade med varandra; varpå de administrativa arbetsuppgifterna ingår i både profession och i den organisatoriska rollen genom kombinationen av den professionella och den byråkratiska makten (Gesser 2015:310) Men det kvarstår att dessa arbetsuppgifter, oavsett om de är ”kopplade” till omvårdnad eller ej, inte är lika tillfredställande att utföra och är inte det ”patientnära arbetet”; som

sjuksköterskorna saknar. På det sättet kan dessa arbetsuppgifter vara ”farligare” eller ”smutsigare”; men inte ”farliga” eller ”smutsiga”, för det skulle indikera på att de är totalt irrelevanta för en sjuksköterska att utföra utifrån hennes profession. Andra administrativa arbetsuppgifter, som att ringa efter taxi, verkar ha förlagts på annat håll. Andra yrkesgrupper utför dem eller så finns det organisatoriska lösningar på hur dessa ska förminskas. Dessa är

utom-professionella arbetsuppgifter i sin högsta grad. Det är dessa arbetsuppgifter som hade

kunnat anses som ”farligt arbete” i sjuksköterskeprofessionen eftersom det inte har någonting med sjuksköterskornas utbildning att göra: Man behöver inte vara utbildad sjuksköterska för att ringa efter en taxi. Men eftersom dessa arbetsuppgifter förläggs i stor grad på andra yrken så är det inte relevant att benämna dessa som ”farligt arbete” för sjuksköterskeprofessionen eftersom sjuksköterskorna inte utför dessa arbetsuppgifter. De arbetsuppgifter som

sjuksköterskor utför kan därför inte inta en ”farlig” dimension som Abbott (1981) beskrev det medan det finns arbetsuppgifter i retrospektiv som hade kunnat benämnas som ”farliga” - om de fortfarande utfördes av sjuksköterskor.