Faktorer för arbetsdifferentiering

Men det dagliga arbetet kan se väldigt olika ut för sjuksköterskor. Hur arbetsdagarna kan skiljas åt sjuksköterskor emellan kan grundas i olika faktorer på mikro-nivån av

sjuksköterskornas arbete. Dessa faktorer är intressanta eftersom de reglerar arbetet i större detalj än det som jag tidigare diskuterat; där sjuksköterskornas utbildning oftast inte förbereder dem för det specifika arbetet på sjukhusavdelningarnas inriktningar.

Avdelningen

Som jag har berört tidigare så spelar den specifika avdelningen som en sjuksköterska jobbar på in på hur mycket av omvårdnads-, medicinskt- och administrativt arbete som måste utföras av sjuksköterskan. Detta påverkar också vad det är för arbete som ska, kan och måste utföras vid dessa avdelningar. Här kan det alltså uppstå skillnader mellan sjuksköterska och

sjuksköterska i vad de faktiskt arbetar med om dagarna på grund av avdelningens specifika arbete. På ortopedavdelningen, där benbrott av olika slag behandlas fanns det lite av varje vad gäller omvårdnad, medicin och administration. Och på intensiven, där – i min förståelse – de akut sjuka patienterna hamnar, handlar det mindre om omvårdnad och mer om både

medicinska åtgärder och administration.

Tid på dygnet

Olika tider på dagen innebär mer eller mindre av ett visst arbete. Och medan arbetsbördan beskrivs kunna skifta mellan kaotisk och understimulerande – där alla patienter till synes blir ”dåliga på en och samma gång” - så finns det viss struktur i en avdelnings 24 timmar. Ronden sker på morgonen vilket kan innebära upp till en förmiddag av planering; karaktäristiskt för det ”icke-patientnära” arbetet. Eftermiddagen/kvällen är oplanerade där arbetet flyter på där sjuksköterskan för det mesta får hantera administrationen runt den omvårdnad och åtgärder som patienten får på avdelningen. På natten sover patienterna och sjuksköterskans

administration för dagen verkar vara klar vid denna tidpunkt. På nätterna verkar

sjuksköterskans arbete vara närmre professionskärnan, omvårdnaden och det medicinska, eftersom det finns tid för dem att hjälpa patienten på natten. En sjuksköterska som jag intervjuade hade därför bytt pass till att jobba ständig natt, som ett led i att få ut mer av det patientnära arbetet:

Jag inser att jag inte kan göra mitt jobb bra om jag inte ser hela patienten. Det finns inte en möjlighet, jag vill jättegärna göra allting runt patienten. Det var lite därför jag slutade jobbade dag/kväll för att jag fick göra så lite saker. Jag vill inte bli dålig på att

urintappa och sätta kateter, jag vill inte bli dålig på att lägga om sår; dålig på att arbeta nära patienten. Därför bytte jag till nattjobb och där jag fått vara mycket närmare.

Denna strategi är talande för hur sjuksköterskorna känner inför att jobba med det

administrativa arbetet; trots att det finns en tydlig professionell anledning till det. Bristen på det patientnära arbetet håller inte de praktiska färdigheterna ajour, vilket min informant som citerades ovan inte ville riskera.

Antal patienter/patienternas tillstånd

Hur många patienterna är, och hur sjuka de är, får ganska stor betydelse för hur arbetet fördelar sig på en avdelning. Det är också den faktor med den mesta paradoxala inverkan på arbetet kopplat till professionskärnan. Om patientläget är att det ligger tre unga människor inne med brutna handleder så är läget ”lugnt”: Dessa patienter behöver inte ha så mycket tillsyn av sjuksköterskorna som därmed får tid till annat – läs: administration. Skulle det istället vara tre gamla människor så är brutna ben mer allvarligt för dem plus att de kan ha underliggande åkommor som, fastän de inte har någonting med ben att göra, påverkar deras välmående som sjuksköterskorna är ansvariga för på avdelningen – vilket innebär att mer tid måste läggas till det ”patientnära” arbetet. Här kan antalet patienter ha en mer eller mindre avgörande roll för arbetet. Om det finns många ”inte allvarligt sjuka”, som kan reda sig själv, så påverkar det sjuksköterskans prioritering av det patientnära arbete än om det fanns många sjuka patienter på avdelningen. Då hade sjuksköterskan behövt prioritera bort de

administrativa uppgifterna för att i högre grad delta i omvårdnads-/ det medicinska arbetet. En informant förklarar:

I: Sen är det svårt att säga; en dag kan det vara kaos för då har man fem

överbeläggningar, nästa dag kan du ha fem lediga platser och då hinner du med allt. Då skulle jag kunna vara sjuksköterska och undersköterska och hinna med. De fem, eller åtta har man väl per sjuksköterska, kan alla vara självgående och 35 år som har brutit en handled. Eller så kan jag ha två 90-åringar med en lårbens- och handledsfraktur. Det går liksom inte…

L: Äpple och päron.

I: Ja, det går inte att jämföra. Vårdtyngden är ju väldigt, väldigt olika.

som måste läggas på dem, ju närmare den professionella kärnan kommer sjuksköterskorna i deras arbete.

Kollegor

En avdelning består av en andel sjuksköterskor och en andel undersköterskor som jobbar tillsammans för patientens välmående. Men någonting som kan påverka hur mycket arbete en sjuksköterska får göra kan påverkas av kompetenserna hos sjuksköterskans kollegor. Detta kan innebära att sticka en svårstucken som en kollega har problem med eller att kollegor antingen inte kan en uppgift eller att det har gått för lång tid sedan kollegan gjorde denna uppgift så att hen har glömt hur man gör: Kanske på grund av ovanan genom att inte hålla färdigheterna ajour, som en informant bytte arbetspass för att förlora vanan. Denna personliga kännedom som sina kollegor kan påverka den egna prioriteringen av arbetsuppgifter, där man kan strunta i att låta någon annan utföra en uppgift eftersom någon anses långsam eller lat:

Ibland så struntade man ju i delegeringen för att man visste att det kunde gå fan så mycket snabbare att jag sitter här på ronden en kvart till en går jag och gör den. Dels vet jag att den blir gjord och att den blir gjord snart. Bad man någon fick man

verkligen säga: ”Jag vill att du gör det nu”. Vilket också kan vara svårt. Vissa vet man ju; vissa sker blir gjorda om den här personen gör det. Men ber jag den här; då blir det inte gjort idag. Man blir lite skeptisk till sina kollegor, kritisk.

Vem man jobbar med kan därför få en betydande del för möjligheten att delegera det man kan som sjuksköterska för att fokusera på andra uppgifter som är mer prioriterade. Om personen anses olämplig, lat eller inte kapabel i allmänhet så delegerar inte en sjuksköterska sina delegerbara uppgifter, då gör hon dem hellre själv för att försäkra sig om att de blir gjorda. Detta antyder också på sjuksköterskans organisatoriska roll där sjuksköterskan som

omvårdnadsansvarig behöver ha en arbetsuppgifter gjord. Utifrån den personliga kännedomen vet sjuksköterskorna att vissa personer är tillförlitliga kollegor som kan underlätta deras arbetsbelastning och organisatoriska åtaganden medan andra kollegor ”inte får det gjort idag”. Detta påverkar sjuksköterskornas personliga belastning om de inte anser att de kan få hjälp av kollegor, där de själva får omprioritera sin dag för att arbetsuppgifter som ingår deras

omvårdnadsansvar ”ska bli gjorda”.

Som vi kan se är dessa faktorer väldigt diffusa och oförutsägbara från dag till dag eller från timme till timme. Eftersom dessa diffusa och oförutsägbara faktorer har en inverkan på vilket

arbete som en sjuksköterska gör om dagarna och det vill säga hur rent arbete sjuksköterskan utför så förstår vi att bilden av det rena arbetet just är en bild: Det är ingen statisk eller generell beskrivning av arbetsvardagen för alla sjuksköterskor på alla avdelningar och det är genom dessa faktorer som arbetet kan varieras kring.