Advokater .1 Inledning

Vid författandet av en juridisk uppsats rörande uppdragstagares ansvar för culpösa överskridanden av sin befogenhet är det enligt min mening oundvikligt att ägna ett särskilt avsnitt åt advokater. De bär, precis som ovan diskuterade professionella rådgivare, ansvar för att de som anlitar en advokat sätter tillit till vad advokaten yttrar sig om. På senare år har HD dömt frågan om advokaters ansvar i en rad intressanta fall.

Kleineman, s. 192.

70

3.3.4.2 En advokat till boutredningsman

Fallet i NJA 2000 s. 639 gällde i huvudsak frågan om en advokatbyrå, i egenskap av principal, kunde bli ansvarig för vad en anställd advokat vid byrån utfört för arbete i form av boutredningsman. Som grund för sitt yrkande om skadestånd angav käranden att arbetstagaren, det vill säga advokaten, brustit i sin förvaltning och att advokatfirman, vid vilken han var anställd vid tidpunkten för försummelsen, därmed hade principalansvar och var ersättningsskyldig för skadan. HD gick närmare in på frågorna om självständighet i uppdraget och huruvida det faktiskt utförs för principalens räkning och konstaterade att tonvikten ligger på momentet av personligt ansvar för uppdraget. Sådana faktorer som ⁷¹ styrker ett personligt ansvar menade HD vara uppdrag med en utpräglat personlig karaktär, kanske även förenat med särskilda ansvarsregler. HD kom fram till att advokatfirman hade principalansvar för advokaten och firman blev därmed skadeståndsansvarig mot käranden.

Vidare rörande just advokater, har de vidareutbildat sig efter avslutad juristexamen och har ofta expertis inom särskilda juridiska områden. Härmed är det intressant om det ställs högre krav på advokater, såsom mellanmän, än andra. Eftersom man kan förvänta sig en expertrådgivning, kan man då få skadestånd så fort något i advokatens utförande är oaktsamt? Det är inte otänkbart att någon som allmänheten litar så fullkomligt på också lyder under en strängare culpanorm. Advokaten i fallet blev dock skadeståndsansvarig i egenskap av boutredningsman. HD betonade att det finns ett stort mått av personlig karaktär i boutredningsmannaskapet, varför fallet troligtvis inte ska tillämpas på advokater generellt.

3.3.4.3 Skadeståndsgrundande vårdslöshet för advokater

Nästan två decennier senare, i NJA 2018 s. 414, utreds en advokats ansvar för vårdslöst utförande av uppdraget som ombud i en rättegång. En bostadsrättsförening led stora ekonomiska förluster i en rättegång då varken tingsrätten eller hovrätten kunnat visa på skada i samband med en obefogad uppsägning av ett entreprenadavtal.

Bostadsrättsföreningen väckte då istället talan mot advokatbyrån och advokaten gällande vårdslös utformning av talan och övrig rådgivning. Tingsrätten konstaterade att det, om det finns vållande, ska finnas ett orsakssamband mellan vållandet och skadan, samt att det måste utredas om advokaten kan ha ett personligt ansvar vid sidan av advokatbyråns principalansvar.

Inledningsvis konstaterar tingsrätten att advokaten hade tillgång till hela avtalskonstruktionen och hade gått igenom den med företrädare för BRF och dess

NJA 2000 s. 639 på s. 644f.

71

motpart. Tingsrätten uppmärksammar att advokaten har särskild inriktning mot entreprenadrätt och långvarig erfarenhet. Mot att advokaten skulle vara ansvarig talar att det bakom BRF stod uppdragsgivare med långvarig erfarenhet av entreprenad och liknande projekt. Tingsrätten går vidare till att undersöka om ett fristående yrkande eller kvittning hade vunnit framgång i rättegången. Svaret blir negativt. Tingsrätten finner sedan sammantaget att advokaten inte förfarit vårdslöst. Till skillnad från tingsrätten finner hovrätten att ett fristående yrkande hade vunnit framgång i domstol och att advokatens underlåtenhet att utforma BRF:s talan med självständiga yrkanden var vårdslös. I hovrätten blir därmed advokaten skadeståndsskyldig. ⁷²

I HD var endast talan mot advokatbyrån, i egenskap av principal, aktuell. HD utgick från följande punkter, för att bedöma en advokats skadeståndsansvar gentemot sin klient.

En advokat kan bli skadeståndsskyldig för skada som vållats genom vårdslöshet. Det är av vikt för bedömningen att advokater är juridiska experter och ledamöter av advokatsamfundet. Advokaters skyldighet att utföra sitt uppdrag väl samt iaktta god advokatsed anges i 8 kap. 4 § rättegångsbalk (1942:740) (RB). Det innebär i princip att advokaten ska utföra uppdraget efter bästa förmåga och väl juridiskt underbyggt.

Advokaten har härmed en skyldighet att göra undersökningar av sakens rättsliga sida, samt genom kontakter med huvudmannen skaffa sig en bild av de faktiska förhållanden som ska analyseras rättsligt. Det är utifrån detta som advokaten ska ge råd till sin klient och klienten ska kunna förlita sig på att råden är väl underbyggda. Här klargör HD att advokater har ⁷³ en särskild expertis och därför har högt ställda krav på sig när det kommer till omsorgsfull och väl underbyggd rådgivning, vilket kan tolkas som att gränsen för vad som är vårdslöst är låg för advokater. Dock är så inte fallet, vilket framkommer i diskussionen nedan.

HD utreder sedan vad som är skadeståndsgrundande vårdslöshet för en advokat. Till att börja med klargörs att bedömningen måste ske med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, till exempel uppdragets omfattning, de sakliga och rättsliga frågornas komplexitet och svårighetsgrad, den tid advokaten haft till sitt förfogande, de värden som står på spel och klientens instruktioner. Utöver detta väger man in advokatens erfarenheter och insikter från det rättsområde som klientens ärende rör. Om en advokats rådgivning är uppenbart felaktig föreligger ett skadeståndsansvar, exempelvis om frågorna är enkla och advokaten på grund av okunnighet eller förbiseende ger ett råd som klart strider mot lag eller praxis. Även då han i en rättegång lämnat ett medgivande eller erkännande som inte borde ha lämnats, eller då advokaten underlåtit att åberopa en grund, eller framställa en

NJA 2018 s. 414, på s. 420–422.

72

NJA 2018 s. 414, på s. 427.

73

invändning, som borde ha åberopats eller framställts, kan han bli skadeståndsskyldig.

Annars är risken för en advokat att bli skadeståndsskyldig på grund av förfarande i domstol mycket liten. ⁷⁴

Om vårdslösheten däremot är mindre uppenbar, får oaktsamhetsbedömningen riktas in på frågan om advokaten varit tillräckligt noggrann i sin faktainsamling och bakgrundsundersökning av klientens fall. Detta leder ofta till att klienten har olika alternativ att handla efter. Om advokaten underlåter att informera om samtliga alternativ samt riskerna de medför blir han dock normalt inte skadeståndsskyldig. HD kom fram till att ⁷⁵ advokaten visserligen gjort vissa misstag, men att de sammantaget inte var av sådan omfattning att de kunde leda till skadeståndsskyldighet, varför hovrättens dom ändrades.

Ytterligare ett mål avgjordes tätt därefter, NJA 2019 s. 877. Målet handlar om en fastighetsbyrå och en advokatbyrå som tvistar om advokatbyråns skadeståndsansvar för eventuellt vårdslös rådgivning, i samband med att fastighetsbolaget deklarerade.

Rådgivningen som en advokat hos advokatbyrån gett resulterade i diverse åtgärder från Skatteverkets sida som fastighetsbolaget försökt undvika. Underrätterna tog vägledning av 2018 års fall i sina bedömningar och ogillade fastighetsbyråns skadeståndsyrkande. HD tar, precis som i 2018 års fall, avstamp i 8 kap. 4 § RB.

Utöver de förpliktelser som följer av 8 kap. 4 § RB och dess preciseringar tillägger HD att uppdragsavtalet är av central betydelse ”för att närmare avgränsa de förpliktelser som advokaten har i förhållande till klienten”. Detta utvecklas i p. 28: Så länge rådgivningen i ⁷⁶ övrigt uppfyller de allmänna fackmässiga kraven, finns det inget som hindrar att rådgivningen i vissa hänseenden är mindre omfattande än vad som typiskt sett kan förväntas av en advokat vid den aktuella typen av uppdrag. Kraven på advokaten kan nämligen skifta beroende på hur avtalet är utformat i fråga om uppdragets svårighetsgrad, ekonomiska ramar eller något annat som klienten kan ha bestämt. Detta medför att aktsamheten inte ska bedömas utifrån huruvida en advokats utlåtande står sig vid en senare prövning, utan hur väl det stod sig i situationen som var med hänsyn till omständigheterna runt omkring. HD är tydligare här med att uppdragets preciserade omfattning är av stor vikt för bedömningen av om advokaten varit vårdslös, än i 2018 års fall. HD uppmärksammar även att en klients risktagande och riskmedvetenhet ska avvägas mot advokatens agerande. Enligt HD pekar praxis på att uppdragsgivarens riskmedvetenhet kan vägas in i bedömningen av rådgivarens aktsamhet.

NJA 2018 s. 414, på s. 428.

74

NJA 2018 s. 414 s. 428.

75

NJA 2019 s. 877, p. 27.

76

Rörande culpabedömningen för en advokat kritiserar HD i 2019 års fall den terminologi som fördes i 2018 års fall. Terminologin som HD syftar på är den att försumlighet i en juridisk bedömning eller en underlåtenhet att presentera osäkerhet om alternativ inte bör leda till ansvar annat än i uppenbara fall. Trots att detta kan tolkas som att advokater har ett större utrymme för culpöst agerande än andra mellanmän innan ett skadestånd aktualiseras, är HD tydlig med att det är en sedvanlig aktsamhetsbedömning göras, utan förhöjd culpatröskel. ⁷⁷

3.3.4.4 Advokaters särskilda ställning

Advokater har en särskild ställning som yttrar sig i praxis. Dels anlitas de som mellanmän för att i allra högsta grad inta en rådgivande roll i egenskap av konsulter. Trots att culpanormen för advokater till en början verkar vara sträng, tycks det enligt de två referaten ovan vara svårt att fälla en advokat för vårdslöshet av den grad som kan orsaka skadeståndsskyldighet. Enligt HD:s resonemang i 2018 års fall ska vårdslösheten vara närmast helt uppenbar för att skadestånd ska kunna komma i fråga. Detta är däremot HD i 2019 års fall kritisk till och betonar att det är en vanlig aktsamhetsbedömning som ska göras, utan förhöjd culpatröskel. Sammantaget verkar det som att advokater har ett relativt stort utrymme för fel innan det blir fråga om någon skadeståndsgrundande vårdslöshet. ⁷⁸

Det kan ifrågasättas varför advokaters culpatröskel till synes verkar vara högre än för andra typer av rådgivare. En del av det kan bero på advokatens lojalitetsplikt, vilken anses vara särskilt skyddsvärd jämfört med andra rådgivares. Det följer av advokaters ⁷⁹ metodansvar, ansvaret för att tillämpa en viss metod vid rådgivning, att iaktta god advokatsed. Advokater har till exempel enligt kravet på god advokatsed långtgående ⁸⁰ tystnadsplikt. Detta innebär att lojaliteten inte ska brytas på grund av andra skyldigheter i första hand, exempelvis skyldigheten att rapportera grova brott. För att avgöra om en ⁸¹ advokat har varit oaktsam måste man fastställa den norm som advokaten överträtt enligt god advokatsed. Huruvida advokaten sedan gör en subjektiv bedömning av hög eller låg

NJA 2019 s. 877, p. 33–35.

77

Slutsats inspirerad av Danielsson, Om advokats skadeståndsansvar, Advokaten, Nr. 9 2019 Årgång

78

85.

Munukka, s. 307.

79

Kleineman, s. 189.

80

Jfr Stutzinsky, I vilken mån är advokats tystnadsplikt skyddad genom straffrättslig sanktion?,

81

Advokaten, Nr. 7 2013 Årgång 79.

kvalitet spelar mindre roll än om han har företagit de undersökningar som man rimligen kan ställa krav på att en advokat företar under liknande omständigheter. ⁸²

Advokaten har dessutom mycket begränsade möjligheter att frånträda sitt uppdrag, vilket tyder på en obalans i rättsförhållandet mellan klient och advokat. Till skillnad från ⁸³ styrelsemedlemmar, som kan avgå från sina uppdrag, har advokaten en skyldighet att fullfölja sitt uppdrag, vilket enligt min mening legitimerar en högre culpanorm än för andra mellanmän. Dock finns det till synes en flytande skala mellan en hög culpanorm och en culpanorm som är normal. Detta verkar variera beroende på vem som är klient, exempelvis privatperson eller företag, samt hur komplext uppdraget är.

En ytterligare anledning till att advokaten inte ska kunna krävas på skadestånd utan att grövre former av vårdslöshet har orsakat skada för klienten är att detaljerna för uppdragets utförande är svåra att komma överens om. Att advokaten ska utföra uppdraget i enlighet ⁸⁴ med klientens instruktioner är rimligt så långt det inte begränsas av juridiken på ett sätt som klienten inte känner till. Klienten kan uppdra åt advokaten att utföra något, men eftersom skillnaden i juridisk utbildning och förståelse antagligen skiljer sig mellan klient och advokat kan klienten svårligen detaljstyra advokaten. Därför är det troligtvis svårt att instruera advokater så pass tydligt, att man kan tala om en skadeståndsgrundande överträdelse vid uppdragets utförande. Enbart att uppdragsgivaren orsakas skada borde enligt min uppfattning inte räcka, utan det krävs en mer kvalifierad form av vårdslöst handlande från advokaters sida för att huvudmannen ska kunna få skadestånd.

Denna uppfattning styrks i viss mån av rättsfallet NJA 1987 s. 692, som visserligen rörde en fastighetsvärderingsman. HD uppmärksammade i fallet att värdering av fastigheter är i hög grad avhängig värderingsmannens uppfattning om marknaden och den aktuella fastigheten, varför det finns ett avsevärt utrymme för värderingsmannens egen bedömning.

På grund av detta måste culpatröskeln vara högre för denna typ av värderingar. Min tolkning är att det annars skulle vara alltför riskabelt att agera som värderingsman.

Eftersom bedömningen är individuell kan inte minsta avvikelse mellan värderingsmannens uppskattning och vad som visar sig vara fastighetens faktiska värde föranleda slutsatsen att värderingsmannen förfarit culpöst. HD fortsätter dock och påpekar att det inte är särskilt svårt för en värderingsman att förvissa sig om rätten att bebygga en viss fastighet. Därför ansågs värderingsmannen ha förfarit vårdslöst vid fullgörandet av sitt uppdrag. Fallet och vad som konstaterats ovan går att lika vid det skyddsvärda fria skönet i fråga om

Kleineman, s. 190.

82

Munukka, s. 307.

83

Bengtsson, s. 160.

84

affärsbeslut som styrelsemedlemmar har. Det framstår som att de fullmaktshavare, vars uppdrag innehåller moment där de måste ta risker för att fullgöra uppdraget, har ett större utrymme att ta beslut som senare visar sig vara ogynnsamma.