Under avhandlingsperioden gjorde stridigheterna i framför allt Syrien och Afghanistan att många flyktingar kom till Sverige från dessa länder. Den mediala debatten handlade mycket om den så kallade ”flyktingfrågan” och präglades av frågor kring integration, rasism och främlingsfientlighet.
Situationen skapade också kulturell nyfikenhet och konstruktiv förändringsvilja för många kulturutövare samtidigt som visst ekonomiskt handlingsutrymme fanns genom tillgängliga medel för olika typer av kulturmötesprojekt. Under
slutet av min avhandlingsperiod drev jag ett projekt för Statens Musikverk/
Svenskt Visarkiv kallat ”Musik på flykt”. I projektet samlade jag under en begränsad tid in musik och genomförde intervjuer med musiker som kommit till Sverige som flyktingar samt dokumenterade olika typer av sådana kultur-mötesprojekt. I ett initialt skede gjorde jag en deltagarobservation vid en konsert i lokalen Gamla Elverket i Falun. Konserten var med Ali Saqi, en sångare från Afghanistan som sedan många år var bosatt i Västerås. Konserten arrangerades av JOKO, en ”mångkulturell förening” som startades på initiativ av den lokala musikern Malick Jagne. Föreningen syftar till att ”öka kunskapen, förståelsen och nyfikenheten inför andra kulturer” och ”att skapa en plats där olikhet ska vara en självklarhet” (JOKO, 2017). Malick berättade för mig om hur han startade föreningen utifrån idéer om integration och kulturmöten:
/…/ kanske på en konsert på Gamla Elverket eller nånting, jag ser bara en eller två utlänningar där liksom. Och jag tycker att det är nånting som inte stämmer! /…/ Det är svårt att få folk med andra bakgrunder att komma ut och gå och lyssna till folkmusik eller jazz eller så. Men jag tycker det är fel, liksom, vi ska ju kunna blanda oss lite mer och lära oss kulturen, för vi bor här. När vi bor här då måste vi försöka lära kulturen som är här, och vi ska också komma med våran kultur, och visa den liksom. Så tillsammans, då blir det en jättebra miljö faktiskt.
Initiativet till konserten togs av två unga killar från Afghanistan boende i Falun och man fick ekonomisk stöttning och annan hjälp från det kommunala initiativet Ungdomscoacherna. Det var gratis inträde och man hade satt upp ganska mycket affischer samt gjort reklam på sociala medier, både via JOKO:s sida och Ungdomscoacherna.
Jag anlände tidigt till Gamla Elverket. Lokalen är en byggnad i centrala Falun som genom åren haft många olika funktioner. Idag är det ett kultur- och aktivitetshus som drivs av IOGT-NTO, och utöver ideela insatser är det många av de som jobbar där som praktiserar, arbetstränar och utför samhällstjänster (Gamla Elverket, n.d.). Många av stadens musikföreningar har sina aktiviteter i lokalen, bland andra Falu jazzklubb och FaluFolk Musik & Dans, samt JOKO. Jag mötte Malick Jagne som översåg soundchecken som precis hade startat, och jag fick sitta med och titta på förberedelserna i väntan på att konserten skulle börja några timmar senare. Ali Saqi hade precis anlänt med sitt band.
Musikerna spelade europeiska instrument som gitarr, keyboard och fiol men också knäppinstrumentet dambura och percussioninstrumenten tablas som används flitigt i afghansk traditionell musik och populärmusik. Ali Saqi hade också med sig ett USB-minne med förinspelade bakgrunder, vilka jag senare förstod var låtar från hans medverkan i Afghan Star. Ljudteknikern var inte specialiserad på musik från Afghanistan men hanterade musiken med relativt
god framgång. Ali Saqi och ljudteknikern hade dock vissa meningsskiljaktig-heter gällande röstklangen, Ali ville ha väldigt mycket reverb, medan ljud-teknikern tyckte att det riskerade att placera sången för långt bak i ljudbilden.
Under konserten var ungefär hälften av låtarna sång som sjöngs ”playback” till bakgrunderna och andra hälften ackompanjerade musikerna sången.
Under soundcheck smög några ungdomar och en barnfamilj sig in för att värma sig och kanske för att få se en skymt av kvällens artist. Ett bra tag innan konserten skulle börja kom en av arrangörerna in med något panikslagen blick.
”Det är redan kö!” berättade han. Mycket riktigt hade det redan börjat samlas många människor utanför lokalen. Anledningen till publiktillströmningen var att Ali Saqi 2014 hade vunnit ”Afghan Star”, en sångtävling med likande upplägg som ”Idol” eller ”Talang” som sänds i afghansk television. Han var därmed en mycket välkänd person för ungdomar från Afghanistan, och de hade gått ”man ur huse”. Att det var gratis inträde möjliggjorde för många ungdomar att komma till konserten och dessutom hade flera asylboenden i andra orter i Dalarna ordnat så att de intresserade ungdomarna fick skjuts till Gamla Elverket.
Hur många åhörare som kom till Gamla Elverket för att gå på konserten kan inte till fullo uppskattas. När cirka 150 personer kommit in i lokalen, och väldigt många köade utanför, insåg arrangörerna att det skulle bli problem. Ansvariga som arbetade på Gamla Elverket meddelade att konserten inte kunde starta om det var mer än 100 personer i lokalen, på grund av dess brandskydds-bestämmelser. Efter att ha pratat med Ali Saqi och hans band bestämdes att man skulle göra två kortare konserter istället för en, så att alla skulle få plats.
Därmed började arbetet med att få ut folk från lokalen så att det skulle vara under hundratalet åhörare kvar, samt att vakta dörren så att inte fler kom in.
Jag som redan var i lokalen hjälpte till att vakta dörren under en period och valde därefter att ställa ”min” plats till förfogande så att så många som möjligt skulle kunna få se konserten. Jag åkte istället hem och tittade på konserten via internet, den sändes nämligen live på nätet via tjänsten Bambuser, och finns i skrivande stund tillgänglig att titta på där25.
25 http://bambuser.com/v/6470488
Göra plats
Organisatoriskt kan evenemanget kopplas till flera olika aktörsnätverk och administrativa och musikaliska logiker. De tre arrangörerna Falu kommun, JOKO och Gamla Elverket kunde genomföra konserten tillsammans genom att knyta an till samverkanslogiken. Det fanns ett gemensamt mål – att genom-föra en lyckad konsert - där de tre arrangörerna bidrog med olika saker som ekonomiska förutsättningar, genrekunskap och konsertlokal. Arrangörernas motivationer var dock vitt skilda. Kvällen möjliggjordes ekonomiskt av kommunens ungdomscoacher som tog över det formella arrangörsskapet. Ur den kommunala aspekten handlade kvällen främst om att stärka ungdomars engagemang i samhällsfrågor, vilket det tydliga uttalade syftet med ungdoms-coacherna är. De två ungdomsungdoms-coacherna var med på plats i lokalen för att överse arbetet, men själva arrangemanget hade ordnats av Mångkultur-föreningen JOKO och de två unga afghanska killarna. För JOKO var det musiken, mångkulturaliteten och integrationsperspektivet som var det viktiga, snarare än ungdomsperspektivet. Men för publiken handlade just den här kvällen varken om ungdom eller om kulturmöten, utan om att göra plats. Man kan med Smalls se sången, musiken, mellansnacken och arrangemanget som ett rituellt frammanande av en värld baserad på kulturell gemenskap och geografisk plats. På samma sätt som konserterna i Tällberg och Mora handlade om att frammana olika aspekter av landskapet Dalarna, så handlade konserten med Ali Saqi om ett hyllande av den diasporiska interkultur (Slobin, 1993:64) som flera av de medverkande får sägas vara en del av. Ett gemensamt skapande, för bara en kväll, av ett Afghanistan i Sverige.
Det var tydligt att konsertarrangörerna liksom Ali Saqi vände sig till en afghansk publik. Förutom Malick Jagnes presentation så var övriga presenta-tioner, samtliga mellansnack och sångtexter uteslutande på dari eller farsi, två afghanska språk, även fast Ali Saqi bott många år i Sverige och talar god svenska. Publiken dansade, pratade, skrattade och hela tiden var det någon som fotograferade, filmade eller live-streamade med sin mobiltelefon. Även om låtarna från Afghan Star, där Saqi sjöng solo till förinspelade bakgrunder, fick igång största feststämningen och största applåderna, så var de akustiska traditionella instrumenten, tablas och dambura, avgörande för att skapa kongenialitet, för att det skulle bli en riktig konsert (jfr Kaijser, 2007). För att publikens förväntningar skulle överensstämma med framträdandet behövde både språket, musiken, instrumenten och mellansnacken signalera Afghanistan.