Allmänhetens attityder till bidragsfusk och tilltron

Fusket uppfattades som omfattande i FUT-delegationens undersökning

Någon större omfattande attitydundersökning om felaktiga utbe-talningar hade inte gjorts innan FUT-delegationen tog ett helhets-grepp på området. Förutom nio djupintervjuer och samtal i fyra olika fokusgrupper tillfrågades 3 000 personer i en webbaserad en-kät och cirka 2 000 handläggare hos utbetalande myndigheter och organisationer. Undersökningarna omfattade bara avsiktliga fel från de sökande och begreppet fusk användes, eftersom det är vedertaget i vanligt tal.

14 Försäkringskassan, Efterhandskontroller inom tandvården, 2015-02-27, diarienummer 008475-2014.

15 Direktiv 2016:60.

Undersökningarna visade att tre fjärdedelar av allmänheten re-spektive handläggarna tror att bidragsfusket är ganska eller mycket omfattande. Majoriteten av respondenterna visade däremot för egen del en negativ attityd och tog avstånd från bidragsfusk. Samtidigt visade den kvalitativa studien att det ansågs vara fritt fram att prata om att stanna hemma ett par dagar från jobbet när man är trött eller jobba svart och samtidigt uppbära arbetslöshetsersättning för att dryga ut hushållskassan. Detta upplevs inte som bidragsfusk,

”fast ändå fel”. Den enskilde kan också vilja kompensera sig för att han eller hon ”betalar så mycket i skatt”, exempelvis genom att ta ut en extra dag vid sjukdom för att ersätta karensdagen. Nästan hälften av de tillfrågade tyckte att det är ett större problem att människor inte får de bidrag de har rätt till än att det fuskas.

Handläggarna såg mer allvarligt än allmänheten på bidragsfusk i alla former.

Vad behövde göras enligt delegationen?

• Bilden av att omfattningen är stor måste ändras

• Acceptansen för bidragsfusk måste minskas

• Fusk måste uppfattas som brott

• Förtroendet för myndigheterna måste höjas.

Delegationen menade att det fanns en överhängande risk att attity-den att många fuskar utvecklas till en norm och en sanning. Hos den enskilde finns en vilja att göra rätt för sig om alla andra också gör det. Om normen i stället blir den omvända – att alla fuskar – och denna norm dessutom får stå oemotsagd finns enligt delega-tionen en risk att allt fler börjar bidragsfuska.

Den relativt höga andel av befolkningen som accepterade bidrags-fusk måste minskas, menade man, men ansåg att det faktum att acceptansen var spridd oberoende av ålder, kön, bostadsort och inkomst försvårade åtgärder. Man lyfte också fram att även om de allra flesta gör rätt, finns en tendens att många rör sig i en gråzon och använder trygghetssystemen felaktigt. Det ses inte som fusk eftersom det oftast sker i en liten omfattning och avser små sum-mor. Bortförklaringar används för att rättfärdiga beteendet.

Attity-den att fusk inte är något brottsligt ansåg delegationen måste bry-tas, eftersom även ett litet fuskande i stor omfattning totalt sett får stora samhällsekonomiska konsekvenser. Slutligen konstaterades att förtroendet för myndigheterna i Sverige är lågt och tenderar att bli allt lägre. Det minskar människors vilja att göra rätt, menade delega-tionen, varför det är av största vikt att förbättra förtroendet.¹⁶

Att människor inte får de bidrag de har rätt till upplevs i senare undersökningar som ett större problem än fusket

Samverkansuppdraget genomförde 2010 en attitydundersökning, som var en upprepning av den FUT-delegationen gjort tre år tidi-gare. Även denna mätning visade att de allra flesta ställer sig avvi-sande till bidragsfusk. Färre personer än 2007 hade en accepterande attityd. Det var t.ex. 19 procent som höll med om att det är okej att arbeta svart, jämfört med 28 procent tre år tidigare. Resultaten in-dikerar en upplevelse av att det blivit svårare att bidragsfuska – 34 procent höll med om att det är lätt att få ut mer bidrag och ersätt-ningar än vad man har rätt till, jämfört med 39 procent i 2007 års mätning. Färre upplevde också att det görs för lite kontroller.

De stora skillnaderna mellan de två mätningarna var att fler i den senaste mätningen tyckte att det är ett större problem att män-niskor inte får de bidrag de har rätt till än att man försöker fuska till sig pengar. I rapporten sägs det kunna bero på den starka foku-seringen på sådana frågor i de senaste årens politiska debatt och i mediebevakningen. ¹⁷

Förtroendet för välfärdstjänsterna har stärkts under 2000-talet men försvagats för socialförsäkringen

När det gäller medborgarnas tilltro till välfärdssystemen och hur den förändrats över tid är Välfärdsstatsundersökningarna en central källa till kunskap. Det är en serie enkätundersökningar där svens-karna sedan 1980-talets mitt fram till 2010 tillfrågats om sin syn på

16 Vem fuskar och varför? Om attityder till bidragsfusk i Sverige, Delegationen mot felaktiga utbetalningar, rapport 6, s. 107–108.

17 Attitydundersökning om bidragsfusk 2010, TNS Sifo, s. 3.

välfärdspolitiken. En annan källa är SOM-institutets mätningar om förtroendet för socialförsäkringarna som sträcker sig från samma tid till 2012. Resultaten sammanfaller i stora drag för undersök-ningarna.

Varför är det viktigt att undersöka vad människor tycker om väl-färdsstaten? Enligt forskningen är det av central betydelse för systemets legitimitet, eftersom allmänheten både är välfärdspoliti-kens mottagare och finansiär. Det är i huvudsak tre dimensioner som har betydelse för medborgarnas förtroende för välfärdsstaten.

Den första handlar om hur väl man anser att välfärdspolitiken kan lösa de uppgifter den inrättats för att klara, som att skydda mot försörjningsproblem. Den andra rör den kollektiva finansieringen av välfärdspolitiken, dvs. det måste finnas en betalningsvilja eller acceptans i befolkningen för höga välfärdspolitiska utgifter och de konsekvenser dessa för med sig i fråga om skatter och avgifter. Den tredje rör misstankar om att andra fuskar och snyltar på systemen, vilket minskar viljan att vara med och finansiera systemen.

Undersökningarna visar att förtroendet för välfärdstjänsterna (t.ex. vård, skola och omsorg) har stärkts under 2000-talet, medan det försvagats för socialförsäkringarna, särskilt sjukförsäkringen.

Stödet för kollektiv finansiering av socialförsäkringarna har ökat under samma period, liksom den uppgivna viljan att själv betala skatt för välfärdspolitiska ändamål. Allt färre misstänker också att väl-färdspolitiken missbrukas. Minskningen är påtaglig för socialför-säkringarnas del, där det 2010 var färre än någonsin tidigare som trodde att människor sjukskriver sig utan att vara sjuka, eller upp-bär arbetslöshetsersättning fast de egentligen kunde få ett arbete.¹⁸

Den tendensen tycks hålla i sig. När Försäkringskassan 2013 studerade allmänhetens inställning till missbruk av socialförsäk-ringen och till myndighetens kontrollverksamhet kom det fram att många ser allvarligt på missbruk och fusk, men att de inte tror att det är så vanligt. Faran med att sprida bilden av att fusket är om-fattande lyftes också fram av Försäkringskassan som konstaterade att det är av stor betydelse att myndigheten inte bidrar till att sänka den allmänna tilliten i samhället genom att överdriva risken för överutnyttjande eller ”fusk”. Ett sådant fokus kunde enligt

18 Svallfors, Stefan, Trygg, stöttande, tillitsfull? Svenskarnas syn på socialförsäkringarna, Under-lagsrapport till den parlamentariska socialförsäkringsutredningen (S 2010:04), s. 9–11 och 37–38.

heten mycket väl stärka misstanken hos allmänheten att Försäkrings-kassan inte har kontroll över sina egna rutiner.¹⁹

Har bidragsbrottslagen påverkat tilltron till välfärdssystemen?

Ett av syftena med bidragsbrottslagen var att påverka attityderna mot bidragsbrott i rätt riktning. Det förutsätter emellertid att män-niskor också känner till att lagen finns. Såvitt känt finns det ingen forskning som undersökt den specifika frågeställningen om lagens eventuella påverkan på tilltron till välfärdssystemen. Enligt forskare vid Brottsförebyggande rådet som vi haft kontakt med är det sällsynt att enskilda intresserar sig för ny lagstiftning på detaljnivå.

Kort sagt: man vet i allmänhet att det är förbjudet att fuska med bidrag, men känner inte till vilken lag eller straffbestämmelse som reglerar det.

Att det förhåller sig så stöds av en undersökning från CSN om studerandes attityder till bidragsbrott. Där kom det fram att de studerande kände till innebörden av bidragsbrottslagen, även om de inte kände till den vid namn, men att många uppfattade att en fel-aktig utbetalning snarare resulterade i återkrav än en anmälan om bidragsbrott. Av de personer som intervjuats framgick att kunskapen om bidragsbrottslagen var relativt låg, men att de ansåg att inne-börden var rimlig och en förutsättning för välfärdssystemet. De studerandes attityder till fusk hade förändrats i positiv riktning jämfört med en tidigare undersökning från 2010. Till exempel ökade andelen som tyckte att det var ganska eller mycket allvarligt att försöka få ut mer studiemedel än vad man har rätt till från 73 procent till 89 procent och andelen som ansåg att det var ganska eller mycket allvarligt att inte anmäla ändrade förhållanden som påverkar storleken på studiemedlet ökade från 63 procent till 82 procent. En av förklaringarna till den positiva trenden kunde enligt CSN vara att det numera finns en speciell lag att prata om när det gäller bidragsbrott och att frågan på senare tid fått större fokus i media. Undersökningen visade dessutom att personer som

19 Försäkringskassan, Förtroendet under kontroll? Socialförsäkringsrapport 2014:5, s. 5. Studien byggde på en enkätundersökning riktad till personer mellan 20 och 65 år i Sveriges befolkning under juni–juli 2013.

har högt förtroende för CSN är mer negativt inställda till fusk än personer som har lågt förtroende för myndigheten.²⁰

Sammanfattningsvis ger undersökningen ett visst stöd för att bidragsbrottslagen kan ha bidragit till en skärpt syn på bidragsfusk.

De mätningar som gjorts sedan 2007 när lagen infördes visar att införandet sammanfaller med en nedåtgående trend i tilltron till socialförsäkringarna i allmänhet och sjukförsäkringen i synnerhet.

Med tanke på att medborgarna generellt sett har låg kunskap om straffbestämmelser skulle det emellertid bära för långt att säga att det på något sätt har samband med att bidragsbrottslagen infördes.

Ur ett förtroendeperspektiv är det dock glädjande att allt färre tror att välfärdssystemet missbrukas, med tanke på att bristande tillit till att andra gör rätt ökar risken för fusk. CSN:s undersökning visar också att det finns en koppling mellan förtroende för myndigheten och viljan att göra rätt.

Det är en svår balansgång för myndigheter och media att informera om brottsligheten mot välfärden – och därmed tillgodose medborgar-nas berättigade intresse att veta hur skattemedlen används – utan att det samtidigt blir en självuppfyllande profetia. Desto viktigare att framhålla goda exempel, att det ska vara ”lätt att göra rätt” och att uppskattningar om fusket storlek ska vara vetenskapligt underbyggda samt användas med omdöme och försiktighet.

3.5 Kontroll och information upprätthåller