Allmänhetens intresse

I slutändan blir det givetvis en fråga om att hitta en balans, en kombination av allmänhetens intresse och det som från experthåll anses mest lämpligt. Urbanteoretikerna Heather Campbell och Robert Marshall hänvisar till John Foresters perspektiv om att den balansen inte får tilta för mycket åt allmänhetens intresse. Han menar att det är alldeles för vagt och svårdefinierat

vilket försvårar hanteringen i större projekt (2012, s. 119). Problem kan också uppstå när det framkommer skilda åsikter från medborgare, vem är då kapabel att kunna bedöma vad som är det allmänna intresset? Just därför är det viktigt att släppa fram alla typer av åsikter för att försöka hitta en majoritet. De deliberativa demokratiteorierna uppmuntrar ett sådant förhållningssätt, det är genom samtal som erfarenheter kan utbytas och meningsskiljaktigheter bäst kan hanteras. För Valhallskonsortiet, ägare av marken som utgör Valhallskogen, har allmänhetens intresse inte varit något som har prioriterats när det gäller diskussionerna kring användningen av skogen. I samtal med talespersonen för Valhallskonsortiet, var det tydligt att det främsta syftet de har som markägare är att omsätta sitt ägandeskap till likvida medel. Som privat aktör är det givetvis fullt naturligt, att försöka förädla marken i största möjliga mån. För konsortiet innebär det att insamlande och beaktande av allmänhetens åsikter i ett tidigt stadie, vilket det inte finns några krav på, kan uppfattas som en utgift.

Byalaget, som för talan för sina medlemmar, de boende i Skälderviken, hamnar följaktligen på den andra sidan av skalan vad gäller värdesättande av det deliberativa förhållningssättet. Naturligtvis vill de som intressegrupp kunna uttrycka sina åsikter och vara med i beslutsfattandet i den mån det är möjligt. Samtidigt bekräftade de vid intervjutillfället det kommunen hävdat, att all information som behövs för att kunna delta i dialogen om översiktsplanen har funnits att tillgå. Byalaget menar att det är upp till varje enskild individ att erhålla förståelse för hur denne kan engagera sig och bidra till framtagandeprocessen för en översiktsplan. Deras främsta syfte har varit att framföra sina åsikter kring Valhallskogen, även om de värnar om all form av utveckling i Skälderviken. Kommunens exploateringschef Lars- Gunnar Ludvigsson menar att när den översiktliga planeringen senare verkställs inom detaljplanering följer ofta överklaganden som enligt honom inte är grundade i samhällsintresset. Han påpekade att han upplevde att det inkommer fler överklaganden idag än vad det gjorde för några år sedan och menar att det finns en annan legitimitet för att göra det idag. Ludvigsson är dock inte av åsikten att det är fel att överklaga, han menar dock att medborgare inte alltid har full förståelse för problemen det skapar, de tänker inte på vad samhället behöver. För att hantera det anser Ludvigsson och kommunens stadsarkitekt Pontus Swahn att det är viktigt med en tydligare dialog i den översiktliga planeringen, eftersom det reglerar vad som senare är möjligt på detaljnivå. Swahn förklarar också att det tillvägagångssättet blir allt vanligare, att en tidigare och större dialog, där medborgarna får vara med och påverka, i slutändan skapar en snabbare process. Denna deliberativa inställning möter dock demokratiteoretikerna Reinikainen och Reitberger med kritik. De menar att ”den

vanliga medborgaren” inte kan inneha all den politiska kunskap som krävs för att kunna förstå digniteten av att deras åsikter behöver vara eftertänksamma och värderade utifrån allmänhetens intresse (2004, s. 280). Det spär på svårigheterna med att förstå vad det allmänna intresset är och hur det ska bedömas.

I fallet med Ängelholms översiktsplan är svårigheterna likartade, det finns ingen som varken har rätten eller är kapabel att kunna bedöma allmänhetens intresse och försöka finna en allomfattande åsikt med passande metod för att uppfylla den. Något som projektledare Åström däremot påpekade var att processen med översiktsplanen genomgående har visat att kommunens medborgare har varit eniga om att de befintliga grönområdena ska bevaras. Det har åtminstone skapat en grund för den fortsatta översiktliga planeringen för Ängelholms kommun. Det är ensamt ett förståeligt ställningstagande men det blir då särskilt viktigt att inte glömma bort minoritetens vilja. Frank Cunningham (2002, s. 53) argumenterar för problemen majoritetens tyranni kan medföra och påpekar att om majoritetens vilja efterföljs riskerar minoritetens demokratiska åsikter att marginaliseras. Ängelholms kommun måste således bibehålla en öppenhet för att opinionen kan förändras gällande exempelvis grönområdena för att kunna upprätthålla det deliberativa tankesätt de haft som mål att agera efter. Det allmänna intresset är alltså inte bara svårdefinierat, det kan också vara föränderligt över tid.

5.1.3 Åsiktshantering

Genom att använda en utökad medborgardialog i tidigt skede för översiktsplanearbetet har Ängelholms kommun haft mycket åsikter att behandla. Lena Åström visade en munterhet när vi vid intervjutillfället påpekade det stora antalet yttranden kommunen fick in i samband med samrådshandlingen för den nya översiktsplanen. Åström menade att det var ett tecken på att de lyckats skapa ett gott engagemang hos medborgarna vilket underlättar deras arbete att ta fram en så lyckosam plan som möjligt.

”Ja vi har velat få in synpunkter i ett tidigt skede i processen, redan innan vi tagit fram ett färdigt samrådsförslag. Vi har försökt att så brett som möjligt ta in information om vad medborgare och andra tycker innan och utifrån det ta fram översiktsplanen.” (Åström, projektledare, intervju, 2016).

Fler yttranden innebär naturligtvis ett större arbete för kommunen. Åström framhöll att de spridda åsikterna som inkom från medborgarna var svåra att hantera för att de var så olika. Arbetet försvåras också enligt henne av att en del medborgare blir övertygade om att just deras åsikt är vedertagen, även hos de som inte uttalar sig. Att försöka förmedla att så oftast inte är fallet, att det finns flera olika åsikter som i någon mening måste beaktas trots att de inte

framkommer i form av yttranden, menar Åström är en besvärlig utmaning. Vidare menade hon att det resulterar i att kommunens arbete mer handlar om att lyssna till allas synpunkter och att det i slutändan blir deras ansvar att bestämma vägen framåt. Det blir naturligt när det gäller översiktlig planering eftersom frånvaron av juridiskt bindande beslut skapar en större frihet. Att kommunens medborgare var överens om att grönområdena är viktiga för Ängelholm var dock något som Åström framhöll med målet att beakta de åsikterna (Åström, projektledare, intervju, 2016).

Vad gäller åsiktsinsamling till planerna för Valhallskogen menar kommunens stadsarkitekt och exploateringschef att den utökade dialogen för översiktsplanen inte har berört processerna för skogen. De menar att det har varit naturligt eftersom ärendet från konsortiets sida aldrig har blivit officiellt eftersom planerna inte har kommit så långt. Frågan om byggnation i skogen eller ej har dock varit uppmärksammad ändå, vilket enligt exploateringschef Ludvigsson beror på att den hanterats politiskt.

”…men alltså det här har ju varit en fråga som har varit känd och diskuterad, till exempel har ju Socialdemokraterna skrivit in i sitt partiprogram att det inte skulle byggas här till exempel, så det har ju funnits en debatt kring detta, men den har ju inte varit strukturerad egentligen, så kan man väl säga.” (Ludvigsson, exploateringschef, intervju, 2016).

Dialogen kring utredningsområdet i Valhallskogen från kommunen har fram till utställningshandlingen endast skett med markägarna. Återigen menar Ludvigsson att den främsta anledningen till det är att förhandlingarna inte har kommit längre än så, att det inte varit en offentlig process tidigare. Från kommunens håll har det därför inte förekommit någon kommunikation ut mot allmänheten som indikerat att Valhallskogen varit aktuell för byggnation innan det presenterades som ett utredningsområde i den kommande översiktsplanen. Det har upprört bland annat Skeldervikens byalag som uttryckte en besvikelse över att kommunen inte efterfrågat deras åsikter innan planerna blev etablerade i utställningsförslaget. Valhallskonsortiet och byalaget har dock samtalat med varandra om hur utvecklingen med skogen bör hanteras men båda parter berättade att de upplevde svårigheter med att komma överens. Gällande kommunens dialog med medborgarna om Valhallskogen nämner Lars-Gunnar Ludvigsson att det inte varit strukturerat, vilket det heller inte har funnits några krav på eftersom det varit en informell dialog. Även om det ger Skeldervikens byalag insyn har det sannolikt medfört en viss skepticism mellan samtliga aktörer i ärendet, vilket givetvis är destruktivt för samarbetet. Johansson och Khakee påpekar därför att tjänstemäns hantering av medborgardialog är viktig eftersom de ska vara goda företrädare för den

allmänna viljan (2014, s. 66). Om de misslyckas med att upprätthålla en god kontakt riskerar de att förlora både förtroende och förståelse för processerna från medborgarna. Samtalen mellan konsortiet och kommunen om Valhallskogens framtid, som skett utan medborgarnas insyn innan det presenterats som ett utredningsområde, har på så vis skapat en misstro hos byalaget. Det har en del i förklaringen varför de tre parternas gemensamma dialog är förkommen.

Kommunens hantering av åsikterna kring Valhallskogen sammanfaller med den pluralistiska modellen inom den liberala demokratiteorin. Även om skogen ägs av en privat aktör i form av Valhallskonsortiet, har medborgarnas synpunkter uppmärksammats genom de insatser Skeldervikens byalag har gjort. De fungerar således som medborgarnas kanal för att framföra åsikter vilket går i linje med det som den pluralistiska modellen menar är en intresseorganisation (Henecke & Khan, 2002, s. 12). Det innebär att medborgardialogen sker eftersom byalaget vill uttrycka sina ställningstaganden snarare än att kommunen arbetar för att aktivt fråga om deras synpunkter. Att kommunikationen behandlas på det sättet är naturligt då det är svårt för kommunen att ha dialog kring projekt som, likt planerna för Valhallskogen, ej blivit officiella. Det viktiga för kommunen blir dock att kunna hantera eventuella problem som maktförutsättningar för intresseorganisationer som Skeldervikens byalag kan orsaka. Patsy Healey, som forskat kring området om samarbete inom planering, menar att det är det liberala synsättets största utmaning, att kunna fördela dialogen oberoende av den makt som de grupper som engagerar sig innehar (2006, s. 222). Genom detta skapas svåra utmaningar för kommunen i hur de ska arbeta för att medborgarna ska bli nöjda. Samtidigt som det inte finns några krav på att dialog ska bedrivas i ett tidigt skede, eftersom planerna sannolikt inte är konkreta nog för att kunna diskuteras vidare, är det tydligt i exemplet med Valhallskogen att det kan vara bra att informera om avsikterna. Att lägga till ett utredningsområde i den nya översiktsplanen är naturligtvis positivt för byggnation i skogen, det är på den översiktliga nivån som det är mest lämpligt att introducera intentioner eftersom det senare, på detaljnivå, kan fungera som argument. Problemet för Ängelholms kommun är att det från medborgarhåll kan uppfattas som för sent att lyfta det först i utställningshandlingen. Under intervjun med byalaget framgick det att de upplevde en viss uppgivenhet, att ”det börjar alltid som ett utredningsområde” (Skeldervikens byalag, intervju, 2016) som en av styrelsemedlemmarna påpekade med undertonen att förhandlingarna nog kommit längre än så. Att Ängelholms kommun valde att satsa på en utökad dialogprocess i förarbetet för den nya översiktsplanen förlorar på så vis delar av sitt syfte. Visserligen går det att förklara med att konsortiets

avsikter först nu har ansetts vara värda att ge utrymme för ett utredningsområde i översiktsplanen, men det hade underlättat om det hade kunnat presenterats i tidigare skede. Som stadsarkitekt Swahn poängterade, att vägen till färre överklaganden med tröga processer är att vara mer öppen i tidigare skeden. Hanteringen av åsikter gällande Valhallskogen från exempelvis byalaget hade då förenklats eftersom diskussionen hade haft en djupare grund.

5.2 Synen på partnerskap

Partnerskapsplanering blir en allt mer vanlig planeringsform och privata aktörer får en allt större roll i planeringsverksamheterna (Newman & Thornley, 2002, s. 77). I Ängelholm är detta tillvägagångssätt dock inget nytt och har enligt exploateringschefen i kommunen länge varit uppmuntrat. Detta faller väl i tiden där den liberala demokratisynen lyfter upp privata markägares rättigheter att exploatera (2002, s. 11). Det är även ett arbetssätt som delar upp ansvaret och därmed underlättar för kommunerna. Hur de olika parterna i processen om Valhallskogen ser på partnerskapet skiljer sig dock åt och i detta kapitel ska vi problematisera och analysera vad åsiktsskillnaderna beror på och hur de har påverkat arbetsprocessen.