Kommunikationen mellan parterna

Förhandlingar kring utvecklingen av Valhallskogen i Ängelholm har skett vid flera tillfällen under åren och möten har skett utan fullständig transparens. Möten och förhandlingar bakom stängda dörrar är inget sällsynt och som exploateringschefen i Ängelholm påvisar kan det falla sig fullt naturligt. Detta innebär dock inte att det är helt oproblematiskt. Utifrån våra intervjuer kunde vi utläsa en viss irritation och misstänksamhet gentemot kommunen angående Valhallskonsortiet och kommunens möten. Denna misstänksamhet grundar sig i att det inte gick att utläsa kommunens förklaring till varför riktningen ändrats i deras planering för skogen och att representanterna från byalaget därför tror att det beror på att konsortiet uppvaktat kommunen (Skeldervikens byalag, intervju, 2016). Att det har skett möten mellan kommunen och Valhallskonsortiet stämmer och det kan ha lett till att utredningsområdet lagts till.

Förhandling mellan inblandade parter har positiva egenskaper. Forester (2012, s. 208) menar att förhandlingar inom partnerskap har en väldigt hög effektivitet men att det innebär lågt allmänt inflytande. Bristen på inflytande från allmänheten och den bristande insynen i de förhandlingar som tycks ha skett har i sin tur lett till en misstro mot tjänstemännen och en besvikelse hos medborgarna, vilket skulle kunna ha motverkats genom en bättre tydlighet från kommunens sida (Henecke & Khan, 2012, s. 30).

Partnerskapet mellan kommunen och markägaren är inte det enda partnerskap som skulle kunna uppstå. Enligt Sherry Arnstein (2011, s. 247) finns det en möjlighet att etablera partnerskap mellan medborgare och beslutsfattare som ger allmänheten större inflytande och därför hamnar högt upp på nivån av deltagande. Denna typ av partnerskap bygger också på förhandlingar, men mellan makthavare och medborgare och förs bäst om allmänheten är organiserad och har ledare som kan föra dess talan (ibid). Än bättre om organisationen har möjlighet att betala sina ledare för att bättre kunna förhandla, vilket byalaget inte har. Det har däremot konsortiet. Partnerskap mellan medborgare och makthavare bygger också på att parterna måste komma överens om grundregler för samarbetet och vara tydliga vilka rättigheter och ansvar parterna har. Det är dock tydligt att ett sådant partnerskap mellan Ängelholms kommun och byalaget inte har etablerats eftersom exploateringschefen på kommunen anser att byalaget inte sitter inne på någon makt i frågorna som har behandlats.

”Det finns ett byalag där uppe, men i den här frågan tror jag inte att de agerade samfällt [...] de skickade in något om att de var negativa till detta, men de har egentligen inget mandat på det sättet.” (Ludvigsson, exploateringschef, intervju, 2016).

Byalaget har visserligen inte riktigt de resurser som krävs för att vara innanför ramarna för ett gott partnerskap som Arnstein skriver om. Ett utökat samarbete mellan kommunen och byalaget skulle däremot kunna leda till andra positiva effekter utöver de demokratiska aspekterna. De olika erfarenheterna som skiljer aktörerna åt och gör dem unika medför att de kompletterar varandra väl (Cars & von Sydow, 2001, s. 138). Någon vilja att etablera något vidare samarbete mellan dessa parter går inte att utläsa från kommunens sida, men enligt Arnstein byggs denna typ av partnerskap sällan upp frivilligt från de som redan sitter inne på makt.

”In most cases where power has come to be shared it was taken by the citizens, not given by the city. There is nothing new about that process. Since those who have power normally want to hang onto it, historically it has had to be wrested by the powerless rather than proffered by the powerful” (Arnstein, 2011, s. 247).

I arbetet kring utvecklingen går det att identifiera ett visst partnerskap mellan kommunen och Valhallkonsortiet. Samtidigt finns det en kontakt mellan byalaget och konsortiet och även där har det skett förhandlingar utan tydlig insyn. Dessa förhandlingar var angående byggandet av äldreboende i skogen och det fördes diskussioner mellan byalaget och konsortiet om utformning av planerna. Parterna kom dock aldrig överens på grund av att konsortiet ville, enligt byalaget, ta för mycket mark i anspråk. Samtidigt fanns det en uppfattning från

byalagets sida om att konsortiet inte lyssnade och tog åt sig av de önskemål som fanns (Skeldervikens byalag, intervju, 2016).

Vi kan utifrån vår undersökning av samrådredogörelser och genom våra intervjuer konstatera att det har pågått flera dialoger och förhandlingar mellan parterna. Det har dock ofta skett mellan enbart två av parterna där den ena har varit den publika, vilket är vanligt inom partnerskapsplanering (Cars & von Sydow, 2011, s. 138). Det går till synes inte att utläsa om alla inblandade intressenter någonsin har diskuterat saken vilket gör det tydligt att det inte är tal om några deliberativa tankar. Den deliberativa tanken är att samtal ska etableras för att konsensus ska kunna nås genom diskussioner (Henecke & Khan, 2012, s. 14) och att maktpositioner inte ska avgöra. Om alla intressenter hade mötts tillsammans och haft som mål att nå en lösning kanske det hade funnits möjligheter att kompromissa fram en väg som alla parter kunnat godkänna. Genom våra möten med intressenterna har vi kunnat identifiera att det finns vissa plan där alla är överens (äldreboende) men att det genom stängda förhandlingar och ryktesspridning har skapats en misstänksamhet och irritation hos alla parter. John Forester framhäver att om en god dialog ska komma till stånd måste det finnas en duktig moderator som kan få alla deltagare att känna att deras åsikter är värdefulla (2012, s. 212). I byalagets fall har det funnits en brist gällande det då de uttryckte ett missnöje angående att makthavare enbart lyssnar, men i slutändan inte bryr sig.

”och dom [kommunpolitikerna] kommer ju snällt och sitter och lyssnar och sen så händer inte så mycket.” (Skeldervikens byalag, intervju, 2016).

Ängelholms kommun är väl medvetna om vikten av en god förankring hos medborgarna och har under en längre period aktivt arbetat för att engagera medborgarna i den översiktliga planeringen. Stadsarkitekten tror även att en ordentlig medborgardialog är viktigt för att kunna minska antalet överklaganden på detaljplanenivå (Swahn, stadsarkitekt, intervju, 2016). Därför borde det inte vara några svårigheter att även skapa ett tydligare samarbete med medborgarna i Skälderviken och boende kring Valhallskogen för att förankra planerna, ett samarbete som skulle kunna ske genom byalaget. Genom det kan erfarenheter och kunskap delas, vilket är en av flera positiva egenskaper hos partnerskapsplanering (Cars & von Sydow, 2001, s. 138). Samtidigt hade planerna kunnat påskyndas då de inte riskerar att bli överklagande i samma utsträckning eftersom planen redan vore accepterad vilket är en effekt som Boverket framhäver (Boverket, 2016b, s. 17). Slutligen skulle det kunna göra processen mer demokratiskt förankrad enligt Arnsteins deltagartrappa, samt att lagens deliberativa krav skulle uppfyllas. Om det finns en tydlighet med samarbetets och intressenternas möjligheter

att påverka och en transparens i arbetet kommer det även motverka de missförstånd och den ryktesspridning som tidigare varit ett problem.