3. Den materiella prövningen
3.7 Allmänna skälighetsrekvisitet enligt skuldsaneringslag (1994:334)
allmänna skälighetsrekvisitet. Skuldsanering skulle beviljas om det ansågs skäligt med
beaktande av gäldenärens personliga och ekonomiska förhållande. Dessa utgjorde kumulativa rekvisit vilket innebar att gäldenären behövde uppfylla båda villkoren för att bli beviljad skuldsanering.91 Omständigheter såsom skuldernas ålder och tillkomst, gäldenärens egna ansträngningar för att fullgöra förpliktelser gentemot borgenärer samt dennes medverkan under handläggning av ärendet om skuldsanering skulle beaktas inom ramen för den allmänna skälighetsbedömningen.92
I förarbetena till 1994 års SksanL går att utläsa att en generell utformningen av bestämmelsen var att föredra framför att uppställa särskilda villkor för rättstillämparen att ta hänsyn till vid bedömning av allmän skälighet. En sådan utformning skulle inte utesluta någon från lagens tillämpningsområde på grund av enstaka omständighet. I den praktiska tillämpningen
86 Prop. 2015/16:125 s. 71.
framhölls att avvägningar skulle göras i det enskilda fallet mellan gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering och borgenärens intresse av att få betalat sina fordringar.93
3.7.1 Ett positivt skälighetsrekvisit
Vid införandet av SksanL (1994:334) framgick vidare att lagstiftaren hade att välja på ett positivt eller negativt utformat skälighetsrekvisit.94 En positiv formulering innebär att rättstillämparen undersöker omständigheter som gör det skäligt att bevilja skuldsanering. En negativ formulering innebär att skuldsanering beviljas som utgångspunkt med undantag för det fall det inte är oskäligt.95
Valet kom sedermera att falla på det förstnämnda, en positiv formulering. Avsikten med detta val var att uppställa en presumtion mot skuldsanering, det vill säga att skuldsanering, som utgångspunkt, inte skulle beviljas såvida det inte fanns skäl för ett beviljande. Det uttalades att det genom en positiv formulering inte enskilt ansågs tillräckligt med en generell
överskuldsättning utan en nyanserad totalbedömning av skälighet i det enskilda fallet blev nödvändigt för att bevilja skuldsanering.96
Formuleringen skulle visserligen ge upphov till en restriktiv rättstillämpning där motivet var att skuldsanering skulle vara förbehållen de individer som verkligen var i störst behov av att bli ekonomiskt sanerade. Detta skulle dock inte medföra att kravet på skälighet ställdes alltför högt inom ramen för rättstillämpningen.97
3.7.2 Skuldernas ålder och karaktär
Det motiverades att skuldernas ålder skulle beaktas i den allmänna skälighetsbedömningen eftersom äldre skulder bedömdes utgöra en tyngre börda för gäldenärens ekonomi. Att gäldenären hamnat i överskuldsättning nära inpå ansökan om skuldsanering talade för att skuldsanering inte skulle beviljas. Det förutsattes att några år hade förflutit från det att överskuldsättningen blivit ett faktum innan gäldenären kunde beviljas skuldsanering. Detta kriterium följde parallellt med att gäldenären förväntades ha gjort egna ansträngningar för att lösa sina ekonomiska problem innan skuldsanering kunde komma att bli aktuellt.98
Hur och varför skulderna uppkommit var i övrigt omständigheter som skulle ligga till grund för bedömning av det allmänna skälighetsrekvisitet. Personliga skulder som uppkommit till följd av en misslyckad näringsverksamhet skulle omfattas av skuldsaneringen. Det bör här
93 Prop. 1993/94:123 s. 73.
94 Ibid, s. 95 f.
95 Mellqvist, Obeståndsrätten, s. 126. Jfr. Mellqvist, Social insolvens, s. 60.
96 Prop. 1993/94:123 s. 96.
97 Ibid, s. 96.
98 Ibid, s. 98 f.
erinras om att det enbart var tidigare näringsidkare som omfattades av lagens tillämpningsområde.99
Vad avsåg skadeståndsfordringar som uppkommit till följd av brott uttalades det i förarbetena att sådana fordringar inte automatisk skulle medföra avslag på begäran om skuldsanering. Ett brottsligt förflutet skulle inte innebära ett absolut hinder för gäldenären att erhålla
skuldsanering men det förespråkades dock en restriktiv tillämpning av det allmänna skälighetsrekvisitet i sådant fall.100 I sammanhanget blev skuldernas ålder av avgörande betydelse. I de fall gäldenären ådragit sig skadeståndsfordringar långt tillbaka i tiden talade desto mer för att denne skulle erhålla skuldsanering. Det kunde i annat fall vara tal om att gäldenären fullgjort en del av betalningsförpliktelsen eller att skadeståndet utgjorde en förhållandevis liten del av hela skuldbördan. Skadelidandes inställning till erhållande av skuldsanering för gäldenären var ytterligare omständighet som påverkade bedömningen.101
3.7.3 Gäldenärens egna ansträngningar
Vid tillkomsten av 1994 års SksanL ställdes höga krav på gäldenärens egen medverkan i utredningen av skuldsaneringsärendet. Detta mot bakgrund att det ansågs ha en pedagogisk effekt som bidrog till att gäldenären fick en överblick över sin ekonomiska situation. De höga kraven stod i samklang med det faktum att skuldsaneringsinstitutet bygger på en aktiv
medverkan från gäldenärens sida.102 I övrigt skulle gäldenären bistå med lojalitet vad gällde redovisningen av skulder och i övrigt inte undanhålla sig betalningskrav från borgenärer eller överlåta egendom på närstående.103
Innan gäldenären kunde vända sig till KFM för att ansöka om skuldsanering krävdes att denne på egen hand försökt få till stånd en uppgörelse med sina borgenärer. Till sin hjälp hade gäldenären ofta en kommunal budget- och skuldsaneringsrådgivare. Egenförsöket präglades av frivillighet från gäldenärens sida och skulle inte involvera vare sig KFM eller domstol.
Egenförsöket föll utanför skuldsaneringslagens tillämpningsområde men uppställde dock krav på kommuner att bidra med rådgivning och upplysning till den som önskade ansöka om skuldsanering.104
99 Prop. 1993/94:123 s. 100.
100 Ibid, s. 101.
101 Ibid, s. 102.
102 Mellqvist, 20 år med skuldsanering, s. 48.
103 Prop. 1993/94:123 s. 98.
104 Ibid, s. 74.