4. Analys
4.1 Kvalificerad insolvens
För att erhålla skuldsanering krävs att gäldenären uppfyller villkoret vad gäller kvalificerad insolvens. Med insolvens i juridisk mening avses att gäldenären saknar förmåga att betala sina skulder varefter de förfaller till betalning.112 Insolvens i SksanL ges samma innebörd som framgår av 1 kap 2 § andra stycket KonkL, där det stadgas att ”med obestånd (insolvens) avses att gäldenären inte kan rätteligen betala sina skulder och att denna oförmåga inte är endast tillfällig”.113
Med beaktande av skuldbilden och skuldernas förfallotid krävs således att det inte kan antas att gäldenären har förmågan att betala för sina skulder. Därutöver måste insolvensen vara kvalificerad, vilket innebär att gäldenärens betalningsoförmåga skall förväntas bestå under en överskådlig tid. Denna insolvensbedömning skall ske i form av en prognos över gäldenärens ekonomiska och personliga förhållanden.114
4.1.1 Skuldbördans storlek
Vid bedömningen av gäldenärens insolvens beaktas skuldbördans storlek. I förarbetena till 1994 års SksanL påtalade regeringen att det inte var att föredra att sätta en beloppsgräns eftersom personer med oregelbunden respektive regelbunden inkomst kunde uppleva samma storlek på skuldbördan mer eller mindre betungande. Det bör dock noteras att det samtidigt uttalades att en person med fast och regelbunden inkomst behövde ha en skuldbörda på åtminstone ett par hundra tusen för att skuldsanering skulle bli aktuellt.115
Ytterligare anledning till att inte ange exakt storlek på skuldbördan var att undvika missbruk av skuldsaneringsinstitutet. Om lagen utformades på så sätt att det uppställdes bestämda förutsättningar för skuldernas storlek fanns det risk för att gäldenären ”överdrev” sina befintliga skulder eller ådrog sig ytterligare skulder för att uppfylla de krav som framgick i lagen.116
Efterföljande praxis från hovrätterna kom att ta fasta på uttalanden i förarbetena om en nettoskuldbörda på ”åtminstone ett par hundra tusen” och ge det en vidare betydelse än vad som varit avsikten.117 Däremot har rättsfall från HD snarare beaktat nettoskuldbördan ur ljuset
112 Hellners & Mellqvist, s. 68.
113 SOU 1990:74 s. 275.
114 Hellners & Mellqvist, s. 69 f.
115 Prop. 1993/94:123 s. 93.
116 Hellners & Mellqvist, s. 72.
117 Se t.ex. RH 1996:129 och jfr Hellners och Mellqvist, s. 72.
av omständigheter i det enskilda fallet.118 Gällande rätt är fortfarande att nettoskuldbördan är utgångspunkt vid insolvensbedömningen. Någon förändring avseende gäldenärens skuldbörda i den nya SksanL har således inte skett.
4.1.2 En framtida prognos över gäldenärens inkomstmöjligheter
I ett led att bedöma gäldenärens insolvens ingår att prognostisera dennes framtida
inkomstmöjligheter. Vid införandet av SksanL ställdes det krav på en förhållandevis säker prognos över gäldenärens insolvens för att bevilja skuldsanering. Skuldsanering kunde inte beviljas om det inte var möjligt eller i vart fall var förenat med vissa svårigheter att göra en sådan prognos.119
Svårigheter att bedöma betalningsoförmågan kan uppstå när gäldenären drabbats av
konjunkturbetingad arbetslöshet. Konjunkturlägen är svåra att förutspå och ger således inte upphov till en säker prognos över gäldenärens intjäningsmöjligheter.120 Andra omständigheter ligger däremot till grund för strukturell arbetslöshet, vilket inte i sig behöver medföra en osäker prognos.121
En särskilt svår grupp att göra prognos över har varit unga gäldenärer utan
hälsoproblematik.122 I dessa fall har det fordrats en prognos som sträcker sig över en lång tidsperiod och som är beroende av många utomstående faktorer. Gäldenärens yrke, utbildning och framtida arbetsförmåga skall beaktas, omständigheter som i många fall vilar på osäkra grunder.123 Gäldenärer som förtidspensionerat eller har bristande arbetsförmåga genom långtidssjukskrivning eller handikapp är däremot en enklare grupp att göra en prognos över.124
Svårigheter att utföra en prognos över gäldenärens insolvens ledde ofta till avslag på
skuldsaneringsansökningar.125 Den största svårigheten tycks inte ha varit att göra en prognos över gäldenärens skuldbörda, utan snarare att få en överblick över gäldenärens utsikter till framtida inkomst i förhållande till den fastställda nettoskuldbördan.126 I NJA 2003 s. 437 kan det dock urskönjas att HD frångått kravet på ”en säker prognos” och istället baserat
insolvensbedömning på antaganden om gäldenärens framtida inkomstmöjligheter där gäldenärens överskuldsättning bedömdes bli bestående utan skuldsanering.
118 Se t.ex. NJA 1997 s. 229 och jfr Hellners och Mellqvist, s. 73.
119 Prop. 1993/94:123 s. 92 f.
120 Ibid, s. 92 f.
121 Hellners & Mellqvist, s. 76 f.
122 RH 1996:72; RH 1996:123; NJA 2003 s. 437.
123 SOU 1990:74 s. 275f; Hellners & Mellqvist, s. 72.
124 SOU 1990:74 s. 275.
125 RH 1996:72; RH 1996:123; RH 1996:129.
126 Mellqvist, Mikael, Rättsfallsöversikt - Praxis i skuldsaneringsärenden 1994-2006, SvJT 2007, s. 975 – 1008, på s. 982 f.
Samtidigt som det i förarbetena ställs krav på en säker prognos har lagstiftaren i lagtext ansett det vara tillräckligt för gäldenären att bevisa att det kan antas att insolvensen är bestående.
Utformningen torde vara i enlighet med det gäldenärsrehabiliterande syftet genom att hänsyn tagits till svårigheterna för gäldenären att med exakt precision fastslå dennes ekonomiska framtid. Detta torde tolkas som en bevislättnad för gäldenären.127 Det högre beviskravet som kan urskönjas ur förarbetena tycks dock ha fått större genomslag i praxis än vad som framgår av lagtext. Domstolarna har använt sig av en subjektiv tolkning och således dömt efter vad som framkommit av förarbetena och därmed inte beviljat skuldsanering i de fall en sådan prognostisering varit förenad med osäkerheter.128 Det råder alltså en diskrepans mellan förarbetsuttalanden och lagens utformning vilket i förlängningen kan undergräva gäldenärens möjlighet till ekonomisk rehabilitering.
4.1.3 Överskådlig tid
Vad avser det tidsperspektiv för vilken insolvensprognosen skall utföras har detta varierat inom ramen för rättstillämpningen. Sedan tillkomsten av skuldsaneringsinstitutet har dock insolvensprognosens längd präglats av omständigheter i det enskilda fallet.129
I RH 2005:33 var första gången det uttalades om ett tidsperspektiv om tolv år som
utgångspunkt för insolvensbedömningen. Uttalandet kom dock att korrigeras av KFM som år 2008 utarbetade ett ställningstagande130 angående hur det kvalificerade insolvensrekvisitet skulle tolkas. Ställningstagandet byggde på aktuell lagtext, doktrin, praxis och förarbeten. Det konstaterades att fem till tio år bör anses utgöra överskådlig tid. Ställningstagandet skulle ge upphov till en mer enhetlig rättstillämpning och skulle efterföljas internt av myndigheten.131 Fram till NJA 2010 s. 496 hade ansökningar om skuldsanering präglats av detta
ställningstagande. I och med rättsfallet kom dock HD att precisera rättsläget och delvis omkullkasta KFM:s ställningstagandet.132 Avgörandet innebar att KFM och domstolens insolvensprognos skulle sträcka sig 15 år framåt i tiden.133
4.1.4 Efterverkningar av NJA 2010 s. 496
NJA 2010 s. 496 kom att förändra rättsläget genom att en 15-årig prognos mer regelmässigt kom att fungera som utgångspunkt, vilket många gånger ledde till avslag på
127 SOU 2008:82 s. 130. Jfr Hellners, & Mellqvist, s. 67.
128 RH 1996:72; RH 1996:123; RH 1996:129. Jfr Mellqvist, Social insolvens, s. 54.
129 Persson, Annina H., Kvalificerat insolvent enligt skuldsaneringslagen?, JT 2010-11 nr 4, s. 912 – 917, på s.
912 f.
130 Se Kronofogdemyndigheten ställningstagande den 6 maj 2008 14/08/SKUSAN, dnr 801 678-08/121och SOU 2013:72 s. 167.
131 SOU 2013:72 s. 167.
132 Mellqvist, 20 år med skuldsanering, s. 36.
133 SOU 2013:72 s. 283.
skuldsaneringsansökningar trots gäldenärens behov av ekonomisk rehabilitering.134 Rättsfallet har kritiserats för ett åsidosättande av det gäldenärsrehabiliterande syftet genom att ge
innebörden av ”överskådlig tid” en vidare mening än vad lagstiftaren haft i åtanke.135
Enligt min mening kom rättsläget till viss del att förenas mer med det rehabiliterande syftet i och med NJA 2013 s. 128. Rättsfallet innebar visserligen inte att HD uttryckligen gick ifrån tidsperspektivet på 15 år men däremot betonades vikten av en nyanserad totalbedömning.
Efterverkningarna av NJA 2010 s. 496, genom en regelmässig 15-årig insolvensprognos, tycks härmed ha tonats ned. Istället bör bedömningen utgå från omständigheter i det enskilda fallet där ålder och eventuell hälsoproblematik tas i beaktande utöver den relevanta
skuldbördan och tid som gäldenären kan antas vara insolvent. Det tidsperspektiv som anläggs avseende insolvensbedömningen kan således komma att variera i det enskilda fallet.
4.1.5 Rekvisitet kvalificerad insolvens får en legaldefinition
Det tidigare kvalificerade insolvensrekvisitet var generellt utformat i lagtext och förarbeten.
Den närmare betydelsen av begreppet överlämnades till domstolarna att klargöra inom ramen för rättstillämpningen.136 I och med SksanL (2016:675) kom begreppet kvalificerad insolvens att uttryckligen införas i lagtexten.137 Genom att föra in begreppet och ge det en
legaldefinition är lagstiftarens intention att det ska leda till en mer enhetlig rättstillämpning där en individuell prövning med beaktande av samtliga omständigheter hos gäldenären skall ligga till grund för insolvensbedömningen.138 En sådan bedömning skall inte utgå från stela kriterier. Utöver skuldernas storlek bör gäldenärens ålder, hälsa och arbetssituation beaktas.
Att personer befinner sig i olika livssituationer och har olika möjlighet att betala av sina skulder är vidare något som bör tas i beaktande.139
Mellqvist menar att det med införandet av legaldefinitionen fanns en intention att bevilja fler skuldsaneringar än tidigare och att det samtidigt var en reaktion mot HD:s avgörande i NJA 2010 s. 496.140 Lagstiftaren har förvisso försökt främja en individualiserad bedömning där hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet skall beaktas för att bevilja
gäldenären skuldsanering. Detta resonemang utgör dock ingen förändring av hur rekvisitet avsågs att tillämpas enligt SksanL (1994:334) och SksanL (2006:548). Rättstillämparna, KFM och domstolarna, har alltid ålagts en skyldighet att utföra en nyanserad totalbedömning med beaktande av samtliga omständigheter.141 Det kan i sammanhanget ifrågasättas om
134 SOU 2013:72 s. 283.
135 Mellqvist, Social insolvens, s. 56.
136 Persson H., Ett nytt skuldsaneringsförfarande, s. 90.
137 4 § SksanL (2016:675).
138 SOU 2013:72 s. 283.
139 Prop. 2015/16:125 s. 71 f.
140 Mellqvist, Social insolvens, s. 56.
141 Mellqvist, Social insolvens, s. 56. Jfr. prop. 1993/94:123 s. 93.
legaldefinitionen fått någon större betydelse. I synnerhet med tanke på att andelen beviljade skuldsaneringar i förhållande till antalet ansökningar inte ökat jämfört med åren innan.142 Att begreppet, förutom i förarbeten, nu även kommer till uttryck i lagtext och således
återfinns högre upp i rättskällehierarkin har utsatts för kritik i den utredning som låg till grund för den nuvarande SksanL (2016:675). I de särskilda yttrandena anförs att gällande rätt alltid inneburit krav på en nyanserad totalbedömning. Tillämpligheten av insolvensrekvisitet torde vara en utbildningsfråga snarare än en lagstiftningsfråga.143