5.1 Gäldenärsvänliga reformer men fortsatt strikta materiella villkor för skuldsanering
De reformer som skuldsaneringsinstitutet genomgått har framför allt fokuserat på att effektivisera och förenkla skuldsaneringsförfarandet.158 Utformningen av den senaste
versionen av SksanL har i synnerhet inriktat sig på att öka kunskapen och medvetenheten om skuldsaneringsinstitutet.159 Genom att införa ett ansvar för KFM att tillhandahålla information och upplysning till svårt skuldsatta personer har detta även befäst i lagstiftningen.160 Dessa utgångspunkter har visserligen inneburit förändringar som tillsynes ha skett i gäldenärsvänlig riktning. Det kvarstår dock fortfarande strikta materiella villkoren för gäldenären att uppfylla för att erhålla skuldsanering. Det kan därför ifrågasättas om tillräckliga åtgärder vidtagits i syfte att stärka gäldenärens position inom ramen för rättstillämpningen.
5.2 Legaldefinitionen som en reaktion mot NJA 2010 s. 496
Att införandet av legaldefinitionen av kvalificerad insolvens åsyftade att ge utslag för en mer nyanserad insolvensbedömning var ingen nyhet jämfört med hur rekvisitet avsågs att
tillämpas tidigare.161 Att det 15-åriga tidsperspektivet kom att bli regel snarare än undantag efter NJA 2010 s. 496 kan tillsynes ha skett genom att en bisats i domen162 övertolkats och därigenom fått alltför stort utrymme i efterföljande rättspraxis.163 Legaldefinitionen tycks alltså uppkommit som en reaktion på en bisats i domen. Enligt min mening ger det snarare uttryck för ett desperat försök av lagstiftaren att återigen påminna rättstillämparen om själva essensen av skuldsaneringsinstitutet, nämligen möjlighet för gäldenären till ekonomisk rehabilitering. Många gånger har det gäldenärsrehabiliterande syftet hamnat i skymundan och den nyanserade insolvensbedömning har istället utgått utifrån strikta matematiska
beräkningar.
158 SOU 2004:81 s. 25.
159 SOU 2013:72 s. 110.
160 2 § SksanL (2016:675).
161 Se avsnitt 4.1.4.
162 NJA 2010 s. 496 p. 7.
163 SOU 2013:72 s. 351.
5.3 Det gäldenärsrehabiliterande syftet har innefattat ett avskaffande av egenförsöket
Det allmänna skälighetsrekvisitet har inte genomgått några större förändringar i takt med att skuldsaneringsinstitutet utvecklats. I sammanhanget kan det dock belysas några funderingar kring avskaffandet av egenförsöket. Avskaffandet av egenförsöket har varit ändamålsenligt.
Det uttalas i förarbetena att gäldenärens praktiska möjligheter att själv uppnå en uppgörelse med borgenären inte bör utgöra ett hinder för en gäldenär som är i behov av ekonomisk rehabilitering och som i övrigt uppfyller de materiella villkoren för att beviljas
skuldsanering.164 Ponera att egenförsöket hade bestått över tid och att NJA 2010 s. 496 fortfarande fått det genomslag som det fick i realiteten. Detta hade inneburit att gäldenären själv behövt bistå med en utredning som prognostiserade dennes insolvens över de närmsta 15 åren. Detta hade inte rimmat med det gäldenärsrehabiliterande syfte som
skuldsaneringsinstitutet avser att tillhandahålla.
5.4 Ett positivt skälighetsrekvisit i enlighet med det gäldenärsrehabiliterande syftet
Vad gäller avvägningen mellan ett positivt och negativt utformat skälighetsrekvisit skulle det, enligt min mening, inte enbart rimma bättre med det rehabiliterande syftet med ett negativt utformat rekvisit. Det skulle också innebära en praktisk förändring för rättstillämparen. Precis som Mellqvist argumenterar, är det en principiell skillnad för rättstillämparen att söka efter argument för skälighet jämfört med att söka efter argument mot skälighet. En negativ formulering skulle ge utrymme för en nyanserad bedömning där det rehabiliterande syftet istället får en mer framträdande roll.165
I NJA 2017 s. 741 markerar rättstillämparen att lagstiftaren bör föra rättsutvecklingen mot en positiv formulering av det allmänna skälighetsrekvisitet.166 HD anför att de uttalanden som ligger till grund för utformningen av det nuvarande skälighetsrekvisitet återfinns i förarbeten till 1994 års SksanL. Då fanns en osäkerhet avseende ett urholkande av den allmänna
betalningsmoralen genom att bevilja skuldsanering även i de fall det ansågs stötande ur allmän synpunkt. I själva verket har lagstiftningsarbetet istället präglats av att utvidga möjligheter till skuldsanering. Rättstillämparen bör ha i åtanke att lagstiftarens dubier vid tidpunkten för införandet av SksanL i realiteten inte förverkligats.
164 Prop. 2005/06:124 s. 31.
165 Mellqvist, Social insolvens, s. 60.
166 Se avsnitt 4.2.3.
5.5 Slutsats
Skuldsaneringslagens gäldenärsrehabiliterande syfte ska avvägas mot borgenärens intresse av att bevara sina fordringsrätter oinskränkta. Denna avvägning illustrerar det
spänningsförhållande som utgör lagens fundament. I många fall står lagstiftaren och rättstillämparen inför en svår uppgift att tillgodose dessa intressen, som inte sällan står i motsättning till varandra. En tillräcklig kompromiss mellan dessa motstående intressen som lagen syftar till att tillgodose, har dock många gånger uteblivit.
Gäldenären måste leva upp till de förhållandevis stränga kumulativa rekvisiten kvalificerad insolvens och allmän skälighet. Tillämpningen av dessa rekvisit har i många fall inte skett genom en nyanserad insolvensbedömning med beaktande av gäldenärens behov av
ekonomisk rehabilitering. Istället har rättstillämpningen präglats av en rädsla inför att undergräva den allmänna betalningsmoralen, vilket i sin tur skulle minska förtroendet för skuldsaneringsinstitutet.
Ernst Wigforss, svensk socialdemokrat och forna finansminister, har uttalat att ”den som är försatt i skuld är icke fri.” Många gånger medför skuldfällan att gäldenärens frihet begränsas när denne blir borgenärens ”slav” som saknar en egentlig möjlighet att komma ur det
ekonomiska förhållandet utan hjälp. Skuldsanering syftar här till att vara en hjälpande hand för gäldenären att ta sig ur sin skuldbörda och de sociala problem som skuldbördan många gånger medför. Det ska i sin tur leda till att gäldenären kan återvända till ett drägligt och samhällsnyttigt liv.
Skuldsanering skall givetvis inte beviljas om det inkräktar för mycket på borgenärens intresse av att få betalt sina fordringar. Samtidigt bör den öppna kreditmarknaden och den enkla vägen in i överskuldsättning rimligen uppvägas med en motsvarande väg ut. Det är lagstiftarens och rättstillämparens uppgift att skuldsanering blir denna motsvarande väg ut ur skuldfällan för gäldenären. Skuldsaneringslagens rehabiliterande syfte framgår inte uttryckligen av lagtexten men bör rimligen genomsyra tillämpningen i större utsträckning än vad som idag är rådande rättsläge.