Möjliga metoder att använda med tanke på studiens syfte är bl a observation och loggbok eller dagbok. En fördel med observation är den stora mängd in-formation som kan fås utan att undersökningsgruppen selekterat densamma. Problemet är bara att endast en liten del av undersökningsgruppens upple-velser kan ses och dessutom i olika faser för respektive basgrupp. En prak-tisk komplikation är att alla basgrupper träffas under samma tid. Representa-tiviteten blir skakig och det hela tar mycket tid i anspråk. Jag hade inte hel-ler någon annan som skulle kunna hjälpa mig att genomföra observationer. Även om det skulle vara genomförbart skulle interbedömarreliabiliteten be-höva utredas. Dessutom påverkas gruppen av min eventuella närvaro. En va-riant hade varit att videofilma basgruppsmötena. Tillräckligt många gånger för att inte tekniken i sig skulle vara besvärande, men svårigheten då skulle bl a vara placeringen av kameran så att alla deltagare kunde ses.
Det är en inte helt lätt fråga, på vilket sätt frågeställningarna i denna studie skulle besvaras utifrån underlag från observation. Samtidigt är agerandet i basgrupp, tecknet på den verkligt internaliserade handlingen, men metoden behöver då kompletteras med studentens uppfattning av frågorna. Att hålla isär beteenden från tolkningen av beteendet, för att kunna strukturera obser-vationerna, skulle kräva mycket träning och förberedelse och därmed ytter-ligare tid. Men visst, ett strå vassare är det kanske att se hur människor gör saker, snarare än hur de säger sig betrakta dem, men att genom t ex obser-vation försöka att besvara frågeställningarna i detta arbete kändes oöver-komligt.
Loggbok eller dagbok ger ett längre tidsspann och studenternas egna, valda reflektioner som skulle kunna spegla en process. I sammanhanget kan det vara svårt att välja tidsintervall med avseende på representativitet. Ytter-ligare en komplikation är graden av ”matig” information. Sanningshalt, men även vad som är intressant att få veta tankar kring. En komplikation i sam-manhanget kan vara en oro för att formulera sig i skrift, men framstår det som, framför allt skulle det vara väldigt svårt att motivera studenterna att hålla ut över tid. Konkurrensen om tid är för tuff och en insats som inte ger LADOK-registrerade poäng är troligen dömd att misslyckas.
Ytterligare möjliga metoder är självklart intervju eller enkät. Den först-nämnda ger möjligheten att föra ett samtal kring de frågor som jag vill be-lysa där formuleringar kan nyanseras och tolkningen av information på olika sätt kan ”säkras upp”. Nackdelen är att inte hela gruppen kan intervjuas inom ramen för detta arbete, förutom att ställa frågor inte är så enkelt som det kan framstå. Att intervjua är vanligt och Atkinson och Silverman i Den-zin och Lincoln (2000), menar att vi lever i ett ”intervjuandets samhälle”. Ingen undkommer. I samma bok slår man också fast att intervjusituationen inte bara är ett insamlande av data, utan ett interaktionstillfälle, där numera fler ”hur-frågor” än ”vad-frågor” ställs. Så snart det är en interaktion på gång haglar komplexiteterna – interpersonella relationer, status, kontex, makt – julafton för amatörpsykologer och sociologer!
Formen på frågorna kan variera från strukturerade frågor utan någon vidare flexibilitet i sättet att ställa frågor, vilket även innebär respondentens grad av tolkningsmöjligheter, där t ex ordningen på frågorna är fastlagd. Graden av standardisering (dvs frågornas inbördes utformning och ordning) av situa-tionen kan vara långt driven i form av konkreta checklistor och risken för in-tervjuarens personliga genomslag minimerad och det sammanfattande ordet blir ”neutral”. Intervjuaren framstår som intresserad lyssnare, utan någon bedömning av svaren. I strukturerade intervjusituationen lämnas inget åt slumpen. En mängd saker kan dock påverka svaren t ex respondentens öns-kan att svara på ett sätt som han/hon tror intervjuaren vill eller minnessvå-righeter. Intervjuaren är inte heller att lita på. Ofta formuleras frågor om. Atkinson och Silverman i Denzin och Lincoln (2000) hänvisar till Bradburn med flera som menar att det framstår som intervjuarens status möjligen kan spela roll. Patton (1990) beskriver etiska aspekter som kan vara aktuella vid en intervjusituation t ex löften och utbyte, riskvärdering, sekretess, informe-rat medgivande, ägandet och tillgänglighet av data och intervjuarens mentala hälsa. Som i de flesta fall, måste möjligheten att ha flera strategier anses som bättre, eftersom situationen innebär en hög grad av komplexitet och be-dömning av olika slag görs kontinuerligt av intervjuaren. Den strukturerade intervjusituationen strävar ändå efter en stimuli-respons-form.
Patton (1990, s. 284) talar om ”standardized open-ended interview” som in-nebär väl formulerade frågor med samma ordning på frågorna för alla re-spondenter och liten flexibilitet och bias. Tre viktiga skäl finns för upplägget – verktyget kan kontrolleras, inter-intervjuarvariationen kan minimeras och tiden blir effektivt använd. Motsvarande mängd information kommer dess-utom från varje respondent. Han nämner också ”closed, fixed response in-terview” (s. 289), vilket självklart innebär en ännu stramare struktur.
Så den ostrukturerade intervjun. Syftet med denna är enligt Denzin och Lin-coln (2000) att uppnå förståelse, att kunna sätta sig i respondentens situation
bl a för att inte föra över sina egna tankar och värderingar. Risken med detta är att förlora nödvändig distans och objektivitet. Detta gäller främst vid en etnografisk vinkling.
Patton (1990) talar om ”informal conversational interview” (s. 281) som in-nebär ett spontant frågande i en naturlig interaktionssituation t ex vid en ob-servation i fält. Den intervjuade inser inte ens att det är en intervju som på-går.
Patton (1990) har också ”general interview guide approach” (s. 283) som in-nebär att ett antal ämnen identifierats som vidare skall utvecklas före inter-vjuerna påbörjats. Dessa sammanställs i en checklista, så att de inte missas. Den exakta formuleringen och ordningen på ämnena avgörs under själva tervjun. Denna variant framstår som en elegant lösning för att inte som in-tervjuare missa för mycket om man endast skulle lita på sin minneskapacitet, samtidigt som flexibiliteten och den individuella anpassningen kvarstår. Holme och Solvang (2001) talar om intervjumanual, som jag uppfattar är samma sak.
När det handlar om innehållsstyrning används intervjuns disposition, dels för att förhindra förvirring hos respondenten, men också för att intervjuaren skall ha kontroll över vad som redan berörts. Syftet är åter viktigt för kom-passriktningen både för respondent och för intervjuare.
Numera ses i allt större utsträckning intervjuaren som en aktiv del i interak-tionen med respondenten Denzin och Lincoln (2000). Vilket även stämmer med min erfarenhet. Det handlar mer om en diskussion med två eller fler deltagare och tolkningen/resultatet av denna diskussion kan inte heller lyftas ur sitt sammanhang.
Att kombinera flera metoder verkar som en utmärkt idé med tanke på män-niskan och den komplexitetsgrad som mänsklig kommunikation och inter-aktion innebär.
Denzin och Lincoln (2000) beskriver hur intervjuarens förhållningssätt ger förutsättningar för om och hur svaren från respondenterna blir. Ser vi dem bara som anonyma svar i olika boxar som vi vill fylla, blir svaren därefter. Nordlund och Rönnberg (1984), beskriver intervjuarens viktigaste uppgift som att ”lyssna med tredje örat”. Att verkligen lyssna aktivt och försöka för-stå respondentens syn. Författarna varnar också för ”som man ropar i skogen får man svar”-effekten. Det gäller att vara medveten om detta. Författarna beskriver också begreppet motivationsstyrning – att det skapas ett sådant
ner sig ohotad och hemmastadd. Det innebär också att det inte blir ödesdi-gert om en eller annan fråga inte är optimalt utformad. För att uppnå denna motivationsstyrning är det bästa om intervjuaren är avspänd och inte jagar på och har en empatisk och förstående attityd och inte pekar på motsägelser eller börjar att argumentera. Att respondenten känner till syftet med inter-vjun är självklart en förutsättning för en bra intervju. Dessutom också hur materialet kommer att användas. Annars skapas misstänksamhet och bris-tande motivation. En mängd tekniker för att öka motivationen beskrivs av författarna. Liksom själva frågetekniken. Patel och Davidssson (1991), talar om ”intervjuareffekt” – att respondenten på ett medvetet eller omedvetet plan inser intervjuarens förväntningar på dem. Patton (1990) lyfter fram det faktum att respondenter kommer att säga saker de aldrig haft för avsikt att berätta och att intervjuaren måste ha en beredskap för detta. Intervjuer kan bli bekännelser särskilt om ett löfte om konfidentialitet föreligger.
Holme och Solvang (2001) beskriver intervju som ”en krävande metod” och resultatet kan bli hur som helst beroende på hur de fyra huvudelementen te-man, roller, aktörer och kulisser hanteras. Som exempel kan nämnas vikten av att som intervjuare vara uppmärksam på sin egen strävan att pressa re-spondenten att ge ifrån sig ytterligare information. Samtidigt säger de att den kvalitativa intervjun inte radikalt skiljer sig från ett vanligt vardagssamtal. Den är att betrakta som en ”avtappning” av ett sådant och med en större styrning när det gäller tema och tidpunkt än de vanliga samtalet.
Att utföra intervjuerna i grupper t ex fokusgrupper skulle kunnat vara ett al-ternativ. På plussidan finns tidsaspekten och att fler tankar kan fås på kortare tid och ett möjligt grupptryck som verkar i den riktningen att det hela inträf-far. Gruppen är inte bara ett behändigt sätt att få individuell kunskap om dess medlemmar utan möjliggör insikter och information som vore omöjligt utan dem (Patton, 1990). Gruppdynamiken kan innebära att ett plus ett blir mer än två. På minussidan är bl a risk för problem med ljudupptagning, in-tervjuarens ytterligare uppdrag som moderator och gruppens inbördes dy-namik, som kan innebära att några få står för merparten av informationen och några respondenter och deras åsikter riskerar att ”komma bort i hanter-ingen” eller försvinna i ”groupthink” (tendens att alla tycker likadant i en grupp av sociala ”flockskäl”). Det ger en skev bild av förekommande åsikter och speglar snarare en grupps funktion, vilket inte är syftet att studera i den-na uppsats. Holme och Solvang (2001) meden-nar att situationen mer påminner om det sätt på vilket ”vi normalt skaffar oss våra åsikter och uppfattningar på, nämligen genom ömsesidig påverkan och grupptryck” (s. 108). Gruppin-tervjuer kan användas av metodologiska skäl också t ex triangulering, vilket Denzin och Lincoln (2000) nämner.
Enkäten så. På plussidan är att den är billig att distribuera, den kan få stor spridning inom en rimligt kort tid. Svagheterna är dock många. En av dem är reliabiliteten, som man enligt Patel och Davidssson (1991), inte kan få veta förrän efteråt. Chanserna borde dock öka om en pilotstudie har skett, men kommunikation och inte då minst skriftlig utan större möjligheter till förtydliganden, klargöranden eller tecken på att frågorna uppfattats på avsett sätt, är vanskligt. Patel och Davidssson (1991), hänvisar till Olofsson, som menar att det finns en risk att enkäten som metod missar bredden för att frå-gorna speglar undersökarens frågor snarare än undersökningsgruppens re-flektioner. Särskilt påtagligt blir detta problem om undersökningsgruppen är för liten.
Nordlund och Rönnberg (1984), menar att gränsen mellan strukturerad inter-vju och enkät är flytande. Enkäten bestäms av att frågorna ställs i samma ordning och med samma ordalydelse till respondenterna. Dessutom kan sva-ren från dessa kvantifieras. Vid konstruktion av frågor, menar författarna att behovet av frågan och vad svaret skall användas till, alltid måste vara i fokus och har flera konkreta förslag på utformning av frågor. Få, korta, entydiga frågor är bäst. Liksom att undvika ledande och prestigeladdade frågor. Oav-sett måste frågorna testas i en pilotundersökning. Författarna lyfter fram va-liditetsproblemet som frågeformulärsundersökningarnas akilleshäl. De tror dessutom att de felkällor som finns i enkätsituationen även verkar i intervju-situationen. Uppföljningsfrågor kan i viss utsträckning kontrollera dem, men det är oklart i hur stor utsträckning.
5.2 Metodval
Efter övervägande valde jag därför att vid ett definierat tillfälle under en i övrigt schemalagd dag, be studenterna att fylla i en enkät, vilket skulle möj-liggöra största antalet deltagande studenter. Att studenterna skriver några tankar kring respektive fråga kan ge underlag för en screening av hela grup-pens inställning och ge underlag för val av respondenter till några intervjuer. Detta att i efterhand komplettera med intervjuer beror på att materialet blir så litet eftersom antalet studenter inte är större i kurserna. Dessutom ger den kvalitativa intervjun möjlighet att ”komma bakom personen” i det att det är möjligt att göra tilläggsfrågor. Alltså kan inga generella tolkningar göras. Enkätunderlaget är för litet för att kunna göra faktoranalyser, bara tendenser kan ses.
Valet av enkätfrågor baserades på min egen efarenhet, men också på samtal med handledare och kollegor med stor erfarenhet av PBL och i något fall också stor erfarenhet av kvalitativ forskning och intervjuande. Frågor av den
som varit pionjärer inom PBL. Inga ”uppvärmningsfrågor” fanns med, utan fyra frågor med graderade svar och önskan om motivering utgjorde hela en-käten (se 5.3).
Inom många yrken spelar förhållningssätt och personlig mognad stor roll och PBL kan erbjuda en möjlighet till utveckling av detta på ett mer syste-matiskt sätt, varför det är intressant att se studenternas uppfattning om detta. Att även inkludera en fråga av kvantitativ karaktär med rangordning, be-rodde på en ambition att stimulera till ett val. Att dessutom inte ge något ”lagom”-alternativ var avsett att förstärka detta. Utformningen var svarsal-ternativ med en graderad inställning, där endast ändpunkterna är verbalise-rade. Motivet för att bara ha fyra svarsalternativ, var att undvika ”central-tendensen” som Patel och Davidssson (1991) kallar vår tendens att undvika ändpunkter och svara ”lagom”.
Intervjuerna gjordes utifrån en och samma intervjuguide, jämför det som Patton (1990) benämner ”interview guide approach” (ss. 283-284), även om frågor här symboliserade områden och omformuleringar gjordes i enlighet med Pattons beskrivning. Se bilaga 3. Denna teknik ger en frihet med bibe-hållet fokus.
Med tanke på de olika metodernas felkällor och den lilla gruppen, kunde metoderna i bästa fall komplettera varandra.
5.3 Pilotstudie
För att utvärdera den första ”kullen” (VT03) med upplägget med PBL från utbildningens början, fick studenterna anonymt fylla i en enkät på den obli-gatoriska uppropsdagen termin 3. Alla 34 studenter tillhörde samma, nyss avslutade, andra termin och hade hållit på med PBL sedan de påbörjade sin utbildning, vilket innebar att studenterna hade erfarenhet av två olika bas-gruppshandledare och två olika gruppkonstellationer, eftersom denna utbild-ning valt att ha samma basgrupp under hela terminen.
Enkäten var schemalagd under 60 minuter och tiden för ifyllande varierade mellan 25-60 minuter.
Av de 34 studenterna var 10 män och åldern varierade mellan 21-43 år. I ål-dersspannet 20-29 år fanns sex män och 18 kvinnor, 30-39 år fyra män och två kvinnor och fyra kvinnor var äldre än 40 år.
Frågorna såg ut som följer:
”Hur uppfattar du att arbetet i basgrupp befrämjat ditt lärande?”
”Hur uppfattar du att arbetet i basgrupp har utvecklat din förmåga att arbeta i grupp?”
”Hur uppfattar du att arbetet i basgrupp har hjälpt till att utveckla din för-måga till självvärdering?”
”Hur uppfattar du att arbetet i basgrupp påverkat din förmåga att ge kon-struktiv feed-back?”
Direkt efter respektive fråga kom följande uppmaning:
”Rangordna i hur stor utsträckning detta skett och motivera sedan ditt svar.” I oerhört stor utsträckning ( ) ( ) ( ) ( ) Inte alls
Nedanför detta parti kom så ytterligare en uppmaning ”Motivera ditt svar:” Varje fråga stod högst upp på ett, i övrigt, tomt A4.
Bearbetning
Enkäterna numrerades och skrevs in på dator, vilket resulterade i 27 sidor med 10 punkters skrift. Dessa skrevs sedan ut för att klippas ut där respek-tive students svar på respekrespek-tive svar skulle utgöra en fysisk pusselbit. För att kunna analysera materialet kvalitativt, grupperades informationen från alla studenter som speglade samma aspekter under olika rubriker i relation till frågorna. Från den fysiska indelningen på stort bord skedde så en integrering i datorn. Datorn användes istället för sax och lim. Markering med pennor av olika färg bidrog till systematiseringen och successivt sammanflätades in-formationen och ursprungstexten lämnades. Likheter och skillnader tydlig-gjordes, liksom subgrupper. I detta sammanhang var ambitionen att visa va-riationsbredden av beskrivningar inom gruppen. Dessutom räknades svaren på rangordningsfrågan kvantitativt, liksom de individuella kombinationerna av svar på de fyra frågorna ur rangordningssynpunkt också beskrevs. I några fall visade ”grafiken” samma mönster för flera studenter. De skilda svars-mönstren i kombination med motiveringarna utgjorde grunden för indel-ningen i grupper.
Utifrån detta växte fyra grupper fram ur enkätsvaren, liksom ett behov av att ställa följdfrågor till studenter som skulle kunna representera ett stratifierat urval avseende kön, ålder och kategoriserad grupp, vid slutet av termin 3. Detta stötte dock på problem just pga anonymiteten. Efter att ha valt ut lämpliga representanter för varje gruppering utan att känna till ålder eller
tänka sig att ställa upp på en bandinspelad intervju och identifiera de rent fy-siska enkäterna som jag tagit med. Ett flertal av de studenter vars enkäter jag tagit med fanns på plats och accepterade att bli intervjuade, men inte alla. Fördelningen i ålder och kön blev inte strålande, men ytterligare represen-tanter för ålders- och könsindelningen tillfrågades.
Intervjuandet påbörjades utifrån perspektivet ”Hur tycker du att din uppfatt-ning har utvecklats i förhållande till förra gången du svarade på frågorna?”. Verkligheten kom dock ifatt och bara två studenter kunde intervjuas i slutet av terminen, då de andra gled undan på olika sätt. Vid de två intervjuerna framkom dessutom att formuleringen av frågan om självvärdering upplevdes som främmande. Alla dessa faktorer sammantaget innebar att hela projektet avbröts och ett nytt försök med ett något justerat upplägg och bättre urvals-möjligheter gick av stapeln med kursen VT04.
Konklusioner från pilotstudien
De praktiska förändringar som gjordes inför det nya försöket var:
- skriftlig information, se bilaga 4, där både steg 1 (enkät) och steg 2 (inter-vju) beskrivs
- ingen anonym enkät, utan kodnamn (valt av studenten) användes
- deltagandet i intervjun baserades på vilja och kategorirepresentation ut-ifrån enkäten
- frågeformuleringarna i enkäten omarbetades något
- uppfattningarna som efterfrågas speglar studenternas uppfattning fram till enkätifyllandet inte specifikt erfarenheterna av PBL-arbete under termin 2 - några dagar före intervjun får studenten en intervjuguide, se bilaga 3 - vid intervjun läser studenten först igenom sina tidigare svar
- intervjun speglar den erfarenhet studenten vid tillfället har av basgruppsarbete dvs av ytterligare gruppkonstellationer och handledare - intervjuguiden förutsätter inte att en ”utveckling” av uppfattning kring
frågorna ägt rum utan efterlyser en fördjupning av de tankar som beskri-vits skriftligt vid enkättillfället
5.4 Urval
Av de 38 studenterna i kursen VT 04 var åtta män och åldern varierade mellan 21-42 år. I åldersspannet 20-29 år fanns sex män och 26 kvinnor, 30-39 år två män och två kvinnor var äldre än 40 år.
Enkäten fylldes i av 33 studenter och liksom i pilotstudien tillhörde de samma, nyss avslutade, andra termin och hade hållit på med PBL sedan de påbörjade sin utbildning.