Som introduktion till de nya pedagogiska idéerna kan Gert Z. Nordströms egen minnesbild fungera. Den ger perspektiv på his-torien med anledning av 68-rörelsens femtioårsminne:
Fortfarande minns jag mina första tankar om en polariserande pedagogik. Det var i mitten av 1960-talet när jag var tecknings-lärare vid Statens normalskola som på den tiden låg intill Kung-liga Musikhögskolan vid Valhallavägen i Stockholm. En av mina elever på gymnasiet, Carsten Palmér, ville sätta upp några tid-ningsurklipp som handlade om USA:s krig i Vietnam i tecknings-salen. Han hade först sökt placera dem på skolans allmänna an-slagstavla men blivit avvisad. På en av väggarna i teckningssalen gick det emellertid bra och det var ingen dålig plats. Intill den vistades ett trettiotal skolklasser i veckan, bortåt 600 elever. Statens normalskola var på intet sätt den enda skolan i landet som motsatte sig information och diskussion om kriget i Vietnam. Det gjorde så gott som alla skolor och institutioner vid den tiden. Men det var denna händelse med tidningsurklippen som fick mig att fundera på en öppnare och mer agiterande pedagogik, en peda-gogik som inte bara talade om åsiktsfrihet utan också ställde sig
bakom den.30
Det var i boken Bilden, skolan och samhället som tankar och för-slag först formulerades till ett nytt teckningsämne och en ny lärarutbildning. I första delen tecknar Romilson en bild av ”öv-ningsämnenas” roll i den svenska skolan och i samhället samt teckningsämnets utveckling. I bokens andra del skisserar Nord-ström ett förslag till ”Den polariserande metodiken” och ”Ett nytt bildämnes form”. Dessa idéer utvecklar han sedan vidare i
en av de efterföljande publikationerna.31 Den polariserande
30
Gert Z. Nordström, ”Medvetenhet och polariserande pedagogik”, i Återkomsten.
Bilden, skolan och samhället 1968–2018 (Göteborg: Rojal förlag, 2019), s. 37.
31 Gert Z. Nordström, Kreativitet och medvetenhet. Den polariserande pedagogikens
pedagogiken kallades även en alternativ pedagogik till
metodik-ens två historiska faser, den auktoritära och den fria.32
Förslagen till förnyelse benämndes med den polariserande metodiken, en form av projektstudier som sammanfattas i skiss-en nedan till vänster. I bokskiss-en Kreativitet och medvetskiss-enhet ut-vecklas den polariserande pedagogikens grunder och modellen för arbetsgången kompletteras med ”praktik” i skissen nedan till höger, ett tillägg till tidigare delar med information, analys och
produktion – uppföljning.33
En tanke bakom projektstudier kring arbetsområden som elever och studenter själva skulle välja, var att komma förbi en mer auktoritär pedagogik med färdiga svar och facit som var den samtida förhärskande modellen. Men viktigt var också att tillföra något till de estetisk-praktiska ämnena. I skolan fungerade ämnet vid denna tid huvudsakligen som terapeutiska ventiler och andningspauser gentemot de effektivare så kallade läroäm-nena. Skolan främjade idén om en åtskillnad mellan å ena sidan teori och tänkande för viktiga läroämnen och å andra sidan händernas och sinnenas verksamhet för de så kallade övnings-ämnena. Nordström skriver: ”I stället för att låta varje ämne innehålla både skapande och mottagande aktiviteter, inlärning och kritisk värdering, möjlighet till kreativitet och emotionellt engagemang, teori och praktik, har man skapat olika arbets-metoder för olika ämnen. [...] Detta är en konstlad och felaktig uppdelning av mänsklig aktivitet. Teori och praktik är två
nöd-vändiga komponenter i kunskapsinhämtandet.”34
32 Nordström & Romilson, Bilden, skolan och samhället, s. 79. 33 Nordström, Kreativitet och medvetenhet (Östervåla: Gidlunds, 1975). 34
Figur 2. Bild ur Kreativitet och medvetenhet, s. 16. (I Bilden skolan och
samhället ges exempel på arbetsområden för högstadiet med många
samverkande skolämnen; ”Propaganda” och ”Rummet” för årskurs 8 och ”Kläder” för årskurs 9.) Dessa arbetsområden ska informeras (uppi-från sett i modellen) och belysas av historiska källor, av källor utanför västvärlden samt relateras till en önskvärd framtid, vad vi vill med orådet. Dessa källor ska analyseras genom att polariseras som ämnes-stoff. Det vill säga att ta fram motsättningar och göra jämförande analy-ser, nutid och äldre tid, genrer med mera. Arbetsområdet ska belysas och gestaltas i en produktionsfas. Då presenteras och offentliggörs undersökningen med olika bild- och textmedier. Slutligen görs en upp-följning av hela arbetet. I modellen till höger har ”Praktik” tillförts som ett förtydligande av arbetssättet, att analys måste kompletteras med partiska undersökande inslag.
1950-talets och det tidiga 1960-talets teckningsämne, med den fria metodiken som ideal, hade förvisso framträtt som revolu-tionär i dåtidens auktoritära ritskola. Men målsättningen med frigörandet av varje individ (genom konsten) tycktes ändå långt
borta.35 Skolorna hamnade inte sällan i en materialhysteri inför att tillfredsställa individuella behov hos eleverna. Som Gunnar Sandberg uttryckte det:
I dag är det fara värt att eleverna drunknar i all materialbråte. Kanske tappar han bort sin fantasi bland saxar och klisterpap-per, schablontryck och hönsnätsfigurer. Det blir inget sömnigt exercerande men ett materialjäkt utan like! Hans idéliv torkar ut då han inbillar sig uttrycka väsentligheter, upptagen i en mer
eller mindre pysselaktig materialsituation.36
Metodiken som baserades på en tillbakadragen lärare som överlät bedömningar och ställningstaganden till eleven själv för att inte påverka det unika hos individen hade i praktiken visat sig resultera i att andra former av påverkan – den kommersiella kulturens och de nya mediernas – fick fritt spelrum. Nordström framhåller att vi inte kan bortse från påverkan i ett sådant samhälle och att den frihet som man hade tänkt sig kom att utmynna i en negation, som frånvaron av tvång. ”En sådan frihet kan aldrig leda till
verk-lig frihet. Kunskapen är frihetens viktigaste vapen.”37