Som ett nav för händelserna på Konstfack, före och efter 68-revolten, vill vi markera boken Bilden, skolan och samhället, som publicerades 1970 på Bonniers förlag. Den skrevs av två front-personer i det som kom att utgöra revolten på Konstfacks
lärar-utbildning, Gert Z. Nordström och Christer Romilson.4
Författ-arna var knutna till Konstfacks teckningslärarutbildning (TI): Romilson var studerande teckningslärarkandidat och ordförande i TTF, teckningslärarnas och TI-elevernas fackliga förening; Nordström, som examinerades vid TI 1962, arbetade vid tiden som teckningslärare, men var aktiv skribent i facktidningen
Teckning. Han blev i mars 1968 förordnad som föreståndare för
TI. Detta skedde i strid mot Konstfacks styrelse och
Skolöver-styrelsen (SÖ) som båda stödde andra kandidater.5 Efter att
studenter uppvaktat dåvarande SÖ och utbildningsdeparte-mentet hörsammade utbildningsminister Olof Palme student-ernas kritik och den bakgrund de gav till bojkotten av sin under-visning under våren 1967.
Under rubriken ”Olof Palme tog oss på allvar”, vittnar Lars Peterson 1989 om händelsen, då han var student på TI (han tog examen 1970 och var senare lärare i metodik på TI, 1971–1972):
4
Gert Z. Nordström & Christer Romilson, Bilden, skolan och samhället (Stockholm: Bokförlaget Aldus/Bonniers, 1970).
5 Se Teckning, Tidning för svensk teckningsundervisning, nr 2 1968, s. 2. Här redovisas beslutet i rektorsfrågan med en presentation av Gert Z. Nordström. Förutom en fyra-årig konstnärlig utbildning från Valands målarskola var han den ende kandidaten som hade en teckningslärarutbildning (också fyraårig), vilket var ett starkt krav från fackligt håll för den som fick befattningen som föreståndare för TI.
Vi var en grupp studenter från TI. Jag minns inte hur många vi var och inte vilka som var med, utöver Christer Romilson och jag själv. Vi pläderade intensivt och engagerat för en ny kul-tursyn, en ny bildpedagogik och en ny person att leda den nya bildlärarutbildningen, som vi ville skulle utformas. Jag minns att det var en märkbart tagen Olof Palme. Han var en god och kon-centrerad lyssnare. Han tog oss på allvar. Vi var så oemotstånd-liga och övertygade och han var en så god lyssnare att han efter vårt möte gjorde något ganska oerhört. Han tillsatte Gert Z Nordström som rektor för bildlärarutbildningen – mot såväl Konstfacks som SÖ:s styrelses förord. Det var tufft och det var en viktig kulturpolitisk markering. Han gav därmed klartecken
till den nya utvecklingen.6
Nordström konstaterar att kårhusockupationen vid Stockholms universitet uppstod efter konstfacksrevolten. Hade det varit tvärtom hade den senare sannolikt inte haft en sådan framgång, menar han. ”Utbildningsdepartementet och Olof Palme intog en förändrad attityd till studentvärlden efter kårhusockupationen
och var inte lika villig att tillmötesgå kraven som framfördes.”7
Nordström påpekar även att han själv befann sig i bakgrunden
”när hela Konstfack kokade och fördämningarna brast 1968”.8
Visserligen hade han en del undervisning i välskrivning på TI men jobbade samtidigt heltid som teckningslärare i en stock-holmsskola. Han lyfter i stället fram Crister Romilson, en av stu-denterna, som den konstruktiva och insiktsfulla hjärnan i upp-roret och som sedermera valdes som ordförande i Nordens
största lärarorganisation.9
6 Lars Peterson, ”Olof Palme tog oss på allvar”, i Anders Ekblom, Rikard Ask & Gert Z. Nordström (red.), Jubileumsskriften. Metodikveckan 20 år, 1969–1989 (Stock-holm: Konstfack, 1989), s. 24.
7 Jubileumsskriften, s. 4. 8 Jubileumsskriften, s. 4. 9
Jubileumsskriften, s. 2. Romilson var ordförande för Lärarförbundet åren 1991– 2001 och i Offentliganställdas Förhandlingsråd (OFR), 2002–2013. Se även Christer Romilson, Tankar om lärarna, skolan och samhället. Femton tal (Uppsala: Före-ningen för svensk undervisningshistoria, 2015).
Romilson beskriver i sin tur, i en intervju från 2001, hur Gert Z. Nordström hade idéer som låg nära de som studenterna drev på den tiden:
Det var idéer som inte alls vann anklang hos ledningen vid Teckningslärarinstitutet och i den strid som uppstod avsatte vi i princip den dåvarande rektorn. Det blev väldiga diskussioner om vem som skulle tillsättas som ny rektor. Skolans styrelse hade en kandidat, och skolöverstyrelsen en annan, men stu-denterna ville ha Gert Z. Jag lyckades övertala Olof Palme och han utsåg Gert Z Nordström som föreståndare för Teck-ningslärarinstitutet mot skolans styrelse och mot Skolöver-styrelsens förord. Det var rätt uppseendeväckande på den tiden, 1967–68. Det byggde naturligtvis på vad Gert hade skrivit och utvecklat i sitt arbete. Det fanns en klar pedagogisk grundidé. När Gert Z sedan började sitt arbete, skedde mycket stora förändringar i utbildningen. Och det var i samband med det som vi, han och jag, skrev Bilden, skolan och samhället som en
debattskrift.10
Boken som de skrev 1969 och som blev utgiven året efter, kom också att bli vattendelaren inom svensk bildpedagogik. Enkelt uttryckt symboliserar den en övergång från den tekniska rit-skoletraditionen och konstpsykologins fria skapande som dit-intills varit rådande – till den bildspråkliga diskursen. I denna diskurs får ämnet ett tillskott i yrkesspråket, bilden identifieras som språkform, ett symbol- och teckensystem och bildkommu-nikation som visuell retorik. Denna nya grund för bildämnet möjliggjordes genom en rad förändringar som pågick parallellt i samhället och i teckningslärarutbildningen åren före 1968 vid Konstfack. Boken har till följd därav kommit att betraktas som en symbol för den nya tiden och fick även stor spridning till övriga nordiska länder och utkom i en ny reviderad upplaga 1973. I bokens förord betonas den visuella kommunikationens växande betydelse i samhället:
10 Arne Kockum & Lena Birgitsdotter, ”Intervju med Christer Romilson – ett år efter hans avgång som ordförande för Lärarförbundet”.
Bildens betydelse i dagens samhälle har sprängt ramarna för det traditionella teckningsämnet. Det räcker inte att behandla den s.k. konsten. Alla områden där bilder spelar en väsentlig roll måste beröras. Teckningslärarna måste också pedagogiskt följa upp den miljödebatt som under senare år kommit igång. Den fysiska miljöns form – arkitektur, stadsplanering, design etc. –
faller på deras lott i skolans totala miljö.11
I dagens vokabulär kan denna vändning från tradition till kom-munikation beskrivas som ett svar på kravet om ökad samhälls-relevans i högskoleutbildning. I dåtidens sätt att tala var det snarare en strävan efter en samhällstillvänd pedagogik ”som för-anlett oss att starta en analys av förhållandet samhälle-skola, in-nan vi tar upp den allmänna bildproblematiken och dess
betyd-else för ett nytt bildämne”.12
Förutsättningarna för denna utveckling låg således i händ-elserna som föregick det omdiskuterade och beryktade året 1968, då studentrevolter pågick i hela Europa. I det medialäge som var förbundet med denna tid, rapporterades det dagligen från av-lägsna platser med bilder som framledes blivit ikoniska. Filmade våldsdåd och militära övergrepp gjorde att händelserna kom helt nära, in i vår egen vardag och det avlägsna blev vår sak, de andra våra medmänniskor. USA:s bombningar i Vietnam upprörde allt fler och blev en symbol för stormakternas arrogans i det kalla kriget mellan den ohämmade kapitalismen i väst (USA) och den så kallade socialismen i öst (Sovjetunionen).
Vietnamkriget kom sedermera att även bli en markör för en kritisk vändning inom mediejournalistik. Den innebar en expan-sion av fotojournalistik med möjligheter för en ny mediedrama-turgi, genom att visualisera och cirkulera mediehändelser inom
sociala, globala, politiska och kulturella samhällsdomäner.13
11 Nordström & Romilson, Bilden, skolan och samhället, s. 5. 12
Nordström & Romilson, Bilden, skolan och samhället, s. 6.
13 Jämför Kari Andén-Papadopoulos, Kameran i krig. Den fotografiska iscensättningen
av Vietnamkriget i svensk press (Stockholm: Symposion, 2000). Se även Gert Z.
Figur 1. Bilden är ett skolarbete, ett bokomslag med titel ”Vietnam, det smutsiga kriget”, gjort av en elev i åk. 8, i Stockholm, tidigt 1970-tal. Bildläraren Cecilia Feuk som bidragit med fotot menar att den berättar mycket om det samhällstillvända politiska klimat som även präglade bildarbetet i skolan under 1970-talet.
Det är inte särdeles anmärkningsvärt att de politiska rörelser som gjorde avtryck inom relevanta samhällsområden för Konst-fack – kultur, media, konst och utbildning – också blev en ange-lägenhet bland studenterna vid Konstfack, liksom vid de flesta utbildningsinstitutioner. Vad som däremot kan ses som skäligen unikt, var att studentrevolten på Konstfack, till skillnad från liknande händelser på många andra ställen, ledde fram till helt avgörande förändringar på såväl kort som lång sikt för Konst-facks lärarutbildning och bildpedagogik som kunskapsområde. Sammantaget har dessa förändringar otvetydigt gett resonans (Stockholm: Styrelsen för psykologiskt försvar, 1996); Gert Z. Nordström,
Bagdad-Bob, menige Jessica Lynch och cirkus Saddam. Irakkriget iscensatt i svenska medier
(Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten 2003); Gert Z. Nordström, Irakkrigets andra
dag. En jämförelse mellan SVT och tidningspressen den 21 mars 2003. Irakkriget iscen-satt i svenska medier (Stockholm: Krisberedskapsmyndigheten, 2003).
långt in i dagens bildpedagogiska debatt, undervisning, lärarut-bildningar och styrdokument liksom samtida bildpedagogisk
forskning.14