Det intresse för meritokratibegreppet som Husén visade denna höst i Chicago kom att hålla i sig under en lång period. Under cirka två decennier förekommer begreppet regelbundet i hans
texter.51 Detta långvariga intresse framstår som en avvikelse i
50
Brev från Torsten Husén till Ingrid Husén 25 oktober 1959, i Torsten Husén & Ingrid Husén, Av och om Ingrid. En kvinna. Stycken för en trängre krets (Stockholm, 1993), s. 37.
51
”Ny framtidsvy: Meritokratiens samhälle”, Stockholmstidningen 9 februari 1960;
Skolan i ett föränderligt samhälle (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1961), s. 34–45; Skola i förvandling (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1966), s. 166–169; Psykologi för gymnasiet (Stockholm: Svenska bokförlaget, 1967), s. 80; Skola för 80-talet. Fram-tidsperspektiv på utbildningssamhället (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1968) s. 21
& 55ff.; Utbildning år 2000. En framtidsstudie (Stockholm: Bonnier, 1971), s. 101– 105; Skolans kris och andra uppsatser om utbildning (Almqvist & Wiksell, 1972) s.
relation till den politiska och mediala diskussionen, där be-greppet nästan fullständigt försvann under 1970-talet. Det reser frågan om det fanns några särdrag i den pågående vetenskapliga diskussionen som gjorde meritokratibegreppet fortsatt relevant för en forskare som Husén. Frågan är svår att besvara generellt, men det kan konstateras att det inte var specifikt för pedagoger
att diskutera meritokratin.52 Om vi håller oss till pedagogiken så
kan ett möjligt svar ta fasta på 1960- och 1970-talets tidsupp-fattning: att framtiden kom att hamna i ett förnyat fokus för de vetenskapliga diskussionerna om utbildning. Youngs bok kunde, i sin egenskap av framtidsroman, kopplas till pågående försök bland utbildningsforskare att diskutera just det kommande sam-hället.
Två nymodigheter under de aktuella decennierna bidrog till att sätta framtiden i centrum på ett nytt sätt. Å ena sidan var det framväxten av utbildningsplanering, å andra sidan handlade det om utvecklingen av futurologisk forskning. Intresset för det förstnämnda växte sig starkt under 1960-talet. Det tydligaste exemplet var bildandet av ett internationellt institut 1964:
Inter-national Institute for Educational Planning. Verksamheten som
var kopplad till Unesco arbetade med utbildningsplanering framför allt i relation till tredje världen, och Husén var ord-förande för dess styrelse under hela 1970-talet. Parallellt med denna utveckling växte det i flera länder fram framtidsforskning, ibland benämnd futurologi. I Sverige tog det sig exempelvis ut-tryck i bildandet av Sekretariatet för framtidsstudier 1973.
Ut-83f.; Talent, Equality and Meritocracy (Haag: Nijhoff, 1974); The Learning Society (London: Methuen, 1974) s. 92–104; Jämlikhet genom utbildning (Stockholm: Natur och kultur, 1977) s. 60f.; The School in Question (New York: Oxford University Press, 1979), 89–92. Den senare är publicerad på svenska som Skolan i
presta-tionssamhället (Stockholm: Natur och kultur, 1980) s. 74–76. Se också The Learning Society Revisited (Oxford: Pergamon, 1986), s. 91–132, som innehåller omtryckta
artiklar från 1970-talet.
52 Angående hur statsvetenskapen diskuterat meritokratibegreppet över tid, se Claire Donovan, ”The Chequered Career of a Cryptic Concept”, i Geoff Dench (red.), The Rise and Rise of Meritocracy (Malden: Blackwell, 2006), 61–72.
gångspunkten var att framtiden antogs vara något som veten-skapligt gick att studera och forma. Det är viktigt att påpeka att denna optimistiska syn på vad forskning kunde åstadkomma inte motsvarades av samma tro på samhällsutvecklingen. Tvärt-om var framtidsforskningen, sTvärt-om Jenny Andersson konstaterat, delvis dystopiskt motiverad. I motsats till föreställningen om 1960-talet som ett utopiskt årtionde menar hon att det fanns en
dystopisk strömning som gjorde studiet av framtiden relevant.53
Mot bakgrund av det resonemanget är det inte förvånande att en så dystopiskt färgad roman som The Rise of the Meritocracy kom att få betydelse inom den utbildningspolitiska diskussionen om framtidens skola och utbildningsväsende.
Strävan efter att studera och förstå framtiden tog sig även in i den pedagogiska forskningen, inte minst i Huséns skrifter. Hans intresse för futurologin märks i framåtblickande böcker som
Skola inför 80-talet från 1968 och Utbildning år 2000 från 1971.54
I texterna finns en stark betoning på hur nuet hänger samman med framtiden. Husén brukade legitimera den futurologiska forskningen med hänvisning just till de långsiktiga konsekvens-erna av politiska insatser. 1968 års lärarutbildningsreform skulle, menade han, ha konsekvenser som sträckte sig till mitten av
2000-talet.55
Begreppet meritokrati används i flera futurologiska texter av Husén, vilket indikerar dess användbarhet i diskussioner om det
53
Jenny Andersson, ”Choosing Futures. Alva Myrdal and the Construction of Swedish Futures Studies 1967–1972”, International Review of Social History 51 (2), 2007, s. 277–295, citat på s. 280. I vilken mån framtidsforskningen var dystopiskt präglad är dock omdiskuterat. En delvis annorlunda bedömning gör Elke Seefried, som betonat att framtidsforskningen ursprungligen präglades av optimism och tilltro till att framtiden låter sig kontrolleras med moderna och rationella metoder, i en anda av ”styrningseufori”. Elke Seefried, ”Steering the Future. The Emergence of ’Western’ Futures Research and its Production of Expertise, 1950s to Early 1970s”,
European Journal of Futures Research 29 (2), 2014, s. 1–12.
54
När Skola inför 80-talet kom ut på tyska 1971 lyftes meritokratibegreppet explicit fram även i undertiteln: Die Schule der 80er Jahre. Bildungsplanung,
Bildungs-investitution und Meritokratie, Intelligenz und Schulung, Entfremdung und Revolte.
55
framtida samhället. En av de frågor som kom att diskuteras rörde huruvida meritokratin var möjlig att undvika. I Skolan i ett
föränderligt samhälle från 1961 antydde han att vi ännu inte
levde i ett sådant meritokratiskt tillstånd, men att vi skulle kunna komma att hamna där i framtiden. Sedermera kom han att ut-veckla en mer resignerad inställning. I Skola för 80-talet hävd-ades, under rubriken ”utbildningssamhället”, att social bakgrund och nedärvd förmögenhet skulle få minskad betydelse i fram-tiden, medan ”utbildad begåvning” beskrevs som det demo-kratiska samhällets ersättning för nedärvda sociala förmåner. Man fick räkna med att framtidens samhälle skulle vara ”’meritokratiskt’ i den meningen att begåvning och utbildning
blev viktigare än förr för socialt uppåtstigande.”56 Av
formu-leringarna är det otydligt huruvida Husén såg meritokratin som demokratisk eller som dess motsats. Han skrev hursomhelst fram ett scenario av ökat expertstyre: ”Teknikern, experten och forskaren blir allt viktigare inte bara genom sitt kunnande och sin expertplanering utan också genom att hans information till policymakers blir så komplicerad, att dessa i vidgad omfattning tenderar att avstå från sin bestämmanderätt.” Han hade nu också börjat anta en mer resignerad inställning till möjligheten att stoppa framväxten av meritokrati. På sin egen fråga om vi gick mot en meritokrati svarade han att vi gjorde det ”med
obön-hörlig konsekvens”.57 Meritokratin var, menade han i ett annat
sammanhang, priset för ökat välstånd.58
Meritokratibegreppet förekom också 1969 i boken Sverige år
2000: 24 svenska framtidsforskare om morgondagens samhälle,
där ett antal framtidsscenarier presenterades på basis av inter-vjuer med experter (ett så kallat ”framtidsteam”), bland annat Husén. Expertgruppen förutsåg möjliga förbättringar (till exem-pel självstädande hem, engångsplagg och medborgarlön) men också försämringar. Bland de troliga försämringarna fanns 56 Husén, Skola för 80-talet, s. 21.
57 Husén, Skola för 80-talet, s. 56. 58
meritokratin. Ett helt kapitel, ”Meritokraterna söker makten”,
ägnades åt frågan.59 Anslaget var att utvecklingen var svår att
stoppa men att den åtminstone kunde mildras:
En ny överklass, meritokraterna, som grundar sina positioner på intelligens och utbildning, blir sannolikt de verkliga maktägarna i sekelskiftets Sverige säger – med olika styrka i avståndstagand-et – de flesta inom framtidsteamavståndstagand-et.
Utvecklingen är inte given. Det vore att underskatta kraften i de jämlikhetskrav som för närvarande drivs hårt i samhällsdebatt-en att räkna med att meritokraterna tar hem spelet utan skarpt motstånd. Den tekniska utvecklingen gör dock att oddsen går i
deras favör.60
Det fanns således en spänning mellan resignation och hopp i dis-kussionen. Kampen mot meritokrati behövde föras, men det var lite oklart hur denna skulle bedrivas. Internationella jämförelser av utbyggda utbildningssystem pekade, med Japan som tydligt exempel, på att tillgång till enhetsskola inte nödvändigtvis
mot-verkade meritokratin.61 Delvis handlade det också om
värd-eringsfrågor. I Talent, Equality and Meritocracy från 1974 skriv-en inom ramskriv-en för det futurologiska projektet ”Educating Man for the 21st Century”, menade Husén att det framväxande post-industriella samhället allt tydligare måste hantera ett dilemma mellan demokrati och meritokrati, och att detta var en fråga om
värderingar.62 Tre år senare talade han om samma dilemma i
termer av meritokrati och jämlikhet, och antydde en positions-förskjutning i sin egen inställning. Han menade då att man under mitten av 1960-talet i den politiska debatten ännu var ”fången i vad man skulle vilja kalla en jämlikhetseufori” och att man inte var medveten om en potentiell konflikt mellan jämlik-59 Tom Selander, Sverige år 2000. 24 svenska framtidsforskare om morgondagens
samhälle (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1969), s. 84–92.
60 Selander, Sverige år 2000, s. 84. 61 Husén, Skolans kris, s. 83f. 62
hetsmål och andra mål, som effektivitet och främjandet av
topp-begåvningar.63 Det går således att ana sig till en viss förskjutning
i Huséns tänkande kring meritokratin. Begreppet behöll visser-ligen sin negativa konnotation, men ansatser till en acceptans för dess ofrånkomlighet formulerades.