Många gånger vill man mer än man kan klara av, och visst vill dramapedagogen vara med i så många ämnesövergripande projekt som möjligt, men drama ska inte hastas till eller göras i en handvändning. Drama som metod kräver planering, tid och utrymme, men sedan finns det mycket att lära sig om och genom drama, både för såväl elever som ledare. Att integrera och kombinera olika ämnen i olika projekt kräver även en hel del av lärarna i arbetslagen också. Genom de ämnesövergripande projekten får lärare i olika ämnen samarbeta och ta hänsyn till varandra. Hur går det då när olika ämneslärare inte riktigt vet vad som försiggår på dramalektionerna eller förstår vad drama innebär?
~
39~
6.3.1 Utmanande för lärarna med ämnesövergripande projekt
Dramapedagogen anser att drama kommer bra in i undervisningen med tematisk undervisning eller ämnesövergripande projekt. Det händer även att andra lärare kommer till dramapedagogen och undrar om hon kan göra övningar med elever för att förbättra eller förändra något i en specifik klass menar dramapedagogen. Det känns roligt att kunna göra skillnad och nytta menar dramapedagogen. Samtidigt som hon säger att planeringen inför dramalektionen då blir ändrad när en annan lärare ber om hjälp, vilket många gånger leder till att dramapedagogen får börja om helt från början och göra en ny planering av lektionen. Dramapedagogen säger att det ändå finns stunder då de andra ämneslärarna inte ser drama som en tillgång, att det finns de lärare som skyller på att det inte finns tid för något utöver det schemalagda. Vilket, enligt mig, tyder på att lärare inte vet vad pedagogiskt drama innebär. I nuvarande projekt har årskurs tre ett tema om Skåne, då de gör en musikal om Skåne, tillsammans med matte, svenska, bild och utebildning (utebildning är undervisning som är förlagd utomhus) säger dramapedagogen. Jag tänker att efter varje ämnesövergripande projekt är det förhoppningsvis någon elev eller lärare, som inte är helt införstådd i vad drama innebär, som kan få lite större förståelse för drama och dess breda användningsområde.
Lärare ska ju fånga eleverna och använda sig av deras lust och intressen, vilket kan appliceras i olika ämnen kan jag tycka. Deweys teori om learning by doing är en metod för eleverna att inta kunskap genom handling och reflektion. Dewey beskriver betydelsen av en tydlig handledare och en aktiv elev i undervisningssituationer. Handledaren ska vara införstådd i att eleverna motiveras av fyra behov eller intressen anser Dewey, vilka är:
1. Ett socialt behov av gemenskap, 2. en nyfikenhet att utforska,
3. en lust att skapa och tillverka, och
4. ett estetiskt intresse (i Stensmo 2007, s. 220).
Dramapedagogen menar att drama inte är något utöver, som en lek de gör mellan rasterna, utan att drama kan integreras med eller till och med ersätta andra delar och kan framför allt tydliggöra undervisningen. Där av menar dramapedagogen att Learning by doing är ett bra begrepp och metod att använda i drama och i ämnesövergripande projekt. Jag kan känna att Learning by doing inte bara kan appliceras och användas i dramaundervisningen utan i alla ämnen. Jag anser att lärare i andra ämnen många gånger hade kunnat vara lite mer kreativa i utformningen av undervisningen, i och utanför ämnesövergripande projekt. Jag tänker att de
~
40~
kan göra något ämnesrelaterat, inte att eleverna bara sitter och läser något eller lyssnar på läraren utan verkligen gör något, och sedan tar tid att reflektera under projektets gång eller efter. Om en lärare vill göra något mer kreativt i undervisningen men inte vet hur så kan de gå till dramapedagogen om råd, det är en tanke jag fick. Dramapedagogen sa ju tidigare att hon tycker om och vill hjälpa till och göra skillnad, att hjälpa en lärare att utforma mer kreativa undervisningsformer är ett sätt.
6.3.2 Elevernas utmaningar i ämnesövergripande projekt
Den intervjuade läraren säger sig tycka att eleverna vänjer sig vid tematisk undervisning (eller ämnesövergripande projekt) redan i årskurs ett, så när eleverna blir äldre har de vant sig vid projekten då projekten blir mer individuella och betygsgrundande. Lärarens uppfattning är att eleverna tycker om de ämnesövergripande projekten, men att det ibland kan vara en utmaning för lärarna i de olika lärarlagen att planera och samarbeta. Läraren erkänner med ett leende att ibland tror han att eleverna har en bättre uppfattning om vad som händer på en dramalektion, och vad dess nytta är bättre än vad andra ämneslärare många gånger vet.
Rektorn känner också att eleverna är vana vid ämnesövergripande projekt, att det är något som har funnits så länge som eleverna har gått i skolan (om eleverna börjar skolan från årskurs ett). Även rektorn menar att det är något som eleverna har vant sig vid i tidig ålder och rektorns uppfattning är även här att eleverna uppskattar projekten. Rektorn anser att projekten är till för att ge undervisningen en helhet och ett sammanhang i ett tema mellan olika ämnen. Dewey menar att en del i Learning by doing är att eleverna ska få se hur undervisningen och arbetsformerna tillsammans med temat ger ett sammanhang, för att det ska bli till fullo begripligt (i Stenmo, 2007). Rektorn menar att det är viktigt att projektets tema, innehåll och mål är tydligt, välformulerat och väl genomtänkt.
Kim menar att ämnesövergripande projekt är roligt, men att det kan bli ett mindre bra resultat om man hamnar i en grupp där man inte trivs. Kim anser att trivsel handlar om kommunikation och samarbete som är viktigt när man har drama bland annat, om det inte fungerar i gruppen blir projektet lidande och det syns i resultatet. Med Art as experience vill Dewey (1980) poängtera att det finns alltid något att lära av arbetsprocessen även om slutresultatet inte blev som önskat, vilket är något för eleverna att reflektera över. Kim fortsätter att prata och säger att det känns som om det ofta är ont om tid, och tänker att det kan
~
41~
bero på att det ibland är svårt att komma igång. Vad jag kunde observera, var att vid mer än ett tillfälle det var elevernas olika viljor i grupperna som gjorde att de fick svårt att bestämma sig och komma igång med en uppgift. Klara anser att ibland kan man använda sig av flera av gruppdeltagarnas idéer, för att det är bra idéer, men att det ibland blir svårt att hinna med allt. Klara fortsätter att utveckla sitt tänkande och uttrycker att fördelen med drama är att där finns det utrymme och tillåtelse att prata för sin sak då blir det lättare att välja när alla får säga sitt. Dramapedagogen anser att det är viktigt att alla elever som vill få sin röst hörd ska få tillfälle för det, men att det även finns elever som behöver uppmuntran och stöd när det gäller att uttrycka sig, att de behöver vänja sig och skaffa sig erfarenheter i att uttrycka sig. Dewey (1980) anser med Art as experience att kvaliteten och det omfattande arbetet med en estetisk form och dess erfarenheter är något helt annat, än en erfarenhet skaffad från ett lyssnande till någon annan. Estetik har mer än en funktion, vilket Dewey vill förmedla genom att påvisa att elevernas enskilda processer är det viktiga och har en funktion, i kombination med en slutprodukt – verket, som andra kan se och ta del av vilket är den andra funktionen (s. 107). Med Learning by doing menar Dewey att det inte bara handlar om att handledaren ska vara införstådd i eleverna fyra behov eller intressen för motivation (de fyra punkterna fanns i tidigare kapitel), utan att handledaren ska ha en kunskap och en medvetenhet om den pedagogiska situationen i hand. Dewey menar att alla lärare och handledare måste vara pedagogiska och med det ska undervisningen vara fostrande (i Stensmo, 2007). Dewey la stor vikt vid undervisning i demokratisk form och Learning by doing sammanflätar detta, i att Learning by doing handlar om att prova sig fram där alla elever får möjlighet delta. Enligt Dewey handlar det om att handledaren leder och stöttar, medan eleverna arbetar under praktiska former, reflektionen kopplar samman kunskaperna om vad eleverna gjort med vad de upplevde och varför (i Hartman, Roth och Rönnström, 2003).
Jag kan känna att de är helt riktigt att alla elever ska få sin röst hörd, att läraren ska stötta och handleda när konflikter mellan elever uppstår och vi ska arbeta så demokratiskt som möjligt. Men när man har en grupp på 20 elever är det svårt, till och med mycket svårt. Med erfarenhet kan en dramapedagog välja de övningar som fungerar för ändamålets skull eller låta eleverna välja mellan två övningar. Jag kunde också se att även om två lektioner hade samma upplägg och innehål, så blev utfallet olika. Eleverna i de olika grupperna påverkar utfallet just för att elever är olika och har olika åsikter. Något som en pedagog får ha i åtanke när lektioner planeras. Det är även med erfarenhet som en dramapedagog kan se när elever, framför allt i smågrupper, behöver hjälp och stöttning när de ska komma överens och samarbeta.